Kategori: renovering (Sida 1 av 2)

Självstartande storjobb

En liten krånglande detalj kan sätta fart på allt större dominobrickor. Så här gick det till.

Vattentrycket försvann. Har jordfelsbrytaren löst ut? Hade en säkring gått? Huvudsäkring? Nej, allt var som det skulle när det gällde strömförsrjningen till pumpen. Det var spänning på alla tre faserna fram till det som egentligen heter kontaktormotorskydd. Av- och påknapparna alltså. Det var även spänning på de tre faserna som gick ut från kontaktorn och ner till pumpen.

Suck. Alltså hade vår vattenpump gått sönder trots att den inte ens var fem år gammal. Sänkpumpar kostar en slant, inte fullt tiotusen men åt det hållet. Inte kul.

Så det var bara att dra upp pumpen tillsammans med kabel och slang ur den borrade brunnen. Bara för att ta en titt på den innan fackfolk kopplades in.

För att slippa stress och jourkostnader kopplade jag först in en liten pumpautomat som kunde förse oss med vatten under tiden som arbetet pågick. Den klarade att få upp trycket till halvbra vilket fick duga.

När jag skulle koppla loss elkabeln från kontaktorn så var en av plintskruvarna lite lös. Först trodde jag att jag hade tagit fel, att jag hade lossat den lite innan men så var det inte. Jag drog fast alla tre skruvarna och pumpen började surra! Det verkade som om den var hel trots allt.

Nu var egentligen arbetet klart.

Men det var ett bra läge för att passa på att göra ett par saker när jag ändå var igång. Jag hade inte plockat upp pumpen tidigare. Inte pilla i onödan på det som fungerar. Och ett par saker har legat i bakhuvudet och skavt. Den ena var hur djup brunnen är. När rörläggarna var på plats för att installera vår pump lodade de till 17 meter och hängde pumpen några meter över det. Stämde det verkligen. Det lät grunt men nu när pumpen var borta så var det läge att loda djupet. Det var 17 meter, så var det med den saken.

Dricksvattnet på gården har i allmänhet varit bra men efter skyfall eller snösmältning har vi märkt att vattnet smakar annorlunda. Det är inte bra om ytvatten kommer ner i brunnen och med tiden förstod vi att det nog hände ibland.

Vår brunn är alltså borrad och finns i en källare. Det är nog lite ovanligt. Här är källargolvet med öppningen till brunnen som består av ett ingjutet tegelrör.

Här är en bild efter att vi bytt till en lite pumpautomat. Musskyddet i form av lite myggnät sitter i brunnens öppning.

Vi visste att berget inte var mer än en halvmeter under golvet där brunnen är. Kan det vara så att vatten rinner på berget, genom gruset och rinner ner i brunnen? Efter mycket grubblande fick det vara slutgissat. Fram med vinkelslip, diamantskiva och släggor.

Det blev ett utdraget arbete. Betonggolvet skars bort i bitar och gruset under grävdes bort med en liten trädgårdsspade.

Så småningom kunde jag se bergets form. En dräneringspump fick slita ont för att hålla vattennivån nere. Att pumpa vatten är ju en sak, grusblandat vatten är något annat.

Nu växte jobbet. Vattnet som fanns under källargolvet behövde dräneras bort. När jag mätt upp var berget i källaren befann sig blev det klart att vattnet inte skulle rinna bort genom självfall, så det fick bli att installera en grundvattenpump så småningom. Men först skulle vattnet ledas bort.

Spade duger för att provgräva men det här jobbet blev för stort för mig och spaden.

Vi hyrde Daniels underbara lilla grävmaskin och satte igång. Diket där dagvattenledning och dräneringsrör skulle hamna blev 60 meter långt. Skönt med en mild vinter. Maskinen är lättjobbad men rejäl tjäle rår den inte på.

Vi lyckades nästan att undvika att gräva av elledningar eller vattenledningar.

Lite regn kom men vi klarade oss ganska bra.

Det var inte helt enkelt att hålla ordning på fallet. 60 meter är ganska långt och det lilla fall vi hade skulle fördelas hela vägen. Jag gjorde ett misstag när jag skulle köpa dränering. Jag köpte inte dräneringsrör utan dräneringsslang. Rör är styvare och hade följt dagvattenrören bättre. Å andra sidan hade inte Ina, som hjälpte till med inköpet fått problem med tremetersrör. Det blev trångt nog med slang.

Vi fick en överraskning när vi kommit ner till det vi tror är den gamla vattenledningen till ladugården. Det kan ha varit en frigolitskiva en gång i tiden. Nu är det bara en hög frigolitkulor som var tråkiga att fånga in. Det blev några påsar. Det är riktigt fult med frigolit på rymmen.

Här syns den ”krage” av betong som höll tegelröret över mynningen. Betongen i denna var hårdare än i golvet.

I och med att ytvatten under flera år ibland hade runnit ner i brunnen ville vi rensa den. Vi kontaktade ett företag för att höra vad det skulle kosta. Bilen som arbetar med dricksvattenbrunnar är baserad i Göteborg så det skulle bli lite resväg. Timpengen låg på 2 300 kr så den muntliga offerten låg på ungefär 10 000 kr. För att få veta mer så pratade jag med chauffören och då fick jag veta att de inte alls skulle suga upp den sand och grus som hade ramlat ner utan att de skulle spola ner fem kubikmeter vatten med högt tryck och samtidigt suga upp vattnet som kom upp ur brunnen. Jag blev lite besviken över att brunnen inte skulle sugas tom. Sedan insåg jag att jag kunde göra det själv. Vår bevattningspump är säkert inte lika kraftig som den på bilen men den är i alla fall på 3 kW.

Det första var att fylla ett gäng tunnor med vatten. Det tog lite tid med den klena lilla nödpumpen men så småningom hade jag fått ihop nästan en kubikmeter.

Nu var det bara att dra upp sugslangen ur brunnen, släppa ner en 19 mm slang till brunnens botten och starta bevattningspumpen. I början försökte jag med ett sprutmunstycke men det blev mycket bättre utan det.

Vattnet var riktigt skitigt i början. Det blev en del spring ut till tunnorna för att flytta pumpens sugslang och så småningom såg vattnet mycket bättre ut. För säkerhets skull gjorde jag hela proceduren en gång till. Sedan såg vattnet riktigt bra ut.

Nu var det dags att släppa ner pumpen igen. Då passade den på att dö.

Det blev alltså en ny pump i alla fall. För att inte vara begränsad i valet av pump tog jag bort kragen med det sneda tegelröret. Nu skulle även en normalgrov pump på 10 cm få plats. Efter lite letande blev det ändå en smalpump på 7,5 cm. En Grundfoss. Dyr. Men dricksvattenpumpar är en av de saker som jag vill slippa grubbla över om den fungerar eller inte. Den här är en enfaspump vilket ger en smidig installation. Den har torrsugningsskydd och mjukstart. Och den ger ifrån sig riktigt mycket vatten.

Det hela tog två månader att ro i hamn. Tack vare nödpumpen har vi kunnat duscha i dåligt tryck och leva nästan som vanligt. Enda skillnaden var att vattnet fört med sig partiklar som satte igen silarna i diskmaskin, tvättmaskin och inne i duschens termostatblandare. Just den är lite pilligt att få rent.

Så allt vatten vi drack fick passera vårt fantastiska gravitationsfilter. Snacka om bra-att-ha-grej! Så är det fortfarande, någon vecka efter att allt har kommit på plats. Det kommer nog att ta lite tid för brunnen att komma i balans igen men vi kommer att få samma fina vatten som tidigare. Med den skillnaden att nu kommer det att vara ännu bättre. Allt vatten som försöker komma ner i brunnen kommer att skickas iväg av vår nya grundvattenspump. Även det känns toppen.

Ett av de mysterier som har gnagt där bak i skallen är fixat. Så härligt!

Takbyte

På vår gård finns det många tak. Flera av dem läcker och behöver åtgärdas men det finns en gräns för hur mycket vi hinner med. Vi ska så småningom byta ett stort tak som idag har eternitbeläggning men ville träna först så vi valde det betydligt mindre mjölkrumstaket som också läckte.

Att jobba med eternit kräver lite extra eftertanke. Det går att kalla in hantverkare men eftersom de tar 1000 kronor kvadratmetern bara för själva jobbet med att ta bort eternit så blir det väldigt dyrt. Anledningen till det är förmodligen att det finns väldigt många regler för hur en firma ska gå till väga om de arbetar med eternit. Samma regler finns inte för privatpersoner men de är ändå bra att studera då de naturligtvis finns av en anledning.

Innanför den blå dörren regnar det friskt. Det är hål i eterniten och det har även varit hål i hängrännan ovanför taket till vänster. En bild på närmare håll kan ge en liten tydligare bild av behovet av åtgärd.

Dagarna innan själva bytet skulle ske förberedde vi genom att Tilda och jag satte upp byggnadsställningen. Jonas var på Häljebo såg och handlade råspont samt köpte in skruv, takpapp och spik så vi var förberedda.

Fredag morgon iklädde vi oss gummistövlar, overaller, mössor och speciella andningsmasker och skred till verket. Skivorna är hålls fast med skruvar med fyrkantsskalle. Vi hade ett minna av att någon vanlig hylsnyckelstorlek passade men det blev enklare än så.

Vi hade köpt en extra del till hylsnyckelsatsen med en liten sexkanstsstång i ena änden och ett halvtums fyrkantsfäste i den andra. Passade perfekt.

Skruvarna som höll fast skivorna lossade lätt och det var inga problem att få loss skivorna. Vi gissar att taket är ungefär 90 år, så skruvarna har åldrats långsamt. Skivorna var ganska tunga eftersom varje skiva även hade ett ganska tjockt mosslager på sig.

Skivorna la vi på EU-pall och plastade in. Det är kostnadsfritt att lämna eternit på tippen om den är inplastad. Så är det i alla fall in Alingsås. 20 skivor per pall är max men vi hade 24 så vi lastade 12 på varje.

Pallarna lyfte vi sedan ombord på en släpkärra med traktorns pallyft. Traktorer är smidigt att ha.

Vi har kunnat se en del av taket och dess håligheter underifrån men över själva mjölkrummet har det funnits ett innertak så den delen har varit dold.

Med tanke på det dåliga skicket på det vi kunde se så var vi lite oroliga och beredda på att vi skulle behöva byta ut många takbjälkar.

Det visade sig dock att allt var friskt och fint till skillnad från den delen vi har kunnat se samt väggen vid sidan.

Vi tog bort alla ruttna panelbrädor och satte upp nya. Det var lite knepigt eftersom mjölkrummet är byggt efter panelen sattes på plats så brädorna skulle kilas ner bakom bortersta takstolen.

Sedan spikade vi på råspont vilket tog hela lördagen.

Två takstolar var ruttna ytterst så där fick vi sadla på för att ha något att fästa den yttre 3″3″ som läkten ligger på.

Utsikten från mjölkrumstaket är rätt ok. Förmiddagssolen ligger på och det är perfekt för en förmiddagskopp.

Idag har vi målat panelen, spikat på trekantslister längst väggarna och satt takpapp på hela taket. Det har tagit större delen av söndagen och det känns väldigt bra att vi hunnit klart med det eftersom det ska regna hela dagen i morgon.

Vi har bävat lite inför att ta tag i det första eternittaket. Det var enklare än vi trodde så nu kan vi planera vidare. Ett tak om året är kanske lagom?

Nästa steg är att sätta på läkt och takpannor men det är inte någon panik med det utan det får vi ta när vi hinner.

Köksrenovering och golvisolering

När vi flyttade till Östäng 2014 bestämde vi oss för att vänta med att göra i ordning huset invändigt tills all verksamhet var igång. Nu när vi har gjort sju år börjar vi äntligen få tid att ta tag i alla fula strukturtapeter från 80-talet och mörka laminatgolv i körsbärsträ.

Vissa saker är bevarat sedan huset byggdes 1904 och när vi hittar sådant försöker vi rädda det kvar. Vårt hus är byggt av en man som enligt hörsägen var väldigt kort. Då kan man tro att huset skulle ha en motsvarande takhöjd men vårt hus har 3,80 i takhöjd på undervåningen och 3,50 på övervåningen. Takhöjden är bevarad i de flesta rum men sänkt i kök och badrum när dessa renoverades/byggdes på 80-talet. Kakelugnarna på bottenvåningen är bevarade men på andra våning är de borttagna. Det finns detaljer kvar från de flesta årtionden men tyvärr är mycket från 80-talet som nog är den sämsta epoken när det gäller byggnation och inredning.

I vårt huset har det en gång i tiden varit tre lägenheter. Här har bott många vuxna som har hjälpts åt att sköta gården. Ett av köken är helt borttaget och där har man ersatt vedspisen med en ful öppen spis. Där har vi vårt kontor idag.

På övervåningen har det funnits ett gammalt bortglömt sunkigt kök som vi inte orkat bry oss om förrän nu. Vi har burit bort en brandfarlig spis, ett läckande kylskåp och lite annat men i övrigt har det fått stå.

I vinter har vi börjat ta tag i det. Våra barn har mer eller mindre flyttat hemifrån och på sikt så vill vi kunna utnyttja övervåningen till wwoofbostad, uthyrning eller annat. Eftersom köksavloppet har läckt så var vi ändå tvungna att ta tag i det gamla ”möket”.

Plastmattorna från olika epoker var riktigt sunkiga och det kändes bra att förpassa dem till tippen.

Under plastmattorna låg masonitskivor och under dessa ett kilsågat trägolv med smidda spik. Tänk att det varit dolt i så många år av den ena fula plastmattan efter den andra.

Golvet är isolerat med sågspån som så ofta i gamla hus av den här åldern. Problemet är att sågspånet sjunker ihop med tiden och ofta har gamla hus kalla golv. Det är inte konstigt att golven är kalla om luften under golven är nästan lika kall som uteluften. Det beror på att det kommer in luft när det blåser genom glipor i fasaden och eftersom sågspånet inte går ända upp till golvbrädorna längre så kommer den kalla vinden att ta sig långt in under golvet.

Därför lossade vi på den yttre plankan genom att såga av sponten med ett multiverktyg och kapa brädans kortändor vid väggen. Brädan gick in under långsidan av väggen men gick ändå att lyfta upp.

Sedan stoppade vi in lösullsisolering in under nästa bräda och knökade så mycket det bara gick. Därefter fyllde vi upp massor av lösull under den lyfta brädan innan vi la ner den igen och spikade fast. På så sätt så kommer vinden inte åt på samma sätt och vi slipper lyfta upp och förstöra hela golvet.

Vi glömde fota alla tapetlager men de var många på tre av fyra väggar. Skrikigt orangea, diskret grå, småblommiga och röda.

På en av väggarna finns bara en tapet. Det verkar som om den har överlevt alla renoveringar.

Vi gillar den skarpt och det kändes helt enkelt väldigt fel att ta bort den. Den är förmodligen från 60-talet och efter en del dividerande fram och tillbaka bestämde vi oss för att behålla den.

I taket finns ett hål som inte har sin motsvarighet på utsidan. Vi tror att det har varit någon form av ventilation eller köksfläkt men nu är det fyllt med mineralull och så har det varit en skiva fastspikad utanpå.

En annan fin detalj som fick ryka var stänkskyddet i klassiskt virrvarrmönster bakom kranarna. Den var så pass skadad så den gick inte att rädda.

Eftersom väggarna är klädda med tretex som var skadad på många ställen så bestämde vi oss för att klä väggarna med pärlspont. Den kommer vi att måla med en grå linoljefärg. Det är bättre att ha målat trä i ytor som vi eventuellt ska hyra ut så småningom då det är mycket tåligare än tapeter.

Taket målar vi också med linoljefärg då det täcker bra. Vi satte upp tidningar för att skydda tapeten.

I rummet finns också ett skafferi och både dörren dit och dörren in till köket målas i linoljefärg.

Vecka tio ska vi hämta ett blocketfynd i form av ett kök inne i Alingsås. Då kommer vi att kombinera ihop något som får plats i det här köket tillsammans med kyl och spis som också följer med i gratishämtningen. Det blir en hel del skåp över som vi har andra planer för.

Ladugårdstaket/golvet klart!

Under en tid har vi hållit på och lägga golv i ladugården ner till gamla kostallet. Jobbet blev lite större än vi tänkt oss då fler bjälkar än önskvärt var ruttna och behövde bytas. När vi väl kunde börja lägga golv så tog det mer tid än vad det hade gjort om vi jobbat med köpta brädor. Våra egensågade varierade ganska mycket i bredd vilket ställde till det en del då det är långa längder. Sedan tog våra egna brädor slut och vi fick beställa på en lokal såg.

Förra veckan var Jonas och hämtade dessa och sedan har jag och våra döttrar spikat brädor när vi haft tid.

Nu i bara två olika bredder vilket sparade enormt mycket tid.

Idag kom Milú och hjälpte till och vi blev nästan klara men sedan tog även brädorna från sågen slut. Det är extremt retligt när det bara är några kvadratmeter kvar men vi hade helt enkelt felbedömt ytan så nu får vi beställa mer virke.

Det var ett tag sedan Milú var på besök så det var trevligt att jobba ihop. Tilda anslöt vid lunch och tog på sig att dammsuga väggar och tak med industridamsugaren. Det är många års skit som samlats där och även om vi inte är helt klara med vad vi ska ha ytan till så känns det bra att få bort en del gammalt bös.

Halva ytan har redan blivit förvaring med hyllor. Det har vi längtat efter eftersom vi har enorma mängder prylar. Det behövs lager av diverse material när man driver en gård och allt tar plats men är guld värt den dag man behöver en slangklämma, en o-ring, en rördel eller en fläkt.

Den andra halvan är tom för tillfället. Här skulle man kunna inreda en pub, en föreläsningssal eller ett musikrum. Vi får se vad det blir.

78-varvaren lagad!

För några år sedan blev vi vid en 78-varvsspelare på en loppis. En resegrammofon. De var en anspråkslös grammofon men den fungerade och när stämningen var den rätta kunde vi njuta av musik och rasp från stenkakor.

När jag skriver ”vi” så är det inte riktigt sant. Ylva har inte riktigt tagit till sig den kulturhistoriska rikedom som kommer till den som lyssnar på 78-varvare. Den tiden kanske kommer. Eller inte. Hur som helst, jag gillar det och det var en trist stund när något i grammofonen gick sönder och den tystnade.

Det gick något år innan lite googling visade att det kanske skulle gå att fixa till maskinen. Det vanligaste felet är att fjädern går sönder. Fjädern är ganska kraftfull och det finns många goda råd för hur man ska skydda sig innan det är dags att gå i närkamp. Latexhandskar, vanliga arbetshandskar duger inte, täckta armar och skyddsglasögon.

När dosans lock till slut kommit av så det ut så här. Fjädern ligger där den ska men den inre änden har gått av. Det var bara att ta på sig skyddsgrejerna och dra ut fjädern.

Det var inte så illa som vissa hade varnat för men å andra sidan var jag förvarnad. Fjäderns yttre ände sitter fortfarande fasthakad i niten i burksidan.

För att kunna bearbeta fjädern måste den avhärdas. Den trasiga änden gick att kapa och runda hörnen på men sedan var det stopp. Det härdade fjäderstålet är för hårt för att bearbeta på vettigt sätt. Fram med gasolbrännaren. När tre centimeter på änden varit glödande rött ett tag fick stålet svalna sakta. Sedan gick det bra att borra hål.

Nu sitter den inre änden fastskruvad på axeln i mitten, burken har sanerats och fått nytt fett. Dags att få fjädern på plats. På med superhandskarna…

Inga problem. Någon vecka senare är det äntligen dags att montera ihop grammofonen. Den grå tingesten till höger är tratten som är gjord av zinkplåt. Resegrammofonernas trattar finns under skivtallriken.
Tilda ville vara med. Bra att ha med någon som har god syn och små fingrar.

Det är inte många delar.

Här saknas dosan med fjädern men hastighetsregulatorn syns tydligt. Tre mässingsvikter roterar med axeln som är lodrät på bilden. De är fästa på fjäderblad som låter vikterna slungas ut när axeln roterar. Då flyttas mässingsskivan uppåt i bilden tills den möter en tygklump som bromsar skivan. Skivan roterar med samma varvtal som vikterna som då saktar ner vilket gör att skivan släpper från tygklumpen. Varvtalet hålls konstant. Det går att justera hastigheten genom att flytta på tygklumpen så att den kommer närmare eller längre bort från skivan. Fiffigt.

Innan monteringen fick alla lager och glidytor en droppe symaskinsolja.

Sådär. Nu ska locket på.

Garrard No 20 verkar ha tillverkats från 1930 och ca 30 år fram i tiden.

Efter lite klurande så kunde vi montera motorn på en tunn skiva. Här skruvas armen till hastighetsregleringen fast.

Klart! En charmig manick som mest består av tjock papp.

Vilken skiva ska få äran att få låta vid nypremiären? Det fick bli Yngve Stoor.

Vi delade på en semla, lyssnade och var ganska nöjda med oss själva.

Grammofonen hade stått still så länge att jag inte kom ihåg vilket håll den skulle rotera på men det löste sig. Det finns inte mycket som kan krångla på en resegrammofon. Och skulle den här krångla så är det lite tur att jag råkade vinna en auktion på Tradera på en ungefär likadan. Budet lades när jag inte visste hur den där fjädern skulle hanteras. Så kan det gå.

Nog är det snyggt med gjutjärn och mässing!

Ladugårdsvinden del 3

Första lagret på plats!

Golvet kommer att bestå av två lager med entumsbrädor med vindpapp emellan. Trät var murket på större del än vi hade antagit, så hela vårt lager av egensågade bräder har gått åt. Vi trodde dessutom att vi skulle kunna återanvända större delen av de övre brädorna men även de var så pass dåliga så det var få som gick att återanvända.

Totalt så kommer vi att ha vi ersatt båda lagren brädor på en över 50 kvadratmeter stor yta. Vi kommer att behöva köpa in brädor till lager nummer två vilket känns helt okej när vi börjar ana slutet av arbetet.

Det här är nog första arbetet på gården som, trots att det var i värre skick än vi befarade, har gått fortare än vad vi räknade med. Det var en trevlig överraskning.

Ladugårdsvinden del 2

En vecka har gått sedan förra inlägget om ladugårdsvinden och det har hänt en hel del. En del steg framåt och flera bakåt som det ofta är när man börjar med större projekt.

Vi har lyft undan ganska många kvadratmeter av golvet och det är mer som är ruttet än vad vi hoppades på.

Vi är inte klara med det jobbet än utan har en hel del till att ta upp. Vi har en hel del egensågade plankor som vi tänker använda som nytt golv och vi kommer att kunna återanvända en liten del av de golvbrädor som vi nu tar upp.

Under golvet så går bjälkar från den ena långsidan till den andra. De ligger på bjälkar som går i ladugårdens längsriktning och de i sin tur ligger på stolpar. Flera stolpar har vi bytt och en längstgående undre bjälke har vi låtit tillverka då förra ägaren helt enkelt tagit bort en. När vi nu har lyft på golvbrädorna så hittar vi flera bjälkar delvis är ruttna.

Vi har också hittat en takbjälke som vilar på en bärlina som är helt bortruttnad eftersom ett mjölkrör gått ut genom väggen under den. Där har förmodligen bildats mycket kondens och så har trät runt omkring ruttnat.

Panelen på den sidan av väggen är dessutom helt rutten vilket inte precis gjort saken bättre. Detta ställe är redan tidigare lagat med två liggande bjälkar. Dessa bjälkar vilar på golvet som där under är helt ruttet.

Vi tog vår domkraft och lyfte upp takbjälken och funderade över hur vi skulle kunna lösa situationen.

Efter ganska mycket resonerande insåg vi att vi behövde råd så i går kväll så ringde vi Maria som är timmerkvinna.

Vi försökte först via facetime men täckningen på landet är inte tillräckligt bra. Då försökte vi med telefon och bilder men till slut erbjöd sig Maria att komma förbi dagen efter.

I morse var hon på plats och vi fick en hel del goda råd både om problemstället och andra ställen. Nu vet vi hur vi ska göra men det kommer i nästa inlägg för vi tar det långsamt och använder domkraften lite i taget för att krafterna inte ska bli för stora. Det är tunga saker vi jobbar med.

Istället har vi idag tagit bort en över tre meter lång bjälke som var rutten på flera ställen.

Vi har några egensågade bjälkar och hittade en som var tillräckligt lång och bara lite för tjock.

Den körde vi i vår rikt och planhyvel tills den blev 16 cm tjock.

Sedan bar vi upp den på vinden och mätte och passade in den. Ena änden på bjälkarna vilar på stenmuren i gamla kostallet. Det hålet var bara 15 cm brett så vi fick hugga bort en del av bjälken.

Sedan upptäckte vi att det bara var 15 cm till överkanten så då fick vi även hugga bort en del på höjden.

När vi sedan la bjälken på plats visade det sig att alla längsgående balkar inte är i exakt samma höjd så då fick vi ta ner den igen och hugga ur ett jack för en av bjälkarna.

Det är lite meck men det känns väldigt bra att få friska bjälkar på plats.

Vi kommer att behöva byta ut minst två bjälkar till och några kommer vi att istället sala på på båda sidor för att inte ta några chanser med bärigheten. Maria berättade att bjälkarna förmodligen var tillverkade i gran och att gran ofta ruttnar inifrån. Det innebär att om man ser att det är ruttet på ytan men friskt på sidorna så ska man kolla noga så inte hela kärnan är bortruttnad. Fur beter sig tvärt om så där är det kärnan som inte ruttnar. Vi vet ännu inte hur många bjälkar som vi behöver byta men det lär visa sig.

Under veckan har vi i alla fall konstaterat att golvet är tillräckligt ok i andra ändan. Där har vi därför börjat bygga upp hyllor för förvaring.

Huvudanvändningen av de här 170 kvadratmetrarna kommer att bli förvaring då vi har enormt mycket prylar som kan vara bra att ha.

I veckan har vi dock gjort en rejäl rensning.

Tre lass till tippen har det blivit med ruttna golvbrädor, gammal isolering, gamla avloppsrör och diverse annat skräp. Övriga bra-att-ha-prylar har nu hamnat i olika hyllor. Långa saker som plåtar, hässjestörar, rör, hyllplan och spirorör har hamnat ovanpå reglar som vi satt i takbjälkarna.

Det är väldigt mycket kvar att göra men det roliga med sådana här jobb är att det man först tror är omöjligt att genomföra och för komplicerat för oss visar sig ofta går att lösa om man tar en sak i taget, frågar om råd och jobbar på. Inte ens en ladugårdskonstruktion är speciellt komplicerad när man börjar titta noga på hur den är gjord. Det dröjer nog några veckor innan jobbet är klart…

Ladugårdsvinden

Idag har vi påbörjat ett riktigt skitjobb på vinden ovanför gamla kostallet. Det är enda stället på gården dit ingen får gå om inte jag eller Jonas är med. På många ställen är det hål rätt igenom golvet och dessa är lätta att se men på flera ställen så är det helt enkelt så ruttet så man inte kan gå utan att riskera att trampa igenom.

Brädorna som utgör tak i ladugården utgör samtidigt golv på vinden och vi har länge tänkt ta tag i jobbet men det har tagit emot. Korna har år efter år stått och utsöndrat varm fukt och detta har påverkat brädorna i taket. Taket (golvet) består av två lager brädor med vindpapp emellan.

Vi har inte riktigt vågat oss på jobbet då vi inte har känt att det har varit säkert förrän vi hade ersatt en borttagen bjälke och en sönderruttnad stolpe men detta blev gjort 2021 så nu fanns det inte riktigt något att skylla på.

Ett ostädat hörn fyllt med betongpannor, stenullsisolering, halm, fågelskit, getingbo, plastdetaljer och lite allt möjligt är man inte jättesugen på att ta tag i men idag bet vi ihop och fyllde säck efter säck. Drygt ett dussin stora säckar väntar nu på sin sista färd till tippen.

Betongpannorna dammsögs av med industridammsugaren och golvet kom fram mer och mer.

På sikt kommer ytan här uppe att innehålla hyllor och förvaringen kommer att kunna bli överskådlig och funktionell. Nu har pinalerna bara lagts huller om buller eftersom vi ändå skulle ta tag i golvbytet. Här samsas prylar från förra ägaren med prylar som vi lagt dit i en salig röra och en hel del bör inte alls finnas här men det får vi ta tag i sedan.

Golvet är ”lagat” en gång förut genom att golvbrädorna sågats rakt av efter sista bjälken. Sedan har en bräda lagts längst med underbjälkarna och så har de lagt korta brädor från stenmuren till den löst liggande brädan. Ovanpå detta har brädor lagts åt andra hållet.

Det har inte varit en så hållbar lösning, som synes ovan, så vi började med att ta ned den. Då kunde vi också ställa upp en stege som vi kunde jobba ifrån eftersom det ibland känns väl osäkert att gå på golvet.

Man får hålla bra koll på var reglarna går ifall allt man står på i övrigt är ruttet.

Industridammsugaren var skönt att ha för det är mycket gammalt bôs som behöver tas bort.

På vissa ställen ser man att brädorna är ruttna men även där brädorna såg helt friska ut så gick de ibland rätt av när vi lyfte på dem.

Det är en stor yta på 170 kvadratmeter och vi hade nog en förhoppning om att en del brädor ur det övre lagret skulle gå att återanvända men efter en dags jobb är vi tveksamma till det. Många brädor såg ut som den nedan när vi väl lyft upp dem.

Vi hann en bit i alla fall men här kommer vi att kunna ha roligt många dagar framöver…

Gästrumsrenovering

På andra våning i vårt hus har vi ett rum som vi haft som gästrum. När vi flyttade in låg det en matta på golvet och tapeten var klarblå med vita hjärtan. Dörrarna på garderoberna, dörren till vindsförrådet och dörren ut mot hallen var också tapetserade men med blå hjärtan på vit botten. Ett tidsdokument så gott som något. Den blå tapeten är en tjock variant som på många ställen hade lossnat men som på andra ställen satt stenhårt. När alla lösa bitar var bortrivna fick jag gå på med slipmaskin för att få ner ojämnheterna. De två åttiotalsgarderoberna av tveksam kvalité som sattes in samtidigt som hjärttapeten var bortom räddning så de åkte ut också. Sedan behövde väggarna spacklas och slipas liksom taket där garderoberna suttit.

Vi anar att rummet är byggt på sjuttiotalet. Tapeten under hjärttapeten är nämligen väldigt lik den tapet jag själv hade i mitt rum när vi flyttade till Nolby 1970. Då var jag sju år gammal. När jag blev tonåring fick jag göra om mitt rum och valde då en vit tapet med knallgröna ränder. I kvalité väldigt lik hjärttapeten. Detta var någon gång på 80-talet. Dottern i huset som förmodligen har bott i det här rummet har skrivit namn på väggen på ursprungstapeten. Tre pojknamn varav jag kände två när jag växte upp. Det är lite roligt men jag tänker inte avslöja mer. Jag undrar vad de nya ägarna till mitt gamla flickrum hittade när de tapetserade om.

På golvet låg en matta när vi flyttade in som vi tog bort direkt. Jag har för mig att det var en heltäckningsmatta. Sedan kom vi inte längre när vi flyttade in då all verksamhet kom i vägen. Masoniten på golvet har därför legat kvar. Vi tog fram två trägolv i barnens rum när vi flyttade in men förmodligen finns det trägolv under alla plastmattor och laminatgolv i huset. Det är alltid spännande att ta fram gamla golv. Ibland går de inte att rädda men ibland är de helt fantastiska. Här hade vi bestämt oss för att inte ta upp masoniten förrän taket var målat och väggarna tapetserade. Men det gick inte att låta bli att ta upp en liten masonitbit för att kolla. Det såg mycket lovande ut. Det bästa trägolvet vi stött på i huset hittills.

När alla väggarna var slipade, taket målat och den lilla masonitbiten tillbakalagd var det dags att kalla in syster Anne för tapetsering. Det har hänt mycket när det gäller tapeter och tapetsättning och med en tapet utan mönsterpassning och borttagna golvlister var det väldigt lätt att tapetsera. Det tog inte ens en dag trots att vi fick dit alla småbitar ovanför dörrar och bakom element.

Den nya tapeten är bra mycket diskretare än den förra men framför allt är den hel och det kommer att bli mycket lättare att möblera rummet när garderoberna är borta.

När tapetseringen var klar fick vi äntligen ta fram golvet. Förväntningarna efter att ha sett den lilla biten under den första masoniten uppfylldes tyvärr inte riktigt. På ett ställe har de sågat av alla brädorna på samma ställe och lagt i nya brädor. De är i samma stil som de gamla men linjen stör. Dessutom är det ett par rejäla fläckar av något som är svårt att säga vad det är.

Stora delar av golvet var dock väldigt fint. Vi älskar gamla golv och det här är vi ändå glada att vi tagit fram.

Vad som inte var lika roligt att upptäcka var att rummet som nog är uppbyggt på sjuttiotalet inte är isolerat ut mot kattvinden. I rummet sitter en spånskiva och på andra sidan sitter en gipsskiva och det är ett mellanrum mellan skivorna där det hade passat bra med lite isolering men utrymmet är helt tomt. Det får vi ta tag i en annan vecka.

Skottkärrelagning

Våra skottkärror lever ett hårt liv. Vi har fyra stycken skottkärror från Hörby bruk. Tre med plåtbalja och en med plastbalja. Vi har inte köpt någon av dem ny utan alla är inköpta på blocket eller loppis. Under odlingssäsongen är de igång stora delar av dagen och transporterar gödsel, jord, säckar, ved och mycket annat. De står oftast ute i regn och rusk eftersom alla utrymmen inomhus nästan alltid är upptagna av annat mer ömtåligt material.

Men skottkärrornas skalmar i bok blir så småningom ruttna och när man har ett extra tungt lass och kör i gropar och hål så händer det att de går av. Först gick en skalm till plastskottkärran av men själva plastbaljan är ändå så dålig så den använde vi inte så ofta. Den blev stående men häromdagen gick även en skalm till en plåtkärra av.

Efter många dagar med Magnus när vi jobbat på växthuset har jag lärt mig allt mer om att arbeta i trä. Magnus har en verktygslåda med många roliga verktyg i som han lämnar här mellan gångerna vi jobbar. De senaste dagarna har jag funderat över skottkärrornas trasiga skalmar och eftersom det är skitväder idag så gav jag mig på att tillverka egna.

Hörby använder bok men vi hade ingen bok hemma så jag använde ek. Det är inte lika bra eftersom ek inte är så flexibelt. Det innebär förmodligen att mina egentillverkade skalmar inte kommer att hålla lika länge men jag var så sugen på att pröva så jag struntade i det.

Jag började med att montera isär skottkärrorna och såga till ett ämne. Jag använde den gamla trasiga skalmen som mått i klyvsågen och sågade till en lika lång bit som den gamla skalmen. Sedan la jag den gamla trasiga skalmen ovanpå ämnet och stack ner en penna i hålen för att markera var jag skulle borra nya hål för bultarna.

Sedan satte jag fast ämnet i ett skruvstäd och borrade nya hål. Därefter använde jag bandjärnet för att forma själva handtaget så att det blev greppvänligt.

Det gick förvånansvärt lätt och blev förvånansvärt bra. Skalmarna oljades in med halvolja och sedan var det bara att montera fast dem.

Plåtkärran är mindre än plastkärran så där var skalmen tre gånger fem centimeter men på plastkärran var måtten fem gånger sex centimeter.

När jag gjort första kärran kom Magnus och Maria förbi och visade mig hur jag även kunde använda en så kallad kringla eller bandhyvel för att få det riktigt bra. Vi äger en sådan men jag har inte förut vetat vad den var bra till.

Det är väldigt roligt att jobba i trä och man känner sig nöjd när man lyckats laga saker själv.

Visserligen kan man köpa reservdelar på Hörby där två skalmar kostar 550 kronor men det går snabbare och är roligare att göra nya själv.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑