Kategori: lamm (Sida 2 av 13)

Fluglarvsangrepp

Vi har i ett tidigare inlägg beskrivit hur vi upptäckte och behandlade ett fluglarvsangrepp på ett lamm. Såret var ungefär åtta gånger tio centimeter när vi var klara och vi stallade in lammet Hillevi med brorsan Helmer och mamma Erika i hönshuset för daglig behandling med antibiotika och jodopax. Det är inte optimalt att ha en fullt frisk tacka med lamm instängda i ett hönshus även om hönshuset är stort. Så när antibiotikakuren var över så släppte vi ut dem i en hage närmast gårdsplanen för att hålla koll.

Det är fascinerande att se hur ett så pass stort och djupt sår läker. Först bildades en skorpa och sedan började huden bildas på nytt ifrån kanterna. Vi sprayade med jodopax varje dag så länge de var installade och sedan lite då och då när de gick i hagen.

Vi har just nu en tacka med två lamm; Henrik Houdini och brodern Hannu tillsammans med sin mamma och vår bagge Benny med sin sällskapsbagge Enok i hagar hemmavid. Anledningen är att alla utom Enok är rymningsbenägna så vi kan inte ha dem ihop med övriga får. Det passade ganska bra nu när Hillevi, Helmer och Erika behövde gå nära. Betena i dessa hagar räcker dock inte på långa vägar så vi har fått stödfodra med gräsklipp och grönsaksrens. Det gör fåren bortskämda vilket i sin tur innebär att de bräker så fort de ser en människa. Sådana får bör man skicka till slakt och det kommer vi också att göra men vi vill vänta så länge som möjligt.

Hela situationen är rätt bökig så det var en lättnad när vi kunde ta med Erika i koppel ut till stora betet. Lammen följde snällt efter. Normalt flyttar vi fåren genom att skramla med en hink med korn men det fungerar bäst när det är en flock som ska flyttas. Enskilda djur är lättare att flytta med koppel.

Såret har läkt fint så vi tror inte att risken för nytt angrepp är så stort. Vi tittar till fåren varje dag och kommer att ha extra koll på såret tills det är helt läkt.

Nu har vi bara fem får i rymmargruppen och testar olika typer av stängsling för att se vad som är mest effektivt. Än så länge har vi inte hittat något annat än fårnät av metall som duger. Allt annat tar sig Benny och Henrik Houdini ut genom.

Lammsläpp 2021

Igår släppte vi ut fåren. Våren har varit utdragen och kall men nu fanns äntligen gräs att äta. Förflyttningen från inne till ute brukar vara kaotisk. Tackorna prioriterar att inte tappa bort sina lamm men glömmer bort lammen när de får syn på grönt gräs. Lammen har inte betat gräs tidigare och får panik om de inte är nära sin mor.

Wwoof-Jonas har tagit på sig att fixa vår fådda sopkärra till att bli en lamm-taxi. Han blev klar samma morgon och var ganska sugen på att testa den.

Langen går. Gerlien lyfter, Ylva skickar vidare och Jonas lastar.

Tanken är att tackorna inte ska dra mot närmaste grästuva eller tulpan om deras lamm rör sig i lagom takt i en kärra. Lammen kommer i alla fall inte att rusa efter tackan vilket skulle få henna att springa vidare.

Visa av tidigare år så hade vi skapat en tydlig bana. Vägen var helt blockerad men vi brukar inte ha särskilt mycket trafik.

Det fanns bara plats för fyra lamm men vi ville testa och se om en samlad bunt lamm skulle ge lite lugn. Sträckan är bara 50 meter så det kanske skulle kunna fungera?

I början såg det lovande ut.

Icke. Ylvas idé med ett tak av töjbart lastnät fungerade nästan halva sträckan.

Tackorna brydde sig måttligt om var deras lamm befann sig. Gräs!

Tack vare banan så gick det ganska smidigt ändå. Efter att ha föst in de sista lammen som i panik ville tillbaka till mamma som kanske var kvar i ladugården men som betade för fullt så var alla på plats. Det dröjde några minuter innan alla tackor hade rätt lamm i närheten och tryggheten återvände. Sedan testades elstängslet av lammen och efter det var det dags att sträcka ut och njuta av att ha kommit ut.

Henrik är det ljusa lammet som gärna tar täten.

Det är en fantastisk känsla när man äntligen får släppa ut dem på betet. Alla lammningar avklarade och alla mår bra. Nu ska de vara i denna hage de närmaste dagarna så vi kan hålla lite extra koll på lammen. Det är en av våra två välkomstbeteshagar som används vartannat år. Tanken med det är att hålla nere parasittrycket så att lammen får friskt bete sin första tid ute. Det gör också att vi kan njuta av deras lammrace och krumsprång.

Stödmatning

Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.

I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑