Östängs gård

En gård för omställning

Regelverk för försäljning av potatis

Jaha, då var det dags igen. Idag blev vi uppmärksammade på att det krävs registrering för alla som säljer potatis i Sverige. På Jordbruksverkets sida står det: ”Du ska registrera dig om du:

  • odlar 0,5 hektar potatis eller mer
  • odlar mindre än 0,5 hektar potatis och säljer potatisen på något annat sätt än direkt till konsument på den egna gården
  • packar, lagrar eller importerar potatis. Med import avses här potatis som köpts in från ett land utanför EU.

Anledningen är att man ska kunna spåra skadegörare och det är ju bra. Det kostar som minst 750 kronor att registrera sig i potatisregistret. Längre ner på sidan kan man läsa ”Det enda undantaget från kravet på märkning är vid egen gårdsförsäljning direkt till konsument.

När vi uppmärksammades på detta i en facebookgrupp för småskaliga grönsaksproducenter så var författaren till inlägget upprörd då hen sålde potatis via REKO. När jag gick in och tittade på jordbruksverkets sida hittade jag texten ”För den som odlar mindre än 0,5 och säljer potatis via en REKO-ring så finns det inte krav på registrering utan denna försäljning är att jämställa med försäljning till konsument på den egna gården.” Den meningen verkar inte ha funnits där från början utan kan nog vara tillagd vid senare tillfälle.

Jag reagerade på skrivningen och försökte ringa till Jordbruksverket för att ställa lite frågor. Den ansvariga för registret var på möte och kunde inte nås men skulle ringa upp i morgon.

Det känns märkligt att Jordbruksverket gör undantag just för försäljning via REKO. Det gör att flera frågor uppkommer:

  1. Om man har en liknande grupp som kallas något annat än just REKO. Gäller andra regler då?
  2. Om man lämnar ut kassar till prenumeranter, vilka regler gäller då?
  3. Vi har utlämning av prenumerantkassar dels i stan och dels på gården. Är bara kassar utlämnade på gården undantagna då?
  4. När vi lämnar ut kassar i stan gör vi det i samband med REKO-ringsutlämningen men det sker inte inom just REKO. Samtidigt säljer vi ibland identiska kassar via REKO vid samma tid som vi lämnar ut prenumerationskassarna. Är då REKO-kassarna undantagna men inte prenumerationskassarna trots att det är samma innehåll?
  5. Vi säljer ibland potatis på Nolbygårds Matmarknad. Det är inte många kilo på ett år. Spårbarheten är enkel då jag som odlar potatisen står på plats och säljer direkt till mina kunder. Kräver denna verksamhet en avgift på 750 kronor?
  6. Hur är det tänkt att vi som bedriver en diversifierad verksamhet ska kunna hålla koll på alla regler? Har Jordbruksverket planer på att starta register för tomater, gurka, paprika, squash, pumpa, spenat osv i framtiden? Bör vi gå in på Jordbruksverkets sida och söka på varje gröda med viss regelbundenhet så vi inte missar någon regel?

Vi odlar fem bäddar potatis. Varje bädd är 12 kvadratmeter vilket ger 60 kvadratmeter potatisodling. 750 kronor är en ganska dryg avgift för den ytan.

Det ska bli spännande att höra Jordbruksverkets motivering till sin skrivning.

Sorkskrämmor

Vi har inte längre några märkbara sorkproblem. Det är en lättnad då man har många som jobbar emot en när man har en liten gård. Att vara av med ett problem underlättar. Vi har bekämpat sorkarna med tre sorters fällor. Den mest effektiva heter Rufus och hon är igång dag som natt. Vi vet att hon tar sorkar eftersom hon gärna kommer och berättar för oss med fångsten i munnen.

Den näst mest effektiva heter Glenn-Pär. Han är större och är nog den som tar de fetaste sorkarna men han är också latare än Rufus så det blir inte lika många. Hans rekordfångster släpar dock i backen när han kommer med dem.

Sen har vi kört med en vanlig mekanisk sorkfälla men även om den har fångat en och annan sork är det lätt att glömma av att vittja den och har man, som vi, väldigt mycket på gång så kan det hända att den tar död på en sork men att den sedan inte gör någon nytta då vi glömmer vittja den.

Alla dessa tre sammantaget har gjort att populationen minskat väsentligt under åren. Sorkgångar har dock hittats under potatis, jordärtskocka och i tunnelväxthuset förra året.

Alla träd vi planterat har försetts med sorkbur i nät runt rötterna så vi har faktiskt inte förlorat ett enda träd. Men när en tomatplanta gav upp i början av förra säsongen och vi hittade en sorkgång men inga rötter när vi lyfte i den så kändes det lite hopplöst. Jonas fick i uppdrag att googla fram en lösning och hittade en Wühler Sorkskrämma som vi satte ner i tunnelväxthuset och sedan hade vi inga sorkar där mer. Nu har vi köpt två till och placerat på friland.

Den är nog drygt 30 cm lång och kanske 5 cm tjock. Vi gjorde helt enkelt ett hål med spettet som syns på bilden och tryckte ner skrämman. Den bör nog sticka upp lite så att den inte glöms bort.

Den första vi köpte vibrerar var 18 sekund. Det är inte något obehagligt ljud utan som ett lågmält skrammel men det skrämmer tydligen iväg sorken. De två nya som vi har på friland har en inställning som gör att de sätter igång med ojämna mellanrum. Ljudet stör inte alls men tydligen stör det sorken. Sorkskrämmorna drivs av vanliga A batterier. Det krävs fyra stycken och de håller skrämman vid liv ett år.

Glenn-Pär har stått på diet sedan vi kastrerade honom. Den har han drygat ut med hjälp av sorkar och annan föda. Nu kanske vi behöver öka hans matranson?

Arbetsdag 2022

Igår hade vi öppen arbetsdag på gården. En av årets bästa dagar med tid att umgås och prata med människor som har samma intressen som vi samtidigt som man får väldigt mycket jobb gjort.

Högst upp på önskelistan stod färgskrapning. Ställningen har stått vid samma gavel i tre år vid det här laget och vi hinner aldrig färdigt. Vi gör i och för sig jobbet väldigt noga men ska man skrapa för att måla så känns det lika bra att göra det ordentligt.

Det är högt upp till nock och alla lägre delar av gaveln är skrapade så det jobbet kunde bara utföras av dem som inte är höjdrädda.

Några höjdrädda trotsade rädslan och tog sig trots allt upp. Modigt och bra för de satt och skrapade länge för att inte behöva klättra upp och ner.

Solveig som är duktig på att snickra tog på sig att byta ruttna panelbrädor och läkt. Fasaden har ursprungligen haft hattläkt men när de tidigare ägarna bytt har de på vissa ställen satt på vanliga smala läkt utan profil. De byter vi ut mot hattläkt för det är bra mycket snyggare.

Huset är glädjande friskt i panelen och även om vissa delar behöver bytas så är det mesta friskt.

Det tar lång tid att skrapa varje kvadratmeter men eftersom vi var många som jobbade den här dagen blev det trots allt en hel del gjort. Nästan så man kan börja inbilla sig att vi kommer hinna måla i år.

Utsikten är det i alla fall inte fel på när man kommer upp i nock. Den stökiga ”gräsmattan” är en blivande miniskogsträdgård. Där har vi planterat flera bärbuskar och ett plommonträd. Sedan tidigare fanns där två äppleträd och ett valnötsträd.

Än så länge är det mesta brunt i odlingen. Den ser stor ut när man ser allt på en gång.

Emma klöv och staplade ved, något som alltid verkar behöva göras även om det borde varit klart för länge sedan.

Långt ut på betet pågick den tredje arbetsuppgiften vilket var att dela vårt stora bete i två genom ett staket på längden.

Spett för att göra hål och sedan i med lärkstolpar.

Korna var nyfikna och ville helst vara med.

För att komma åt ordentligt med släggan så kan en upp och nedvänd drickaback fungera bra.

Hansi hade med sig en stolpnedslagare som funkade bra att slå ner stolparna med om man inte gillar slägga. Den väger en del vilket är bra när stolpen ska ner. Mindre bra om den lyfts för högt, fastnar på stolpen och trillar ner på skallen. Men det hände bara två gånger…

Det tog ganska lång tid innan en enda stolpe kom upp. Vi justerade dragningen flera gånger tills vi hade räta linjer med två brytpunkter där hjul låter trådarna löpa lätt. Vi hann sätta upp drygt 20 stolpar, montera på isolatorer och dra tre trådar innan dagen var över. Härligt!

Mobilen räknade till 16 000 steg den dagen. De flesta var nog fram och tillbaka längs med det nya stängslet.

Dagen var mestadels bra vädermässigt men vid lunchtid kom ett rejält regn. Det innebar att vi helt oplanerat fick städat i verkstaden och ladugården.

Ett gott gäng som ställer upp och tar i ordentligt. Tack snälla vänner för allt jobb!

Funkia – Hosta

I de flesta trädgårdar växer funkia eller hosta som växten också kallas.

De odlas för sina vackra blad och det finns mängder av olika varianter av funkior med olika bladfärg och mönster.

Vi har fått en mängd plantor från en långgranne som gjorde om i sin trädgård men vi har också köpt en och annan planta för att få fler varianter.

Funkior tillhör sparrissläktet och är ätbara vilket få känner till. När våren kommer så tittar funkiorna upp tidigare än sparrisen och det är de tidiga skotten som skördas.

Utan att skada plantan så kan du skära av de första skotten som kommer och sedan växer de ut på nytt. De främsta skotten på plantan ovan åt vi förra veckan och de har redan utvecklat nya blad och kan skördas ännu en gång.

Vi har samlat på oss fler och fler funkiaplantor och kan nu äta så mycket funkiaskott vi mäktar med.

Allra godast blir de om de fräses i smör i pannan, kryddas med salt och peppar och får lite riven parmesan över sig.

Fantastisk god vårprimör som äts som grönsak på många ställen i Asien. Där odlas den också i växthus för att få riktigt tidiga vårskott.

Du som har en planta funkia i trädgården. Ut och skörda! Har du ännu inte någon planta så håll utkik. De finns att köpa i nästan alla blomsterbutiker och på trädgårdsmarknader. Många gånger kan man också få en bit av en planta av någon som har äldre plantor i sin trädgård. De går att dela på och plantera igen.

Bjärkebygdens trädgårdsdag

Idag har vi varit på det årliga evenemanget Bjärkebygdens trädgårdsdag i Sollebrunn. Det är en rolig tillställning som har lite av en folkfest över sig. På denna tillställning är inte bara trädgårdsutställare välkomna utan här samsas matförsäljare med scouter, politiska partier, loppisstånd, husbilssäljare, sparbanken och Svenska kyrkan.

Eftersom det är mycket att göra så här års så åkte jag själv i morse medan Jonas tog hand om djur och lite annat hemma. Sedan kom han och löste av mig vid halv 12 så då hann jag gå en sväng bort mot loppisavdelningen och titta.

Klockan 12 skulle jag föreläsa på scenen om odling så då fick Jonas vakta tältet och sälja plantor och grönsaker.

Uppdraget var att prata om odling på ett inspirerande sätt så jag utgick ifrån vad folk brukar säga som skäl till varför de inte odlar. Det kom att handla en del om att hantera sniglar och kålfjärilar men också att man ska rensa ogräsen nästan innan de syns och att man inte behöver gräva så mycket.

Jag pratade också en del om att så samma gröda vid flera tillfällen och att inte så hela fröpåsen på en gång för att ha kontinuerlig skörd och inte drunkna i det man odlar.

Åhörarna fick också en uppmaning att sätta potatis på gräsmattan och täcka med ensilage eller halm och att koncentrera sig på att odla det de gillar att äta.

I mitt tidigare yrke var jag mycket ute och föreläste och det var faktiskt sällan som jag fick någon spontan återkoppling. Men efter dagens föreläsning var det många som kom fram både till Jonas och till mig och uttalade sig positivt om mitt 30-minutersanförande. Kul att människor orkar bry sig och faktiskt ta kontakt.

Sedan fick jag byta av Jonas igen så han fick åka hem och ta hand om bina medan jag avslutade dagen och packade ihop. Nu har jag planterat ut fem hostor jag köpte på marknaden och några paprikaplantor och sen kände jag att det var dags att gå in. När jag öppnar datorn möts jag av en rad meddelanden i olika forum och om ni som skickar sådant visste vad det värmer. Vad sägs om följande axplock:

”Ville bara tacka dej Ylva för en fantastiskt intressant föreläsning i Sollebrunn i dag. Det var så uppmuntrande, lättförståeligt och många användbara tips för oss amatörodlare . Lycka till med ert arbete.”

”Vill bara tacka för en superbra föreläsning i Sollebrunn idag. Tror du inspirerade många till att börja odla. 🌱

”Jag har inte odlat på många år och inte känt att jag har haft lust. Nu vill jag bara berätta att jag efter att ha hört dig idag så kände jag plötsligt att jag fick lust igen. TACK! ”

Nu sätter vi oss i soffan och tar kväll. Det känns som vi kan ta och fira lite!

Listig tacka

I somras var vi tvungna att utföra en ganska äcklig operation på ett lamm som hade drabbats av fluglarver innanför huden. Tack vare flera timmars larvplockande, kvällen då Tilda tog studenten, och antibiotika klarade hon sig och såret läkte bra. Det blir inte någon fin päls på höger skuldra men hon tog sig i alla fall sig genom det hela.

Nu utmärker Hillevi sig i fårflocken. Hon är mindre än de äldre tackorna så hon kan inte stå på sig när det blir trångt kring maten.

I stället för att kämpa mot övermakten så överlistar hon dem, gång på gång. När en större tacka kommer och vill ha bort henne tar hon bara en rejäl tugga, backar undan och kommer tillbaka med sitt specialknep. Det fungerar även på två stora tackor samtidigt men då måste hon ta i lite.

Så här ser det ut. Hon är verkligen en överlevare på många sätt.

Lamningen över för i år

I natt kom sista lammen. Årets lamningar har varit smidiga, vi har inte behövt ingripa alls. Alla lamningar förutom den sista har dessutom skett på morgonen så vi har inte behövt gå upp på nätterna. Vi har ju numera kameror så vi har haft koll men inte behövt lämna sängen så ofta som vi gjort tidigare år.

Det började bra med lamning varannan morgon så vi hoppades länge på en koncentrerad lamning men när fem hade lammat blev uppehållen mellan lamningarna längre och när det bara var Hedda kvar så gick det elva dagar utan att något hände. Hon var tjock som en tunna och hade satt juver men utan att det hände något.

I går kväll började hon visa allt tydligare tecken i beteende men det hände inte så mycket mer så vi gick och la oss och kollade via kamerorna när vi vaknade till. Vid tvåtiden såg jag inte tackan på kameran och tänkte att hon gett sig av någonstans för att lamma så jag försökte väcka Jonas. Sängen var tom och det som hänt var att han redan gått ut när han såg att ett lamm var på väg och nu var två födda och han hade stallat in dem, gett dem selén, kollat så vaxpropparna släppt i spenarna och att lammen druckit. På bilden kan man ana att det är snärjigt för tackan när den sist födda ska slickas ren från fosterhinna och den först födda redan går omkring med dålig styrsel.

Han hade dessutom vägt dem vilket imponerade på mig som var rejält trött. Det hade ju kunnat vänta tills idag på morgonen. Lammen som fick namnen Irmeli och Ingo var minst hittills. Alla andra lamm, utom ett på 3,9, har vägt över fyra kilo men Irmeli kvalade in på 3,0 och Ingo på 3,4. När vi vägde dem nu på kvällen mindre än ett dygn från födseln hade de gått upp tillräckligt och väger 3,2 och 3,7.

Man brukar räkna med att lamm ska gå upp 2 hg per dygn så det klarade de med råge vilket är bra. De ser dock väldigt mycket mindre ut än de andra lammen som föddes för en månad sedan.

Vi har numer en whiteboard (en mycket dammig sådan) där vi antecknar lammningsdatum, namn och vikt. Sedan kontrollväger vi lammen och fyller i även de vikterna. I år har vi inte haft några lamm som inte har gått upp som de ska vilket känns oerhört skönt. I år har alla lamm namn på I och här är hela listan:

  • Isidor 22001 (Fiona 19012)
  • Ivan 22002
  • Isak 22003 (Flora 19010)
  • Ingvar 22004
  • Ingrid 22005 (Fatima 19014)
  • Ismael22006
  • Inez 22007 (Camilla 16005)
  • Irma 22008
  • Ikaros 22009 (Helen 21006)
  • Irene 22010 (Grynet 20010)
  • Igor 22011
  • Ingeborg 22012 (Hillevi 21016)
  • Irmeli 22013 (Hedda 21015)
  • Ingo 22014

Alla som inte är förstagångslammare har fått två lamm precis som sig bör. Vi sparade tre tackor från förra året; Helen, Hillevi och Hedda. Av dem fick två ett lamm var, vilket är normalt, och en fick två lamm, vilket också är normalt men det ger också lägre födelsevikt.

Vi vet redan nu att vi kommer att slakta ut minst en tacka och förmodligen två. Det som avgör det är status på tänder, höfter, klövar och på beteende. De som ligger risigt till i år är Camilla eftersom hon hade rätt svåra foglossningar mot slutet av dräktigheten. Hon är en favorittacka och vi är glada att hon fått två tacklamm så vi kan rekrytera något lamm efter henne. Den andra är Fiona. Hon har inte några problem kroppsligen men ligger risigt till på grund av beteende. Hon fick två lamm som är väldigt bångstyriga och hon är likadan. Låter mycket gör hon också och det är inte något vi vill uppmuntra.

Vi byter ut några tackor varje år för att ha några från varje år i flocken. Vi har dock inte några tackor från 2017 eller 2018 för de rekryteringar vi gjorde de åren visade sig inte vara rätt. Någon tacka fick problem med lamningen och några med hälsan. Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bra och inte.

I år hade vi länge en övervikt på bagglamm vilket är bra då de ger bättre slaktvikter men då blir också urvalet för rekrytering mindre. Det var först när lamm nummer fem föddes som vi kunde döpa henne till Ingrid (efter både min och Jonas mamma) Vi hoppas att hon blir en bra rekrytering. Sedan blev tacklammen fler och kanske kan vi behålla Inez eller Irma eller Irene. Vi kan dock inte behålla fler tacklamm än vad vi slaktar ut tackor då vi inte vill öka flocken. Vi vet redan nu att vi inte kommer att behålla Ingeborg eller Irmeli då de är födda av tackor som själva är födda 2021. Det innebär att de har Benny som pappa och eftersom vi behåller baggen två år så har även deras döttrar Benny som pappa. Att ha fyra tacklamm att välja på känns rätt ok ändå. Vi brukar ha bra lamm så om pälsen ser bra ut och benen inte är skeva eller något annat är fel så brukar vi inte ha svårt att hitta lamm som vi, med våra mycket begränsade kunskaper, ändå tycker duger till att behålla.

Alla födselvikter och lamningar fylls i i elitlamm som är ett digitalt system som vi använder. Det är det enda digitala system som gäller som stalljournal som alla som har får i Sverige är skyldiga att föra. Där ska alla inkommande och utgående djur skrivas in så nu ska jag sätta mig och föra in de sista lamningarna i systemet. Många som håller på med avel med får har elitlamm och så även Lexby gård där vi brukar köpa våra baggar. Det innebär att vi kan följa härstamningen långt tillbaka på våra djur. Nu är vi inte några avelsnördar men det är ändå ganska bra att ha ordning så vi inte köper en bagge som gör att det blir inavel i vår grupp. Så här ser till exempel härstamningen för Helen ut.

I natt ska vi sova gott. Inga kameror att kolla och i morgon blir det betessläpp för halva gruppen medan de som lammat senast får vänta någon dag till. Förmodligen får de komma ut på söndag.

Idag kom Tobbe och Anna på besök eftersom det var sista chansen för lamm-gos.
Alla mår bra av att gosa med lamm.

Att göra bäddar efter hönsen

Att ha hönsen i växthuset på vintern kan låta som en bra idé men om det är sant eller ej återstår att se. När vi väl fått ut dem ur växthuset såg den del de hade gått i ut så här.

Kakor av hårt packat material som nog till största delen bestod av hönsbajs. All grönska som fanns när de fick tillgång till växthuset är borta förutom en liten grön planta med nässlor vid ena sidan.

Av bäddarna från förra året fanns inte ett spår. Vi fick börja med att märka ut nya bäddar.

Sedan bredgrepade vi alla bäddarna. Jag och praktikant-Moa turades om och gjorde varannan bädd.

Sedan prövade vi diverse metoder för att få sönderdelat kakorna. Vi bearbetade ytan med rensjärn, kultivator och kratta och det gick men var riktigt tungt och tog väldigt lång tid.

Till slut hämtade jag hjulhackan och monterade på en kultivator som en wwoofare svetsat ihop.

Det var inte speciellt lätt att ta sig fram med den heller men jämfört med lösningarna ovan så gick det väldigt mycket fortare.

Även här fick vi turas om för man orkade inte mer än en bädd i taget.

Efter hjulhackan fick vi ändå gå över med hacka och kratta men det var bra mycket lättare när allt var sönderdelat.

Vi jobbade på och vid lunch var alla bäddar redan klara.

Sedan la vi ut droppbevattningen och la på plasten som vi använde förra året med hål i.

Därefter hängde vi upp alla tomatkrokar.

Plantorna hämtades från det andra växthuset.

35 plantor i varje bädd och sex bäddar med tomater. 210 stycken att plantera och binda upp. Allt gjordes inte på en dag men nu är alla på plats.

Sjuk tacka

Idag på förmiddagen upptäckte vi att en tacka inte mådde bra. Grynet, född 2020 med två lamm födda för 16 dagar sedan, stod och hängde med huvudet och ville inte äta. Ögonen såg ”stela” ut, något var inte bra och hon hade nog ont. Det absolut värsta med att ha djur är när något av dem inte mår bra. Det är ibland svårt att läsa tecknen och man kan ju inte fråga dem var de har ont.

Ingen vidare bild men huvudet hänger i alla fall. Lammen är pigga.

Det första vi kollade var juvren men där upptäckte vi inte några konstigheter. Lagom mjukt och lagom varmt. Lammen var också tysta så de hade nog fått tillräckligt med mat. Vi boxade in henne och hennes två lamm i en egen box.

Nästa sak vi kollade var temperaturen men där var det inte något konstigt heller. Hon låg snarare lite lågt i temp än högt.

Magen var inte onormalt stor men kanske såg vi en liten antydan till tjock mage, särskilt på höger sida. Vi trummade lite på den och jämförde med de andra tackornas magar och tyckte inte att vi såg eller hörde något extremt onormalt där heller. Kanske lite mer trumljud än vissa andra tackor.

Vi hade vomstart hemma. Det finns att köpa för kor och de ska ha en hel tub men till en tacka så kan man ge ungefär en tiondels tub. Pastan luktar melass och jäst och innehåller en mängd näringsämnen som är viktiga för att vommen ska fungera. Tackan var inte jättesugen så visst mått av tvång fick vi ta till för att få i henne vomstarten. Skönt att vi båda var hemma så vi kunde hjälpas åt.

Vi gav henne också vatten med energibalans i men det ville hon inte heller ha så vi gav henne ett par ”sprutor” som vi fått av en veterinär vid ett tidigare besök. Inte heller det var så populärt. Energibalans är en konstig sak. Den är en blandning av glykol och glycerol. Inga nyttigheter för människor men för djur med vom är det tydligen som när vi äter dextrosol. Snabbt tillskott av druvsocker.

Sedan vägde vi hennes båda lamm för att se om de gått upp så mycket som de ska ha gjort efter sexton dagar och det hade de.

Vi försökte truga med färsk kirskål och torkat löv men hon stod bara och hängde med huvudet.

Här tyckte våra ankor att det var dags att hälsa på. De började leta efter ätbart i ensilageresterna och näbbarna trummade mot golvet. Det är roligt att de är så intresserade av oss även om vi inte hade tid att umgås med dem just då.

För säkerhets skull så ringde vi vår lokala veterinär som är inriktad på lantbruksdjur för att rådfråga. Vi berättade vad vi gjort och hon sa att vi gjort helt rätt och att det just nu inte fanns så mycket mer att göra än att avvakta. Vi bestämde att vi skulle ringa henne igen om det var så att tackan inte mådde bättre under eftermiddagen.

Efter lunch gick vi för att titta till henne och då vände hon på huvudet och såg på oss. Det kändes nästan som ett framsteg men samtidigt vet man inte om man lurar sig bara för att man vill att hon ska ha bättrat på sig.

Vi gav henne lite mer vomstart och en spruta energibalans och lät henne vara. Vid tretiden hade vi bestämt att ringa veterinären igen om vi inte kunde konstatera en förbättring och när vi kom ut då så låg hon ner och idisslade.

Man blir så himla glad när det går åt rätt håll. Senare på eftermiddagen så gav vi fåren färskt gräs och alla är som tokiga i det. Då åt även Grynet och efter det drack hon vatten och knaprade i sig lite mineraltillskott. Då kändes det som att vi klarat att få henne ok.

Vi pratade en del om detta idag att vi utan att veta hur det gått till lärt oss en massa om djur och hur man tar hand om dem trots allt under åren. Det känns bra och ger lite mer självförtroende när veterinären säger att vi gjort det vi skulle.

Skönt!

Mathantverkssafarihelgen är över

Innan vi öppnade klockan 11 tog vi en fika i trädgården.

Vi har haft hjälp av min syster Anne samt av våra barn Ina och Tilda. Det är guld värt när man ska arrangera något där vi själva blir upptagna av annat än det praktiska.

Själv har jag mest hållit till i odlingen och pratat gödslingsstrategier, ogräs, mikroliv och grödor. Vi har haft många besökare som varit intresserade av odling och som odlar själva och det är alltid spännande att möta och diskutera odling med andra.

Vi har haft en hel del besök av före detta praktikanter och vänner som tagit sig tid att besöka oss. Besökarna har kommit i en strid ström men det har inte varit fler än att vi faktiskt har haft tid att prata med de allra flesta.

I lastbilen hade vi laddat upp med plantor och framför allt tomatplantorna gick åt i en stadig takt.

I butiken stod Jonas och bjöd på provsmakning på honung och lät besökarna smaka på sishuanpeppar.

Flera besökare som bor i vårt närområde hade aldrig tidigare besökt Östäng och det är roligt när de hittar oss och trivs.

Vi är mycket nöjda och glada över helgen som varit. Nästa gång vi öppnar upp gården blir den 22 maj. Då har vi ”Öppen arbetsdag” då alla som känner för att vara med och jobba en dag mellan 10-16 är välkomna!

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑