Östängs gård

En gård för omställning

Orangeri/växthus del 5

Idag har jag varit för mig själv och jobbat. Så här års jobbar jag halvtid med att samordna Framtidsveckan i Alingsås. När jag vaknade i morse var det nio minusgrader och det kändes inte helt optimalt när man ska stå ute och såga så jag började jobba inne vid datorn med olika Framtidsveckegrejor efter att jag hade skött om djuren men efter kaffet så hade temperaturen stigit och solen tittade fram. Det är en oerhörd lyx att kunna styra sin arbetstid. Efter några timmars jobb blev jag trött i armarna och då gick jag in och jobbade ett pass vid datorn igen.

Magnus är den som arbetsleder träarbetet på växthuset så oftast väntar jag tills han kan vara med men idag skulle 12 stycken stolpar tillverkas och igår hade vi gått igenom hur det skulle göras.

Hörnstolparna kommer vi att bygga i 4″4″ men resten kommer att göras i 3″3″. Hörnstolparna fäster vi i upphuggna hål i syllen och där vill jag att Magnus är med så det blir rätt men de övriga 12 stolparna ska vi fästa halvtihalvt. Det innebär att vi tar bort hälften av stolpen och sedan gör vi motsvarande urtag ur bottensyllen och hammarbandet för att fästa stolparna. Vi har inte helt räknat ut hur höjden än så jag kunde bara förbereda ena änden på stolparna.

Först måste man såga rakt i änden. Finns det sprickor eller stora kvistar så får man såga bort dem.

Med en vinkelhake ritar man först ett streck innanför det man vill ha bort och man ritar också ett streck på båda sidorna.

Strecken på sidorna är till för att få snittet rakt hela vägen.

Med en vanlig fogsvans sågar man några millimeter rakt över stolpen.

Sedan följer man strecket ner längst sidan och sågar någon millimeter där också hela vägen.

Sedan gör man likadant på motstående sida.

Därefter kan man såga hela vägen ner. Nu kommer fogsvansen att följa de försågade linjerna.

När man sågat rent kollar man så man får kärnan utåt. Där är virket hårdast och lämpar sig bäst för att vara utåt där regn och vind kommer åt.

Sedan mäter man ut var stolpen ska delas av.

Med ritsen markeras hälften.

Ritsens streck blir så svagt så det blir lättare att se om man fyller i med blyerts.

Sedan sågar man precis som när man sågade av ändan fast denna gång bara ner till ritsens streck.

Magnus jobbar bara med handverktyg men eftersom jag var själv idag så fuskade jag med vår nya Makita i nästa moment.

Den går att ställa in så man sågar precis så djupt som man önskar.

Ja lade fem stolpar bredvid varandra och sågade flera perfekt djupa snitt i den delen som ska huggas bort. Jag sågade dock inte det innersta snittet med Makitan utan med fogsvans då det är väldigt lätt att det inte blir perfekt rakt. Övriga snitt spelar dock inte någon roll.

Sedan tog jag en stor träklubba och slog på de uppsågade delarna som då ganska enkelt lossar.

Delarna kan sedan plockas bort en efter en.

Ytan som inte blir perfekt måste fixas till.

Allt trä ner till ritsens linje ska bort.

Magnus använder oftast yxa här men jag tycker det är så lätt att hugga fel så jag tog stämjärn och gummiklubba istället.

Hela ytan huggs så ren man kan.

Sedan tas det sista med två olika hyvlar.

Ytan blir inte perfekt men jag hoppas att jag får godkänt i morgon när Magnus kommer tillbaka.

Tolv stolpar färdiga i ena änden. Ju fler jag tillverkade desto bättre gick det.

Orangeri/växthus del 4

Igår råkade vi på en annons om rött tegel som bortskänktes så idag så har Jonas hämtat första lasset efter jobbet. Det innebär att vi förmodligen kommer att mura en bakvägg på växthuset. Tanken med det är att stenen lagrar dagsvärmen och nattsvalkan så att växthuset får jämnare temperatur över dygnet. Förhoppningsvis innebär det mindre frostrisk och dessutom blir det väldigt snyggt. Jag har länge drömt om detta men röda tegelstenar har blivit dyra även begagnade och det går åt många sten till en hel vägg.

Jag och Magnus har fortsatt med bygget idag. Det har varit mycket mätande och räknande för att försöka fundera ut vilka rutor vi kan använda för att få tillräckligt bra taklutning. Det är roligt att jobba med Magnus för han har många fiffiga verktyg. Den här ritsen (heter förmodligen något annat) använde vi för att mäta ut var vi ska göra urtag i bottensyllarnas delar.

Längst med ritsen tas sedan trät bort med stämjärn, yxa och hyvel.

Den här fiffiga amerikanska borrmaskinen drivs av två handvevar. Fördelen med den är att man vet att hålet blir lodrätt vilket kan vara svårt om man borrar med en vanlig borrmaskin.

De borrade hålen bearbetades sedan så vi fick ett fyrkantigt tapphål som går genom båda bottensyllarna i hörnet. Tanken är att vi där ska sänka ner hörnstolpen.

Vi spände ett snöre längst långsidan för att mäta in så att alla delarna låg rätt. I morgon ska jag tillverka alla stolparna och sedan ska jag och Magnus jobba vidare på fredag.

Den röda plåtväggen som syns till höger kommer alltså i framtiden förhoppningsvis att täckas av röda tegelstenar. I mitt huvud kommer det att bli ett fantastiskt fint växthus.

Såg

Idag har vi provkört en Logosol kedjesåg. Vår granne och vän Maria äger ett sågverk tillsammans med några andra och idag var det dags att testa det. Vi började med möte i köket. Ingen av oss, inte ens delägaren Maria, har använt den här typen av sågverk förut men Jonas hade hittat två instruktionsböcker på nätet. En för sågverkets ställning och en för motorn.

Jonas satte ihop själva sågställningen dagen före så vi började med att bygga upp ett stockbord av två stockar och två järnbalkar. Det gör att vi kan lyfta flera stockar på plats med hjälp av traktorn och att en eller två person sedan kan sköta sågen själv utan att traktorn behöver vara i närheten. Fem meter långa stockar är tunga.

Sedan rullade vi en stock på plats och mätte in den så den låg i våg.

Kedjeslipningen diskuterades och genomfördes.

Stocken vilar på två stag som kan höjas och sänkas med en vev. Sedan sätter man i en sprint när man vevat till rätt höjd. Stockarna smalnar ju av så det är centrum av stocken som ska vara i våg.

När alla inställningar var gjorda så var det dags att starta sågen och börja såga av den övre baken.

Eftersom solen sken och det var nästan vindstilla tog vi sedan en promenad i skogen. Vi ska ta ner en del träd för att såga upp till stolpar, klädselbrädor och golvbrädor.

Maria som är timmerman såg på träden på annat sätt än vad vi har kunskap att göra och det var intressant att diskutera olika stammar och deras användning. Vi verkar ha specialiserat oss på något böjda tallar och mycket kvistrika granar…

Träden vi ska ta ner märktes upp med band.

Sedan gick vi tillbaka till sågen och Jonas lastade upp stockar med traktorn.

Sedan vände vi stocken tills vi sågat av alla fyra bakarna.

Den här typen av sågverk finns med både vanliga motorsågar av lite större format och med elmotorer som detta sågverket har. Motorn är på 3 kW.

Det gick ganska lätt att flytta sågen fram längst snittet och vi började få kläm på inställningar och tillvägagångssätt. Maria och Jonas gav sig av upp i skogen för att fälla fler träd medan jag och Magnus sågade entumsbrädor och började stapla upp. Nu kan vi hantera sågen alla fyra så vem som helst av oss kan gå dit och fortsätta.

Naturligtvis löpte inte allt på perfekt under första körningen. Det blev lite vibrationer som ibland gav vågiga brädor och räta vinkeln blev inte alltid 90 grader. Men det gick tillräckligt bra för att vi ska vara sugna på att fortsätta med lite bättre injusteringar.

Tomatsådd och omplantering

denna helgen var den tredje på raken med kraftiga vindar och storm i byarna. Inatt och idag på förmiddagen har det blåst rejält. När vi kom ut upptäckte vi att några rutor i växthuset var borta.

Det hade flugit iväg in på grannens skogsremsa som ligger bakom huset. Där låg inte bara vårat växthusglas utan även en del gamla rester från gamla tiders sophantering.

Att jobba ute en sådan här dag är inte roligt så förutom slungrumsinredning så hann jag med att så tomater och plantera om paprika.

Man ska alltid skriva ordentligt på skyltar när man sår. Tänk att man aldrig lär sig det. Jag hade i alla fall skrivit en skylt med Hot Lemon på brättet så jag vet vad det är jag sått men ingen sådatum. Det har i alla fall växt bra.

De största plantorna hade ett väl utvecklat rotsystem och var helt klart färdiga för omplantering.

De mindre plantorna hade gått kunnat stå i samma kruka ett tag till men eftersom jag planterat dem i ett pluggbrätte så fick alla ny kruka.

De är redan omplanterade en gång för jag sådde i QP60 och planterade sedan om till QP24. QP står för Quick Pot och siffran berättar hur många plugg brättet har. Jag köper dem hos Lindbloms frö.

Nu är de omplanterade i lite större krukor och får stå i förodlingskammaren eftersom utrymmet inne i huset upptas av nysådda tomater.

Förodlingskammaren är ett litet utrymme under kostallet som ser rätt bedrövligt ut men som tjänar sitt syfte. Svalt men lätt att hålla frostfritt.

Sedan prövade jag att toppa några av chilliplantorna. Det har jag aldrig gjort förut men förhoppningsvis innebär de att de grenar sig fint. Jag får ge det någon vecka och se vad som händer. Kanske toppar jag alla plantor om det fungerar bra.

Sedan sådde jag alldeles för många tomatplantor av Sakura, Imli, Mei Wei, Black Sweet Cherry och tre sorters vintertomater. Förodlingskammaren lär inte räcka till i år.

Slungrumsinredning

Idag har vi börjat inreda slungrummet. Vi är inte klara men vi har kommit en bra bit på väg. Själva rummet är ett gammalt frysrum som vi varit och plockat ner i Skåne.

Lagerhyllorna kommer ifrån en ortopedisk klinik i Uddevalla. (Tack Eva)

Den långa diskbänken har vi köpt i Vårgårda på en blocketannons. En annan diskbänk har vi fått av en vän (Tack Joakim) och en tredje diskbänk blev över när vi rev ut det gamla köket.

Dörren till vaxrummet har vi fått av våra grannar. (Tack Tobbe och Madelen). Väggarna bygger vi av överblivna sandwichpaneler och reglarna är egensågade från vår skog.

Mitt i allt detta fådda och begagnatköpta står den nya slungan och skiner. Det känns som en bra början även om det är en hel del kvar.

Självvändande honungsslunga

Så har vi då till slut kommit till skott och beställt en ny slunga.

Främsta anledningen till att beställningen blev gjord var priset på slungan.

Självvändande slunga har legat på önskelistan i flera år men priset har alltid varit i vägen. Denna kostade ungefär 25 000 kr hos LP:s biodling och det är ett bra pris för en självvändande slunga.

Det räcker inte med att en slunga är självvändande, den ska också vara helautomatisk. Det låter kanske som en bortskämd lyx men jag tror att det är bra. Tanken är att slungan genom att rotera långsamt tömmer den mesta honungen ur kakorna på ena sidan, sedan gör den samma sak på den andra sidan av vaxkakan. Därefter ökar den farten och tömmer ut resten av honungen på ena sidan, bromsar upp och vänder på kakan och tömmer därpå den sidan helt.

Under min första säsong slungade jag honungen för hand i biodlarföreningens gamla byggbarack. Det fanns ingen el så värmen för att få honungen att rinna lätt kom från gasolkök och när kvällen kom var det ficklampa som gällde. Slungan vevades för hand och hanterade tre ramar åt gången. Det är ett minne som jag inte vill vara utan men det räckte med en säsong.

Sedan köpte jag en komplett utrustning som nog var från tidigt sjuttiotal. Slungan var motordriven och slungade fyra ramar samtidigt. Det var ett stort steg framåt men den slungan var ingen slutstation. Dels så var den inte gjord av rostfritt stål utan av förzinkat. Det gör att den behöver rengöras på ett annat sätt och mycket oftare.

Sedan är en ”vanlig” motordriven slunga mycket bra, men den binder upp mig stora delar av arbetstiden. Efter att ha lyft av vaxet som täcker honungen sätter jag i ramarna. sedan kör jag slungan långsamt. Sedan stannar jag den och vänder på de fyra vaxkakorna och kör slungan långsamt igen. Efter den behövs inget stopp utan farten kan öka. Efter ett tag stannas slungan och ramarna lyfts ut och vänds igen. Till sist körs slungan på hög fat igen och efter det är ramarna tomma på honung. Det finns undantag då ramarna behöver tre olika hastigheter vilket tar längre tid. När slungar roterar snabbt behövs dessutom nästan alltid att jag hänger mig över den så att den inte vandrar iväg.

En självvändande helautomatisk slunga sköter det mesta av den proceduren själv. Den kan fortfarande börja vandra om den är ojämnt lastad men den här hanterar sex ramar vilket minskar risken för ojämn belastning. Om dörren till slungrummet varit ännu bredare så had jag valt en åttaramars slunga. Inte för att mer alltid är bättre men den får ännu lugnare gång eftersom varje ram som är extra lätt eller extra tung påverkar mindre. Om jag minns rätt så kostar den större slungan ca 3000 kr mer vilket jag tycker är måttligt påslag.

De sex korgarna som vaxkakorna placeras i är radiellt placerade när slungan står still. det är fjädrar som håller dem i den positionen.

När slungan startas börjar korgarna att vika sig åt ena hållet och när slungan fått upp farten så har korgarna samma position som i en vanlig slunga som inte är självvändande.

I styrenheten finns program som låter slungan rotera vid en viss hastighet en viss tid, sedan bromsar den in, byter riktning och gör samma sak en gång till. Efter det gör den samma sak men med högre fart och sedan är honungen ute. Under tiden så hinner jag förhoppningsvis täcka av sex nya ramar. Om det funkar så är det en viktig pusselbit för oss inför att utöka biodlingen.

Det finns detaljer på slungan som ser lite hemsmidda ut men de ägare till den som jag har pratat med är nöjda med den. Det ska bli spännande att prova den. Det är visserligen fyra månader kvar till premiären men nu står den i alla fall på plats.

Under tiden går det ju att njuta av de högblanka rostfria plåtarna och de fina rosenpolerade benen. Passa på att njuta för efter premiären kommer den aldrig att bli så här fin igen.

Orangeri/växthus del 3

För att få allt klart innan förodlingssäsongen kör igång så börjar det bli bråttom. Muren är klar och bottensyllen är tillsågad men muren behöver putsas först. Man ska inte putsa när det regnar men det gör det ju – nästan jämt. Igår putsade jag ovansidan på muren. Tanken var att den åtminstone skulle hinna bränna innan vi behöver lägga på bottensyllen. I värsta fall får sidorna putsas med bottensyllen på. Så var tanken.

Idag visade det sig dock bli uppehåll så jag gick ut tidigt i morse för att putsa resten. Gårdagens regn visade sig då ha förstört putsningen av ovansidan så jag fick börja med att göra om den.

Jag hade inte någon aning om hur man putsar men efter att ha sett Byggmax-filmer och en klämkäck norrman på youtube så visste jag åtminstone hur jag skulle försöka börja.

Blanda bruk är tråkigt även om man har maskin men efter att ha murat ihop alla lecablock har jag åtminstone fått lite kläm på hur konsistensen ska vara. Det är mer förlåtande när man murar än när man putsar så jag fick justera proceduren lite. Blir bruket för vått trillar det av och blir det för torrt så blir det svårt att stryka ut. Det tog ett par hinkar innan det satt.

Jag försökte jobba med två verktyg. En murarslev som jag slevade upp bruk med och en fyrkantig sak som jag inte vet namnet på.

Jag la bruket på det fyrkantiga verktyget och började nedifrån och drog uppåt.

Oftast blev det ganska bra men ibland blev det luckor som på bilden så då fick jag göra en gång till. I början trillade bruket ofta av men man lär sig efterhand och det blev mindre och mindre spill.

Jag har sett till att gräva undan en del utefter muren så jag kom åt lägre ner än markytan. Det är svårt att mura närmast jorden så det var bra. Jag vill inte att lecastenen ska titta fram längst ner men eftersom jag grävt undan så kom jag ganska långt ner.

Det svåraste är den övre kanten. Där var det svårt att få bruket att fastna. Antingen kom det för mycket eller för lite.

Det handlar mycket om lutningen på verktyget. Håller man det parallellt med muren så får man ofta med sig bruket men om lutningen är för brant så blir det inte tillräckligt med bruk.

Skarvarna mellan varje drag syntes väldigt tydligt men jag tog en fuktig murarborste och gick över med efteråt för att jämna ut dem.

Penseln hjälpte också till att jämna ut den övre kanten. Jag lät bli att putsa trösklarna för där vill jag ha någon form av sten att gå på.

Ju längre jag höll på desto bättre gick det och jag började se slutet på jobbet och kände mig väldigt nöjd. Då tog bruket slut.

Det blir till att fortsätta nästa dag utan regn när vi varit och handlat.

Orangeri/växthus del 2

Idag var det dags att lägga bottensyllen på muren. Muren ska putsas också men vi kunde ändå göra klart delarna. Normalt bygger jag i furu och skruvar ihop delarna. Hörnen förstärks med vinkeljärn och det blir inte speciellt snyggt men funktionellt. Vi kallar inte ofta in hantverkare både för att vi gillar att göra saker själv och för att vi har så mycket andra investeringar vi vill prioritera men idag hade vi Magnus Jacobsson, tillika vän och granne från Trampverkstan i Knutstorp som hjälp. Magnus är van att arbeta med handverktyg så vår nyinköpta sänksåg fick stå tillbaka för en fogsvans. Bottensyllen och de stående reglarna liksom förbandet ska göras i ek och takreglarna ska vara i fur.

Eftersom växthuset är elva meter långt så går det åt flera ekstolpar på längden. Varje stolpe skulle först sågas så att den blev rak och sedan skulle hälften sågas bort 30 centimeter in så att stolparna kunde läggas omlott. I hörnen sågade vi bort hälften 10 centimeter in.

När vi sågat igenom stolpen till hälften så ritsade vi ut en linje som riktmärke och använde sedan yxa, träklubba, stämjärn för att få bort virket.

Ytan jämnades sedan till med handhyvel.

Magnus hade med sig egna handverktyg och de var till skillnad från våra egna rejält vassa och nyslipade.

Han hanterar yxan med van hand och precision.

Själv tyckte jag det var svårt att träffa precis där jag skulle så jag fick ibland övergå till stämjärn. När stolparna var klara bar vi ut dem till muren och la dem på plats. Ibland fick vi göra vissa justeringar för att det skulle passa ihop ordentligt.

Allt han inte bli klart men det är bara en stolpe kvar att fixa till. Nästa gång ska vi göra tapphål att fästa de stående reglarna i. Det är inte heller något jag kan än.

Orangeri på gång

Eller kanske snarare växthus. Orangeri låter dock finare. Tanken är inte att vi aktivt ska värma upp det över vintern men försöka förlänga säsongen rejält med passiv uppvärmning genom vattentankar m.m. Vi har länge velat fram och tillbaka när det gäller växthus. Vårt nuvarande på sju kvadratmeter är inte mycket nytta med även om det ger oss lite tomater och gurka varje år. I somras grävde wwoofarna ena långsidan på det som nu ska bli ett större växthus i glas. Vi har sedan grävt övriga tre sidor ner till 60 centimeters djup.

Vi bygger det längst ena väggen på en luta i söderläge. Rutor har vi fått av en god vän. Grunden har vi gjort i lecablock som vi murat ihop. Det kommer att bli skjutdörrar på båda kortsidorna och ett öppningsbart fönster i söderläge. Taket kommer att byggas av kanalplast som ansluter under lutans plåttak. Mellan plåttaket och lutans plåtvägg är en 20 centimeters glipa. Där kommer vi att sätta för plast under våren och vintern men ha öppet under sommaren så att det inte blir för varmt i växthuset. Behövs det kommer vi i efterhand sätta in även takventilation. Syllen, överliggaren och hörnstolparna kommer vi att bygga i 4″4″ ek och övriga stolpar kommer att vara i 3″3″ ek.

Takstolarna kommer vi att använda oss av våra egensågade furureglar. Så är i alla fall planen. Rutorna vi fått är av olika storlek så vi behöver pussla och räkna för att få det att räcka. Södersidan är elva meter lång och kortsidorna är 4,40. I bakkanten kommer vi till att börja med inte bygga någon vägg utan lutans plåtvägg utgör norrvägg. På sikt kommer vi dock att mura en vägg på norrsidan för att kunna lagra dagens solvärme. Eftersom vi vill ha det klart tills det är dags att börja förodla kål så får det dock vänta. Växthuset ska i huvudsak användas för förodling men det kommer att bli en bädd längst vardera långsida. I den främre är tanken att plantera tomater och i den bakre vill vi sätta ett fikonträd och kanske en aprikos. När förodlingssäsongen är över kommer vi även att odla i stora hinkar på ”golvet”.

För att undvika nattfrost är tanken att bygga ett rum i rummet med treskikts bubbelplast. Där i ska vi ha ett eller två stora bord byggda av formplywood där vi ska regla upp kanter. Skivan ska sedan fyllas med sand och värmekabel som vi fick med när vi hämtade frysrummet i Skåne. Ovanpå sanden ska vi sätta en plåt med uppbockade kanter i vilken vi ska lägga en underbevattningsmatta. I sargen runt skivan ska vi skruva fast fästen där vi kan köra ner bågar för att kunna lägga över fiberduk när det är risk för nattfrost. Så är planen men där är vi inte riktigt än.

Det har regnat mycket i januari. Jonas har ägnat sig åt skogen och slungrummet och jag åt växthuset. När man gräver ett sextio centimeter djupt dike längst en luta så kommer man att stå precis i takdroppet. Det blir vått och kallt i nacken men eftersom säsongen snart kommer så har det inte funnits mycket att välja på. Januari har använts till att gräva. I februari har vädret inte varit lika illa så grundmurningen har vissa dagar till och med skett i solsken. Vi har aldrig murat något förut och det tar tid att lära sig.

Jag blandar bruket med en omrörare kopplad till en borrmaskin. Har man aldrig gjort det förut så tar det lite tid att lära sig. När bruket blir för torrt så är det jättejobbigt men man vill inte heller att det ska bli för blött. De första omgångarna var det svårt att få allt bruk upprört så torrt bruk fanns kvar på botten och på sidorna.

Till slut lärde jag mig dock proportionerna och det blev lättar för varje hink. Många hinkar går det åt. En halv säck bruk i en hink räckte för att mura tre lekablock.

Jag har murat ca 100 stenar vilket innebär att jag blandat över 33 hinkar bruk. På bilden ovan ser ni andra lagret. Det blir bara ett lager över mark. Från början hade jag tänkt två lager men eftersom fönstren jag fått är så pass höga och jag måste ta hänsyn till taklutningen så får det bli ett.

Varje block ska vara i våg med föregående block. Är man inte väldigt noga på första lagret så får man problem på andra. Det var extra spännande när jag efter 30 meter skulle väga in sista blocket med det första. Det hade inte varit konstigt om det inte hade stämt men det passade perfekt.

Varje block måste dessutom vara i våg åt andra hållet. Fogarna ska vara en centimeter tjocka och fyllda med bruk. Jag kan inte garantera att mina fogar håller för en kontrollmätning men förhoppningsvis håller de. Längst med sidorna har jag spänt rep för att alla blocken ska hamna i linje.

I varje lecablock finns två spår där jag lagt bistål.

Bistål är stegar av järn som gör att hela muren blir stark. Eftersom jag murat tre lager och man ska ha bistål i det första lagret och det näst sista (enligt youtube) så blev det bistål mellan varje varv. Bistålen kan böjas i nittio grader om man sågar av det ena längstgående järnet. För att få ner bistålet i hålen får man hugga bort lecasten i hörnen.

Bistålet gör att hörnen blir väldigt starka. Bistålen ska sedan läggas omlott och najas ihop med najtråd för att hållas på plats.

Lecablocken är ibland för långa. I början delade jag dem med en gammal fogsvans men det var väldigt jobbigt så till slut övergick jag till att göra en skåra runt om med vinkelslipen för att sedan dela stenen med huggmejsel.

Igår tog vi ledigt på förmiddagen men eftersom väderleksrapporten spådde riktigt dåligt väder så murade jag så mycket jag hann på tredje varvet när jag kom hem.

Jag stötte dock på problem längst väggen till lutan. Jag har inte vågat gräva precis framför lutans plintar eftersom de inte verkar vara så välgjorda och inte heller tillräckligt djupa. Därför har jag murat de två första lagren mellan de fem plintarna på lutan och lämnat marken som den är precis framför plintarna. Jag ville inte riskera att de gav sig iväg och att lutan rasade. Det är inte världens stabilaste bygge.

Min tanke var att mura ihop tredje lagret så det blev helt. För att jämna ut under tredje stenen så la jag en regel framför och fyllde ut med bruk. När det har torkat ska regeln tas bort.

När jag kom till nästa plint så visade det sig dock att plintarnas gjutning låg i vägen på de övriga plintarna. Därför fick jag ägna mycket tid åt att försöka hugga bort tillräckligt av den gamla betongen för att få plats med sista lagret. Det var ett tungt jobb så jag tog ibland hjälp av vinkelslipen men det tog ändå lång tid. Till slut var det dock så mörkt så jag hade svårt att se om stenen låg i våg. Det var bara att ge upp.

I morse regnade det som sjutton men jag gick ut i alla fall och murade klart de sista fem stenarna. Naturligtvis hade jag lämnat de som var rätt under takdroppet. Regnet var dock så kraftigt så det inte var frågan om takdropp utan snarare vattenfall. Det är svårt att mura i regn då bruket inte ska ha mer vatten i sig. Jag fick ha lock på brukhinken och snabba mig vid varje murning så det inte skulle bli för löst.

Nu är i alla fall alla stenarna på plats. Det kan verka korkat att mura i regn men på tisdag kommer vår vän Magnus och ska hjälpa mig att lägga syllen. I morgon måste jag kontorsarbeta och man kan inte lägga syll på helt nymurade stenar.

I varje kortända har jag lämnat ett hål där skjutdörrarna ska vara. Tanken är att göra två på var sida som skjuts åt var sin sida. Jag ska mura fast någon form av platta på lecablocken vid ingången. Sedan behöver jag också gräva ut en del jord och grusa upp framför väggen.

Det ska bli väldigt spännande att resa väggarna på växthuset. Så mycket det kommer underlätta årets odlingssäsong. Nu ska lecastenen bara putsas också men det får bli en annan dag för resten av dagen ska jag ägna åt att göra en ritning över de olika fönsterrutornas placering.

Dubbelvurpa med griplastarvagn

Det har varit en lördag med fantastiskt väder. Lite kallt, nästan ingen blåst och framför allt så har vi sett solen. En bristvara denna vinter. Dammen i grustaget har förmodligen sin högsta vattennivå någonsin. Ett par välkända hållpunkter låg under vatten.

Griplastarvagnen hade justerats och efter att ha lastat av tre tunga stockar som ska bli golvplank så skulle jag bara släppa av tre små på vedbacken. Eftersom stödbenen inte fungerar så har jag varit mycket försiktig när jag har lastat och lastat av. Men de här tre små kändes … små. De var dessutom de sista i vagnen så inget mer än vagnens egen vikt fanns som motvikt när jag i övermod lyfte de tre stockarna i ett grepp och vred ut dem på vagnens vänstra sida.

Vips så låg vagnen ner. Precis som Richard varnade oss för.

Vagnens hjul är inte särskilt långt isär, den ska ju kunna hanteras i skogen och trixa sig fram under gallringsarbete. Så när kranen är högt upp med tre små stockar i greppet så vill det till att föraren tar det lugnt. Jag trodde att jag tog det lugnt men vridrörelsen i kranen men var onödigt snabb så när jag bromsade in vridrörelsen så välte vagnen.

Bilden ovan visar hur det såg ut när jag försökt att välta tillbaka vagnen med hjälp av kranen. Det gick inte men den kom en bit på väg så vi kunde lägga en kvarglömd okluven vedbit under så att den inte skulle välta tillbaka.

Det var ju på flera sätt praktiskt att vagnen välte på vedbacken och inte uppe i skogen. Dels så var Ylva i närheten och kunde assistera, dels så var det nära för att hämta ett rep. Repet bands fast i den lilla traktorn som inte hade några svårigheter att få vagnen att trilla tillbaka till rätt köl.

Fast den slutade inte att trilla när den kommit på rätt köl utan fortsatte glatt och lade sig på andra sidan. Kranen väger såpass mycket att den massan med fart på trumfar vagnens egen vikt och hjulbredd. Av någon anledning var det omöjligt att sänka kranen när den låg ner. kanske berodde det på hydraulslangen som var ganska spänd eller på något annat. Hur som helst så gick inte kranen att få ner och nu låg vagnen på andra sidan. På vägen dessutom.

Dags för lilla traktorn igen, men den här gången skulle den få knuffa i stället för att dra.

Kranen gick fortfarande inte att sänka. Hur skulle vi göra? Det skulle bli tjatigt om vi välte vagnen en gång till.

Repet var fortfarande fäst i vagnen så vi lät lilla traktorn köra på repet med framhjulet så att vagnen skulle få lite motstånd och inte dansa över lika enkelt en gång till.

Filmklippet visar inte hela det lyckliga slutet. Jag var tvungen att komma ut och se varför vagnen inte ställde sig upp. Det visade sig att repet bromsade lite för bra så efter lite mera knuff så var allt som det skulle och vi kunde ta förmiddagskaffe.

Det är lite irriterande att trots att vi använder traktor ganska sällan så är det mycket bra att ha en extra traktor, eller att ha en granne som har en traktor. För att dra loss, dra igång, resa upp eller att ha när huvudtraktorn behöver fixas till för att något läcker eller att den inte är kry på något annat sätt. Nu vet vi i alla fall mer om hur lätt vår vagn välter. Vi behöver installera hydrauliska dämpventiler så att kranens vridrörelser går långsammare. Dessutom behöver vi fixa till stödbenen så de går att använda.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑