Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: äpple (sida 1 av 2)

Provmustning

Så var det äntligen dags att provmusta. All utrustning har kommit och vi har köpt de slangar och kopplingar som krävs för att sätta dem samman. Äpplesäsongen är inte riktigt här än och vi kände inte riktigt för att handla äpplen i affären för 50 kronor kilot eftersom vi inte visste hur det skulle gå. Därför tog vi och samlade ihop alla äpplen som fallit till marken i förtid. Gräsmattan är full av äpplen som inte har mognat på träden och även om de är sura så tänkte vi att de skulle fungera för att testa själva utrustningen. 

Vi samlade in alla äpplen i slaktbackar. Ruttna äpplen ska inte med men annars gör det inte något om de har mindre fläckar och skador. De duger till must i alla fall. En slaktback äpplen är tung och vi funderar mycket på vilka kärl vi ska använda för att lyften inte ska  bli för tunga.

Äpplena ska tvättas så man inte får med jord och annat i processen. Det gjorde vi nu med vattenslangen i slaktbackarna men vi behöver hitta ett sätt som liknar durkslag men i större skala. Vi funderar på någon typ av lövkorg i ett större kärl för att få till en bättre process.

Äpplena hälls sedan i en eldriven kross. Slaktbackarna är helt klart för tunga – speciellt om man ska vara själv och musta.

Krossmassan samlas upp i en bagerihink som det varit sirap i. Den får precis plats under krossen och känns som ett bra alternativ.

Det är en effektiv kross som på väldigt kort tid förvandlar äpplena till flisor. Eftersom vi än så länge bara har en bagerihink fick vi hälla tillbaka krossen i slaktbackar och hade återigen problem med tyngden. Krossen kommer att stå på marken utanför själva mustvagnen. Vi behöver ha något under för att inte riskera att det kommer jord i processen men där har vi en lösning med plastmattor som vi tror kan fungera.

Vår 80-liters press har en gummiblåsa i mitten som fylls med vatten och därmed pressar äpplekrosset ut åt sidorna. Mellan metallcylindern och krosset finns en silduk för att inte krossdelar ska komma ut i själva musten.

Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen fick vi vattenfylla blåsan lite redan från början. Sedan vek vi in den gröna duken och skruvade på locket.

De flesta musterier vi har varit och besökt fyller sin mustpress med vatten från kranen via en slang. Vi har dock kommit på en annan lösning där vi använder en pump för att pumpa in vatten i pressen från en tunna. När en pressning är gjord tömmer vi tillbaka vattnet i tunnan och kan sedan använda samma vatten vid varje pressning. Vattnet kommer aldrig i kontakt med äpplena så det spelar inte någon roll om man använder samma vatten om och om igen. På så sätt så slösar vi inte med vatten vilket känns bra – speciellt ett sådant här år.

Pressen är grym. Vi hann nästan inte starta pumpen förrän musten strömmade ut ur pressen.

Vi satte en liten bunke under men fick snabbt byta till ett större kärl. Musten som kommer ut kallas för råmust. Den är inte värmebehandlad men kan naturligtvis drickas som den är. Den håller sig några veckor i kylskåp och betydligt längre om den placeras i frysen.

Musten är ganska mörk i färgen och trots att vi mustade omogna äpplen så var den förvånansvärt god.

Den första musten som kom ur pressen var alldeles klar men sedan blev den grumligare. Man kan filtrera must för att få den klar men då filtrerar man också bort en del smaker så det kommer vi inte att göra. Än i alla fall. Must i flaska ser godare ut efter filtrering, men vi får se hur vi gör.

Nu var det dags för pastörisering. Musten hettas upp till cirka 80 grader för att öka hållbarheten och minska risken för bakterier. I den stora svarta cylindern finns en slinga som musten passerar igenom och den är omgiven av hett vatten. Den vita lådan är själva brännaren som drivs av gas. Uppe på den vita lådan syns avgasröret för gasens ångor.

Instruktionsboken till pastöriseringsmaskinen hade mycket att önska. Det var mycket bristfällig information så vi fick gissa en del. På lådan finns två temperaturgivare. En som visar vattnets temperatur och en som visar temperaturen på den must som strömmar igenom. När vi startade så stod båda på mellan 22 och 23 grader men det gick fort att värma upp.

Problemet var att få pumpen som ska pumpa upp musten i pastöriseringsmaskinen att suga ordentligt. Det krävdes ett par omstarter för att få det att fungera. Men när vi väl fick igång allt så gick det snabbt. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle fungera så vi fick springa in och diska alla flaskor vi hade. Det blev också mer must än vi förväntade oss så ett par rostfria bunkar fylldes också.

När man har mustat klart efter en dag så ska pastöriseringsmaskinen, pressen och krossen tas isär och göras rent. Pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man stoppar in två bollar i ena änden och kopplar en till en vattenslang. Det var nervöst eftersom det tog väldigt lång tid för bollarna att komma ut på andra sidan men även det fungerade.

Guillaume ser nöjd ut med sina flaskor på väg hem och så kände vi oss allihop. Förvånade över att det fungerade och nöjda med resultatet. Nu väntar vi på att bolagsverket ska godkänna vår ekonomiska förening så att vi kan söka godkännande hos kommunen för att använda mustvagnen för att musta till andra. Tanken är att vi den här säsongen ska musta dels hemma på våra egna gårdar för att ha must att sälja på marknader och i vår gårdsbutik men också att vi ska ta emot människor som vill musta sina egna äpplen. Vi kommer förmodligen att stå på Nolbygårds Matmarknad under september och oktober. Då kan man komma dit med kassar med äpplen och gå hem med flera bag-in-box med must.

Hela verksamheten är finansierad med stöd av Leader som har fått pengar i från EU och Jordbruksfonden. Vi kommer att lägga prisnivån i linje med andra musterier eftersom vi inte får dumpa marknaden. Helt bestämt är det inte men de musterier som vi varit i kontakt med tar 25 kronor litern vilket gör 75 kronor för en treliters bag-in-box. Musten som är pastöriserad har en hållbarhet på ungefär ett år.

Mustvagnen

Nu har äntligen den mesta utrustningen till vår nya wwoofvagn anlänt. Pastöriseringsmaskinen är en stor pjäs på över 300 kilo som var ganska svår att få ombord. Igår eftermiddag kom Magnus, Marta och Guillaume förbi för att diskutera placering och vidare bygge för att få mustvagnen i ordning till äpplesäsongen. Guillaume som har jobbat mycket inom restaurang och som dessutom har ett mobilt creperie är van att tänka i flöden och är den som funderat mest över varje saks placering. Han använde skolkrita för att rita upp och märka ut hur han tänker sig att sakerna ska placeras. Vi har köpt en släpvagn med uppfällbart kapell så att man kan stå ute även om det regnar. Själva äpplekrossen kommer att stå utanför under tak och sedan lyfts de krossade äpplena upp till den hydrauliska pressen. Därefter pumpas musten upp i pastöriseringsmaskinen som har en bag-in-box-fyllare med våg för att få rätt mängd. Så ser planen ut just nu i alla fall… Pastöriseringsmaskinen drivs av gasol så vi behöver plats för två gasolflaskor. Eftersom vi inser att det kan vara svårt att få tag på vatten ute på marknader kommer vi att ha med vatten för att fylla blåsan i pressen via en pump. Det vattnet kommer inte att komma i kontakt med äpplena utan kan återanvändas vid flera pressningar. Vi kommer att bygga skåp och hyllor där vi kan förvara alla prylar som behövs. Det ser ut att bli ett väldigt bra äppleår i år. Förra året gav inte mycket äpplen men i år ser det riktigt bra ut. Vi kommer dels att musta våra egna äpplen och sälja äpplemust men vi kommer också att ta emot personer som vill få sina äpplen mustade. Mer information om detta kommer när vi har bestämt var och när vi kommer att finnas tillgängliga.

Vissa dagar flyter på bra

De allra flesta dagarna på gården så hinner vi inte riktigt med det vi hade planerat. Vi är nog lite optimistiskt lagda och tur är kanske det. Idag var inte en sådan dag. Planen var att Jonas skulle fixa den pajade dräneringen med vår granne Richard medan jag och vår wwoofare Anna skulle se till så att jordärtskockorna kom i jorden. Men jobbet flöt på så bra så vi han mycket mer än så.

Våra nya tuppar väckte oss tidigt. Rickard skulle hämta minigrävaren vid halv nio så vi hade tid att flytta hönorna till en ny hage och även flytta grisarna. Grisar har dålig syn och känsligt tryne så de går inte gärna nära eltråd. Problemet är att när man tar bort eltråden så ser de inte om den är på plats så de vill helst inte gå över gränsen där tråden har suttit.

Det tog en bra stund innan vi fick ut dem ur sin gamla hage och in i den nya. Den nya hagen har vi gjort kring en liten damm så de har tillgång till vatten och gyttja att bada i. Det behöver de dagar som denna då solen strålar oavbrutet.

Grisigt

När djuren var flyttade frigjordes ytan där vi ska ha potatis och lök och Jonas hann dessutom bearbeta hela ytan med tallriksharven så den är klar att användas.

Richard hade lånat en minigrävare nere i byn.  En Kubota som väger 1,7 ton. Den ser ut att vara betydligt lättare. Hur som helst så var det en smidig liten maskin som gjorde stor skillnad under dagen.

Ganska liten maskin på en ganska stor åker.

Vi visste att det var stopp i täckdiket eftersom vattnet kom upp från rören en bit uppströms. Hypotes Ett var att det var alarnas rötter som hade satt igen eller kanske flyttat rören. Efter närmare inspektion  visade det sig att ena halvan av åkern var blöt men inte den närmast vägen. Vattnet fick leta sig andra vägar och tog sig då upp på ytan och förvandlade åkern till något som såg ut som ett asiatiskt risfält. Hypotes Två varv att stoppet var mitt på åkern så att vattnet inte kunde rinna undan i den övre halvan. Så vi grävde ett hål på 1,5 x 0,5 meter och hittade rören. Allt såg bra ut så vi körde in styva plaströr och en vattenslang ca 15 meter. Inget stopp, alltså föll hypotes Två bort.

Tillbaka till alarna. Efter en del grävande dök rören upp. De låg misstänkt ytligt men det visade sig att de låg på berget, så djupt det gick alltså.

Rötter hade tagit sig in i röret och bildat en kraftig matta i hela röret. Vid skarvarna var det nästan helt tätt med bara rötter. Lösningen blev att skapa ett öppet dike mellan de två dlarne av dräneringen. Vi tror att det kommer att fungera. Om det krånglar får vi väl lägga tillbaka rören.

Efter att vattnet fått fritt fram tog de upp minigrävaren till gården och gjorde klart hålen för äppleträden som Jonas var och hämtade i torsdags. Att gräva hål för träd med minigrävare går väldigt mycket snabbare än att gräva för hand så jobbet var snabbt klart. Det innebär att vi kommer att hinna plantera alla äppleträd redan nästa vecka. Eftersom grävaren ändå var på plats så grävde Richard även ut vår nya ankdamm på tre gånger fyra meter. Det var ett projekt som vi nog inte ens trodde vi skulle ro i land den här sommaren. Det är fascinerande så mycket man kan få gjort med hjälp av lagrat koncentrerat solljus i form av fossil energi. Dvs. diesel.

Under tiden hann jag och Anna att gräva en ny 25 meter lång bädd där vi fick planterat alla jordärtskockor. Bädden ska få en träsarg omkring sig men målet för dagen var att få ner jordärtskockorna i jorden innan de hinner bli dåliga. Träsargen inklusive snigelstaket får vi fixa nästa vecka. Anna hann dessutom plantera purjolök. När Richard hade åkt flyttade vi fåren till en ny hage och sedan drog vi upp fåror i den nyharvade ytan för potatisen med traktorn. Jag hann plantera alla tidiga potatis och fårorna ligger klara för resten som vi ska plantera nästa vecka. Ibland känns det som om vi har enormt mycket jobb som bara måste bli gjort men efter en dag som denna så får man hoppet tillbaka och det känns som om vi kommer få allt i jorden i tid – eller i alla fall nästan. Så mycket lättare allt blir när man är lite fler som jobbar.

Naturligtvis ett extra stort tack till Richard som lade åtskilliga timmar hos oss!

Öppen gård 15 april

Välkomna att besöka oss på Östängs Gård den 15 april. Då är det Framtidsvecka i Alingsås så vi passar på att ha öppet på gården mellan 10.00 och 16.00. Vi kommer att ha guidade visningar klockan 10.00, 12.00 och 14.00 men du har också möjlighet att gå runt och titta som du vill. Förhoppningsvis kommer vi att ha nyfödda lamm man kan få gosa med. Den här våren är det annars väldigt svårt att säga vad vi har att visa upp. Om snön har försvunnit kommer vi förmodligen att ha hämtat hem två små gyltor men det vågar vi inte lova. Vi har i alla fall hönor, bin, ankor, katter och får. Vi odlar i fasta bäddar och har en skogsträdgård och en äppellund. Det krävs inte någon anmälan och det kostar inte någonting. ’

Välkomna önskar Ylva och Jonas

Öppen gård på Östäng

Cykelmusteriet på REKO-festival

REKO-festival på Nääs. Många spännande och roliga programpunkter, de flesta med anknytning till hantverk.

Handhyvling av spånt på kilsågade golvbrädor. Magnus skulle bara titta på men kunde inte hålla sig från att hjälpa till.

Föreläsningstältet var lagom stort för att rymma de 12 personer som kom för att lyssna på Martin som driver Cykelmusteriet i Partille.

Martin har hållit på i två år och förra året arbetade han sju dagar i veckan under hela mustningssäsongen. Efterfrågan är stor. Martins mobila musteri får plats på en aluminiumsläpvagn som han drar med en elcykel. Efter föredraget visade han hur han mustar. Utrustningen han hade med sig har han skaffat för att hyra ut. Den består av en handdriven kross som var förvånansvärt tung att veva. Han fick dessutom pressa ner äpplena med ett litermått. Kändes läskigt. I vanliga fall har han en eldriven kross.

Knivarna som krossar äpplena syns i botten på tratten. 

Det var naturligtvis köpta äpplen eftersom det är utanför säsong men det fungerar ju naturligtvis också. 

Äpplekrosset fylls i pressen som är liten och söt. Det är en klassisk modell som man vevar med gängstång. Han behövde inte ta i hårt alls när han vevade. Martin berättade att det är en fördel att inte ta i eftersom man då pressar ut även beska smakämnen från kärnorna.

P1200886

När man pressat klart så tömmer man pressen genom att öppna den. Vi fick smaka på musten och färskpressad äpplemust är verkligen gott!

Det fanns mycket roligt att titta på på REKO-festivalen. Det blir nog att besöka festivalen nästa år igen.

Arbetsdag i äppellunden

Idag var det den första arbetsdagen inom projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. Vi samlades på Östäng för att plantera äppleträd. För två och ett halvt år sedan beställde vi 125 äppleträd varav 75 anlände i år. Det är tre sorter ympade på svagväxande stammar så det kommer att bli låga träd som man kan plantera tätt. Sorterna är Åkerö, Holsteiner Cox och Ingrid Marie (men en röd variant som heter Karin Schneider). Alla sitter på en grundstam som heter B9. Den har små klena rötter vilket i sin tur ger ett litet träd, ca 35% av originalet. Mellan B9-roten och ädelveden med de olika sorterna är en dryg halvmeter som i sin tur är en egen sort, Summer Red.Efter mycket funderande valde vi att ha en och en halv meter mellan träden och två meter mellan raderna. Stammarna gör att det blir frukt redan första året och att de hamnar i lagom plockhöjd. Nackdelen är att stammarna är veka så de behöver stöd av en vajer för att inte ta illa vid sig vid kraftiga vindar eller stora skördar.

Vi grävde hål efter en linje. Grässvålen skalades av i en cirkel med diametern 80 cm. Sedan grävdes ett 40 cm stort hål i mitten. Det kläddes med sorknät och sedan lucker jord ovanpå det. Efter ett tag såg hela ytan ut som om en sorkkoloni flyttat in. I vissa hål stötte vi på oväntat motstånd i form av stora stenar. Med hjälp av stockar och spett fick vi upp dem ur groparna. Äppleträden som stått i blöt sedan igår hämtades i skottkärra. Vi började med 25 träd av sorten Åkerö. Träden är barrotade, dvs de står inte i jord i en kruka. Det tar mycket mindre plats att transportera dem liggande i buntar än att ha dem stående i krukor. De barrotade träden sattes ner. När jord skyfflats i hålet så att det nästan var uppe vid ytan så veks sorknätet in igen för att sedan täckas med ett tunt lager jord till. Vattning av träden är viktigt dels för att de ska etablera sig men också för att jorden ska fylla ut hålrum som vi kan ha missat. Efter vattning fick vi fylla på mer jord.
För långa rötter klipptes av så att de kan fortsätta att växa utåt. Viker man in rötter så riskerar man att de börjar växa runt istället för att breda ut sig. Långa rötter som hamnar i cirkel gör att trädet blir mindre stabilt och att det kan strypa sig själv efter några år. Mitt i arbetsdagen dök säsongens första wwoofare André upp och sattes genast i arbete med grävning och plantering. Skönt att ha många människor i arbete så det händer mer än vanligt. Samtidigt som alla hål grävdes så höll några på att slå ner stolpar i jorden för att fästa ett två meter högt viltstaket runt hela odlingen. Alla jobbade hårt så gemensam sopplunch var välbehövligt. När stängselstolparna slagits ner fästes en vajer högst upp. I den hängdes sedan viltnätet. Från början hade vi tänkt att bara använda en remsa i ena kanten av skiftet till fruktodling men efter en del mätande och dividerande beslutade vi oss för att stängsla in hela skiftet. Vi tänker att det är bättre att redan nu ha gott om plats ifall vi vill plantera fler träd hellre än att behöva stängsla om. I den instängslade delen tänker vi förutom äppleträd eventuellt sätta några bärbuskar. Hönsen ska få gå där också och hjälpa oss att hålla ohyra borta.

Förr bodde man ofta flera generationer på varje gård. Alla gårdar brukades och man kunde samla mycket folk när stora jobb skulle göras. Idag försöker många gårdsägare sköta allt själva ofta samtidigt som de lönearbetar samtidigt som de ska sköta gården. Vi behöver hitta nya vägar att få till samarbeten så att stora jobb inte blir övermäktiga. Alla gårdar borde ingå i en gårdssamverkan. Tack alla snälla människor som kom och hjälpte till idag. Så mycket som blev gjort!

Elevbesök

Idag har vi haft god hjälp av årskurs fyra från Långareds skola. Vi började med att göra i ordning odlingsbäddar. Eleverna rensade bäddarna från ogräs. Det viktiga är att få bort allt ogräs som förökar sig via rötterna. Vi hittade både kvickrot, skräppor, revsmörblomma och maskros. Vi täckte gångarna runt omkring med tidningspapper och halm för att hålla ogräset borta. I varje bädds strödde eleverna ut två skopor stenmjöl för att tillföra viktiga mineraler. De kramade också sönder jordkokor för att det ska bli lättare för fröernas rötter att växa. Sedan jämnades bädden till och rader märktes ut för sådd. Vi anlade två morotsbäddar, fem bönbäddar, två rödbetsbäddar och i en bädd planterade eleverna Nyzeeländsk spenat. Det är mycket jobb innan man kan så. Några elever fick också pröva på bredgrepen som vi använder för att luckra jorden utan att behöva vända på den. Vi pratade om hur viktigt det är med maskar och vad man kan göra för att få många.

Efter hårt jobb var det dags att hälsa på fåren. De var rätt skygga så det var svårt för eleverna att få klappa dem. Till slut tog jag upp ett lamm så alla elever skulle ha fått klappa ett. Sedan hälsade vi på hönorna och gav dem lite mat. Hönorna verkade gilla uppmärksamheten men det är inte helt lätt att få tag på en så man kan få klappa.

Till lunch stekte vi korv på triangakök. Det smakade mycket bättre ute i skogsträdgården än vad det gör i skolans matsal trots att det var samma korvar. Efter lunch gick eleverna tillbaka till djuren. Som avslutning på dagen hälsade vi på kattungarna. Fem stycken små som just öppnat ögonen. Sedan planterade vi ett äppleträd i den äppellund som vi ska anlägga i morgon. Det blev ett melonäppleträd som så småningom ska få en skylt som berättar vilka som planterat trädet. I morgon ska ytterligare 75 träd i jorden.

Studiebesök Saras Must

I lördags var vi på studiebesök igen. Denna gång på Saras Must i Mörteryd utanför Björköby utanför Vetlanda. Sara har haft sitt mobila musteri i tre säsonger. Sara arbetar med att beskära fruktträd och musteriet kommer som en naturlig fortsättning.

Musteriet är fast monterat på en släpvagn som är cirka fyra meter lång, det vill säga något större än ett vanligt bilsläp.

Sara hade köpt hela musteriet från Rink i Tyskland.  Priset med vagn var i saftigaste laget så hon valde att köpa en vagn i Sverige och montera delarna själv.

För att inte behöva göra hål i golvet sitter de olika delarna på hemmagjorda ramar av vinkeljärn som är monterade med mellanlägg så att golvet går att få rent. Smart!

Efter att äpplena har tvättats i vanlig vattenbalja utanför vagnen så krossas de i äpplekrossen.

Krossen är en modell vi inte har sett tidigare. I stället för en vertikal roterande axel med knivar så har den en horisontell axel med många knivar. Suddig bild tyvärr. Sara berättade att hon kunde hälla i en korg i taget men att hon behövde dra och knuffa i det svarta handtaget som sitter på ett plastblock för att äpplena skulle rivas bra.

Krossen stänker en hel del så den har fått en bit gummiduk runt sig. Det satt dock inte på nu.

Än så länge har Sara använt manuella mustpressar. Två stycken i olika storlek. Man lägger äpplemassan i sildukar med plastblock över och under.

Ovanpå flera lager äpplemassa placeras sedan en domkraft som pumpas för hand. En enkel konstruktion som inte kräver el eller vattentryck. Anledningen till att hon har två storlekar är att kunderna kommer med olika mycket äpplen. Vissa dyker upp med tio bärkassar och andra bara med två. En oväntad detalj är att det är bökigt och tar en del tid att få ner kolven i domkraften efter att man pressat.

Efter pressning samlas musten i en tank som har en sil i öppningen.

Från tanken pumpas musten upp till pastöriseringsmaskinen. Det följde med en hel del kopplingar och slangar så Sara kan välja om hon vill filtrera i ett eller två eller inget filter innan musten pastöriseras. Pumpen kan även gå baklänges vilket säkert är användbart i något sammanhang.

De kunder som vill ha med sig opastöriserad råmust kan köpa 1- eller 5-liters engångsbehållare av plast som kan förvaras i frysen.

Det vita skåpet till höger på bilden är en gasbrännare som värmer vatten som cirkulerar i det rostfria pastöriseringskärlet. Kärlet rymmer 120 liter och är isolerat som en termos. Musten ska pastöriseras en viss tid beroende på mustens temperatur och det tar lite tid. Sara behöver dessutom röra om i musten för att få jämn temperatur.

Hetvattnet från gasbrännaren cirkulerar i spiralen och värmer musten i behållaren. Musten tappas sedan ut i botten.

Den pastöriserad musten tappas på bag-in-box-behållare medan den fortfarande är varm. Påsen ligger på en våg så det ska vara möjligt att få rätt mängd i påsen. För lite ger missnöjda kunder, för mycket gör att påsen inte får plats i kartongen.

En gasolflaska i bruk och en i reserv. Den lilla genomskinliga behållaren är ett filter som kan användas för att få klar must. Men i de flesta fallen använder hon inte det.

Sara har ett ganska stort förvaringsskåp som kan nås från båda sidor. Där förvarar hon burkar, bag-in-box-förpackningar, plastflaskor och annat man kan behöva.

Det behövs en hel del pinaler och pinaler måste förvaras. Hängare och skåp är viktiga att få med. Till höger syns en del av en trätrall som Sara använder för att lägga på marken och stå på. Annars tenderar det till att bli kladdigt och geggigt efter ett par timmars mustning. Inte av produkterna men utav att folk trampar omkring på samma ställe på gräsmattan.

Efter en timmas intensiv utfrågning tog vi en promenad till ”Två röda hus” som är ett bead-and-breakfast och ett mysigt café. Otippat att hitta så här mitt ute på landsbygden och värt en omväg om ni passerar denna del av Småland.

Nu gick vi över till att diskutera affärsmodeller, prissättning, ruttna äpplen och vad Sara vill förbättra och byta ut när det gäller utrustning. Flaskhalsen i Saras och många andras produktion verkar vara pastöriseringsmaskinen. Det tar helt enkelt tid att pastörisera. Det stoppar upp flödet. Men eftersom man också kan sälja råmust så känner Sara ändå att det inte är pastörisören som ska bytas ut i första hand utan hon vill byta krossen och pressarna mot en bandpress med inbyggd kross.

Det var ett mycket givande studiebesök. Sara var driven och bra på att berätta om sin verksamhet. Hon bjöd på många detaljer och har nog hållit på lagom länge. Det gör att hon kommer ihåg hur det var att starta upp och har ändå några säsonger att jämföra.

Stort tack till Sara! Hennes sida om musteriet finns här.

 

Studiebesök på Jonslundsäpplet

Idag var vi med projektgruppen ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” på studiebesök på Jonslundsäpplet och blev rundvisade av Roland Ölander. En ekologisk äppleodling som varit igång sedan 2002. På två hektar finns över 1000 träd och mer än 120 sorters äpplen. Vi vandrade runt bland äppleträd i raka rader, lagom höga för att vara lätta att plocka. En sak som vi reagerade på var att det växte gräs under alla träden. Vi har tidigare hört att man bör ha bar jord under äppleträd för att gräset ska stjäla för mycket näring. Enligt Roland har det ingen betydelse. Han klipper gräset och låter det ligga kvar som näring åt träden. Ingen annan gödning tillförs utöver fallfrukt och gräsklipp. Träden ger 10 ton äpplen om året varav hälften tas till vara och resten får ligga kvar på marken som gödning.

Runt varje träd satt ett stabilt skydd som skyddade framför allt mot grästrimmern. Det såg väldigt trevligt ut till skillnad från de äppleodlingar som har bar jord under träden. En fördel med gräs är dessutom att man slipper jordbakterier på äpplena som trillar ner plus att de landar mjukare. Vi tittade på mängder av träd av olika sorter. Varje ny sort hade en skylt med namn på. Jonslundsäpplet är en unik lokal sort som påminner om Transparente Blanche.Alla äpplena finns föredömligt listade på www.jonslundsapplet.se. Många sorter hade vi hört talas om tidigare som Katja och Aroma men det fanns också väldigt många sorter som vi aldrig hade hört namnet på. En del sorter blev vi sugna på att skaffa oss så småningom bland annat Birgit Bonnier och Huvitus.

Vi pratade grundstammar, ympris. Grundstammarna köper Roland från Rögle Plantskola och ympris från Brunstorps Gård och Julita genbank. Vi pratade beskärning, ympning och sjukdomar. Roland visade exempel på träd som var sjuka av kräfta och träd som hade fått sprucken bark för att temperaturen växlat hastigt.

Platsen är ganska utsatt för blåst och därför har de planterat lähäckar av buskvide. En fördel med buskvide är dessutom att bina gillar vide som blommar vid en tidpunkt när det inte finns mycket annat. Bland äpplena fanns också flera paradisäppleträd för pollineringens skull samt buskar av aronia som blandas i viss  äpplemust med 5 %.

Skörden säljs som äpplen och must i butiker i  närområdet. Sedan 2008 har man också en gårdsbutik i ladugården som är öppen på lördagar under höstarna. I ladugården finns också ett litet musteri med en 80 liters hydropress. Musten tappas på glasflaskor i olika storlekar.  Senaste projektet på gården var att bygga ett kylrum där äpplen kan förvaras i 1-4 grader för att öka hållbarheten. Vi fick provsmaka både vanlig äpplemust och den med inblandad aronia. Väldigt gott. Äpplemusten är ganska söt medan den med aroniainblandning hade en liten vuxnare smak.

På måndag ska vi hämta våra 75 äppleträd som ska planteras ihop med de som vi ympade själva förra våren. Vi hade sett ut en yta där de skulle stå men nu med ny kunskap och nya infallsvinklar måste vi kanske tänka om. Träden ska planteras nästa lördag så innan dess lär väl nya planer ha fallit på plats.

Gårdssamverkan och mobilt musteri

Det finns så mycket roligt att göra i livet. Det finns så många spännande saker att lära sig och så mycket trevligt folk att umgås med. I går hade vi en första träff inom Leaderprojektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”. Projektet har fått stöd av Göteborgs insjörike och drivs av Studiefrämjandet som ställer upp med Karin Gustavsson som projektledare. Karin hade planerat mötet så vi gjorde det vi behövde göra som att göra upp en tidsplan för de delar som vi åtagit oss att genomföra.

Att äga och driva en gård riskerar att bli ett ensamt arbete. Var och en går hemma på sin gård och är så upptagen med alla sysslor så man försummar umgänge med andra och avbrott i vardagen. Ofta tänker man och till och med pratar om att man borde träffas och jobba mer ihop men dagarna går och det dagliga arbetet tar över. Det blir sårbart ifall de som driver gården skulle bli sjuka eller skadade. Tanken med gårdssamverkan är att ett antal minera gårdar går samman och lär känna varandra. Varje gård arrangerar en större arbetsdag per år då gruppen gör det som behövs på gården. Det kan vara större arbeten som annars inte blir gjorda som att reparera en stenmur, måla om ladan, gräva nya odlingsbäddar eller annat som gårdens folk känner att de behöver hjälp med. Det skulle också kunna vara en lång lista med massor av smågrejer som annars inte riskerar att bli gjorda. När man träffas hemma hos varandra lär man sig också varandras gårdar och vet var djurfoder förvaras, vad vattenkranar sitter hur djuren ska skötas o.s.v. Det gör att man lättare kan hoppa in och hjälpa till ifall någon behöver resa bort eller blir sjuk. 

På träffen igår diskuterade vi farhågor och förväntningar samt tankar om mervärden och åtaganden. Farhågorna var ganska få och handlade mest om att deltagarna var oroliga för att vi åtagit oss för mycket och kanske inte kan vara med på varje arbetsdag, något som alla verkade vilja. Vi enades om att det var viktigt att ingen fick dåligt samvete för att man får förhinder.  Förväntningarna var desto fler och handlade om att få inspiration och nya idéer från varandra, att få jobb gjorda, att få en trygghet i att veta att andra kan hoppa in. Det handlade om att få nya vänner och att ha kul ihop men också om att hjälpa varandra att öka lönsamheten på gårdarna så att nödvändigheten att lönearbeta minskar.

Att stärka samarbetet mellan ett antal gårdar på det här sättet kan på sikt leda till nya verksamheter. Vi har beslutat att i första skedet skaffa ett mobilt musteri som kan delas mellan de gårdar som ingår i samarbetet. Musteriet ska vara effektivt och lätthanterligt samt uppfylla livsmedelsverkets krav på hygien. En arbetsgrupp med fem personer bildades som fick i uppgift att nörda in på musteridetaljer. Vad ska vi välja för press och pastöriseringsmaskin? Ska det drivas av el eller gasol? Hur många liter i timmen kan man få igenom varje del i must-linjen? Frågorna är många och då är det bra att några tittar närmare på det.

Musteriet ska kanske mest ses som ett exempel på saker som går att samäga och driva ihop. Mobila enheter i form av sågverk, vedmaskin, slakteri… Det är lätt att tankarna far iväg när man är i ett gäng med kreativa driftiga människor. Tidsplanen för de 18 månaderna som projektet ska pågå är i alla fall påbörjad och nästa träff är planerad. 

Vi ska också åka på studiebesök till flera intressanta platser och gårdar där det händer spännande saker men mer om det när allt är på plats. Tanken är också att bjuda in andra intresserade till arbetsdagarna. Fler händer kan behövas och det kan också bli ett tillfälle för nyfikna att komma och pröva hur det är att arbeta på en gård. Ett roligt sätt att träffa nya bekantskaper och knyta kontakter. Första arbetsdagen kommer att bli i maj på Östängs gård då 125 fruktträd ska ner i jorden. Gropar ska grävas, sorknät ska klippas till och sättas om rötterna och stöd för träden ska sättas upp. Vi återkommer med datum.

 

 

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑