Vi har under flera år funderat över problemet med torvbaserad så kallad plantjord som vi använder för att dra upp plantor till odlingen. Den största delen i påsarna består av torv som kommer från torvtäkter. Vi ser det som viktigt att bevara ekologiska sammanhang så långt det är möjligt och torvtäkter är inte något vi vill vara beroende av. Vi har blandat en del egen jord och vi har prövat att gå över till den torvreducerade jorden (som också den innehåller en massa torv). I år bestämde vi oss dock för att nu fick det vara slut. Ingen mer påsjord på Östäng.

Att ta steget till att bara så och skola om i egna substrat är naturligtvis en chansning som kan gå fel och så här långt in på säsongen så kan vi också meddela att det gått både bra och dåligt.

Vi började med ett väldigt seriöst försök där vi sådde vitkål, sallat och rödkål i olika substrat. Det vi hade att tillgå var substrat från våra grönsakskomposter, en Johnsson-Su kompost, vår komposterade fårbädd, lövkompost, vanlig jord från gården samt laddat biokol.

Vi började med att använda vårt nyinköpta jordsåll Scheppach 400 från Bauhaus för att sålla den komposterade fårbädden. Det var alldeles för blött så mycket hamnade i skottkärran för klumpar och mindra del hamnade i skottkärran för användbart substrat.

Det gick lättare när vi övergick till att sålla komposterna från grönsaksrens och löv som inte var lika blöta.

Alla substraten lades i blå tunnor som vi skrev namn på så vi inte skulle blanda ihop något.

Vi försökte begränsa oss till material som vi vet att vi kan ha tillgång till i framtiden och det blev till slut sex olika fraktioner.

  • A Johnsson-Su
  • B Lövkompost
  • C Grönsakskompost
  • D Komposterad fårbädd
  • E Jord från gården
  • F Biokol

Utifrån detta gjordes olika blandningar. Vi visste fortfarande inte näringsinnehåll på något av substraten utan praktikanterna och jag diskuterade oss fram till olika blandningar för att verkligen testa olika varianter.

Sedan började ett jobb där vi blandade olika blandningar och lade i olika hinkar som vi märkte för att allt skulle gå att återskapa.

Olika substrat fylldes i brätten som märktes och sedan sådde vi vitkål men även lite rödkål och sallat.

Vi valde också att ta jord från Johnsson-Su, komposterad fårbädd och grönsakskomposterna och skicka in till LMI för att få en Spurwayanalys gjord men gjorde också egna tester med de instrument som vi hade tillgängliga.

Allt protokollfördes noga. Vi mätte pH med tre olika mätmetoder, vi mätte ledningstal och vi försökte även beskriva de olika substraten när det gällde färg, lukt och konsistens.

En tanke med detta var att vi ville se om våra egna mätmetoder över huvud taget går att lita på. pH är svårt att mäta. Vi har köpt en pH mätare på en mässa i Tyskland som såg pålitlig ut. Vi har också köpt en mycket billigare pH-mätare på Granngården och på en loppis så hittade vi ett set med bromtymolblått som vi också testade. När vi sedan jämförde med de officiella resultaten från LMI så visade det sig att vi inte kan lita på våra mätverktyg alls. Den mätmetod som kommer närmast är den klassiska BTB-metoden som vi lärde oss i skolan. Tråkigt att inte ens mätaren från Tyskland visade sig vara något att ha.

Ledningstalsmätare är något vi använder ofta men hittills har vi mest använt den på vätskor när vi näringsvattnar. Nu var det istället ett fast substrat vi ville mäta och då är det viktigt att substratet är tillräckligt fuktigt. Jämfört med LMI:s resultat så visar vår ledningstalsmätare inte rätt på fasta substrat MEN den ger ändå en fingervisning.

Vi har aldrig använt oss av speciell såjord utan brukar köra med planteringsjord i plantuppdragningen och det brukar fungera bra. Plantjorden brukar ha ett pH på mellan 5,5 och 6,4. Alla våra substrat hade för högt pH förutom den vanliga jorden som enligt BTB metoden låg på 5,5. Det kan ju vara ett problem vid framtida substratblandingar

När det gäller ledningstal så brukar plantjord ligga på mellan 2 och 4. Rölundas torvreducerade som vi använde förra året anges till ledningstal 1,5-2,5 vilket är väl lågt – något som också visade sig vid förra årets plantuppdragning där vi fick tilläggsgödsla de flesta grödorna. Ledningstalen för våra substrat varierade väldigt. Från 0,18 för vår vanliga jord upp till 17 för vår komposterade fårbädd.

Så hur gick det då i våra odlingsförsök med de olika substraten. De flesta testerna vi gjorde skedde med en vitkål som vi köpte frön till i januari i år. Det visade sig att grobarheten i dessa frön var mycket låg. Först tänkte vi att det var fel på alla våra substrat men eftersom dessa fröer tog slut så vi fick så de sista pluggen med vitkålen Donator där vi köpt frön från Bossgården. Efter en vecka hade alla Donatorfröerna utom tre tagit sig oberoende på vilket substrat de såtts i.

Så här såg i princip alla brätten med den första vitkålssorten ut oavsett substrat. Lite ogräs och en tre, fyra uppkomna vitkålsplantor.

Det känns tråkigt när vi lade ner så mycket jobb på att sätta ihop olika blandningar av substrat och lade oss verkligen vinn om att försöka göra det seriöst.

När det gäller försöken med rödkål och sallat så räknades antal frön som grott varje vecka men där hade vi inte alls lika många blandningar och vissa substrat hade vi inte hela brätten för utan bara någon rad. Vi hade helt enkelt tänkt att vitkålen skulle vara vårt riktiga försök och att rödkål och sallat mer skulle fungera som kontroller. Nedan ser ni uppkompst per substrat efter en, två och tre veckor.

Lite intressanta resultat blev det ändå. Att så kål i ett substrat med ledningstal 17 och pH 9,4 är en riktigt dålig idé men att så sallat i samma substrat kan fungera om inte tillfredsställande så i alla fall bättre. Det är dock inte något vi vare sig rekommenderar eller tänker pröva igen. Det verkar som om sallat helt enkelt är mindre känsligt än kål. Eller också var det bara bättre fröer vi hade.

Vi gjorde våra sådder innan vi fick de officiella resultaten från LMI men när resultaten kom så bekräftade det mycket av det vi sett under försöken trots allt.

Vi kontaktade fröfirman som sålt vitkålsfröerna som inte grodde och de skickade nya frön. De sådde vi i en blandning av Johnson Su och grönsakskompost och i princip alla frön grodde. Det har blivit bra plantor och vi har inte behövt tilläggsgödsla under de fyra veckorna plantorna har stått i plugg.

Vi har även använt våra olika substrat till omplantering av tomater, chili och paprika och där kunde vi se att när vi använde substrat med för högt ledningstal så blev rottillväxten lidande. Det var som om plantorna inte behövde anstränga sig och utveckla rötter då det fanns för mycket näring. Vi fick framför allt många tomatplantor som inte mådde bra alls. Det som vi fann spännande var att olika sorter var olika känsliga. Totalt så har alla sorter av röda körsbärstomater vare sig det är F1:or eller kultursorter gått sämst medan övriga tomater har sett rätt bedrövliga ut men hämtat sig ganska snabbt efter utplantering. Inga röda körsbärstomater har hämtat sig helt trots ett par veckor i tunneln.

Vi kommer inte att använda oss av den komposterade fårbädden i framtiden när det gäller substrat utan den kommer enbart användas till gödsling på friland. Lite synd då det är den vi har mest tillgång till. Det här innebär en hel del planering. I vårt klimat tar det två år att få ett bra resultat med Johnson Su men vi har två och en halv tunna sparat. Vi har också lagt en ny Johnson Su i veckan som gick. (Ska snart skriva ett nytt blogginlägg om detta) Vi har dock ingen grönsakskompost kvar så där måste vi tillverka mycket nytt under säsongen för att ha till de tidiga sådderna i vår.

Det blir troligen så att vi kommer att göra blandningar av Johnsson-Su och grönsakskompost eventuellt med lite inblandning av laddat biokol i framtiden och då behöver det tillverkas och sparas undan nu. Vi gillar Johnsson Su substratet för det är fluffigt. Grönsakskomposten har vi blandat i en hel del grönflis i så den har också rätt bra konsistens så vi tror att en kombination av de två kan bli bra.

Nu håller vi på att pröva oss fram vidare och så får vi se hur det utvecklar sig.

Man skulle kunna tänka sig att våra försök i år med mycket blandat resultat skulle få oss att ge upp och återgå till det mer säkra systemet med inköpt påsjord men det ser vi inte som något alternativ. Vi tycker nämligen att de plantor som vi dragit upp från frö och som vi inte skolat om utan planterat ut efter fyra veckor ser bättre ut än någonsin. De är starka och ser robusta ut. Däremot får vi jobba mycket på substraten för omplantering om vi ska lyckas bättre i framtiden.