Under vintern bor ankorna i det gamla hönshuset. Vi har ett badkar med vatten som de kan nå via brädor som har rimlig lutning för ankor. Vi byter vattnet i badkaret en eller två gånger i veckan. När det är riktigt kallt fungerar varken vattenslangen eller avloppet, men det är inte ofta som tur är.
Eftersom ankorna är så beroende av vatten så har vi ett bebisbadkar och en liten balja som det är enkelt att byta vatten även under kalla dagar. Det går att bära vatten från köket om det kniper.
Idag bytte vi vatten i de två små baljorna. Två vita ankor simmade runt i badkaret när vi började byra vatten. När bebisbadet var fullt var det den svarta hannen, som kanske har högst rang i flocken som klev i. De första vändorna med undervattenssim hamnade inte på film men i alla fall en liten simtur.
För att ankornas fjäderdräkt ska tåla vatten verkar det som att de behöver rent vatten för att putsa och fetta in fjädrarna. Det är kanske inte helt korrekt men våra ankor beter sig så.
Om ankorna har fått nytt vatten och vi kommer tillbaka någon timma senare så är vattennivån flera centimeter lägre. Inte konstigt om alla i tur och ordning ska simma runt som denna.
En av de första sakerna vi köpte när vi hade skrivit på för att köpa Östäng var en traktor. Inte veckan efter, men efter ett par månader när det fortfarande var gott om tid till tillträdet. Det blev många timmar på nätet för att försöka förstå vilken typ av traktor som skulle passa oss, om vi nu skulle ha en över huvud taget. Vi hade ju ingen tidigare erfarenhet av traktorer.
Efter mycket googlande hade vi kommit fram till följande: Den fick inte kosta mycket, den skulle ha lastare och trepunktslyft. Därmed försvann alla nyare traktorer men också de som var gamla veteraner och nästan antika. Det är skillnad på gamla traktorer och gamla bilar. Bilar som har de moderna funktioner vi vill ha är inte byggda för ett evigt liv men det är traktorerna. Det gäller inte om jag skulle vilja ha elektroniska finesser men de kom ganska sent till traktorvärlden, kanske på nittiotalet. I en bil är det veckad plåt som är själva bilen så i ett västsvenskt klimat är det oftast rosten som knäcker den. Om inte rosten äter upp bilen kommer det inbyggda planerade åldrandet att göra det. En bil ska inte ha evigt liv.
En traktor är byggd av en motor, ett kopplingshus, en växellåda och en bakaxel. Delarna är bultade ihop och alla är gjorda av gjutjärn och kraftigt överdimensionerade. Det är en fördel om en traktor väger mycket så även en liten traktor väger tre ton. Mycket järn. Traktorer är även konstruerade för att överleva mycket glesa servicetillfällen och ren misskötsel. Eftersom traktor är gjorda efter andra principer än bilar är det inte konstigt att det går att hitta allt möjligt på Blocket. 50-tal, 60-tal, 70-tal eller senare? Det är bara att välja. Och alla är till salu för att användas.
Efter mycken vånda köpte vi en Massey Ferguson 165 Allmatic från 1970. Den hade 59 hästkrafter, styrservo, lastare och kraftuttag.
Den fanns i Herrljungatrakten och en vacker dag i juli skulle jag köra den till Östäng. Förra ägaren hade bara använt den till att ploga snö så den hade inte gått mycket de sista åren. Det låter ju bra men det visade sig på hemvägen att det fanns minus med det. Dieseln hade funnits länge i tanken, kanske flera år och eftersom dieseln numera har bioolja inblandad så hade det börjat växa alger i dieseln.
Det var en ganska kort färd, kanske tre-fyra mil. Under den resan blev det sex stopp längs vägen på grund av igensatt bränslefilter. Det var det första filtret som satte igen. Det är egentligen en sil som sitter på bränslekranen men inne i tanken. Silen kunde bara rensas efter att bränslekranen plockats bort varpå dieseln rann ner i något kärl jag hade med mig. Sedan hälldes dieseln tillbaka i tanken och resan fortsatte. Det blev en ganska kladdig resa men traktorn kom i alla fall till Östäng.
Traktorn har på det hela fungerat bra. Jag har bytt styrservo och lite annat men inte behövt göra några stora ingrepp. Den förra ägaren hade bytt koppling vilket kräver att traktorn måste delas på mitten. Sådant är skönt att slippa.
Fördelar med vår 165:a har varit att den alltid har startat. Den har gått jämnt och bra i motorn och kopplingen slirar inte, naturligtvis. Trepunktlyften har fungerat bra. Lastaren är stark och bra. Skopan är för stor för att fylla med grus men perfekt för snö. Den är också monterad på så sätt att när skopan är uppfälld maximalt ligger den parallellt på marken. För den som vill skotta snö är det perfekt, du slipper att försöka hitta vägrätt läge innan du attackerar en snöhög.
Nackdelar har framför allt varit bromsarna. Detta är en av de sista årgångarna som den här traktorn har så kallade torra bromsar. Ett par årsmodeller senare bytte de till att ha bromsskivor i oljebad som är mycket bättre och snudd på outslitliga.
Nu ska traktorn byta ägare. Den är såld till en man i Uppland. När det var dags att formulera en annons för Blocket så tänkte jag vara så ärlig som möjligt om skicket på traktorn. Seriösa spekulanter, eller i alla fall erfarna spekulanter, vet att det är så här gamla traktorer är. Annonsen är visad 2847 gånger sedan den 28:e november men gav inte många svar förrän nu i januari då en erfaren man hörde av sig. Så hör löd texten i annonsen:
Beskrivning Okänt antal timmar. Timmätaren har inte fungerat sedan jag köpte den för sju år sedan. Motorn går precis som den ska och har för övrigt avgasröret på höger sida vilket sägs vara den bättre varianten. Det finns skavanker: – Det händer att startmotorn kuggar över men det löser sig om en växel läggs i. – Bromsarna är inget vidare. – Kopplingen för kraftuttaget kopplar inte ur tillräckligt. Förra ägaren bytte koppling och kanske blev det aldrig injusterat. – Styrservon tappar olja med tiden. – Nedre rutan på vänsterdörren saknas – Det finns två värmeaggregat i hytten som inte fungerar. – Sitsen har tappat nästan all stoppning Det finns även fördelar: – Traktorn har en fungerande lastare, Kjällve 602 – Snabbväxeln fungerar bra, frihjul på lågväxel och motorbroms på högväxel – Hitch och jorbruksdrag – Skopa lämplig för snöröjning – Ett par snökedjor kommer med. Består till viss del av schackel, men ändå. Traktorn har femtio på nacken, alltså glappar det och läcker en smula. Alger och mossa finns också!
Den som vill lägga mer pengar på en traktor kan få fler fördelar och färre nackdelar än vi fick men vi är ändå nöjda med vår första traktor. Vi fick betalt ungefär lika mycket som vi gav för den för sju år sedan. det är egentligen rimligt, de ådras ju så sakta.
Nu har vi bytt upp oss till en Valmet som har både fungerande bromsar och stoppning i stolen.
I natt har det blåst i stora delar av Sverige, även hos oss. Vi underskattade hur kraftiga vindbyarna kunde bli, eller så var vi helt enkelt ouppmärksamma. Hur som helst så vaknade jag av att vinden tog tag i huset och skakade lite på det. Det är inte ofta vi drabbas av sådan vind och när jag väl hade vaknat fanns det många ljud som inte fanns i går kväll.
Ylva låg och lyssnade på ljuden. Jag viskade till henne att jag skulle titta till gården. Sedan var det bara att dra på sig morgonrock, mössa och att kliva i stövlarna för att stormsäkra gården mitt i stormen.
Soptunnorna hade locken hängande och riskerade att välta. Igen med locken och på med stenar. Gnisselljudet kom visst från två fårgrindar som stod lutade mot det flyttbara fårhuset. Ner mer dem. De låga dörrarna in till fåren har en bra stängning numera men det går inte att lita på den i dessa vindarna. Två foderkorgar och ett par stora stenar fick blockera.
Snabbt iväg till de höga portarna på baksidan av ladugården. De går hela vägen upp till taket, de måste vara mer än sex meter höga och stängningen av dem ” är under förbättring”. Tidigare var det en tvärslå med flera remmar som tog lång tid att öppna. Nu har vi fått första halvan av ett bättre system på plats. Portarna hade blåst upp. Den ena stod tryckt mot några pallar med tegel men den andra svängde fram och tillbaka. Jag stängde med den halva stängningen och satte fart runt ladugården för att blockera portarna från utsidan. Jag hann bara runda ett hörn innan en förtvivlad katt kom springande. Glenn-Pär jamade högt så jag fick ta honom under armen, springa till boningshuset och snabbt dumpa honom innanför ytterdörren. Snabbt tillbaka till portarna, springande med morgonrocken fladdrande i vindbyarna.
Jag hade förberett med att ta med mobilen i fickan med lampan tänd, men den behövdes inte användas. Vinden hade trasat sönder molnen och en måne som var drygt halv lyste tillräckligt.
De stora portarna låstes med en trall från en byggnadsställning och två tunnor som var fulla med rester från äppelmustningen i höstas. Resterna ska användas i odlingarna men nu passade det bra med hundra kilo äppelrester mot vardera port.
Presenningen som täcker fårens utgödslade vinterbädd var också på väg i vinden. Det stod ett par tunnor med hönsskit i närheten som kunde baxas på plats, sedan var det hög tid att ner mot verkstaden och odlingarna. Ett par skottkärror lades upp och ner på vägen dit.
Bubbelplasten hade blåst ner från sin plats trots att det var inne i en luta men den fick ligga, den skulle inte blåsa iväg. En odlingsplåt fick däremot bäras undan. En dörr till mellanrummet hade blåst upp så den fick låsas från insidan. Sedan såg det lugnt ut tills jag fick syn på odlingsbäddarna. Plasten som täcker de vilande bäddarna hade inte blåst iväg men den hade tagit sig loss från sandsäckarna på ganska många ställen. Några plaster kunde rättas till, andra fick ligga kvar i en härva med några extra sandsäckar på. Det är lättare att hantera dem i dagsljus och utan stormbyar.
Efter pärsen med täckplasterna var det nästan klart. Bara att binda fast dörren till bågväxthuset och att låsa ett fönster i en av hönsvagnarna.
Till sist var det dags att gå och lägga sig igen. När jag väl kommit inomhus igen insåg jag att detta kunde bli ett inlägg men att det skulle bli utan bilder. Så jag tog en bild från väder-appen i mobilen som kunde bli en illustration. Medelvinden är inte särskilt kraftig men byarna hade bra fart. Storm var det dock inte. Det ska vara 24,5 m/s för det. Vindriktningen är ju viktig. När det blåste som mest var det en ren västan och från det hållet är det ganska öppet hos oss.
På morgonen visade det sig att Ylva inte alls hade legat och lyssnat efter vindljud. Hon hade anat att hon skulle bli liggande för att lyssna efter vinden så hon hade satt i öronproppar och sov lugnt genom hela natten. Olika falla nattens lotter.
En vecka har gått sedan förra inlägget om ladugårdsvinden och det har hänt en hel del. En del steg framåt och flera bakåt som det ofta är när man börjar med större projekt.
Vi har lyft undan ganska många kvadratmeter av golvet och det är mer som är ruttet än vad vi hoppades på.
Vi är inte klara med det jobbet än utan har en hel del till att ta upp. Vi har en hel del egensågade plankor som vi tänker använda som nytt golv och vi kommer att kunna återanvända en liten del av de golvbrädor som vi nu tar upp.
Under golvet så går bjälkar från den ena långsidan till den andra. De ligger på bjälkar som går i ladugårdens längsriktning och de i sin tur ligger på stolpar. Flera stolpar har vi bytt och en längstgående undre bjälke har vi låtit tillverka då förra ägaren helt enkelt tagit bort en. När vi nu har lyft på golvbrädorna så hittar vi flera bjälkar delvis är ruttna.
Vi har också hittat en takbjälke som vilar på en bärlina som är helt bortruttnad eftersom ett mjölkrör gått ut genom väggen under den. Där har förmodligen bildats mycket kondens och så har trät runt omkring ruttnat.
Panelen på den sidan av väggen är dessutom helt rutten vilket inte precis gjort saken bättre. Detta ställe är redan tidigare lagat med två liggande bjälkar. Dessa bjälkar vilar på golvet som där under är helt ruttet.
Vi tog vår domkraft och lyfte upp takbjälken och funderade över hur vi skulle kunna lösa situationen.
Efter ganska mycket resonerande insåg vi att vi behövde råd så i går kväll så ringde vi Maria som är timmerkvinna.
Vi försökte först via facetime men täckningen på landet är inte tillräckligt bra. Då försökte vi med telefon och bilder men till slut erbjöd sig Maria att komma förbi dagen efter.
I morse var hon på plats och vi fick en hel del goda råd både om problemstället och andra ställen. Nu vet vi hur vi ska göra men det kommer i nästa inlägg för vi tar det långsamt och använder domkraften lite i taget för att krafterna inte ska bli för stora. Det är tunga saker vi jobbar med.
Istället har vi idag tagit bort en över tre meter lång bjälke som var rutten på flera ställen.
Vi har några egensågade bjälkar och hittade en som var tillräckligt lång och bara lite för tjock.
Den körde vi i vår rikt och planhyvel tills den blev 16 cm tjock.
Sedan bar vi upp den på vinden och mätte och passade in den. Ena änden på bjälkarna vilar på stenmuren i gamla kostallet. Det hålet var bara 15 cm brett så vi fick hugga bort en del av bjälken.
Sedan upptäckte vi att det bara var 15 cm till överkanten så då fick vi även hugga bort en del på höjden.
När vi sedan la bjälken på plats visade det sig att alla längsgående balkar inte är i exakt samma höjd så då fick vi ta ner den igen och hugga ur ett jack för en av bjälkarna.
Det är lite meck men det känns väldigt bra att få friska bjälkar på plats.
Vi kommer att behöva byta ut minst två bjälkar till och några kommer vi att istället sala på på båda sidor för att inte ta några chanser med bärigheten. Maria berättade att bjälkarna förmodligen var tillverkade i gran och att gran ofta ruttnar inifrån. Det innebär att om man ser att det är ruttet på ytan men friskt på sidorna så ska man kolla noga så inte hela kärnan är bortruttnad. Fur beter sig tvärt om så där är det kärnan som inte ruttnar. Vi vet ännu inte hur många bjälkar som vi behöver byta men det lär visa sig.
Under veckan har vi i alla fall konstaterat att golvet är tillräckligt ok i andra ändan. Där har vi därför börjat bygga upp hyllor för förvaring.
Huvudanvändningen av de här 170 kvadratmetrarna kommer att bli förvaring då vi har enormt mycket prylar som kan vara bra att ha.
I veckan har vi dock gjort en rejäl rensning.
Tre lass till tippen har det blivit med ruttna golvbrädor, gammal isolering, gamla avloppsrör och diverse annat skräp. Övriga bra-att-ha-prylar har nu hamnat i olika hyllor. Långa saker som plåtar, hässjestörar, rör, hyllplan och spirorör har hamnat ovanpå reglar som vi satt i takbjälkarna.
Det är väldigt mycket kvar att göra men det roliga med sådana här jobb är att det man först tror är omöjligt att genomföra och för komplicerat för oss visar sig ofta går att lösa om man tar en sak i taget, frågar om råd och jobbar på. Inte ens en ladugårdskonstruktion är speciellt komplicerad när man börjar titta noga på hur den är gjord. Det dröjer nog några veckor innan jobbet är klart…
Idag har vi påbörjat ett riktigt skitjobb på vinden ovanför gamla kostallet. Det är enda stället på gården dit ingen får gå om inte jag eller Jonas är med. På många ställen är det hål rätt igenom golvet och dessa är lätta att se men på flera ställen så är det helt enkelt så ruttet så man inte kan gå utan att riskera att trampa igenom.
Brädorna som utgör tak i ladugården utgör samtidigt golv på vinden och vi har länge tänkt ta tag i jobbet men det har tagit emot. Korna har år efter år stått och utsöndrat varm fukt och detta har påverkat brädorna i taket. Taket (golvet) består av två lager brädor med vindpapp emellan.
Vi har inte riktigt vågat oss på jobbet då vi inte har känt att det har varit säkert förrän vi hade ersatt en borttagen bjälke och en sönderruttnad stolpe men detta blev gjort 2021 så nu fanns det inte riktigt något att skylla på.
Ett ostädat hörn fyllt med betongpannor, stenullsisolering, halm, fågelskit, getingbo, plastdetaljer och lite allt möjligt är man inte jättesugen på att ta tag i men idag bet vi ihop och fyllde säck efter säck. Drygt ett dussin stora säckar väntar nu på sin sista färd till tippen.
Betongpannorna dammsögs av med industridammsugaren och golvet kom fram mer och mer.
På sikt kommer ytan här uppe att innehålla hyllor och förvaringen kommer att kunna bli överskådlig och funktionell. Nu har pinalerna bara lagts huller om buller eftersom vi ändå skulle ta tag i golvbytet. Här samsas prylar från förra ägaren med prylar som vi lagt dit i en salig röra och en hel del bör inte alls finnas här men det får vi ta tag i sedan.
Golvet är ”lagat” en gång förut genom att golvbrädorna sågats rakt av efter sista bjälken. Sedan har en bräda lagts längst med underbjälkarna och så har de lagt korta brädor från stenmuren till den löst liggande brädan. Ovanpå detta har brädor lagts åt andra hållet.
Det har inte varit en så hållbar lösning, som synes ovan, så vi började med att ta ned den. Då kunde vi också ställa upp en stege som vi kunde jobba ifrån eftersom det ibland känns väl osäkert att gå på golvet.
Man får hålla bra koll på var reglarna går ifall allt man står på i övrigt är ruttet.
Industridammsugaren var skönt att ha för det är mycket gammalt bôs som behöver tas bort.
På vissa ställen ser man att brädorna är ruttna men även där brädorna såg helt friska ut så gick de ibland rätt av när vi lyfte på dem.
Det är en stor yta på 170 kvadratmeter och vi hade nog en förhoppning om att en del brädor ur det övre lagret skulle gå att återanvända men efter en dags jobb är vi tveksamma till det. Många brädor såg ut som den nedan när vi väl lyft upp dem.
Vi hann en bit i alla fall men här kommer vi att kunna ha roligt många dagar framöver…
Vi har inte många utrymmen som är isolerade nog för att det ska vara rimligt att hålla dem frostfria. I det som tidigare var ett fähus eller kostall finns vatten indraget och eftersom kor är högeffektiva värmekaminer var det nog sällan som vattnet frös där. Nu har vi inte några kor utan det är åtta ankor som ska hålla kylan stången. Det fungerar naturligtvis inte.
Vi har kopplat in två ventiler på en pelare. Den till vänster har en grön slang som bara är en halv meter lång, det är för att kunna fylla vattenkannor utan att söla onödigt mycket. Ventilen till höger är kopplat till en längre slang med spridarmunstycke. Den använder vi för att byta vatten i ankornas badkar och för att spola av skitiga grejer.
De två ventilerna fungerar enligt olika principer och därför klarade den ena en köldknäpp men inte den andra.
Den till vänster är förmodligen en kägelventil och fungerar på samma sätt som lite äldre kökskranar. Det går att vrida vredet tre varv moturs, sedan är den helt öppen. Det är alltså en ventil som har en tätning som lyfts när den öppnas. Den är bra på att smygöppna och fanns därför i kök och badrum innan ettgreppsblandarna tog över.
Den högra ventilen är en kulventil. Den består av en kula med ett stort genomgående hål i. Kulan kan vridas ett kvarts varv och går då från att vara öppen till stängd, eller tvärt om. Kulventiler är snabba att reglera och det är enkelt att se om ventilen är öppen eller stängd. På bilden ovan är ventilen öppen vilket visas genom att de två ”vingarna är i linje med röret. När den är stängd syns det på långt håll att de röda vingarna står på tvären mot rörets riktning. De är å andra sidan dåliga på finlir. Det är svårt att öppna lite grann och det är lätt hänt att en stängning blir så snabb att det skakar till i rören.
Det finns en skillnad till som inte visar sig förrän det är kallt. Kägelventilen kan frysa ihop men den går att använda igen efter att den har tinat. Kulventiler däremot fryser gärna sönder.
Här är en bild av den sönderfrusna ventilen. Sprickan syns tydligt.
Det finns ett litet utrymme runt kulan där det står vatten. Vattnet finns där oavsett om ventilen står i öppet eller stängt läge. Kulan tätar mot de båda öppningarna som leder till de två rören och mellan de två tätningarna och runt kulan finns ett lager av vatten.
När det vattnet fryser så finns inget utrymme för isen att expandera i så ventilhuset spricker. Oftast i gjutskarven som finns på sidan av ventilen. När temperaturen stiger och vattnet tinar så beter den sig lite underligt. Den är nästan tät när den är stängd, detsamma gäller när den är öppen. Det droppar kanske lite. Därför blir det en överraskning när ventilen hamnar i halvöppet läge och vattentrycket gör att det plötsligt sprutar vatten ur sprickan.
Här är två bilder på ventilen med ena tätningen borta. Sprickan syns uppe till höger. Utrymmet runt kulan är ganska stort så det går att tänka sig att isen växer tillräckligt mycket för att spräcka ventilhuset.
Jag var på en föreläsning med en av säljarna från Waterboys och de vet en hel del om bevattning. När vi pratade efteråt så kom vi av någon anledning in på att en av våra kulventiler hade frusit sönder. Då fick jag tipset om hur en kulventil ska hanteras för att överleva vintern.
Den här ventilen sprack inte på det traditionella stället som är baksidan. Det är dock inte mycket till tröst när det kommer en riktig kalldusch på den som använder ventilen. Det droppar bara lite när den är öppen eller stängd men när den öppnas eller stängs så kommer vattentrycket till sprickan och det sprutar friskt.
Hur ska då detta undvikas? Det räcker inte att tömma rören på vatten, vattnet runt kulan kommer ändå att spräcka ventilen när det fryser. Tricket är att tömma rören på vatten, i alla fall till en viss del, sedan ställa ventilen på halvöppet, då kan isen expandera utan att spränga ventilen.
Så vi har försökt att göra detta på alla kulventiler vi har i bevattningsanläggningen. Det är lätt hänt att glömma någon. Det är en av punkterna i vår långa lista att göra när vi ”höstar”, alltså gör gården redo för vintern. Men saker ställs undan i väntan på nästa säsong långt innan höstningen och kulventiler ser så ordentliga ut när de är stängda så det är lätt hänt att missa detta. Men det är halvöppet som gäller om de ska kunna tjänstgöra en säsong till. Kulventilen i lagården lyckades vi klara under den första köldknäppen som kom redan i november men när nästa kyla kom glömde vi den. Vi får lägga upp någon plan för det här…
En aktivitet som varje år kräver en hel del koncentration och tankemöda är årets fröbeställning. Skrivbordet rensas så när som på datorn.
Sedan bär jag in alla fröer som vi har kvar. Det är en hel del. Varje växtfamilj har en märkt godislåda förutom målleväxter som har två och ärtväxter som har en egen back.
Lådorna gås igenom för att se vad som finns kvar från föregående år. De flesta fröer går att spara år från år men vi brukar inte spara salladsfröer och palsternacksfröer då de ofta har sämre grobarhet efter något år.
För att kunna veta hur mycket fröer som finns kvar använder jag en liten våg. Med hjälp av 1000-frövikten kan jag räkna ut antalet fröer bara genom att väga dem vilket spar tid.
Från föregående år har jag ett excelark som vi nu går igenom och skriver in hur många bäddar av varje gröda jag tänker odla, ändrar sortnamn om vi ska byta, lägger till och tar bort grödor m.m.
I excelarket finns sortnamn, fröfirma, antal bäddar, frö per bädd, frön jag beräknar så per bädd (lite svinn räknar jag med). Sedan räknar excel ut hur mycket fröer jag har behov av i år. Jag skriver in hur mycket fröer jag redan har och excel räknar ut hur mycket fröer jag behöver köpa.
För varje år så går det fortare att göra fröbeställningen. Jag känner mig säkrare på vilka sorter jag vill odla och har börjat hitta sådant jag är nöjd med när det gäller nästan allt. En besvikelse 2021 var kvalitén på rödkålen. Klimaro som vi använde då var bra för skörd och försäljning direkt men klarade inte lagring i kylrum speciellt länge. Nu har vi fått tips på en sort från Olssons frö som heter 5105. Extremt tråkigt namn och den finns tyvärr inte som ekologiskt frö men den ska vi ändå testa kommande år i en bädd och så kör vi Klimaro i en bädd för direktskörd. Ett vanligt problem i rödkål är kalciumbrist och det kan påverka lagringsegenskaperna men vi hade inte synliga tecken på det så därför vill vi pröva en annan sort också.
Första beställningen som gick iväg var till Runåbergs fröer. De har många trevliga sorter som vi inte vill vara utan. Äggplanta eller aubergin är nytt för oss. Vi har bara odlat den då vi beställde chillifröer där några visade sig vara äggplanta. Testar också en ny broccolisort som heter Rasmus som ska ge stora bra huvuden och bra storlek på sidoskotten. Paprikan blir andra året för oss. Årets paprikaskörd var ganska misslyckad då vi satte paprikorna på skuggsidan i växthuset. De flesta plantorna blev uppätna av sniglar och övriga gav dåligt och hade dålig tillväxt. I år ska vi testa att odla dem i glasväxthuset och på solsidan i tunneln.
Runåbergs
Äggplanta Diamond, ekofrö
Tomat, körsbärs- Mei Wei, ekofrö
Paprika King of the North, ekofrö
Gurka Shintokiwa, ekofrö
Nyzeeländsk Spenat, ekofrö
Broccoli Rasmus, ekofrö
Andra beställningen gick iväg till Semenco. Där beställer vi det mesta av våra fröer. De är bra att ha att göra med och allt fler sorter i deras sortiment är ekologiska. Dock inte allt. Majsen Earlibird har vi tidigare köpt hos Lindbloms men den har utgått ur deras sortiment så den har vi i år beställt från Semenco. Vi prövar också rotselleri för första gången på många år. Vi har inte tidigare varit speciellt bra på att odla det utan knölarna har blivit alldeles för små för att vara lönsamt men något nytt ska testas varje år.
Lindbloms beställer vi alltid mycket ifrån men allt finns inte hemma än vilket göra att vi får skicka en beställning via e-post och så plockar de ihop den när allt kommit in. Lite bökigare men mest för dem själva. Förra året var det någon sort som aldrig kom in men förhoppningsvis så funkar allt bra i år. Vi är glada att personalen tagit över firman så att den får leva vidare efter branden. Många sorter som vi vill odla finns här och mycket är ekologiskt.
Olssons beställer vi minst ifrån. Mest beroende på att de inte satsar på ekologiska fröer i någon större utsträckning men också för att de har en så usel webbsida. Rödkålen ska bli spännande att testa, broccolin är extra tidig men framför allt så köper vi våra gröngödslingsfröer från Olssons.
Rödkål 5105
Broccoli Sirtaki
Morot Calibra
Luddvicker
Perserklöver
Subklöver
Bovete
Grönråg
Vi planerar att i år så 92 913 fröer (gröngödsling oräknat) 66 121 fröer har vi kvar sedan tidigare år och när beställningarna gått iväg så kommer vi att ha beställt drygt 35 000 frön. Siffrorna har excel räknat ut och anledningen till att antalet är så exakt är att i en ruta kan det stå 5000 morotsfrön men vintersquashfröerna är mer exakta och kan vara 13. Siffrorna ovan är dock inte alls så exakta som de verkar.
Vissa fröer som morot och rödbeta sår vi med såmaskin men det är ändå väldigt många fröer som ska i jorden.
Idag var det dags för årets julstämnigaste tillställning. När man gör ett besök på Trampverkstan i Knutstorp är det som att förflyttas bakåt i tiden. Här råder en annan typ av julstämning än den man finner i julpyntade köpcentra.
Fönstret i butiken är pyntat med ljus och juldekorationer och belysningen är det enda som drivs av el på det här stället. 12 volts el kopplad till batterier för att det ska gå att se någonting. Ingen värme så imman på fönstren är äkta.
I butiken är det uppdukat med grönsaker, ägg, must, honung och lammskinn från oss på Östängs Gård.
Men också grön tomatmarmelad, aroniamarmelad, bivaxdukar, trälådor, ljusstakar gjorda av gamla isolatorer och kugghjul, färgpigment, skokräm, krokar, spikar, skärbrädor, björkkvastar, ull, björkved, böcker och en hel del annat.
Tomtemor Maria hälsar välkommen. Det är hon som driver Trampverkstan ihop med Magnus Jacobsson.
Ute på gårdsplanen basar Hansi över de trampdrivna ässjorna där man kan grilla korv.
Innanför de här fina nyuppsatta dörrarna huserar hembygdskonsulenterna och lär ut hur man gör olika julpyssel.
Här finns också en trampdriven lampa för den som blir sugen på att sätta sig ner och läsa en bok i trampljusets sken.
Milú tar emot i ett tält och hos henne kan man köpa biljett till nissarnas verkstad samt beställa en leksak som nissarna sedan tillverkar.
På andra våning har nissarna möte inför att ta emot allas önskningar och sätta igång arbetet. Klockan 11 var det dags att öppna dörrarna.
Tomtefar satt på plats och tog emot önskningar från alla små och stora barn. Tomten sätter önskningarna på ett rep i taket och sedan firas de bort till nissarna som är beredda att börja jobba.
Alla maskiner drivs för hand. Cirkelsåg, sticksåg, svarv, borr, slipmaskin och sedan finns en mängd handverktyg dessutom. Här finns någonstans runt 300 olika hyvlar.
Det är full fart när önskningarna väl har gått iväg.
Här sågas formen till en käpphäst till.
Levande julmusik gör att arbetet går lätt.
Tomtenissan Malena lägger sista handen vid en tax på hjul som får lite målade dekorationer innan den lämnas över till ett av barnen.
Nissarna tog en välbehövlig paus i arbetet och njöt av pumpasoppan från caféet.
Solen gick så småningom ner men verksamheten var i full gång ända fram till 18.00. Missade ni detta trevliga event idag så har ni chansen igen i morgon, söndag. Då är det öppet 11-18. Välkomna!
Idag har jag stått i slungrummet och kokat ramar i lut för att få dem vaxfria och prydliga inför nästa säsong. Det finns inga fönster därinne så jag blev överraskad av ljuset som kom från kanten av snövädret.
Jag passade på att ta några bilder, mest för vår egen skull. Det är svårt att minnas små förändringar i efterhand.
Vi är vana vid en kort släng med vinter i november men i år stannade snö och kyla i flera veckor. SMHI prognostiserar dock en återgång till det normala med regn och slask om ett par dagar.
I år har vi för första gången varit tvungna att ta in skogsmaskiner i vår skog efter ganska omfattande barkborreangrepp. Tack och lov så har vi ganska bra blandning på vår skog så vi behövde inte kalhugga utan kunde göra gläntor. De fick dock avbryta efter ett oändligt regnande i september men nu hade det torkat och till och med frusit till lite. Andra halvan av virket är nerkört till vägen. Skönt att det blev klart innan årsskiftet.
Växthustunneln ser ut att klara snö och vind så bra som vi kunde önska. I bortre halvan går våra hönor på dagarna. De bor i en husvagn som är parkerad intill andra gaveln och sedan har vi byggt en tunnel som de kan gå igenom. Det är trevligt med snö som ligger. November månad brukar annars vara ganska blöt och tråkig.
För några år sedan sydde jag ett vitt skördeförkläde av ett gammalt tält. Det har fungerat jättebra men efter ett par säsonger fyllt av gurkor, bönor och ärtor så gav det upp och började spricka sönder. Jag har länge tänkt att jag skulle sy fler för det är till stor hjälp i skörden och ofta är vi flera som skördar.
Nu har jag äntligen kommit till skott och sytt tre nya av ett superstarkt tyg min syster hade över. Tyget har hon köpt för att det ska vara extra slitstarkt och inte lätt kunna rivas sönder eftersom hon syr hundtillbehör på sitt företag Amoken.
Förra gången jag sydde skördeförkläde så fick jag pröva mig fram och sy om och ändra eftersom jag inte riktigt visste hur jag ville ha det.
Nu var det bara att klippa till tyget och börja sy.
Det här är formen jag utgår ifrån.
Sedan viker jag den för hand och syr ihop den nedre raka delen av kortsidorna samt fållar den sneda delen.
Den bakre delen fållas så att ett skärp kan träs igenom. I den fållen sys två ringar fast en decimeter in från kortsidan.
Den främre delen fållas också och där sys två hakar fast längst ut mot kortsidorna.
Hakarna hakas sedan fast i ringarna som sitter i den bakre delens fåll. Det gör att tyget buktar ut både vid sidorna och rakt fram vilket gör det lätt att stoppa ner skörden. När du vill tömma så hakar du loss hakarna och tömmer ut innehållet i en skördeback.
Skördeförklädet sparar mycket tid då man inte behöver gå fram till backen hela tiden eller plocka upp skörd som hamnat utanför när du försökte pricka backen som alltid står lite för långt bort.
Tyget räckte även till en skördepåse som kan hakas fast i byxornas hällor och hängas på sidan om man inte vill ha ett skördeförkläde mitt fram.
Det känns bra att kunna använda tyg som blivit över i annan verksamhet men hade jag köpt tyget nytt kanske jag hade valt en annan färg…
Gårdsbutiken är alltid öppen med ägg och ett begränsat utbud av grönsaker. Fredagar efter midsommar till och med oktober är butiken bemannad och fylld med grönsaker 15.00-18.00. På lördagarna finns vi på Nolbygårds Matmarknad klockan 10.00-14.00 under säsong. Välkomna!
Vi, Jonas, Ylva, Tilda och Ina köpte Östängs gård 2014 och tillträdde i oktober. Tanken är att skapa en levande gård med odlingar, djur och en bredd på verksamheter. Än så länge bor vi och våra katter Aska och Glenn-Pär, får, hönor, ankor och bin.
Instagram: ostangs_gard
This error message is only visible to WordPress admins
Error: No connected account.
Please go to the Instagram Feed settings page to connect an account.
