En gård för omställning

Kategori: nätverkande (Sida 1 av 7)

Tusen trädgårdar

Vartannat år öppnar trädgårdar runt om i landet upp för besökare. Alla som har en trädgård de vill visa upp kan anmäla sig för att delta. Privata villaträdgårdar, kolonilotter, slottsträdgårdar, skogsträdgårdar och grönsaksodlingar gör gemensam sak för att slå ett slag för trädgårdsodling som fritidssyssla eller yrke.

Vi har varit med en gång förut och det är ett väldigt trevligt arrangemang som är ganska opretentiöst om man vill eller också hur pretentiöst som helst. Vi skriver tydligt i vår presentationstext att vi inte är någon visningsträdgård utan en produktionsträdgård och att folk får ta det för vad det är. Ändå blir det ett tillfälle när man tömmer skottkärror, flyttar undan verktyg, städar lite i butiken och ställer i ordning. Det blir aldrig så bra som man önskar men alltid bättre än vad det brukar vara.

När gästerna sedan hjälper till med ogräsrensningen så blir det ännu bättre.

Till oss kommer de som är intresserade av odling och därför gillar vi detta arrangemanget. Första bilen rullade in på gårdsplanen en kvart innan vi öppnade klockan tio och sista bilen rullade iväg kvart i sex på kvällen. Däremellan var det inte tomt på gäster någon gång och vi visade runt och berättade och fick mängder av intressanta frågor om t.ex. gödsling, grönsaksodling, biodling, sishuanpeppar och livet på landet. Detta trots att regnet strilade större delen av dagen.

Eftersom vi båda jobbat större delen av vårt yrkesliv som lärare så gillar vi att berätta och visa runt och en sådan här dag är det precis det det går ut på.

Vi hade även öppet i gårdsbutiken och bra försäljning. Många blir sugna på att köpa med sig grönsaker när de gått runt i odlingen och sett hur de växer och hur vi odlar.

Nu är det två år tills nästa gång och vi kommer att vara med då också.

Lokal mat behöver lokala konsumenter

Det är mycket nyheter just nu kring matsituationen i världen. FN går ut och varnar för att världen står inför protester, upplopp och politiskt våld som en följd av att matpriserna stiger globalt. Vi står inför en aldrig tidigare matkris beroende på Covid, bränslepriser och Ukrainakriget meddelar FN. Våldsamheter och protester märks redan i Sri Lanka, Tunisien, Pakistan, Burkina Faso, Mali, Tchad och Peru. David Beasley på FN:s livsmedelsprogram hävdar, enligt The Guardian, att vi står inför ”helvetet på jorden” om inte åtgärder vidtas.

Det är skrämmande läsning som borde resultera i att vi i Sverige börjar fundera över vad vi ska göra för att snabbt öka vår egen matproduktion. Alla borde ta sig en allvarlig funderare över hur var och en i sin vardag och i sitt yrkesliv kan stötta och öka den inhemska produktionen, det gäller politiker, tjänstemän, företag och privatpersoner. Dels för att själva ta ansvar för vår produktion istället för att bjuda över på det andra länder producerar nu när all produktion i världen behövs men också för att öka vår egen säkerhet i händelse av att situationen blir riktigt allvarlig och leveranser uteblir.

I torsdags var jag på utlämning i REKO-ring Alingsås . Det var som alltid trevligt och de konsumenter som hittat dit var glada över att kunna köpa lokala produkter. REKO-ring Alingsås har över 7000 medlemmar och jag själv hade 14 kunder och då var jag en av de producenter som har flest. Jag lämnar dessutom ut kassar till våra prenumeranter på samma tid så min försäljning var helt ok. När jag pratade med övriga producenter pekar alla dock alla på samma sak. Försäljningen via REKO-ring minskar överallt.

Jag var med och startade REKO-ring Alingsås 2017 och verkade under flera år som administratör för gruppen tillsammans med ytterligare tre personer. Efter några år gick den uppgiften vidare till andra som har gjort ett fantastiskt jobb tills idag. Nu tycker de att det är dags att lämna över stafettpinnen. Då visar det sig att det är det svårt att hitta människor som tycker att uppgiften är tillräckligt viktig för att ta de ska ta över. Igår kom så meddelandet att det blir inte någon REKO-ring i Alingsås under juli månad!!! Då har vi sedan flera år tillbaka ökat ifrån att ha utlämning varannan vecka till att ha utlämning varje vecka eftersom grönsakerna blir skördeklara hela tiden.

I en tid av världsomspännande matkris i ett land där vi själva bara producerar hälften av maten vi äter är detta för mig obegripligt. Hur kan konsumtionen av lokalproducerade livsmedel minska i en sådan kontext? Hur kan människor känna sig trygga med att de kommer att få tag på livsmedel i höst? Hur kan det i en kommun som Alingsås med över 40 000 invånare inte finnas någon som vill ta över och driva REKO-ringen vidare?

Det här är inte en unik situation från Alingsås men det är den situation som jag känner till bäst och därför den jag kan beskriva. Nu har Alingsåsarna tur för den 2:a juli startar Nolbygårds Matmarknad där konsumenterna kan träffa producenter och handla lokala matvaror. Förhoppningsvis blir det en stor tillströmning av både konsumenter och producenter.

Kanske känns det som du som konsument inte kan påverka – men du är oerhört viktig. Många små lokala producenter behöver kanske just ditt inköp för att få det att gå ihop den här veckan. Använd den makt du har genom att placera dina matinköp där de gör nytta. Handlar du i de stora butikerna är det bara en liten del av dina pengar som når producenten. Staten, handeln och livsmedelsindustrin tar alla större del av kakan än den som producerar råvarorna. Bonden får endast 9 procent. Handlar du direkt av producenterna så går det mesta av dina pengar till den som gör din mat. Du kan vara en del av det som gör att en producent orkar fortsätta. Du är viktig.

Och alla i närheten av Alingsås är välkomna till Nolbygård på lördagar!

Fest på Östäng

För en vecka sedan hade vi en stor fest på gården. När vi flyttade hit i oktober 2014 bestämde vi att vi skulle ha en fest när vi firade femårsjubileum. Den dagen, och en hel del dagar därtill, passerade dock utan att festen gick av stapeln. Anledningen att vi satte just fem år var att vi hade en plan på hur vi ville utveckla gården och den planen skulle ta cirka fem år att förverkliga.

Inom omställningsrörelsen poängteras ofta hur viktigt det är att fira sina framgångar och det är något vi, i teorin, fullkomligt håller med om. Vi gör också det i det lilla. Vi tar ett glas vin på altanen, vi äter en god middag med familjen eller med vänner och vi har till och med fått till en nyårsfest när vi klämde in 42 sittande gäster i vardagsrummet. Vi gillar att träffa folk och vi gillar att ha fest. Men det stora femårsjubileets tid har inte velat infinna sig förrän förra veckan. (Låt gå att över sju år passerat).

De som känner oss och följer oss vet att vi för det mesta har fullt upp och fram till den här våren så har varje vår inneburit anläggning av nya odlingskvarter, bygge av butik, kylrum, löktork, lager, växthus, tunnelväxthus m.m. så bara tanken på att ordna party har känts helt omöjlig. Dessutom har vi sedan länge tänkt att den ultimata festlokalen skulle vara på andra våning ovanför ladugården när vi väl renoverat golvet där. Tanken var att det skulle varit klart till femårsjubileet och vår äldsta dotters 20-årsfest men den fick gå av stapeln i ladan i stället. Ingen dålig festlokal det heller.

I vintras gjorde vi dock färdigt golvet ovanför ladugården och under våren har hela familjen haft som gemensamt projekt att färdigställa ”puben”, festlokalen, replokalen, föreläsningssalen och vad det nu kan bli för olika aktiviteter där i framtiden.

Hela ytan ovanför ladugården är 170 kvadratmeter. Hälften behöver vi som lager av bra ha saker men hälften fick bli pub. Vi avgränsade delarna med ett gammalt draperi som ursprungligen kommer ifrån Göteborgsoperan. Ett tungt svart tygstycke som mätte 8 * 13 meter. Det var inte helt enkelt att hissa upp i nock som sitter sex meter ovan golv. En rutten vägg behövde också fixas och sedan blev det ett par vändor till loppisar och våra egna vindsförråd innan vi kunde montera ihop baren och skruva upp skylten som äldsta dottern Ina har målat.

Alla våra instrument tillsammans med ett inlånat trumset kopplades ihop och sedan hängde vi upp alla ljusslingor vi kunde skrapa ihop.

Inbjudan skickades ut och vi förväntade oss nog inte att så många skulle kunna komma loss i studenttider men det visade sig att suget efter party var stort så gästlistan blev allt längre. Vi fick fixa ställplats, tältplats och extra sängar och madrasser då långväga gäster från Stockholm, Skåne, Falkenberg och Koster behövde sova över.

SMHI:s prognoser följdes noga och vädret blev det allra bästa tänkbara. När man ordnar en fest för över 100 personer så kan det ju lätt bli stressigt och visst var det en hel del att fixa men vi tycker ändå att vi kunde genomföra festen utan att helt ta kål på oss även om vi ligger lite efter med ogräsrensningen och snigeljakten. Det bästa beslutet vi tog inför festen var att alla gäster fick ta med någonting att ställa på det gemensamma buffébordet.

Eftersom gästerna blev så många så hela ladan fylldes med inlånade bord så fick vi sätta upp tre tält med bord till buffén utomhus. Vi bestämde ingenting när det gällde maträtter. Vi förlitade oss på att det skulle bli en bra blandning – vilket det också blev.

Människor som ska på fest och som ska ha med sig en sak till buffén anstränger sig oftast lite extra så en buffé som denna blir väldigt god. Där fanns pajer, sallader, ostar, bröd, röror, lax, lufttorkad skinka, vildsvinsölkorv, kallskuret, tillbehör, oliver, kakor, frukt, grönsaker m.m. Alla kunde naturligtvis inte smaka på allt men det fanns mycket god mat. Själva stod vi för all dricka. Det upplägget gör att vi inte blir låsta till köket, att maten trots att vi inte gör något alls blir oerhört god och varierad.

Under maten så gick Jonas in i rollen som sånganförare. Han hade satt ihop ett kort sånghäfte och fick alla att sjunga tillsammans utan större ansträngning.

Att vara sånganförare är något Jonas är som gjord för men som han får göra alldeles för sällan. Det märktes att han hade trevligt och det smittade av sig på gästerna.

Efter maten skickade vi ut alla gäster på en tipspromenad. En del hade aldrig varit på gården och då blev det ett sätt att låta alla få en kort visning av gården medan vi röjde efter maten och kokade kaffe.

Sedan var det fri scen i puben och det visade sig att vi hade en mängd musicerande gäster.

En blandning av unga och gamla spelade tillsammans i tidigare oprövade konstellationer och det blev riktigt bra.

Dansgolvet fylldes på och allsång skallade till sent på natten (eller tidigt nästa dag).

Morgonen efter åt vi långfrukost i trädgården tillsammans med dem som sov över och det kändes fint att få ett par timmars umgänge och tid att prata lite mer ordentligt med dem som rest långt. Frukosten övergick i elvafika för att sedan övergå i en lång lunch i skuggan i trädgården. Folk droppade av efterhand och sista gästen lämnade trädgården på tisdag eftermiddag 🙂

Att så många ville komma och bjuda så mycket på sig själva och fira tillsammans med oss är något vi kommer att leva på länge. Dans, skratt, goda samtal är något vi behöver mer av. Att hitta vägar att fira och att mötas är viktigt. Nu har vi en publokal.

Den har fått namnet Glada Grisen efter ett koncept som är inlånat från Skenora gård på Ingarö. De har i sin tur lånat namnet från Mark Boyle som är känd som the Moneyless man och har startat en pengafri pub med namnet The Happy Pig på Irland. Tanken är att förlita sig på att människor vill varandra väl och att allt inte behöver handla om pengar. Tanken är alla som vill är välkomna och kan ta med sig något som de tycker ska finnas på en pub när de kommer. Kanske något att äta eller dricka eller en sång eller en dikt. Vad vet vi. Håll utkik. En dag känner vi för att fira igen och då slår Glada Grisen upp portarna för alla partysugna därute.

Arbetsdag 2022

Igår hade vi öppen arbetsdag på gården. En av årets bästa dagar med tid att umgås och prata med människor som har samma intressen som vi samtidigt som man får väldigt mycket jobb gjort.

Högst upp på önskelistan stod färgskrapning. Ställningen har stått vid samma gavel i tre år vid det här laget och vi hinner aldrig färdigt. Vi gör i och för sig jobbet väldigt noga men ska man skrapa för att måla så känns det lika bra att göra det ordentligt.

Det är högt upp till nock och alla lägre delar av gaveln är skrapade så det jobbet kunde bara utföras av dem som inte är höjdrädda.

Några höjdrädda trotsade rädslan och tog sig trots allt upp. Modigt och bra för de satt och skrapade länge för att inte behöva klättra upp och ner.

Solveig som är duktig på att snickra tog på sig att byta ruttna panelbrädor och läkt. Fasaden har ursprungligen haft hattläkt men när de tidigare ägarna bytt har de på vissa ställen satt på vanliga smala läkt utan profil. De byter vi ut mot hattläkt för det är bra mycket snyggare.

Huset är glädjande friskt i panelen och även om vissa delar behöver bytas så är det mesta friskt.

Det tar lång tid att skrapa varje kvadratmeter men eftersom vi var många som jobbade den här dagen blev det trots allt en hel del gjort. Nästan så man kan börja inbilla sig att vi kommer hinna måla i år.

Utsikten är det i alla fall inte fel på när man kommer upp i nock. Den stökiga ”gräsmattan” är en blivande miniskogsträdgård. Där har vi planterat flera bärbuskar och ett plommonträd. Sedan tidigare fanns där två äppleträd och ett valnötsträd.

Än så länge är det mesta brunt i odlingen. Den ser stor ut när man ser allt på en gång.

Emma klöv och staplade ved, något som alltid verkar behöva göras även om det borde varit klart för länge sedan.

Långt ut på betet pågick den tredje arbetsuppgiften vilket var att dela vårt stora bete i två genom ett staket på längden.

Spett för att göra hål och sedan i med lärkstolpar.

Korna var nyfikna och ville helst vara med.

För att komma åt ordentligt med släggan så kan en upp och nedvänd drickaback fungera bra.

Hansi hade med sig en stolpnedslagare som funkade bra att slå ner stolparna med om man inte gillar slägga. Den väger en del vilket är bra när stolpen ska ner. Mindre bra om den lyfts för högt, fastnar på stolpen och trillar ner på skallen. Men det hände bara två gånger…

Det tog ganska lång tid innan en enda stolpe kom upp. Vi justerade dragningen flera gånger tills vi hade räta linjer med två brytpunkter där hjul låter trådarna löpa lätt. Vi hann sätta upp drygt 20 stolpar, montera på isolatorer och dra tre trådar innan dagen var över. Härligt!

Mobilen räknade till 16 000 steg den dagen. De flesta var nog fram och tillbaka längs med det nya stängslet.

Dagen var mestadels bra vädermässigt men vid lunchtid kom ett rejält regn. Det innebar att vi helt oplanerat fick städat i verkstaden och ladugården.

Ett gott gäng som ställer upp och tar i ordentligt. Tack snälla vänner för allt jobb!

Mathantverkssafarihelgen är över

Innan vi öppnade klockan 11 tog vi en fika i trädgården.

Vi har haft hjälp av min syster Anne samt av våra barn Ina och Tilda. Det är guld värt när man ska arrangera något där vi själva blir upptagna av annat än det praktiska.

Själv har jag mest hållit till i odlingen och pratat gödslingsstrategier, ogräs, mikroliv och grödor. Vi har haft många besökare som varit intresserade av odling och som odlar själva och det är alltid spännande att möta och diskutera odling med andra.

Vi har haft en hel del besök av före detta praktikanter och vänner som tagit sig tid att besöka oss. Besökarna har kommit i en strid ström men det har inte varit fler än att vi faktiskt har haft tid att prata med de allra flesta.

I lastbilen hade vi laddat upp med plantor och framför allt tomatplantorna gick åt i en stadig takt.

I butiken stod Jonas och bjöd på provsmakning på honung och lät besökarna smaka på sishuanpeppar.

Flera besökare som bor i vårt närområde hade aldrig tidigare besökt Östäng och det är roligt när de hittar oss och trivs.

Vi är mycket nöjda och glada över helgen som varit. Nästa gång vi öppnar upp gården blir den 22 maj. Då har vi ”Öppen arbetsdag” då alla som känner för att vara med och jobba en dag mellan 10-16 är välkomna!

Mathantverkssafari

Idag var första gången vi deltog i Mathantverkssafari i Västgötalandet som arrangeras två gånger om året. Första helgen i maj och första helgen i september. Arrangemanget har sitt ursprung i Vara och det är i de trakterna som de flesta medverkande håller till. Häromkring så är det bara vi och skattegårdens lantost i Magra som deltar men förhoppningsvis blir vi fler så småningom.

Arrangemanget är alltid både lördag och söndag så i morgon kör vi igen mellan 11 och 16. Det har varit folk hela dagen idag. Mest just efter att vi hade öppnat men sedan kom det lagom många hela tiden. Det var inte trängsel någonstans men det fanns alltid någon som ville diskutera något.

I odlingen var det många som var nyfikna på hur vi odlar och det var många frågor om redskapen vi använder men också kring gödsling och att vi inte gräver i bäddarna. Många har fått lära sig att man ska dubbelgräva och gödsla varje år så vårt sätt att odla förvånar många.

På altanen hade vi dukat upp kaffe, te, saft, bullar och kakor och det var många som ville köpa fika och slå sig ner på bänkarna i trädgården.

Ankorna som annars håller sig mest nere vid dammen är verkligen sociala och gjorde täta besök mellan fikaborden och inne bland lammen.

Där de var folk där var det ankor så om det var fler människor vid affären än i trädgården så begav de sig dit.

En och annan snigel på vägen blev det. Vi gillar verkligen att ha ankorna i trädgården. Inte bara för att de äter sniglar utan också för att man blir på bra humör av dem.

I morgon kör vi igen. Fikat kommer att vara framdukat och butiken fylld med nyskördad spenat och pak choi bland annat.

Odlardagarna 2022

I helgen har det varit odlardagar där Sveriges småskaliga grönsaksproducenter träffas för att utbyta erfarenheter och idéer samt lyssna på föreläsningar. Det som är bra med odlardagarna är att det arrangeras av odlare för odlare vilket gör att programmet ofta blir intressant.

Tyvärr så var det även i år digitalt vilket gör det hela så mycket tråkigare. En del tycker att det är bra för det är lättare att få folk att delta när det är digitalt men hur arrangörerna än anstränger sig så blir det ändå svårt att få till det där trevliga umgänget och hänget kollegor emellan när det inte är på plats.

Det mest perfekta tycker jag det hade varit om det gick att kombinera. Kanske att dagarna hålls på en plats som cirkulerar i landet men sänds digitalt. I så fall så kan man i olika delar av landet samlas för att ta del av programmet tillsammans i en gemensam lokal så det ändå blir ett nätverkande i den egna regionen. Just kombinationen mellan bra föreläsningar och nätverkande är viktig tycker jag.

På fredagen inledde Kristin Kindgren från Konkurrensverket om den nya UTP-lagen som har kommit till på EU-nivå för att grossister och handlare har använt metoder gentemot producenter som inte är ok. DN har haft en rad artiklar med rubriker som ”Ica-reklam betalas av leverantörerna – krävs på pengar” och ”Så tog Ica över Ewalies produkt – samma recept och samma bagare” och ”Så ser Icas ”strafftrappa” mot livsmedelsföretag ut” men det är nog inte bara Ica som använder sig av tvivelaktiga metoder. Lagen är i alla fall till för att skydda de små producenterna. Ganska viktig föreläsning om än något torr.

Nästa föreläsning handlade om att odla fleråriga grönsaker till försäljning och hölls av Annevi Sjöberg som skrivit flera böcker kring fleråriga växter ihop med Phillip Weiss. Intressant. Idag odlar vi sparris, rabarber och en del frukt och bär till försäljning. På gång är funkia som vi tror kan fungera. Däremot ställer vi oss lite mer tveksamma till Gode Kung Henriks målla eftersom vi själva inte tycker om smaken men helt klart är att det är bra för jorden om vi odlar flerårigt istället för bara ettåriga växter. Vi behöver ta tag i vår skogsträdgård och få till bottenskiktet där med mer ätbara perenner.

Det här är det som känns så bra med odlardagarna. Det är inte alltid det är så mycket nytt i föreläsningarna men det ger alltid nya tankar eller plockar upp gamla tankar som behöver vädras och tänkas igen.

Sedan var det digitalt fredagsmys men eftersom våra döttrar var hemma valde jag att mysa med dem. Det där med digitalt mys känns inte lika lockande för mig.

På lördagen kunde jag inte delta eftersom jag hade annat jag behövde göra då men eftersom priset på odlardagarna är lågt så känns det som om man kan anmäla sig även om man inte kan utnyttja hela biljetten. Vi som har betalt kommer dessutom att kunna se föreläsningarna i efterhand så om det blir fler regniga dagar framöver så kanske jag får det gjort.

I det digitala rummet på facebook startades det dessutom en tråd för varje programpunkt där man kan ställa frågor på det som sades eller om man själv har något att bidra med.

På söndag morgon inledde Elisabeth Ögren från Jordbruksverket. En mycket kunnig person som nu har gått i pension men som ställde upp och delade med sig av sin kunskap kring gröngödsling. Följande sätt att arbeta med gröngödsling gick hon igenom.

Hon pratade om att det som avgör hur snabbt en gröngödslingsgröda omsätts är grovleken på materialet. Vitklöver som nästan bara är blad omsätts snabbt medan rödklöver som är mer stam omsätts mycket långsammare. Humlelucern och subklöver är också snabbt nedbrytbara medan sötväppling som är mycket stam och rot bryts ner långsamt. Anledningen är att de grova delarna består av cellulosa och lignin som bryts ner långsamt. Ungt material bryts ner snabbt medan äldre material bryts ner långsammare.

Det som påskyndar hur snabbt något bryts ner är också lagom fuktighet, värme, syretillgång och hur finfördelat det är. Nerplöjt material kan ibland bli liggande utan att brytas ner för att det inte finns något syre så det är bättre att mylla ner material ytligt. Att inte mylla ner material alls kan göra att nedbrytningen går allt för fort och att näringen går helt förlorad.

När man väljer gröngödslingsarter så behöver man fundera över vad syftet är. Vill man öka kvävet väljer man en kvävefixerare men man behöver också något kolrikt för att få en bra kol/kvävekvot. Vill man förbättra jordstrukturen så väljer man en växt med pålrot. Vill man gynna mikrolivets tillgång på rotexudat så kan det vara bra att välja ett gräs. Hon rekommenderade därför alltid att man blandar flera växter med olika egenskaper för att få en bra mix.

Väljer man en kvävefixerande växt som tål att man putsar den så bör man göra det flera gånger för då binds mer kväve. Allra mest kväve binds om man slår av och för bort materialet och myllar ner det någon annanstans. Flera arter slutar producera kväve när de börjar blomma och det är också ett skäl till att slå av grödan. Allra mest kväve kan fixeras om man väljer en flerårig vall med rödklöver eller blålucern.

Om syftet är att hämma ogräs rekommenderas en blandning med åkerböna, ärtor, fodervicker, luddvicker som binder ihop beståndet så det blir mörkt på botten. Bovete är också bra då det snabbt täcker ytan. Även havre kan vara bra då det växer snabbt. Hon rekommenderade häftet Gröngödsling som går att ladda ner från Jordbruksverket till dem som är mer intresserade.

Sedan tog Jonas Ringqvist över och berättade om hur de arbetar med gröngödsling på Bossgården. Att arbeta i fasta bäddar med mindre maskiner gör att man behöver fundera över hur man avslutar en gröngödsling för att det inte ska bli problem. Dels kan man välja en gröngödsling som fryser ner över vintern vilket vi har gjort här än så länge. Annars kan man välja en gröngödsling som man kan slå av med slaghack eller lie och ytkompostera ner eller täcka med plansiloplast för nedbrytning. Har man en tvåhjulstraktor och slår av grödan med slaghacken så är det enkelt att mylla ner det avslagna ytligt. Större problem om man slår av med lie och inte får det sönderdelat. Här behöver vi testa våra egna metoder.

På Bossgården sår de in råg efter skörd i slutet av säsongen. Den hinner komma upp på hösten och övervintrar. Sedan slår de rågen på försommaren. Vi har inte vågat testa detta än men är lite sugen.

Ett bra förmiddagspass med två bra föreläsare. Jonas har jag hört många gånger förut och det är alltid intressant. Elisabet skulle jag vilja lyssna på igen för man anar att det finns enormt mycket kunskap hos henne som man vill ta del av.

Sedan var det dags för ett valbart pass där man kunde välja att lyssna på råvarans betydelse för förädling eller tips och tricks vid försäljning. Jag valde det senare och det var ett samtal mellan tre personer som berättade om sina erfarenheter.

Sista passet hölls av familjen på Rögrinna gård. Ett par med fem barn som startat upp en verksamhet en många olika delar. Grönsaker, frukt, bär, kor, lamm, hönor och säd. Intressant att lyssna på även det.

Nu ser vi fram mot odlardagarna 2023 och håller tummarna för att det blir IRL med möjlighet till mys i samma rum med andra odlare.

Gotland

I två dagar har jag hållit en odlingskurs tillsammans med Jonas Ringqvist på Gotland. Det är första gången vi gör en kurs tillsammans och vi har lagt ner ganska mycket jobb och tid på att fundera på hur vi bäst lägger upp det för att komplettera varandra och få ett upplägg som ger deltagarna mesta möjliga under så pass kort tid.

Planeringen mynnade ut i följande program

  • Inledning, bakgrund och presentation
  • Var börjar man?
  • Att odla i fasta bäddar
  • Permakultur och resiliens
  • LEAN – att arbeta effektivt/smart/rationellt
  • Försäljning – kanaler och storytelling
  • Bäddläggning – tekniken som gör metoden möjlig
  • Bevattning
  • Stödstrukturer
  • Förodling, sådd, plantering, skörd och lagring
  • Jord, växtnäring, gödsling
  • Året i odlingen
  • Ogrässtrategier och växtföljd
  • Planthälsa – Växtskydd

Trots ett ganska späckat program så hann vi stoppa in en hel del diskussioner och frågestunder.

På eftermiddagen dag två åkte deltagarna på ett studiebesök till Rone Smissarve , som är en av många gotländska producenter, medan jag och Jonas körde tillbaka till Visby och färjan hem.

Deltagarna på kursen var en härlig blandning av intresserade människor med skiftande bakgrund. Kock, agronom, hortonom, säljare, blomsterodlare, bönder, grönsaksodlare med flera och alla hade ett stort intresse för att utvecklas som grönsaksodlare.

Intresset för mat och råvaruproduktion är stort på Gotland. I alla butiker så lyfts det närproducerade gotländska fram med stolthet. Det arbetas medvetet med att ta fram bra råvaror och produkter och många projekt går ut på att knyta samman producenter med de som förädlar och restaurangerna.

Vi höll till på Härdarve Gård som drivs av Sussi och Roger. De har 400 tackor och ett antal nötdjur och säljer kött, skinn, ägg, mjöl och andra produkter från gården i sin gårdsbutik. Ett av boningshusen på gården har de gjort om till en kursgård där vi höll till och där Sussi serverade all mat som i huvudsak var lagad på råvaror från den egna gården men också från gårdarna intill. Det verkar vara lätt att få tag på råvaror från den egna kommunen.

Eftersom det är januari så kan jag ta ledigt och därför åkte jag till ön en vecka i förväg. Jag har bara varit på Gotland en gång förut och även då på jobb. Den gången hann jag inte se någonting så denna gången tänkte jag passa på. Jag tog färjan till ön och var framme mitt i natten. Färjan hade en kapacitet på 1650 personer men vi var 80 personer ombord så det kändes helt öde.

De första två nätterna bodde jag på ett litet B&B innanför ringmuren.

Hela första dagen vandrade jag omkring i staden.

Jag blev helt fascinerad.

Alla gatorna är stensatta och vindlar fram hit och dit.

Här finns inget rutnät av asfalterade gator och få av de vanliga kedjorna som annars fyller upp de flesta städernas centrum.

Restaurangutbudet är stort och gatorna kantas av i huvudsak äldre stenhus.

Runt omkring alltihop går ringmuren som är mycket mer bevarad än vad jag hade fattat.

Utanför ringmuren är det mycket mer likt andra städer men innanför ringmuren är det en helt annan karaktär.

Inga turister syntes till och mycket var stängt och öde men jag ägnade hela dagen åt att vandra fram och tillbaka och pausa för en kaffe, en lunch, en kaffe och middag.

De följande dagarna lånade jag en stuga av en kompis och ägnade den mesta tiden åt att vandra längst öde stränder och i olika naturreservat.

Under söndagen höll jag mig inne eftersom det blåste storm utanför. Utanför Visby var det ännu mer säsongsstängt men alla skyltar över allt gav en föraning om hur mycket aktivitet som faktiskt sker på Gotland. Inte bara för att ta emot turister utan Gotlands landsbygd lever. Jag blev väldigt fascinerad och började jämföra med min egen hemkommun. Ytan är ungefär sex gånger så stor som Alingsås men i Alingsås kommun bor det cirka 41 000 invånare och i Gotlands kommun (hela ön) bor det 60 000.

  • På Gotland finns det minst sex destillerier och i Alingsås har vi inte ett enda.
  • På Gotland finns det tolv ölbryggerier och i Alingsås har vi ett.
  • På Gotland finns det minst tre vingårdar
  • På Gotland finns statistik från 2017 som redovisar 72 frilandsodlare och 28 växthusodlare och de ökar så idag finns det förmodligen fler än 100 grönsaksproducenter och i Alingsås är vi två där jag är den ena och den största med mina 2000 kvadratmeter.
  • Gotland har 135 mjölkgårdar och Alingsås tror jag är nere i 5

Mycket av ovanstående säljs till restauranger och turister under de mest hektiska veckorna på sommaren men 80 % av all produktion inom jordbruket exporteras till fastlandet. Det märks även nu mitt i vintern att landsbygden lever på ett helt annat sätt än här. Stoltheten hos öns invånare över den egna matproduktionen är stor och det sporrar naturligtvis fler till att satsa. Inte utan att man blir avundsjuk.

Kursen arrangerades av Matbyrån och Gotland Grönt Centrum. Gotland Grönt Centrum driver naturbruksutbildningar och utvecklingsprojekt. Bakom står Hushållningssällskapet Gotland, Region Gotland, LRF, och Tillväxt Gotland som är en företagarförening med 800 medlemmar. Matbyrån har varit ett utvecklingsprojekt hos Grönt Centrum sedan maj 2020, men ska ombildas till aktiebolag, ett helägt dotterbolag till Grönt centrum. Matbyråns syfte är att hjälpa de olika delarna av livsmedelssystemet att samverka. Kursen finansieras genom Leader Gute inom projektet ”Innovationer och ökad förädling från primärproduktion”.

Tänk om detta synsätt och denna stolthet kunde sprida sig till alla Sveriges kommuner så vi precis som gotlänningarna prioriterar den närproducerade maten och gynnade alla våra små producenter istället för att köpa de billigaste importerade produkterna.

I Sverige idag lägger vi i genomsnitt 12 % av våra inkomster på mat. Utav de 12 procenten går cirka 40 % till chips, glass, läsk och godis. Om viljan fanns så skulle många fler ha råd att köpa bra närproducerade livsmedel. Det finns självfallet människor som inte har råd men för de allra flesta så handlar det helt enkelt om en prioritering.

Hansi på Stora Torstö

Idag har vi varit på utflykt till vår praktikant Hansi. Han bor på en ö i Mjörn så vi blev hämtade med båt i Sjövik.

Eftersom Alingsås ligger vid Mjörn så är det en sjö som vi känner väl till och vi har till och med bott på Lövekulle camping två gånger fem månader före och efter att vi tågluffade med barnen i Asien 2011-2012. Vi har också haft en kompis som har växt upp på en av öarna i Mjörn men ändå så hade vi båda väldigt dålig koll på permanentbostäderna som faktiskt finns på flera av öarna där ute. Idag är det bara bofast befolkning på två av öarna och en av de bofasta är alltså praktikant-Hansi.

Hansis hus är det till vänster i bild. en liten, mysig timrad stuga med lågt till tak.

Själva har vi tre kakelugnar men en rörspis är härligt. Lite rustikare med mängder av charm.

Vi började med fika och sedan gick vi runt och tittade och diskuterade Hansis planer för sin verksamhet. Vi diskuterade plantuppdragning, bäddläggning, stängsling, växthus, djurhållning och mycket annat. Redan denna säsong har Hansi odlat en hel del men planen är att utöka odlingen och därför ligger en hel del mark under plast för att ta död på rotogräs.

Det finns fyra boningshus på ön och alla har det bott människor i permanent förut men nu är det bara Hansi som gör det. I forna dagar har det funnits hästar, kor, grisar, hönor och en rejäl fruktodling där det producerades frukt som såldes ända upp i Stockholm. Ön hade en egen hästdriven kvarn för att mala mjöl. Vi hade tur med vädret även om det blåste rätt kallt. Ön är en riktig idyll med röda hus med vita knutar, en gigantisk ladugård och gamla bokar och ekar.

Vi hade klätt oss i arbetskläder eftersom vi ville återgälda några av alla arbetstimmar Hansi har lagt ner på Östäng men han var först lite motvillig. Till slut hittade vi en gigantisk sten som vi fick hjälpa honom att välta bort innan lunch.

En Grålle är alltid en Grålle.

Efter lunch bar vi upp glasskivor som förvarades ute på en flotte i sjön men som skulle tas upp inför ett växthusbygge.

Hansi har förberett sig för den delen av vintern då isen varken bär eller brister. En hydrokopter ligger redo. Folkvagnsmotor med flygplanspropeller. Hur fräck som helst!

Hushållningssällskapets mentorsprogram

Idag har jag varit och träffat mina adepter hos Nicklas och Sandra Blomster utanför Vara. Vi har tidigare träffats hos Malin på Backa köksträdgård och hos Valera och Vasilika på Bussahagens Grönsaker. Mentorsprogrammet gör att jag kan finnas tillgänglig 20 timmar per deltagare per år och vi kan lägga upp det precis som vi vill. I min grupp har vi bestämt att träffas en gång hos var och en för att ha grupphandledning i stället för att bara jag ska åka runt. Det är alltid värdefullt att se andras odlingar och lösningar.

Malin odlar på mark hon arrenderar av Göteborgs kommun. Det är åkermark där det tidigare gått strutsar. Valera och Vasilika oldar på sin gård som ligger mitt i skogen och Nicklas odlar på varaslätten. Alla har olika förutsättningar i form av tillgänglig odlingsmark, storlekar på odlingen, tillgänglig kundkrets, tillgång till bevattning och annat. Men det är ändå väldigt många problem som känns igen när vi träffas och pratar.

Hos Nicklas möttes vi av en grotesk rödbeta i kolossalformat som han skurit ut som en Halloweenpumpa.

Vi började med kaffe och en presentation av gården och odlingarna via bilder i datorn. Nicklas går Regenerativ odling och permakulturdesig vid Holma folkhögskola och hade gjort en väldigt fin presentation. Bland annat hade han via SMHI kollat in sista frost och första frost, samt nederbördsmängder per månad flera år tillbaka. Det ska jag göra för Östäng också. Mycket av skisser och planer hade Nicklas gjort mycket snyggt i programmet Blender och det blev jag också sugen på att testa när jag får tid.

Sedan gick vi ut och tittade på växthuset som NIcklas byggt. På väggen satt konsoler och istället för att bygga hyllor för att ställa brickor på så hade han lagt rillor som enkelt sköts bort när de inte behövdes och på så sätt fick han plats med gurkplantorna utan att behöva bära bort hyllplan.

För att lösa bevattningsproblem så hade han kopplat ihop flera kubikmetertankar med slangar i botten som gjorde att de fylls allihop på en gång nedifrån. Ett enkelt sätt att spara mycket regnvatten på en gång.

Sedan gick vi ut och tittade på själva odlingarna och det visade sig att den kolossala rödbetan vid dörren inte var ensam i sitt slag utan de flesta rödbetorna i bädden såg likadana ut. Valera är kock och såg genast möjligheter till olika maträtter med jätterödbeta som grund.

Nicklas har skickat in jordprov men inte fått resultatet men vi blev alla lite sugna på att se hur det ser ut. Vad är det som gör att rödbetorna blir så enorma? Det ska bli spännande att se.

Vi tittade också på redskap och där finns alltid mycket att diskutera. Nicklas hade bland annat köpt en Iconoclast från Neversink Farm för att ytbearbeta bäddarna före sådd, en femradig Yang såmaskin, samt planteringsrör och plantbärarutrustning från Pottiputki. Det är alltid roligt att titta på och diskutera för och nackdelar med utrustning.

Nere vid vägen hade de en liten försäljningsbod men planen är att bygga en gårdsbutik längre fram.

En bit bort har Nicklas och hans svärfar tagit över en blåbärsodling med 16 långa rader med blåbärsbuskar. Det kan ge över ett ton blåbär.

Vi avslutade med en god lunch och diskuterade vidare kring försäljningskanaler, arbetsbörda, utvecklingsmöjligheter och svårigheter. En intressant dag som väckte nya tankar.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑