Äntligen är vitlöken i jorden. 22 november är ganska sent men det har varit en varm höst ända fram tills det blev minusgrader så vi fick inte till det riktigt förrän idag. Vi vill ogärna sätta vitlöken för tidigt för jordtemperaturen behöver komma ner till under nio grader. Vitlöken är starten på nästa odlingsäsong så nu är odlingsåret 2026 påbörjat. Det är lätt att odla vitlök men svårt att få dem stora så vi funderar en hel del på hur vi kan förbättra det vi gör.

Vi odlar en hard-neck sort som heter Alexandra. Den är god, ger stora klyftor och fungerar bra på våra jordar. Till den tar vi eget utsäde eftersom inga av de större firmorna säljer den. Vi har tagit utsäde under flera år och många säger att det finns stora risker med det eftersom man förr eller senare råkar ut för sjukdomar när man inte köper kontrollerat certifierat utsäde. Hittills har det dock fungerat bra men vi är noga med att välja vilka vitlökar vi sparar till utsäde och också att inte sätta vitlöken innan jordtemperaturen gått ner under nio grader eftersom svampen fysarium tydligen går i vila då.

Vi började med att dela alla vitlökar. Alexandra får stora klyftor så trots att de sparade vitlökarna är gigantiska så blir det inte så mycket utsäde då varje vitlök bara består av fyra till fem stora klyftor.

I år har vi också köpt in utsäde av en soft-neck sort som heter Therador från Semenco så vi kan fläta vitlöksflätor nästa höst. När vi delade dessa så fick vi istället 12-15 klyftor av varje vitlök. Vitlökarna var inte riktigt lika stora som våra egna Alexandra men nästan men klyftorna var rejält mycket mindre.

Vi har sparat de allra största vitlökarna av Alexandra till utsäde för att få så stora vitlökar som möjligt nästa år men börjar fundera på om det är fel strategi. De vitlökar som är något mindre verkar få fler klyftor så nästa år ska vi testa att sälja giganterna och ta utsäde som är något mindre. Anledningen till det är att vi har svårt att få riktigt bra lönsamhet i vitlök men skulle vi sälja de allra största så blir nog resultatet ett annat. Vi är i alla fall väldigt nöjda med vitlöksskörden 2024 som gav oss flera hundra vitlökar som verkligen blev kanonstora, de flesta vitlökarna blev stora och sedan hade vi något hundratal som blev alldeles för små.

När vi delat på vitlöksklyftorna låter vi dem ligga i ljummet vatten med bikarbonat i två timmar i eftersom det ska ta död på svampsporer.

Sedan doppar vi dem i spisaska innan vi sätter ner dem i jorden. Galonbyxor och vattentäta handskar är nästan ett måste om man ska hålla humöret uppe under vitlökssättning. Det blir kallt utan att man behöver vara våt också.

Vi har de senaste åren fått en allt större förståelse för hur stor betydelse växande rötter har för jorden. Växternas rotexudat är det som bidrar till störst ökning av mullhalten i jorden så numera försöker vi så in gröngödslingsväxter efter de flesta kulturerna i bäddarna. Vi låter också alltid alla växtrötter vara kvar i bäddarna efter skörd och klipper av stammarna istället för att dra upp växterna med rötterna. Allt för att lämna kvar så mycket organiskt material som möjligt.

Det innebar att när vi idag skulle sätta vitlöken så var det inte bara jord i bäddarna. Där fanns broccoliplantor avklippta vid jordytan samt subklöver som på vissa ställen var ett tjockt täcke. För några veckor sedan så la vi dessutom dit en skottkärra komposterad fårbädd uppepå bädden. Sedan täckte vi bädden med plansiloplast och hoppades att klövern skulle dö och kanske även försvinna till viss del. Så kom kylan så ingenting hade hänt.

Subklövern ser fortfarande ut som om den lever och har hälsan och det är glädjande att vår jord har varit täckt av ett grönt täcke ända in i november.

Tittar man på youtube eller instagram när människor sätter vitlök så ser bäddarna inte ut så utan de är välkrattade släta bäddar där man utan problem kan markera var man vill ha ner sina vitlöksklyftor. Så var det inte för oss idag så hela vitlökssättningen känns som ett enda stort experiment. Spännande…

Vi började med att bredgrepa de tre bäddarna som vi ska ha vitlök. Där plasten legat var det inte tjäle men utanför var marken frusen. Skönt att i alla fall kunna få ner bredgrepen.

Sedan var det bara att gå ner på knä och göra hål och sätta ner vitlöken. Vi använde vår purjolökspinne till att göra hålen. På vissa ställen fick man fösa bort subklövern så man såg hålet och fick ner klyftan.

Vitlök ska sättas på minst åtta centimeters djup men våra stora klyftor åkte ner på tio centimeters djup. Det händer saker med jorden när den fryser och det finns risk för att de vandrar uppåt så det är bra att inte sätta för grunt. Men det var också så att det var lite svårt att avgöra vad som var själva ytan på bädden då den var allt annat än slät.

Bäddarna ska sedan täckas med ensilage över vintern och i februari ska vi kunna se vitlökarna. De sista klyftorna fick sättas med pannlampa men nu är tre bäddar satta och över 1500 klyftor är i jorden.

Problemet är bara att vi har utsäde över. En del ska sättas i växthuset för att få en riktigt tidig skörd i vår men vi har utsäde så det räcker till minst en halv bädd till.

I morgon ska vi åka på vår första julmarknad men den slutar tidigt så tills vi kommer hem igen ska vi ha lurat ut i vilken bädd resten ska hamna.

Förra året lyssnade vi på ett intressant avsnitt av podden Jordkommissionen där Sir Torshi/David Wanergårdh medverkade så de flesta tipsen vi prövar kommer därifrån. Avsnittet har nummer 108 och heter Vitlök – igen.

Nu får vi vänta till sommaren på resultatet. Tre av 85 bäddar bredgrepade så till våren är det bara 82 kvar att göra.