Östängs gård

En gård för omställning

Artikel nummer tre i Åter

Så har nya numret av tidningen Åter kommit ut och den innehåller vår tredje artikel. Den här gången fokuserar vi på vikten av att ha nätverk omkring sig om man skaffar gård. Artikeln hittar du nedan om du inte prenumererar på tidningen. Det rekommenderar vi annars för alla som är det mista intresserade av alternativa sätt att leva. Det kommer också att bli en fjärde artikel men den får vänta tills i höst för den här tiden på året hinner vi inte med att skriva.

Snigelstaket version 2

Idag har vi äntligen byggt klart nya områdets snigelstaket och det var på tiden för nu har de vaknat. I morse gick jag över bäddarna och överallt där grödor kommit upp huserar mängder med trädgårdssniglar.

Små svarta smala som inte gör någon större skada i odlingen när grödorna blivit några centimeter stora men som kan tömma en hel bädd på nyuppkomna morötter eller rödbetor. Femtio per bädd i snitt där det fanns grödor och inga alls i de falska såbäddarna där inget är sått ännu.

Vi klipper alla sniglar vi ser med en sax doppad i järnferramol. När man klipper isär en snigel så ser man om den redan har kalasat på järnferramol.

En trevlig upptäckt i morse var att även trädgårdssniglarna äter järnferramol precis som de spanska skogssniglarna. Vi har känt oss lite osäkra på det men som ni ser på bilden ovan så är snigeln jag just klippt full med blått slem. Det gör kampen lättare.

Vi har haft utkik efter de spanska skogssniglarna ett tag nu och bara hittat enstaka men idag hade de krupit upp ur jorden och satt på undersidan plaster som låg i odlingen.

Mängder klipptes med sax doppad i järnferramol och sedan hoppas vi att de kommer och äter upp sina kompisar och får i sig ferramolet på köpet.

Vi har en träsarg längst ner på staketet runt hela odlingen. Den första delen vi byggde är kantad med L-formad plåt som gör en hel del för att stoppa sniglarna även om det inte tar död på dem. Tanken är att det är svårt för en snigel att ta sig över den vassa kanten och vi tror att det fungerar.

En stor fördel med plåten är att vi kan lägga järnferramol under den som ligger skyddat från regn. Men i år har vi bestämt oss för att testa en ny variant som vi fått idén till av Anette på Boäng.

I den nya delen började vi med att lägga ut stenmjöl, som vi hade över, längs med träsargen på utsidan för att det inte ska vara så enkelt för sniglarna att komma under sargen.

Marken är så ojämn så ibland satt träsargen en bit ovanför marken.

Det är många meter träsarg som vi byggt av egenuppsågat virke från vår egen skog. Sargen är fastsatt i stolparna som håller uppe ett alloxnät mot rådjur, katter och hönor.

Sedan tog vi vår nyinköpta rostfria tråd och rullade ut längst med sargen.

Sedan häftade vi fast två parallella trådar runt hela odlingens nya del.

En person fick vara trådansvarig för att se till att rullen inte fick eget liv och snurrade upp sig. Vi försökte hålla tråden sträckt hela tiden för att slippa uppleva trassel.

Inne i trädgårdsskjulet satte vi upp en 24 volts transformator för att få en spänning som räcker för att ta död på en snigel men som inte skadar något annat. Transformatorn kopplades sedan till ett vanligt vägguttag. Våt transformator har ingen likriktare utan levererar växelspänning på sekundärsidan, alltså på lågspänningsidan. Förmodligen är de flesta snigelstaket försedda med likspänning så vi får se om vårt fungerar trots detta.

Från transformatorn går en ledare ner till de två trådarna och runt hela odlingen. Vi har tre dörrar in i den nya delen. I två av dem har vi satt upp en tjock regel på marken och satt fast trådarna på.

Det är grindar som vi går ut och in igenom men där vi inte kör skottkärra så ofta. Den tredje grinden använder vi dagligen så där kopplade vi trådarna till en kabel som vi grävde ner för att komma upp på andra sidan grinden och kopplas på trådarna igen. Det ger visserligen sniglarna ett ställe att komma in på men vi tror inte de är så smarta så de söker upp just det stället medvetet.

Kopplingarna är inte väderskyddade för vi ville se om det fungerar först. Så här långt ser det bra ut. I den slutet av trådarna var det 27 volt mellan trådarna. Först kändes det fel med 27 volt från en transformator som ska ge 24 volt men det stämmer. Transformatorn är från tiden då vi hade 220 volt i ledningarna i stället för 230 volt som vi har idag så det bör bli något högre lågspänning än de utlovade 24.

Om detta fungerar som det ska så kommer vi förmodligen att ta bort de L-formade plåtarna och sätta upp detta runt hela odlingen.

Det är både billigare och lättare än att sätta plåt och dessutom dödar det sniglarna istället för att bara få dem att vända om.

För att bygga ditt eget snigelstaket behöver du:

  • Träsarg runt odlingen
  • Rostfri ståltråd eller förtennad koppartråd
  • Häftklamrar – helst rostfria
  • En 24 V transformator
  • Ett el-uttag

Våra erfarenheter säger att det är ganska enkelt att få en sådan här konstruktion att fungera en säsong men att det krävs mer eftertanke om konstruktionen ska fungera även säsong fyra och fem. Den ska vara någorlunda väderskyddad, någorlunda sparktålig och klara av att sitta upp även vintertid. Sedan ska materialen som leder ström tycka om varandra så att det ena inte får det andra att ärga eller rosta. De flesta protyper vi bygger blir till av något vi har köpt in som får samsas med annat som vi råkar ha hemma. Det är trevligt när konstruktionen fungerar några år för felsökning är inte alls lika kul som att konstruera!

Stödmatning

Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.

I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.

Semesterdag

Idag tog vi ledigt. Sista lammet kom torsdag kväll så för första gången på en månad så har vi kunnat åka bort båda två en hel dag. Började med fika på Brobacka kaffestuga som är en riktig klassiker med våfflor som specialitet. Eftersom vi skulle vidare så blev det inte någon våffla för oss denna gång men de kan rekommenderas för er som har vägarna förbi. Vi åkte sedan vidare ner till Gunnebo Slott i Mölndal.

Vi har aldrig varit där men vi har varit på väg många gånger.

Håller man på med grönsaksodling så hör man talas om Gunnebo eftersom de utbildar trädgårdsmästare. Vi kommer i år dessutom att få en praktikant från den utbildningen i år. Slottet byggdes i slutet av 1700-talet som sommarvilla åt en rik köpman från Göteborg. Drivhuset är dock inte original utan återuppbyggt efter skisser som funnits bevarade sedan 1800-talet.

Gunnebo är ett 100 hektar kulturreservat som drivs av Mölndals stad och Länstyrelsen i Västra Götaland. Vi var inte så intresserade av att vandra runt i parker och skogsområden utan gick direkt upp mot slottet. Vi kom in på slottsområdet via Nya köksträdgården med ogräsfria grusgångar och träsargade odlingsytor med uppdragna markeringssnören och halmade gångar. Allt gav ett mycket prydligt intryck med imponerande stenmurar och ett svagt böjt drivhus med spännande arkitektur. Det som mest fångade vårt intresse var dock två parallella metalltrådar som löpte längst med alla träsargarna. .

Precis det här ska vi fixa i veckan! Två parallella metalltrådar fastsatta med häftklamrar och anslutna till 24 V ström.

Vi har köpt rostfri tråd och rostfria klamrar men på Gunnebo var klamrarna rostiga och tråden ärjad så vi gissar på koppartråd och järnklamrar och det fungerar säkert bra det också även om det inte håller lika länge. Bara att få se det gjorde resan värd – men så är vi kanske lite nördiga också.

I Gamla köksträdgården var det redan en hel del som växte. Både gamla och nya köksträdgården är återskapade efter ritningar från 1700-talet gjorda av arkitekt Carlberg.

Många olika sorters perenna lökar men utan skylt så helt säkra på vad vi såg är vi inte.

Det här tror vi är Gode Kung Henriks målla. En växt vi själva har i skogsträdgården men som vi inte tycker speciellt mycket om och därför aldrig använder. Men namnet är ju kul!

I drivbänkarna växte diverse kålplantor, blommor och annat.

En imponerande äppelträdsspaljé inramade trädgården och några av träden blommade redan.

Några av drivbänkarna hade gamla glasfönster över sig och därunder växte spenat.

Sedan gick vi till den formella trädgården nere vid slottet men den kändes mycket mindre inspirerande.

Slottet är mycket charmigt. På håll ser det ut som en traditionell stenbyggnad men på nära håll syns det tydligt att det är en träbyggnad. Så svenskt! Covid gjorde att ingen fick komma in så vi får återkomma för en rundtur på slottet.

Denna del är återskapad sedan 1940 talet och fram till idag i flera etapper och arbetet pågick fortfarande. Längst ner till höger

Sedan åt vi lunch i det som är Tjänstefolksbyggnaden. Den återuppbyggdes efter originalritningarna men senare har det visat sig att den aldrig tidigare funnits mer än på ritningarna.

Väggarna är timrade och målade först i linoljefärg och sedan med en snygg limfärg bruten i grönt. Det ser verkligen ut som om huset är från 1700-talet med alla detaljer.

Fönstren högt upp vid taket öppnas av en smart anordning i järnsmide till vänster om dörren.

Rörspisen har en design som vi inte sett förut. Är det stödpelare eller värmefördelare som står på spisens sidor? Golvbrädorna är breda och slitna och spikade med smidda spik. Maten var dessutom god.

Potatisodling i halm

Vi har gett upp att odla potatis på vanligt sätt med traktor och potatiskup. Vi gillar helt enkelt inte att köra traktor i odlingen. Inte är vi särskilt bra på det heller så nu odlar vi potatis i vårt system med fasta bäddar.

Problemet med det är att bäddarna blir ordentligt tillstökade om man ska odla potatis på vanligt sätt med kupning i bädden. Det har vi prövat och det gillar vi inte heller.

Förra året odlade vi potatis i bäddar där vi hade rätt mycket ogräs och för att råda bot på det så la vi tidningar och sedan potatis och så halm uppepå potatisen. Det fungerade rimligt bra men blev inte en jättestor skörd.

Därför har vi i år skippat tidningarna och lagt potatisarna i en grop i bädden. Sedan har vi täckt med ett tunt lager gammal ensilage. När potatisblasten tittar upp kommer vi att ”kupa” genom att lägga på mer täckmaterial. Vi hoppas att resultatet ska bli bättre än förra året när vi la sättpotatisarna på tidningen.

När våra fem potatisbäddar var fulla så hade vi ändå en hink med sättpotatis över och ingen stans att sätta den.

Då la vi helt enkelt ut ett tjockt lager tidningar på ett ställe där det är rätt mycket ogräs utanför bäddsystemet.

Istället för att som förra året lägga potatisen direkt på tidningen så la vi en liten hög med jord under varje potatis så det blir lättare för rötterna att få fäste.

Sedan täckte vi med halm och nu får vi vänta och se hur resultatet blir. 50 kilo sättpotatis är i alla fall på gång.

Droppbevattningen fungerar!

Vi har berättat tidigare om att det inte var enkelt att veta vilka delar som behövs för bygga en anläggning för droppbevattning. Idag var det premiär med en timmas testkörning.

Vattnet kommer in i bågväxthuset i den gulsvarta 19-mm slangen till vänster. Vattnet har fullt tryck så därför har vi ett tappställe för vattenkannor till vänster. Åt höger kommer först en kulventil och sedan ett lamellfilter som kan behövas eftersom vi använder ytvatten. Efter filtret sitter ett solblekt tidur från Biltema och en svart förtjockning som är en tryckreducering. Den sänker trycket från 4-5 bar ner till 2,5 bar. Till sist en gardena koppling och en klen 12 mm slang som för vattnet till droppslangarna.

Droppslangarna har en öppning var 30:e centimeter och vid en första snabb inspektion ser alla ut att fungera.

För att se hur mycket vatten som kommer ur ett droppställe under en timma ställde vi en godislåda under droppslangen och tyngde ner lite med en säck för att vattnet inte skulle hamna utanför. Enligt tillverkaren ska ett droppställe ge 6 dl vatten per timma. Trycket spelar faktiskt mindre roll. Varje droppställe har en inbyggd flödesbegränsare som minskar flödet vid högre tryck. Fiffigt. Det innebär att droppställena ger samma vattenmängd även om slangen är mycket lång med det tryckfall som alltid kommer med långa slangar.

Filmen visar att droppställena har olika intervall mellan dropparna. Jag antar att vattendroppar i allmänhet har samma storlek men det kanske kan variera lite beroende på hur slangen ser ut vid hålet. Jag såg inte hur det uppmätta hålet droppade men det gav ca 5 dl under en timma. Tillräckligt bra för att det ska gå att ge tomaterna lagom mycket vatten.

Vägsladd

Vår grusväg är 900 meter. Det är inte särskilt långt men den behöver ändå lite omsorg emellanåt. Gropar ska fyllas i, gräskanter ska tuktas och vartannat år lägger vi på ett dubbellass grus som bekostas av ett bidrag från kommunen.

Då och då har jag försökt forma vägen med hjälp av schaktbladet men det är svårt att få till det så att det blir bra. I helgen lånade vi Gerhards vägsladd.

Han svetsade ihop den för många år sedan av begagnade stålbitar från skroten i Bäreberg. Den ser inte märkvärdig ut alls men den gör ett bra jobb.

Stocken är till för att tynga ner lite extra på höger sida, vilket är själva finessen med sladden. Groparna i vägen bildas när vatten står still och bilar kommer som skvätter bort vatten och grus. Om vägen har en rygg på mitten så stannar inte vattnet utan rinner ner i dikena. Bilarna skapar hjulspår och sladdens uppgift är att återställa vägen så att inte vatten kan bli stående i hjulspåren. Så har i alla fall vi uppfattat saken.

Det krävdes lite trixande innan trepunkten kunde höja och sänka sladden som det är tänkt. Sladden väger inte extremt mycket men den utgör en ganska stor hävarm. Hydrauliken på traktorer är en fantastisk uppfinning!

Filmen försöker visa hur de olika skären formar vägen men det ser mest ut som att den flyttar lösgrus fram och åter. Men vägen blev bättre och det det viktigaste.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

Odlingskurs på Östängs Gård

I söndags hade vi en endagars odlingskurs här på gården. Den riktade sig till människor som odlat en del förut och många av deltagarna siktade mot att bli småskaliga grönsaksproducenter. Dagen arrangerades ihop med Studiefrämjandet.

Efter en inledning och en presentationsrunda började med att prata om jord, näring och kretslopp. Ett besök hos lammen och fåren som är våra kompostleverantörer blev en bra start innan vi gick till gödselplattan och studerade olika stadier av ströbädd. Sedan hämtade vi ett par skottkärror med komposterad stallgödsel och började anlägga bäddar.

Vi pratade om falska såbäddar och ogrässtrategier och tittade på olika redskap. Sedan fick deltagarna pröva att bredgrepa en bädd, rensa bort den kvickrot som tagit sig in på kortsidan, kratta bädden plan och dra upp sårader med såmarkörskrattan.

Sedan gjorde vi markeringar med lökdibblern och satte lök.

Det finns än så länge inte så mycket att flamma i odlingen men de deltagare som ville fick pröva flamaggregatet i alla fall.

Sedan gjorde vi i ordning ytterligare två bäddar och planterade tidig vitkål. Vi såg till att alla pluggarna var genomfuktade innan plantorna sattes i jorden något djupare än vad de suttit i pluggen. Sedan täckte vi med fiberduk som lades ovanpå VP-rör.

Efter det skolade vi om tomater som deltagarna fick ta med sig hem. Därefter hade vi en frågestund och diskussion och sedan var dagen över. Jag märker att jag varit fullt upptagen för det har inte blivit bilder tagna på alla moment.

Ytterligare två sådana här endagarskurser är inplanerade – en i maj och en i juni. Mer info finns på Studiefrämjandets sida.

Läget på gården vecka 16

Just nu är vi många på gården och otroligt mycket blir gjort. Det innebär inte att vi på något sätt känner att vi är i kapp men det rullar på rätt bra. En fördröjning på grund av kallt väder gör att mycket av sysslorna har ska ske på kort tid och då är det bra att ha wwoofare, vänner och praktikanter till hjälp.

Just nu är det mycket fokus på lamningarna och på att få lammen att må bra. Vi väger alla nyfödda lamm en gång om dagen tills vi ser att de går upp ordentligt i vikt. Ibland behöver de lite stöd och hjälp för att få riktig kläm på det där med att äta. Vi har tre tackor kvar som ska lamma.

Bevattningsanläggningen är utburen och inkopplad så vi har vatten till hela odlingen.

Det är också en sak som brukar ta väldigt mycket tid men som går på mindre än en halvtimme om man är många som bär. Det blev också ett tillfälle för Jonas att gå igenom bevattning med praktikanterna. Vattenpumpar, vattentryck, slangdimensioner, klokopplingarnas fördelar och annat som han har satt sig in i ordentligt.

I tunneln växer redan ganska stora plantor av vitkål, spetskål, majrova, kålrabbi, lök och sallat. De blev planterade och sådda där samtidigt som Jonas byggde gavlarna och kommer sig fint trots att bäddarna är långt ifrån ogräsfria.

I glasväxthuset är det knökfullt med plantor. Vi som aldrig odlat tomater i någon större skala är lite tagna på sängen av hur enormt mycket plats som går åt när man börjar skola om tomater. Vi har dessutom precis som alla andra sått för många plantor. Men det verkar vara oundvikligt.

Det är tur att bäddarna börjar bli klara för att ta emot alla plantor av kål.

På friland har vi satt den första löken, sått flera bäddar rödbetor, planterat ut majrova och vitkål under fiberduk, sått spenat, sockerärt, bondbönor och dill. Gjort väldigt många, men inte tillräckligt många, falska såbäddar.

Just nu har vi fyra praktikanter. Emma, Emma, Theres och Sandra. De läser alla på Uddetorp för att bli småskaliga grönsaksproducenter. Det är verkligen kul att ha praktikanter. De är motiverade och vill lära sig och jobbet går väldigt mycket fortare när vi är flera.

Dessutom har vi två wwoofare som heter Gerlien och Jonas. De tar hand om djuren på morgonen och sedan jobbar vi alla tillsammans med något tungt jobb fram till fikat och med grönsaksjobb fram till lunch. Efter lunch tar de och gör något ifrån vår wwooflista på egen hand. De rör sig redan hemtamt på gården och får mycket gjort. Det är roligt att låta wwoofare välja själva. De väljer verkligen inte de sysslor som vi själva hade valt. Gerlien har tvättat båda hönshusvagnarna på utsidan och Jonas har städat verkstaden samt fixat trasiga grindar och annat som vi inte fått gjort.

Efter lunch kan jag koncentrera mig på praktikanterna. Vi sår för hand och med såmaskin, planterar och diskuterar. Det blir på lite nördigare nivå än när wwoofarna är med då det är lättare att förklara vissa saker på svenska. Vill wwoofarna vara med även på eftermiddagarna så får de självklart vara det men ofta tycker de det är skönt att sköta sig själva.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑