Författare: jonas (Sida 4 av 51)

Anktillskott

Under den gångna sommaren har vi haft en fin liten flock med ankor som efter lite inledande bataljer verkade trivas tillsammans. Detta trots den sneda könsfördelningen, det var fem hanar och en hona.

Igår kompletterade vi med två honor till, en svart-grön och en vit. Vi hoppas att de kommer att trivas och att vi kanske till och med får ällingar framåt våren. Vi hoppas verkligen att det inte blir äggkläckning runt nyår som vi har varit med om tidigare.

För att ge dem lite mer utrymme har vi placerat dem i två utrymmen. De mörka för sig och de vita för sig. Vi får se hur de två vinterflockarna kommer att komma överens. De vita fick badkaret och de andra får hålla tillgodo med ett duschkar.

Mitin

Vi har en blå filt som har kommit till oss som arvegods. Den är vävd i blå och blågröna nyanser. Några små hål och skavanker finns men det syns att det är en väl designad och en gång i tiden en fin filt. När den en gång köptes kallades den nog för en pläd.

Etiketten bidrar naturligtvis till att detta inte är vilken filt som helst. Viola Gråsten har designat och Tidstrand från Västergötland har tillverkat. Tidstrand var Kungl. Hovlev. vid tiden!

Det verkar finnas en retro-marknad för en sådan här pläd. Ibland kostar de några hundralappar och Bukowskis hade för några år sedan en auktion med 1500 kronor som utropspris.

Tilda reagerade på att det var en påkostad etikett och googlade lite. Det visade sig att det fanns en historia bakom den blå pläden.

Med lite mindre bokstäver står det VARAKTIGT MALÄKTA på kanten av etiketten. Det står även MOTHPROOFED FOR LIFE för den internationella marknaden. Hörnet hade vikt in sig men med hjälp av ett finger kan vi få fram varumärket MITIN.

Mitin är inte samma sak som DDT men det verkar vara ganska nära. I Sverige har biociden Mitin varit godkänd mellan 1966 och 1981. Molekylen ser ut så här vilket inte säger mig särskilt mycket, kemilärare som jag är. Jag ser visserligen de fyra kloratomerna och de brukar ju stå för någon form av giftighet men det är bara en gissning.

Molekylen binder mycket effektivt till ullfibrer, lika bra som infärgningen. Så det går lika dåligt att tvätta ur giftet som att tvätta ur färgen.

Filten, eller rättare sagt pläden, är ju fortfarande snygg men vi ser på den med lite andra ögon numera. Enligt Kemikalieinspektionen går det bra att ha pläden i hemmet men ”… avråder vi från att ha äldre ylleprodukter i direkt kontakt med huden under lång tid och även undvika att låta barn använda dem” Deras rekommendation är att undvika att lämna in den för textilåtervinning utan att helt enkelt lämna in den som brännbart avfall. Så kan det gå. Från mysfilt till giftpläd bara för att Tilda googlade lite.

Arbetsdag i Ränne

Idag var det arbetsdag hos Johanna och Solveig i Ränne. Vi hade tur med vädret för gårdagen var inte rolig vädermässigt. Under natten hade dock både regn och kulingvindar lugnat ner sig och det blev en torr och ljummen arbetsdag.

Vi inledde som vanligt med fika. En viktig stund för att alla ska känna sig välkomna och för att vi ska kunna uppdatera varandra på det senaste som hänt på respektive gårdar. Det är alltid roligt att träffas och ofta dyker andra än de som bor på gårdssamverkansgruppens gårdar upp som Hansi till exempel som gjorde praktik hos oss på Östäng förra sommaren. Då blev han introducerad till våra arbetsdagar och sedan dess har han kommit och varit med vid flera.

Dagens viktigaste arbete var att ta bort en gammal fårbädd. Juz och Solveig har inte några får än men förmodligen ska de ta över Sara och Guillaumes får redan nu i vinter så då behövde det gamla fårstallet ställas i ordning. Förra ägaren har haft ett 20-tal får här och bädden blev kvarlämnad. Det finns inga dörrar i stallet som är breda nog för en traktor så det var skottkärra som gällde.

Direkt utanför finns en gödselplatta där vi lade upp en hög för att det ska komposteras. På Ränne finns en Ekeby-skottkärra i största storleken. Den brukar vara för tungjobbad men idag kom den till nytta. Den stod utanför dörren och tog emot de mindre skottkärrornas lass. Toppen. Det är nog omöjligt att ha för många skottkärror på en gård.

Det blev en försvarlig hög som nu ska få ligga till sig. I och med att vi rört om i ströbädden så att syret kommer åt så kommer nedbrytningsprocesserna att sätta igång och materialet kommer att komposteras. Högen behöver vändas en gång men sedan kan den användas i odlingen.

Två pelare hade ruttnat ganska ordentligt vid foten så de byttes ut till nya. Det här är en typisk uppgift som passar på en arbetsdag. Hansi som är i färd med att byta stolpen har bytt stolpar på Östäng förut. Det är Magnus och Maria som hade kunskapen ursprungligen men nu har den spritt sig till övriga i gårdssamverkansgänget.

Maria finns med och då kan man vara trygg över att det blir som det ska. Att ha en timmerman i gruppen är inte alls fel.

Dagen till ära så var det Solveigs födelsedag som naturligtvis skulle firas. Tårtan blev färdig med vinbären som skulle vara mellan lagren råkade bli kvar utanför så Solveig och Ronja fick eftermontera dem.

Stort grattis till födelsedagsbarnet!

Betongblock som blev över i ladugården fick bli en hård entré till fårens vinterhagar. Där kan det annars bli ganska geggigt när fåren går ut och in genom dörren.

Varje arbetsdag är som ett långt gympass och det är nästan alltid hårt kroppsarbete som efterfrågas av gårdsägarna. Det är fullt naturligt eftersom vi är för få vuxna arbetsföra människor på respektive gård. Men när man är många som jobbar så blir det snabbt resultat och det hjälper till för att hålla arbetsviljan uppe.

Snygg fårentré!

Foderbordet byggdes om. Det är alltid fantastiskt att vara med när det händer så mycket på flera ställen samtidigt.

De gamla foderfronten satt en bit ifrån själva foderbordet vilket förmodligen skulle resultera i att mycket spill hamnade utanför.

Maria fixar till distanser för att få foderfronterna på rätt plats.

Trasiga fönsterrutor hade hamnat i det som skulle bli vinterhagar. Det blev ganska mycket krossat glas i hinken.

Juz övar marklyft på en betongstolpe som sattes upp i fårhagen.

Sedan ska det fästas fårnät på stolpen.

Ett fynd i ladugården. Vid något tillfälle har en extra stolpe satts upp för att dela av en kätte. Stolpen är av teak. Coolt men kanske lite onödigt lyxigt. Den tjockleken av teak kostar 13 500 kronor per kvadratmeter. Det kanske blir att byta ut den till något annat träslag.

Loppisfynd. Solveig köpte den här underbara grepen för 30 kronor.

Den som har en spade där bladet gått sönder och en potatisgrep där skaftet är av kan med lite finurlighet få ett fungerande redskap.

Lite uppfinningsrikedom och hantverkskunskaper löser det lätt.

Trötta och nöjda avslutade vi dagen. Lite småfix till, sedan kan fåren få flytta in.

Studiebesök vid Vättern

I helgen var jag (Jonas) i trakten av Hjo och besökte Stefan tillsammans med Lars. En tradition som vi hållit på med i minst 20 år.

Stefan har arbetat hårt under många år för att värma sitt hus på flera olika sätt. Han eldar med ved i en likadan panna som vi har. Hans panna är inget blocketfynd, så den är lite nyare, men ändå samma modell. På pannrummets tak sitter solfångare. Inte för att skapa el utan för att skapa värme och varmvatten.

Just nu är det lite byggröra i pannrummet där det annars brukar vara kusligt prydligt. De två ackumulatortankarna fångar upp varmvattnet från både solfångare och vedpanna. Sedan förser tankarna huset med varmvatten och värmevatten via en kulvert och husvärmen hålls uppe även om ingen eldar på någon dag.

Den röda tanken är expansionskärlet som är viktigt i alla vattenburna värmesystem, men extra viktigt för den som eldar ved. I ett vedeldat system kan vattnet i tankarna variera mellan 20 och 90 grader och då varierar vattnets volym mer än med andra värmekällor. Luftblåsan i expansionskärlet ger vattnet någon stans att ta vägen när det blir varmt.

Det finns en bra anledning till att det är lite rörigt i pannrummet. Systemet ska kompletteras med en tredje värmekälla, en luft/vattenvärmepump. Innerdelen av värmepumpen är uppsatt på väggen till vänster med en gul varningslapp på. De två isolerade böjda rören vid golvet kommer att föra värmepumpens köldmedium mellan den inre och yttre delen.

Just den här luft/vattenvärmepumpen är lite annorlunda. Den är en så kallad split-pump som består av två delar. De flesta luft/vattenvärmepumpar består av en enda del. Sedan blir det lite krångligt eftersom även en traditionell luft/vattenvärmepump har en innerdel, men den innerdelen är bara en ackumulatortank. En split-pump är lite dyrare men den har fördelen att inget vatten finns i utedelen vilket i sin tur gör att risken för minskar för att något fryser sönder.

Planen är att värmepumpen bara ska starta om toppvattnet i ackumulatortankarna sjunker under 30 grader. Det krävs något som ser till att huset inte blir utkylt om solen inte lyser och ingen har möjlighet att elda i pannan. Fram till nu har den funktionen sköts av de båda elpatronerna som syns på den bortre tanken. Värmepumpen kommer att minska mängden el som går åt till ”reservvärmen” (eller kanske ”latvärmen”) med två tredjedelar ungefär. Inte så illa.

När pannrummet var färdiginspekterat åkte vi på rundtur i solen. Västergötland har ju lite historia att bjuda på. Vi passerade först Kungs Lena med palatsruiner och berättelser om krig och slag från när Sverige växte fram.

Sedan närmade vi oss åter Vättern och körde till Almnäs bruk. Vi passade på att köpa en bit utsökt Wrångbäcksost i självbetjäningen. Den görs i Almnäs eget ysteri. Stefan var lite besviken över att de hade tagit bort brickan med provsmakningsostar. Kanske bara över helgen?

På Almnäs egendom står fortfarande ett spannmålsmagasin kvar från 1821. Med kolonner! Pampigare än vilken bank som helst.

Efter hemfärd var det dags för sedvanligt arbete, båten skulle tas upp.

Jag minns inte hur många gånger som Lars och jag varit med om att ta upp Stefans båt men jag är säker på att Vättern aldrig varit mer till sin fördel. Sjön brukar vara kall och vresig men inte denna gång.

Vätterns vågor kan vara så aggressiva att det är helt normalt att ha båten hängande utom räckhåll. Små båtar kan ju bäras upp på land mellan användningstillfällena men tyngre båtar firas upp för att inte slås sönder. På bilden är alla tr båtarna upptagna för vintern och Stefans kättingar väntar på att plockas in. Det blev ett passande slut på en ovanligt varm oktober, att för första gången ta upp Stefans båt utan att frysa!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑