Förra veckan var det dags för vår årliga permakulturträff och denna gång åkte vi till Helena Ullmarks nya gård i Eksta på Gotland. Riktigt spännande att få se ett nytt ställe och fundera på hur det kan utvecklas. Vår grupp bildades 2014 när vi precis köpt vår gård och bjöd in Helena von Bothmer, Susanne Rörum och Pella Thiel för att få hjälp med att göra en permakulturdesign av vår gård. Konceptet har visat sig vara till mycket stor hjälp och har utvecklats under åren. Sedan många år tillbaka är även Helena Ullmark med i gruppen och denna gång var det hennes tur.

Vi har kommit att bli vänner och jag tror att alla i gruppen ser fram mot årets träff. Vi delar i mångt och mycket synen på världen och det är skönt att hamna i sammanhang där så mycket är självklart och underförstått. Vi har också gått igenom en hel del svåra beslut och skeenden i livet som vi har kunnat stöta och blöta med varandra genom åren vilket ger en otrolig trygghet och frihet.

Kvinnorna i gänget är dessutom några av de mest kunniga jag känner och jag lär mig alltid massa nytt när vi träffas. Alla människor borde ingå i en sådan här gemenskap där man får hjälp att genomlysa sitt eget liv och verksamhet av en grupp som man litar på.

Arbetsgången är den samma varje gång. Den vi är hos talar om vad hon vill ha hjälp med. Vi går en rundvandring om det är något speciellt vi ska titta på och sedan ställer vi alla frågor vi kan komma på för att på djupet förstå vår uppgift. Därefter får den vi är hos inte längre vara med utan övriga jobbar självständigt. Det blir många diskussioner, rundor, skisser och rundvandringar och när vi träffas igen för att äta eller ta en promenad så ställer vi ännu fler frågor. Vi studerar historiska kartor och letar information och sista dagen så håller vi en presentation för den vi är hos.

Eftersom varken vvs eller eldstäder fungerar tillfredställande på Helenas gård än så har hon hyrt in sig i grannens hus över vintern.

Det är ett hus byggd i traditionell gotländsk bulhusteknik eller skiftesverk som det också heter.

Väggarna består av tjocka plankor som fälls in i stående stolpar.

Taket är gjort i trä och det fungerar alldeles utmärkt på Gotland där det inte regnar så mycket.

Här åt vi många väldigt goda måltider och det är alltid roligt att äta tillsammans med de här kvinnorna som kan massor om mat, råvaroproduktion, matförädling, dryck och smaker. Alla har det jobbat med detta på olika sätt så intresset för mat är stort.

Boningshuset på Helenas gård är också ett bulhus men väggarna är nu klädda med eternit. Invändigt är det ljust och trevligt med fyra eldstäder av olika slag: En bakugn, en köksspis, en rörspis och en kakelugn.

Ladugården är också byggt i bulhusteknik. Tanken är att allteftersom bräderna blir dåliga längst ner så kan man fylla på med nya upptill.

På vissa ställen har det satt sig. Helena är mycket intresserad av byggnadsvård och kulturhistoria så gården har verkligen hamnat i rätt händer.

Vi hade sådan tur så solen lyste på oss i princip hela tiden.

Kalla nätter med stjärnklar himmel och klara dagar där solen faktiskt värmde så vi kunde sitta ute och äta flera gånger.

När man ska försöka sätta sig in i en annan människas verksamhet för att kunna göra någon form av permakulturanalys och design så går det åt mycket tid. Om och om igen vände vi och vred på olika aspekter och stackars Helena blev utsatt för fråga efter fråga. Ofta kan det bli på en ganska djup nivå för att vi verkligen ska komma åt vad personen vi är hos tänker och vill innerst inne. Det är inte alltid det är klart för en själv. Helena ställde upp och svarade på alla våra frågor och så funderade vi vidare.

Varje morgon startade vi med en lång promenad i naturen och flera gånger ledde promenaderna ner till ett spegelblankt hav.

Lilla Karlsö syns i fjärran.

Gotland har en mycket speciell natur och det var fint att få uppleva den. Vi mötte knappt en människa på våra promenader.

Sedan var det dags att jobba vidare. Vi satt i Helenas hus medan hon var kvar i hyrhuset och förberedde goda luncher och middagar. Det är en lyxig tillvaro.

På vinden i Helenas hus finns ett rum som förre ägaren haft som kontor. Där finns en komplett uppsättning av Det bästa som är en tidskrift som började ges ut 1943. Där finns också böcker där de som levt på gården skrivit in alla inflöden och alla utflöden från gården. De har sålt ägg, smör, tjära, grönsaker och annat som de producerat på gården och inköpen består av kaffe, socker, spik och annat som de inte kunde tillverka själva.

Att skriva ner varje litet inköp i en bok känns helt ogörligt idag när vi konsumerar som aldrig förr. En normal svensk gör förmodligen fler inköp i veckan än vad invånarna på gården gjorde på ett helt år.

Det var strävsamma människor som bodde på gården. De röjde mark, grävde diken, skötte kor, grisar, hästar, får och hönor. De planterade träd och byggde sitt boningshus där stenarna i skorstenen är ställda på högkant kanske för att spara material.

I trädgården finns mycket gamla äppelträd och man kan ana hur fint det kommer att bli när våren kommer igång på riktigt.

På en av våra promenader tog Helena oss med till ett område där man ur tät snårig skog röjer fram gamla ekar. Stora delar av södra Gotland var förr skogsbete men eftersom betesdjuren blivit färre så är det stora områden som växt igen. Så även på Helenas marker.

Så började det bli dags för redovisning och vi försökte samla våra intryck och tankar på stora blädderblock för att Helena ska ha dem kvar framöver.

Susanne, som är vår mesta historienörd, inledde med att berätta lite om vad hon funnit kring gårdens historia efter efterforskningar i gamla arkiv, på kartor och i vindsrummet.

Eftersom Helena sköter gården själv så var en av våra uppgifter att se vad av allt som behöver göras som kan lejas bort och göras relativt snabbt för att mer koncentration sedan ska kunna läggas på det som är roligare. Vissa saker behöver man ju dessutom fackmän till. Det blev en inomhusdesign på ett badrum och på dragning av vatten och gråvatten-avlopp.

Vi fick ta del av en del tankar Helena själv hade kring vatten. I somras kom det stora mängder vatten på kort tid och då blir det problem med för mycket vatten. Annars är grundproblemet för lite vatten eftersom det regnar ganska lite på Gotland. Vi skissade på en del lösningar men det krävs mycket mer undersökningar för att komma tillrätta med detta problem.

Helena antecknade flitigt allteftersom redovisningen gick.

Sedan hade vi en dag på oss då vi kunde hjälpa Helena med att rensa ut en del tunga möbler ur huset. Hon har tagit över det inklusive alla grejer och det är ju en fördel eftersom det ryms mycket skatter i form av böcker och dokument. En och annan fin möbel finns det också men en hel del ska få hitta nya hem hos någon annan. Sen var det bara att säga hej då till katter hästar och Helena och ta färjan tillbaka till fastlandet.