Kategori: resiliens (Sida 2 av 4)

Artikel i Alingsåskuriren

Härom dagen var Gittan Öhman från Alingsåskuriren ute och gjorde ett reportage. Anledningen var egentligen att vi erbjuder kunder att prenumerera på våra grönsakskassar men artikeln kom allt mer att handla om vår sårbara livsmedelsförsörjning och placerades under Aktuellt.

En hel sida med en trevlig artikel. Vill man läsa artikeln och tidningen så finns den på webben på https://www.alingsaskuriren.se/
Där ligger alltid senaste numret uppe för läsning. Artikeln hittar du på sidan 12.

Sveriges självförsörjningsgrad är 0!

Vi behöver tala om mat!

Alla kan vi vara överens om att vi behöver mat. De flesta av oss kan nog också vara överens om att maten är viktig, inte bara som energi- och näringskälla utan också att samlas kring och att njuta av. Vi tar maten för självklar då vi inte har lidit brist i Sverige på många år. Någon gång har det varit tillfällig brist på t.ex. smör i butiken och då blir det mycket skriverier men inte sedan andra världskriget har vi haft en situation där mat behövts ransoneras.

Enligt beräkningar från Jordbruksverket är Sverige självförsörjande på spannmål men allt annat som vi äter måste importeras i olika utsträckning.

Tittar man på just spannmål så räcker det dock med ett torrår som 2018 för att vi inte ska vara självförsörjande på det heller.

Det brukar hävdas att vi är självförsörjande på mat till 50%. Det är dock viktigt att tänka på att maten som produceras i Sverige till största delen produceras med en maskinpark som drivs av diesel som importeras.

2020 uppgick den ekologiska jordbruksarealen i Sverige till 19 % vilket innebär att 81% bedrivs konventionellt där den mesta av gödslingen sker med handelsgödsel som också importeras.

Skulle importen till Sverige strypas så blir det inte mycket mat producerad i vårt land. Även vi på Östäng skulle ligga pyrt till. Vi använder diesel för att slå hö till våra får. Det skulle vi kunna göra med lie om vi var fler vuxna på gården men funderar man vidare inser vi att även vi är beroende av importerade insatsvaror. Vi köper t.ex. alla våra fröer från Svenska firmor men de i sin tur köper mycket av frömaterialet utomlands.

Efter första världskriget blev det kravaller i Sverige när människor inte hade tillräckligt med mat. Då började man bygga upp beredskapslager för att det inte skulle hända igen. Efter andra världskriget fortsatte man att lagra mat, gödsel, diesel och bensin i bergrum. Lagren var tänkta att räcka i flera år om det skulle bli krig.

Lagren var dyra att upprätthålla och 2002 såldes det sista av beredskapslagren ut vilket visade sig problematiskt när Corona gjorde att det var svårt att få tag på sjukvårdsutrustning, något som tidigare hade funnits i beredskapslagren.

Det finns en myndighet som ska se till att vi i Sverige är beredda om krisen kommer. Den heter MSB och står för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. De gav för några år sedan ut en broschyr som skickades hem till alla hushåll. De flesta slängde den nog för det var innan Corona och tanken på att vi skulle drabbas av en kris var främmande för många. Nu i dagarna efter Rysslands anfall har nedladdningen av pdf-en på MSBs sida ökat markant.

Kanske är det ett tecken på att medvetenheten om vår sårbarhet äntligen börjar öka. Klimatförändringarna kommer att innebära fler störningar i form av torka och översvämningar som gör böndernas liv svårare. Sedan 1990 har antalet jordbruksföretag minskat med 39 %. Var tredje jordbruksföretagare som drev enskild firma var 65 år eller äldre år 2020 och bara drygt en fjärdedel av jordbruksföretagarna var under 50 år. En yrkeskår där ca 75% är över 50 år som dessutom är hårt drabbad av skador och anses vara ett av de farligaste jobben man kan ha. Det sliter på kroppen och arbetstimmarna är många.

Högre bränslepriser, elpriser och konstgödselpriser gör att många funderar på att lägga av. Just nu är det dags att söka jordbruksstöd hos Jordbruksverket. Det är stöd som bönderna får för att de håller marker odlade och betade så att de inte växer igen. I ansökan måste man ange vilka grödor man tänker odla och på vilka fält. Hushållningssällskapet hjälper många bönder med ansökan och i Blekinge rapporterar de att bönderna planerar att lägga sig på en ovanligt låg nivå när det gäller odling på grund av det höga kostnadsläget. Hushållningssällskapet går nu ut och uppmanar bönderna att odla mer eftersom de bedömer att det kan bli brist på livsmedel på grund av kriget i Ukraina.

Ibland hör man i debatten att det inte spelar så stor roll varifrån vår mat kommer – lägger bönderna i Sverige ner så kan vi ju alltid köpa från andra länder. Med klimatförändringarna kommer dock många områden som idag producerar vår mat att få svårt att göra det i framtiden. Lägger vi till oroligheter och krig i världen så blir bilden än dystrare. Titta till exempel på vad Ryssland och Ukraina producerar.

Det är inte svårt att tänka sig att den här produktionen kommer att bli svår att upprätthålla. Tittar man på vilka som är de största köparna av de här varorna så kan man fundera över vad det skulle kunna innebära i oroligheter i världen om produktionen rubbades.

Även om Sverige inte är en stor importör av dessa varor så kommer det ändå att drabba oss i form av ökad oro i världen men också av att priserna går upp på den mat och den konstgödsel som finns till salu. Ryssland är den största producenten av konstgödsel i världen.

Sveriges självförsörjningsgrad är 0. Vi har inga beredskapslager och inte ens någon plan för hur vi ska hantera det här problemet i händelse av kris. Var och en ska ta hand om sig själv de första sju dagarna – vad som händer därefter – det är det ingen som vet.

Just nu införs diverse sanktioner mot Ryssland men ingen har än så länge vågat röra gasen och oljan. För några år sedan fick Sverige över 40 % av vår olja från Ryssland. Den andelen är nu nere i 8% men det betyder inte att vårt beroende av att Ryssland levererar olja egentligen är så mycket mindre eftersom det är det totala utbudet på världsmarknaden som avgör om det finns olja för oss att köpa. Vårt beroende av fossil energi gör att vi inte kan ställa de krav vi skulle behöva på de länder som producerar olja. Genom att köpa olja och gas från Ryssland så är vi med och finansierar kriget.

Vi vet alla att världen behöver ställa om från fossil drift till något annat men att tänka sig hur vår matproduktion då ska gå till är svårt. Idag går det åt tio energienheter för att producera en energienhet mat. Det är ett enormt slöseri med energi som vi har kunnat hålla på med tack vare olja. Om vi inte kan använda den energin så måste maten framställas på något annat sätt. Det kommer att innebära att fler händer måste producera mat och att mer arbete behöver göras utan maskiner. Politiken i Sverige har under många år gått ut på att gårdar ska slås ihop och bilda större enheter för att produktionen ska bli mer rationell. Men kanske är det så att det småskaliga jordbruket är en förutsättning för att vi ska kunna producera mat utan fossil energi?

Vad händer med oss och vårt samhälle om vi redan till hösten får en störning i livsmedelskedjan? Är du beredd? Är din kommun beredd? Vi behöver tala om mat!

Artikel nummer fyra i Åter

Nu är favorittidningen Åter ute med ett nytt nummer, nummer 1/22 och i det har vi återigen skrivit en artikel. Den här gången i ett, för tidningen, lite udda ämne – hur man håller som par när man köpt gård. Vi har varit ett par i över 20 år och har lärt oss ett och annat på de åren. Detta har varit den svåraste artikeln av de fyra att skriva eftersom det är ett känsligare ämne än de rent praktiska men samtidigt så är det ju nog så viktigt.

Vi har varit prenumeranter på Åter i många år och älskar verkligen den tidningen. Nu finns tidningen även att läsa digitalt och all information om hur man prenumererar osv hittar ni på forumet Alternativ.

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑