Östängs gård

En gård för omställning

Snigelstaketsunderhåll

Vårt elstaket för sniglar fungerar alldeles utmärkt. Det har förmodligen tagit död på fler sniglar än vi människor i år och kanske till och med fler än ankorna. Förvånande lätt att sätta upp men, som allt annat så kräver det visst underhåll.

Vi måste regelbundet trimma runt stängslet för om växtligheten ligger emot så kan sniglarna lätt krypa fel väg. Vi måste också ibland kolla så vi inte behöver förstärka med nya häftklamrar. Häftklamrar är rätt klena och om de lossnar eller rostar av så kan trådarna hamna mot varandra och då fungerar inte staketet.

Varje död snigel lämnar ett slemspår och många hundra slemspår försämrar staketets funktion. I veckan har vi därför borstat staketet med en vanlig diskborste. Ett enkelt jobb som gick fort att utföra speciellt när man har hjälp av en wwoofare och en praktikant. Det största problemet är att vi ska komma ihåg att det ska göras. Vill du se hur vi byggde staketet så finns inlägget här.

Sänka tomatplantor

Vi har sex bäddar med tomater i växthuset. I princip har vi en sorts tomat per bädd. Tomaterna är uppbundna på tomatkrokar med tomatclips. När vi planterade ut tomaterna så fäste vi plantan vid snöret med ett clip. När plantan växt sig lite större så la vi till ytterligare ett clip men sedan har vi övergått till att snurra plantan runt tråden. Framför allt för att slippa ta loss massor av clips från plantorna i höst.

Det är framför allt en sort, Choclate Cherry, som växt sig hög. Plantorna i den raden är över vajerns höjd så vi kan inte längre snurra plantan runt tråden.

I och med att vi har hängt upp tomaterna på tomatkrokar så har vi i veckan börjat lägga plantorna i choclate cherryraden ner. Vi tar helt enkelt loss kroken från vajern. Vänder den ett halvt varv så att plantan får mer tråd och hänger upp kroken igen en bit längre bort på vajern. Sedan fortsätter vi med nästa planta och flyttar den plantans krok ungefär lika långt.

På detta sätt så sänks plantan ner och läggs utefter bädden. Eftersom vi täckt bäddarna med plast för att mäta med ogräset så kommer plantan att ligga på plasten. Hade vi inte haft plast så kan plantan utveckla nya rötter när nedre delen av stammen får kontakt med jorden men så kommer det inte bli för oss.

Allteftersom plantan blir för hög för att binda upp så kommer vi att snurra tomatkroken ett halvt varv och på så sätt lägga eller sänka ner plantan utefter bädden.

Huvudorsaken är förstås att kunna binda upp plantorna så de får stöd och inte bryts men det blir också mer bekvämt att skörda tomater då vi inte behöver klättra på stege för att komma åt.

Vi har köpt tomatkrokar med hampasnöre för det lät sympatiskt men de håller inte så alla krokar med hampasnöre har vi fått linda upp och sätta på annat snöre som är mer hållbart.

Tomatsorterna växer väldigt olika. Vissa satsar på att producera tjocka stammar medan andra, som choclate cherry, mer verkar tro att det är längst som är bäst.

Flugsmällor

En av de saker vi bara var halvt beredda på när vi flyttade från stad till land var mängden flugor. Eftersom vi inte har kor så kommer vi lindrigt undan men fårens gödsel kan nog hjälpa till att producera flugor och dessutom, flugor finns ju alltid.

Vi hade med oss en flugsmälla i flytten men den dög inte riktigt och sedan gick den sönder. På järnaffärn i Sollebrunn fick vi veta att de visserligen hade flugsmällor men att de bra var slut för tillfället. Vi rekommenderades att vänta.

Detta var för några år sedan. De flugsmällor som fanns i lager var helgjutna i plast och de som skulle komma någon vecka senare var de med metallskaft. ”De med bra snärt”.

Så här ser de ut. Skaftet är av tunn metalltråd som är ingjutet i den platta plast delen. Fungerar mycket bra. Den röda flugsmällan på bilden nedanför fungerar naturligtvis inget vidare. Dels så är hållen i plattan för stora men framför allt så är skaftet av plast. Snärten uteblir och flugan kommer undan.

Nästa flugsmälla har mindre hål i plattan och en flugsymbol så att alla ska förstå syftet med flugsmällan. Men den är värdelös. Skaftet är av vek, platt plast som gör att all snärt uteblir. Skaftet är dessutom fäst på ett tveksamt sätt som inte kommer att hålla länge.

Vi köper inte längre några flugsmällor av plast. En sådan kunde duga i vårt tidigare radhusliv, men inte när köket behöver tömmas på ett dussin flugor. Vi var på loppis för ett par veckor sedan och fick några flugsmällor på köpet, bland annat den röda och den gul-vita. Det fanns fler smällor att välja på.

Den som vill slippa plastskaft för att de vill ha en flugsmälla som kan smälla flugor kan behöva leta ett slag. De flesta butiker som finns i stan för bara helplastsmällor. Det är inte konstigt. Att producera en flugsmälla i ett stycke är mycket enklare och billigare än att blanda in stål som ska formas och sitta fast. För ögat ser båda produkterna ut att kunna utföra sitt arbete men så är det inte. Det spelar ingen roll om plastskaftet är gjutet på ett annat sätt för större styvhet. Som den röda här ovanför. Skaftet är fortfarande för mjukt.

Det går naturligtvis att konstruera en flugsmälla utan stål som fungerar. Lite kevlar eller kolfiber i skaftet så skulle snärten infinna sig men få är nog villiga att betala vad det skulle kosta.

Vi har stött på två konstruktioner av flugsmällor med metallskaft. Dels den som finns på bild här uppe, dels denna.

Den här har ett skaft av vriden ståltråd som är lite tjockare än den andra. Detta skulle kunna vara den bästa men så är det inte. Ståltråden är för mjuk, trots sin grovlek, vilket gör att snärten är lite sämre. Flugsmällans vinkel vid träffen är inte heller lika exakt. Den vridna delen av skaftet bidrar inte till vinkelprecision, det gör bara den den korta delen som ligger i bakre delen av handflatan. Det låter kanske som påhitt men det är sant. Det gör faktiskt skillnad.

Så detta är den av våra flugsmällor som fungerar bäst. Skaftet kan klämmas ihop något så att pekfingret vilar på båda trådarna. Bra kontroll på vart flugsmällan är på väg. Tillsammans med lagom fjädrande stål gör det att den här smällan kan tömma köket på rimlig tid. Även denna har en fjantig fluga i plasten men rutmönstret i övrigt är lagom grovt för att en dödad fluga enkelt kan plockas upp med ett lätt andraslag. Toppenpryl! Hittar ni ingen av denna modell så rekommenderar vi ett besök i järnaffären i Sollebrunn. Passa på att ta en fika på kaffekoppen. Vi rekommenderar vaniljbullen eller ät en lunch på Gästgiveriet. Båda ligger intill järnaffären.

Bristande ogrässtrategi i kålen

Vi odlar en ganska stor yta. 86 bäddar som är 16 meter långa. I de flesta bäddarna har vi bra koll på ogräset. Helt perfekt är det inte men det är inga bäddar där vi låter ogräs gå i frö så att vi förstorar problemet till nästa år – förutom i kållandet.

Vi har gått ifrån att odla tolv bäddar kål till 16 bäddar. Av de 16 bäddarna täcker många grödor ut ogräset relativt väl men eftersom bädden är täckt med nät så du inte har koll.

Varje nät täcker fyra bäddar vilket gör att det inte blir så många skarvar men däremot så blir det stora och ganska otympliga nät så det är skönt när man kan vara flera. Vi har gott om marginalnät på sidorna så vi kan skrynkla ihop det för att förvilla krypen som vill in.

Ogrässtrategin i kållandet ser ut så här: Vi gödslar och gör i ordning bäddarna på våren så snart det går och vi hinner med. Det innebär att många bäddar blir falska såbäddar även om vi inte hinner med i alla bäddarna. I de yttre bäddarna i kvarteret odlar vi i markduk där vi bränt hål för kålen. Det gör att vi slipper att rotogräset i form av kvickrot och revsmörblomma anfaller längst långsidorna. Vi gillar egentligen inte att odla i markduk men har insett att fördelarna när det gäller ogräset är så pass stora så vi ändå har gett med oss.

Vi planterar ut all kål. Ingen kål direktsås vilket innebär att grödan får ett försprång framför ogräset. Där vi har haft en falsk såbädd kultiverar vi inte innan plantering utan flammar och planterar ut för att inte röra upp nya ogräsfrön. Sedan kultiverar vi mellan plantorna vid något tillfälle och tanken är att vi därmed ska klara oss utan för stora uppslag av ogräs.

Det fungerar INTE!

Anledningen till det är nog i huvudsak att vi odlar kål i våra nyare bäddar. Där har vi inte hunnit få bukt med ogräset än utan det är otroligt mycket uppslag av vitgröe, skräppa, revsmörblomma, kvickrot, groblad och annat. I de kvarter där vi odlat några år hade det absolut räckt med någon eller några kultiveringar men i år hade vi behövt kultivera varje vecka för att inte tappa greppet och det har vi inte hunnit med. Fram till och med midsommar höll vi jämna steg men efter midsommar så har skördandet tagit allt mer tid och ogräsrensningen har fått stå tillbaka. När det hela är täckt med nät så blir det dessutom svårt att se när ogräset börjar ta över.

Huvudkålen täcker bädden bra men på kanterna och i gångarna är det gott om oönskade gäster.

Börjar man titta ordentligt uppifrån så ser man att det växer mycket mer än kål i bäddarna.

En blommande ogräsplanta ger många, många ogräsfrön till nästa år. Det ska helt enkelt inte hända.

I veckan har vi därför tagit ett rejält grepp om kålkvarteret. Det som slår en är att vi inte behöver göra något alls i de bäddar där vi odlar i markduk. Där finns inte något ogräs. Det är också mindre sniglar i de bäddarna. De kan visserligen gömma sig under markduken men verkar inte gilla det lika mycket som att ligga och gotta sig bland våtarven.

Det går ändå förhållandevis snabbt att få ordning på en bädd även om det ser helt hopplöst ut när man täcker av.

I den här bädden har vi skördat sommarvitkål. Vi har sått in subklöver som subgröda för att hålla marken täckt och slippa så mycket ogräs. Klövern hjälper till att täcka ut. Det är nog en jättebra idé om man odlat på platsen några år och fått ner ogrästrycket. Det hade vi inte i detta fallet utan subklövern är uppblandad med många andra blommande ogräs som vi behöver rensa bort för hand.

Det är provocerande att titta på de yttre bäddarna där det inte finns något ogräs överhuvudtaget. Markduken är mycket effektiv och täcker både bädd och gångar. Det mest tidseffektiva hade nog varit att odla all kål förutom majrova, kålrabbi och kålrot i markduk. Nästa år kommer vi återigen att ha relativt nyanlagda bäddar till kålen. Det är trist med plastväv, men …Vilken strategi kommer vi att använda nästa år?

Etienne

Efter att ha tillbringat några veckor hos oss har Etienne åkt vidare. Under ett par veckor var ha den enda wwoofaren på Östäng eftersom ett annat par som hade anmält sig hoppade av i sista stund.

Hans första val från wwooflistan var att måla en av väggarna på wwoofhuset. Det första vi upptäckte var att rödfärgen var grynig efter att ha frusit under vintern. Så det var bara att dra ut en spis och koka upp under omrörning.

Efter att Etienne hade fixat till färgen började målningen. Det blev snyggt!

Under morgonpassen då vi brukar ägna oss åt hårdjobb blev det både att trimma bort ormbunkar som var lika höga som honom och…

…att skyffla hönsskit ur ett gammalt hönshus.

Men vi har ju inte bara hårdjobb på gården. Att flytta fåren till Bengts kulle var trevligt, särskilt då flytten gick bra. Inga panikrymlingar som behövde fångas in.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna jobb från en lista och Etienne valde flera gånger att skrapa färg från huset. Ett väldigt tråkigt jobb tycker de flesta men Etienne trivdes på byggnadsställningen med musik i öronen.

Som alla wwoofare så gjorde även Etienne en fågelholk som nu pryder växthuset.

Tack, Etienne, för besöket och välkommen åter!

Tomater i växthus

I år är första året som vi odlar tomater på riktigt. Vi har tidigare haft några plantor varje år och kunnat sälja några askar i veckan. I år är första året med tunnel och det är svårt. Vår tunnel är bra på många sätt. Dels är den stor så vi får bra volym vilket gör det lättare att hålla bra temperaturer och dels så kan vi öppna hela gavlarna vilket ger bra luftgenomströmning. Det går att köpa till sidoventilation men det kostar en slant och vi kände inte att vi hade tid och kunskap att sätta oss in i det. Det kan vi köpa till senare om vi känner att det behövs.

När man är på gång att starta upp en tomatodling och inte har gjort det förut så försöker man läsa på och lyssna på goda råd. Två saker hade vi snappat upp och lagt på minnet. Det ena var att vädring är mycket viktigt om man ska undvika bladmögel. Det andra var att tomater visserligen vill ha mycket näring men att man lätt ger för mycket kväve vilket gynnar bladsättning och inte tomattillverkning. Det är också lätt att man förhöjer fosforhalten i marken om man ger för mycket stallgödsel. Därför gav vi en ganska modest giva i början av säsongen och har sedan gett omgångar med kalimagnesia och kaliumsulfat samt lucernpellets vid flera tillfällen istället.

Men så började det bli problem. Bladen krullade ihop sig. Färgen på bladen såg bra ut men de var alldeles hopskrynklade. Vi försökte läsa på och det vanligaste rådet vid liknande bekymmer där ute på internet är att man gödslat för mycket. Vi tyckte det var konstigt eftersom vi verkligen inte hävt på gödsel. Förra året när vi odlade i hinkar i glasväxthuset då hävde vi verkligen på med gödsel men hade inte alls samma problem.

Eftersom vi saknar erfarenhet så är det lätt att man tar till sig information som människor i all välmening uttrycker med emfas i sociala medier. Vi höll därför igen på gödning för att se om problemet skulle bli bättre. Det blev det inte utan snarare sämre.

Nu har jag sådan tur så jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprogram för nya grönsaksodlare. Vi skulle ha en uppstartsträff här på Östäng och då kom även Marie Hanson som är hortonom på hushållningssällskapet.

Jag bad henne titta på tomaterna och hon tyckte det såg ut som om de led av näringsbrist och när hon pekade ut tecknen på bladen så var det inte svårt att se att hon hade rätt. Att vi hållit igen på gödningen hade gett oss mer problem och inte mindre.

Enligt Marie så kan krulliga blad bero på att det är för stor ansamling av kolhydrater i bladen om temperaturskillnaderna på dagen och natten är för stora. Då hinner inte växten skicka ner tillräckligt med kolhydrater till rotsystemet och då krullar sig bladen. Men hon tror inte att det är felet hos oss.

Hon ansåg istället att det förmodligen var för torrt i tunneln. Vi har vädrat för bra helt enkelt. Jag som har fått lära mig att det är jätteviktigt att minska luftfuktigheten i ett tomathus hade först lite svårt att tro henne. Hon rekommenderar 70-80 % relativ luftfuktighet och att vi skulle köpa en Hygrometer för att mäta fukten.

Vi satte in fukt och temperaturmätare med en gång.

Det blev lite av en chock. Istället för rekommenderade 70-80% ligger vi på mellan 30-50%. Bladen krullar helt enkelt ihop sig för att minska avdunstningen. Stackars tomatplantor som dessutom har fått för lite näring den senaste tiden.

Vi satte genast in en sprinkler som sprutar en vattendimma i växthuset. Inte direkt på plantorna. Den står på större delen av dagen. Helst ska vi enligt Marie inte öppna växthusets båda gavlar utan försöka stänga inne fukten samt sprinkla vatten över plantorna flera gånger om dagen. Värmen har dock gjort det näst intill omöjligt att hålla nere temperaturen i växthuset så vi har varit tvungna att öppna båda gavlarna för att det inte ska bli alldeles för varmt. Vi har försökt att spruta vatten på utsidan av växthuset för att få ner temperaturen men det har varit svårt.

När vi tittar på mätaren så ser vi att vi som värst varit uppe i 42 graders värme i växthuset. Visserligen bara väldigt kort stund men ändå. Nattetid har den relativa luftfuktigheten varit uppe i 100% vilket ju är för högt medan vi dagtid ligger på 35-75 % Torrast är det mitt på dagen när temperaturen är som högst och sedan blir det fuktigare under eftermiddagen. När vi stänger tunneln för natten går luftfuktigheten upp rejält med en gång och ökar fram till midnatt.

Vi har också blivit mer noga med bevattningen. En solig dag kan en tomatplanta dricka 2,5 liter. Då behöver vår droppbevattning stå på i fyra timmar. En molnig sval dag kan det räcka med en halvliter så då behöver vi inte ens bevattna en timme. Vi kommer nog dock att behöva ha sprinklern på större delen av tomatsäsongen. Helt annat än vad vi var inställda på.

Slutskörd av vitlök

Idag har vi skördat 32 meter bädd med vitlök. Vi odlar bara en sort som heter Alexandra. Det är en hardnecksort som inte går att fläta som vi är mycket nöjda med. Vi sköljer inte vitlöken utan rensar av den värsta jorden och hänger dem på tork i knippen om tio lökar så det är lätt att hålla ordning på hur många man har.

Vitlökarna sorteras i tre högar. Alla lökar har haft samma förutsättningar, vad vi kan se, men de växer väldigt olika. Rotsystemet är alltid mycket mer utvecklat på de stora lökarna. Det vore roligt att få veta vad som gör skillnaden.

I en hög lägger vi alla som inte håller måttet. Det kan vara minilökar, spruckna lökar och skadade lökar. De går till hushållets kök.

En hög med fina stora lökar som vi kommer att skicka med i våra prenumerantkassar, REKO-kassar eller sälja på marknader eller i vår Gårdsbutik.

En hög med ”perfekta” instagramvänliga vitlökar. Stora jämna utan halslökar som vi sparar, inte för att fota till instagram utan för att ha till nästa års utsäde.

Helst hade vi skördat 100 % av den sista gruppens lökar men det viktiga är att det för varje år blir färre lökar i den första gruppen. Vi äter ganska mycket vitlök i vår familj men hellre att även vi får äta vitlök av mellangruppens utseende än att det blir vitlökar över som är osäljbara.

Vi sätter vitlöken sent på hösten. Det brukar bli någon gång i november. Då har bädden fått en grundgödsling. När vitlöken sedan börjar växa på våren så ger vi någon form av snabbare gödsel eftersom mikrolivet inte lyckas tillgängliggöra långsam gödsel vid låga temperaturer. Sedan är vi noga med att vitlöken får ganska mycket vatten.

De här åtgärderna tror vi bidrar till att vi numer har mycket större vitlökar än vad vi hade förr om åren. Förra året odlade vi bara en bädd men då räckte inte vitlöken mer än fram till jul. Nu blev det 16 backar lök som ska tas om hand och hängas på tork.

Halslökarna planterar vi i kruka inomhus i omgångar under hösten. Det gör att vi har vitlöksblast att skörda under vintern.

Vi väntar inte för länge med att skörda vitlöken utan vill ta dem innan de börjar spricka upp. Spricker de så blir lagringsegenskaperna sämre. Nu hittade vi bara en sprucken lök men hade vi väntat en vecka så hade situationen varit en annan.

Morötter

I år har jag lyckats med morötter. Det har aldrig hänt förut och jag har kämpat och kämpat under nio odlingssäsonger med uselt resultat. Först tre säsonger på kolonin och sedan sex säsonger här på Östäng.

Det brukar gå till så att jag luckrar bädden med bredgrep och sedan sår mina morötter. De gror fint och kommer upp som de ska. Sedan äter trädgårdssniglarna upp de mesta så jag sår igen. Detta upprepas tills jag sått fyra gånger och fått en rimlig uppkomst även om det gapar tomt på vissa ställen. Jag täcker med fiberduk om det är tidigt på säsongen och byter till nät när värmen inte behövs mer. Nätet är för att stoppa morotsflugorna. Nätet/fiberduken gör att jag glömmer att rensa så emellanåt tar jag av och gör en rejäl genomrensning. När det är dags för skörd har jag fyra generationers morötter i samma bädd och tvingas gallringsskörda vilket tar en enorm tid. De morötter som jag trots allt får upp är antingen spruckna eller förgrenade så en av tio har gått att sälja. Mina grönsaksodlarförebilder Jonas och Sanna berättar, provocerande nog, att de skördar morötter genom att lossa raden med bredgrepen för att sedan dra upp ett knippe i taget och direkt sätta gummiband om. Det har känts helt orimligt och mitt morotsodlande har känts mer eller mindre hopplöst. Jag har läst på och funderat men inte kommit på någon lösning för knepen som lämnas har inte hjälpt. Men i år KAN jag odla morötter. (Kanske har jag blivit lite övermodig och att nästa skörd inte alls ser bra ut men just nu njuter jag av den första skörden jag gjort) Jag har till och med kunnat skörda flera knippen med ett handgrepp precis som Jonas och Sanna, vilket nästan gjorde mig tårögd av lycka.

Vad är det då som jag gjort annorlunda och vilka åtgärder funkar för mig?

  • Välj en bädd där du förra året inte tappade greppet om ogräset
  • Bredgrepa noga så att jorden verkligen är lucker
  • Anlägg minst en falsk såbädd eller åtminstone en fördröjd såbädd innan du sår
  • Lägg inte på fiberduk/nät förrän du besökt bäddarna VARJE morgon och kväll och tagit död på de 50 små svarta trädgårdssniglarna som äter miniplantorna
  • Låt bli att gödsla
  • Vattna inte jämnt och ofta. Att vattna jämnt är det vanligaste rådet om man försöker läsa på och syftet är att undvika att morötterna spricker. Vattna mer sällan men dränk då bädden ordentligt

Jag tror det är den sista punkten som gjort störst skillnad här. Egentligen är det ganska logiskt. Om man vattnar ofta och lite så hamnar det mesta vattnet i ytlagret och om moroten söker sig mot vattnet så blir det helt logiskt att den grenar sig för att komma åt så mycket vatten som möjligt. Om man istället vattnar sällan och mycket så kommer moroten att söka sig neråt för att hitta vatten och den blir rak och jämn.

Det finns fortfarande en del som grenar sig men det går absolut inte att jämför med tidigare år. En fördel när man inte behövt så om fyra gånger är dessutom att man kan skörda allt i bädden och börja från ena änden vilket gör att man kan täcka efter hand och därmed minska ogräsproblemen.

Att lyckas med morötter var årets huvudmål i odlingen. Det känns gott att ha uppnått det.

Hushållningssällskapets mentorsprojekt

Jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprojekt. De har sökt pengar från Länstyrelsen för att driva ett projekt med syfte att öka den yrkesmässiga odlingen av ekologiska produkter och få fler att börja odla samt att förbättra odlingen så att den blir mer effektiv. Detta vill de göra genom att ge nystartade odlare chansen att få en mentor som kan ge upp till 20 timmars rådgivning per år under två år.

Jag tror att det är en jättebra idé som jag önskar hade funnits när jag började. Adepterna, som Hushållningssällskapet kallar deltagarna, och jag kommer både att träffas fysiskt och digitalt. Dels hos dem, dels här på Östäng. Vi kommer också att ha två gemensamma träffar med alla mentorer och adepter under projekttiden. De adepter som vill kan byta mentor efter ett år för att få tillgång till andra synvinklar.

Vi är fem mentorer i projektet och varje mentor har två till tre adepter var. Jag tycker att det är roligt och spännande och ser fram mot att få träffa andra odlare. Speciellt roligt ska det bli att få komma på besök till deras odlingar.

Jag tänkte att det var bra att vi träffades först innan vi startade digitala kontakter så i onsdags kom Malin Lingnert från Backa köksträdgård, Nicklas Blomster från Vara och Valeri Schöll och Vasilika Schnitzer från Busshagen grönsaker tillsammans med Marie Hansson från Hushållningssällskapet på en uppstartsträff här hos mig.

Vi körde en presentationsrunda och sedan gick vi runt i odlingen och jag berättade om den. Nu har vi startat en grupp på nätet och ska hålla vidare kontakt den vägen tills någon av deltagarna känner att de vill bjuda in oss andra till sin odling.

18 bäddar kål

Det är lätt hänt att bilder som läggs ut på nätet bara visar bilder på vackra grönsaker som ser mer eller mindre perfekta ut. Så är det inte alltid så här kommer en rapport från kålkvarteret.

Jag odlar i sju kvarter och ett kvarter kål har känts för lite. Därför odlar jag från och med i år ett och ett halvt kvarter kål vilket innebär 18 bäddar istället för förra årets tolv. Det kändes kanonbra när jag väl räknat ut en växtföljd som var tillräckligt bra för att få till så pass många kålbäddar.

När jag gjorde den teoretiska planeringen i oktober förra året så tyckte jag att jag fick till det riktigt bra. Det som jag har haft för lite av kändes det som om jag fick alldeles lagom mycket av och jag tyckte att jag lyckades planera så jag skulle ha en jämn skörd som räckte till den försäljning jag räknade med.

Teorin stämmer inte alltid överens med praktiken. Det första problemet med 18 bäddar kål istället för tolv är att det är många fler bäddar under nät där man kan förlora kontrollen över ogräset. Fram till midsommar höll vi bra koll men sedan när skörden har kommit igång på riktigt så blir det mer fokus på att skörda och mindre fokus på ogräsrensning. Det straffar sig ganska snart. Till nästa år behöver jag göra en bättre plan för ogräset.

Det andra problemet är att det blir väldigt mycket kål. Jag gillar kål men en 50% ökning var nog lite att ta i. Plantuppdragningen gick ganska bra i år jämfört med tidigare år. Jag brukar dock bli av med en hel del plantor till sniglarna precis efter utplantering så jag sår alltid många fler plantor än vad jag egentligen ska behöva.

I år har sniglarna inte tagit mer än högst sex plantor per bädd jämfört med nio av tio i en av bäddarna förra året. Det gör att jag haft många plantor över. När så musen åt upp alla grönkålsplantorna så tog jag av alla överblivna och gjorde en ”gott-och-blandat-bädd”. Det är inte att rekommendera.

I min planering står det när jag kan beräknas ha skörd. Då går man till bädden och kollar och noterar hur det ser ut. I en gott-och-blandat-bädd finns ingen struktur och ingen notering så där blir det lätt att man tappar kontrollen.

Här har vi sått kålrot men någon verkar ha tappat kontrollen även över fröerna för det finns inga rader utan ser mer ut som bredsådd kålrot. Aj, aj.

Den kalla våren som följts av den varma sommaren har också ställt till det så plantorna som sattes tidigt har tagit lång tid på sig medan plantorna som sattes senare har kommit i kapp. Vi skördar stora broccolihuvuden (1,3 kilo är rekordet) men det gör att vi har fått för mycket broccoli och missat skörda vissa huvuden som gått i blom.

Vi har redan slutskördat bäddar av vitkål, kålrabbi, majrova, spetskål, salladskål , blomkål och broccoli så nu är det dags att plantera ut kultur nummer två. Jag försöker notera allt som händer i kålkvarteret så att jag kan förfina planeringen till nästa år.

Ankorna är till stor hjälp under näten och hittar sniglar som vi inte kommer åt.

Här skördade vi blomkål för tre dagar sedan och tog av stjälken strax under tillväxtpunkten. Rötterna arbetar fortfarande för det är vått i fläckar just där plantorna suttit. Nu sätter vi ner nya plantor precis vid de gamla. Kanske får de nya hjälp av de gamla rötterna?

Kålhuvuden som inte blir skördade när de precis är färdiga angrips lätt av åkersniglar. Idag ”hittade” vi en spetskålsbädd med övervägande delen angripna huvuden som vi faktiskt inte kan sälja. Tråkigt men sådant som händer. De får helt enkelt gå till fåren som blir desto gladare.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑