En gård för omställning

Kategori: permakultur (Sida 1 av 2)

Teaming with microbes del 5

Nu har jag läst ut hela boken ”Teaming with microbes”. Boken är uppdelad i två delar med 12 kapitel i varje. Jag tyckte mycket om del 1 som handlade om hur mikrolivet i jorden fungerar. Den delen gav mig en hel del nya tankar och har fått mig att se annorlunda på många saker. Del två imponerar inte alls men det kan kanske vara för att jag faktiskt inte förstår mig på boken. Enligt del två så har vi som odlare tre saker att ta till om vi vill arbeta tillsammans med mikrober; Kompost, organiskt täckmaterial och kompostteer. Dessa tre tillsammans med att sluta använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är grejen.

Kompost
Genom att tillföra kompost till din jord så kan du styra vilket mikroliv du får i jorden och anpassa de till de växter du vill odla. Olika komposter skiljer sig åt både i vilket mikroliv de innehåller och vilket pH de har och det bestäms av vad som stoppas i komposten från början. Beroende på vad du ska odla så kan du själv bestämma om du vill tillverka en kompost som domineras av bakterier eller en kompost som domineras av svampar. Vilket du väljer avgörs av om det du ska odla föredrar att få sitt kväve i form av nitrat (bakteriedominerat) eller i form av ammonium (svampdominerat). I vanlig jord så är halterna av bakterier och svampar aldrig så höga som de kan vara i en riktigt bra kompost men genom att tillföra kompost så ökar förekomsten i jorden.

Även i detta kapitel märks det att författarna lever i en värld långt ifrån min. De skriver till exempel att de undviker djurskit i sina komposter eftersom man inte kan veta vilka mediciner som djuren fått i sig. Är det något vi har koll på så är det vilka mediciner våra djur har fått i sig.

Viktiga komponenter förutom växtmaterial är vatten och syre för att få en kompost att fungera. Vatten för att mikrolivet ska kunna transportera sig och leva och syre för att få tillväxt av rätt sorts bakterier. Värmen i en kompost kommer av mikrolivet. Komposteringen kan enligt författarna ta ett år men också gå så snabbt som på några veckor. Olika bakterier trivs vid olika temperaturer och när temperaturen stiger i komposten så är det andra bakterier som tar över allt eftersom.

En rätt lagd kompost bör stiga till 57 grader inom 24-72 timmar. Sker inte detta bör du vända komposten och därigenom tillföra syre. Sker det ändå inte någonting så tillför färskt grönt material eller ympa in inköpt kompost!?! Oavsett så behöver komposten bevakas och en temperatur på 60 till 65 grader behöver man nå upp till under ett par dagar för att farliga bakterier ska dö. Vid 65 grader dör ogräsfrön. Komposten bör dock inte gå över 68 grader då så höga temperaturer får kol att förbränna. Blir det för varmt så vänd komposten. Hjälper inte det så tillsätt vatten eller mer kolrikt material.

Gammalt brunt material som kvistar, löv och vissnade växtdelar främjar svamptillväxt medan grönt färskt växtmaterial främjar bakterietillväxt och det går att lägga komposten och blanda material så man främjar antingen det ena eller det andra. För mig som inte har varit en medveten komposterare över huvud taget utan mer slängt saker i högar som fått sköta sig själv så känns det där med olika recept för olika komposter som lite överkurs än så länge. Jag har under den gångna säsongen gjort två försök. Ett utomhus som jag glömde av och som det regnade på för mycket och ett inne i glasväxthuset som först verkade lovande och som steg till över 40 grader men sedan kom några dygn med många minusgrader och då avstannade allt. Kommande säsong ska jag lägga fler komposter och försöka komma ihåg att sköta dem. Sedan kanske det kommer kännas aktuellt att försöka styra sammansättningen bättre. Kanske kommer jag att återkomma till det här kapitlet då även om jag inte kommer att följa deras rekommendationer om att blanda in köpt lucern i alla mina komposter.

Organiskt täckmaterial
Kapitel 17 handlar om täckmaterial och det är något vi jobbade med mycket när vi odlade på kolonilott. Nu när vi har 85 stycken 16-meters bäddar så är det svårt att hinna med att täcka med organiskt material. I år gjorde vi det i bäddarna där vi odlade vitlök, potatis, och vissa gurkväxter men det tar enormt mycket tid och arbete och är svårt att få rationellt i ett market gardening system. Hade jag odlat i kolonilottsformat så hade jag definitivt jobbat mer med täckodling men som alltid så är det en avvägning mellan det man skulle vilja göra och det som kan vara rationellt. Enligt författarna är täckmaterial inte lika effektivt som att tillföra kompost om målet är att öka mikrolivet.

Genom att tillföra olika sorters täckmaterial kan du återigen välja om du vill främja bakterier eller svampar. Brunt främjar svamptillväxt och grönt bakterietillväxt. Alla som täckt gångar med flis har nog upplevt att det ofta sker en tillväxt av svamp där. Frågan är då om det är bra eller dåligt att täcka gångar med flis då ettåriga grönsaker enligt författarna vill ha bakteriedominerad jord. I skogsträdgården verkar det ju däremot helt rätt då vi där odlar perenner, träd och buskar. Fem centimeter flis tar ca 3 år att bryta ner och då kommer svamparna att dominera de första åren och bakterierna att allt mer ta över efter några år. Vill man använda täckmaterial och ha en bakteriedominerad jord men bara har brunt material att tillgå så rekommenderar författarna att man sönderdelar materialet och myllar ner det lite för att processerna ska gå snabbare.

Kompostte
Det här kapitlet har jag sett fram emot eftersom jag vill pröva att jobba med kompostte kommande säsong.

För det första så behöver man skilja på vad boken benämner AACT (Actively arated compost tea) och andra typer av teer som nässelvatten eller vallörtsvatten. De används för att vattna ut näring eller stärka plantorna medan AACT i huvudsak används för att öka mikrolivet i jorden. Författarna går så långt som till att avråda från att använda annat än AACT då de kan innehålla farliga anaeroba bakterier eller alkoholer. (känns lite överdrivet) De skriver också ”Using manure is asking for pathogenic problems and, especially under anaerobic conditions, virtually assures the presence of E.coli.” (även här känns det som de tar i en del…)

Den ”moderna” (författarnas beskrivning) kompostteet är något helt annat då det hela tiden syresätts för att främja de aeroba bakterierna. Man tar kompost, oklorerat vatten, något energirikt som mat till bakterierna (sirap, fruktjuice e.dyl) och sedan syresätter man detta i en eller två dagar och sedan vattnas det ut.

Man kan bygga en komposttebryggare av en hink och en akvariepump. De rekommenderar att man köper den största man kan komma över och den ska helst ha två utflöden. Har den inte det så rekommenderar de att man köper två pumpar. Man kommer att märka om det hela fungerar genom att lukta på sitt te. Luktar det illa (som nässelvatten) så är det de anaeroba bakterierna som tagit över. Har syresättningen varit tillräckligt så är de aeroba bakterierna i övertag och då luktar inte teet. Bryggningen bör ske i rumstemperatur och inte i direkt solljus.

Man kan även öka upp svamptillväxten genom kompostte enligt författarna. I så fall så tillsätter man alger eller fruktkött från apelsiner, blåbär eller äpple. Det är dock mycket svårare att få till ett svampdominerat te eftersom bakterier växer till så mycket snabbare. Tur för mig då att jag odlar annueller. Man kan dock fixa till detta genom att blanda i sojamjöl, malt, havremjöl t.ex som får ligga tillsammans med fuktig kompost tills det bildats ett vitt fluff på komposten.

Teet bör efter bryggning vattnas ut så fort som möjligt och inte i solljus då det tar död på mikrolivet. Självklart finns det numer även kompostteer att köpa.

Mykorrhiza
Mykorrhizasvampar förlänger rötternas räckvidd på 95% av alla växter. Svampen gör detta för att få tillgång till kolhydrater som växternas rotexudat innehåller och som svamparna inte kan producera själva. I utbyte bryter mykorrhizasvamparna ner organiskt material, absorberar nödvändiga näringsämnen ur jorden och transporterar och levererar dessa näringsämnen till rötterna. Mykorrhizasvampar i jorden innehåller 30% av all kol i jorden. Utan dessa mykorrhizasvampar så kommer växterna inte att må lika bra. Naturligtvis finns det mykorrhiza att köpa. Här avråder författarna från att sterilisera jord, något som är vanligt i odlingskretsar för att slippa bland annat sorgmyggor. Problemet med sterilisering är dock att det även tar död på alla nyttiga mikroorganismer och skapar en steril jord.

Kapitel 20 som handlar om gräsmattan hoppade jag över. Kapitel 21 handlar om träd och buskar och påtalar vikten av att stimulera svamptillväxt i jorden genom att tillsätta ”rätt” AACT, kompost och organiskt material. Vid plantering rekommenderar de att man köper mykorrhiza-preparat och lägger i vid roten för att hjälpa trädet. Jag minns att vi gjorde detta när vi planterade vår skogsträdgård men vi har ju inte något att jämföra med så vi har inte någon aning om om det fungerade eller ej. På skogsträdgårdsbloggen kan man läsa att de gjorde likadant och att de för att se skillnaden gav mykorrhizapulver till hälften av sina hasselnötsplantor. Jag kontaktade Phillipp Weiss och frågade hur det hade gått och han berättade att de inte kunde se någon skillnad i sitt försök mellan plantor som fått mykorrhizapulver och de som inte hade fått. Förmodligen är det så att om man jobbar med plantor i en skog där det redan finns mykorrhiza så behöver man inte tillsätta några inköpta sporer men att man kan ha stor nytta av det i en plantskolemiljö t.ex där det inte finns naturligt i jorden.

Slutligen kom jag till kapitel 22 som handlar om att odla annueller och grönsaker. Här rekommenderar de att man testar sin gjord för att se om den är svamp- eller bakteriedominerad. De hävdar också att man kan se det genom att kolla pH-värdet. En svampdominerad jord har lågt pH medan en bakteriedominerad jord har ett högt pH. I så fall har jag en svampdominerad jord för jag ligger lågt i pH. I nästa stycke skriver de att om man har gott om maskar så har man troligen en bakteriedominerad jord. Jag har gott om maskar – så i så fall är min jord bakteriedominerad. Frågan kvarstår alltså.

Nästa råd man får är att sluta plöja och harva för att inte störa mikrolivet samt att inte gå i bäddarna och täcka jorden över vintern. Allt detta gör vi redan så kapitlet jag mest såg fram emot innehöll inte något jag kände att jag hade nytta av.

Hittills har jag gjort som Hushållningssällskapets och Länsstyrelsens hortonomer har rått mig och använt kalk för att få upp pH. Kanske skulle jag istället bara vattnat ut kompostte – men boken är inte tillräckligt övertygande för att jag ska nöja mig med att göra bara det.

Därefter följer ett kapitel med vad man ska göra olika tider på året – som tar upp mycket av det redan sagda. Slutligen kommer kapitel 24 som heter ”No One Ever Fertilized an Old Growth Forest” ??? Att ingen gödslat en gammal skog tas som intäkt för att man aldrig behöver gödsla om man bara jobbar tillsammans med mikrolivet. Här blir jag lite trött. Det är en ganska dålig jämförelse och jag tänker att författarna trasslar till begreppen. Enligt dem ska man tillföra kompost, organiskt material och kompostte till sina odlingar – men vem har någonsin gjort det till en gammal skog? Att tillföra kompost är väl att gödsla? I gamla skogar får dessutom det mesta av näringsämnena stanna kvar. Inga stora skördar som tar bort näring. Modernt skogsbruk är en annan sak, efter avverkning händer det att skogen gödslas.

Boken känns väldigt amerikansk och att sluta gödsla för att i stället köpa in diverse svampsporer och bakterier känns inte som den väg jag vill gå. Jag jobbar gärna med att stärka mikrolivet i min odling men får hitta annan inspiration än den här boken.

Jag tyckte verkligen om första delen av boken och skulle gärna vilja lära mig mer om allt fantastiskt mikroliv som finns i våra jordar och kommer att jobba ännu mer för att gynna detta – men andra delen ger jag tyvärr inte mycket för. Nu är i alla fall boken slutläst och det känns skönt att kunna lägga den åt sidan.

Teaming with microbes del 4

Förra vintern läste jag första delen i boken Teaming with microbes av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis. Sammanfattningen av vad jag läste finns att hitta i följande tre inlägg:

Del två i boken heter ”Applying Soil Food Web Science to Yard and Garden Care” och det lät spännande men tyvärr så kom det en odlingssäsong i vägen så boken har legat i bokhyllan bakom skrivbordet och varit satt på paus. Nu under vintern hinner vi med lite andra saker som att läsa till exempel men jag fick börja med att själv läsa igenom mina sammanfattningar från förra året för att friska upp minnet.

En jord med ett rikt mikroliv är bättre på att hålla näring. Varje gång en svamphyf eller bakterie äts upp blir det näringsämnen kvar och eftersom växten har attraherat de bakterier och svamphyfer den behöver finns näringsämnena just där de behövs – nära plantans rotsystem.

En välmående levande jord med rikt mikroliv förbättrar strukturen på jorden genom bakteriernas slemproduktion och mikroorganismernas förflyttning genom jorden som skapar hålrum. Bakterierna producerar ett slime som binder ihop jordpartiklarna till större aggregat. Jorden blir porösare som gör att den både kan hålla vatten vid torka och dränera vatten om det blir för mycket. En porös jord ger också en syrerikare jord. En välmående jord med rikt mikroliv ger en bättre jordstruktur med ökad porositet.

Ett levande mikroliv påverkar jordens pH i rotzonen som påverkar vilken typ av kväve som är förhärskande – nitrat eller ammonium.

Väven av mikroorganismer hjälper också till på många andra sätt. De bidrar med försvar mot sjukdomar och skadliga inkräktare både på rötterna och på bladen. De distribuerar också nödvändiga vitaminer och hormoner till plantorna. Mikrolivet i jorden har alltså stor betydelse för hur jorden mår och i detta kapitel ska jag få lära mig hur jag kan använda mig av den kunskapen i mitt arbete med att odla grönsaker.

De allra flesta grönsaker, annueller och gräs föredrar sitt kväve som nitrat och trivs bäst i bakteriellt dominerade jordar. De flesta träd, buskar och andra perenner föredrar sitt kväve i ammoniumform och trivs bäst i svampdominerade jordar. Lämnar vi en yta i fred på våra breddgrader kommer den så småningom att bli en skog. Det kommer fortfarande att vara ungefär lika mycket bakterier i jorden men mängden svamphyfer kommer att öka allt mer.

I bokens appendix finns 19 trädgårdsregler som jag med viss hjälp av Google translate får till följande:

  1. Vissa växter föredrar jordar som domineras av svampar, andra föredrar jordar som domineras av bakterier.
  2. De flesta grönsaker, annueller och gräs föredrar sitt kväve i nitratform och gör sig bäst i bakteriellt dominerade jordar.
  3. De flesta träd, buskar och perenner föredrar sitt kväve i ammoniumform och trivs bäst i svampdominerade jordar.
  4. Kompost kan användas för att inokulera nyttiga mikrober och liv i jordar i din trädgård och införa, underhålla eller förändra jordens näringsväv i ett visst område.
  5. Om du lägger till kompost och dess soil food web till ytskiktet på din jord kommer jorden att inokuleras med samma soil food web.
  6. Åldrade, bruna organiska material stödjer svampar; färska gröna organiska material stödjer bakterier.
  7. Mulch som läggs på ytan tenderar att stödja svampar; kompost som arbetas in i jorden tenderar att stödja bakterier.
  8. Om du blöter och maler kompost noggrant påskyndar det bakteriell kolonisering.
  9. Grova, torrare kompostmaterial stödjer svampaktivitet.
  10. Sockerarter hjälper bakterier att föröka sig och växa; kelp, humus- och fulvinsyror och fosfatstensdamm hjälper svampar växa
  11. Genom att välja komposten du börjar med och vilka näringsämnen du tillsätter till den, kan du göra teer som är kraftigt svampiga, bakteriedominerade eller balanserade.
  12. Kompostteer är mycket känsliga för klor och konserveringsmedel i bryggvattnet och ingredienserna.
  13. Användning av syntetiska gödselmedel dödar de flesta eller alla mikrober i jordens näringsväv.
  14. Håll dig borta från tillsatser som har höga NPK-tal.
  15. Följ all kemisk besprutning med en applicering av kompostte.
  16. De flesta barr- och lövträd (björk, ek, bok, hickory) bildar micorrhiza med ectomycorrhizasvampar.
  17. De flesta grönsaker, annueller, gräs, buskar, barrträd och perenner bildar mykorrhiza med endomycorrhizasvampar.
  18. Kultivering och överdriven markstörning förstör eller skadar jordens näringsväv allvarligt.
  19. Blanda alltid endomykorrhizasvampar med frön från annueller och grönsaker vid planteringstillfället eller applicera dem till rötter vid transplantation.

En del saker i listan låter självklara medan andra punkter låter som om jag måste ta reda på mer för att förstå hur de tänker och vad de menar. Punkt 19 är en sådan punkt.

Svampmycel är väldigt ömtåligt och går lätt sönder. Många jordsvampar är mykorrhizasvampar och de behöver en levande rot att samarbeta med. Ju längre den växten/roten lever desto längre och mer livskraftig blir mykorrhizasvampen. Att ha helårsgröngödslingsgrödor känns ur den aspekten helt rätt.

Olika grödor behöver, som det skrevs om redan i del 1, olika förhållande mellan bakterier och svamphyfer. Bakterieförekomsten är nästan alltid den samma så fördelningen mellan bakterier och svamphyfer bestäms av hur mycket mer svamphyfer som bildas i jorden.

Morötter, sallad, broccoli och kålväxter föredrar en svamp:bakterie-fördelning på 0,3:1. Tomater, majs och vete föredrar en svamp:bakterie-fördelning på 0,8:1

Perenner och skogsträdgårdar behöver självfallet högre andel svamphyfer enligt detta resonemang. Lönn och ek ska ha en ratio någonstans mellan 50:1 till 100:1.

I nästa kapitel går de igenom olika metoder för att räkna olika förekomst av mikroliv och lite större organismer i jord och rekommenderar dels att man gör flera sådana beräkningar på olika platser i sin odling och dels att man skickar in jordprov till ett labb som gör en mätning av den bakteriella biomassan och svampbiomassan för att man ska få reda på sina förhållanden. Sedan tipsar de om ett amerikanskt företag som gör sådana analyser. Med dessa fakta i bagaget kan man sedan börja arbeta med att förbättra sin jord. När man läser texten i boken så känns det som om de tar för givet att de flesta jordar är i dåligt skick och förstörda av många års plöjning och konstgödsel. I dessa krävs många års arbete för att återetablera the soil food web medan om man odlar i en obesprutad icke-konstgödslad jord så ska det räcka med en ”tweak” (modifiering) av the soil food web.

Kompost, organiskt täckmaterial och kompostte är allt som behövs enligt författarna. Man ska tillsätta ”rätt” sorts kompost, täcka på ”rätt” sätt med ”rätt” organiskt material och tillsätta aktivt syresatta kompostteer. (AACT – Active Aerated Compost Tea)

Kompost kan tillföra mikrober som utgör grunden för the soil food web. Korrekt tillverkad kompost innehåller rätt kombination av svampar, bakterier, protozoer och nematoder tillsammans med organiskt material.

Organiskt täckmaterial är, enligt författarna, också effektiva redskap för the soil food web. Det kan utgöras av löv, gräsklipp, träflis. Täckmaterial utgör en fantastisk miljö för mikroorganismerna och ger dem organisk mat som de kan leva av. Täckmaterialet är som en kall ytkompost som inte blir varm som en komposthög men som bryts ner under en längre tid.

Aktivt syresatt kompostte görs av kompost. Att blanda ut gödsel eller kompost i vatten och låta det stå några dagar är inte AACT. AACT görs genom att du lägger lite kompost i destillerat vatten (regnvatten går bra), tillsätter något för mikroorganismerna att leva av och sedan pumpar in syre i blandningen under någon dag. Detta gör att syreälskande bakterier förökar sig snabbt och du kan sedan vattna ut komposttet på dina odlingar och direkt på dina plantor.

Meningen ”There is a bit of work involved in making the conversion from chemicals to microbes, but ultimately, once you gear up and make the neccerssary changes, there will be less to do.” är ganska typisk för boken som hela tiden verkar utgå ifrån att läsaren odlar med hjälp av round-up och NPK.

Odlar man i samarbete med mikroberna genom att tillföra kompost, organiskt material och kompostte, så påstår författarna att man inte kommer att behöva gödsla eftersom det kommer att ske en korrekt mikrobiell cirkulation av näringsämnen i jorden som också säkerställer att mina växter får den typ av kväve som de föredrar. Här blir jag lite frågande: Menar de att jag inte kommer att behöva använda NPK, eller menar de faktiskt att jag inte kommer att behöva gödsla? Vad är i så fall att tillföra kompost och täckmaterial. I min värld så är det att gödsla.

Därefter går de igenom en rad preparat man kan köpa för att få in rätt bakterier och svampar i sin jord. Har man inte odlat bönor eller ärtor på en mark tidigare så kan man även här i Sverige köpa bakterier som man kan tillsätta vid sådd men oftast så behövs inte det om man redan har en relativt väl fungerande jord. Naturen verkar ta hand om det själv. Självklart är det många som vill sälja preparat och du kan till exempel köpa mykorrhizakultur i påse och tillsätta när du planterar träd men jag får en känsla (helt ovetenskaplig) att naturen ofta fixar till det som behövs om vi människor inte stör för mycket. Här får jag lite problem med deras punkt 19. Själv har jag odlat grönsaker i många år utan att köpa olika preparat att använda vid varje sådd…

Fortsättning följer…

Biokol och kompost

Igår kom Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar och hälsade på. Det är alltid trevligt med besök och väldigt roligt med människor som delar många av ens intressen. Vi satt och pratade hela kvällen men efter en lång frukost var det dags att göra något.

Helena har mycket längre odlingserfarenhet än oss och är speciellt intresserad av att bygga bra jord. Att hitta på system så mängden infört material i odlingen blir mindre. Att få en jord som lever och kryllar av mikroliv och som förser växterna med det de behöver men också att skapa ny jord genom kompostering för att minska behovet av att köpa in produkter.

Därför bestämde vi oss dels för att göra biokol och dels för att lägga en seriös kompost i växthuset.

Vi har tidigare gjort biokol i kakburk i pannan men inte kommit längre än så. Helena gör regelbundet biokol i ett badkar och nu var det dags att testa det här på Östäng. Vi har ett gammalt badkar stående som vi placerade bakom ladugården.

Vi bottnade med kartong för att det inte skulle vara så kallt där vi försökte tända elden.

Sedan fyllde vi på med småpinnar och tidningspapper och satte eld. När elden väl tagit sig får man lägga på lite i taget.

Så fort man ser att det börjar bildas grått på sidorna av trät så håller träbitarna på att förvandlas till aska och det vill man inte. Förbränningen ska vara någorlunda kontrollerad så att det brinner men utan att bli aska.

Det blir en hel del väntan och vi hann med både att prata och att dricka kaffe under tiden som vi höll på.

Till slut var hela badkaret fullt med brinnande restprodukter från diverse byggprojekt på gården och efter ett tag var det dags att släcka innan allt förvandlats till aska. Man kan välta ut allt och lägga tillbaka de träbitar som inte förkolnat än och fortsätta med en omgång till men eftersom vi även ville lägga en kompost innan Helena skulle ge sig av så fick det räcka med en omgång. Det innebär att de översta träbitarna inte blev förkolade utan de får vi ta med nästa gång vi ska göra biokol.

Vi släckte allt med hjälp av vattenslangen och sedan välte vi ut det hela på gårdsplanen så det skulle svalna.

Den största delen hade förvandlats till kol men de översta fick vi raka undan. Biokolet ska vi sedan smula sönder till småbitar och tillföra komposten nästa gång vi vänder den. Sedan hamnar kolet tillsammans med komposten i odlingarna som jordförbättrare.

Kolets porositet gör att det blir ett bra ställe för alla mikroorganismer att hålla till och genom att gräva ner biokol i marken så binder vi ner mer kol.

Sedan var det dags att samla material till komposten. En back ruttna äpplen, en hink färskt hönsbajs, lökblastrens, resterna efter spritade kokbönor, halm från ankorna, rator från fåren, egengjord flis, löv och material från en okontrollerad oförbränd kompost fick följa med till växthuset.

Där la vi allt i lager i en fyrkant. Vi försökte hålla kanterna raka för att få volym på komposten då det är lättare att få upp värmen om högen inte är för liten.

Fårens rator band ihop det hela bra. Vid grönsakssköljen har vi en kompost stående där vi tippar i sådant som vi tar bort från grönsakerna vid sköljning. Där hamnar allt möjligt och den sjunker ihop efterhand men det är inte någon kontrollerad procedur och vi har varken koll på temperatur eller vad för material som hamnar där. Därför var det skönt att få den tömd och kunna använda materialet i vår nya kompost.

För att få in lite mer kolrikt material så använde vi oss också av träflis och av ihopkrattade löv.

Sedan vattnade vi med ankornas badvatten för att få igång processen ordentligt.

En liten ramp upp gjorde att det var lättare att tömma materialet uppepå högen.

Till sist bäddade vi in det hela i fårull från vårklippningen. Den är ändå svår att använda till annat då den är full av bös och skräp.

Till slut satte vi i komposttermometrar och dem ska vi kolla av varje dag för att se om/hur temperaturen stiger. När kompostens innetemperatur varit hög i några dagar kommer vi att gräva om komposten så att de yttre delarna hamnar i mitten. På så sätt kommer allt material att komma upp i temperatur och vi får en bra förbränning.

Vi la en kompost enligt konstens alla regler i höstas med våra praktikanter men den låg utomhus och vi glömde av att täcka den ordentligt. Dessutom glömde jag sedan av att kolla temperaturen så hela processen blev lite misslyckad. Den här gången ska det bli bättre…

Mini-skogsträdgård

I går gjorde vår praktikant Anna-Karin sin sista dag hos oss. Hon läser utbildningen Trädgårdsmästare inriktning arbetsledning på Hermods. Hon har gjort tre veckor hos oss och förutom att delta i det vanliga arbetet i grönsaksodlingen så har hon fått planera och starta arbetet med att göra om en av våra gräsmattor till en miniskogsträdgård.

Gräsmattor är trevliga att umgås på men bidrar inte med så mycket annat än att vara just trevliga att umgås på. Eftersom de klipps regelbundet blir det inte så mycket blommor till bin och andra insekter.

När vi flyttade till Östäng hade vi gräsmatta på alla sidor om huset. Den rakt framför huset har vi sedan två år tillbaka börjat konvertera till kryddträdgård. Den till vänster om huset vill vi behålla men den till höger har vi inte haft någon riktigt bra plan för.

Där finns idag några prydnadsbuskar, två äppelträd och ett valnötsträd. Platsen skuggas av en hög lönn och en jättehög alm på förmiddagen men på eftermiddagen är det sol. Det är en yta där vi hade en studsmatta stående när vi flyttade hit och våra barn gillade sådant. Den har fått flytta vidare till en annan barnfamilj och sedan dess har vi i princip bara använt ytan till att klippa gräset på.

En av uppgifterna Anna-Karin skulle göra på sin praktik var att leda en arbetsgrupp i något trädgårdsrelaterat så hon fick helt enkelt i uppgift att planera ytan och att sedan leda mig, Hansi och våra wwoofare i anläggningsarbetet. Det hon hade att utgå ifrån var ett antal buskar och ett träd som vi redan hade hemma och inte riktigt visste var vi skulle placera.

Våra plommonträd ger väldigt dåligt med frukt och behöver förnyas så för ett tag sedan köpte vi två viktoriaplommon. Ett av dem fick hon använda.

Vår praktikant Hansi är i ett skede där han anlägger odlingar på sitt eget ställe och letar därför kul buskar och träd att plantera och då är det lätt hänt att man ”råkar” säga att man själv vill ha också när han ändå hittar något till sig själv. Så plötsligt en dag stod vi med flera blåbärstry, en taggfri björbär, en taggfri björnbärshallon och tre mullbär som vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med.

Lämpligt då att sätta praktikanter i arbete. Anna-Karin läste på, satte ut pinnar, drog upp snören och läste på igen.

Vi stämde av och korrigerade och hon läste på och ändrade igen.

En tisdag förmiddag var vi fyra personer som grävde, bar, planterade, täckte med tidningar och lassade ut flis. Bjarne och Florian grävde undan gräsmattan runt de befintliga äppelträden och täckte med tidningar och flis under Anna-Karins ledning.

Plommonträdet fick en grop med extra gödsel och sedan en spegel av flis. För att trädet ska växa rakt stagade Anna-Karin upp det med sadelgjord.

Gränsen mellan grusgången och gräsmattan har varit väldigt otydlig och träs och ogräs har tagit över allt mer.

Nu markeras gränsen av cortenstål som Anna-Karin har fasat av för att ingen ska skära sig på hörnen.

En förmiddags arbete senare har vi en mängd bärbuskar, ett träd, en kantmarkering och en flisad gång klar. Bra jobbat av det här gänget. Sedan har Anna-Karin jobbat vidare med finlir och planterat in marktäckande blommor och fixat till gången

Igår kom praktikant-Emma med en planta med gröna vinbär så den fick Anna-Karin också i uppgift att få ner på ytan.

Nu ska vi bara hitta plats för ett plommonträd och tre mullbärsträd som inte fick plats…

Skenora gård igen

Miriam och hennes två bröder äger Skenora men Pella och hennes familj hyr ett av de fyra boningshusen på gården.

Förra helgen var jag på den årliga permakulturträffen och denna gång besökte vi Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm. Det var mycket trevligt att vara tillbaka hos Pella Larsdotter Thiel och Miriam Thiel.

Vi i det här gänget träffades första gången 2014 och sedan dess har vi träffats varje år hos någon som ingår i gruppen. Under tre dagar utforskar vi hur gården vi är på kan utvecklas. Vi har varit på alla gårdar en gång så nu är vi inne på andra rundan och det är fint att få komma tillbaka och se vad som har hänt sedan sist.

Sist vi var på Skenora gjorde vi en plan för trädgården mitt på gården där växthuset ligger och där hade det hänt grejor. Många odlingsbäddar och massor med fruktträd var planterade. Trädgården sköts av Miriam och Pella tillsammans med andra i Omställning Ingarö.

Första dagen är det alltid rundvandring för att beskåda det som hänt och för att få kläm på vilka utmaningar som väntar.

Miriam visade oss runt på ett nyinköpt stycke mark med stor potential.

Helena Ullmark var med oss via Zoom från Gotland. En skillnad som märks när vi kommer tillbaka till ett ställe för andra gången är dels att vi redan känner oss hemtama så introduktionen tar inte lika lång tid men också att det kommer att handla mindre om den fysiska planeringen och mer om människorna på gården och de relationer och nätverk som de ingår i. Det är en spännande utveckling.

När vi förstått vad gårdsägarna vill ha ut av oss så får de inte vara med längre utan då tar ett intensivt arbete vid när vi som är på besök försöker mejsla ut vad som skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen på gården. Vi har blivit allt bättre på det här och även om vi i början av diskussionerna inte har en aning om vart vi kommer att ta vägen så lyckas vi hittills alltid med gemensamma krafter att komma fram till ett förslag på riktning. Den skissas ner på papper och skrivs på listor.

Sista dagen är det dags för presentation. Miriam och Pella får ta del av våra tankar och idéer.

Det blir alltid mycket skratt, frågor och förvånade kommentarer vid de här redovisningarna. En del av förslagen upplevs nog som rätt utmanande men någonstans mellan våra förslag och verkligheten kommer Skenora gårds invånare att hamna. Tack Pella och Miram för trevliga dagar.

Teaming with microbes del 1

Att mikrolivet i jorden är viktigt har jag varit medveten om så länge jag hållit på med permakultur, men sedan ett tag tillbaka så har jag anat att det som händer under ytan är mycket viktigare för mitt odlingsresultat än vad jag anat.

Sedan vi flyttade ut på landet så har tiden för att ta reda på och läsa in sig på saker blivit mycket mindre. I mitt tidigare liv hade aningar som detta fått mig att helt enkelt läsa in mig på frågan. Nu har aningarna fått ligga i bakhuvudet ett bra tag utan att jag har tagit tag i dem. Efter odlardagarna bestämde jag mig för att det var dags och valde därför att läsa boken Teaming with microbes som är skriven av Jeff Lowenfels och Wayne Lewis och som har undertiteln; The organic gardener´s guide to the soil food web.

Begreppet soil food web har jag stött på tidigare. Det avser det komplexa levande system av bakterier, svampar, protozoer, nematoder och andra djur och växter som bildar ett system för ömsesidiga utbyten under markytan. Söker man på begreppet så stöter man på namnet Dr. Elaine Ingham som är en amerikansk mikrobiolog och som verkar vara mer eller mindre guru för många. Hon har också skrivit förordet till boken. Det vilar nästan en lite religiös stämning när hennes lärljungar pratar om henne och sådant gör mig alltid lite skeptisk. Det gör det också svårare att utröna vad som är sant och vad som inte är sant. Mycket av forskningen på det här området är också relativt ny så mycket kommer säkert att utvecklas under de närmsta åren.

Boken är indelad i två delar. Del ett går igenom grundforskning om jorden och dess invånare. Del två beskriver hur du i din odling kan använda dig av kunskaperna du fått i del ett. Boken avslutas med ett appendix med regler: 19 soil food web gardening rules. Dessa går att hitta på nätet.

Enligt författarna skiljer sig boken från andra om jord genom det starka fokuset på biologi och mikrobiologi och relationerna mellan jorden, organismerna i jorden och deras betydelse för växterna. De påtalar att de inte överger de kemiska och fysiska aspekterna på jord, som ph, katjonutbyte, porositet, struktur och annat. Dessa aspekter tas med men utifrån premissen att det utgör scenen på vilken biologin spelar sina roller.

Enligt författarna så kommer läsningen av boken inte bara göra mig till en bättre odlare utan jag kommer dessutom att bli en bättre planetskötare.

För att ta till mig bokens innehåll bättre och för att försöka komma ihåg vad jag läst så kommer jag att försöka sammanfatta och reflektera över bokens innehåll i ett antal inlägg.

En tesked bra matjord innehåller över en miljard bakterier, mängder av svamphyfer, flera tusen protozoer och någral dussin nematoder. Om det är en välmående jord kan det finnas mellan 20 000 och 30 000 olika sorter av bakterier i teskeden. Mångfalden är viktig för att jorden ska må bra.

Allt levande behöver energi för att leva och energin kommer ifrån kol som växterna binder med hjälp av solens energi. Växter använder solens energi för att genom fotosyntesen omvandla oorganiska föreningar till energirika, organiska föreningar. Koldioxid, vatten och mineraler blir på detta sätt till växtmaterial. Växten använder inte allt till att bygga upp sig själv utan mycket syror, sockerarter och enzymer levereras också till livet under jord. Det gör växterna genom att utsöndra kolhydrater och proteiner, så kallade exudater, genom sina rötter.

Växten påverkar miljön i rotzonen (Rhizosfären) genom utsöndring av rotexudat och avlagring av döda rotceller. Exudaterna drar till sig bakterier och svampar som lever i rhizosfären som omger växternas rötter. Det är inte bara bakterier och svampar som dras till rhizosfären utan även nematioder, protozoer och daggmaskar som vill ta del av rotexudatens innehåll genom att äta bakterier och svampar.

När vi började anlägga odlingsbäddar på Östäng så hittade vi inga daggmaskar men om vi nu drar upp en grönsak eller ogräs så hittar vi mycket daggmask just runt rötterna. Jag har alltid undrat vad det beror på eftersom jag vet att daggmaskar är mina vänner som inte äter på mina grönsaksrötter. Nu fick jag svaret på den funderingen redan på sidan 21.

Alla dessa organismer i jorden får sin energi från och lever av antingen växternas rotexudat eller genom att äta varandra. Väven av ”vem-äter-vem” är det som forskarna kallar för the soil food web.

Foto: USDA

Längst ner på näringskedjan finns bakterier och svampar som lever av växternas rotexudat. De äts i sin tur av nematoder (rundmaskar) och protozoer (urdjur) som vill åt kol för att växa. Överskottet utsöndras i jorden och innehåller näring som blir lättillgängligt för växterna. Nematoderna och protozoerna äts av olika leddjur som sedan äter varandra men blir också uppätna av större djur.

Alla dessa varelser rör sig omkring och påverkar jorden. Bakterierna är för små så de behöver kleta sig fast för att inte bli bortspolade så därför utsöndrar de ett slem som klumpar ihop bakterierna med jordpartiklar. Svamphyferna binder också ihop jordpartikar så att aggregat bildas.

När bakterierna och svamparna befinner sig i rhizosfären frigör de näringsämnen i former som är tillgängliga för växterna. Näringsämnen finns alltså i jorden i de levande organismerna och frigörs när de behövs.

Maskar drar ner organiskt material i jorden. Larver, skalbaggar och andra insekter sönderdelar materialet som blir tillgängligt för mikroorganismerna i jorden.

Det finns både goda och onda mikroorganismer, sett ur odlarens perspektiv, och om det finns ett rikt mikroliv med stort mångfald så har de onda inte lika stor chans att ställa till skada.

På bilden syns hur en rotätande nematod fångats och stoppats av köttätande svamphyfer som utvecklat metoder för att äta upp nematoder. Bilden finns i boken men går också att hitta på en wiki om mikroliv. Bilden är tagen med ett elektronmikroskop.

Svamphyferna bildar ett nät runt växtens rötter och bakterierna sätter sig som ett tunt skikt som det blir en rent fysisk barriär som skyddar växterna mot skadliga svampar och bakterier. Med ett riktigt välmående jordliv kommer därför problemen med svamp-, bakterie- och andra angrepp att minska och behovet av bekämpningsmedel likaså. Svampar och bakterier kan även producera vitaminer och antibiotika som penicillin och streptomycin (användes tidigare mot tuberkulos).

Speciella jordsvampar som kallas mykorrhiza-svampar etablerar en symbiotisk relation med rötter som gör att de kan transportera näring i utbyte mot rotexudater. Mykorrhiza är komplexet mellan en svamps trådar och en växt rötter. Genom mykorrhizan kan svampar och andra växter byta saker med varandra. Svampen kan till exempel leverera vatten och närsalter och få organiska föreningar tillbaka av växten. Svampen kan också leverera antibiotika så växten kan försvara sig mot parasitangrepp.  De flesta grönsakerna bildar mykorrhiza men inte betor och kål vilket man bör ta hänsyn till som odlare. Vill man gynna mykorrhizan bör man inte odla växter som inte har mykorrhiza flera år i rad.

Bakterier och svampar finns inte bara på växternas rötter utan även på bladen och kan även där bilda ett lager som hindrar angrepp. Har du ett välmående mikroliv runt dina växter kan du alltså minska eller slippa angrepp av bladmögel men även minska angrepp av insekter.

Biomassan av svampar och bakterier bestämmer mängden kväve som är lätt tillgänglig för växtanvändning, men även förhållandet mellan antalet bakterier och svampar har betydelse. En jord där det växer äldre träd har mycket svampar och kan ha ett förhållande som ligger på 1:10 medan en åkermark som plöjs årligen har ett förhållande på 1:1. Perenner, träd och buskar trivs bäst i jordar där svampar dominerar medan annueller, gräs och grönsaker trivs bäst i bakteriedominerade jordar.

När kväve släpps ut i jordar som domineras av bakterier sker det i form av ammonium (NH4) som omvandlats till nitrat (NO3) men om jorden domineras av svampar sker inte den omvandlingen i samma utsträckning. Nitratdominerade jordar är bra för ogräs. När vi tillför kväve i form av konstgödsel så sker det alltid i form av nitrat vilket växter som trivs i svampdominerande jordar har svårt att tillgodogöra sig. Den konventionella synen är att det inte spelar någon roll i vilken form som kvävet tillförs men den här forskningen visar att det har betydelse.

När vi konstgödslar och använder kemiska bekämpningsmedel stör vi samarbetet mellan mikroberna. Får de tillgång till lättillgänglig näring slutar de att samarbeta och den komplexa näringsväv som finns i en hälsosam jord förstörs. Jordbearbetning med plog, jordfräs, harv m.m. stör också mikrolivet och tar död på svamphyfer och maskar. Ökat mikroliv ger ökad mullhalt och stört mikroliv sänker mullhalten.

Jag har tidigare trott att mullhalten ökades mest med hjälp av att vi tillförde skörderester och gräsklipp t.ex. men mycket mullhalt bildas i the soil food webb när växande grödor med växande rötter täcker jorden. Dött växtmaterial är visserligen också bra eftersom det är mat för maskar och andra smådjur men det är inte det som är grejen. Växande levande rötter skickar nämligen ut rotexudat i olika mängd beroende på var i sin livscykel den befinner sig. Det gör de för att föda mikrolivet så att svampar och bakterier kan jobba för växtens bästa. Mikrolivet mår bra av diversifierad kost så ju fler grödor vi kan ha i våra bäddar desto bättre. Levande rötter släpper ut exudat hela tiden men eftersom det varierar med växtens livscykel så är det bra ju fler olika arter vi har på ett skifte. Detta är alltså ännu ett skäl till att börja med gröngödselblandningar och subgrödor.

Vill du lyssna på forskaren som ligger bakom författarnas tankar i boken, Elaine Ingham så finns hon som gäst hos The joe gardener Show .

Enligt Ingham (om jag förstår det hela rätt) så behöver vi egentligen inte tillföra någon näring till jorden om vi har en riktigt bra levande jord. Växterna kommer i en sådan jord att kunna styra bakterier och svampar så att de med hjälp av speciella enzymer kan utvinna all den näring växten behöver ur mineraldelen i jorden och ur det organiska materialet. (Det verkar som om det är just på detta område som hon får mest kritik av de som mer studerar de kemiska processerna i jorden. )

Bakterier och svampar utvinner näring och mineraler. De äts upp av protozoer, och nematoder som inte behöver all näring de får i sig utan bajsar ut en del som då blir lättillgänglig för växterna att ta upp. Bakterierna och svamparna finns nära växtens rötter för att få tillgång till rotexudat och de som äter dessa dras till området kring rötterna för att komma åt bakterier och svampar och i denna process frigörs näringen i svampar och bakterier precis vid växtens rötter.

När vi istället tillför näring i lättlöslig konstgödselform till växterna så avstannar arbetet i jorden och bakterier och svampar blir färre. Använder vi dessutom kemiska bekämpningsmedel så kommer jorden att förvandlas till död ”dirt” istället för levande ”soil”. Då har odlaren inte längre något alternativ än att köpa konstgödsel längre eftersom det inte finns något mikroliv som kan utföra utvinningsjobben i jorden.

De goda bakterierna och svamparna behöver syre för att leva och utföra sitt jobb. De är aeroba. Det finns även anaeroba bakterier som inte behöver syre. Många anaeoroba bakterierna är ”onda” och något som vi inte vill ha. Syrefattiga bottnar i sjöar är ett exempel på en miljö där de anaeroba bakterierna tagit över. När vi plöjer våra jordar så får vi en så kallad plogsula en bit ner där jorden. Den är så hårt packad så växternas rötter har svårt att ta sig igenom. Där blir det en syrefattig miljö och där trivs inte de bakterier och svampar som samarbetar med växterna. Plöjningen av jorden slår dessutom sönder svamparnas trådar så att mycket av svamp-populationen försvinner.

Det finns en hel del mjölksyrebakterier som är anaeroba som vi använder oss av när vi bokashikomposterar (eller bokashisyrar som det kanske borde heta) och de tillhör den snälla delen av de anaeroba och är bra för jorden och för växterna.

Det finns mycket mer intressant i den här boken men nu känner jag att blogginlägget börjar bli lite väl långt så vi får återkomma i nästa inlägg. Spännande ny värld är det dock där nere under jorden.

OBSERVERA ATT DETTA ÄR MIN BILD AV VAD BOKEN FÖRMEDLAR OM JORD JUST NU. DET ÄR MYCKET MÖJLIGT ATT JAG HAR MISSFÖRSTÅTT NÅGOT. DET HANDLAR JU OM ETT GANSKA KOMPLICERAT SYSTEM PÅ ETT OMRÅDE SOM ÄR NYTT FÖR MIG.

Ogetingsommar

För ett par dagar sedan blev jag stucken i långfingret av en geting. Jag räddade den från att drunkna när jag tvättade ur det rostfria uppsamlingskärlet vi har i musteriet. Jag klämde den inte alls, den blev kanske bara överraskad och stack lite för säkerhets skull när den uppfattade lite värme. Vad vet jag?

I år har det varit ont om getingar. Påfallande getingbrist. Jag har känt en liten glädjestöt varje gång jag har sett en humla eller en geting.

Jag vet inte hur många olika arter av getingar som vi har hos oss. Utan att ta fram läsglasögon kan jag i alla fall hålla isär en art som är mer gul än svart, en som är mer svart än gul (snarstucken) och de vackra bålgetingarna.

Höstgetingar kan ju vara irriterande när de vandrar omkring på köksgolvet men i år har det känts uppiggande varje gång jag har sett en geting eller bålgeting. Vi har bara upplevt sex somrar på Östäng men vi har redan upplevt några tillfällen när getingarna har varit för många och för nära för att det ska kännas bra. I år har det varit annorlunda. Vi har till exempel kunnat plocka fallfrukt utan att vänta på getingstick.

Det är inget konstigt med att balansen mellan djurarter varierar kraftigt. Förutsättningar för födosök och fortplantning varierar när konkurrens, närmiljö och väder hela tiden varierar. Det som gör att den här sommaren med nästan inga getingar känns obehaglig är för att den visar en glimt av det stora som sker utanför vår horisont. Rubriker om utrotningshotade arter har vi alla sett.

Att arter försvinner är för de flesta av oss bara abstrakt information. I de flesta fall är det arter vi inte bryr oss det minsta om, dessutom sker det ofta långt borta. Men getingsticket blev en liten påminnelse om att arter försvinner.

Nästa år är läget förmodligen ett annat för getingarna i trakten. Kanske är de fler, kanske kommer de att vara irriterande många. Men den globala artminskningen kommer att fortsätta. Jag gissar att det blir lite annorlunda när drivkraften förändras. Än så länge försvinner arter för att människor tar deras plats i anspråk, framöver kommer ett annorlunda och instabilt klimat att läggas till som extra börda på ekosystemen. Det känns inte alls bra.

Det här med biodiversitet är inte så enkelt. I Sverige finns det nästan inga stora skogar kvar. Det som vi brukar kalla för skogar är granplantage med inslag av andra trädslag. Det har varit så i ett par hundra år, så vi har vant oss. I vissa trakter dominerar tall, ek eller bok men den svenska skogen är i allmänhet planterad. Syftet med skogen är inte att låta ekosystemen sköta sig själva utan att skörda granar efter 60-70 år. Monokulturen gran försvinner och blir en tillfällig kalhygges-öken innan nästa generation granplantor planteras ut. Detta ger oss mycket stora exportinkomster och en hel del arbetstillfällen. De lite rikare ekosystemen är hänvisade till skogsbryn, dikeskanter och ”misskötta” skogar.

I och med den svenska skogens ekonomiska tyngd så är vi alla mer eller mindre delaktiga i att ha utarmat den svenska skogen, vilket kan kännas jobbigt. Vår självbild vill gärna att vi ska ha ett moraliskt kapital att stå på när vi vill påverka hur andra ska sköta sina skogar. Det är extremt viktigt att rädda tropiska regnskogar som är mycket äldre och rikare än våra skogar någonsin har varit. Men det kan vara bra att krångla till bilden lite så att våra åsikter och pekpinnar blir lagom stora.

Det här blev ett märkligt inlägg. Det började med ett getingstick och slutade med storpolitik. Så kan det gå.

Studiecirkel i permakultur

Idag har det återigen varit kursdag på Östängs Gård. Den här gången hade vi besök av deltagarna i en studiecirkel i permakultur hos Studiefrämjandet som jag leder. Vi har träffats tre gånger tidigare och idag var det dags för ett dubbelpass på Östäng vilket kommer att följas av ytterligare tre träffar.

Studiefrämjandet har tagit fram ett studiematerial tillsammans med Ylva Arvidsson som författat boken Permakultur! Framtiden i din trädgård tillsammans med sin familj.

Studiecirkeln ges på flera platser i Västragötalands län.

Det häftiga med att leda en studiecirkel är att det får en själv att tänka till. Vi har hela tiden permakultur i bakhuvudet när vi jobbar på gården men eftersom vi varit fokuserade på att få igång verksamheten på gården så har vi på sätt och vis glömt bort zon 1 och även zon 0. Zon 0 är boningshuset där många spenderar den mesta av sin tid – fast det gäller inte riktigt oss eftersom vi mer är ute och jobbar än inne. Zon 1 är området närmast huset där man ofta planerar in sådant man besöker ofta och behöver se till flera gånger om dagen. Vår zon 1 är sorgligt eftersatt. Där finns en grusgång, en ful spireabuske, några pioner och gräsmattor med äppelträd. Den enda åtgärd vi egentligen gjort här är att plantera kryddväxter i stora krukor på altanen så vi ska ha dem nära köket.

I och med kursen har vi börjat fundera en del. En av gräsmattorna vill vi ha kvar då vi ibland har öppen gård och behöver en yta där folk kan slå sig ner och fika. Men två av gräsmattorna är mest problem då de kräver skötsel och är svåra att klippa då det är mycket träd och ojämnt.

Rakt framför huset står fem lindar som vi hamlar med jämna mellanrum. Under lindarna är det ganska fult. Vi har inte ens haft tid och ork att planera för att ta hand om takvattnet på boningshuset. Men nu har idén om att göra om hela området under lindarna till en kryddträdgård fötts. Vi vill leda takvattnet från huset under grusgången till den här ytan så vi alltid har regnvatten att vattna med.

På ytan till höger om huset finns tre äppelträd, en lind, några fula buskar och ett valnötsträd. Där vill vi så småningom göra en miniskogsträdgård med ätbara buskar och marktäckande växter. Än så länge har vi mycket kvar att göra för att bygga upp verksamheten så det lär dröja men det är roligt när studiecirkeln har satt igång tankarna igen.

Bortanför gräsmattan har vi ställt upp fårens vindskydd som vi byggt av en studsmatta och begagnade aluminiumplåtar från skroten i Bäreberg. Där finns våra baggar just nu. De ska få komma in till tackorna den 12 november. Tackorna tog vi in i veckan eftersom de skulle klippas i går. Det finns inte mycket bete längre så de kommer att få stanna i stallet med tillgång till sin vinterhage bakom. Fårstallet är också bra placerat då det är nära vårt boningshus och det underlättar när man ska ut mitt i natten för att kolla lamningar.

Innanför dörrarna har vi vår verkstad. Vi är mycket nöjde med placeringen av den då den ligger mitt på gårdsplanen. Verkstaden är nog det utrymme vi besöker oftast och det spar många steg att den är placerad där den är.

Vi pratade mycket jord och hur man kan förbättra sin jord. En av deltagarna hade tagit ett jordprov och gjort ett burktest men det behöver stå till sig lite till för att alla partiklar ska landa. Redan efter ett dygn såg man dock tydliga skiktningar.

Vädret var inte det bästa men det var uppehåll ibland och i skogsträdgården blåser det inte lika mycket. Där diskuterade vi mikroklimat, solinstrålning och värdet av att ha dammar för att jämna ut temperaturer. Vi har valt att lägga skogsträdgården där den ligger i och med att det redan fanns en damm ovanför och en nedanför ytan vi tog i anspråk.

Vi gick en sväng i skogen och pratade biotoper och varför vi försöker återskapa skogsbeten närmast vårt hus.

Vid ankorna diskuterade vi funktion. Allt man för in i sitt system bör fylla tre syften för att det ska bli så mycket kopplingar som möjligt mellan alla delar som ingår i systemet. Ankorna ger oss gödselvatten, ägg, ällingar och de äter mördarsniglar. Det har på senare tid visat sig att de fyller ytterligare en funktion = farthållare. Sedan några veckor tillbaka tillbringar de mycket tid på vår grusväg som passerar vår gårdsplan. Det gör att alla bilar som passerar på vägen håller en mycket lägre hastighet.

Kursen i permakultur har sammanlagt åtta träffar. Nu har vi läst stora delar av boken, pratat mycket teori, studerat sektorer, zoner och annat på Östäng och de resterande träffarna kommer allt mer att ägnas åt deltagarnas egna platser på jorden. Vi kommer att rita kartor och planera utifrån de tankar och idéer som deltagarna givit varandra, fått i boken och på annat håll. Det är kul att träffa samma gäng flera gånger. Tack för besöket idag!

Utflyttarkurs

I helgen har vi haft vår första egna kurs. Efter fem säsonger på gården känner vi att vi har lärt oss massor och har en del att dela med oss av. Därför gick vi ut med en bred kurs som innehöll lite av varje när det gäller vad man ska tänka på om man vill lämna staden och skaffa gård.

Det är svårt att nå ut med information så vi fick inte riktigt så många anmälda som vi hade förväntat oss. Dessutom fick vi fyra avbokningar vilket gjorde att vi bara hade fem deltagare. Så här i efterhand så var det bra. Vi har än så länge inte någon bra kurslokal och vädret var visserligen vackert men väldigt kallt. Första dagen åt vi på verandan men till kvällen insåg vi att vi behövde flytta inomhus och det fungerade att klämma in alla i vårt kök eftersom vi var så pass få.

Några av deltagarna anlände redan fredag kväll och installerade sig i wwoofhuset och i wwoofvagnen.

Lördag morgon klockan 09.00 inledde vi med fika och presentation av deltagarna. Det är roligt med kurser och träffar inom det här området för det är spännande människor som söker sig till dem. Människor med drömmar och idéer som vill utmana sig själva och göra något annat av sina liv.

Därefter presenterade vi oss och gav en bakgrund till varför vi gör det vi gör. Alltifrån ett telefonsamtal 2005 som fick oss intresserade av peak-oil och gjorde att Jonas startade www.energikris.nu och förändrade vårt liv via mötet med omställningsrörelsen 2009, försäljning av radhus och halvårslång tågluff i Asien 2012 och grundkurs i permakultur 2012 till gårdsköp 2014.

Sedan visade vi gården och berättade om med- och motgångar under våra år hittills. Läckande tak, trasiga fönster, kollapsande väggar, ruttna bjälkar och annat charmigt som man ofta stöter på när man köper en gård men också hur vi år från år lärt oss att hantera hö, sortera får och hantera de problem vi mött.

Vi var nere i förodlingskammaren och diskuterade pluggbrätten och belysning men också om hur snabbt man växer ur utrymmen som man från början tycker är väl tilltagna.

Vi tittade på verktyg, maskiner och djurutrymmen och avslutade i bigården innan en lunch på en kall veranda.

Efter lunch arbetade vi i skogsträdgården med att skörda vallört och täcka runt träden.

Deltagarna fick smaka på blåbär och sichuanpeppar och vi diskuterade mikroklimat och odlingszoner.

Sedan delade vi plantor och planterade på vårt nygrävda avlopp.

Vi diskuterade snigelbekämpning och välte en ensilagebal för att diskutera mördarsnigelägg.

Vi fortsatte i odlingen och pratade bredgrep, vikten av att täcka jorden, såmaskin, lökdippler, flammaggregat med mera.

Efter en välförtjänt fika hade Jonas en genomgång av vad man ska tänka på när man väljer sin plats på jorden. Kartor som går att hitta på nätet med jordarter, fornlämningar, höjdkurvor, växtzoner med mera gicks igenom. Hustyper och riskkonstruktioner, isolering, virkesdimensioner, skruvar, uppvärmning, solpaneler och annat diskuterades.

Sedan fick de som ville bada bastu och andra via innan vi träffades i köket för en gemensam middag och vidare diskussioner tills deltagarna ville gå och lägga sig.

Vi vaknade till en kylig morgon. Vackert klart väder men väldigt kallt. En av deltagarna, Gabriella, var uppe extra tidigt och fotograferade. Hon tyckte att ankorna gjorde sig bra i det frostiga gräset.

Morgonen inleddes med att vi hand om djuren och gick igenom varför vi skaffat de djur vi har samt för och nackdelar med dem.

Vi diskuterade hur våra hönshus har utvecklats från vårt hästsläp, till första husvagnen och till den sista som vi är mycket nöjda med.

Vi pratade får, lamningar, baggar och varför vi inte har fler får än vi har trots att vi från början siktade på 30 tackor.

Fåren är inhämtade från stora betet eftersom vi ska sortera dem inför slakten. Gabriellafoto igen.

Klockan nio var det dags för en genomgång av permakultur och hur det har påverkat hur vi tänker och hur vi planerar vårt liv på gården. Vi pratade kopplingar, kretslopp, zoner, sektorsanalys och ekologi. Därefter visade vi vårt mobila musteri och diskuterade vikten av att skaffa sig ett nätverk vilket vi gjort i och med vårt gårdssamverkansprojekt.

Sedan tog vi en lång fika med frågestund innan vi gick ut och diskuterade stängsel. Vi började med för och nackdelar med alloxnät och vad man ska tänka på om man väljer den typen av nät. Vi pratade snigelstaket och snigelbekämpning. Därefter blev det en djupdykning i elaggregat, jordning och tråddragning innan lunch. Efter lunch gick vi upp i skogen och klöv en ekstock och pratade mer stängsel.

Resten av eftermiddagen försökte vi svara upp mot det deltagarna ville ha mer av vilket visade sig vara huskonstruktioner och vad man ska titta efter när man åker på visning. Vi surfade på billiga hus på hemnet för att hitta risker och saker att tänka på och sedan gick vi igenom en del litteratur och svarade på frågor innan det var dags för utvärdering, avslut och hemfärd. Tack alla deltagare för att ni kom. Vi har haft trevligt!

Tack Gabriella för dina fina bilder!

Studiebesök från Hjo

Idag har vi haft ett heldags studiebesök från kursen Odling för självförsörjning vid Hjo Folkhögskola. Jonas Ringqvist som leder kursen var även min kursledare på vinterns kurs kring Odla till försäljning. Den här kursen har en mer praktisk inriktning med träffar på Jonas egen gård Bossgården där deltagarna får sköta en odlingsyta och lära sig massor om självförsörjningsodling. Han tog med även förra årets grupp till oss men då var det ett kortare studiebesök. Idag stannade de hela dagen och det kändes ändå som om tiden var knapp. Det är svårt att sluta prata när man väl börjat och när man har en hel gård med många olika verksamheter så blir det ändå bara lite grann om varje sak.

Vi började på verandan med en presentationsrunda så vi skulle veta vilka besökarna var. Därefter berättade jag och Jonas om vår bakgrund och om varför vi skaffat gård.

Seden tog vi en fikapaus i trädgården.

Sedan gick vi upp till hönorna och nördade på detaljer kring hur man kan inreda en husvagn för att få ett effektivt system som är lätt att sköta.

Lucköppnare, bajsbrädor, matautomater, redesstängning och annat gicks igenom. Fördelen med att ha en hel dag på sig är ändå att man hinner nörda ner sig lite grann.

Det bästa med att ha besök på gården är dock att man själv alltid lär sig något nytt. Jonas visar här hur man kan känna på en höna för att veta om hon fortfarande värper.

Jonas provkänner så han ska kunna sortera ut hönor som slutat värpa. Får man plats med två fingrar mellan benen framför kloaken så värper hönan fortfarande men om man inte får plats med två fingrar så värper hon inga ägg.

Vi stannade till vid baggarnas hage och pratade om solcellsladdning av stängselaggregat. Vi har köpt begagnade solpaneler på blocket och med hjälp av en regulator så kan vi hålla batteriet laddat.

Baggarna var nyfikna men höll sig på lite avstånd eftersom det var många nya människor. Vi berättade en del om att ha får men gick inte in så mycket på det eftersom de flesta deltagarna inte har stora gårdar och får kanske inte står först på det de kommer att sätt igång med.

Sedan gick vi upp till skogsträdgården och berättade om tankarna bakom den och hur vi fick den anlagd genom att ordna en kurs i skogsträdgårdsodling.

Vi pratade om träd, buskar och marktäckande växter och hur man tänker kring lä, solinstrålning och samverkan växter emellan.

Vi planterade ett nytt träd i skogsträdgården. Ett äppelträd som heter Belle de Boskop som är ganska känsligt och egentligen vill växa i Skåne. Vi ska se om det kan överleva hos oss genom att bli planterat i lä i skogsträdgården.

Vi gick även en sväng i skogen och pratade skogsbruk, monokulturer, skogsbete och hur vi tänker kring hur vi sköter vår skog.

Biologisk mångfald, betesmark, vallodling och vinterfoder till fåren blev nästa genomgång.

Strategier för att spara steg och effektivisera odlingen lyftes fram men eftersom vi vet att deltagarna ska spendera mycket tid på Bossgården och jobba i deras odlingar så tog vi odlingsbiten ganska grunt. Vi tittade på misslyckad utplantering av bönor, kvickrotsproblematik och mördarsniglarnas framfart. Vi pratade snigelstaket, vildsvinsstaket, rådjursstaket och jordning.

Efter lunch var det dags för ett praktiskt arbetsplats där varje deltagare fick plantera ett äppelträd på samma sätt som vi planterade trädet i skogsträdgården tidigare. Träden är av sorten Karin Schneider på en starkväxande stam som heter Mm 111. De planterades i två rader i förband och är början på en läplantering som ska hjälpa oss att få bukt med vinden i odlingen. Fler träd kommer att följa för att skapa en ridå mellan betesmarken och grönsaksbäddarna.

Varje deltagare fick gräva en grop, bottna med nät, plantera ner trädet men vara noga med att få ympstället över jord. Fylla på och packa med jord och sedan vika in nätet för att hindra sorken från att äta upp rötterna. Därefter på med mer jord innan trädet fick ett stamskydd och en stödpinne. Det är smidigt att ha besökare som hjälper en att plantera träd för många träd hamnade i backen på kort tid.

Det blev väldigt tydligt för deltagarna att det är bra om man kan samla många människor när man vill ha mycket gjort på kort tid och därmed var det lätt att berätta om nyttan av vårt gårdssamverkansprojekt.

Efter trädplanteringen var det dags för nörderi kring biodling.

Jonas behövde gå igenom kuporna och kontrollera om bina börjar förbereda sig för att svärma och då passade det bra att visa och berätta om biodling för deltagarna.

Han hittade en del drottningsceller och gjorde fyra avläggare under tiden som jag tog med deltagarna ner i trädgården för att prata permakultur och avsluta studiebesöket med frågestund och en runda där deltagarna fick dela med sig av sina intryck av dagen.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑