När vi köpte gården så tyckte vi att det var lockande på flera sätt. Den låg i närheten av busslinjer, byggnaderna var inte renoverade på ovarsamt sätt, den var lagom stor (kanske något för stor) och den låg på en södersluttning, öppen mot solen med skogen och berget som skydd mot norr. Det fanns många fler skäl än så, men det fanns ytterligare ett skäl som låg utanför den rationella skalan. Det finns en betesmark.
Betesmarken är belägen mellan gårdscentrum och asfaltvägen och den är … fin. Den böljar och sträcker ut sig. Den har berghällar, surhål, dungar, enstaka träd, enbuskar och väldigt mycket himmel. När man vandrar omkring på den så är det inte alls som att vara på en åker. På åkrar känner man sig utsatt men på betet är det tryggt och varmt, oavsett väder.
För några år sedan betade Connys ardennerhästar här men efter några års uppehåll så började sly och buskar att breda ut sig. För att göra något men inte behöva skaffa många får i början så pratade vi med en granne, Richard. Det passade honom bra så nu har Richard låtit sina kvigor beta här under två säsonger. Hur har det påverkat? Vad har hänt?
En trång passage har blivit lite lerig. Smalt ställe och tunga djur. Inte så konstigt.
Gräset har blivit tätare. Och naturligtvis kortare. När man står och tittar ner i gräset så ser det betydligt tätare ut än tidigare. Kanske är det en synvilla när de flesta tuvorna är borta, men det är också så att gräs som betas (eller klipps) lagom hårt bildar en tätare matta.
Småträd lever ett hårt liv. De som inte hinner bli stora kan dö.
De två bilderna nedanför är tagna på ungefär samma plats. De är tagna vid olika årstider. De första togs i juni för två år sedan och den andra i oktober i år, men det är inte hösten som gör den största skillnaden, det är korna.
Det finns minst fyra äppleträd på betesmarken. En del äpplen smakade riktigt gott men det här var nog surt.
Det är intressant med goda äpplen som växer på konstiga platser. Antingen så har någon planterat ett träd med den sort man ville ha ympat på, eller så är det en äppelkärna som har grott. Det är mycket roligare eftersom det i så fall är en unik sort. Framtida studier få ta tag i den frågan.
Den här flygbilden visar hela betesmarken som är ungefär 5 ha. Man kan tydligt se den gamla gränsen som gick tvärs över hela betet. Gränsen kom till vid Laga Skifte 1844. Det var förmodligen en typisk gränsdragning över skiftet som skulle fördela de olika markslagen jämnt mellan gårdarna. Vår gård köpte så småningom större delen av granngården i mitten av nittonhundratalet.
Betet är inte den mest produktiva marken, men det är en mark som är lätt att tycka om!
Lämna ett svar