Växtnäringsförsörjning

Det finns en pdf i Jordbruksverkets webbshop som heter Växtnäringsförsörjning skriven av Elisabeth Ögren och Åsa Rölin. Den går också att beställa i tryckt version om du inte vill läsa på skärmen eller skriva ut. Den innehåller mycket matnyttig information och jag läser i den varje gång jag reflekterar över min odlingssäsong. Ju mer erfarenhet jag får desto bättre förstår jag informationen den innehåller. I det här inlägget ska jag försöka reflektera över några citat och vad det innebär för hur vi odlar på Östäng.

Det är lätt hänt, i alla fall för mig, att jag läser saker och sedan glömmer av vad jag läst. Att jag inte lyckas se relevansen av det jag läser för mitt eget liv och mina handlingar. Speciellt när det rör svåra ämnesområden där jag inte har grundläggande kompetens.

Jag har valt att bli grönsaksodlare och när jag bestämmer mig för något så vill jag inte göra det halvdant. Jag vill kunna och förstå vad jag håller på med och se om jag kan öka min förståelse och förbättra mig. Det finns ganska lite litteratur som jag tycker utmanar mitt sätt att tänka inom odling. Det finns en uppsjö trädgårdsböcker med fina bilder men få av dem har relevans för min verksamhet. Min ”favoritbok” har kommit att bli just detta häfte från jordbruksverket då det har varit lite för svårt för mig att förstå på djupet. Jag kan inte påstå att jag förstår allt som skrivs i den nu heller men efter att ha läst den i oktober 2023, 2024 och nu 2025 ser jag ändå att den har haft relevans för hur vi odlar på Östäng. Den utmanar mig på ett sätt som gör att jag vill bli bättre.

När vi odlar på Östäng försöker vi att ha en ganska strikt växtföljd så att en växtfamilj inte återkommer till samma plats för ofta. Vi har märkt att det som odlades i en bädd året innan påverkar hur efterföljande gröda mår. I Växtnäringsförsörjning berättar de om ett försök där de konstaterat att ”Jordens status och förfrukten hade större inverkan på grödans utveckling och avkastningsnivå än gödslingen det enskilda året.” Det är intressant och överensstämmer med en del av våra iakttagelser. Vi får bättre resultat när vi t.ex. odla blomkål och broccoli efter majs med insådd perserklöver. Förmodligen är det så att perserklöverns samarbete med bakterier för att binda kväve kommer efterföljande gröda till del på ett gynnsamt sätt. ”Baljväxter samarbetar med Rhizobiumbakterier som binder kväve men bara när det inte finns tillräckligt med kväve i jorden.” Finns det ett överskott av kväve sker alltså inte processen.

Vi lär oss i skolan att växterna omvandlar koldioxid i luften till organiskt material med hjälp av fotosyntesen. Det verkar vara en av de saker som fastnar under skoltiden för nästan alla besökare vi har känner igen resonemanget. Men vad innebär det för våra jordar och därmed odling? ”Kol är en viktig energikälla för livet i marken och därmed helt avgörande för förändringar och uppbyggnadsprocesser i jorden. Det kol som binds i växten med hjälp av fotosyntesen återförs till jorden i form av plantrester, rötter och rotexudat. ”

”Mykorrhiza utsöndrar glomalin som verkar som ett lim och binder samman jordpartiklar och organiskt material. Väven av mycel håller samman jordpartiklar och skyddar kolet som finns lagrat inne i aggregaten.”

Genom att arbeta medvetet med mikrolivet så kan vi alltså binda mer kol i marken. Plöjning, grävning, jordfräs, övergödsling, konstgödsel och kemiska bekämpningmedel stör mikroliv och de naturliga processerna i jorden och minskar jordens förmåga att binda kol i marken.

”Rotexudat är olika lättnedbrytbara föreningar som kolhydrater, aminosyror, organiska syror, proteiner och vitaminer som lockar till sig mikroliv och stimulerar det. Rotexudaten och mikroorganismernas slemämnen klibbar samman jordpartiklar så att det bildas stabila jordaggregat vilket förbättrar strukturen i jorden och rotsystemets möjlighet att utvecklas” Vad betyder det för oss?

När vi kom till Östäng var jorden vi skulle odla i mycket livlös. Den hade använts som vall för att hämta ensilage. Det fanns inte mycket aggregat att tala om utan jorden föll i sär i klumpar eller som sand beroende på hur fuktig den var. Där fanns inga maskar och väldigt lite variation i växtligheten. Vi kunde inte så mycket om odling då så vi började gräva och fräste till och med en del med jordfräs för att anlägga bäddar. Efter hand som vi lärt oss mer så har både spaden och jordfräsen försvunnit ur odlingen och vi använder bara en bredgrep för att luckra jorden. Vi vänder aldrig jorden numera. Vi bearbetar jorden så lite som det går, vi gödslar väldigt lite och använder inga bekämpningsmedel. Idag kryllar det av maskar och mikroliv och jorden har fått en helt annan struktur med jordaggregat. Vi kan inte dra upp en planta idag utan att hitta maskar och jämfört med 2014 då vi inte hittade en enda mask i den blivande odlingen så är skillnaden enorm.

”Plantrötter kan utsöndra 5–20 procent av det kol som binds vid fotosyntesen
som olika rotexudat.” Plantorna använder sin förmåga att skicka ut rotexudat för att locka till sig mikroliv som bidrar med t.ex. vatten och mineraler. Plantorna växer bättre och har lättare att få tag på det de behöver.

Under de tio år som odlingen har varit igång har vi märkt att plantorna med tiden blivit starkare, friskare och tåligare. Det kan naturligtvis bero på att vi tar hand om dem bättre i största allmänhet, från sådd till skörd. Men det är rimligt att anta att den största skillnaden ligger i att jorden nu kan förse plantorna med det de behöver. Vi behöver fortfarande se till att de får vatten vid torka och hålla ogräset på en låg nivå, men sedan sköter plantorna och mikrolivet runt rötterna sitt samarbete själva.

”Omkring hälften av det kol som transporteras ner i rotsystemet finns kvar i rötterna, en tredjedel blir koldioxid under rötternas och mikrolivets respiration. Den resterande delen återfinns i jordorganismer och organiskt material.”

När vi avslutar en säsong så klipper vi alltid av bönor, majs och kålstockar för att lämna rötterna i jorden. På så sätt bidrar detta till att öka mullhalten. Vi försöker också att ha så lång växtsäsong vi kan i varje bädd och arbetar mer och mer med att plantera in gröngödsling efter de grödor vi odlat. Alla växande grödor bidrar med rotexudat och stimulerar mikrolivet men på olika sätt så en bred variation av grödor är att föredra. Helst skulle vi odla flera grödor i samma bädd men det blir inte rationellt för oss. I stället försöker vi få en bra växtföljd med bottengrödor eller efterföljande gröngödsling. Det har blivit vårt sätt att ha ett så varierat liv som möjligt i bäddarna.

”En växtföljd med en mångfald av grödor leder till en mångsidig markflora och markfauna, eftersom rotsystemen utsöndrar olika typer av organiska ämnen som gynnar olika typer av markorganismer. Det spelar i sin tur stor roll för omvandlingen till näringsämnen som blir tillgängliga för grödan.”

Om vi har ett rikt mikroliv så hjälper det oss att förse våra plantor med det de behöver och behovet av gödsling och näringstillförsel kan minska. Vi gödslade alldeles för mycket i början på Östäng eftersom vi faktiskt inte hade koll . Det innebar att vi till exempel ökade fosforhalten i marken så att vi hamnade i klass fem istället för klass tre där man bör ligga. Vi vet detta eftersom vi gjorde ett jordprov 2014 och sedan har vi fortsatt göra jordprov med några års mellanrum. Precis som att Rhizobiumbakterierna inte binder kväve om det redan finns tillräckligt i jorden så minskar mykorrhizan om vi får för höga halter av fosfor i jorden. Vi stör alltså mikrolivet och de processer som sker mellan mikroliv och våra grödor när vi gödslar för mycket. Därför är vi mycket strikta med vår gödsling nu för tiden och har också fått ner fosforhalterna från klass fem till klass fyra. Vi har en femårig växtföljd där det nästan bara är kålen som får stallgödsel. Vi ger också lite stallgödsel inför vitlökssådd, men det är som sagt lite. När vi gödslar inför kål-året, dvs. vart femte år, så ger vi varje bädd en stor skottkärra per 16-meters bädd. Sedan försöker vi att hålla noga koll på våra grödor för att tilläggsgödsla när vi ser att bladen blir för ljusa. Vi tilläggsgödslar oftast med fermenterat vallörtsextrakt som vi späder så det får ledningstal 2 när vi använder det på friland.

”Jordens organismer – bakterier, svampar, daggmaskar och en rad andra
organismer – är en grundläggande del i systemet genom att frigöra och cirkulera växtnäring. När organiskt material tillförs jorden uppförökas jordens mikroflora och markfauna. Tillväxten av mikrober och markdjur bidrar i sin tur till frigörelsen av markens näringsförråd.”

Vår tidigare idé var att tillförseln av organiskt material måste ske med ett lager täckmaterial av t.ex. gräsklipp. Men i själva verket är det så att växande rötter som sänder ut rotexudat är en större källa till organiskt material nere i jorden än om du täcker den med organiskt material. Kvarlämnade rötter bidrar också då de blir kvar långt ner i jorden utan att vi behöver vända eller gräva. Vi försöker att lämna så mycket växtrester som praktiskt är möjligt efter skörd och tillför grönflis från vår pilhäck i odlingen. De enda bäddar som vi täckodlar är vitlöksbäddarna och potatisen. Vi väljer istället bottengrödor som subklöver under kål och doftklöver under majs.

”Organiskt material är en viktig energi- och näringskälla för dessa organismer. Genom att utsöndra syror påverkar mikroorganismerna frigörelsen av kemiskt bundna växtnäringsämnen och vittringen från mineral. Det stimulerar exempelvis frigörelse av fosfor genom att förhindra att fosfor läggs fast i svårlösliga föreningar.”

Våra växter samarbetar alltså med mikrolivet för att få växtnäringsämnen och mineraler. I ett nutida ”modernt” jordbruk försöker odlaren att ersätta dessa biologiska processer genom att tillföra NPK och riktade insatser av mikronäringsämnen. Det finns naturligtvis många starka krafter som har propagerat för detta och idag är det näst intill självklart för många jordbrukare att de måste köpa in gödselmedel för att kunna odla. Vi försöker ta oss ifrån inköpta gödselmedel så mycket vi kan. Vi har tidigare använt en del lucernpellets på friland men har ersatt det med grönflis som vi kan producera själva. Vi grundgödslar med vår egen komposterade ströbädd från får och fermenterar vallört för att ha något mer lättillgängligt när växterna behöver det. Men framför allt så gödslar vi så lite vi kan för att mikrolivet ska få samarbeta med växterna så de naturliga processerna kommer igång.

”Vid successiv frigörelse av växtnäring från organiska gödselmedel begränsas tillgången på näring som är löst i markvätskan. Det skapar förutsättningar för samspel mellan kulturväxter och mikroorganismer”

Nyckelordet i citatet är ”organiska”, alltså har skapats i en biologiskt sammanhang. Motsatsen är oorganisk växtnäring som skapats i kemisk process. En av fördelarna, som vi förstår det, med stallgödsel jämfört med konstgödsel är alltså att tillgången på näring frigörs successivt vilket gör att mikrolivet kommer igång och att samarbetet med växterna ökar. Mer mikroliv, mer samarbete, bättre utbyte. Tillför vi för mycket näring så stör vi samarbetet och det får konsekvenser.

I vårt fall så vill vi dessutom ha så lite fosfor som möjligt tillfört och känner oss därför rätt nöjda med att vi har ströbädd från just får att tillgå. En av tabellerna i Växtnäringsförsörjning handlar om hur fördelningen av näringsämnen ser ut för ströbäddar från olika djurslag. Om det görs om till cirkeldiagram ser det ut så här.

Ströbädd från får är alltså det gödselmedel som enligt tabellen ger mest kväve i förhållande till fosfor.

”Svampen hjälper växten att ta upp vatten och växtnäring genom att fina underjordiska svamptrådar tränger in i växtens rötter. Svampen får i sin tur organiska föreningar från växten.”

Vi har velat öka förekomsten av svamp i odlingen dels genom att inte trasa sönder mycelet i onödan genom grävning och jordfräsning men också genom att flisa våra gångar. Det för in mer cellulosa i odlingen och gångarna mellan bäddarna blir en yta där vi aldrig stör jorden under flistäcket. Det dröjde inte länge efter det att vi börjat den processen innan vi såg en mängd olika svampar i odlingen.

”När flera växtarter odlas tillsammans ökar samspelet mellan organismer
och antalet arter av mykorrhiza ökar… Mykorrhiza är speciellt viktig för plantans upptag av fosfor som vanligtvis är svårtillgängligt. Förlängningen av rotsystemet gör också att plantan får bättre möjlighet att nå den växtnäring och det vatten som finns i marken. Det nätverk som bildas av mykorrhizans mycel kan distribuera mineraler från en plats med god tillgång till delar i jorden med sämre tillgång.”

Många plantor har ett litet rotsystem och behöver samarbeta med mykorrhiza för att få tillgång till näring och vatten. Speciellt om förhållandena är ogynsamma ett år som t.ex. torkåret 2018. Om det i marken finns gott om mykhorrhiza hjälper det purjolöken och löken att trots allt få tag på det vatten och den näring de behöver, trots att de har så små rötter.

”Sporerna kan gro och groningshyfen kan växa en liten bit, men om den inte får kontakt med en rot från en värdväxt kommer den att dö. Rötter skickar ut hormoner som fungerar som signalsubstanser och stimulerar sporerna att gro och växa i riktning mot rötterna.”

Har vi inte växande grödor som samarbetar med mykorrhiza så dör alltså svamparna.

”Arter med svagt rotsystem som lökväxter är speciellt beroende av symbiosen med mykorrhiza. Kålfamiljen (Brassicaceae) och växter ur familjen
mållväxter (Chenopodiaceae) utvecklar däremot inte mykorrhiza. Därför bör du inte odla kålväxter i renbestånd före kulturer som lök, purjolök, ärt och majs. ”

Vi försöker odla subklöver i så många kålbäddar vi bara kan. Vi har länge gjort det under lagringskål och i år gjorde vi det också under broccoli, grönkål och brysselkål. Tyvärr sådde vi in den lite för tidigt i grönkålen och brysselkålen så där får vi inte våra bästa skördar i år. Att klövern binder kväve gynnar i huvudsak grödan som kommer nästa år – inte grödan som växer tillsammans med klövern samma år. Kanske kan det till och med vara så att man behöver tillföra lite extra kväve till dessa bäddar. Hos oss har det varit så detta år. Både grönkål och brysselkål har behövt mer stöttning av tilläggsgödsling än utan klöver. Vi får fundera mer över detta.

Fördelen med insådd av bottengröda är också att när vi slutskördat huvudgrödan så finns bottengrödan kvar ända fram tills det blir hård frost. Några minus klarar den men någon gång under vintern fryser den ner. Längre växtsäsong med mer rotexudat som föder mikrolivet inför nästa säsong är kanske den största fördelen vi ser med bottengrödor. Alla bäddar där vi slutskördat majs och kål med bottengröda är gröna – ofta fram till efter jul.

”Höstplöjning och bar jord över vintern reducerar mängden mykorrhiza inför nästa odlingssäsong medan sammanhängande växttäcke och reducerad jordbearbetning ökar koloniseringen och borgar för kontinuitet. Bearbetning av jorden när mykorrhizan växer bryter sönder nätverket av mycel och kan försvaga svampen. Mångfald av arter i växtföljden och odling av botten- och mellangrödor som skapar ”gröna broar” ökar
möjligheten till mångfald även bland mykorrhizaarter och arter som är anpassade till den specifika miljön.”

Höstplöjning och bar jord över vintern känns som det allra vanligaste sättet att odla annueller i Sverige. Det görs försök med plöjningsfritt och insådd av bottengrödor i t.ex. majs även i industrijordbruket men trots att jordbruksverket nu börjar skriva allt mer om samarbetet med mikroliv så verkar det inte nå ut till de konventionella bönderna. Det krävs ju dessutom att någon ska vara nyfiken och våga chansa på ett annorlunda odlingssätt där resultaten kanske dröjer. Många krafter verkar ju dessutom i motsatt riktning och problemen med t.ex. markpackning löser man genom ny teknik med fasta körspår osv. Istället för att gynna ett mikroliv som ger bättre jordstruktur.

”Organiskt material i jorden innehåller cirka 58 procent kol. … En ökad kolhalt gör att marks bördighet ökar. Därmed ökar jordens förmåga att producera höga och stabila skördar. Jorden blir mer lättbrukad och får högre motståndskraft mot extrem väderlek.”

Med klimatförändringar som medför allt mer extremväder känns det bra att lära sig mer och mer om mikrolivets betydelse för vår jordkvalité och hur vi tillsammans med mikrolivet kan arbeta för att få en mer resilient jordstruktur som klarar sämre förhållanden. Att bidra till en jord full av liv med god vattenhållande och dränerande förmåga där vi kan odla mat med högt näringsinnehåll. Det finns kanske inte någon viktigare uppgift?