Östängs gård

En gård för omställning

Griplastarvagn igen

De senaste dagarna har det blivit ganska mycket grubblande kring hydraulik.
Hur bör vagnen kopplas in?
Klarar sig ventilpaketet med enkelverkande uttag?
Har traktorn dubbelverkande uttag om det skulle behövas?
Hur fungerar egentligen dubbelverkande uttag?
Varför har winchen ingen egen inkoppling?
Har den använts med en gammal John Deere tidigare? I så fall funkar den inte innan konstanttryckspluggen är utbytt mot en enkel plugg. Ibland finns det för mycket informationen på nätet…

Efter inkoppling fungerade ingenting. Ingenting alls.
Inte ens lastaren som fungerade dagen före.

Det blev många försök med att byta de båda slangarnas plats, ställa hyfraulspakarna i hytten på olika positioner, läsa på nätet och försöka rita upp hydraulschema.

Det visade sig att winchens hydraulmotor ska gå hela tiden. Wichen aktiveras genom att en rulle dras ner av ett snöre. Rullen spänner an två kilremmar som då får winchen att röra sig. Så det är bara att dra i snöret så halar wincen in. Utdragning sker manuellt, det vill säga att men sliter och drar och håller på tills wiren är ute vid stocken. Men det är ok. Inget nytt.

Hur som helst, tryckslangen ska gå upp till winchen som sitter halvvägs upp på kranen och efter winchen så går oljetrycket till ventilpaketet. Det verkar föra med sig att trycket till lastaren uteblev eftersom lastaren och vagnen är kopplade till samma uttag. Lösningen fanns halvt gömd en bit in under dieseltanken, en ventil som helt enkelt stängde av lastaren. Efter det fungerade hydrauliken till vagnen.

Ventilpaketet sitter på en ställning som i sin tur är fäst på trepunkten. Den är naturligtvis justerbar i höjd vilket gör att bakfönstret kan öppnas och stängas när paketet är nedfällt och det går att manövrera spakarna när det är uppfällt. De sitter obekvämt långt ut men förmodligen går det att justera in dem så småningom.

Ventilpaketets inre kopplingsschema ser ut så här. Inte till så mycket hjälp än så länge. Får nog studera hydraulik lite mer först.

Planen är att sitta på knä bakåtvänd i förarstolen. Det är ganska vanligt och vissa traktorer är förberedda med vändbar stol och framför allt golvyta bakom stolen med plats för fötterna. Icke så i vår lilla Same.

Arbetsställning kunde varit bättre men det känns ändå som ett stort steg framåt jämfört med den gamla wirekranen.

Rotatorn hade som förväntat en begränsning på ett varv. Ingen stor sak, vissa lyft får göras i två etapper och det går nog att lära sig att hantera.

När alla hydrauliska funktioner verkar fungera så testades det andra uttaget. Det finns två hydrauluttag på traktorn. Det ena används av lastaren och vagnen. Går det att flytta vagnen till det andra uttaget?

Nej. Det verkar inte vara något tryck i det uttaget vilket är konstigt. Kranen kunde sänkas men inte stiga.

”Alla hydrauliska funktioner” är inte riktigt sant. Ramstyrningen är inte inkopplad ännu. Inte ens nära. Vi kommer nog att börja använda vagnen utan att koppla in den. Sedan får vi se.

Skönt att vagnen är igång i alla fall. Det är hög tid att fälla träd.

Griplastarvagn

Vi tillträdde Östäng på hösten 2014 och har sedan dess hanterat de träd vi har fällt med en wirekran. Den typen av kran drivs av traktorns kraftuttag som får en vinsch att både dra fram en stock och att lyfta upp den på vagnen. Den typen av kran har tillverkats sedan 60-talet och går fortfarande att köpa ny från Sonnys maskiner i Grästorp.

Vår kran är utrustad med hydraulkolv och det är bra men det är ändå en kamp när tyngre stockar ska hanteras.

En griplastarvagn har funnits på önskelistan länge och tack vare våra sponsorer, farmor och farfar, så har vi kunnat köpa en.

Det blev en Moheda-vagn som är tillverkad utanför Bäckefors i Dalsland. Tillverkningen av griplastarvagnar finns fortfarande kvar på samma plats. Det är svårt att veta tillräckligt innan köp och vissa erfarenheter kostar arbete och pengar. Då känns det bra när mer erfarna kommenterar inköpet med kommentaren, Moheda- ja det är ju rejäla saker. Hoppas att det stämmer.

Detta har varit ännu en djungel att sätta sig in i. Efter några vintrars studier så visste vi på ett ungefär vad vi ville ha.

Vi ville inte ha för stor vagn. Vi har två traktorer som båda är ganska små. En på 50 hästkrafter och en på 60. För stora vagnar är onödigt bökiga och våra traktorer kanske inte kan driva gripkranen eller dra hem ett fullt lass uppför backen. Storleken brukar anges i ton efter ungefärlig maximalt last och den vi fick tag på är på 8 ton. Den finns även som 10-tonnare med enda skillnaden att däcken är kraftigare.

Forhaga mekaniska verkstad har gjort kranen som enligt skylten är av modell 220C från 1986. Med tanke på att den i år kommer att fylla 34 år så ser den ut att vara i gott skick.

Vagnen ser kanske rostig ut men jämfört med många andra på Blocket så har denna ovanligt mycket färg kvar. Skogsarbete sliter på grejerna.

Här syns även vinschen som ska dra in stockarna. Även den drivs av hydraulik. Flottare kranar har fjärrstyrning av vinschen via radio. denna har också fjärrstyrning men det är via snöre.

Gripklon styrs av en dubbelverkande hydraulcylinder som ska ha kraft till att både stänga och öppna. Runda burken överst på bilden är rotatorn som kan vrida gripklon. Alla rotatorer kan inte vrida sig hela varvet runt. Vi får se hur det är med denna.

I överkant på den här bilden syns en av de två (tror att de är två… kanske är det en dubbelverkande?) hydraulcylindrarna som vrider hela kranen. Längre ner i bilden ovan syns nästan inte en av de saker vi ville ha. Ramstyrning. Det innebär att balken som håller fast vagnen vid traktorn kan justeras lite i sidled. Det syns som att balken går in i en ”låda”. Inne i lådan sitter en hydraulcylinder som sköter den lilla rörelsen höger-vänster. Det är svårt att backa ett sånt här ekipage med precision. Ett av skälen är att hitchkroken som håller vagnen sitter alldeles bakom bakaxeln. Det gör att stora traktorrörelser ger små utslag på vagnen och det blir ett tröttsamt back och fram och back och fram för att få vagnen dit den ska. Med ramstyrning kan vagnen riktas om en smula och det gör en stor skillnad.

Det finns ganska många hydrauliska funktioner på vagnen. Dels har kranen två hydraulcylindrar för att kunna lyfta, sedan har den en (eller om det är två) för att vridas. En dubbel för gripklon och så en för ramstyrningen. Den sista hydraulfunktionen är vinschen.

Många vagnar har två hydraulcylindrar till och det är hydrauliska stödben. På denna vagnen fälls de ner manuellt dvs. varje stopp kräver att föraren går ur och fäller ner dem. Efter att skockarna på platsen är på kärran så ska de fällas upp igen. Lika manuellt. Det finns byggsatser för några tusenlappar och många installerar hydrauliska stödben. Vi får se hur stort besvär det är med manuella ben. Efter att ha hanterat en wirekran några vintrar så känns det som ett lyxproblem.

All hydraulik ska ju hanteras och det sker med de här reglagen. Just nu så hänger ventilpaketet upp och ner. Vi får se var det placeras. En vanlig plats är att hänga det utanför traktorns bakruta så att spakarna kan hanteras inifrån traktorn under förutsättning att föraren står på knä i stolen. Vi får se var det hamnar.

Stödben med äkta mekanik.

Sista bilden blir på ventilpaketets gavel. Vi har bara gläntat på dörren till hydraulikens underbara värld och det kommer att bli lärorikt att koppla in vagnen på traktorns hydraulsystem. Vi vet i alla fall att P står för Pressure eller Pump och att T står för Tank. Det är en standardiserad märkning. Slangen som är kopplad till T ska vara en så kallad fri eller öppen retur. Den ska inte ha något tryck i sig utan oljan ska kunna rinna fritt tillbaka till tanken.

Det skumma är att den inte gör det utan i stället går upp till vinschen. det finns mycket att lära sig här. Tur att det finns forum som www.maskinisten.net. Där finns det ett enormt kunnande om allt sånt här och dessutom håller alla en hövlig ton. Rekommenderas.

Fotograf på besök

I helgerna har vi haft min bror med familj på besök. Det är alltid trevligt och ibland resulterar det i att vi får några foton skickade till oss. Varje gång slås man av skillnaden mot de foton vi normalt publicerar på vår blogg. Den här gången är det fokus på våra hönor. Håll till godo!

Byggprojekt

Innan jul var det lite hektiskt med hämtning av både kylrum och växthus så i jul har vi tagit det lite lugnt och haft en del lediga dagar med besök av släkt och vänner samt umgänge med våra barn. Det har varit skönt men nu är vi igång igen.

Vi har hjälpts åt att sätta ihop slungrummet mellan ledigheterna. Det har gått relativt smidigt. Golv och väggar var lätta att bygga ihop. Vi minskade bredden med en sektion eftersom det blev för lite utrymme kvar på sidorna för att ta sig förbi annars. Det var inte några problem. Vi hade två väggsektioner som var trasiga eftersom aggregatet suttit i dem så de blev över tillsammans med två golvsektioner och två taksektioner. Panelerna är spontade och väggarna blir stabila och självbärande bara genom att man sätter ihop dem med sponten och slår ner ett svart ”lås”uppepå.

Taket var mer problematiskt att få på plats. Slungrummet är sex meter långt men takpanelerna är bara tre meter vardera. Det innebär att vi har fått ställa en kraftig regel i skarven rakt över slungrummet och sedan har vi fäst en bräda under skarven.

För att få det hela på plats så la vi först två paneler på plats längst ena sidan. De kunde då vila på kortsidan och ena långsidan och så ställde vi en stege under ovanpå flera pallar för att stötta upp de hörn som hängde i luften. För att få den stående regeln i rätt höjd på motsatta väggen fick vi lägga en bit panel ovanpå väggen som regeln kunde stå på. Brädan under skruvades fast med många långa skruvar. Vi kunde inte skruva in dem så långt som de skulle eftersom vi var tvungna att ha lite utrymme att sticka in panelerna emellan bräda och regel.

På översidan väggarna är det en skåra och i den skåran lägger man en lång kvadratisk list som på så sätt blir en spont som ska passa i en skåra i taket. Varje takpanel ska alltså stickas in mellan regeln och brädan, träs in i förra panelens spont och hamna rätt på väggens spont. Samtidigt vågade vi inte lita helt på regel/brädkonstruktionen då den lätt gled i sidled. Panelerna är tunga och slungrummet är tre meter högt så det var mycket flyttande av stegar och pallar för att få allt på plats.

Slungrummet byggs som ett rum inuti ladan. Bakom går en trappa upp till loftet och därifrån kommer vi också att ha möjlighet att lägga en del lättare saker för förvaring ovanpå slungrummet. Vi tänker t.ex. att vi kan lägga alla lister där. Det blir lätt att få en överblick då man ser alla profiler om man står i trappan.

När själva rummet var klart lämnade jag Jonas med att täta skarvar och lägga golv.

Själv tog jag tag i ”mellanrummet” som är ett utrymme mellan kylrummet och gårdsbutiken.

Vi har inte vågat sätta igång med det förrän vi visste hur mycket paneler som skulle gå åt till slungrummet. Jag började med att regla upp för dörren ut mot grönsakssköljen.

Vi ska såga bort ”tröskeln” i hålet och bygger en vägg 20 centimeter innanför plåtväggen där vi sätter en dörr. Vi vill kunna gå in bakom kylrummet så därför blir det en ny vägg en bit in med dörr i. Tanken är att dörren ska vara i markhöjd så man kan köra in med kärra rätt in i mellanrummet.

Vi bygger det mesta av mellanrummet av kylpaneler. väggen mot affären är redan isolerad så där behövs ingen extra vägg. Dörren in till affären är en bra bit upp så där måste vi ha en trappa. På något sätt ska vi också få den nedre delen mot affären isolerad men vi tar en sak i taget och löser problemen allteftersom de dyker upp. På bilden ser ni det nya dörrhålet uppreglat och som tak har vi lagt tre paneler som vilar på kylrummets tak till höger och på reglar som fästs på affärens vägg till vänster.

Väggen åt detta hållet får byggas en annan dag. Där ska också in en dörr. Tanken med mellanrummet är att ha ett frost- och dammfritt lagerutrymme där vi kan förvara papperspåsar, kartonger, etiketter, must, skyltmaterial och annat som nu belamrar affären. I kylrummet kommer vi visserligen att ha frostfritt men där vill vi ha hög luftfuktighet vilket inte fungerar så bra ihop med kartonger.

Inget av byggprojekten blev klart idag (långt ifrån…) men vi har kommit en bra bit på väg på båda.

Badbrygga

Badbryggor bör tas upp i oktober men hinner man inte det bör man definitivt ta upp dem i november innan det blir kallt. Hinner man inte det heller så blir det lätt att de inte kommer upp alls. Vi hade två wwoofare som byggde en jättefin badbrygga i somras. Den har använts en hel del nere i grustaget. Vi vill definitivt vara rädda om våra saker och en sådan fin badbrygga bör definitivt inte tillåtas frysa fast…

Grannen har ett vattenfyllt grustag som vi badar i. Normalt så är det grusplan ut till badbryggan och djupt vatten bortom.

I oktober hade vi definitivt inte tid och i november var det fortfarande lågvatten i grustaget och så milt så vi inte riktigt kände någon panik. Under december så har grundvattnet stigit allt mer och badbryggan har flutit upp högre och högre. För en vecka sedan så kunde man fortfarande gå torrskodd ut till badbryggan och för några dagar sedan hade det fungerat med gummistövlar men vi prioriterade julstädning och umgänge med familj och vänner men sneglade mot badbryggan varje gång vi passerade.

På julafton konstaterade vi att det inte längre var möjligt att ta sig ut i gummistövlar. Skulle vi behöva köra ner traktorn i vattnet med en av oss sittande i skopan? Det kändes inte som en perfekt metod.

Av någon outgrundlig anledning så har vi vid något tillfälle lyckats köpa ett par vadarbyxor/stövlar på loppis.

Ingen av oss kan riktigt komma ihåg var vår tanke med dem var. De har legat bland alla regnkläder i målarverkstaden och mer än en gång har jag tänkt att de där kan vi nog sälja vidare eller skänka bort eftersom de aldrig blivit använda.

Det har inte blivit av och tur var väl det för idag på juldagen kunde vi rädda bryggan med hjälp av dem. Gummistövlarna är i storlek 46 så vi behövde inte ens diskutera vem av oss som skulle få äran att vada ut i grustaget.

Vadarbyxorna ser helt oanvända ut men det fanns ju en risk att de skulle läcka.

Som tur är så är vattnet väldigt klart i grustaget så Jonas kunde ganska lätt se var branten till den djupare delen gick.

Väl ute så fick han försöka göra loss järnrören som var nedstuckna i sandbanken för att få loss bryggan.

Stegen behövde han också få loss eftersom den tog i botten.

De blå tunnorna under bryggan har klarat att hålla vatten ute ganska bra men lite vattenfyllda har några av dem blivit vilket gjorde bryggan tung.

Jonas föste bryggan framför sig in mot torrare områden där jag stod i mina läckande gummistövlar och väntade.

Det gick ganska lätt att få upp den på sandbanken och göra fast den i ett av träden som står där.

Till våren när det är dags för bad igen så får vi försöka tömma ut allt vattnet i de blå tunnorna. Det är inte så mycket så det bör vara någon risk även om det blir frost.

Vadarbyxorna får vi nog behålla man vet aldrig när de kan komma till nytta nästa gång.

Växthus nedplockat

Med frysrumsäventyret förra veckan i bakhuvudet så var det med viss bävan som vi gav oss av i morse. 07.05 rullade vi mot Hökerum utanför Ulricehamn. Mycket kan gå fel när man ska plocka ner saker. Med oss i bilen hade vi diverse verktyg, stegar och, tack och lov, två arbetsvilliga tonåringar. Solen hade just gått upp när vi anlände till platsen för växthuset där vi började med kafferast.

Sen inspekterade vi dagens projekt innan vi började plocka ner väldigt många plastade vajrar som var spända från gavel till gavel.

När de spänts upp så mycket man kan så sätter man hakar runt varje båge och vrider till för att spänna ytterligare.

Det är ett högt växthus så vi fick använda vår högsta stege för att nå upp och lossa hakarna på varje båge.

Vajrarna vevade vi sedan ihop i härvor och knöt om snöre för att minska risken för trassel.

Vi kommer förmodligen inte att kunna återanvända dem eftersom växthuset vi plockade ner var 27 meter men det finns material till 30 meter. Det gör att vajrarna kommer att bli för korta men de kommer säkert till användning i något annat projekt.

Därefter plockade vi ner gavlarna. Växthuset har några år på nacken och den armerade plasten som sitter på gavlarna har blivit lite skör.

Vi skulle helst vilja ha en skjutport åtminstone i ena änden av växthuset men de här gavlarna har en dörr med gångjärn och sedan kan man lyfta hela gaveln för att öka ventilationen. Vi får fundera på hur vi ska ha det. Behålla detta eller bygga några andra dörrar på den ena eller båda gavlarna.

Efter att gavlarna var nedtagna så fällde vi båge för båge och skruvade isär dem.

Bågarna går att dela i fyra böjda delar. Mellan delarna sitter ett ”kryss” och från kryssen träs tunnare järnrör på för att hålla isär bågarna från varandra.

Bågarna är gotiska för att snö och regn ska rinna av. Det är kraftigt gods i bågarna och allt är i gott skick.

Sedan tog vi lunch i orangeriet. Det är som alltid roligt att vara på andra gårdar då man hittar fiffiga lösningar och idéer till sina egna projekt.

Oskar hade byggt orangeriet i lärk och satt fast fönstren med läkt på in och utsidan. Dörren var en skjutdörr som han byggt av tre gamla fönster.

Fiffig lösning. Studerade plåtar, upphängningar, takstolar, mur och annat intressant under lunchen.

På varje båge sitter ett stag som är fem meter långt från sida till sida. Det är den längsta delen på växthuset och går inte att dela. Från detta långa stag går sedan två stag upp till bågen för att öka stabiliteten.

Bågarna skruvades isär en efter en och alla delar bars bort och sorterades i högar.

En del delar låg på övervåningen på ladan så medan jag och Jonas angrep bottendelen medan tjejerna hämtade ner allt därifrån.

Varje båge sätts ner i ett annat kryss som är nedgrävt i marken. Mellan kryssen går korta rör som gör att det blir en linje längst med båda långsidorna.

När vi var och tittade på växthuset häromdagen var de nedre rören förankrade med ett jordankare. Dessa saknades på det här växthuset. Kanske har det tillkommit i senare modeller men det får vi kolla med Grönsta som levererar växthusen.

Brännässlor, kvickrot och annat rotogräs gjorde sitt bästa för att hålla nere kryssen och rören och på de flesta ställen var det minst en decimeter jord och rötter som vi behövde gräva upp.

Vi lastade alla bågar på kärran och alla kryss och kortare rör inne i bilen. Gavlar och de långa rören fick ligga kvar då det finns en gräns för hur mycket man kan få ombord på en kärra.

På hela dagen så var det i princip inget som krånglade, inte ens en blå tumme! Så vi kunde lämna Hökerum innan mörkret föll. Det kändes bra även om vi inte fick med oss allt utan Jonas måste åka tillbaka och hämta resten i morgon.

Jul på Trampverkstan

Idag var det dags för vårt sista julåtagande. Vi har varit med på nio julmarknader i år och det har funkat bra. Idag var det inte en julmarknad i vanlig bemärkelse utan mer en julupplevelse. Fast vi var där med våra sista grönsaker, ägg, must och honung och ansvarade för butiken.

Det har varit julskyltat i butiken en vecka för att passerande ska se att något är på gång.

Trampverkstan är inrymd i ett gammalt magasin som ligger alldeles vid vägen. På andra sidan om vägen låg förut en lanthandel. I magasinet förvarades färgpigment, spik, djurfoder och allt annat som behövde lagerutrymme. Nu hyrs magasinet av Magnus som inrett det till en trampverkstad. På bottenvåningen i hitre delen finns en liten butikslokal och ovanför den är det verkstadslokal och därifrån kan man gå över till bortre delen av byggnaden där själva trampverkstan ligger på mellanvåningen. Tredje våning är lager och på bottenvåningen i bortre delen finns café och en liten scen där det ibland är viskvällar och annat trevligt.

På innergården bakom huset fanns hönor och får och ett tält där det serverades soppa. Man kunde också köpa en korv som man själv fick grilla över en trampdriven ässja.

Inne i butiken kunde man köpa alster tillverkade i Trampverkstaden, dessutom fanns det grönsaker, ägg, honung, must, bivaxdukar, vörtbröd, flätade korgar, hö, spån, spissvärta, skokräm och mycket annat.

Det finns ingen el indragen i huset så all belysning skedde via batteridrivna ledlampor, fotogenlampor, stearinljus och ficklampor.

I lokalen kunde man också beställa någon av de leksaker som nissarna i verkstaden tillverkade. Det gick att välja mellan hund, verktygslåda, bil, käpphäst, harskramla, vinare, tomte eller snögubbe. När man valt så fick man med sig en beställninglapp och leddes upp för en brant trappa, genom ett dunkelt rum och in genom dörren till tomteverkstaden.

Där tog tomten emot beställningen och hängde upp den på ett rep i taket.

Beställningen åkte iväg på repet in i nissarnas verkstad och där satte de igång och tillverka det som beställts.

Dagen till ära var det många nissar i rörelse. I verkstaden finns både svarv, cirkelklyvsåg och bandsåg. Alla drivs med fötter och händer.

Både unga och gamla samarbetade för att få beställningarna klara så snabbt som möjligt.

Beställningarna blev gjorda i rasande fart.

Stundtals var det som en vägg av åskådare.

Nissarna samarbetade kring maskinerna som trampades eller vevades. I lokalen fanns också en gammal vevgrammofon där det spelades musik. Ibland sjöng nissarna en julsång också.

De färdiga alstren målades innan de lämnades över till beställaren.

På nedervåningen kunde man slöjda med David och tillverka en egen julklapp.

På en miniscen i hörnet fanns Tumult som spelade levande musik.

Man kunde också tova sitt eget tomteskägg av fårull eller ta sig en fika. Hela dagen var urmysig och många besökare uppskattade det genuina i den elfria verkstaden långt ifrån vanlig julhets.

Många stannade i flera timmar för att verkligen hinna med allt som fanns att göra. Vi har nog aldrig varit med om något arrangemang som fått så mycket översvallande kommentarer från besökarna. Kul!

Växthustankar mottages tacksamt!

Vi har nu odlat på Östängs gård i fem säsonger. Än så länge bara på friland eftersom vi inte har något växthus. Det gör bland annat att vi inte odlar tomater och slanggurka till försäljning. Vi har velat fram och tillbaka och inte vetat vad vi vill ha. Riktigt bra växthus är dyra och så stora investeringar har vi inte haft råd med än. För en månad sedan landade vi i att tillverka vår egen caterpillartunnel genom att köpa vattenrör hos Rinkaby och kröka till själva. Jag var på studiebesök hos en odlarkamrat som gjort det och vi lånade till och med en ”rörkrökarmojäng” av henne för att kröka rören.

Vi har också varit inne på att söka leader-bidrag för att finansiera ett växthus. Vi har andra odlarkollegor som fått sådana projekt beviljade och det har låtit väldigt bra men visade sig vara sämre när ansökan väl landade hos Jordbruksverket. Det stöd som det lokala leaderkontoret beviljat blev inte alls av samma storlek när Jordbruksverket tittade på ansökan.

Ett av de växthus vi tittat på är en tunnel av märket Nordic Lair från Grönsta. Vi kom så långt så vi beställde hem en offert på ett växthus på 8 gånger 21 meter men när vi såg priset så avskrev vi detta växthus som ouppnåeligt.

Sedan har vi funderat på att bygga ett orangeri/växthus i glas. Glaset har vi fått av en vän och han har också lovat att ställa upp och hjälpa till att bygga stommen till växthuset. I somras grävde vi för grunden, i alla fall till hälften.

För en tid sedan la en annan bekant ut en annons i en facebookgrupp om att han hade ett begagnat Nordic Lair att sälja. Plasten var förbrukat så det rörde sig bara om själva stommen. Jag råkade sitta vid datorn vid rätt tillfälle och anmälde snabbt intresse. Dagen efter kontaktade jag Grönsta och frågade vad ny växthusplast skulle kosta och om det fanns reservdelar att köpa. Priset för plasten var överkomligt och reservdelar fanns. Vi slog till och har nu köpt stommen till ett 8 gånger 30 meter stort växthus.

Vi tycker det låter väldigt stort men som alla odlare vi känner säger så har ingen människa någonsin stött på en odlare som anser att hen har ett för stort växthus.

Idag har vi varit hos ytterligare en odlarkollega som har ett Nordic Lair. Vi ville kolla in olika detaljer. Det var ett mycket givande besök och vi har pratat mycket om ventilation, dränering, bevattning, förodlingsanordningar, ärtstöd, förodlingsbord med värmekabel och för- och nackdelar med dubbel- och enkelplast.

Det vi framför allt var intresserade av att titta på var den här mackapären som sitter på båda sidor av växthuset. Det är en motor som styr sidoventilationen.

Motorn är sitter på en vinkelväxel som växlar ner varvtalet betydligt. Vinkelväxeln är driver en stång via två kardanknutar. Stången vrider sig så plasten på sidan rullas upp. Här är plasten nedfälld men när motorn kör igång snurrar stången långsamt och på bilden nedan är plasten upprullad.

Utanför plasten sitter ett vindnät som släpper igenom luft men hindrar vinden från att bli för stark.

I varje gavel finns två skjutdörrar. Varma dagar kan man ha båda långsidorna öppna och även båda gavlarna. Det gör att temperaturen inne i växthuset blir rimlig.

På väggen i växthuset sitter en styrpanel som är kopplad till temperatur- och vindmätare. När det blir för varmt i växthuset så rullas sidorna upp automatiskt. Det gör att man inte behöver passa utan allt styrs med automatik.

På taket sitter en vindmätare och en vindriktningsmätare som är kopplade till styrenheten inne i växthuset.

Plasten som går över nock går bara ner till en list som går längst med hela sidan ner till vindnätet.

Under vindnätet är en vajer spänd och där sitter en plast som sedan är nedgrävd i ett dike utanför växthuset.

Växthuset har en gotisk form med en rundad spets som gör att snö rasar av. I taket är plastade vajrar spända för att hålla plasten spänd. Varje både har fackverksstag som gör att det blir stabilt.

Vid varje båge är ett järnspett nedslaget som håller huset på plats.

Varje båge sätts också fast i ett fäste som är nedgrävt.

Inne i växthuset har Sasha byggt odlingsbänkar fyllda med sand och värmekabel. Det gör att hon kan hålla bra temperatur på sina förodlingar. På samma plats finns ytterligare två växthus. Ett bågväxthus med dubbel plast med en fläkt som håller lufttrycket uppe mellan de två plasterna så man får ett isolerande luftskikt. Olle som har det växthuset är inte helt nöjd med konstruktionen. Dubbla lager plast ger mindre ljusinsläpp den tid man behöver det som mest. Visserligen blir det varmare i växthuset men ljuset är enligt honom ett större problem. Han rekommenderade istället enkelt plast för att få mer ljus och att man täcker över bäddarna med fiberduk för att få extra värme på natten.

Vi tittade på ett tredje växthus som hade takventilation istället för sidoventilation. Det är lite bredare än det växthus vi köpt men längden är den samma. Detta växthus står på samma plats som det med sidoventilation men är alltid mycket varmare heta dagar. Sidoventilation låter alltså som en bättre idé.

Jag har haft ett långt samtal med en annan odlarkollega som har lång erfarenhet av växthus och han rekommenderade dubbel plast på hela vårt hus men efter besöket idag känner vi oss tveksamma.

Nu vill vi att alla ni som har erfarenhet av växthus och läser detta ger oss alla synpunkter som ni har så vi ökar vår beställarkompetens innan det är dags för oss att beställa. Dubbel eller enkel plast? Sidoventilation på båda sidorna eller räcker det med en? Och allt annat som ni vill delge oss.

På tisdag åker vi och plockar ner våran tunnel. Efter denna veckas frysrumsnedplockning är vi faktiskt måttligt sugna. SMHI lovar 3 plusgrader och regn. Men vi är ändå glada för att vi tagit ett steg närmare att ha ett växthus även om vi är tveksamma på om vi kommer att odla något i det redan i år.

Tack för alla råd och all hjälp från alla håll och kanter! Jag älskar odlarkollegor!

Frysrum som slungrum

Om någon hör oss säga att vi ska åka någonstans och plocka ner ett kyl- eller frysrum i framtiden så påminn oss om att vi först ska kontrollera så att det inte är fastbyggt innanför en branddörr och ett nytt kontor.

Vi hittade ett frysrum på blocket och bilden såg ut ungefär som den ovan. Ett rejält frysrum på 36 kvadratmeter. Enligt säljaren skulle taket och golvet vara sex meter långa skivor och rummets totala höjd skulle vara tre meter. Vi tyckte att det lät perfekt för vi har letat efter något liknande för att återanvända som slungrum. Bitätt och isolerat och relativt lätt att bygga upp. Frysrum är byggda av så kallade sandwich-paneler som består av en plåt på var sida och isoleringsmaterial emellan. Det är bra isolervärde i skivorna, ungefär motsvarande dubbla tjockleken med mineralull. Eftersom de är klädda med plåt så är de lätta att torka av och hålla rena. Vi är inte riktigt nöjda med vårt nuvarande slungrum då det är alldeles för trångt och svårt att rengöra. Biodling kräver mycket material i form av ramar och lådor och dessutom slunga och annan slungutrustning tillsammans med tomma burkar och lock. Nu får vi inte plats så det står biutrustning lite var stans vilket innebär att vi har svårt att hitta rätt pinaler. Nu är tanken att vi ska ha allt på ett ställe i ett bitätt utrymme där vi kan hålla temperatur när det behövs.

Jonas körde ner till sin bror i Falkenberg med bil och släpkärra i lördags för att kunna landa i närheten av Bjuv i västra Skåne tidigt på söndag morgon. Där började han med att märka upp alla skivor. Vi har ju tidigare satt ihop ett kylrum som någon annan märkt upp och det var inte lätt att begripa vad märkningarna betydde och hur de hängde ihop. Nu ville vi ha det ordentligt gjort med en gång.

Sedan började han skruva loss alla golvskivor och lyfte ut dem. Det är många skruv som ska lossas och alla vill inte komma upp.

Därefter demonterade han dubbelgips och reglar som var ditsatta för att undvika smutssamlande schakt. Sedan gav han sig på alla elkablar, nätverkskablar, hörnplåtar och annat smått och gott. När plåtarna som täckte tak-väggskarvarna på utsidan tagits bort kunde man se hur takskivorna var ihopfogade med spont.

Alla skarvar var silikonade på ut- och insida och skarvarna limmade med ett lim som påminnde om fönsterkitt som inte hade stelnat. Vi fick därför använda mattkniv i alla skarvar för att skära isär. Silikonet var ganska lätt att skära i med sättlimmet var kletigt och segt så vi fick ta i rejält.

Det blir en del skruvar att skruva ut. Mycket gips och plåtar behövdes tas bort. Den biten hade vi inte räknat med utan vi trodde det var ett fristående frysrum vi skulle plocka ner. Bilden visar första tredjedelen av skruvskörden.

De som satt ihop frysrummet har förmodligen haft extrapris på sättlim och fogskum för det hade används rikligt.

Varken taket eller golvet bestod av sex meter långa skivor som vi fått uppgift om utan av tremetare. Där de möttes bars de upp av en balk i skarven. Skönt. Balken hände sedan i taket ovanför i två vajrar.

I skarven mellan skivorna fanns svarta block som låste dem i varandra. De var gjorda av någon väldigt hård plast. Det satt en del i varje skiva och sedan låstes de ihop av den lilla fyrkanten i mitten.

I en av väggarna satt frysaggregatet. Det är en mäktig pjäs. Det som syns på bilden är den lilla delen. Huvuddelen som är högre sitter på andra sidan väggen och där hade de byggt upp en kontorsmodul som gör att man inte kan ta ut aggregatet samma väg som det sattes in. Mellanrummet mellan frysrummet och kontorsmodulen var väldigt smalt. Det gick att ta sig in där men det var inte mycket mer. Vi insåg så fort vi fick syn på detta att vi skulle få problem med att ta ner aggregatet så vi började helt enkelt inte med det utan sköt problemet framför oss.

På måndag morgon strax efter sju körde vi igång med taket. Varje skiva skars först loss från lim och silikon och sedan använde vi stämjärn, kofot, knivar och fingrar för att tvinga isär skivorna. Dels skulle de delas från varandra och dels lossas från väggarna.

Eftersom ena änden på varje skiva låg på balken i mitten som hängde på vajrar i taket var det lite läskigt. Det var inte någon stadig balk utan mer två brädor varav den undre var plåtklädd.

När skivorna lossat skulle de ner. De är stabila när de sitter på plats men blir lätt skadade i kanterna när de är lösa.

Varje skiva vi tog ner satte vi på en pallyft och körde bort genom fabriken till utgången där vi nu hade en bil med släpkärra och en lastbil med släpkärra.

Vi vågade inte lita på balken när halva taket var nere så då satte vi upp en trave EU-pallar under för att inget skulle rasa in.

Om de inte hade byggt upp nya saker runt omkring frysrummet så hade vi efter taket kunnat börja med att ta ner alla väggarna. Nu upptäckte vi, efter att främre väggen var nere, att vi inte kunde få loss fler väggelement. Efter en stunds fundering bestämde vi oss för att istället fortsätta med golvet.

Vi tog bort de två skivorna som låg närmast vänster vägg och kunde därefter lossa vänsterväggen. I botten på väggarna sitter en u-plåt som är fastskruvad i betonggolvet. För att kunna få in något i väggfogarna måste man kunna röra skivorna lite i sidled. Det går inte om man inte först viker ner u-plåten men eftersom vi inte kom åt väggen från utsidan så var vi tvungna att ta golvet först. De två första golvskivorna var en utmaning. Det gick inte att komma ner med något mellan väggen och skivan så vi fick arbeta framifrån och försöka tvinga upp yttre långsidan genom att lyfta med kofot och skicka in en lång bräda. När vi lyft en bit fastnade skivan mot väggen så vi fick övergå till att försöka lyfta upp skiva nummer två och sedan tvinga tillbaka skiva nummer ett för att få en glipa där vi kunde köra ner kofoten för att sedan återigen försöka tvinga upp den i ytterkant och få loss den. (nu började vi bli trötta)

Golvet låg på en sandbädd med värmekablar. Frysrum utan värmekabel kan inte tina den tjäle som så småningom skapas under golvet. Då börjar golvet att resa sig och gå sönder. För att inte riskera något hade detta frysrummet dubbla värmekablar. En att använda då och då plus en i reserv om den första skulle gå sönder. Sanden får ligga kvar men värmekabeln kan komma väl till pass i plantuppdragningen som vi ska bygga i vinter.

Vi fortsatte med vänsterväggen som också gick relativt lätt ända tills vi kom bort till hörnet. Där tog det stopp och vi var trötta så vi tog en bulle till och fortsatte med golvet.

När de första två skivorna var borta så gick resten av golvet lätt. Tyngsta delen nu var att köra bort skivorna och lasta dem på släpet. Ett släp var redan fullt av takskivorna och nu fylldes det andra släpet av golvskivorna. Väggskivorna hade vi börjat lägga inne i lastbilen.

När golvet var borta kunde vi vika ner u-plåten på inre väggen och lyfta in vänster del av väggen så att det blev en springa mellan hörnet och väggen så att hörnet kunde lossas. Innan vi lyfte in väggen så fanns det helt enkelt inte utrymme att dela på skivorna. När hörnet väl hade lossnat så gick bakre väggen på ren rutin. Nu var det bara en vägg plus en skiva kvar men båda flaken och lastbilen var fulla och orken helt slut så vi insåg att vi skulle bli tvungna att köra hem till Alingsås och komma tillbaka nästa dag.

Klockan var 21 och det var blåsigt och kallt ute. Vi satte oss i var sin bil och såg till att vi hade bullar, frukt och kakor i båda passagerarsätena och sedan började resan hem. 29 mil. Vi stannade för kvällsmat och avstämning i Varberg och kände oss på det hela taget ganska nöjda med dagen även om det var surt att vi inte hunnit klart. Allt gick bra ända till Lerum där glödtrådssymbolen på lastbilen plötsligt började blinka gult och lastbilen förlorade orken. Den klarade inte längre uppförsbackarna på femman, eller fyran heller för den delen. I en uppförsbacke var jag nere på tvåan och det gick ändå trögt. Vi stannade till i Floda och refererade men insåg att vi inte hade något att välja på utan vi fortsatte och höll tummarna för att vi skulle komma hela vägen. Bilar låg i diket och det var blixthalka så det kanske var tur att vi inte kunde köra fort. Bilen höll ända hem och där väntade djuren och värmepannan och avlastning av kärrorna. Man kan säga att det tog emot att lasta av två släp klockan ett på natten men innan två låg vi i sängen och somnade direkt.

Klockan sju på tisdag morgon ringde klockan. Vi hade tänkt köra ner med gallerkärra och lastbil men den planen höll inte. Jonas fick köra iväg till Vårgårda och lämna tillbaka ett hyrsläp medan jag tog hand om djuren och eldade i pannan. Sedan satte vi oss i bilen och körde till Alingsås med det andra hyrsläpet och bytte ut det mot en täckt kärra och gav oss av mot Skåne.

Vi hade i detta läge inte någon aning om huruvida vi skulle lyckas ta ner resten eller ej. Problemet var att frysaggregatet inte gick att ta ut på grund av kontorsmodulen. Ett annat problem var att yttre hörnet av sista väggen var fastsatt i en vinkelplåt som i sin tur satt fast innanför en plåt som satt som skydd för den nymonterade branddörrens motvikt. Vi insåg att om vi tog bort den sista skivan av den inre väggen så skulle hela sista väggen kunna falla utåt med aggregat och allt.

Jonas började med att klämma in sig mellan aggregatsväggen och kontorsmodulen och skruva bort så mycket skyddsplåtar och annat han kunde på aggregatet för att vi skulle få en uppfattning om problemet.

Jag började med att skyffla bort all sand för att vi skulle kunna köra in en truck. Sedan försökte jag få bort allt segt, envetet foglim som aggregatet var fastsatt med på insidan medan Jonas gjorde det samma på utsidan.

Aggregatet sitter i huvudsak fast med fyra kraftiga bultar som går igenom en plåt, väggskivan och en likadan plåt på insidan. Dessa vågade vi inte röra.

Vätskepaus och tankepaus.

Vi la en pall på pallgafflarna och hissade upp för att aggregatet skulle hållas uppe medan vi monterade bort sista väggbiten på inre väggen.

När den var borta upptäckte vi ytterligare en liten minivägg som gjorde att hörnet inte gick att få ner. Fler skruvar att dra ut och mer gips att ta ner. När det väl var gjort så fick vi loss hörnet.

När inre hörnet var borta gav vi oss på det yttre. Hur vi än försökte få in sågblad och bända så gick det inte att få loss plåten. Till sist bestämde vi oss för att helt enkelt montera bort skyddsplåten framför den nybyggda branddörrens motvikt för att komma åt. Den var hopnitad så vi fick borra upp och snygga till med vinkelslipen. När skyddsplåten väl var borta kunde vi skruva bort vinkelplåten från hörnet. Problemet var bara att det fortfarande inte fanns nog utrymme för att skjuta ut hörnet. Vi fick bocka ner u-plåten längst med hela golvet och luta väggen mot trucken och backa den bakåt. Det gjorde att vi till sist kunde lossa hörnet.

Nu lutade väggen mot pallen och vi sänkte och backade sänkte och backade och till en början gick det bra men sedan gled pallen och vi fick lägga emellan brädor för att den skulle hållas på plats. Vi backade och sänkte och backade och sänkte och det gick bra ett tag till men sedan gled aggregatet och vi blev rädda att fläktarna under skulle ta skada.

Det var bara till att ändra taktik så vi knuffade upp väggen igen och satte fast en rem i aggregatet som vi fäste i pallgafflarna.

Vår nya taktik fungerade bättre men det var ändå läskigt eftersom aggregatet väger 220 kilo och mesta av tyngden är på insidan.

När vi backat ut en bit satte vi därför på ytterligare en rem genom att lossa de stora bultarna så vi fick bulthålen att trä remmen igenom. Något annat bra fäste fanns inte. Vi backade och det gick väldigt bra till att börja med men rätt som det var så gick ena väggskivan av och det blev lite oreda.

Aggregatet hängde dock tryggt i sina linor.

Vi skar och sågade och fick loss väggskivorna från aggregatet och började köra ut allt till släpet. Vi hade med oss en hel del verktyg, matsäck, stege och annat så det var mycket att bära ut. Alla skivor och annat har vi burit ut genom en vanlig dörr. Det fanns dock inte någon chans att få ut aggregatet den vägen. Planen var ju att vi skulle haft alla skivor i lastbilen och sedan hissat ner aggregatet på en gallerkärra men eftersom lastbilen la av natten innan så hade vi nu ett täckt släp med nedfällbar baklem vilket visade sig vara väldigt dumt. Man bär inte upp 220 kilo aggregat. Vi fick till slut hjälp av två killar och tillsammans med dem försökte vi köra upp aggregatet med pallyft. Vinkeln blev dock fel så det fastnade halvvägs. Nu började vi att titta på klockan. De jobbar två skift och stänger för dagen klockan 22. Reservplanen fick bli att en av oss skulle komma tillbaka dagen efter med en öppen kärra. Inte roligt.

Till slut kom en av de hjälpsamma killarna på att vi kunde ta en kortare pallyft och på så sätt dra upp aggregatet på släpet. Med en millimeter till godo fick vi sedan ut pallyften under aggregatets förångare. När väl aggregatet var på plats så började lastningen av alla kvarvarande väggskivor, plåtar och dörren. Det var ett pusslande där centimeterna inte alltid var på vår sida. Vi fick bära ut och in ett par gånger innan allt var på plats. När vi äntligen var klara och kunde lämna byggnaden var klockan 21.40 och personalen skulle larma på kvart i tio. Vi klarade alltså jobbet med fem minuters marginal. Sedan satte vi oss i bilen och Jonas körde medan jag tog en lur. I Göteborg kroknade han så jag tog över och han kunde sova en stund på hemvägen. När vi kom hem var klockan tjugo över två och vi insåg att vi inte orkade lasta ur utan vi gick och la oss direkt efter att vi tagit hand om djuren och eldat.

Idag ringde klockan 8 och vi gick upp för att lasta ur. Vi hade tur och kunde stoppa vår granne Magnus som hjälpte till. Alla skivor gick lätt och sedan kunde vi med hjälp av höhissen och en stålbalk som vi trädde igenom pallen under aggregatet även lyfta ut det. Sedan tog Jonas släpet efter den trötta lastbilen och körde in det till Alingsås där han lämnade tillbaka släpet och lämnade in lastbilen på verkstaden och tog bussen hem medan jag tog hand om djuren och packade ur allt som fanns i bilen.

Nu ligger allt på plats i ladugården där det nya slungrummet ska byggas. Det blir inte i dag för idag blir en vilodag.

Det blir nog inte i morgon heller, våra muskler behöver vila lite. Men det kommer ju fler dagar. Det ska bli roligt.

Julmarknad

Idag har jag varit på Julmarknad på Nolbygård. Galet mycket folk som var helt inställda på att handla. Nästan lite körigt stundtals så jag som brukar fota mycket i alla sammanhang kom hem utan att ha tagit en enda bild. Äggen tog slut innan vi öppnade. Grönkålen innan 12, brysselkålsstockarna före ett och sedan sålda jag slut på all must, all potatis och all honung, Det var inte mycket kvar när klockan slog tre – varken av varor eller ork. Men det var en väldigt trevlig julmarknad med trevliga besökare och arrangörer. Säljarna är numer som gamla vänner och det känns verkligen som hemma.

Samtidigt var Jonas och Ina på Nääs fabriker och hade också trevligt. Inte lika mycket folk och inte lika stort köptryck men ändå bra försäljning.

I morgon blir det Nääs fabriker igen för Jonas och Jul i Kvarnbyn i Mölndal för mig. Där har jag aldrig varit förut så det ska bli trevligt att se ett nytt ställe. Man lär sig alltid nya saker på nya ställen. Men en sak blir mer och mer tydlig som grönsakssäljare. Det lönar sig med kontinuitet och att kunderna känner igen dig och lär känna dig och dina varor. Vi säljer aldrig lika mycket som på Nolbygård även om besöksantalet är tio gånger så stort på vissa andra marknader. Tack alla fantastiska kunder på Nolbygård!

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑