Bröstpanel av pärlspont

I blivande badrummet tänker vi inte ta hänsyn till gällande branschriktlinjer utan köra utan tätskikt. Det finns inte några lagar som säger att det måste finnas tätskikt i badrum utan det är branschen som tar fram riktlinjer som sedan försäkringsbolagen kan ställa krav på att man följt. Att vi inte kommer att ha ett tätskikt innebär förmodligen att försäkringen inte gäller för badrummet ifall det blir en vattenläcka men eftersom badrummet blir på bottenvåningen och vi själva kan fixa till det utan några större problem så ser vi det som helt ok.

Så här har rummet sett ut sedan vi flyttade in. (Bortrivna tapeten till vänster fanns kvar.) Vi gillar inte fönstren utan skulle vilja ha gamla korspostfönster men det kommer vi inte ta tag i nu. (Kanske blir det aldrig gjort) I taket sitter det målade skivor som vi gillar även om vi vill byta färgerna. På väggen sitter det många lager tapet på lerklinad timmervägg och även på långt avstånd ser man att det släppt på flera ställen. På golvet ligger ett ek-klick-golv men under det anar vi ett trägolv som vi vill ta fram. På nedre delen av väggen blir det pärlspontspanel och över det lerklinad vägg med tapet.

Pärlspontsbrädorna har vi sågat till i rätt längd innan vi tog in dem i huset. Sedan har vi schellackat alla kvistar två gånger för att de inte ska läcka kåda genom färgen. Eftersom brädorna kan krympa efter att man satt upp dem så grundmålade vi alla innan vi började sätta upp dem. Risken är annars att man ser en vit kant inne i skarven som man inte kommer åt att måla när de väl är på plats.

När grundmålningen torkat så slipade vi av brädorna och sedan var det bara att börja. Det är trevligt att arbeta med pärlspont och eftersom det är timmervägg bakom så kan man spika var som helst.

Det enda problemet var att väggen inte är helt rak under så ibland blev det svårt att få brädorna i spont. Med hjälp av en kort bit pärlspont som man kan sätta på brädan man håller på att slå i och som man kan hamra på så går det till slut. Spiken sätter vi på skrå in i sponten innan vi fäster nästa bräda.

På första väggen började vi med att försöka ta bort all tapet men hejdade oss i tid och sedan skar vi helt enkelt av tapeten i höjd med bröstpanelen och satte panelen ovanpå tapeten. Vi märkte nämligen att det blev vinddrag på en del ställen när tapeten togs ner då det blåste mellan vissa stockar. Ytterväggarna har därför tapeten kvar under pärlsponten.

Två av väggarna var väldigt lätta för där fanns inga rör eller element men på två väggar var det knepigare. Tack och lov så är det moderna element som går att koppla ifrån utan att tömma hela systemet.

Rören kunde vi skruva loss fästena på och sedan gick det att kila in pärlsponten under. Vi har inkommande internet-fiber i det här rummet och den ville vi inte förstöra. Fiberdosan kläddes in i plastpåse och sedan fick vi kila in en bräda med ett urtag i under rören för att sedan slå ner brädan ”innan” uppifrån för att få allt på plats.

Sedan limmade vi tillbaka den lilla biten vi sågat ut med multiverktyget och limmade den i nästa bräda. Med lite lim, sågspån och färg så kommer den att döljas fint.

Hörnen är inte helt raka så även där var det en del pyssel.

När allt var uppsatt målade vi omgång två utan att späda färgen. Ni får ha lite fantasi och tänka er snygga väggar även över panelen och en list som löper längst med bröstpanelens övre kant. Sista målningen kommer vi inte att göra förrän vi är klara med mycket av det andra som ska göras i rummet.

Till och med den förut beigemålade öppna spisen finns det kanske hopp om. Den kanske också ska ut på sikt och ersättas av något mer värmeeffektivt men det får också bli en senare fråga. (Det kanske heller aldrig blir gjort) Det blev bra mycket bättre när den ramades in av bröstpanelen och målades i den mjuka kulören kittvitt. Pärlsponten är målad i antikgrönt. Båda färgerna är linoljefärger ur Ottossons standardsortiment.

Att arbeta i trä och lera gör att man faktiskt kan ändra sig. Vill vi riva ur spisen så kan vi göra det och bygga på med pärlspont i hela hörnet om vi vill ta bort den helt.

För att lugna er som blir oroliga över eventuella vattenskador, vi vet om att fuktskador är vanliga och att vi inte kan använda badrummet som om det var klätt i plast. Gamla hus är inte gjorda för den fuktbelastning som ett nutida livssätt innebär men det går att hantera. Vi kommer att ha en duschkabin med tak och en fläkt som reagerar på snabb ökning av luftens fuktnivå. Om det blir spill från badkaret bör det fångas upp av en handduk och om det kommer vatten på golvet så får det torkas upp. Att golvet blir blött är ingen fara eftersom det kommer att torka , vattnet fastnar ju inte innanför något tätskikt.

Vi rekommenderar inte att någon annan gör så här men vi kommer att göra det själva.

Odlardagarna 2023

I helgen var det odlardagar för femte året. I två år har det varit digitalt på grund av pandemin men nu träffades vi på plats på Redbergsteatern i Göteborg. Jag var med och arrangerade så det har varit en ganska intensiv helg.

Först på plats var alla utställare. Det är en tradition som är mycket uppskattad både av företagen som säljer fröer och odlingstillbehör och av besökarna. Det är stor skillnad på att köpa en produkt efter att ha sett den på bild eller att köpa den efter att ha klämt på den på plats. Semenco hade många roliga prylar med sig.

Lindbloms hade med sig fröer, termonät, bredgrep, sekatörer och skördeknivar.

Från Runåbergs kunde man köpa en av våra favoritböcker Runåbergs fröer och så fröer såklart.

Yngste säljaren på plats var Nico som odlat fram fröer från Lokförare Bergfälts jätteärt.

Jonas, Sanna och jag sålde våra böcker på ett bord. Det är roligt att höra hur väl mottagna böckerna har blivit. De används på utbildningar men köps också direkt av odlare. Hittills har vi inte hört ett enda negativt omdöme om böckerna och det känns väldigt bra.

Utställarlokalen började fyllas på med allt fler deltagare och till slut blev det dags att gå till den första föreläsningen. Deltagarna kunde välja mellan att lyssna på Martin Berg från Göteborgs stad, fortsätta gå på utställartorget eller att lyssna på Elisabet Ögren som pratade under rubriken Hur får vi våra jordar att må bra.

Elisabet, hortonom och rådgivare, och har jobbat på Jordbruksverket i många år där hon också varit med och tagit fram den senaste versionen av häftet Växtnäringsförsörjning. Ända sedan jag läste den skriften har jag velat höra Elisabet tala om detta. Hennes föredrag handlade om att skapa så optimala förhållanden vi kan för våra odlingar genom att arbeta MED mikroliv och maskar i jorden. Att gödsla med måtta utifrån vad vi har för status på våra jordar så att vi inte tillför för mycket t.ex. fosfor vilket missgynnar mykorrhizan. Det handlar om att:

  • Variera växtföljden
  • Tillför organiskt material
  • Maximera tiden med växande rötter i jorden
  • Ha skyddande marktäckning
  • Minimera jordbearbetningen

Det är råd som ges för att vi inte ska fortsätta att förstöra för mikrolivet som försöker hjälpa oss. Många av våra grönsaker är beroende av att det finns ett aktivt mikroliv bestående av svampar och bakterier men mycket av det moderna jordbruket har missgynnat och förstört livsbetingelserna för livet i jorden. Samarbetet mellan växter och livet i jorden är viktigt att förstå för att fatta hur vi ska jobba med gröngödsling, växtnäringsförsörjning och jordbearbetning. Ibland måste vi störa jorden när vi till exempel ska ha upp morötter men vet vi att det stör mikrolivet så kan vi göra det så skonsamt som möjligt och inte riva runt i onödan. Att köra med jordfräs blir allt mer ointressant och att jordbrukare använda gifter och konstgödsel blir allt mer obegripligt.

Efter föreläsningen hade publiken chans att ställa frågor och Elisabet är duktig på att dela med sig av sitt kunnande.

Efter första passet samlades vi alla i teatern för invigning av odlardagarna och för att gå igenom en del praktisk information. Nina från Jordad hand, Olle från Lilla Jordbruket och jag är de som har arrangerat själva programmet med hjälp av Vuxenskolan i Göteborg och med stöd av Göteborgs stad.

Nästa pass var det dags för Fredrik Sahlin från Godis Grønt i Danmark som talade om att knäcka koden för en framgångsrik grönsaksodling. Han har medvetet flyttat till en kommun med närhet till Köpenhamn där intresset är stort för hållbart och ekologiskt och där startat en grönsaksodling med sikte på att bli så stora så lönsamheten gör att de kan vara lediga och tjäna hyfsat med pengar. Han delade frikostigt med sig av sina ekonomiska siffror och berättade hur han själv allt mer gått från att odla grönsaker till att vara den som säljer grönsakerna. Idag har han en delägare och tre anställda som har var sitt ansvarsområde när det gäller driften.

Han levererar grönsaker till flera olika restauranger inne i Köpenhamn. Bland annat är Nova en av hans kunder. Bäst är de restauranger som har en personalmatsal med egna kockar då de är mindre priskänsliga. Två stora advokatkontor är hans bland annat hans kunder.

Därutöver har han andelskunder som kan prenumerera på 4, 6, 8 eller 10 grönsaker i veckan. Vid utlämningen lägger han upp alla grönsaker som det finns att välja på och sedan hämtar kunde 4, 6, 8 eller 10 grönsaker där de själva bestämmer vilka grönsaker de vill ha. Ett smart och lockande system men det kräver ju att man skördar mer än vad kunderna ska ha så att även de som kommer sist har något att välja mellan. Fredrik löser det genom att han levererar till restaurangerna efter det att andelsägarna hämtat sitt så då kan han kylförvara det överblivna fram tills det att det är dags för restaurangleverans.

Fredrik var mycket intressant att lyssna på och många blev nog sugna på att jobba mer i hans riktning även om flera konstaterade att det blir lättare om man har nära till en stor stad.

Sedan var det dags för utställartorg och lunch. Utanför teatern fanns Hallant med sina gröna tvåhjulstraktorer. Vanligast i Sverige i odlarvärlden hittills har de blå BCS-erna varit men Hallant tar in de gröna Ferrari som är exakt samma maskin fast med annan färg. Här rör det sig om direktimport så priset ska vara lägre. Vi har en ständig fundering på om vi ska köpa en tvåhjulstraktor eller ej men hittills har vi stått emot. Kanske blir det en så småningom men då blir vi också beroende av drivmedel och många av redskapen bearbetar jorden på ett sätt som vi känner oss lite tveksamma till. Samtidigt skulle det vara fantastiskt att kunna köra över majsbäddar och kålbäddar med en slaghack så allt material sönderdelades och kunde direktkomposteras på plats.

Biodynamiska föreningen var på plats. Bossgården har sedan några år certifierat sin odling med Demeters biodynamiska märkning.

Waterboys hade med sig bevattningsutrustning och erbjöd en generös mässrabatt. Många odlare köper bland annat droppbevattning från dem.

Under eftermiddagen hade vi fokuspass där deltagarna kunde välja att fokusera på växthus, teknik eller fröer. Jag ledde fröpasset och där var intresset stort. Vi delade sorttips och diskuterade diverse frörelaterade frågor. Bland deltagarna fanns följande favoriter:

  • Gurka: Shintokiwa, Richmond green apple, Xintai, Suyo Long, Crystal Apple, Adam F1, Diamond och Katrina F1
  • Tomat: Brads atomic, Pink princess, Mei wei, Artican blush, Matina, Marglobe, Naranja, Black cherry, Goldiana, Cheramy F1, Sakura F1, Sungold, Paul Robson, Ruthje
  • Rödkål: Rodyna, Klimaro, Amarant
  • Vitkål: Kalorama, Donator, Nigel früwise, Castello
  • Knippmorot: Milan, Finn, Mokum
  • Lagringsmorot: Dolciva, Norway F1
  • Morötter för leriga svåra förhållanden: Oxella, Paris Market

På kvällen fortsatte diskussionerna på Hagabions restaurang där vi åt en god middag. Vi var nog alla rätt möra och trötta efter dagen men det var ändå intensiva diskussioner runt borden.

Dag två inleddes med en föreläsning av Magdalena Hermelin följt av ett samtal med Ellen Rönnblad. Många småskaliga odlare kommer in i jordbruket utan närmare bekantskap med storskalig odling. Hur gör man egentligen när man vill rationalisera och skala upp sin odling – och går det att kombinera med en ekologiskt hållbar verksamhet? Det var ämnet för passet. Oavsett var man själv står i frågan är det tydligt att småskaliga odlare kan lära sig mycket av större verksamheter. Det är också tydligt att vi behöver alla former av odling för att öka vår självförsörjningsgrad. Själv kunde jag inte lyssna på det föredraget då jag och Jonas Ringqvist samtidigt pratade om hur vi tänker att man kan planera och starta upp sin småskaliga odling. Inte har jag några bilder från passet heller…

Därefter var det dags för en workshop ledd av Helena von Bothmer med temat Vart är vi på väg? Kan jag som odlare bidra till resiliensen i samhället?

Där fick vi i grupper diskutera våra drivkrafter och hur vi ser på oss själva som odlare i samhället. Mycket nyttigt och intressant.

För att stötta nätverksbyggande mellan odlare lät vi alla ställa sig på teaterns golv utifrån var de hade sin odling. Norr i ena änden och söder i andra, öst åt ena hållet och väst åt andra. Förhoppningsvis ledde detta till att besökarna både fick nya framtida samarbetspartners men de fick också möjlighet till nya lunchkompisar.

Efter lunch var det dags för Ylva Andersson på Hushållningssällskapet som visade hur man gör en växtnäringsbalans och sedan fick deltagarna möjlighet att räkna ut sina egna balanser. Själv valde jag att gå på Hans Gaffke som talade om att Ta eget frö med aktiv selektion. Vi planerar inte att ta frö i någon större utsträckning i dagsläget då vi har nog med projekt på gång. Idag tar vi bara fröer från vissa bönor och tomater men det sker inte på så medvetet sätt. Hans berättade att om man ska göra en selektion så ska man basera den på det genetiska urvalet och försöka hålla urvalet brett. Tar du t.ex. frö från tomat så ska du välja de bästa friskaste plantorna och inte välja fina tomater. Väljer du ut tio fina plantor och tar en tomat från varje så får du ett bredare och bättre urval än om du tar tio tomater från samma planta.

Det är också så att om man odlar en gröda i en bädd och bädden varierar i hur väl plantorna trivs så blir det lätt så att man tar fröer från den änden av bädden där plantorna ser finast ut. Men då selekterar man inte ut de bästa plantorna utan man väljer efter odlingsbetingelserna. Det finns många fällor att gå i om man ska börja odla fröer men vi behöver verkligen få fram svenska fröer anpassade för våra förhållanden. Runåbergs efterlyser svenska fröodlare och det gör även Nordfrö. De flesta andra fröfirmorna odlar inte fram egna fröer utan köper in fröer från andra firmor i andra länder. Det gör också att vi får en sårbar situation.

Sista passet diskuterade Helena von Bothmer kompost med Ossian Tidblom och Paulina Jonsson under rubriken Slut kretsloppet – ta hand om ditt eget organsika avfall och gör eget odlingssubstrat. Det byggde på frågor och inspel från publiken kring vad vi har att tillgå för resurser och vad vi kan förvänta oss för slutprodukter.

Att ta oss ifrån torvbaserad påsjord är en annan viktig fråga i odlingsvärlden om vi ska kunna skapa en småskalig livsmedelsproduktion som är resilient och hållbar på riktigt.

Därefter var det avslutning och sen väntade bara disken.

Tack alla deltagare som kom och deltog så aktivt i dessa dagar. Jag har mycket att smälta och jag hoppas att några andra odlare ute i landet tar tag i stafettpinnen så vi får träffas om ett år igen.

Wasabi – Eutrema japonicum

Vi har två wasabiplantor. Den ena står kvar i en kruka i glasväxthuset och den andra är planterad i skogsträdgården. Det är inte varje dag vi går in i växthuset men idag var vi där och såg att wasabiplantan fortfarande hade gröna blad. Det var fem plusgrader i växthuset eftersom solen sken men där har i omgångar varit rejält kallt i vinter. Wasabiplantan lär inte kunna överleva om det blir under tio grader. Den anses vara mycket svårodlad då den inte tål att torka ut.

Därför har vi bara satt ut en av våra plantor eftersom vi först ville se om den överlevde. När plantan är 50 centimeter hög ska roten vara två centimeter i diameter och då ska man kunna skörda den. Växten kallas också grön pepparrot eller japansk pepparrot och smaken påminner mycket om just pepparrot. I Japan används den även för att smaksätta glass och godis.

Vi gick upp till skogsträdgården och kollade hur vår utplanterade planta mådde.

Vi har planterat den i ett litet dike som vi har grävt för att dränera marken i skogsträdgården. Just nu är det vatten runt plantan och det klarar den tydligen bra.

Bladen är frusna men ser pigga ut ändå. Här har det varit riktigt kallt några dagar men plantan står ganska skyddad ändå så än så länge lever den.

Vi vet inte om vi någonsin ätit äkta wasabi eftersom den gröna röra som serveras på sushirestaurangerna tydligen oftast består av vanlig pepparrot, grönt färgämne, senapspulver och olja. Vi hoppas att vi så småningom ska kunna skörda något. Mest för skoj skull och absolut inte för produktion. Tydligen kan man torka wasabi och använda under flera månader men den går också att äta färsk. Vi vet inte om man kan dela plantan och äta delar av roten eller om man måste skörda hela plantan och därmed ta död på den. Vet någon så skriv gärna en kommentar.

Wasabin tillhör Brassicaceae släktet och är alltså en perenn kålväxt. Den blommar med små vita blommor.

Permakultur på Gotland

Sedan 2014 träffas vi varje år för att hjälpa varandra att ”designa” våra liv. Helena, Helena, Pella, Susanne, Miriam och jag. Denna gång saknade vi Miriam. Fokus brukar vara på platsen eller sammanhanget där vi ses. Vi började 2014 på Östäng och sedan har vi träffats på följande platser:

2016 Skenora gård

2017 Sven Nils

2018 Kosters Trädgårdar

2019 Östängs Gård

2020 Elfvabjer

2021 Skenora och Kosters Trädgårdar

2022 Skåne

2023 Gotland

Anledningen till att vi i år träffades på Gotland var att Helena U har flyttat dit. Hon hyr ett fint litet hus på en gård där vi kunde hålla till.

Huset är invändigt fint renoverad och eftersom vi precis påbörjat inomhusrenoveringen blir man extra uppmärksam på färgsättning och detaljer.

Första dagen var vi inbjudna att delta i en dag kring det lokala småskaliga fisket på Gotland. Ingen av oss sysslar med fiske men all lokal matproduktion har på många sätt liknande utmaningar och möjligheter så det är ändå intressant. Först lyssnade vi på ett föredrag av Andreas Pettersson från Länsstyrelsen som berättade att 80% av all fisk som fångas i Sverige inte används till humankonsumtion utan till djurfoder. Det är en helt absurd siffra. Vi riskerar utfiskning av haven för att föda våra djur på land och där går massor av energi åt till ingen nytta. Det produceras cirka fem miljoner ton fiskmjöl i världen och huvuddelen går till att sedan föda upp annan fisk, fjäderfän och pälsdjur. Det finns bara 17 fiskare kvar på Gotland. Målet för den småskaliga fiskeproduktionen på Gotland är att huvuddelen av den fisk man tar upp ska gå till humankonsumtion. Fisk från Östersjön har dåligt rykte och därför har man inom de projekt som gjorts på Gotland skickat fisk på analys för att se hur mycket kvicksilver, dioxiner och PCB som fisken innehåller. Mätningarna visar att fisk som fiskas runt Gotland innehåller miljögifter långt under gränsvärdena.

Efter ett pass med intressanta föreläsningar blev vi bjudna på en trerätters lunch gjord på råvaror från Gotland. Förrätten var baserad på Id, huvudrätten på lamm och efterrätten bestod av glass. Väldigt gott och roligt att få provsmaka och kunna diskutera olika smaker.

Efter lunchen gav vi oss av mot havet och tog en promenad vid Baju fiskeläge.

Skönt att komma ut och röra på sig och att promenera är alltid bra för samtal.

I år hade vi planerat att ägna vår träff åt allmänna upplevelser och rundor kring oss allihop istället för att fokusera på en enskild person och dennes verksamhet.

Vi känner varandra väldigt väl vid det här laget och tilliten i gruppen är stor vilket gör att vi alla mår bra av att lyfta saker och vända och vrida på våra möjligheter och utmaningar i gruppen. Att få en stund där allas uppmärksamhet riktas mot en för att verkligen lyssna och förstå är väldigt nyttigt.

Vi ställer frågor för att förstå och hjälps åt att fundera över problem och tankar. Det som tas upp under en runda återkommer sedan under måltider och promenader och vi känner alla att vi kan be om hjälp med råd och tankar även om det ofta räcker långt med att få berätta och sätta ord på sin egen verklighet.

Vi brukar ha rundor varje gång vi träffas där var och en kortfattat får uppdatera oss andra men den här gången ägnade vi mycket tid åt var och en vilket gjorde att vi fick ta några per dag då rundorna tog lång tid.

En av talarna på fiskedagen var Markus Wahlgren från Stora Coop i Visby. Han bjöd in oss till ett studiebesök i butiken för att titta på hur de hanterar hållbarhetsfrågor och svinn. Vi kände oss nog alla ganska tveksamma – men vad sjutton. Alltid lär man sig något.

Det visade sig bli ett väldigt trevligt och framför allt inspirerande besök. De har mycket medvetet satsat på att få ner matsvinnet i butiken och tänker annorlunda och inte så lite galet. De säljer billiga kassar med varor som är utgående.

De tar emot studenter en gång i veckan som får köpa skadade och utgående varor extremt billigt. De torkar bröd och bullar och gör skorpor och ströbröd. De levererar pasta och bröd till ett lokalt företag som bränner sprit och de tar även hand om skadade kaffepaket och gör likör. De tillverkar även handspriten som finns i entrén på restprodukter.

Det som inte kan användas på något av alla dessa sätt hamnar slutligen i den rostfria maskinen Håkan som förvandlar matsvinn till kompost på 24 timmar. Komposten säljs sedan som jordförbättringsmedel i butiken.

Coop Visby har en helt egen estetik som inte riktigt ser ut som vanliga Coop. De har också en hel del mer eller mindre galna idéer.

Som att starta en second-handavdelning.

Eller att starta ett eget skivbolag.

Eller att ge ut en diktsamling av en av sina anställda.

De har också en stor avdelning helt dedikerad till mat producerad på Gotland och där finns mycket att välja på. De säljer också den fisk som vi hörde om dagen innan och en av dagarna åt vi en mycket god fisksoppa som Helena lagat på gotländsk fisk.

När Markus tog över Stora Coop i Visby låg svinnet på 120 ton per år. Nu är de nere i 7 ton per år och de jobbar ständigt på att bli bättre. De har fått massor av utmärkelser och tar emot studiebesök från andra butiker som vill jobba i mer hållbar riktning från hela världen. Det som gjorde mest intryck var nog ändå att de verkade ha stort fokus på att lyfta sina medarbetare och ta till vara deras olika färdigheter, nördkvalitéter och förmågor på ett kreativt sätt. Det verkade helt enkelt roligt att jobba på Coop i Visby.

Sen var det återigen dags för en promenad, denna gång i Brucebo naturreservat strax norr om Visby.

Fina utsikter, grottor, vackra stenstränder och slånsnår att ta sig igenom.

Promenaden slutade vid konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruces konstnärhem från sekelskiftet .

Speciellt imponerad blev jag av deras jordkällare. En sådan hade det inte varit fel att ha.

Ett stenkast från Helenas hus ligger Boge Bränneri som tillverkar hantverksmässig smaksatt sprit.

Vi hade turen att få en guidad visning av Hanna som är en av delägarna.

Förutom att visa oss lokalerna så fick vi en genomgång och en möjlighet att provsmaka sex av deras produkter.

Akka, Britta, 1829, Långmyre, Hallon och Björnbär/sichuan.

Fokus på våra träffar är alltid på lokalproducerad hantverksmässigt framställd mat och dryck och det diskuteras mycket smakämnen och processer för att producera mat på ett hantverksmässigt sätt. Vi äter alltid gott och prövar lokala ostar, korvar, drycker och restauranger.

Alla måltider är ackompanjerade av samtal om stort och smått. Aromer i olika rökta produkter, kemi i växter, lästa böcker, sedda filmer och kriserna i världen.

Det är en ynnest att en gång om året få hänga med de här starka, kloka kvinnorna som har så mycket att ge och som dessutom är väldigt trevliga.

Sista dagen hälsade vi en stund på Helenas hästar innan vi gav oss av mot Visby där vi vandrade omkring ett par timmar innan båten skulle gå.

Tack Helena U för att du tog emot oss och tack allihop för att ni finns och gör så mycket gott här i världen!

Vattenfilter

Vi har haft ett vattenfilter i tio år och idag var det dags att byta ut filterstavarna. Om jag minns rätt så har vi bara bytt ut dem en gång förut. Eller kanske två? Hur som helst så ska man byta oftare än så enligt instruktionsboken men vi har inte upplevt att det varit nödvändigt.

Vårat filter är av gravitationstyp. Inga pumpar eller slangar är inblandade utan filtret står på en bänkkant och den som vill ha filtrerat vatten öppnar kranen på filtret. När det börjar rinna långsamt är det dags att fylla på några liter.

Filtret består av två behållare i rostfritt stål. De placeras på varandra och i den övre sitter fyra filterstavar. Stavarnas keramik släpper in vatten från utsidan och låter det rinna ner i den undre behållaren. Keramiken är ungefär en centimeter tjock. Inuti den finns det i vissa modeller andra filtermaterial som aktivt kol och annat.

Den här typen av filter uppfanns i England under tidigt 1800-tal på uppdrag av drottningen. Londons hälsoläge var nog en enda stor magsjuka och något behövde göras. En viss sorts lera bränd på ett visst sätt gav keramiken tillräckligt små porer för att att stoppa bakterier varpå uppfinnaren kunde hämta ut sin adelstitel.

Ska sanningen fram så är jag inte helt inläst på historien men jag kunde den för tio år sedan när jag googlade mig fram till just det här filtret. Jag tror faktiskt att min beskrivning inte är helt fel.

Jag tycker om att filtret är så enkelt att förstå sig på och att göra rent. Inte ens en flaskborste krävs. Det är för övrigt inte mycket smuts som ska bort. Vårt vatten är ganska snällt. Inte mycket kalk, syror, järn eller andra metaller. Efter en tid bildas en rostfärgad hinna på insidan som är enkel att ta bort med svinto. Det bildas mest i den övre behållaren som innehåller ofiltrerat vatten.

Nya filterstavar. De kallas ”candle” på engelska. Inte jättekonstigt men ändå lite? De här ska klara av att rena tio kubikmeter innan de behöver bytas. Jag tror att de har tagit till ordentligt i underkant och att vi kommer att få ut betydligt mer rent vatten ur de här filterstavarna.

När vi köpte filtret bodde vi i en lägenhet med kommunalt vatten. Vi testade filtret och upptäckte att vattnet blev lite godare. Kanske var det inte filtreringen utan luftningen som gjorde skillnad. Den lilla doften av klor som finns i kommunalt vatten försvann också. För mig var en stor fördel att det alltid fanns vatten att dricka som inte var kylskåpskallt. Rumstempererat vatten är betydligt godare och behagligare att dricka tycker jag. Ylva förstår sig inte på den synpunkten alls.

Ni kanske undrar varför vi köpte filter när vi bodde i lägenhet men vi tänkte redan på den tiden på resiliens och krismedvetenhet. Idag har alla hushåll informerats om att man bör ha dunkar med vatten. Har man ett vattenfilter så har man alltid möjlighet att rena vilket vatten som helst. Har man dessutom ett snyggt filter som ger rumstempererat gott vatten så kan man låta det stå framme utan att folk tycker att man är helt foliehattsgalen – redan innan krisen kommer.

Under det senaste året har det varit toppen att ha ett vattenfilter. När vi spolade rent brunnen så dröjde det ganska länge innan vattnet var fritt från bös och sand. Naturligtvis går det att köpa vatten i butiken, men det var aldrig aktuellt.

Jämfört med den nya filterstaven ser de gamla ganska illa ut.

Jag har tidigare försökt att köpa både behållarna och filterstavar i svenska butiker men det har blivit till att beställa från Amazon eller liknande. Idag är läget bättre. En snabb googling på ”Gravitationsfilter”ger en hel del träffar och en del verkar vara i Sverige. Kul! Om vi hade köpt filtret idag så hade vi nog valt samma filter men med två keramikstavar i stället för fyra. Lite långsammare men bytena av filterstavar kostar hälften så mycket.

Det finns tre namn som hela tiden dyker upp i samband med de här filtren.
– Doulton, som jag tror är uppfinnaren. Det verkar fortfarande finnas ett företag med det namnet.
– Berkey, som jag tror är tillverkaren.
– British Berkefeld som verkar ha tillverkat våra nya filterstavar.

På Berkeys blogg finns den här bilden:

Jag gissar att vi har modellen Big. I så fall är den med två filter, Travel, något mindre. Det står ju hur många filter som maximalt får plats. Beror det på att de går att beställa med olika antal monteringshål för filter eller pluggas de övriga hålen igen?

Här är sidan som bilden kommer från.

Efter montering av de nya filtren är det dags att fylla. Första omgången ska inte drickas, det kommer lite keramikdamm i början.

Det känns mycket bra att ha ett filter som kan ge dricksvatten även om vi matar den med vatten från ett dike, hämtat i en smutsig hink. Viktoriansk teknik: Det är grejer det!

Lerklining och tapetsering av timmerväggar

Vi startade renoveringen av vårt gamla gästrum för att göra om det till ett badrum men fick avbryta då vi upptäckte att vi inte kunde dra avlopp under huset där. Istället flyttade vi över alla kontorsmöbler och började riva ner väggarna även i rummet vi hittills haft till kontor. Nu är det alltså kaos i två rum och så kommer det att vara ganska länge.

Här ser ni det tillfälliga kontoret med halvt nedrivna tapeter, bokhyllor halvvägs för fönstret och en frysbox i ena hörnet. Inte optimalt men ändå fungerande en tid… Den med god fantasi kan tänka sig om något (några) år när jag har byggt väggfasta bokhyllor som ramar in fönstret och döljer hela väggen. Då kommer det bli snyggt.

Vi har i alla fall en fin kakelugn att titta på även om den inte fungerar än. Bredvid den syns tapetprover från olika tidsepoker.

I båda rummen är det många lager tapet. I nuvarande kontoret har vi hittat sex lager i olika färger. Den minst attraktiva tapeten är nog den som är gjord sist.

Men det finns också en hel del snygga där under.

Under alla lager tapet finns ett lager tidningspapper och det är alltid roligt då man med ganska stor säkerhet därmed vet när tapeten är uppsatt. I nuvarande kontoret hittade vi en Kungörelse från 1906 så tidigare än så kan tapetseringen i alla fall inte vara gjord. Där kan man läsa att det ska bli auktion i Edsås efter hemmansägaren Alfred Andersson och att man där kan köpa både säng- och gångkläder.

Vi tror att vårt hus är byggt 1904 men om det betyder att det började byggas då eller om det var klart då – det har vi ingen aning om. Tapeterna i kontoret gjordes i alla fall inte förrän några år senare.

När vi väl insett att vi fick tänka om och flyttat alla kontorsmöblerna så var det dags att börja riva tapeter i nästa rum. Det dröjde mycket länge tills vi över huvud taget hittade ett datum

Det kändes orimligt att detta rum inte skulle ha tapetserats förrän 1939 då det ändå vetter mot vägen på bottenvåningen. Men när vi letade vidare insåg vi att denna tidningssida låg ovanpå ett par lager av äldre tapet så det var bara att leta vidare.

När man börjar leta bland tidningspappret man hittar så går arbetet långsammare och långsammare och man fascineras av estetiken och sättet att uttrycka sig på den tiden. Dala skofabrik i Göteborg saluför Kronoskodon.

Men vad hjälper det när ”Viskafors Galoscher äro de bästa”

Skinkan kostar två kronor kilot.

Tidningen själv beskriver sig som ”Politiskt vaken, svensksinnad och hofsam men orädd”.

Alingsås bomullsväfveri söker Kunniga väfverskor men frågan är om tidningens sättare är så kunnig då ett g i Eggvena råkade hamna upp och ner.

Till slut finner vi årtalet 1908 vilket indikerar att detta rum tapetserades två år efter vårt nuvarande kontor.

Under alla lager tidningspapper så är väggarna täckta med lera. Ett lokalt material som blandades med hackad lin och halm och ströks på väggarna i flera lager för att täta från vind och för att ge en slät yta. Först la man ett klisterlager och sedan grovt bruk för att sedan avsluta med ett eller två lager finare bruk.

Eftersom väggarna under leran är gjorda av liggande timmer som rört på sig så har tidigare ägare försökt fästa partier av leran som lossat från väggen med pappspik. Detta hittar vi på flera ställen och av olika ålder så det är definitivt ett arbetssätt som funnits med länge.

På detta frilagda lager som är cirka fem kvadratmeter så sitter leran fortfarande fast efter långt mer än hundra år. Det är oerhört fascinerande. Någon gång under tidigare omtapetseringar så har de lagat i vilket ses till vänster där det är ett ljusare ilägg mitt på väggen. På andra väggar så hålls leran numera bara upp av tapeten så hela väggen bågnar. Detta är inte någon yttervägg men i en av springorna som syns på bilden kunde man ändå känna vinden. Där leran är hel blåser det inte alls men där leran spruckit känner man draget.

Vi har tänkt sätta en bröstpanel av pärlspont i badrummet och innan vi hade stått alla timmar och pillat på tapeter och tidningspapper så visste vi inte hur vi skulle göra för att bygga upp väggarna ovan bröstpanelen. Vi var till och med inne på att klä resterande del av väggen med något skivmaterial men nu har vi blivit så imponerade av gamla tiders lerklining så vi lutar åt att laga i leran på vissa ställen och ta ner och klina om på andra. Det är ett jobb som vi absolut inte kan så det ska bli spännande.

Alingsås Matmarknad

Idag har jag varit på möte med fem andra lokala matproducenter som vi kommer att samarbeta med kommande säsong. Vi träffades i gårdsbutiken hos Lépicerie de Jerome hos Johanna och Jerome som bjöd på goda ostar, fikon och oliver.

Vi på Östängs gård har sedan 2016 drivit Nolbygårds Matmarknad varje lördag hela sommaren och det har varit fantastiskt på många sätt. Vi startade marknaden som ett leaderprojekt och det har varit vår huvudsakliga försäljningskanal under dessa år. Eftersom det var vi som startade marknaden har det också varit vi som har varit ansvariga och vi har också varit med varenda lördag. Då vi ofta har praktikanter eller wwoofare på vardagarna så blir det många arbetsdagar under en vecka och vi kände i somras att det skulle vara skönt att få vara ledig någon helg under sommarhalvåret.

Därför beslutade vi i höstas att lägga ner Nolbygårds Matmarknad. Vill någon ta över så går det säkert att ordna men vi kommer inte att driva verksamheten vidare. Istället har vi gått samman med fem andra producenter och kommer att finnas på Kungsgatan i höjd med Stora Torget inne i Alingsås på torsdagar 14-18 från och med 16 juni till och med oktober månad. Det kommer att bli kanonbra. Nu är det inte längre vi som är ensamt ansvariga utan alla sex säljare tar på sig en del av ansvaret.

De säljare som är med är Emelie Heij från Lilla Håkansgården i Magra. Hon kommer sälja ägg från hönor som har det riktigt bra. När det inte är fågelinfluensarestriktioner går hönsen utomhus i flyttbara hägn och bor i en flyttbar äggmobil. När det är restriktioner har de det också bra men då går de inne i ett hönshus. Eftersom vi själva har slutat att producera ägg så känns det extra bra att ha fått med Emelie som säljare.

Peter och Ann-Sofie från Brobacka Vedugnsbageri kommer med sitt tunnbröd, hålkakor, bullar och andra bakverk. De håller till mellan Alingsås och Borås där de också har en gårdsbutik.

Rebecca från Grönedals gård som säljer honung och bröd. Rebecca har varit med hela säsongen på Nolbygård och har haft det som sitt huvudförsäljningsställe.

Ulf och Ingrid från Lammat som säljer korv, lammkött och andra delikatesser. De producerar lite av varje utöver det som sylt, saft, ägg, honung osv. De håller normalt till i Bitterna där de också har en gårdsbutik.

Jerome och Johanna från Lépecerie de Jerome som säljer franska ostar och olika såser och maträtter från Frankrike. De håller normalt till i Hemsjö där de har en gårdsbutik och en matvagn där de säljer Fransk mat.

Det innebär att Alingsåsare från och med i sommar kommer att kunna handla kött, charkuterier, ost, mjöl, grönsaker, ägg, honung, must, bröd, bakverk varje torsdag hela säsongen.

Det känns som starten på något väldigt bra. Torsdag känns perfekt då många handlar inför helgen. Vi kommer att ha öppet hela eftermiddagen vilket gör att folk kan handla på väg hem från jobbet.

Boksådd

I höstas plockade jag några nävar bokfrön i Nolhagaparken i Alingsås. Nolhaga har många stora bokar och det var enkelt att samla upp några hundra frön.

Idag tog vi en promenad i skogen för att sprida ut dem. Vi passade på mellan förmiddags- och eftermiddagsregnen. I och med att vi har tagit ner granar och skapat några gläntor så kanske det är möjligt att bokarna ska kunna växa här.

Wikipedias karta visar boken utbredning i stora drag. Enligt den så bor vi en liten bit söder om nordgränsen. Svenska Artdatabanken har en betydligt mer detaljerad karta över bokens utbredning i Sverige. Röd färg betyder 500 st eller mer, orange färg markerar 10-500 st och den ljusaste färgen visar var det finns 1-10 st bokar.

Artdatabankens karta visar att den riktiga nordgränsen går norr om Vänern vilket ser mer rimligt ut än Wikipedias karta.

Vi har inte en enda bok på våra marker men det skulle vara trevligt att ha ett trädslag till. I och med att fröerna kommer från närområdet borde det finnas lite större överlevnadschans än om de skulle komma från Skåne.

Om det inte skulle komma upp en enda bok så har vi inte gått med någon större förlust, varken i tid eller pengar. Om några bokar skulle ta sig och bli träd så har vi breddat de ekologiska nischerna och lite grann förberett vår skog på en smula högre medeltemperaturer. Vi håller tummarna! Vi har sparat några frön som vi ska så i en kruka.

Husrenovering

I åtta år har vi bott på vår gård. Redan från början bestämde vi oss för att INTE gå i fällan och börja renovera huset eftersom det var helt funktionsdugligt även om det är långt ifrån hur vi vill ha det. Vi har renoverat hus förut och tycker att det är roligt men vi köpte inte gården i huvudsak för bostadshuset utan för att vi ville ha igång en verksamhet. Vi tänkte att det skulle ta fem år men det har tagit åtta.

Nu börjar det dock bli dags att förändra insidan på vårt hus så det blir som vi vill att det ska vara samtidigt som vi vill få till en energilösning som vi är nöjda med. Det kommer att bli en ganska omfattande renovering som involverar tolv utrymmen alltifrån pannrum, krypgrund och tak till vardagsrum, hall, badrum osv. Vi bor i ett fantastiskt hus från 1904 med timmerstomme och många detaljer bevarade under nuvarande material. Det är ett så kallat dubbelhus med två skorstenar. Det har kanske funnits fyra kakelugnar på bottenvåningen varav tre är bevarade och en i funktion än så länge.

Så här ser det ut idag.

Vi har två ingångar till huset. Huvudingången leder in till en stor hall med gott om potential. Där har tidigare ägare bytt ut korspostfönstren mot lägre enluftfönster. Moderna, billigare och ocharmigare.

Ett av dem har vi fått byta ut då det helt enkelt ruttnat bort. Ytterligare ett är på gång men det får vänta. I hallen gillar vi taket.

Strukturtapeten från åttiotalet eller den underliggande röda är vi inte lika nöjda med.

Från hallen har det från början gått att gå rakt fram in i salen. Vi tror att det har suttit ett par dubbeldörrar med glas där för de står kvar på vinden. Här har tidigare ägare byggt ett badrum med plastmatta på golv och tak. Vi blir inte riktigt kloka på lösningen för när vi mäter väggarna så verkar det som om det finns tomrum ovanför och på höger och vänster sida om badrummet. Vad som döljs där har vi inte någon aning om. Ska vi nu gå till salen/vardagsrummet får vi antingen gå till höger genom kontoret och ett gästrum och in i salen eller till vänster genom köket och vårt sovrum.

När huset byggdes så fanns det naturligtvis inte något badrum inne så planlösningen är inte gjord för det. Lösningen med att lägga det i den stora hallen kanske kändes bra när det gjordes men vi gillar det inte. Den vanligaste lösningen för att få till ett badrum i hus av den här typen är att bygga ut, ofta på en gavel. Enplans toa/badrum/tvättstuga med snedtak. Så blev det inte här. Tvättstugan har de visserligen byggt till på gaveln i en påbyggnad som är långsmal och lite bökig att komma in i. Men toaletten hamnade mer centralt.

Slöjd & Byggnadsvård på Nääs har gjort en serie om olika klassiska husmodeller fån tidigt 1800-tal till 1970-talet. Den typen av hus som vi har kallas där för ”salsbyggnad” för att skilja den från de något mindre dubbelhusen som har fyra rum i bottenplan. Så här ser deras ritning ut. Den skiljer sig en hel del från vårt hus men duger som skiss. Vår sidodörr är på ett annat ställe, vår trappa till övervåningen utgår från stora hallen mm. Dessutom fattas skorstenarna och bakugnen. Men ändå.

Här finns det en hel del att läsa om salsbyggnaden Hemvik: https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/hemvik—salsbyggnad-1890/

Här finns hela serien med beskrivningar av hus:

https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/

Nedan kan ni se vår nya planlösning. Upp och ner jämfört med skissen ovan.

Vi kommer att göra hallen ännu större när badrummet tas bort. Där hoppas vi att få till fast förvaring i form av väggbyggda skåp. Innertaket ska behållas men sedan får vi se vad det blir. Helst vill vi byta alla fönster. Hallen kommer inte att bli klar de närmsta åren. Det kommer att bli en kort gång mellan hallen och salen. Salen kommer att få in ljus från två håll i stället för ett och det kommer att göra stor skillnad.

Från hallen kommer man att komma in i salen/vardagsrummet. Där gillar vi kakelugnen.

Vi är inte lika förtjusta i strukturtapeten från åttiotalet eller i laminatgolvet i limmad körsbärsträ.

Vi hoppas att det ligger ett fantastiskt trägolv under.

Fram tills igår hade vi tänkt göra badrum i rummet märkt kontor i den nedre skissen. Där har vi nu haft ett gästrum/skräprum. Den vita kakelugnen är bevarad och tanken var att kunna bada i skenet av kakelugnens eld kalla kvällar i november. Nu vet vi inte hur det blir – kanske blir det i stället badrum i vårt nuvarande kontor. Beslutet tas i veckan och hänger på hur det går att dra avloppsrör i krypgrunden. Vi har en fantastiskt stabil jordkällare under huset med gigantiska stenblock som försvårar en rördragning.

Det lär bli många inlägg om husrenovering framöver. Vi är glada att vi har renoverat hus tidigare och att vi inte skyndade oss att börja med det så fort vi flyttade hit. Nu känner vi huset på ett annat sätt. Det finns en hel del utmaningar och saker som vi inte prövat på tidigare. Som att tapetsera på en delvis lossnad lerklinad vägg. Det behöver vi lära oss.

Odlardagarna 2023

Jag råkade hamna i arrangörsgruppen för odlardagarna 2023. Det var inte riktigt meningen men eftersom jag tycker dagarna är så oerhört viktiga och verkligen ville att de skulle bli av så var det bara att försöka hjälpa till.

Det har varit ett roligt arbete och idag kan vi presentera programmet. Det blir kanon. Så många bra föreläsare och programpunkter. En blandning mellan att lyssna och att delta. Dessutom blir det ett utställartorg där man kan botanisera mellan fröer, bevattningsutrustning och redskap. Lördag kväll blir det fest och efter två år med digitala odlardagar så är detta verkligen något som jag ser fram mot.

Utställartorget är öppet hela lördagen och än så länge är följande utställare klara: Lindbloms, Runåbergs, Semenco, Hallant, Waterboys, Bossgården, Knalten och hushållningssällskapet.

Programmet är fyllt av kunniga människor och intressanta ämnen.

Elisabeth Ögren som tidigare jobbat på Jordbruksverket som rådgivare kommer att berätta om hur vi får våra jordar att må bra. Jag blev mycket imponerad när jag läste hennes skrift växtnäringsförsörjning som Jordbruksverket gett ut och ser mycket fram mot denna programpunkt. Hon kommer att tala om mikroliv, gröngödsling och växtnäringsförsörjning.

Vill man inte lyssna på henne kan man istället ta del av ett samtal mellan Martin Berg på Göteborgs kommun och Olle Olsson på Lilla Jordbruket kring bland annat kring hur man kan samarbeta med sin egen kommun för att få tillgång till odlingsmark.

Svensken Fredrik Sahlin driver Godis grönt i Danmark har 160 andelar och levererar dessutom grönsaker till ett tiotal restauranger. Han berättar om etableringen, investeringsbeslut, kundrelationer och siffror från företaget.

Sen följer en långlunch med utställartorg, mingel och lunch.

Därefter följer ett fokuspass där man kan välja att fokusera på teknik, fröer eller växthus/tunnel. I varje rum finns en moderator som leder samtalet. Utställarna kommer att bjudas in till detta pass för att finnas till hands för frågor och tips men passen bygger på de frågor som deltagarna har. Själv ska jag moderera fröfokusrummet och ser fram mot att nörda in på olika sorter som finns på marknaden.

På lördag kväll är det middag och fest på Hagabion. De har sin egen odling och lagar ofta på egna eller lokalt producerade råvaror.

Söndagen inleds med två parallella programpunkter. I ena rummet kommer jag och Jonas RIngqvist att föreläsa om hur man kan få sin odling att fungera. Vad kan vara bra att tänka på när man är relativt ny i branchen. Vilka fallgropar finns och hur kan man undvika dem.

I det andra rummet kommer Ellen Rönnblad från Småbruket i Uddebo leda ett samtal med Magdalena Hermelin som inleder med att berätta om sin verksamhet. Magdalena odlar ekologiska grönsaker på tio hektar och frågan för passet är hur vi som är småskaliga kan skala upp vår verksamhet.

Efter fikat leder Helena von Bothmer en workshop kring hur vi som rörelse av småskaliga grönsaksproducenter kan tänka framåt. Vad är vår väg? Det blir mycket spännande att se hur den utformas. Helena är van vid att leda olika former av workshops och är duktig på att involvera folk.

Efter lunch blir det återigen parallella seminarier. Hans Gaffke från Norge är grönsaksodlare och rådgivare. Han kommer att berätta om hur man kan tänka om man vill ta sina egna fröer och hur man aktivt selekterar för att det ska bli bra. Jonas Ringqvist kommer att leda samtalet.

Samtidigt leder Olle Olsson ett samtal kring vilka försäljningskanaler vi kan lita på.

Sista seminariepasset innehåller en programpunkt där Helena von Bothmer leder ett samtal med Paulina Johnsson på Jordbruksverket och Ossian Tidblom från Nibble handelsträdgård kring kompostering för att skapa sin egen jord. Parallellt leder Nina Wängberg ett pass kring hur vi kan arbeta för att hålla som odlare både mentalt och kroppsligt.

Sen blir det gemensam avslutning och snack om vem som tar stafettpinnen inför nästa års odlardagar.

Själv ser jag allra mest fram mot, att efter några digitala år, möta alla kollegor i riktiga livet. Men tankar som upptar mig mycket är också hur jag kan skapa egen jord för att slippa köpa torvbaserade substrat och hur jag kan gynna mikrolivet i mina jordar och arbeta mer med gröngödsling för näringsförsörjning. Det här ska bli så kul!

Hela programmet hittar ni här och en kortfattad översikt finns också.

« Äldre inlägg

© 2023 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑