Östängs gård

En gård för omställning

Årsredovisning år sex

Nu har det gått sex år och det är dags för en redovisning av vad som hunnits med under det senaste året. Mest för vår egen skull. Sluta läsa här om du tycker dessa inlägg är tröttsamma. Vi behöver dem för att komma ihåg.

Odling

  • Odlat i 67 bäddar samt en del pumpa och potatis utöver det
  • Odlat tomater för försäljning för första gången
  • Grävt ytterligare 18 bäddar i nya området
  • Fortsatt bygga snigelstaket och nu fattas bara själva eltråden
  • Planterat några fruktträd och fler bärbuskar
  • Anlagt en kryddträdgård framför huset
  • Anlagt en jordgubbsbädd
  • Anlagt två hallonbäddar
  • Planerat nästa års odling
  • Stängslat in nya delen av odlingen med rådjursstaket och snigelstaket
  • Köpt ett begagnat bågväxthus och satt upp (utan plast än så länge, men snart…)
  • Fått igång kylrummet
  • Byggt ett bubbelplastrum
  • Konstruerat en sandbädd med värmeslinga

Försäljning

  • Haft gårdsförsäljning vid 19 tillfällen
  • Sålt på REKO-ringen i Alingsås hela säsongen
  • Sålt på Nolbygårds Matmarknad vid 19 tillfällen
  • Haft öppet vår egen gårdsbutik vid 15 tillfällen
  • Sålt grönsaker på Nolbygårds julmarknad
  • Sålt grönsaker på julmarknad på Vikaryds, Nääs, i Larv, på Dahlbogården samt vid jul i Kvarnbyn
  • Varit med på Jul på Trampverkstan
  • Sålt grönsakskassar till BestEl som de lottat ut till sina kunder
  • Skördat sparris och vindruvor till försäljning för första gången
  • Sålt grönsaker som dekoration till Operan i Göteborg
{”total_effects_actions”:0,”total_draw_time”:0,”layers_used”:0,”effects_tried”:0,”total_draw_actions”:0,”total_editor_actions”:{”border”:0,”frame”:0,”mask”:0,”lensflare”:0,”clipart”:0,”text”:0,”square_fit”:0,”shape_mask”:0,”callout”:0},”effects_applied”:0,”uid”:”4CBB94D6-DC25-4BAF-8431-197F50C51E5F_1541934590722″,”width”:2745,”photos_added”:0,”total_effects_time”:0,”tools_used”:{”tilt_shift”:0,”resize”:0,”adjust”:0,”curves”:0,”motion”:0,”perspective”:0,”clone”:0,”crop”:0,”enhance”:0,”selection”:0,”free_crop”:0,”flip_rotate”:0,”shape_crop”:0,”stretch”:0},”origin”:”gallery”,”height”:2745,”subsource”:”done_button”,”total_editor_time”:155,”brushes_used”:0}

Djur

  • Fått 11 lamm
  • Låtit slakta två tackor och en bagge
  • Skickat 9 lamm till slakt som vi sålt som lammlådor
  • Saltat in och kört 12 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt 60 Bovanshönor
  • Sålt alla ägg vi har fått fram
  • Köpt nya ankor

Djurfoder:

  • Tagit in löshö men skörden blev sämre än vanligt på grund av regn så det kommer inte att räcka hela vintern
  • Hamlat tre lindar

Musteriet

  • Utvecklat musteriet med ett extra expansionskärl samt uppsamlingskärl.
  • Köpt ett ton KRAV-äpplen från Äppelriket i Skåne
  • Tagit emot trädgårdsäpplen på gården vid åtta tillfällen och på Nolbygård vid åtta tillfällen
  • Mustat äpplena på Alingsås Mobila Musteri
  • Fortsatt arbetet med vår ekonomisk förening som heter Gårdssamverkan i Alingsås Ekonomisk förening
  • Fermenterat mustresterna med microferm

Målning, snickerier och byggnationer

  • Satt upp flera wwoofarbyggda fågelholkar
  • Gjort om golvet i fårstallet
  • Isolerat väggarna i gårdsbutiken
  • Byggt ett orangeri/växthus
  • Byggt ett slungrum
  • Lagat gamla växthuset
  • Byggt ett lager i mellanrummet mellan gårdsbutiken och kylrummet
  • Plockat ner ett frysrum i Skåne och transporterat hem det
  • Byggt ny inredning till hönshuset inne

Skog

  • Fällt, kapat och kluvit årsbehovet av ved
  • Sågat en hel del virke till plank och reglar på lånad såg

Övrigt

  • Tagit emot studiebesök från Hjo folkhögskola
  • Haft en praktikant som återställt en del av skogen till betesmark
  • Haft tre praktikanter i odlingen
  • Har haft få wwoofare på grund av Corona och är väldigt tacksamma för de vi trots allt fått
  • Fortsatt med arbetsdagarna inom  ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”  men det har blivit klart färre detta året
  • Haft öppen gård med över 400 besökare på Framtidsveckan
  • Deltagit i odlardagarna
  • Köpt en ny slunga och honungspress till honungen
  • Köpt en gödselspridare
  • Köpt en flismaskin och flisat massor av flis
  • Köpt en skogsvagn med griplastare
  • Blivit filmade av Alingsås Museum

Ljunghonung

I år har vi för första gången fått ljunghonung. I alla fall såpass mycket att det ger problem. För även om många gillar smaken så är ljunghonung ett bekymmer.

Förr i tiden var det mycket vanligt med ljunghonung. I Alexander Lundgrens klassiska lärobok om biskötsel som kom i början av 1900-talet så var det tydligt att Sverige var ett land präglat av jordbruk. Det fanns två perioder av drag, det vill säga när bina hämtar mycket nektar. Det första var klöverdraget i juni och det andra var ljungdraget i augusti. Sedan dess har många betesmarker fått växa igen och ljungen har minskat.

Så här kan en ram med honung se ut efter slungning. Det kanske inte syns tydligt på bilden men den ser ut som den gjorde före slungningen. Ljunghonungen har konsistens som gelé och vägrar att lämna vaxkakan.

Det finns några olika sätt att tackla problemet. Det finns speciella ”ljunghonungslossare” som petar i varje cell med en plastnål. Efter det så går det att slunga honungen. Metoden som vi har valt är att pressa honungen ur vaxet. Nackdelen med att pressa är naturligtvis att ramen måste vaxas om innan den kan användas igen. Fördelen är att en vaxpress kostar en bråkdel av vad en riktig honungslossare kostar.

Från Italien. Bara rostfritt stål. Bygeln går att fälla bakåt så att vaxet kan läggas i korgen.

Lite försiktighet med kniven så finns trådarna kvar efter operationen.

Dags för premiärpressning.

Det är ungefär 30 grader i slungrummet, trots det så rinner honungen trögt och det går att se att den är gelé-artad och inte stelnad.

Det fungerar! Pressning av äpplen har lärt oss att skynda långsamt. Vätskan måste få lit tid att finna utgången så det gäller att veva ett halvt varv i taget mot slutet. Sedan tar det tid för honungen att rinna ner i hinken. Tålamod…

Efter pressningen finns det en ganska hård vaxkaka på bottnen av pressen. Lite honung också men det mesta har pressats ut. Det fungerade! Skönt

Ogetingsommar

För ett par dagar sedan blev jag stucken i långfingret av en geting. Jag räddade den från att drunkna när jag tvättade ur det rostfria uppsamlingskärlet vi har i musteriet. Jag klämde den inte alls, den blev kanske bara överraskad och stack lite för säkerhets skull när den uppfattade lite värme. Vad vet jag?

I år har det varit ont om getingar. Påfallande getingbrist. Jag har känt en liten glädjestöt varje gång jag har sett en humla eller en geting.

Jag vet inte hur många olika arter av getingar som vi har hos oss. Utan att ta fram läsglasögon kan jag i alla fall hålla isär en art som är mer gul än svart, en som är mer svart än gul (snarstucken) och de vackra bålgetingarna.

Höstgetingar kan ju vara irriterande när de vandrar omkring på köksgolvet men i år har det känts uppiggande varje gång jag har sett en geting eller bålgeting. Vi har bara upplevt sex somrar på Östäng men vi har redan upplevt några tillfällen när getingarna har varit för många och för nära för att det ska kännas bra. I år har det varit annorlunda. Vi har till exempel kunnat plocka fallfrukt utan att vänta på getingstick.

Det är inget konstigt med att balansen mellan djurarter varierar kraftigt. Förutsättningar för födosök och fortplantning varierar när konkurrens, närmiljö och väder hela tiden varierar. Det som gör att den här sommaren med nästan inga getingar känns obehaglig är för att den visar en glimt av det stora som sker utanför vår horisont. Rubriker om utrotningshotade arter har vi alla sett.

Att arter försvinner är för de flesta av oss bara abstrakt information. I de flesta fall är det arter vi inte bryr oss det minsta om, dessutom sker det ofta långt borta. Men getingsticket blev en liten påminnelse om att arter försvinner.

Nästa år är läget förmodligen ett annat för getingarna i trakten. Kanske är de fler, kanske kommer de att vara irriterande många. Men den globala artminskningen kommer att fortsätta. Jag gissar att det blir lite annorlunda när drivkraften förändras. Än så länge försvinner arter för att människor tar deras plats i anspråk, framöver kommer ett annorlunda och instabilt klimat att läggas till som extra börda på ekosystemen. Det känns inte alls bra.

Det här med biodiversitet är inte så enkelt. I Sverige finns det nästan inga stora skogar kvar. Det som vi brukar kalla för skogar är granplantage med inslag av andra trädslag. Det har varit så i ett par hundra år, så vi har vant oss. I vissa trakter dominerar tall, ek eller bok men den svenska skogen är i allmänhet planterad. Syftet med skogen är inte att låta ekosystemen sköta sig själva utan att skörda granar efter 60-70 år. Monokulturen gran försvinner och blir en tillfällig kalhygges-öken innan nästa generation granplantor planteras ut. Detta ger oss mycket stora exportinkomster och en hel del arbetstillfällen. De lite rikare ekosystemen är hänvisade till skogsbryn, dikeskanter och ”misskötta” skogar.

I och med den svenska skogens ekonomiska tyngd så är vi alla mer eller mindre delaktiga i att ha utarmat den svenska skogen, vilket kan kännas jobbigt. Vår självbild vill gärna att vi ska ha ett moraliskt kapital att stå på när vi vill påverka hur andra ska sköta sina skogar. Det är extremt viktigt att rädda tropiska regnskogar som är mycket äldre och rikare än våra skogar någonsin har varit. Men det kan vara bra att krångla till bilden lite så att våra åsikter och pekpinnar blir lagom stora.

Det här blev ett märkligt inlägg. Det började med ett getingstick och slutade med storpolitik. Så kan det gå.

Jonas

Vi hade en praktikant varje dag hela september månad som heter Jonas och går en utbildning vid Göteborgs Universitet som heter Trädgårdens och landskapsvårdens hantverk. Det är ett kandidatprogram som ges i Mariestad.

Jonas var här i somras och inventerade växter på vår betesmark som en del i utbildningen och sedan kom han tillbaka och genomförde sin praktik. När han var här i somras var vi runt och studerade olika delar på gården för att hitta ett projekt som han ville ta sig an. Vi har många planer för gården varav en del förmodligen aldrig kommer att bli av och vi hittade ett par olika möjliga projekt. Jonas har sedan funderat och bestämde sig för att ta sig an ytan väster om våra dammar. Våra planer för det området har i flera år varit att det ska bli ett skogsbete. Vi har redan tidigare gallrat ut en hel del gran från ytan för att öppna upp och våra baggar har gått där och betat två säsonger så projektet är påbörjat.

De träd som vi tagit bort redan tidigare är nästan uteslutande granar. På ytan finns mycket tall och björk men även en del asp, enar en oxel och några undertryckta ekar.

Det intressant att få någon annans ögon på ytan. Jonas har i och med sin utbildning andra tankar än vad vi har.

Vi hinner inte med mer än lite grann varje år så ytan hade inte blivit färdig på många år än om inte Jonas dykt upp som en skänk från ovan. Redan efter första veckan kunde vi se stor skillnad. Han märkte ut träd och planerade över vad som ska sparas och vad som ska bort.

En påbörjad glänta utvidgas.

En dunge sparas.

Han är ordentlig Jonas, så allt ris och alla grenar läggs på hög. Vi gjorde flis till odlingsgångarna av de grövre grenarna medan annat kommer att läggas upp i högar för att skapa livsmiljöer för fler djur. Vi eldade upp en hel del också.

Jonas är Jonas praktikant. Det är han som är handledare. På tisdagar, onsdagar och halva torsdagen jobbar han i stan men på måndag, torsdag eftermiddag och fredag har han tid. Praktikant-Jonas har motorsågskörkort men eftersom han använder våra sågar så blir det ändå en del att gå igenom.

När man ändå är igång kan man ju plocka isär hela sågen…

…och när man ändå är igång så kan man ju plocka fram alla gamla sågar vi äger och plocka isär dem med…

En del tid tillbringas också i skogen med att diskutera och fundera kring vad som ska bort och vad som ska sparas.

Praktikant-Jonas jobbar på bra självständigt när Jonas inte är med men de har också fällt en hel del träd ihop i början för även om man har ett motorsågskörkort så är det bra att diskutera igenom en del krångliga fällningar innan man ger sig på dem.

Tanken med ytan är att återskapa vad vi tror fanns här förr. Vi har grävt fram tre släpkärror taggtråd från våra marker och mycket av den kom ifrån den här ytan. Här har alltså gått kor och betat. Sedan har ytan fått växa igen med de träd som råkar ta sig. Vi tror att tallarna är planterade men att det övriga har kommit utan hjälp. Utan bete så blir de flesta markerna skog och växer långsamt igen. Tanken är att ta fram de gamla stenmurarna, att öppna upp gläntor så det kan börja växa på marken, friställa träd så de får chans att må bra och skapa en yta med stor biodiversitet som kan hållas i skick tack vare betande djur.

Fårstallet

I somras började vi riva golvet i fårstallet. Det har varit ett bekymmer sedan vi flyttade hit. Halva golvet var gjort av brädor och halva var gjuten betong som hade gett upp. När vi tog bort betongen visade det sig att det var gjutet ovanpå ett brädgolv gjort av tunna brädor som hade ruttnat bort.

När vi gödslar ut så går maskinerna hårt åt brädgolvet och dessutom är taket så lågt så vi kan inte köra in med traktor.

Vi har gillat fårstallet när fåren har varit där. Det är trivsamt och funktionellt hela vintern men vid utgödsling har vi alltid svurit åt konstruktionen. I somras började vi ta bort det gamla golvet och tanken var att gjuta ett nytt golv över hela ytan.

Problemet var det där med höjden. Vi vill gärna ha ett lägre golv så vi kommer in med traktorn. Ett gjutet golv behöver bra underlag under sig, sedan ska det armeras och det hela bygger en hel del på höjden. Vi funderade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att istället fylla upp golvet med stenmjöl.

För många år sedan var jag på studiebesök hos en fårbonde på Orust som hade stenmjöl i sitt fårstall som underlag. Det har fastnat i bakhuvudet och nu vill vi testa – mest för att vi inte är sugna på att gjuta. Betong är inte ett material vi gillar. Det är onödigt hårt för att vara i en gammal träbyggnad. Det är dessutom en pina att ta bort om vi skulle vilja det.

Vi har grävt ur och rensat ytan. Sedan har vi jämnat till med ett lager med singel.

Idag kom Magra grus med ett lass stenmjöl och tippade av på gårdsplanen.

När Jonas kom från jobbet körde han in stenmjölet i fårstallet med traktorn. Den lilla traktorn fick plats på höjden sedan det gamla golvet var borta. Eller rättare sagt, hytten gick in. Ljuddämparen fick kapas ett par decimeter med bågfilen. Sedan krattade vi ut det så det fyllde golvet. Vi har fått sätta upp skivor på sidorna för att hindra materialet från att hitta in i gliporna under golvet.

Vi fick för många år sedan en vält på ett ställe där vi var och hämtade plattor. De forna ägarna hade inte någon användning för den och vi tänkte att den säkert kunde vara bra att ha. Den har mest stått i vägen och vi har flyttat runt den som vi så ofta gör med alla ägodelar men idag kom den till pass. Den är gjord av ett järnrör som är ca 20 mm tjockt. Den är tung. Den har dessutom charmiga ekrar av ek som bör bytas ut någon gång när andan faller på.

Tanken är att vi ovanpå det tillplattade stenmjölet ska lägga halmbädden. Fåren kommer sedan att gå där hela vintern och trampa ner urin och skit och vi kommer att fylla på hela tiden så ytan känns fräsch för fåren. Det hela kommer att bli en kaka som ska ut till våren. En del av sten mjölet kommer att följa med ut med ströbädden men det gör inte något. Dels är det lätt att fylla på och dels så är det bara bra med lite extra mineral i gödseln.

Såplanering 2021

Sitter alldeles själv i en stuga i Tylösand och har tid att göra en seriös planering inför nästa säsong. Jag önskar att jag hade dokumenterat allt från 2020 men det är bara att inse att de flesta bladen över bäddskötsel och skörderesultat gapar tomma. Jag hade som mål 2020 att jag skulle bli bättre på dokumentation men det sket sig totalt. Det har inte varit en lätt säsong men det bästa med att odla annueller är att man får en ny chans nästa år.

Vi använder iZettle som kassasystem så med hjälp av det kan jag ändå se när jag började sälja de olika grödorna och i vilka volymer jag sålt dem. Det är inte dokumentation på bäddnivå då många grödor odlas i fler bäddar men det är ändå en liten hjälp. Det jag mest önskar att jag dokumenterat är när jag bladgödslat och var vi förra året spred ut mustrester. Vissa grödor har inte gått bra i år men eftersom jag inte dokumenterat så kan jag inte se om det beror på åtgärder jag gjort eller något annat.

Sju kvarter har i min planering blivit 14 ”halvkvarter”. Tanken med det är att grödorna ska ”hoppa” tre steg varje år. Det gör att jag kommer att odla kål var fjärde år i sex bäddar och var femte år i tolv bäddar. Det är den bästa lösningen jag kommit fram till om jag vill odla ett och ett halvt kvarter med kål.

Om jag följer växtföljdsplaneringen ovan inser jag att jag nått pensionsålder när 2029 infaller. Det är lite hisnande. Kommer att orka hålla på så länge?

Nästa år kommer jag att odla ungefär samma mängd lök som tidigare år. Det jag behöver utöka är skörden av vitlök då jag sålde slut årets vitlök redan i september.

Jag kommer att utöka antalet bäddar med gurka och squash men även där är jag rätt så nöjd med årets resultat. Jag odlade i år bara en bädd zucchini eftersom det är lätt att få för mycket av den varan men eftersom jag blivit bättre på att skörda flera gånger i veckan så har jag lyckats hålla dem relativt små vilket gör att jag nästa år kommer att utöka till två bäddar.

Kål blir det 18 bäddar av istället för årets 13. Trots det så känns det som om jag lätt skulle kunna odla mer kål men jag inser att det får räcka med det.

Bönor och ärtor vill jag inte odla mer av. Inte för att det inte är lätt att sälja men för att det tar så enormt mycket tid att skörda.

Morötter är mitt största problem. Jag har ALDRIG lyckats bra med morötter men det är en gröda som är lätt att sälja och som framför allt går att lagra under vintern så jag vill verkligen lära mig att odla morötter. Nästa år ska jag bredgrepa bäddarna mycket noggrant och hålla ännu bättre koll på sniglarna så kanske det går trots allt.

Betorna ska få mer gödsel nästa år. Jag har inte producerat alls den mängd stora betor som jag brukar göra i år men vad det beror på vet jag inte riktigt. Bättre bredgrepning även här. Vitbetor kommer jag att odla mindre av men gulbetorna kommer jag att så fler av då de sålt mycket bra.

Majs har jag provat både direktsådd och förodlad och nästa år blir det bara förodlad då den direktsådda inte blivit klar än. Kanske hinner den innan säsongen är över men jag vill inte riktigt chansa på det.

Några bäddar gröngödsling ser det också ut att bli. Det känns bra men om jag känner mig själv rätt så är risken stor att även de planerade gröngödslingsbäddarna kommer att fyllas med annat.

Jag gör min såplanering i excel. Det gör att jag kan kopiera rader från föregående år och sedan behöver jag bara justera utifrån skördedokumentation och erfarenheter. Sedan skriver jag ut planeringen och sätter in den i en pärm. Inför varje vecka skriver jag upp vad jag ska göra på en whiteboard och prickar av allteftersom jag hinner med att utföra sysslorna.

Om någon är intresserad av min planering så hittar ni den i följande dokument:

Gröngödsling

Gröngödslingsgrödor är ett bra sätt att få mer organiskt material ner i bäddarna. Men bäddarna vill man gärna odla grönsaker i så det blir mindre gröngödsling än vad som är bra. Eller rättade sagt det blir i princip ingen gröngödsling alls. Tanken inför nästa säsong är att det ska ändras.

Kanske kommer det till och med bli så att vi avsätter några bäddar helt till gröngödsling. Alltså att vi inte odlar någon avsalugröda i dem alls på hela säsongen. Det tar emot – men det vore bra.

Möjligheten finns också att så in en gröngödslingsgröda efter en tidig skörd. Ska det vara något i den bädden året efter som ska sås tidigt så får man välja en gröngödslingsgröda som dör ner på vintern. Är det istället en bädd som ska sås sent så kan man välja en gröngödslingsgröda som övervintrar men som dör om man myllar ner den på våren.

Följande ettåriga gröngödslingsarter rekommenderar jordbruksverket i ekologisk grönsaksproduktion:

  • Perserklöver som växer snabbt och som därför passar både som helårs- och delårsgröda. Har en stor grönmassa ovan jord men klena rötter. Kan slås av flera gånger under odlingssäsongen. Tål ej frost.
  • Fodervicker växer snabbt och bildar stor grönmassa samt har ett relativt bra rotsystem. Kan klara en avslagning tidigt men man måste då lämna en hög stubb. Bäst är att inte slå av alls. Ettårig,
  • Luddvicker är bra på att konkurrera ut ogräs eftersom den lägger sig ner och kväver ogräset. Luddvicker fixerar kväve och tål köld bra. Ettårig men tål frost så kan sås på hösten och övervintra. Kan odlas tillsammans med åkerböna och sötväppling som den därmed kan klättra på.
  • Blodklöver bildar mindre grönmassa än andra klöversorter men har en pålrot. Kan fixera kväve vid låga temperaturer. Ettårig. Sås maj till september. Kan övervintra.
  • Subklöver har ett krypande växtsätt och tål skugga bra. Bildar inte så mycket grönmassa så den passar bäst som subgröda. Tål avslagning bra och har pålrot. Ettårig. Kan med fördel sås under kål och majs men bör sås in först när huvudgrödan etablerat sig.
  • Lupiner är bra på att förbättra jordstrukturen eftersom den har en djup pålrot. De bör inte slås av. De blir vedartade på hösten och därför svåra att hantera om man inte har maskiner. Ettårig.
  • Åkerböna har en djup pålrot och är därför bra på att förbättra jorden. Kan slås av men man bör helst inte göra det. Den förvedas också kraftigt på hösten. Ettårig.
  • Honungsört fixerar inte kväve men används för att den har god förmåga att ta upp växtnäring i marken. Används som en tidigt sådd fångstgröda. Trivs den så bildar den bra grönmassa. Går den i frö kan den bli ett ogräsproblem så därför bör den slås direkt efter blomning. Ettårig. Kan sås tidig vår till juni. Tål ej frost. Fröna bör myllas ner då de är mörkgroende.

Andra exempel på gröngödslingsgrödor som jordbruksverket inte tar upp i sin skrift är:

  • Bovete som etablerar sig snabbt och därför kan passa bra mellan två kulturer eller efter en kultur. Tål ej frost.
  • Westerwoldiskt rajgräs kan vara bra för att fånga in kväve som frigörs om man odlar klöver. Därför är de bra att kombinera. Tål ej frost.

Redan i år prövade jag klöver som subgröda (en gröda man sår under huvudgrödan) till vitkål och majs men det fungerade inte så bra. Jag sådde i samband med plantering och det var för tidigt. Nästa år ska jag pröva igen men så först när plantorna växt till sig lite.

Jag prövade också att så in bovete och perserklöver i en bädd som blev tom. När grödorna växt till sig så täckte jag bädden med plansiloplast. Det ska bli spännande att se hur det ser ut där i vår.

Jag har en yta (den röda) som jag vill använda till att så gröngödsling för avslagning och uppsamling för att lägga mellan raderna i annan växande gröda som t.ex. rödbetor, palsternackor och lök. Det bör vara gröngödslingsväxter som tål avslagning flera gånger per säsong som t.ex. gräs, råg, perserklöver, lusern och havre. Eftersom jag är ny på det här så måste jag pröva mig fram.

Jag har tidigare slagit gräsmattan mellan mina kvarter och använt det som gröngödsling men jag upplever att jag uppförstorar problemen med framför allt vitgröe. Därför undviker jag att täcka med gräsklipp. Vitgröe är nog det vanligast förekommande gräset i vår gräsmatta tyvärr och det fröar av sig flera gånger per säsong. Det är jobbigt att få in det i bäddarna så nu undviker jag gräsklipp bland grönsakerna.

Växtföljdsplanering

Växtföljd är inte lika viktig i småskalig grönsaksodling som den är om man odlar stora arealer med samma gröda. När jag läser vad jordbruksverket skriver om växtföljd i ekologisk grönsaksodling så är skriften framtagen för odling på fält där de i alla sina växtföljdsexempel har flera år med vall mellan grönsakerna. Därmed får jag inte riktigt någon hjälp med min planering utifrån deras exempel men de har en hel del annat matnyttigt att ta till sig.

För att förbättra mullhalten och markstrukturen rekommenderar de att man odlar grödor med kraftiga rotsystem. Helst vall och gröngödsel. Vall kommer inte på fråga i mina bäddar och gröngödsling har jag inte riktigt lust att lägga in i växtföljden då jag verkligen vill odla grönsaker i alla bäddar. Jag ska de kommande dagarna fundera mer på hur jag kan få in mer gröngödsling på annat sätt.

De föreslår också att man använder stallgödsel och det gör vi redan. Stallgödsel har effekt som varar i många år och vi har inte några planer på att använda något annat. Det här året har vi börjat en process med att förbättra stallgödselhanteringen genom att införskaffa en gödselspridare som gör det lättare för oss att få stallgödseln finfördelad. Det ser vi fram mot att jobba mer med.

Nästa tips är att hålla marken bevuxen så mycket som möjligt. Under säsong täcker våra grödor bäddarna då vi kan plantera så mycket tätare än vad man kan om man odlar på fält. Vissa grödor som rödbetor och huvudkål täcker ut nästan allt ogräs men det är värre med t.ex. lök. Vissa år har vi hunnit med att täcka de bäddar där grödan inte täcker ut med gammalt ensilage. Det känns bra och det minskar ogräset och håller jorden täckt.

I år lyckades vi inte med det men planen är att försöka hinna med det nästa år. Vi har från och med i år även börjat med att täcka tomma bäddar med plansiloplast. Det är inte något jag gillar så där värst mycket men det är bra för jorden och mikrolivet och sparar massor av arbete med ogräset. Vi kommer att fortsätta med det men även här ska jag funder mer kring hur vi före och efter huvudgrödan kan arbeta mer med gröngödsling.

Deras sista tips är att inte bearbeta jorden så mycket och där ligger vi bra till. I år har vi inte ens grävt i potatislandet då vi odlat potatisen direkt på jorden under halm.

Det kommer vi också fortsätta med men utveckla. En anledning till att man inte ska bearbeta jorden är att all bearbetning ökar omsättningen av det organiska materialet och eftersom en av de viktigaste sakerna man kan göra för att få en bra jord är att öka mullhalten i jorden så vill man inte ha en ökad omsättning.

Många grönsaksodlare som odlar i fasta bäddar skaffar sig en tvåhjulstraktor. Till den kan man bland annat koppla en slaghack. Slaghacken kan man köra över majsbäddar och kålbäddar för att slå sönder alla skörderester och på så sätt få ett stort tillskott av organiskt material till kommande år. Vi har inte någon tvåhjulstraktor, dels för att det är en stor investering och dels för att jag inte riktigt gillar att få in en bökig fossildriven maskin i odlingen. Det gör att vi behöver föra bort mycket av det organiska materialet då det tar för lång tid att bryta ner om det inte är sönderslaget. Jag ska testa om det går att köra t.ex. majsstänglarna genom vår nya flistugg. Det kommer att innebära en del merarbete med att föra bort majsen till flistuggen och sedan återföra det sönderslagna materialet men det ska ändå bli spännande att testa.

Förfruktsvärdet är en term som återkommer ofta när man läser om grönsaksodling och växtföljd. Med det avser föregående års grödas kvarlämnande effekter. Det kan vara hur mycket näring som lämnas kvar i form av skörderester både ovan och under jord samt hur grödan påverkar jordens struktur. Vi använder en hel del skörderester som tillskottsfoder till hönor och får. Fåren älskar att få blad från kål och hönorna älskar i princip allt utom lök. Problemet med det är att vi samtidigt för bort grönmassa från odlingen som annars blir en del av förfruktseffekten. Det behöver vi fundera mer över.

När förfruktsvärdet inte är bra nog behöver man tillföra stallgödsel för att kompensera för bristen på näring i jorden. Men gödsling har inte samma effekt på markstrukturen som en bra förfrukt ger i form av skörderester och rotsystem. Att tillföra för mycket gödsel är inte bra av andra orsaker också. Det blir stor risk för växtnäringsläckage och det kan också leda till för höga halter av fosfor i jorden vilket kan missgynna grönsakerna.

Nästa år kommer jag att odla i sju kvarter med tolv bäddar i varje. Så mycket har jag inte odlat förut så därför behöver jag göra en ny växtföljdsplanering. Planen just nu är att jag inte ska odla mer än så här. Jag ska inte utöka till fler kvarter efter det här. (Note to self)

Problemet i växtföljden är att jag älskar att odla kål. Kålväxter är utan konkurrens mina favoriter. Kanske inte kålrot, majrova och kålrabbi men jag gillar verkligen att odla spetskål, grönkål, vitkål, broccoli, blomkål, brysselkål, salladskål och rödkål. De är tacksamma växter som ger stora skördar och är lätta att sälja och goda att äta. Många av dem tål lagring vilket gör det möjligt att förlänga säsongen med grönsaker från lagret nu när vi har kylrum. Men kål bör ha en växtföljd på sju år vilket gör att jag bara kan odla tolv bäddar kål – men det räcker inte.

I år har jag odlat kål i ett kvarter. Jag skulle verkligen vilja odla kål i ett och ett halvt men då kommer jag ner till en växtföljd där kålen kommer in var femte år. Det är en risk. Men kanske är den värd att ta. Det finns också klumprotsresistenta sorter av kål att ta till ifall man blir drabbad. Saken är den att man väldigt sällan hör talas om människor som odlar småskaligt som drabbats av klumprotsjuka. Kanske är folk väldigt duktiga på att odla kål bara vart sjunde år eller också är problemet inte så stort. Den som har tankar om detta får väldigt gärna kommentera!

Paus i gårdsarbete

För andra gången åker jag i oktober till Tylösand där Jonas mamma och hennes syster har en liten stuga. Det är ett perfekt ställe för en grönsaksproducent så här i slutet på säsongen.

Har finns inga möjligheter till skörd och inget ogräs att rensa. Trädäcket täcker hela tomten som inte är stor och stugan är ungefär i samma storlek. Kroppen får en behövlig vila från allt grepande, ogräsrensande, täckmaterialsflyttande, skördande och annat som jag har hållit på med i många månader nu. Dessutom hinner man med en och annan promenad och löprunda vilket är längesedan nu och välbehövligt då konditionen trots allt kroppsarbete faktiskt är som sämst efter säsongen då vi inte tar oss tid till konditionsträning då.

Nu ska säsongen analyseras och nästa planeras och nu finns tid för att nörda in sig i jordbruksverkets pärm och andra skrifter för att nästa säsong ska bli lättare, bättre och näst intill perfekt 🙂

Kanske till och med händerna kommer att vara helt rena om några dagar… Det är svårt att få dem helt fria från ingrodd smuts under säsongen hur man än kämpar med borstar och filar.

Höstmarknader på Nolbygård

Det är ett konstigt år. Det blir inte några vanliga höstmarknader och förmodligen inte några julmarknader heller. Vi brukar ha bra försäljning av diverse kål, lök, must, honung och rotsaker under höst- och julmarknaderna men i år blir det inte något av det. Ett av våra favoritställen är Nolbygård som brukar ha både en stor höstmarknad och en stor julmarknad men när dessa inte blir av i år bestämde sig Nolbygårds intresseförening för att istället köra höstmarknader varje lördag under oktober men med färre utställare för att sprida ut det hela. Idag har den första gått av stapeln.

Jag kommer därmed att finnas på plats alla lördagar under oktober månad och sälja grönsaker.

Jonas kommer också att finnas på plats alla lördagar för att ta emot folks trädgårdsäpplen för mustning.

Helst hade jag sett att alla bodar var fyllda med lokala matproducenter men vi har inte lyckats med det under sommaren när vi har kört Nolbygårds Matmarknader. I och med att Nolbygårds intresseförening nu tar över så utökar de med lokala hantverk och därmed kunde alla bodar fyllas med producenter.

Vedugnsbageriet Brobacken var på plats och de har också funnits med på många matmarknader under sommaren.

På grund av corona tillåts inte fler än 12 utställare. Det finns tio bodar och därutöver finns det två platser för bilar vilket vi är glada för. Det är mycket smidigare för oss att kunna packa allt hemma och bara fälla upp luckorna än att behöva packa om allt i en bod. Har ni vägarna förbi Alingsås eller om ni redan bor i trakten så välkomna till Nolbygård någon lördag under oktober. Vi finns på plats och här kan du handla utan att det blir trängsel. Värdarna har full koll på att det inte är fler än 50 personer på området samtidigt.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑