Kategori: traktor (Sida 1 av 6)

Att försöka bombera grusvägen

24 oktober, 2022 / / Inga kommentarer

Vi bor vid en grusväg som saknar vägförening. Två tredjedelar av vägen ligger på vår mark, dessutom är vi de som har tillgång till fungerande traktorer, så det blir vi som grejar med vägen. Tillsammans med en ihärdig granne som kommer med skottkärra emellanåt.

Vi får ett kommunalt bidrag som räcker till ett mycket tunt lager grus vartannat år. Det är egentligen för lite grus men eftersom vi inte har en vägförening har vi heller inga medlemsavgifter. Så vi får hantera det vi har.

Grusvägar är i allmänhet stabila men med tiden kommer hjulspåren att synas. På de lägsta punkterna samlas vatten och när en bil passerar skvätter vatten och grus iväg. Efter varje bil blir fördjupningen lite djupare tills vägen har fått ett klassiskt potthål. Vattnet stannar kvar länge i gropen och förvärrar läget efter varje bil som kör genom gropen.

Det finns en klassisk metod för att minska uppkomsten av potthål. Det kallas för att bombera vägen. Bombering är när grusvägen formas så att den är högst i mitten och sluttar svagt åt sidorna.

Det är en rimlig tanke att en väg ska vara så plan som möjligt men det sker två saker som gör att det inte är någon bra idé. Den första är att bilar med tiden bildar hjulspår, så som jag beskrev i inledningen. Det sker kanske inte särskilt mycket när vägen är helt torr men alltid annars, särskilt vid källossning.

Den andra anledningen är att det alltid växer gräs på grusvägens sidor. Kanske inte första året efter att vägen fixats till men efter det. Gräset vissnar och bygger på jordlagret så att kanten höjer sig över vägbanan. Så fort det sker kommer vatten att bli stående i de lägsta partierna efter ett regn och sedan kommer potthålen.

Ett alternativ till potthål är att hjulspåren blir till bäckar i backarna. Vattnet för med sig grus vilket fördjupar hjulspåren. Vattnet hamnar inte i diket utan stannar på vägens lägsta punkt, det blivande potthålet.

Så det finns all anledning till att försöka förekomma genom att bombera. Regnet ska rinna av vägen på tvären utan att bilda bäckar. Så har i alla fall jag uppfattat saken. I eftermiddags fick jag tid så jag monterade på schaktbladet och sänkte ner det högra fästet ganska ordentligt,

Första åtgärden var att skrapa ner grässvål från vägen på platser där det inte finns ett dike utan bara en slänt. Sedan vinklade jag om bladet så att det skulle skrapa grus från vägens ytterkant in mot mitten. Det är lätt hänt att bladet hugger tag och skadar vägen så arbetet fick ske i omgångar med många körningar.

Vårt schaktblad är ett slitet blad från Kellfri. Det glappar i alla leder och är en välkänd lågprisprodukt även som ny, men det fungerar någorlunda. Hjulen har pajat så jag kör med en hand på spaken till trepunktslyften. Inte optimalt. Stödhjulen går nog att fixa. Borde kanske göra det.

Skymningen kom och avbröt innan jobbet blev klart men det kändes som en bra början. Ett minus var att ett regn som försvunnit från prognosen dök upp igen. Det kommer att regna i morgon och det är inte bra när vägen är nyskrapad och mjuk på ytan. Vi får se hur det går.

Första traktorn är såld

14 januari, 2022 / / Inga kommentarer

En av de första sakerna vi köpte när vi hade skrivit på för att köpa Östäng var en traktor. Inte veckan efter, men efter ett par månader när det fortfarande var gott om tid till tillträdet. Det blev många timmar på nätet för att försöka förstå vilken typ av traktor som skulle passa oss, om vi nu skulle ha en över huvud taget. Vi hade ju ingen tidigare erfarenhet av traktorer.

Efter mycket googlande hade vi kommit fram till följande: Den fick inte kosta mycket, den skulle ha lastare och trepunktslyft. Därmed försvann alla nyare traktorer men också de som var gamla veteraner och nästan antika. Det är skillnad på gamla traktorer och gamla bilar. Bilar som har de moderna funktioner vi vill ha är inte byggda för ett evigt liv men det är traktorerna. Det gäller inte om jag skulle vilja ha elektroniska finesser men de kom ganska sent till traktorvärlden, kanske på nittiotalet. I en bil är det veckad plåt som är själva bilen så i ett västsvenskt klimat är det oftast rosten som knäcker den. Om inte rosten äter upp bilen kommer det inbyggda planerade åldrandet att göra det. En bil ska inte ha evigt liv.

En traktor är byggd av en motor, ett kopplingshus, en växellåda och en bakaxel. Delarna är bultade ihop och alla är gjorda av gjutjärn och kraftigt överdimensionerade. Det är en fördel om en traktor väger mycket så även en liten traktor väger tre ton. Mycket järn. Traktorer är även konstruerade för att överleva mycket glesa servicetillfällen och ren misskötsel. Eftersom traktor är gjorda efter andra principer än bilar är det inte konstigt att det går att hitta allt möjligt på Blocket. 50-tal, 60-tal, 70-tal eller senare? Det är bara att välja. Och alla är till salu för att användas.

Efter mycken vånda köpte vi en Massey Ferguson 165 Allmatic från 1970. Den hade 59 hästkrafter, styrservo, lastare och kraftuttag.

Den fanns i Herrljungatrakten och en vacker dag i juli skulle jag köra den till Östäng. Förra ägaren hade bara använt den till att ploga snö så den hade inte gått mycket de sista åren. Det låter ju bra men det visade sig på hemvägen att det fanns minus med det. Dieseln hade funnits länge i tanken, kanske flera år och eftersom dieseln numera har bioolja inblandad så hade det börjat växa alger i dieseln.

Det var en ganska kort färd, kanske tre-fyra mil. Under den resan blev det sex stopp längs vägen på grund av igensatt bränslefilter. Det var det första filtret som satte igen. Det är egentligen en sil som sitter på bränslekranen men inne i tanken. Silen kunde bara rensas efter att bränslekranen plockats bort varpå dieseln rann ner i något kärl jag hade med mig. Sedan hälldes dieseln tillbaka i tanken och resan fortsatte. Det blev en ganska kladdig resa men traktorn kom i alla fall till Östäng.

Traktorn har på det hela fungerat bra. Jag har bytt styrservo och lite annat men inte behövt göra några stora ingrepp. Den förra ägaren hade bytt koppling vilket kräver att traktorn måste delas på mitten. Sådant är skönt att slippa.

Fördelar med vår 165:a har varit att den alltid har startat. Den har gått jämnt och bra i motorn och kopplingen slirar inte, naturligtvis. Trepunktlyften har fungerat bra. Lastaren är stark och bra. Skopan är för stor för att fylla med grus men perfekt för snö. Den är också monterad på så sätt att när skopan är uppfälld maximalt ligger den parallellt på marken. För den som vill skotta snö är det perfekt, du slipper att försöka hitta vägrätt läge innan du attackerar en snöhög.

Nackdelar har framför allt varit bromsarna. Detta är en av de sista årgångarna som den här traktorn har så kallade torra bromsar. Ett par årsmodeller senare bytte de till att ha bromsskivor i oljebad som är mycket bättre och snudd på outslitliga.

Nu ska traktorn byta ägare. Den är såld till en man i Uppland. När det var dags att formulera en annons för Blocket så tänkte jag vara så ärlig som möjligt om skicket på traktorn. Seriösa spekulanter, eller i alla fall erfarna spekulanter, vet att det är så här gamla traktorer är. Annonsen är visad 2847 gånger sedan den 28:e november men gav inte många svar förrän nu i januari då en erfaren man hörde av sig. Så hör löd texten i annonsen:

Beskrivning
Okänt antal timmar. Timmätaren har inte fungerat sedan jag köpte den för sju år sedan. Motorn går precis som den ska och har för övrigt avgasröret på höger sida vilket sägs vara den bättre varianten. Det finns skavanker: – Det händer att startmotorn kuggar över men det löser sig om en växel läggs i. – Bromsarna är inget vidare. – Kopplingen för kraftuttaget kopplar inte ur tillräckligt. Förra ägaren bytte koppling och kanske blev det aldrig injusterat. – Styrservon tappar olja med tiden. – Nedre rutan på vänsterdörren saknas – Det finns två värmeaggregat i hytten som inte fungerar. – Sitsen har tappat nästan all stoppning Det finns även fördelar: – Traktorn har en fungerande lastare, Kjällve 602 – Snabbväxeln fungerar bra, frihjul på lågväxel och motorbroms på högväxel – Hitch och jorbruksdrag – Skopa lämplig för snöröjning – Ett par snökedjor kommer med. Består till viss del av schackel, men ändå. Traktorn har femtio på nacken, alltså glappar det och läcker en smula. Alger och mossa finns också!

Den som vill lägga mer pengar på en traktor kan få fler fördelar och färre nackdelar än vi fick men vi är ändå nöjda med vår första traktor. Vi fick betalt ungefär lika mycket som vi gav för den för sju år sedan. det är egentligen rimligt, de ådras ju så sakta.

Nu har vi bytt upp oss till en Valmet som har både fungerande bromsar och stoppning i stolen.

Hansi på Stora Torstö

22 november, 2021 / / Inga kommentarer

Idag har vi varit på utflykt till vår praktikant Hansi. Han bor på en ö i Mjörn så vi blev hämtade med båt i Sjövik.

Eftersom Alingsås ligger vid Mjörn så är det en sjö som vi känner väl till och vi har till och med bott på Lövekulle camping två gånger fem månader före och efter att vi tågluffade med barnen i Asien 2011-2012. Vi har också haft en kompis som har växt upp på en av öarna i Mjörn men ändå så hade vi båda väldigt dålig koll på permanentbostäderna som faktiskt finns på flera av öarna där ute. Idag är det bara bofast befolkning på två av öarna och en av de bofasta är alltså praktikant-Hansi.

Hansis hus är det till vänster i bild. en liten, mysig timrad stuga med lågt till tak.

Själva har vi tre kakelugnar men en rörspis är härligt. Lite rustikare med mängder av charm.

Vi började med fika och sedan gick vi runt och tittade och diskuterade Hansis planer för sin verksamhet. Vi diskuterade plantuppdragning, bäddläggning, stängsling, växthus, djurhållning och mycket annat. Redan denna säsong har Hansi odlat en hel del men planen är att utöka odlingen och därför ligger en hel del mark under plast för att ta död på rotogräs.

Det finns fyra boningshus på ön och alla har det bott människor i permanent förut men nu är det bara Hansi som gör det. I forna dagar har det funnits hästar, kor, grisar, hönor och en rejäl fruktodling där det producerades frukt som såldes ända upp i Stockholm. Ön hade en egen hästdriven kvarn för att mala mjöl. Vi hade tur med vädret även om det blåste rätt kallt. Ön är en riktig idyll med röda hus med vita knutar, en gigantisk ladugård och gamla bokar och ekar.

Vi hade klätt oss i arbetskläder eftersom vi ville återgälda några av alla arbetstimmar Hansi har lagt ner på Östäng men han var först lite motvillig. Till slut hittade vi en gigantisk sten som vi fick hjälpa honom att välta bort innan lunch.

En Grålle är alltid en Grålle.

Efter lunch bar vi upp glasskivor som förvarades ute på en flotte i sjön men som skulle tas upp inför ett växthusbygge.

Hansi har förberett sig för den delen av vintern då isen varken bär eller brister. En hydrokopter ligger redo. Folkvagnsmotor med flygplanspropeller. Hur fräck som helst!

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders Noren — Upp ↑