Jag får frågor på hur man bäst går till väga om man vill anlägga en odling och har mycket rotogräs. Själv gillar jag inte att odla med rotogräs utan vill helst ha bäddarna fria från i alla fall kvickrot. Det beror på att kvickroten här är extremt livskraftig och snabbt tar över en bädd om man vänder ryggen till. Själv har jag handgrävt och rensat i princip alla bäddar fram till idag. Jag har prövat massor av olika strategier som linderödssvin, täcka med halm, täcka med tidningar och halm, hacka bort innan kvickroten får två blad, odla potatis först, radodla först innan jag anlägger bäddar osv. Ingenting av ovanstående har fungerat så jag blir nöjd även om det minskar kvickrotsproblemet. Om jag hade startat om idag så hade jag gjort följande:

Funderat på hur stor yta jag tror att jag vill odla på när jag kommit upp i full skala. Lagt till lite för säkerhets skull och täckt 50% av den ytan med organiskt material, vattnat om det är torrt och sedan täckt hela den ytan med plansiloplast förankrad med gott om sandsäckar och sedan låtit ytan vara i två säsonger.

Täckt 25% av ytan med tjockt med tidningar och sedan organiskt material. I denna yta hade jag sedan gjort hål för plantor som vintersquash, pumpor och eventuellt några kålplantor. Kanske hade jag även lagt potatis på tidningarna och täckt med halm. När något skördats och innan något annat planterats hade jag lagt plansiloplast även över denna yta för att inte kvickroten ska få för sig att titta upp.

Tagit 25% av ytan i bruk för ”riktig” odling första året. Här hade jag också täckt med plast och sedan täckt av när jag ska bearbeta ytan. Då hade jag bredgrepat först och sedan handrensat en bädd i taget. Jag rekommenderar verkligen att odla i fasta bäddar för att inte kompaktera jorden. Gångarna hade jag hållit efter med en hjulhacka och odlingsytorna hade jag rensat ofta med ett rensjärn.

Anledningen till att jag rekommenderar den här strategin är att jag upplever att många greppar över för stort område första året och blir överväldigade över ogrästrycket. Om man tar för mycket mark i bruk på en gång så är det lätt att man inte orkar hålla efter vare sig rotogräs eller fröogräs. I alla jordar finns massor av frön som ligger och väntar på att få gro. När man bearbetar jorden kommer fler frön att gro. Hinner man inte hålla efter fröogräset så kommer situationen att vara än värre året efter och man kommer att ha uppförstorat problemet med ogräs. Då är det lätt att man ger upp.

Min rekommendation är att rensa ofta i varje bädd man odlar. Redan innan ogräset ser ut som ett problem. Då kan man ta ett rensjärn och snabbt gå över en bädd. Ser man till att såraderna är parallella så tar det inte någon längre stund att promenera utefter bädden med ögonen på en sårad och rensjärnet nära den. Lyckas man hålla efter ogräset så utökar man arealen nästa år. Lyckas man inte så låter man bli att utöka och väntar ytterligare ett år. Det som händer om man håller efter fröogräset på detta sätt är att det minskar år från år. Odlar du i fasta bäddar där du aldrig gräver eller vänder jorden utan bara luckrar den med en bredgrep så kommer din situation att bli bättre och bättre år för år och du kommer att kunna odla allt större ytor utan större problem.

Den första ytan som du täckte kommer att vara i princip utan rotogräs efter två års täckning. Det har jag upplevt för första gången i år.

Halmen jag hade under plansiloplasten var för torr så det var mycket material kvar att frakta bort men när det var gjort såg ytan ut så här.

Sedan var det bara att dra upp snören för bäddarna. , bredgrepa och sedan skotta upp en del jord ur gångarna för att få upphöjda bäddar.

Bredgrepa gör jag för att få ner luft i jorden och bryta den halvt nedbrutna svålen.

Jag skottar upp jord ur gångarna i bäddarna med en vanlig grep. Jag använder aldrig spade i odlingen då den dödar fler maskar än nödvändigt. Med grepen så sparas många små liv.

På bilden ovan ser man hur det ser ut när det varit ett litet hål i plansiloplasten. Kvickroten är frodig och har haft det bra.

Så här ser marken ut egentligen. Där är fullt med kvickrot och skräppor. När jag anlade mitt första kvarter så var detta utgångspunkten och jag rensade undan en sopsäck kvickrötter per kvadratmeter.

Nästa år när dessa bäddar tas i bruk kommer jag att ha stora problem med framför allt tistlar, skräppor och maskrosor men om rensjärnet går över dem när de är små så är det inte något större problem. Kvickroten kommer att ta sig in från kanterna. Här har jag lyft på plansiloplasten och i kanten ser det ut så här. Kvickrötter som söker sig in från sidan. Därför kommer jag att anlägga flisade gångar runt om odlingen för att slippa det problemet. På bilden nedan har jag lagt plansiloplast mellan yttre bädden och staketet vid kvarter nummer fem. Här ska det bli flisade gångar när jag hinner med det.

När jag började min odling var målet att jag skulle ha fyra kvarter. Detta är kvarter nummer sju så jag önskar att jag tänkt stort från början och sluppit mycket av grävandet som jag gjort genom åren.

Lämnar man någon yta i Sverige utan bearbetning kommer den till slut att bli skog. Jorden förblir inte bar så först kommer tistlar, nässlor och kvickrot, sedan hallon och sly och till slut skog. När vi vill odla annueller så måste vi kämpa emot detta. Ett sätt att underlätta arbetet är att försöka att ha all jord täckt; av grödor, av täckmaterial, av gröngödslingsgrödor eller av plansiloplast.

Hade jag haft oändligt med tid hade jag skippat plansiloplasten och istället försökt hålla efter och täcka med organiskt material i alla bäddar. Nu gör jag bara det när det gäller squash, potatis, vitlök, pumpor och gurka och ibland runt purjolök och majs. Att täckodla är det bästa för jorden och för grödorna och fullt möjligt om man odlar till husbehov men det är inte möjligt när man ensam ska sköta sju kvarter med tolv stycken bäddar som är 16 meter långa och 75 centimeter breda. Då blir plansiloplasten en kompromiss som trots allt gör odlandet möjligt. Jag täcker de flesta bäddarna med plansiloplast efter skörd och håller dem täckta fram tills jag anlägger en falsk såbädd eller sår. Det spar mängder med arbete och gör att jag trots allt hinner sköta odlingen utan att uppförstora ogrästrycket.