Östängs gård

En gård för omställning

Kategori: traktor (sida 1 av 2)

Griplastarvagn igen

De senaste dagarna har det blivit ganska mycket grubblande kring hydraulik.

  • Hur bör vagnen kopplas in?
  • Klarar sig ventilpaketet med enkelverkande uttag?
  • Har traktorn dubbelverkande uttag om det skulle behövas?
  • Hur fungerar egentligen dubbelverkande uttag?
  • Varför har winchen ingen egen inkoppling?
  • Har den använts med en gammal John Deere tidigare? I så fall funkar den inte innan konstanttryckspluggen är utbytt mot en enkel plugg.

Ibland finns det för mycket informationen på nätet…

Efter inkoppling fungerade ingenting. Ingenting alls.
Inte ens lastaren som fungerade dagen före.

Det blev många försök med att byta de båda slangarnas plats, ställa hydraulspakarna i hytten på olika positioner, läsa på nätet och försöka rita upp hydraulschema.

Det visade sig att winchens hydraulmotor ska gå hela tiden. Wichen aktiveras genom att en rulle dras ner av ett snöre. Rullen spänner an två kilremmar som då får winchen att röra sig. Så det är bara att dra i snöret så halar wincen in. Utdragning sker manuellt, det vill säga att men sliter och drar och håller på tills wiren är ute vid stocken. Men det är ok. Inget nytt.

Hur som helst, tryckslangen ska gå upp till winchen som sitter halvvägs upp på kranen och efter winchen så går oljetrycket till ventilpaketet. Det verkar föra med sig att trycket till lastaren uteblev eftersom lastaren och vagnen är kopplade till samma uttag. Lösningen fanns halvt gömd en bit in under dieseltanken, en ventil som helt enkelt stängde av lastaren. Efter det fungerade hydrauliken till vagnen.

Ventilpaketet sitter på en ställning som i sin tur är fäst på trepunkten. Den är naturligtvis justerbar i höjd vilket gör att bakfönstret kan öppnas och stängas när paketet är nedfällt och det går att manövrera spakarna när det är uppfällt. De sitter obekvämt långt ut men förmodligen går det att justera in dem så småningom.

Ventilpaketets inre kopplingsschema ser ut så här. Inte till så mycket hjälp än så länge. Får nog studera hydraulik lite mer först.

Planen är att sitta på knä bakåtvänd i förarstolen. Det är ganska vanligt och vissa traktorer är förberedda med vändbar stol och framför allt golvyta bakom stolen med plats för fötterna. Icke så i vår lilla Same.

Arbetsställning kunde varit bättre men det känns ändå som ett stort steg framåt jämfört med den gamla wirekranen.

Rotatorn hade som förväntat en begränsning på ett varv. Ingen stor sak, vissa lyft får göras i två etapper och det går nog att lära sig att hantera.

När alla hydrauliska funktioner verkar fungera så testades det andra uttaget. Det finns två hydrauluttag på traktorn. Det ena används av lastaren och vagnen. Går det att flytta vagnen till det andra uttaget?

Nej. Det verkar inte vara något tryck i det uttaget vilket är konstigt. Kranen kunde sänkas men inte stiga.

”Alla hydrauliska funktioner” är inte riktigt sant. Ramstyrningen är inte inkopplad ännu. Inte ens nära. Vi kommer nog att börja använda vagnen utan att koppla in den. Sedan får vi se.

Skönt att vagnen är igång i alla fall. Det är hög tid att fälla träd.

Griplastarvagn

Vi tillträdde Östäng på hösten 2014 och har sedan dess hanterat de träd vi har fällt med en wirekran. Den typen av kran drivs av traktorns kraftuttag som får en vinsch att både dra fram en stock och att lyfta upp den på vagnen. Den typen av kran har tillverkats sedan 60-talet och går fortfarande att köpa ny från Sonnys maskiner i Grästorp.

Vår kran är utrustad med hydraulkolv och det är bra men det är ändå en kamp när tyngre stockar ska hanteras.

En griplastarvagn har funnits på önskelistan länge och tack vare våra sponsorer, farmor och farfar, så har vi kunnat köpa en.

Det blev en Moheda-vagn som är tillverkad utanför Bäckefors i Dalsland. Tillverkningen av griplastarvagnar finns fortfarande kvar på samma plats. Det är svårt att veta tillräckligt innan köp och vissa erfarenheter kostar arbete och pengar. Då känns det bra när mer erfarna kommenterar inköpet med kommentaren, Moheda- ja det är ju rejäla saker. Hoppas att det stämmer.

Detta har varit ännu en djungel att sätta sig in i. Efter några vintrars studier så visste vi på ett ungefär vad vi ville ha.

Vi ville inte ha för stor vagn. Vi har två traktorer som båda är ganska små. En på 50 hästkrafter och en på 60. För stora vagnar är onödigt bökiga och våra traktorer kanske inte kan driva gripkranen eller dra hem ett fullt lass uppför backen. Storleken brukar anges i ton efter ungefärlig maximalt last och den vi fick tag på är på 8 ton. Den finns även som 10-tonnare med enda skillnaden att däcken är kraftigare.

Forhaga mekaniska verkstad har gjort kranen som enligt skylten är av modell 220C från 1986. Med tanke på att den i år kommer att fylla 34 år så ser den ut att vara i gott skick.

Vagnen ser kanske rostig ut men jämfört med många andra på Blocket så har denna ovanligt mycket färg kvar. Skogsarbete sliter på grejerna.

Här syns även vinschen som ska dra in stockarna. Även den drivs av hydraulik. Flottare kranar har fjärrstyrning av vinschen via radio. denna har också fjärrstyrning men det är via snöre.

Gripklon styrs av en dubbelverkande hydraulcylinder som ska ha kraft till att både stänga och öppna. Runda burken överst på bilden är rotatorn som kan vrida gripklon. Alla rotatorer kan inte vrida sig hela varvet runt. Vi får se hur det är med denna.

I överkant på den här bilden syns en av de två (tror att de är två… kanske är det en dubbelverkande?) hydraulcylindrarna som vrider hela kranen. Längre ner i bilden ovan syns nästan inte en av de saker vi ville ha. Ramstyrning. Det innebär att balken som håller fast vagnen vid traktorn kan justeras lite i sidled. Det syns som att balken går in i en ”låda”. Inne i lådan sitter en hydraulcylinder som sköter den lilla rörelsen höger-vänster. Det är svårt att backa ett sånt här ekipage med precision. Ett av skälen är att hitchkroken som håller vagnen sitter alldeles bakom bakaxeln. Det gör att stora traktorrörelser ger små utslag på vagnen och det blir ett tröttsamt back och fram och back och fram för att få vagnen dit den ska. Med ramstyrning kan vagnen riktas om en smula och det gör en stor skillnad.

Det finns ganska många hydrauliska funktioner på vagnen. Dels har kranen två hydraulcylindrar för att kunna lyfta, sedan har den en (eller om det är två) för att vridas. En dubbel för gripklon och så en för ramstyrningen. Den sista hydraulfunktionen är vinschen.

Många vagnar har två hydraulcylindrar till och det är hydrauliska stödben. På denna vagnen fälls de ner manuellt dvs. varje stopp kräver att föraren går ur och fäller ner dem. Efter att skockarna på platsen är på kärran så ska de fällas upp igen. Lika manuellt. Det finns byggsatser för några tusenlappar och många installerar hydrauliska stödben. Vi får se hur stort besvär det är med manuella ben. Efter att ha hanterat en wirekran några vintrar så känns det som ett lyxproblem.

All hydraulik ska ju hanteras och det sker med de här reglagen. Just nu så hänger ventilpaketet upp och ner. Vi får se var det placeras. En vanlig plats är att hänga det utanför traktorns bakruta så att spakarna kan hanteras inifrån traktorn under förutsättning att föraren står på knä i stolen. Vi får se var det hamnar.

Stödben med äkta mekanik.

Sista bilden blir på ventilpaketets gavel. Vi har bara gläntat på dörren till hydraulikens underbara värld och det kommer att bli lärorikt att koppla in vagnen på traktorns hydraulsystem. Vi vet i alla fall att P står för Pressure eller Pump och att T står för Tank. Det är en standardiserad märkning. Slangen som är kopplad till T ska vara en så kallad fri eller öppen retur. Den ska inte ha något tryck i sig utan oljan ska kunna rinna fritt tillbaka till tanken.

Det skumma är att den inte gör det utan i stället går upp till vinschen. det finns mycket att lära sig här. Tur att det finns forum som www.maskinisten.net. Där finns det ett enormt kunnande om allt sånt här och dessutom håller alla en hövlig ton. Rekommenderas.

Hålbom

För ett par år sedan köpte vi en hålbom till traktorn. Vad den skulle användas till minns jag inte men det fungerade inte, så den blev liggande. Fram till förra veckan. Efter en extra jobbig upplevelse med att backa in skogskärran mellan två granar så trillade polletten ner och hålbomen plockades fram.

Hålbommen är blank och fin. Resten ser ut som det gör på gamla traktorer. Lite rost, mycket järn, gammal färg och lite alger. Bommen sitter mellan trepunktlyftens dragarmar. Det finns några olika storlekar för trepunkten. Gamla Grållen hade kategori 1, vår Ferguson 165 har kategori 2 och modernare traktorer har kategori 3. kanske finns det kategori 4 numera? Inom en kategori är alla sprintar, hål och kulleder av vissa mått. Bra tänkt.

På bilden syns att snökedjorna har sett sina bästa dagar. Nödlagningar med extra kätting och en drös med shackel håller ihop det hela men inte är det snyggt. Men vedlasset kom upp för lilla branta backen med hjälp av dem så vi ska inte klaga. Det var lögn att komma upp utan kedjor så det var bara att lasta kedjorna i en skottkärra. Sen gick det. (Med nöd och näppe…)

Kärran satt tidigare kopplad med det som brukar kallas för lantbruksdrag. På traktorn mellan dragarmarna sitter en ståltunga med ett hål i. På vagnen sitter två tungor över varandra, även de har hål. En sprint genom de tre hålen håller normalt fast kärran vid traktorn.

Det har varit två problem med den ursprungliga kopplingen. Det ena är att vagnens mittbalk har tagit i däcken vid kraftiga svängar. Det är inte ofta som den sortens manöver behövs, men i alla fall. Det stör när det inte går att svänga som planerat.

Det andra problemet är att det varit svårt att backa. Det låter kanske underligt men det har att göra med att den ursprungliga kopplingen sitter så nära traktorns bakaxel. Vid backning så händer det mycket lite i sidled vid kopplingen även om traktorn svänger ganska mycket.

Hålbommen gör att vagnen kommer längre bak vilket gör att den inte tar i hjulen även om man svänger mycket.

Nu har hålbommen varit med om några resor inom vedproduktionen och det har fungerat riktigt bra. Det är naturligtvis viktigt att dragarmarna sitter fixerade i sidled och eftersom våra armar glappar lite här och där så tappas en del av precisionen vid backningar men det är i alla fall mycket bättre än tidigare. Ett bra köp som bara skulle hitta sin uppgift!

Treårsjubileum

Så var det dags att titta tillbaka på året som gått igen. 26 oktober 2014 flyttade vi in på vår gård och gjorde upp en fyraårsplan för hur vi skulle få gården i brukbart skick. Vi hade många idéer och tankar om vad vi ville göra men ganska lite kunskap. Idag vet vi mer och börjar få kläm på hur vi vill ha verksamheten. Vi har prövat olika djurslag och funderat över vad vi tycker om och vad vi kan få ett överskott av och fått en allt klarare bild av hur vi vill ha verksamheten om ett år när våra fyra första år har gått. Anledningen till att vi lagt upp en fyraårsplan är helt enkelt för att vi inser att det tempo vi håller nu inte kan fortgå hur länge som helst. Om ett år kommer lediga söndagar förhoppningsvis att bli en regel snarare än ett undantag och inkomster från gården förhoppningsvis att landa på en nivå så att vi får det att gå runt. Än så länge är det så stora investeringskostnader att göra på gården så att vi båda behöver lönearbeta vid sidan av. Det är en ojämn dragkamp mellan inkomster och tid där vi både behöver gasa och bromsa samtidigt. Vi känner dock att vi gör stora framsteg och den här säsongen har det hänt mycket som gör att vi har gott hopp om verksamheten framöver. Intresset för bra lokalproducerad mat ökar hela tiden och vi har inte några problem att få sålt allt vi producerar (förutom zucchini när den ger som mest – fast det gillar våra hönor) Som en komihåglista för vår egen skull kommer här årets lista med saker vi hunnit med. Det kommer stunder då vi känner att vi inte kommer någon vart. Då ska vi ta en titt på den här listan, dunka oss själva i ryggen och tar nya tag.
  • Grävt 24 bäddar a’ 5 meter och rensat dem från kvickrot samt odlat grönsaker i dem och föregående års 51 bäddar.
  • Planterat 75 äppleträd
  • Köpt och planterat 2000 krokuslökar till våra bin
  • Anlagt en blomsteräng till bina
  • Planterat 20 bärbuskar
  • Odlat potatis i ett skifte utanför själva grönsaksodlingen (Det har inte gått jättebra på grund av dålig jord och för mycket ogräs)
  • Täckt skördade bäddar med ensilage
  • Märkt upp och påbörjat grävningen av nästa års bäddar
  • Haft gårdsförsäljning vid femton tillfällen
  • Startat Nolbygårds Matmarknad utanför Alingsås för alla som vill sälja egenproducerade produkter. Genomfört 15 marknadsdagar.
  • Deltagit i Matfest utanför Vikaryds köttbod
  • Varit med och dragit igång REKO-ring Alingsås i slutet av säsongen och sålt kassar vid två tillfällen
  • Installerat fler vattentankar för vattning med tempererat vatten
  • Gjort odlingslådor för gräslök som i år beblandade sig lite för mycket med kvickrot
  • Skördat mängder med fina grönsaker
  • Lärt oss mer om vilka grönsaker som fungerar bra att sälja och vad vi ska odla mer respektive mindre av
  • Byggt flyttbara odlingsbänkar för avhärdning av plantor
  • Köpt och spridit ut stenmjöl i odlingarna
Djur
  • Fått 18 lamm varav ett bagglamm sålts till liv. Fyra tacklamm har behålls till liv av oss
  • Slaktat två tackor som vi gjort 26 kilo korv samt tre rökta fårfioler av
  • Slaktat 15 lamm varav vi sålt 13 som lammlådor
  • Kört 16 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt två nya samhällen och gjort fyra avläggare i bigården
  • Köpt 40 lohmanhönor och startat en ny flock så vi i år haft två
  • Inrett en gammal krockad husvagn och ett hästsläp till våra hönsflockar så de kan flyttas runt på åkrarna
  • Sålt ägg i vår gårdsbutik med självbetjäning vid vägen, i gårdsbutiken på fredagarna och på Nolbygårds Matmarknad
  • Skaffat 6 mignonankor
  • Fått två kullar kattungar. Fem ungar i första kullen varav fyra är sålda och fyra i den andra kullen varav alla ska säljas
  • Slaktat och styckat två grisar på drygt 200 kilo vardera
Djurfoder:
  • Tagit in löshö så det räcker åtminstone november ut
  • Lassat upp löshö på vårt nybyggda höloft
              Före detta fähuset har fått renoverade fönster. Inte helt klart, men det blåser inte rakt genom och vi slipper höra skallrande lösa rutor. Snickerier, målning m.m.
  • Byggt ett ankhus
  • Byggt en fårklipparstol
  • Tillverkat hundratalet biramar
  • Målat delar av stenväggen på ladugården med kalkfärg
  • Tagit ur och blästrat alla ladugårdens järnfönster, glasat, kittat om och målat dem samt satt in dem igen så det nu är tätt
  • Skrapat två sidor av boningshuset (vi hann inte måla innan regnen kom)
  • Byggt en gårdsbutik i ett av våra garage
  • Byggt färdigt grönsakslinjen för hantering av grönsaker
  • Flyttat hem en bastu
  • Lagat taket på vår nyinköpta ”cirkusvagn” som kommer att bli en ny wwoofbostad till nästa säsong
  • Räddat en vägg mellan ladan och ladugården (och hela ladugårdstaket) genom att byta delar av ruttna bjälkar, golv och riktat upp väggen som höll på att rasa
  • Byggt trappor till två loft i ladan
  • Köpt en rikt- och planhyvel
  • Satt upp flera fågelholkar
  • Tagit ner och ersatt det gamla taket i hönshuset samt murat igen hål i hönshusets väggar
  • Rivit ut gammal inredning i före detta sädestorken och gjort om utrymmet till målarverkstad och förvaring
  • Börjat renovera en balkong
  • Rensat ur vår jordkällare och byggt potatislårar och hyllor
  • Lagat växthuset och byggt ny hylla
Värme
  • Fällt, kapat och kluvit 30 kubikmeter ved (kommer förhoppningsvis att räcka)
  • Bytt ut två fönster mot treglasfönster i boningshuset
Övrigt
  • Stängslat in äppleodlingen med alloxnät mot rådjur och älg och eltråd mot vildsvin
  • Satt eltråd runt skogsträdgården mot vildsvin
  • Förstärkt elstängslet runt stora betet med två trådar
  • Fällt träd och sålt till slipers och massaved (ingen jättebra affär)
  • Grävt och anlagt nytt avlopp
  • Köpt en ny fyrhjulsdriven traktor
  • Varit med och dragit igång leader-projektet ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” och deltagit i fem arbetsdagar på olika gårdar inom projektet
  • Skrapat alla överväxta grusade ytor på gårdsplanen och grusat om dem samt lagt ner dränering så vi inte behöver vada i gyttja i framtiden
  • Tagit emot studiebesök
  • Haft en praktikant från årskurs nio
  • Spelat in ett podavsnitt med odlarna
  • Varit på flera studiebesök för att lura ut hur vi bäst inreder en mustvagn
Om någon vill se våra tidigare årsbokslut hittar ni dem här Ettårsjubileum och Tvåårsjubileum Återigen sänder vi en tacksamhetens tanke till alla människor omkring oss som ställer upp och hjälper till när vi behöver det. Ju längre vi bor på gården desto viktigare blir våra nätverk av människor som rycker ut i tid och otid. Tack till Sara och Guillaume för hjälp med skörd och avlusning av får, till Hugo för traktorkörning, byggen, vedhantering m.m, till Lasse och Agneta för verktyg, till deltagarna i gårdssamverkan för kunskap och plantering av äppleträd, till alla våra wwoofare för hjälp i den dagliga skötseln och alla fågelholkar, till klass fem på Långareds skola för hjälp med sådder och plantering, till Richard som ställer upp med maskiner, råd och stöd, till Milú för slakthjälp, rensning och potatissättning, till Mats för hjälp med slakt, till Leslie för skörd och ogräsrensning, till Lena som tittade förbi för att prata men som rensade lite i bara farten, till Lena som fick fart på REKO-ringen, till marknadsförsäljarna på Nolbygård som gjort den så bra, till Valter som upplåter mark, till Ulf som satt in våra järnfönster, till Eva för alla blomsterfröer och plantor, till Christian som grävt vårt avlopp och till våra familjer som följer och stöttar oss i vårt projekt. Ett hårt år kvar. Det finns många planer och idéer inför det men det vi redan nu vet att vi ska ta oss an är byta innertaket på ladugården, inreda cirkusvagnen till wwoof-bostad, måla två sidor av huset, stängsla skogsbeten, fälla träd till fler brädor och plankor, utöka antalet insektsgynnande växter, laga ett till läckande tak och gräva de sista himla grönsaksbäddarna. Helst hade vi hunnit med att bygga ett stort ingångsskafferi, bygga en pub och ett tillagningskök också – men det får nog vänta. Ifall någon av er undrar så har vi fortfarande roligt även om det en period under värsta högsäsongen var väl mycket även för oss. Soluppgång 28 december förra året. Grönsaksodlingen ligger i djup vila.

Same Taurus

Tack vare våra största sponsorer har vi fått möjlighet att uppgradera maskinparken. Köpt på telefon för ett par veckor sedan och i torsdags anlände den från handlaren i Jönköping. En Same Taurus.

En ganska nätt liten traktor från mitten av 80-talet. Italiensk! 60 hästkrafter, fyrhjulsdrift och lastare.

Hugo har kört mer traktor än någon av oss, så han fick provsitta först av alla.

Med lastaren uppe syns några detaljer. De syns extra tydligt eftersom grillen är borta. Det får bli en ersättningsgrill eller en hålplåt. Eller kanske ett nät.

Den uppmärksamme ser att det saknas en kylare. Motorn är nämligen luftkyld och tillverkad av tyska Deutz. I stället för kylare så finns en luftfläkt innanför det runda hålet till höger. Den ljusa runda till vänster är luftfiltret och det rektangulära svarta innanför lyktorna är batteriet. Det är ju kul att se detaljer men det skulle sitta fin med någonting som i alla fall hindrar fåglar från att bygga bo i fläkten.

Skyltarna säger inte mycket mer att den är gjord i Italien och som alla italienska fordon går bäst på Agip-olja. Det hänger också en lös kabel med kabelsko. Intressant. Undrar vad som händer om den kopplas in?

Enda skälet till att Samen inte rullar fram och tillbaka på gården är att grenröret läcker. Om det nu kallas att läcka när hålet är stort som en snusdosa. Hur som helst så är säljaren kontaktad och han skulle fundera ut någon lösning.

Vi väntade oss inte någon traktor i nyskick när vi köpte en fyrhjulsdriven med lastare för 55 000 plus moms. Men vi väntar oss något mindre krångel med den här traktorn från 84 än vår förra från 70.

Sliptimmer och barrmassaved

Idag anmälde vi virkesleverans till Södra, där vi är medlemmar.

Det har tagit tid och det är kanske normalt när vi gör det mesta själva. Ett par månaders brottning med traktorn, som till slut fick ny servopump, och med wirekranen som är tröttande och ganska långsam, ger en liten utdelning i form av två vältor.

Ganska prydliga tycker vi. Det är ju våra första. Närmast ligger de som ska bli slipers. De är 2,7 m långa och 26 cm i smala änden eller tjockare. Längre bort ligger det som ska bli pappersmassa.

Vi hade många tallar som var mogna att ta ner. De växte dessutom på mark som ska bli någon form av skogsbete. I stort sett ingen av tallarna var rak nog för att bli timmer, då ska de helst vara fyra meter, raka och utan stora kvistar. Då skulle de vara klass 1 och ge ganska bra betalt. Men så bra var inte läget. Särskilt kvistarna gjorde att det kanske bara skulle duga till massa och det kändes tråkigt på så pampiga träd. Slipers som är 26 cm i topp ger 555 kr per m3 fub (Fast trä Under Bark). Massaveden ger (om vi minns rätt) strax under 300 kr per m3 fub. Skillnaden är tillräckligt stor för att det ska vara värt besväret att mäta diametrar och hålla koll på olika längdmått.

En vän till oss, Lars, har som ett av sina mer aparta intressen att studera prislistor för olika virkessortiment. Han tipsade om att i Västsverige finns ett sortiment för slipers. Vi trodde inte att någon använde träslipers längre men vi hade fel. Kvistar och lite krokighet gör inget, bara det är friskt tallvirke som inte ruttnar i första taget. Antar att det kommer att behandlas med en del otrevliga kemikalier innan det hamnar under rälsen.

Starkranen som vi använder är en klassiker. Vår kran är den lyxiga varianten med hydraulisk bomstyrning. Jämfört med moderna skogskranar med gripklo så är vår kran mycket primitiv, men den kostar bara en bråkdel. Faktum är att den fortfarande tillverkas och går att köpa hos Sonnys maskiner i Grästorp. Kranen kostar  numera 17 500 och en hydraulsvängningssats kostar 9500. Småpotatis jämfört med en griplastarkran.

När man arbetar med en wirekran får ordet vardagsmotion en ny innebörd. Det blir många klivande in och ut ut traktorn, för att fälla ner stödbenen eller dra wiren genom skogen eller klättra omkring och dra stockarna till rätt plats.

Det vanliga sättet att hantera skog är att först gallra och sedan slutavverka. Båda delarna kan ske med hjälp av så kallade skördare. Det finns skördare av olika storlekar men nästan alla är stora. Det gör att de lämnar spår efter sig i skogen om det inte är ordentlig tjäle. Skotarna hämtar virket i skogen och tyngden av virkeslasset gör att de gör ännu större spår än skördarna. I stora skogar som sällan besöks bryr sig markägaren kanske inte om hjulspår som är en dryg halv meter djupa, men i skogen nära gården vill vi inte att det ska se ut som efter ett stridsvagnskalas. Så vi har fällt med motorsåg och släpat fram stockarna till vägen med wire. Det tar tid men sparar terrängen och känns bra.

Även på de klena stockarna i vältan med massaved kan man se vad som är kärnfuru. Den mörka mittdelen är fylld med terpener och kåda och står emot röta bra. Bra material till fönster och annat som man inte ville byta för ofta.

 

En söndag på Östäng

Igår var Jonas och monterade nya däck på vårt senaste projekt som en förberedelse inför dagens huvudhändelse.  Han hämtade traktorn från service i Sollebrunn och ett schaktblad i Stora Mellby också, men det får ett eget inlägg efter provkörning.Vi började morgonen med sovmorgon och en lugn frukost innan fodring av får och hönor.

Glitter gjorde sin sista dag i vår besättning och det har varit två årslamm som inte varit betäckta. Vi tänkte att det fick bli som det blir med det, men idag på morgonen när vi kom ut så hade han till slut betäckt 15013 men däremot inte 15010. Precis vad vi hade hoppats. Sara och Guillaume ska köpa tre tackor av oss och de var nöjda med att få två betäckta och bara glada att inte 15010 var betäckt. Vi däremot ser gärna att alla våra tackor lammar i vår så vi blev väldigt nöjda med att upptäcka en röd markering på ryggen på den sista tackan.

Sedan fick allt fläskkött vi lagt i saltlag en översyn. Två skinkor på ca 12 kilo vardera skulle vändas och ställas tillbaka för att dra in salt i ytterligare en vecka minst. En 25 liter hink med fläsk och blivande bacon gicks igenom och några fläskbitar och en hink med lägg togs upp för att frysas in. En skinka och en hel del fläsk ska rökas hemma hos en kompis men det dröjer ett tag. Ett läggben hamnade i grytan tillsammans med purjolök och palsternacka från landet. Tyvärr finns det inga morötter kvar i landen för dem har sorkarna ätit upp. Det fick vi istället hämta i jordkällaren tillsammans med kålrot och potatis för att göra rotmos. Satte läggen på långkok på spisen. Sedan åkte Jonas till Bergstena för att hämta projektet. Vår traktor är för dålig för uppgiften men som tur är så har Jan och Katarina, som vi delar Glitter med, en bra traktor som kan dra det 3 ton tunga projektet. Vi har köpt en ”cirkusvagn” av dem. De hade tanken på att bygga om vagnen till hönshus men ångrade sig så nu ska vi ta oss an den. Jonas fick agera följebil de åtta kilometerna hem till oss. Tidvis var det ganska lång kö bakom och man kan tänka sig att ekipaget skapade en del irritation.  i 17 km i timmen ger tillfälle till omkörningar, när kurvan äntligen tar slut. Skönt att äntligen svänga in på Östängsvägen. Projektet såg ganska litet ut hemma hos Jan och Katarina men när det kom in på vår gårdsplan så hade det på något konstigt sätt växt och blivit nästan lika stort som wwoofhuset. En stor fördel på vår gård är att det är många hårdgjorda ytor där man kan köra med traktor och tre ton projekt. Jan var dessutom duktig på att backa så vi kunde få vagnen ur vägen och på den plats vi ville. Tanken är att vi ska ta in den i ladan när vi lagat väggen klart. Trevligare att stå inne och jobba. Strax efter kom Katarina med hästsläpet för de skulle ha med Glitter tillbaka. Han är världens mest lätthanterliga bagge. Inga problem att fånga in honom inte. 

En kort tvekan när vi kom ut men en knuff i baken så följde han snällt med upp i släpet.

Nu väntar nya tackor i Bergstena. Det kändes lite sorgligt att lämna iväg honom eftersom tanken är att han inte ska tillbaka till oss mer. Vi behöver byta bagge till nästa år eftersom vi har behållit några av hans avkommor. Vår tanke är därför att sälja honom vidare när han är klar i Bergstena och sedan skaffa en ny bagge till nästa säsong.

Frågan är om vi någonsin får tag på en lika bra bagge. Det är ju inte svårt att få tag på en bagge som betäcker tackor men att få tag på en som kan gå med lammen och tackorna hela betessäsongen och som tar hand om tackorna som han gjort utan att vara stångig och otrevlig mot oss människor kan vara värre.

Sedan var det dags för fläsklägg och rotmos som smakade kanon. Roligt att kunna göra luncher helt och hållet på sådant vi producerat själva. Efter lunch hann vi ut i ladan och jobba lite mer på tak- och väggprojektet. Vi fick såga av ett par ruttna bjälkar med motorsåg. Satte fast en vågrät bjälke och började sedan bygga upp under de avsågade bjälkarna för att ha något att fästa dem i. Projektet fortgår och är långt ifrån klart men nu känner vi oss rätt säkra på hur vi ska få allt färdigt och det är skönt. Ett par dagars jobb till och sedan kan vi köra in vårt nya tretonsprojekt. Tanken är att cirkusvagnen ska göras om till bastu. Det är i alla fall planen som den ser ut just nu idag. Vi har diskuterat minst tre användningsområden för vagnen men just nu lutar det åt en rullande vedeldad bastu med förrum där man kan sitta och ta det lugnt. Bastun kommer att användas flitigt av Jonas. Vem som ska ha tid att använda förrummet återstår att se. Dagen avslutades med den årliga glöggfesten med Omställning Alingsås inne i staden.

Höskörd

Vi hämtade in höet för någon vecka sedan. Det blev inget skrivet då så vi gör ett försök nu i stället.

Det intressanta var om den gamla självlastarvagnen skulle fungera.

P1150271

Det var inte mycket hö. Inget regn på sex veckor och ganska mager mark.

Vagnen plockade inte upp höet som den skulle. Var fanns felet? ”Borsten” roterade högt ovanför marken. Var det hydraulkolven som vägrade att gå hela vägen när den skulle sänka ner?

P1150272

Det visade sig vid närmare inspektion att det bara var lite allmän kärvhet som var skälet. En spark på var sida om borsten, så trillade den ner. Stödhjulen fick justeras så att den inte försökte ta med sig rötterna.

P1150274

Så småningom kom vi igång.

P1150280

Det borde fungera men det kändes ändå lite nervöst eftersom traktorns startmotor inte greppade nio gånger av tio och att kraftuttaget inte går att aktivera med motorn igång. Gamla grejer…

Efter hand så kom vi underfund med vagnen.

P1150289

Vagnens metalldelar var lite rostiga men i alla fall på plats. Annat var det med repen. De hade inte klarat åldrandet utan föll i delar när man drog i dem. Det gjorde att höet ville bygga ett torn i vagnens framkant som fick rivas manuellt.

P1150292

Längst bak sitter rep och band som ska hålla kvar höet tills man vill öppna bakåt. Eftersom de här banden var nästan lika sköra och ganska glesa så fyllde vi inte vagnen utan körde två lass i stället. Det blev ungefär lika mycket på båda lassen.

P1150293

Höloftet är inte klart, inte ens påbörjat…, så vi tänkte lägga höet på golvet. Skulle avlastarfunktionen funka eller skulle vi behöva lasta av för hand?

P1150300

Det visade sig att avlastningen gick igång om man lyfter den svarta knoppen på spaken till höger. Då kan dragstången röra sig fram och tillbaka och drevet med snedställda kuggar och en fjädrad spärr ser till att rörelsen bara går åt ett håll.

P1150308

Trolleri.

Första lasset avlastat.

P1150311

Två lass under tak. Dagen efter kom regnet och det har fortsatt regna varannan dag sedan dess. Mängden hö räcker inte alls för oss, men vi är glada för att vi fick in det innan regnet. Det viktigaste var nog att vi nu vet att vi kan räkna med att självlastarvagnen fungerar.

P1150314

Man kan tänka sig att den här typen av vagn förändrade somrarna på jordbruken. Fram tills dess hade många människor samlats för att hjälpas åt med höet. Nu räckte det med en människa och en traktor. Så mycket effektivare och så mycket tråkigare.

 

Dags att ta en paus?

Oftast flyter de olika arbetena på som det är tänkt. Det kan krångla och det tar alltid längre tid än planerat, men sak efter sak blir åtgärdade. Det går framåt.

Men så har det inte varit under det senaste två dygnen. Det har krånglat.

Vi kom över ett helt och ganska snyggt badrumsskåp till bra pris. Det hade en mittdelad cirkelrund spegel på dörrarna. Dörrarna var sammantejpade och tejpen lämnade stora ränder av klister. Efter några tester med allt kraftigare lösningsmedel så fungerade det att ta bort klistret med lacknafta. När jobbet nästan är klart glider en av dörrarna iväg. Den fångas innan den slår i golvet, men ena spegeln spricker. Trist.

Den urinseparerande toan i wwoof-huset fungerar som den ska, men det krävs ändå lite mer tanke än med en traditionell toa. Man ska till exempel inte förse toan med för stor skopa. Det är så att efter varje urinering ska lite vatten hällas på för att minska lukt och för att minska risken för att det bildas avlagringar i rören. Utan att fundera satte vi för detta ändamål dit en kåsa. Kåsan är flera gånger större än nödvändigt och vattnet fyller naturligtvis urinhinken snabbt. Mycket snabbare än vad bara urin och små vattenskvättar borde göra. Det blev lite att ta hand om. Trist.

Sprätt5

Sedan var det dags för en snabb gräsklippning på några vägar och gångar. Passar på att klippa lite på ett annat ställe och lyckas klippa lite i nätet på ett bandymål. Kommer loss men någonting i klippaggregatet har förskjutits och efter femtio meter börjar det låta riktigt illa en kort stund innan det låter som vanligt igen. Efter det klipper gräsklipparen bara ena halvan jämfört med vad den brukar klippa. En tandrem har gått av. Det är bara att ta isär och lyfta upp. Tandremmen har pajat tidigare. Därför hade vi en som reserv eftersom den kommer att paja när det är bråttom och järnaffären har stängt. Det går ganska bra med tandremmen. Passar på att slipa skären på klippaggregatet när det är tillgängligt. Vinkelslipen gör ett bra arbete som vanligt. Skären är vassa igen och det är dags att stänga av vinkelslipen. Bara ett litet puts till. Vinkelslipen dör helt utan förvarning och det kommer ett litet brunt moln från den. En säkring går samtidigt. Den fantastiska Flexen har somnat in. Det får bli en tur till Vårgårda maskinservice. De kan kanske rädda den. Trist

Sprätt1

Vi har slagit årets första hö. Rotorslåttern fungerade klanderfritt och vädret är perfekt för gammaldags löshö. Maskinbyte, från rotorslåtter till hövändare.  Hövändaren är en enkel maskin med två remdrivna hjul med många fjädrande pinnar som sprätter omkring gräset så att allt gräs kan torka. Eller så kan det samla in några hundra meter elstängsel. Det räcker att man kommer en smula för nära så börjar det samlas in. Så här såg det ut när mer än hälften är bortplockat. Det är extra trixigt när tjockt rep, tunt rep och ståltråd sitter runt samma hjul. De hjälps åt att sitta fast.

Sprätt2

Båda bilderna är tagna när det mesta är borta. Det tog lite tid.

Rep och tråd rycktes bort fån sitt fäste tre hundra meter bort. De halvmeter långa fjädrarna som ska hålla spänt förvandlades till sju meter lång före detta spiral. Fem plastpinnar som vi har mellan trästolparna blev till flisor. Trist.

Efter ett par timmars pyssel för att få loss hövändaren och lagar stängslet hjälpligt kunde höet vändas. Efter utfört värv stannades traktorn med hövändaren igång men upphissad i luften. Det var i alla fall meningen. På den ojämna åkern hade en bult trillat bort. Det märktes inte vid körning men det lät konstigt vid stoppet. Den vänstra sidan lyfte och den högra lyfte inte. Resultatet blev att högra sidans hjul grävde ett hål i åkern med sina fjädrar. Trist.

När man befinner sig i en sådan här serie av motgångar så är kanske det klokaste att ge upp. Se på TV eller gå en promenad. Sedan börjar man om som om inget har hänt. De blev inte så. I stället var det läge att trimma ogräset under elstängslet. Inte med en nylontråd utan med en tresidig stålklinga. Skräppor och björnbärsbuskar skulle bort. Mycket sol, vätskebrist och lite sömnbrist hjälper till att fatta den här sortens beslut.  Hur det gick? Fastade trådarna och snodde in sig? Skar trimmern av trådar eller ståltrådar? Skulle hela trimmern bli liggande på ett gärde, fastsnodd för alltid? Icke! En plastpinne gick tvärt av med den ersattes på två minuter och kostar inte särskilt mycket. Jämfört med den senaste tiden så var detta en stor framgång. Så nu har det vänt. I morgon kommer ingenting att gå fel!

Sprätt4

Billig och snabbfixad.

Självlastarvagn

Vi köpte en självlastarvagn i höstas. Det var trevligt att räfsa hö och lasta på en bilkärra med högafflar, men vi kan inte räkna med att släkten hälsar på varje år just när höet är torrt. Inte heller att de har lust att kroppsarbeta i solen varenda försommar. Tanken är att de år som solen skiner vid rätt tillfälle så kommer vi, som förra säsongen att låta höet torka på marken och så kan det enkelt plockas upp av en sådan här vagn.

Så när det dök upp en självlastarvagn i närheten köpte vi den. Den har stått under tak och såg ut att vara i skapligt skick. Grannen Richard hade vänligheten att transportera hem den till oss. Vår traktor var utan styrservo just då.

Den har stått under tak hela vintern men behövde komma ur vägen för att vi skulle nå andra saker. När den ändå satt på traktorn var det lika bra att göra rent och smörja upp. Det är inte säkert att det finns några timmar till förfogande när den väl ska användas. Fram med tryckluft för att blåsa rent och fettspruta och smörjkanna för att få mekaniken att vilja vara med ett år till.

Självlastare7

Vi är inte säkra på att det är en självlastarvagn vi behöver men vi gillar hö. Ensilage är också bra men våra får äter större andel av fodret när det är hö. Hö går också att flytta i smådelar vilket är bra när man saknar vissa maskiner.

Vagnen är stor med våra mått mätt och rymmer ganska mycket hö.

Självlastare1

Den är bara 36 år gammal. Inte mycket för ett jordbruksredskap.

Självlastare4

Under huven fanns det ganska mycket som skulle smörjas. Tillsammans med några ställen bak och under var det 22 smörjnipplar. Det drog större delen av en fettpatron.

Självlastare2

Kraftöverföringsaxeln fick kapas fem cm för att passa. Provkörningen gick bra. Eller, det såg bra ut. Det är nog först när höet ska tas upp som vi vet hur den fungerar.

 

”Rensa här regelbundet” Tydligare markering än så behövs inte.

”Från – Till” är också tydligt men det finns ingen spak. Får nog kolla upp det.

Självlastare3

Den här dekalen är nog viktig. Har inte hunnit googla vad den innebär ännu.

Självlastare5

En finess är att det finns en kniv som klyver höet i två delar, en till höger och en till vänster. Det är mycket möjligt att höet är så hårt packat att det är svårt att lasta av för hand. Då blir det lite enklare om det inte är en enda jättebal utan två. Så tolkade jag i alla fall säljaren. Det finns fästen för två knivar till, men det har aldrig funnits några där.

Det finns stora nät att köpa till just den här vagnen. Då kan man lyfta ur allt hö i ett svep. Det är så lockande att det kanske är dags att ruska liv i vår travers framöver.

Självlastare6

Vi har inte hittat någon manual än men det mesta finns på nätet om man bara lägger lite tid på att leta.

Spännande med en ny manick!

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑