Östängs gård

En gård för omställning

Lamning

Av våra nio tackor var det bara tre som lammat fram till idag och det gjorde de för över en vecka sedan. Idag mitt på dagen såg jag att en tacka var på gång så jag gick och tittade till henne med jämna mellanrum. Våra får har tillgång till en vinterhage så de kan välja att lamma ute eller inne. Oftast väljer de att lamma i ströbädden vilket är smidigt för oss men den här tackan valde att gå längst bort i vinterhagen. När jag kollade till henne såg jag en nos men inte något mer. Det ska helst vara två ben först och sedan komma en nos men här syntes inga ben alls. Hon krystade rätt rejält men inget hände så det var bara att springa ner och tvätta sig och dra på sig handskar och glidmedel och gå in och hjälpa till. Tack och lov så var det ganska lätt att fälla fram ett av benen och sedan gick det lätt att få ut det lilla bagglammet. Det andades och tackan tog snabbt hand om det. Det var lite medtaget av födseln men kom sig relativt snabbt. Efter en kort stund kom ett mycket piggt tacklamm.

När en tacka har lammat så kollar vi alltid så att det går att få ut mjölk ur båda spenarna så att det inte sitter någon vaxpropp som inte släpper. Lammen har ju aldrig diat förut och det är inte alla som fattar var det är de ska suga någonstans. De prövar ofta med alla hårtussar de hittar och ofta även mellan frambenen. Hittar de då till slut en spene och det inte kommer något så är det inte bra. Det var lätt att mjölka ur henne så sedan fick jag vänta för att se att båda lammen fick i sig råmjölk. Det tog ett tag men till slut hittade båda rätt med lite hjälp. Då tog jag båda lammen och lyfte upp dem för att bära ner dem till en lamningsbox. Tackan följde snällt med. När vi passerade ströbädden såg jag att nästa tacka var på gång. Boxade in den första och gav lammen lite selen. Gick sedan in för att ta en snabblunch bestående av två stekta ägg ur stekpannan och så ut igen. Inga bilder så långt men till nästa lamning så kom kameran med ut.

Denna gång var det en förstagångslammerska och då vill man gärna vara med hela tiden eftersom de ibland kan ha det lite jobbigt. De brukar bara få ett lamm och det är ganska skönt.

Det dröjde inte länge förrän hon krystade ut ett bagglamm. Allt gick kanonbra men hon såg mycket förvånad ut och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Till slut gav lammet ifrån sig ett läte och då fattade tackan och började slicka honom ren. Jag var övertygad om att hon bara skulle ha ett lamm så jag kollade så det kom mjölk ur båda spenarna men då krystade hon raskt ut ett litet tacklamm.

Även det mådde bra och tackan tog väl hand om sina båda små. Det lilla tacklammet hade dock stora problem att fatta det där med att dia.

Det visade sig också när Jonas vägde dem att hon vägde ett kilo mindre än brorsan. Det blir till att hålla koll på hennes vikt. Hon fick i alla fall i sig råmjölk till slut och det är ju det viktiga.

Födelsevikter:
Första tackan
Bagglamm 4,4 kg
Tacklamm 4,1 kg
Andra tackan
Bagglamm 4,3 kg
Tacklamm 3.3 kg

Vårstäda bikupor

Bina klarar i allmänhet sig själva till största delen men efter vintern ligger det alltid döda bin på botten av kupan. Mängden varierar. Vissa samhällen städar bättre än andra. Som mest blir det en kaka på 2-3 cm. Tidigt på våren, när vädret tillåter, så brukar jag städa undan de döda bina, vaxsmulor och annat som hamnat på golvet i kuporna. Jag missade den förra värmeperioden men idag passade jag på. I år har det varit torrt så det var torrt och lätt att skrapa bort med kupkniven. Det blev en halv hink från tio kupor. Lite mindre än vanligt. Under andra år kan vissa samhällen ha en smetig stinkande mögelhärd längst ner. Det är kanske naturligt men det känns inte bra.

Så här såg det ut den 4:e februari. Drottningen hade börjat lägga ägg och bina drar upp värmen ordentligt så att inte äggen och larverna kyls ner. Yngelklotet är ganska litet och på just dessa två kupor måste det vara högst upp. Värmen är tillräckligt hög för att smälta snön genom frigoliten.

22:a mars lyfte jag på locken för att se om något samhälle hade dött under vintern. Alla levde!

Det finns tydliga skillnader mellan olika samhällen. En del håller sig alldeles under täckglasen, andra längre ner. Vissa rör sig snabbt medan andra tar det lugnare.

I samband med bottenrensningen är det lätt att se om samhällena mår bra. Det var bra fart på yngelproduktionen och alla våra tio samhällen lever fortfarande. Jag passade på att flytta två foderramar till ett samhälle som vägde lätt. Frigolitkupor är ju lätta så det är bara att lyfta lite i ena sidan för att få en uppfattning om vikten, dvs hur mycket mat de har kvar. Just nu växer samhället snabbt med många nya munnar att mätta. Samtidigt finns det inte så mycket nektar att hämta innan maskrosorna blommar. Så ett bisamhälle kan mycket väl svälta ihjäl i april eller maj.

Allt gick bra förutom att jag fick säsongens första stick. Bidräkten hade tydligen ett hål i grenen så där gick ett bi in och stack mig i låret när tyget klämde henne. Under våren är annars bina snälla. De har fullt upp med att starta upp nektar-säsongen och låter biodlaren vara ifred. Klantigt av mig!

Lökdibbler

I år nördar vi en del på effektivisering. När jag gick kursen i småskalig grönsaksproduktion pratade vi en hel del om LEAN vilket jag har skrivit om förut. Det handlar bland annat att rationalisera bort allt onödigt och försöka använda sin tid effektivt och inte lägga den på fel saker. Lökplantering är en syssla som tar enormt mycket tid om man har över 1000 lökar som ska ner i backen. I går såg jag en bild på instagram på en lökdibbler som såg smart ut. En bräda med skaft och piggar så man kan göra många hål för lökarna samtidigt.

Idag skulle jag vara hemma och jobba hela dagen så i morse efter djurrundan så satte jag igång och tillverka en modifierad lökdibbler. Vi odlar lök dels i våra fasta bäddar och dels i rader på friland. I bäddarna är lökarna lätta att trycka ner men på friland är marken oftare hård så där har vi varit tvugna att trycka hål med en pinne för att släppa ner lökarna. Därför ville jag inte ha en dibbler med skaft utan en som jag kan trampa på.

Jag tog fram en tjock bräda och började borra hål som var lite mindre än ett gammalt kvastskaft som jag hade stående. Sedan sågade jag av kvastskaftet i lagom långa bitar och började banka ner dem.

Jag fick ta i en del för kvastskaftet var aningen större än hålen för att de skulle sitta stadigt. När jag bankade ner den sista så sprack hela konstruktionen och det var bara att börja om.

Denna gången förstärkte jag brädan genom att skruva fast två bandjärn rakt över och då gick det bättre.

Åtta piggar med jämna mellanrum.

Sedan borrade jag två hål i varje ända och trädde i ett persiennsnöre i varje enda.

En ganska enkel konstruktion som jag gick ut och testade med en gång. Jag håller brädan på rätt ställe och trampar lätt med foten.

Sedan lyfter jag den till nästa ställe med hjälp av snörena och trampar igen.

Det är kul när man kan hitta på enkla saker som gör odlandet lättare. Tack @bakommuren för inspirationen.

.

Öppen gård under Framtidsveckan

Idag har vi haft öppen gård. Under förra årets Framtidsvecka hade vi också hade öppet, då kom det drygt 100 personer. I år var det över 700 personer som hade klickat i att de var intresserade på det evenemang vi gjort på facebook. Alla som är intresserade dyker naturligtvis inte upp men vi gjorde i ordning en parkering på en åker ifall det skulle komma många i bil. Redan 9.30 dök första bilen upp och när vi öppnade klockan tio var hela åkern full.

Sedan fortsatte det på samma sätt under hela dagen och det stod bilar i princip över allt.

Vi har inte riktigt koll på hur många som har varit här för någonstans när det passerat 300 personer tappade vi räkningen. Förmodligen har närmare 400 personer besökt gården under dagen och fikat, gått guidad tur, besökt gårdsbutiken eller fyndat på vår tillfälliga loppis.

Loppisen sköttes av min syster Anne och av Tilda. De hade fullt upp och många bar iväg kassvis med saker.

Eftersom loppisen mest innehöll saker som vi själva fått över så var vi mest måna om att bli av med så mycket som möjligt. Priserna var därför låga och prutmånen väl tilltagen.

Vissa skyltar ändrades från 20 kronor till bortskänkes under dagen och allt fler prylar lämnade gården.

Fikat sköttes av Ina med inhopp av Tilda. De har bakat hela veckan och bakverken hade en strykande åtgång. När mjölken tog slut fick vi skicka några vänner till Sollebrunn för att handla mer och det var kö större delen av dagen.

Solen sken hela dagen och folk satt i trädgården och fikade. Två guidade visningar hann vi med.

Det är roligt att få visa upp gården men det är svårt att hinna med att berätta om allt.

Vi visade skogsträdgården, äppelodlingen, hönshusvagnarna, musteriet, odlingarna, ankorna och lammen.

Det är alltid lite svårt att avgöra hur mycket man ska berätta om varje del. Bara odlingen skulle kunna vara en egen guidad tur. Vet man att alla besökare är odlare så är det lätt att veta vad man ska prata mest om men på en öppen gårdsdag så finns det så många olika intressen så det får bli en kortare variant om varje del.

Som alltid så är det lammen som gör störst succé. En vackogammal lammunge är väldigt söt så det är inte så konstigt.

Klockan 16 stängde vi ner gården och började städa undan allt. Nu har vi en hög loppisgrejer kvar som vi ska skänka bort till en second-handmarknad. Trötta men väldigt nöjda med dagen vill vi tacka alla besökare och framför allt tacka Anne, Sara och Kiki för hjälpen. Utan er hade vi inte klarat upp den här dagen.

Inkubatorsprogrammet

Idag var sista gången på Inkubatorsprogrammet som jag deltagit i i vår. Det har varit fem träffar men jag har tyvärr bara kunnat vara med på tre. Efter en introduktion fick vi i uppgift att skissa på en två minuter lång presentation av vad vi håller på med. Tanken var att vi skulle försöka starta med varför vi gör det vi gör innan vi gick in på vad och hur. Det var en nyttig övning där vi fick jobba i par och sporra varandra. Klara Hansson som är ansvarig för Angereds testbädd och jag försökte hjälpa varandra att göra en så bra presentation som möjligt.

Martin Berg från fastighetskontoret i Göteborg gästspelade under förmiddagen och eftersom han inte själv odlar några grönsaker fick han göra sin presentation om sitt musteri och cidertillverkning. Det var spännande att lyssna på.

Efter lunch gick vi ut och kollade in Angereds Gårds nyinköpta BCS. Klara har kört sådana här flera gånger förut och var duktig på att förklara. Det här exemplaret är dock helt nytt och aldrig provkört. Eftersom Klara skadat sin arm så blev det provkörningspremiär först idag.

Förmodligen går det rätt lätt att få koll på allt om man får lite tid på sig men det är många spakar och reglage att hålla reda på. Handtaget går att svänga i sidled så man kan gå bredvid bäddarna när man kör. Det går också att svänga helt runt när man ska använda redskap som ska vara bakom tvåhjulstraktorn.

Efter lunch blev det utvärdering och diskussion kring vad vi tyckte vi behövde lufta.

Tack alla för trevliga träffar. Vi ses i något grönsaksland framöver.

Ull och klövar

Lamningen närmar sig så det var dags att klippa fåren. Idag har det dessutom varit varmt, över 17 grader, så det var en bra dag att bli av med vinterpälsen.

Magnus brukar komma en gång i halvåret och klippa våra får. Det går snabbt, han har en proffsklippare som hänger i taket, det koster en rimlig peng och Magnus är van vid att hantera fåren så att de inte krånglar allt för mycket. Vinterullen är smutsig så den hamnar i odlingarna som täckmaterial.

En snabb vältning åt sidan, sedan sitter de på rumpan och har små möjligheter att göra något. Ofta hänger de bara med huvudet tills han är klar. Efteråt kan vi ana att de tycker att det är skönt. Får kan nog inte le men nog ser de här två nöjda ut?

När Magnus åkt vidare mot nästa fårflock var det dags att klippa klövarna. Eftersom klövarna växer lagom för får som springer omkring på klippor så blir klövarna för långa när våra får bara trampar runt på en halmbädd. De kan gå ut och gå på klippor men de trivs bättre nära maten.

Den här bakklöven är ganska typisk. Klövens ”nagel” växer ut och utrymmet mellan fylls med fårbajs, halm och vad som helst som råkar fastna. Efter att ha skrapat bort kakan syns trampdynan och sedan är det bara att klippa bort nagel till det ser bra ut.

Här är en framklöv med rejält överväxt av ”nagel”. Det är svårt att tro att den här klöven klipptes för ett halvår sedan. Det är lätt att klippa lite för mycket framme på spetsen. Då kommer det några droppar blod så vi har framme jodopax för den sakens skull.

Den här gången var det inget får som blödde utan saxen rev upp ett litet sår i lillfingret på mig när en tacka ryckte till. Saxen måste vara ordentligt vass vid klövklippning och då kan sånt hända. Med tanke på var saxen hade varit strax innan den skar mig så ska jag titta till såret ett par dagar. Som Farfar brukar säga: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.

Falska såbäddar

Jag har i många år tänkt att jag ska göra falska såbäddar men det har aldrig riktigt blivit av. I år gräver vi om varenda bädd för att få dem smalare och längre och därmed öka effektiviteten både vid sådd, ogräsrensning och skörd. Problemet med att gräva om bäddarna är att man stimulerar massor av ogräsfrön att börja växa.

Vårt första kvarter där bäddarna legat i fyra år var förra säsongen nästan ogräsfri medan kvarter fyra hade mängder med fröogräs. I år kommer varenda bädd förmodligen att ha mängder av fröogräs och därför ska vi försöka hinna göra falska såbäddar i så många som möjligt. I veckan har vi bredgrepat och krattat alla bäddarna i kvarter tre. Idag så började vi vattna som om vi hade sått för att ogräset ska börja växa. Sen ska det dö.

Vid varje bädd har vi slagit ner en pinne med bäddens nummer på. Det gör det lättare för alla att veta vilken bädd de ska jobba i. Vi ska slå ner ytterligare en pinne i på andra sidan av bädden så att slangarna inte råkar korsa bäddarna utan löper in i gången mellan två pinnar. Sågen gick dock sönder så det får bli en annan dag.

Vi har satt upp en utrullningsbar slangvinda mitt i odlingen för att slippa ha slangar liggande överallt. Vi har grävt ner matarledning till den men inte hunnit koppla in vattnet i källaren. Så nu har vi i alla fall slangar liggande fram till slangvindan men det känns ändå som ett framsteg att vi fick den uppsatt idag.

Två kvarter är färdiggrävda och ska bredgrepas och krattas så fort vi hinner för att göra falska såbäddar även där. Kvarter fyra är fortfarande kvar att gräva om.

Agneta is back

Idag virvlade hon in på Östängs gård igen. Agneta, vår målare. Det har ju inte varit målarsäsong på ett tag så besöken har inte varit lika frekventa men idag sken solen och då kom hon igen. När Agneta kommer får man se till att ha gott om färg hemma för det går åt en del med det tempo hon håller.

Först angrep hon den nya väggen till Gårdsbutiken. Det blir väldigt snyggt med den faluröda färgen.

Därefter gick hon på redskapsskjulet och det dröjde inte länge förrän det var färdigmålat också.

Falurödfärg är en fantastisk färg som täcker bra på första strykningen. Torkar snabbt gör den också så snart ska här skruvas upp redskap och hängas upp bredgrepar, grepar, kultivatorer, rensjärn och krattor.

Inne i skjulet ska vi förvara såmaskin, hjulhacka, insektsnät, fiberduk och handverktyg. Här ska inte hänga en massa verktyg utan bara det som vi använder regelbundet. Varje verktyg ska få sin egen plats så man ser om alla är på rätt ställe när arbetsdagen är över. Tanken är att det ska spara oss en massa tid som vi hittills har använt för att leta efter verktyg.

Nu måste vi bara bestämma vilken färg insidan på portarna till gårdsbutiken ska ha. Ska de vara röda? (som en av dem redan är) eller ska de vara blå som utsidan på alla tre portparen är? När gårdsbutiken är öppen så kommer portarna stå öppna som på bilden. Vad blir då snyggast?

Ny hönsvagn

Vi har sedan tidigare en husvagn till hönorna. Vi gillar att ha höns och har bestämt oss för att utöka. Det känns bra att kunna producera ägg på ett vettigt sätt och vi har inte några problem att sälja alla vi får fram. För varje ägg någon köper ett ägg av oss så blir det ett fabriksproducerat ägg mindre sålt. Det känns extra bra.

Vi har köpt en gammal uttjänt husvagn från den lokala husvagnsfirman. Det är ett himla jobb att få ut all inredning innan vi kan börja inreda den så att det passar hönor istället för människor.

Inredningen är dock mycket lättare att göra den här gången eftersom vi gjort det förut och vet vad vi är nöjda med och inte.

Även denna gång bygger vi utrullningsreden. I dem lägger vi mattor vi köpt på Jula. Det är som astroturf men på Jula finns det en variant som har hål igenom vilket gör dem mycket lättare att hålla rena. Man kan köpa riktiga redesmattor på rulle men det säljs bara i stora rullar. De har också hål rätt igenom men förmodligen går Julas lika bra.

Nytt denna gång är att vi ska göra uppfällbara stegpinnar framför redena. Dessa ska hållas uppe av elektromagneter. På eftermiddagen när man är och hämtar äggen så fäller man upp stegpinnarna så att de täcker öppningen och sedan sätter man en timer på magneterna så att stegpinnarna fälls ner tidigt på morgonen innan hönorna vaknat. Fördelen är att man slipper att hönorna sover och bajsar i redena.

Vi har också kommit på ett annat sätt att bygga sittpinnarna på. Det blev mycket stabilare än vår förra konstruktion så den kommer att bytas ut mot en likadan som den här. I vår första husvagn hade vi inte heller uppfällbara stegpinnar men det ska vi montera dit nu.

En annan nyhet är att vi köpt timerstyrda lucköppnare.

Den löper i två spår som monteras på vardera sidan. Lucköppnaren sitter rakt ovanför och styrs antingen på tid eller på ljus.

Skälet till det är att vi inte kan gå och lägga oss förrän vi stängt om hönorna och vi kan inte stänga om hönorna förrän de bestämt sig för att det är dags att gå och lägga sig. I somras var de ute till halv tolv och då vill vi helst redan sova. Vi har beställt en lucköppnare till varje husvagn och idag byggde vi den ena av en skiva som vi rev ur husvagnen för några dagar sedan.

Vi har köpt de två lucköppnarna från England. Det är alltid lite nervöst att beställa från en okänd nätbutik men de hade mycket bra service och öppnarna ser ganska rejäla ut. Den heter Chicken Guard och kostar en dryg tusenlapp styck. En saftig summa men det är värt pengarna om vi kan lägga oss tidigare på kvällarna eller slipper bli väckta av en tupp i ottan.

Det går att driva dem med extern strömkälla men till att börja med så använder vi batterierna som följde med. Motorn ska ju bara arbeta en halv minut på morgonen och en halv minut på kvällen så kanske batterierna räcker ett tag..

Det går att ställa in den så att den stänger när det blivit mörkt men eftersom vi har monterat den inne i vagnen har vi ställt in den på att öppna kl 07.00 och stänga kl 23.30. Vi kanske går över till mörkerstängning så småningom.

Installationen var enkel. Det fanns en vettig manual på flera språk, däribland svenska. Svenska fanns även att välja som språk för menyerna i displayen. Än så länge känns det som en bra manick. Det ska bli spännande att se om den fungerar.

Bildekaler

Vi har en logga som vi är väldigt nöjda med. Den är gjord av vår vän Anton Andreasson och vi har använt den på webben och på trycksaker. Eftersom vi köpt en leverantörsbil som bland annat kommer att användas till REKO-ringen där det är svårt för kunderna att hitta rätt bland alla producenter så har vi beställt bildekaler på KP-skylt i Alingsås.

Dekalerna kom som stora sjok. Arbetet skulle inte göras i direkt solljus och vi blev rekommenderade att fukta bilen med såpvatten först så det inte skulle fasta lika hårt med en gång. Dekalen tejpades med en lodrät tejp. Sedan vek vi upp ena sidan och tog bort skyddspappret under.

När skyddspappret var borta så skrapade vi med en plastskrapa för att det skulle fästa utan luftbubblor.

Sedan drog man loss det övre lagret och bokstäver och logga satt kvar på bilen.

Det var ett pilligt jobb. Speciellt på de tunna bokstäverna i webbadressen.

Båda sidor på bilen pryds nu av loggan och det känns väldigt bra. Vi tycker det blev snyggt.

« Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑