Östängs gård

En gård för omställning

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

Sortera nyckelverktyg

Ylva har fått tillbaka det mesta av orken efter en tung odlingssäsong och covid. När hon städade i den nästan helt igenvuxna verkstaden så hittade hon orimligt många verktyg som används till att hantera muttrar.

De kallas enligt Wikipedia för nyckelverktyg men i vardags tal kallas de olika undervarianterna för blocknycklar, ringnycklar och annat. Hon hittade lite av varje.

Efter summering visade det sig att vi hade sex mer eller mindre kompletta satser och tre verktygslådor i plåt med blandat innehåll varav det mesta var så kallade nyckelverktyg.

Den orange Bacho-väskan är en av gårdens viktigaste saker. Den hålls alltid komplett och är lagom stor att ta med. Den innehåller inget med tumstorlek utan bara millimeternycklar. Den har fyrkantfäste 1/2-tum och 1/4-tum. Väskan har en mellanvägg som är uppfälld på bilden. Väggen håller delarna i den orange delen på plats när väskan öppnas. Hylsorna är från 4 mm till 32 mm.

Nästa hylsnyckelsats är intressant eftersom det är Kamasa som har ett gediget kvalitetsrykte. Väskan har ingen fiffig mellanvägg och eftersom båda sidorna är ganska lika så har någon blivit tillräckligt irriterad för att markera vilken sida som ska vara uppåt.

Det är bra med en karta över delarna som ingår. Den kan behövas när väskar har öppnats upp och ner. Annars är det en bra sats även om den har en del onödig vikt. Den har till exempel 4, 5 och 5,5 mm hylsor och förkromade skruvbits som inte är så roliga. Den är inte riktigt komplett och är lite klumpig till formen så den kommer tvåa efter Bacho-satsen.

När man sorterar hylsor är det inte bara vilken storlek på mutter den ska hantera. I andra änden av hylsan ska det sitta ett spärrskaft och de har också olika storlek. Bland alla våra hylsor hittade vi fyra olika storlekar på fästena.

Här är fyra stycken 13 mm hylsor. De fyra hylsorna har tre olika storlekar på fyrkantsfästet trots att de alla har samma storlek. De två till vänster är 1/2-tum, nästa är 3/8-tum och den sista är 1/4-tum.

Tre av dem är sexkantshylsor och en är tolvkantshylsa. Tolvkantshylsan är enklare att använda men sexkantshylsorna tål mer kraft innan de ger med sig. Om en fastrostad mutter ska lossas är det sexkantshylsa som gäller. Om en mutter sitter fast riktigt ordentligt krävs det lite muskelansträngning. När då en hylsa spricker eller glider över en runddragen mutter gör det ont och det kommer ofta blod från knogarna.

Vi de tillfällen då det krävs mycket kraft är det lika bra att plocka fram 3/4-tumshylsorna. Det syns inte på bild att de är löjligt stora. Det överraskar lite att de är tolvkantshylsor eftersom de ofta ska hantera stora krafter. Satsen går från 19 till 50 mm.

Hylsnyckelsatsen nedan är bra att ha. Den är inte lika allround som den orange Bacho-satsen eftersom den saknar allt under 10 mm men den är stryktålig. Hylsnycklar med den här svarta finishen brukar kallas för krafthylsor. Det finns säkert undantag men de brukar vara gjorda av stål av högre kvalitet. Mindre risk att de spricker alternativt att de kan göras nättare med bibehållen hållfasthet.

Det går inte att titta på en hylsa för att bedöma kvaliteten på stålet, men de gånger som hylsor har gett upp för mig så har de varit förkromade med högglansfinish. Så för mig betyder högglans mjukare stål och svart betyder stål av högre kvalitet. Bara min egen regel och inget att lägga på minnet.

Ylva har inte vuxit upp med att skruva på mopeder och gamla bilar. Kanske är det därför som hon hade lättare att göra detta. Själv tror jag att alla delar nog kan vara bra att ha. Sedan är det så att Ylva är bra på att få saker gjorda. Det hjälper i det detta läget.

Nedan är alla hylsnycklarna sorterade efter storlek. Några har vi bara två av medan andra storlekar fanns massor av. Många 10, 13 och 19 mm hylsor . Samma sak med de som jag har kallat för Blocknycklar men som Wikipedia kallar för U-ringnycklar eller Ringnycklar. Många 10, 13, 17 mm.

Lednycklarna var inte lika många. Jag undrar varför de nästan alltid är dåligt märkta? I dåligt ljus får testning gå före att tyda de små instansade siffrorna.

Ringnycklar är snygga och bra på att hängas upp. Den till höger är en spärringnyckel där riktningen på spärren ändras med en knapp. Vi har en sats med korta block-spärrnycklar som är platta. I stället för en knapp så vänds nyckeln för att byta riktning på spärren.

Till slut så blev det någorlunda ordning på delarna. De nycklar som hade tum-storlek hamnade i en egen avdelning. De var inte så många men är bra att ha när det finns en gammal traktor på gården.

När det gäller nycklar i tum hjälper det inte om de är tydligt märkta. Den stora nyckeln i bilden ovan är 15/16-dels tum. Storleken större borde vara 31/32-dels tum men storleken mindre är kanske 7/8-delar men det kan också vara något annat. Så när det gäller tum så provar jag mig fram i stället för att läsa på nycklarna.

Här är några udda nycklar varav en har tum-storlek. Den översta är en U-nyckel med 15 mm i ena änden och 9/16 tum i den andra. Jag skulle vilja veta historien bakom den. Det gäller även nästa som är 19 mm i ena änden och 29,5 mm i den andra. Varför? De tre understa är vanliga U-nycklar som följer med bilar. De är stämplade med Renault på ena sidan och Made in France på den andra och det är ju trevligt.

Två udda nycklar, en kombination av U-nyckel och lednyckel. 12 mm och 19 mm.

Två nycklar som förmodligen är hemslöjd. Ibland är det omöjligt att komma åt och då kan situationen kanske räddas av en gassvets som hjälper till att forma metallen.

Ibland kan det vara extra snålt med utrymme. Då kan den här komma till pass. Det är en U-nyckel som är nedslipad till ungefär halva tjockleken. Den är lite rostig men den ser faktiskt ut att vara professionellt slipad. Kul nyckel!

Det dök naturligtvis upp några spärrskaft också. Förutom några 1/4- och 3/8-tums-spärrskafft så dök dessa fem upp. Det finns naturligtvis spärrskaft i väskorna med de mer eller mindre kompletta satserna.

Nyckeln till vänster är en kraftig som kom med någon bil för att byta däck. Efter den kommer fyra tändstiftsnycklar. Den första av dem är en dubbelnyckel för att justera något på någon motor, nästa är inget särskilt och de två sista är också spårmejsel o änden på handtaget. Näst sista är också en dubbelnyckel men inte lika charmig som den första.

De här två är nog inget vidare. Jag har köpt dem själv. Jag hade förmodligen lågt blodsocker och gick förbi en billig allt-i- ett-nyckel. Två gånger. De är kanske användbara om en mutter är riktigt runddragen. Annars passar de nog bäst i innerfickan under en mopedtur.

Det känns ju bra att ha fått lite koll på djungeln med nyckelverktyg. Momentnycklar och några förlängda hemmabyggen behöver vi inte visa. Det kanske vi tar någon annan gång.

Hade jag fått bestämma hade vi sparat allt – men vi är två som bor på gården och hade Ylva fått bestämma hade vi skänkt bort merparten. Nu får det bli en kompromiss så Bachosatsen och den stora plåtlådan får bo i verkstaden, Kamasa-satsen får bo i ladugården, en komplett sats ringnycklar ska få hänga synliga i verkstaden, den svarta satsen kommer att hamna i traktorn, en låda med tum-nycklar kommer att stå i verkstaden och resten vilket säkert är ett hundratal nyckelverktyg ska skänkas bort. Det kan hända att jag har smugglat undan en liten låda med några extra…

Kurser i vår

I samarbete med Studiefrämjandet kommer vi att ordna flera olika studiecirklar/kurser på temat permakultur och odling i vår.

Permakulturstudiecirkeln höll jag redan förra året och det blev en väldigt trevlig cirkel där deltagarna fortfarande håller kontakten. Vi diskuterade permakultur och deltagarna fick hjälpa varandra med att designa ett eget område utifrån permakulturens tankar och idéer. Vi använde Permakultur – framtiden i din trädgård av Ylva Arvidsson som kurslitteratur och den fungerar väldigt bra som det. En dag var vi här ute på Östängs Gård och letade spår av permakultur och designlösningar här. Det är givande och roligt när man träffar samma grupp vid flera tillfällen så man kan gå hem och fundera mellan gångerna och återkomma med nya tankar och idéer. Det ger också mig som cirkelledare en chans att fundera inför nästa gång så jag kan ge deltagarna den information och den input jag har lyckats få fram eller fundera ut.

Nytt för i år är en odlingscirkel som kommer att hållas i studiefrämjandets lokaler till största delen men med en avslutande träff ute i våra odlingar på Östäng. Det här är en nybörjarkurs men passar även dem som odlat lite och vill gå vidare och utveckla sitt odlande. Här kommer vi titta på vikten av att odla jorden och gynna mikroliv och maskar, olika redskap som kan vara till hjälp i odlingen, sådder, plantering, ogrässtrategier, planering och alla olika grönsaker man kan välja att odla. Vi kommer att gå igenom det viktigaste men också utgå mycket ifrån deltagarnas frågor och funderingar. Den här kursen ser jag verkligen fram mot att få hålla. Ju fler som börjar odla desto bättre!

Sedan blir det tre heldagskurser i odling ute i våra odlingar på Östäng. En i april med fokus på odlingsbädden, gödsling, sådd, plantering och ogrässtrategi. En i maj med fokus på utplantering av plantor, direktsådd i bäddar, ogrässtrategier, planthälsa, gödsling och en dag i juni med fokus på användning av kålnät, fiberduk, snigelproblematik, odling i växthus, skörd och plantskötsel. Här kan man välja att gå en av dagarna eller anmäla sig till två eller alla tre. Innehållet kommer att följa årstiden så det blir olika saker att titta på varje månad.

Känner du någon du tror skulle bli glad av att vara med på något av ovanstående så tipsa dem gärna.

Självklart kommer vi inte att genomföra kurserna inomhus om folkhälsomyndigheten vid det laget inte rekommenderar att vi gör så.

Jonas och gläntan

Vi har skrivit tidigare om Jonas som gjorde sitt praktikarbete hos oss under september månad. Nu ska vi försöka att beskriva vad han åstadkom under sin månad på vår gård. Han skickade sina planer och bilder som dokumenterat arbetet.

När Jonas först kontaktade oss så var hans planer på vad han ville göra ganska vaga. Vi tog honom på en vandring runt våra marker för att ge honom en bild av vad han kunde välja mellan. Sedan fick han bestämma själv vilken del av marken som var mest intressant för honom som praktikobjekt.

Först några bilder på ett område som var det näst mest lämpade för honom att ta tag i men som han lämnade till oss att ta hand om vid ett senare tillfälle. Det gäller betesmarken och en liten bit som borde tillhöra betet men som vi av någon anledning stängslat ut från betet. Berg i dagen gjorde att det skulle ha tagit tid att stängsla, det var antagligen därför.

Djurens betande formar miljön. De flesta små träd har ingen chans utan ger upp efter några somrar när de inte fått behålla sina löv. Några av de som trots detta blir stora ser lite annorlunda ut. Jonas kallar dem för ”betespåverkade träd” och man kan ana en tuff uppväxt.

Här fanns även Svinrot som tydligen är typisk för hävdade marker. Det har säkert funnits många fler arter som är typiska för bete och slåtterängar men denna var den enda lite mer typiska växt som han hittade.

Jonas inventerade och gjorde överlägg till gamla kartor och flygbilder. Det hjälpte honom att förstå landskapet och att försöka tolka hur marken har brukats tidigare. Dels en nutida flygbild.

Sedan på den ekonomiska kartan från 1960, innan svensk jordbruksmark började att läggas ner.

Och till sist kartan som gjordes i samband med Laga skiftet i mitten av artonhundratalet. Den gröna triangeln är den lilla biten som borde vara med i betesmarken men som råkade hamna utanför för att där var så bergigt. Jonas var intresserad av att arbeta där men bestämde sig till sist för att istället arbeta i den södra kanten av den norra inhägnaden.

Hans genomgång av betesmarken var värdefull men det stora arbetet gjorde han norr om vägen. Här kommer en serie bilder som är tagna på samma plats och som visar hur ljuset släpps in. Här har det varit betesmark en gång i tiden men nu är det mer att betrakta som skog. Kameran är riktad mot söder.

När skogsridån är borta kommer gräset att få mycket mer solljus så att det kan växa. Det ska bli kul att se vilka gamla frön som börjar gro när ljuset plötsligt räcker till för det. Det är tydligt att detta har varit betesmark och det känns roligt att vi har börjat att återställa till bete igen. Hade vi gjort detta jobb själva så hade det legat mycket ris och annan bråte kvar förmodligen år efteråt men eftersom målet är att återskapa en betesmark så bör man föra bort så mycket organiskt material som möjligt vilket Jonas också gjorde. Det bidrar till det mycket städade intrycket.

Vi brukar ha många planer men alla kanske inte blir verklighet. Vi är mycket glada och tacksamma för att Jonas valde just Östäng för att göra sin praktik. Fantastiskt!

En del av praktiktiden var avsedd till att Jonas skulle bli trygg med att fälla träd. Just denna tall tillhörde inte något av de luriga träden men det är en härlig känsla att fälla med ”säkra hörnet”, stänga av sågen och knacka på kilarna tills trädet faller. Det hörs ett tydligt sus när vinden far genom barren en sista gång.

Stort tack Jonas, för att du tog dig an en bit av vår mark! Det var trevligt att ha dig här. Välkommen åter!

Artikel i Åter

Innan vi köpte gård prenumererade vi på flera tidskrifter och läste massor med artiklar på nätet och många böcker. Sedan vi flyttade till Östängså läser vi i princip inga längre texter alls. Inte för att vi inte vill men för att vi inte känner att vi har tid att prioritera det. Vi har avslutat prenumerationen på nästan alla tidskrifter men det finns en tidning som vi båda fortfarande ser fram emot att få i brevlådan: Tidningen Åter. Har du inte läst den tidigare så ta dig till ett bibliotek och provläs eller gå in och botanisera bland numren på Alternativ.nu

Vi blev kontaktade av Petter som driver tidningen åter och han bad oss skriva ett så kallat utflyttarbrev till tidningen. Nästan varje nummer innehåller en berättelse skrivet av några som valt ett annat liv och flyttat ut på landet och de är alltid trevliga att läsa. Vi diskuterade fram och tillbaka med Petter och till slut kom vi fram till att vi nog behövde skriva tre artiklar. En om varför vi överhuvud taget har flyttat ut till landet, en om vårt liv på Östäng och slutligen en om hur vi tänker kring vår plats i samhället och våra försök till att bygga och stärka nätverk omkring oss. Nu är den första artikeln klar och finns att läsa här.

Vi älskar tidningen Åter och det känns som en ära att få vara med och skriva i tidningen.

Årsredovisning år sex

Nu har det gått sex år och det är dags för en redovisning av vad som hunnits med under det senaste året. Mest för vår egen skull. Sluta läsa här om du tycker dessa inlägg är tröttsamma. Vi behöver dem för att komma ihåg.

Odling

  • Odlat i 67 bäddar samt en del pumpa och potatis utöver det
  • Odlat tomater för försäljning för första gången
  • Grävt ytterligare 18 bäddar i nya området
  • Fortsatt bygga snigelstaket och nu fattas bara själva eltråden
  • Planterat några fruktträd och fler bärbuskar
  • Anlagt en kryddträdgård framför huset
  • Anlagt en jordgubbsbädd
  • Anlagt två hallonbäddar
  • Planerat nästa års odling
  • Stängslat in nya delen av odlingen med rådjursstaket och snigelstaket
  • Köpt ett begagnat bågväxthus och satt upp (utan plast än så länge, men snart…)
  • Fått igång kylrummet
  • Byggt ett bubbelplastrum
  • Konstruerat en sandbädd med värmeslinga

Försäljning

  • Haft gårdsförsäljning vid 19 tillfällen
  • Sålt på REKO-ringen i Alingsås hela säsongen
  • Sålt på Nolbygårds Matmarknad vid 19 tillfällen
  • Haft öppet vår egen gårdsbutik vid 15 tillfällen
  • Sålt grönsaker på Nolbygårds julmarknad
  • Sålt grönsaker på julmarknad på Vikaryds, Nääs, i Larv, på Dahlbogården samt vid jul i Kvarnbyn
  • Varit med på Jul på Trampverkstan
  • Sålt grönsakskassar till BestEl som de lottat ut till sina kunder
  • Skördat sparris och vindruvor till försäljning för första gången
  • Sålt grönsaker som dekoration till Operan i Göteborg
{”total_effects_actions”:0,”total_draw_time”:0,”layers_used”:0,”effects_tried”:0,”total_draw_actions”:0,”total_editor_actions”:{”border”:0,”frame”:0,”mask”:0,”lensflare”:0,”clipart”:0,”text”:0,”square_fit”:0,”shape_mask”:0,”callout”:0},”effects_applied”:0,”uid”:”4CBB94D6-DC25-4BAF-8431-197F50C51E5F_1541934590722″,”width”:2745,”photos_added”:0,”total_effects_time”:0,”tools_used”:{”tilt_shift”:0,”resize”:0,”adjust”:0,”curves”:0,”motion”:0,”perspective”:0,”clone”:0,”crop”:0,”enhance”:0,”selection”:0,”free_crop”:0,”flip_rotate”:0,”shape_crop”:0,”stretch”:0},”origin”:”gallery”,”height”:2745,”subsource”:”done_button”,”total_editor_time”:155,”brushes_used”:0}

Djur

  • Fått 11 lamm
  • Låtit slakta två tackor och en bagge
  • Skickat 9 lamm till slakt som vi sålt som lammlådor
  • Saltat in och kört 12 skinn till Tranås för beredning
  • Köpt 60 Bovanshönor
  • Sålt alla ägg vi har fått fram
  • Köpt nya ankor

Djurfoder:

  • Tagit in löshö men skörden blev sämre än vanligt på grund av regn så det kommer inte att räcka hela vintern
  • Hamlat tre lindar

Musteriet

  • Utvecklat musteriet med ett extra expansionskärl samt uppsamlingskärl.
  • Köpt ett ton KRAV-äpplen från Äppelriket i Skåne
  • Tagit emot trädgårdsäpplen på gården vid åtta tillfällen och på Nolbygård vid åtta tillfällen
  • Mustat äpplena på Alingsås Mobila Musteri
  • Fortsatt arbetet med vår ekonomisk förening som heter Gårdssamverkan i Alingsås Ekonomisk förening
  • Fermenterat mustresterna med microferm

Målning, snickerier och byggnationer

  • Satt upp flera wwoofarbyggda fågelholkar
  • Gjort om golvet i fårstallet
  • Isolerat väggarna i gårdsbutiken
  • Byggt ett orangeri/växthus
  • Byggt ett slungrum
  • Lagat gamla växthuset
  • Byggt ett lager i mellanrummet mellan gårdsbutiken och kylrummet
  • Plockat ner ett frysrum i Skåne och transporterat hem det
  • Byggt ny inredning till hönshuset inne

Skog

  • Fällt, kapat och kluvit årsbehovet av ved
  • Sågat en hel del virke till plank och reglar på lånad såg

Övrigt

  • Tagit emot studiebesök från Hjo folkhögskola
  • Haft en praktikant som återställt en del av skogen till betesmark
  • Haft tre praktikanter i odlingen
  • Har haft få wwoofare på grund av Corona och är väldigt tacksamma för de vi trots allt fått
  • Fortsatt med arbetsdagarna inom  ”Gårdssamverkan och mobilt musteri”  men det har blivit klart färre detta året
  • Haft öppen gård med över 400 besökare på Framtidsveckan
  • Deltagit i odlardagarna
  • Köpt en ny slunga och honungspress till honungen
  • Köpt en gödselspridare
  • Köpt en flismaskin och flisat massor av flis
  • Köpt en skogsvagn med griplastare
  • Blivit filmade av Alingsås Museum

Ljunghonung

I år har vi för första gången fått ljunghonung. I alla fall såpass mycket att det ger problem. För även om många gillar smaken så är ljunghonung ett bekymmer.

Förr i tiden var det mycket vanligt med ljunghonung. I Alexander Lundgrens klassiska lärobok om biskötsel som kom i början av 1900-talet så var det tydligt att Sverige var ett land präglat av jordbruk. Det fanns två perioder av drag, det vill säga när bina hämtar mycket nektar. Det första var klöverdraget i juni och det andra var ljungdraget i augusti. Sedan dess har många betesmarker fått växa igen och ljungen har minskat.

Så här kan en ram med honung se ut efter slungning. Det kanske inte syns tydligt på bilden men den ser ut som den gjorde före slungningen. Ljunghonungen har konsistens som gelé och vägrar att lämna vaxkakan.

Det finns några olika sätt att tackla problemet. Det finns speciella ”ljunghonungslossare” som petar i varje cell med en plastnål. Efter det så går det att slunga honungen. Metoden som vi har valt är att pressa honungen ur vaxet. Nackdelen med att pressa är naturligtvis att ramen måste vaxas om innan den kan användas igen. Fördelen är att en vaxpress kostar en bråkdel av vad en riktig honungslossare kostar.

Från Italien. Bara rostfritt stål. Bygeln går att fälla bakåt så att vaxet kan läggas i korgen.

Lite försiktighet med kniven så finns trådarna kvar efter operationen.

Dags för premiärpressning.

Det är ungefär 30 grader i slungrummet, trots det så rinner honungen trögt och det går att se att den är gelé-artad och inte stelnad.

Det fungerar! Pressning av äpplen har lärt oss att skynda långsamt. Vätskan måste få lit tid att finna utgången så det gäller att veva ett halvt varv i taget mot slutet. Sedan tar det tid för honungen att rinna ner i hinken. Tålamod…

Efter pressningen finns det en ganska hård vaxkaka på bottnen av pressen. Lite honung också men det mesta har pressats ut. Det fungerade! Skönt

Ogetingsommar

För ett par dagar sedan blev jag stucken i långfingret av en geting. Jag räddade den från att drunkna när jag tvättade ur det rostfria uppsamlingskärlet vi har i musteriet. Jag klämde den inte alls, den blev kanske bara överraskad och stack lite för säkerhets skull när den uppfattade lite värme. Vad vet jag?

I år har det varit ont om getingar. Påfallande getingbrist. Jag har känt en liten glädjestöt varje gång jag har sett en humla eller en geting.

Jag vet inte hur många olika arter av getingar som vi har hos oss. Utan att ta fram läsglasögon kan jag i alla fall hålla isär en art som är mer gul än svart, en som är mer svart än gul (snarstucken) och de vackra bålgetingarna.

Höstgetingar kan ju vara irriterande när de vandrar omkring på köksgolvet men i år har det känts uppiggande varje gång jag har sett en geting eller bålgeting. Vi har bara upplevt sex somrar på Östäng men vi har redan upplevt några tillfällen när getingarna har varit för många och för nära för att det ska kännas bra. I år har det varit annorlunda. Vi har till exempel kunnat plocka fallfrukt utan att vänta på getingstick.

Det är inget konstigt med att balansen mellan djurarter varierar kraftigt. Förutsättningar för födosök och fortplantning varierar när konkurrens, närmiljö och väder hela tiden varierar. Det som gör att den här sommaren med nästan inga getingar känns obehaglig är för att den visar en glimt av det stora som sker utanför vår horisont. Rubriker om utrotningshotade arter har vi alla sett.

Att arter försvinner är för de flesta av oss bara abstrakt information. I de flesta fall är det arter vi inte bryr oss det minsta om, dessutom sker det ofta långt borta. Men getingsticket blev en liten påminnelse om att arter försvinner.

Nästa år är läget förmodligen ett annat för getingarna i trakten. Kanske är de fler, kanske kommer de att vara irriterande många. Men den globala artminskningen kommer att fortsätta. Jag gissar att det blir lite annorlunda när drivkraften förändras. Än så länge försvinner arter för att människor tar deras plats i anspråk, framöver kommer ett annorlunda och instabilt klimat att läggas till som extra börda på ekosystemen. Det känns inte alls bra.

Det här med biodiversitet är inte så enkelt. I Sverige finns det nästan inga stora skogar kvar. Det som vi brukar kalla för skogar är granplantage med inslag av andra trädslag. Det har varit så i ett par hundra år, så vi har vant oss. I vissa trakter dominerar tall, ek eller bok men den svenska skogen är i allmänhet planterad. Syftet med skogen är inte att låta ekosystemen sköta sig själva utan att skörda granar efter 60-70 år. Monokulturen gran försvinner och blir en tillfällig kalhygges-öken innan nästa generation granplantor planteras ut. Detta ger oss mycket stora exportinkomster och en hel del arbetstillfällen. De lite rikare ekosystemen är hänvisade till skogsbryn, dikeskanter och ”misskötta” skogar.

I och med den svenska skogens ekonomiska tyngd så är vi alla mer eller mindre delaktiga i att ha utarmat den svenska skogen, vilket kan kännas jobbigt. Vår självbild vill gärna att vi ska ha ett moraliskt kapital att stå på när vi vill påverka hur andra ska sköta sina skogar. Det är extremt viktigt att rädda tropiska regnskogar som är mycket äldre och rikare än våra skogar någonsin har varit. Men det kan vara bra att krångla till bilden lite så att våra åsikter och pekpinnar blir lagom stora.

Det här blev ett märkligt inlägg. Det började med ett getingstick och slutade med storpolitik. Så kan det gå.

Jonas

Vi hade en praktikant varje dag hela september månad som heter Jonas och går en utbildning vid Göteborgs Universitet som heter Trädgårdens och landskapsvårdens hantverk. Det är ett kandidatprogram som ges i Mariestad.

Jonas var här i somras och inventerade växter på vår betesmark som en del i utbildningen och sedan kom han tillbaka och genomförde sin praktik. När han var här i somras var vi runt och studerade olika delar på gården för att hitta ett projekt som han ville ta sig an. Vi har många planer för gården varav en del förmodligen aldrig kommer att bli av och vi hittade ett par olika möjliga projekt. Jonas har sedan funderat och bestämde sig för att ta sig an ytan väster om våra dammar. Våra planer för det området har i flera år varit att det ska bli ett skogsbete. Vi har redan tidigare gallrat ut en hel del gran från ytan för att öppna upp och våra baggar har gått där och betat två säsonger så projektet är påbörjat.

De träd som vi tagit bort redan tidigare är nästan uteslutande granar. På ytan finns mycket tall och björk men även en del asp, enar en oxel och några undertryckta ekar.

Det intressant att få någon annans ögon på ytan. Jonas har i och med sin utbildning andra tankar än vad vi har.

Vi hinner inte med mer än lite grann varje år så ytan hade inte blivit färdig på många år än om inte Jonas dykt upp som en skänk från ovan. Redan efter första veckan kunde vi se stor skillnad. Han märkte ut träd och planerade över vad som ska sparas och vad som ska bort.

En påbörjad glänta utvidgas.

En dunge sparas.

Han är ordentlig Jonas, så allt ris och alla grenar läggs på hög. Vi gjorde flis till odlingsgångarna av de grövre grenarna medan annat kommer att läggas upp i högar för att skapa livsmiljöer för fler djur. Vi eldade upp en hel del också.

Jonas är Jonas praktikant. Det är han som är handledare. På tisdagar, onsdagar och halva torsdagen jobbar han i stan men på måndag, torsdag eftermiddag och fredag har han tid. Praktikant-Jonas har motorsågskörkort men eftersom han använder våra sågar så blir det ändå en del att gå igenom.

När man ändå är igång kan man ju plocka isär hela sågen…

…och när man ändå är igång så kan man ju plocka fram alla gamla sågar vi äger och plocka isär dem med…

En del tid tillbringas också i skogen med att diskutera och fundera kring vad som ska bort och vad som ska sparas.

Praktikant-Jonas jobbar på bra självständigt när Jonas inte är med men de har också fällt en hel del träd ihop i början för även om man har ett motorsågskörkort så är det bra att diskutera igenom en del krångliga fällningar innan man ger sig på dem.

Tanken med ytan är att återskapa vad vi tror fanns här förr. Vi har grävt fram tre släpkärror taggtråd från våra marker och mycket av den kom ifrån den här ytan. Här har alltså gått kor och betat. Sedan har ytan fått växa igen med de träd som råkar ta sig. Vi tror att tallarna är planterade men att det övriga har kommit utan hjälp. Utan bete så blir de flesta markerna skog och växer långsamt igen. Tanken är att ta fram de gamla stenmurarna, att öppna upp gläntor så det kan börja växa på marken, friställa träd så de får chans att må bra och skapa en yta med stor biodiversitet som kan hållas i skick tack vare betande djur.

Fårstallet

I somras började vi riva golvet i fårstallet. Det har varit ett bekymmer sedan vi flyttade hit. Halva golvet var gjort av brädor och halva var gjuten betong som hade gett upp. När vi tog bort betongen visade det sig att det var gjutet ovanpå ett brädgolv gjort av tunna brädor som hade ruttnat bort.

När vi gödslar ut så går maskinerna hårt åt brädgolvet och dessutom är taket så lågt så vi kan inte köra in med traktor.

Vi har gillat fårstallet när fåren har varit där. Det är trivsamt och funktionellt hela vintern men vid utgödsling har vi alltid svurit åt konstruktionen. I somras började vi ta bort det gamla golvet och tanken var att gjuta ett nytt golv över hela ytan.

Problemet var det där med höjden. Vi vill gärna ha ett lägre golv så vi kommer in med traktorn. Ett gjutet golv behöver bra underlag under sig, sedan ska det armeras och det hela bygger en hel del på höjden. Vi funderade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att istället fylla upp golvet med stenmjöl.

För många år sedan var jag på studiebesök hos en fårbonde på Orust som hade stenmjöl i sitt fårstall som underlag. Det har fastnat i bakhuvudet och nu vill vi testa – mest för att vi inte är sugna på att gjuta. Betong är inte ett material vi gillar. Det är onödigt hårt för att vara i en gammal träbyggnad. Det är dessutom en pina att ta bort om vi skulle vilja det.

Vi har grävt ur och rensat ytan. Sedan har vi jämnat till med ett lager med singel.

Idag kom Magra grus med ett lass stenmjöl och tippade av på gårdsplanen.

När Jonas kom från jobbet körde han in stenmjölet i fårstallet med traktorn. Den lilla traktorn fick plats på höjden sedan det gamla golvet var borta. Eller rättare sagt, hytten gick in. Ljuddämparen fick kapas ett par decimeter med bågfilen. Sedan krattade vi ut det så det fyllde golvet. Vi har fått sätta upp skivor på sidorna för att hindra materialet från att hitta in i gliporna under golvet.

Vi fick för många år sedan en vält på ett ställe där vi var och hämtade plattor. De forna ägarna hade inte någon användning för den och vi tänkte att den säkert kunde vara bra att ha. Den har mest stått i vägen och vi har flyttat runt den som vi så ofta gör med alla ägodelar men idag kom den till pass. Den är gjord av ett järnrör som är ca 20 mm tjockt. Den är tung. Den har dessutom charmiga ekrar av ek som bör bytas ut någon gång när andan faller på.

Tanken är att vi ovanpå det tillplattade stenmjölet ska lägga halmbädden. Fåren kommer sedan att gå där hela vintern och trampa ner urin och skit och vi kommer att fylla på hela tiden så ytan känns fräsch för fåren. Det hela kommer att bli en kaka som ska ut till våren. En del av sten mjölet kommer att följa med ut med ströbädden men det gör inte något. Dels är det lätt att fylla på och dels så är det bara bra med lite extra mineral i gödseln.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑