En gård för omställning

Kategori: växthus (Sida 1 av 3)

Tryckluft

Just nu går den mesta av min tid åt åt att förbereda för murning av växthusväggen. Leran är på plats i hinkar i ladugården sedan igår.

Jag har satt upp ett par presenningar bakom lutans reglar för att vi ska kunna nödvärma växthuset när vi har murat ifall vädret skulle slå om. Det får inte bli minusgrader om lerputsen ska må bra.

Att mura med begagnade stenar känns bra på många sätt men att göra rent dem från gammalt kalkbruk, lerbruk och cementbruk är inte lika roligt.

Fram tills idag är detta de verktyg jag arbetat med. Det tar tid! Dessutom får man ont i armen av att slå och slå och slå. Det är nästan så jag börjat misströsta om att få alla stenar rena tills det är dags att börja mura. Jag försöker rengöra några sten varje dag men det är enorma mängder kvar att knacka rent. Ibland lossar det lätt men när det är cementbruk så kan man stå och slå väldigt länge utan egentligt resultat.

I torsdags sa Jonas att han trodde att vi hade en mejselhammare för tryckluft liggande någonstans. Vi letade fram den men den fungerade inte. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan knackade vidare. Jonas köpte en ny mejselhammare för 249 kronor på Jula när han ändå körde förbi och vi drog igång vår lilla röda kompressor och testade.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med tryckluft. När vi flyttade hit till gården var det en av de första sakerna som Jonas ville inhandla. Eftersom jag inte hade någon kunskap på tryckluftsområdet fick han fria händer och köpte en stor blå sak som vi har i ladugården. Jag använder den ibland för att pumpa däck men det är i princip allt. Jonas använder den ganska ofta till att lossa muttrar som rostat fast, till att blåsa rent saker med mera.

För ett tag sedan fick vi en liten röd kompressor av Jonas far när de sålde sitt hus och flyttade till lägenhet. Jag tyckte kanske att det räckte med en kompressor men Jonas (som i en något större utsträckning än jag tycker att saker är bra att ha i reserv) hävdade att det var bra att ha en stor stationär och en liten som man kan flytta med sig. Eftersom det är han som använder kompressorerna så blev det så.

Vår lilla röda kompressor fick igång mejselhammaren och plötsligt blev målet att få alla stenar rena inte lika avlägset. Snabbt och lätt knackade mejseln loss både kalkbruk och cementbruk. Kompressorn tappade dock kraften ganska snabbt så då fick jag låta den vila och knacka för hand en stund tills kompressorn fått upp trycket igen. Helt acceptabelt tyckte jag.

Jonas kom dock dragande med vår stora kompressor som är väldigt tung och mer att betrakta som stationär men när vi kopplade in den så var det inga tryckproblem längre. Det hela kändes ännu bättre för nu behövde jag inte pausa alls.

Ganska snart började det dock krångla och mejseln fastnade, maskinen pös istället för att jobba och trycket gick ner trots att det var tryck i kompressorn. Det som skulle underlätta visade sig istället ta mer tid än om jag hade knackat för hand.

Jonas lösning på det problemet blev att titta efter dyrare mejselhammare men det var sen lördag eftermiddag så han kunde inte åka iväg och köpa någon utan vi fick skruva isär, olja, skruva isär igen, vrida, olja, fixa och dona och problemen löstes och kom tillbaka och löstes igen. Nu tror jag att jag har börjat förstå mig på mejselhammaren så i morgon kommer allt att fungera perfekt och massor av röda stenar ska slippa sin cement. Trots en del krångel under dagen så förstår jag nu Jonas positiva inställning till tryckluft. Sicken grej!

Reviderade murplaner

Jag la ut ett inlägg om hur jag försökte förstå mig på murarförband. Det ledde till att flera tog kontakt och kom med råd och tips. Sånt är alltid uppskattat och roligt. Roligast var nog att Johannes Riesterer från Eld och Lera som också är medlem i Lerbyggeföreningen Sverige skrev en kommentar på vår Facebooksida. Det ledde till att vi kunde ställa en hel rad frågor och fick många bra tips.

Tanken när jag satt och byggde lego var att bygga en enstensmur med kalkbruk. Jag funderade på olika förband och på tjocklek på fogar, räknade på materialåtgång och tyckte jag började förstå vad jag ville och så kom diskussionen med Johannes igång . Han tyckte att det räckte med en halvstensmur eftersom den inte skulle vara bärande. Teglet som blir över kan du använda till att lägga ett snyggt golv var hans tips. Dessutom tyckte han inte att vi skulle mura med kalkbruk utan använda lera. Kul!

Där trodde jag att jag börjat komma fram till hur jag ville ha det men så blir allt kullkastat igen. Jag funderade någon dag och försökte läsa på i boken Hantverkets bok Mureri men utan resultat. Där står ingenting om att mura med lera. Hade det inte varit för att jag hade träffat på Johannes namn många många gånger och hört väldigt gott om honom och hans arbete hade jag nog avfärdat hans kommentarer men nu gick inte det.

Jag funderade och googlade och funderade igen och ringde till slut Malena Kinberg på Mamma Mur som är ett lokalt företag som jobbar mycket med restaureringar och byggnadsvård. Hon är kompis till vår före detta granne Maria.

Vi hade ett långt samtal där vi vände och vred på diverse detaljer och så småningom bestämde vi att hon ska komma hit och sätta igång oss med lermurning.

Det fiffiga med att mura med lera är för det första att man kan använda sig av lokala material. Det är också mycket mer förlåtande för oss som är nybörjare. Leran bränner inte som kalkbruk eller cement utan torkar. Det gör att om fogen blir för tjock eller för tunn så kan du ta bort stenen igen och lägga på mer eller ta bort bruk tills du blir nöjd.

Samtalet med Malena hade jag igår och idag var jag och Jonas nere vid en bäck på betet och grävde fram lera.

Förhållandena var inte optimala eftersom all mark är täckt av snö men vi känner oss lite osäkra på hur vädret blir framöver.

Kanske blir tjälen värre och då får vi definitivt inte upp någon lera. Nu var det bara ett par centimeter tjäle och när vi väl hittat en riktigt lergrop så gick uppgrävningen mycket smidigare än vi trodde.

Det blev ett par vändor med vår gamla trotjänare militärkärran. Vi upptäckte att vi har en uppförsbacke på grusvägen som inte fanns där igår.

Det är svårt att uppskatta hur mycket bruk som går åt. Vi kommer att blanda leran med 0,2 sand och en del bindmaterial. En del lera, en del sand och en halv del bindematerial siktar vi på. Fogarna ska vara ganska tunna.

I boken mureri står det att det går åt 24 liter per kvadratmeter. Väggen är 33 kvadratmeter vilket ger 792 liter bruk. Vi ska ha tunna fogar så vi räknar med 600 liter bruk. Två femtedelar av bruket ska vara lera vilket ger 316 liter lera. Det är många hinkar det.

Murarförband

Idag försöker jag förstå det här med murarförband. Till min hjälp har jag boken mureri, internet och en flyttlåda full med lego.

Det är tur att Jonas sparar på allt för jag tänker att legot kan hjälpa mig att tänka. Började med att sortera ut legobitar som kan tjäna som halv och hel sten.

Jag hittade en siffra på internet som sa att man behöver 40 sten för en enkelmur och räknade då ut att jag skulle behöva 80 sten för en dubbelmur. I boken mureri som känns något mer seriös än diverse sidor på internet hittade jag en tabell som sa att man behöver mellan 148 och 200 sten per kvadratmeter för en dubbelmur och mitt mod sjönk snabbt. Det blir inte de 2640 stenar jag hade räknat med utan i värsta fall 6600.

Det kändes svettigt för det finns inte en chans att vi har så mycket sten. Jag blev tvungen att ta en kaffepaus på det. Läste vidare i boken och insåg att det jag kallat för enkelstensmur är en halvstensmur och att en tvåstensmur helt enkelt betyder två stenar på som läggs med kortsidorna mot varandra. I boken mureri talar man därför om halvstensmur, enstensmur, en-och-en-halvstensmur och tvåstensmur. Det innebär att jag kommer undan med någonstans mellan 37 och 50 stenar per kvadratmeter beroende på hur stora våra stenar är. Jag ska mäta en annan dag.

Boken Mureri är en seriös tegelsten på 503 sidor som tar upp det mesta man kan behöva veta om man ska mura. Nu har jag inte för avsikt att lära mig allt utan väljer ut delar att läsa ur innehållsförteckningen.

Boken är sammanställd av en redaktionskommitté bestående av fem herrar och en redaktionssekreterare vid namn Siri Lind. Vi har den andra utökade upplagan från 1939 och det är verkligen en fantastiskt fin bok.

Läser vidare och hittar sidorna om förband och sedan är det bara att börja försöka förstå. Börjar med blockförband. När en sten läggs med kortsidan utåt kallas den för koppsten och när långsidan är synlig kallas den för löpsten.

Där lägger man först ett lager med stenar bredvid varandra med kortsidan (koppstenen) utåt och sedan lägger man ett lager med stenar åt andra hållet med långsidan utåt (löpsten) så att andra lagrets skarvar inte hamnar rakt ovanför skarvarna i undre lagret. Det innebär att man längst ut åt sidan måste ha en 3/4 sten för att det ska gå jämnt upp. Där blev det bara att leta rätt på legobitar med sex pluppar också.

Det känns stabilt och rimligt enkelt att förstå sig på. Jag tycker dock inte att det är så snyggt med vart annat varv långsida och vart annat varv kortsida. Här återkommer skarvarna rakt ovanför varandra vart annat lager.

Nästa förband jag försökte förstå mig på kallas för kryssförband.

Det anses vara det starkaste förbandet eftersom löpstenarna återkommer rakt över varandra först var fjärde skift.

Även det bygger på vart annat lager koppsten och vartannat lager löpsten men ivartannat löpstensförband lägger man in en koppsten innanför 3/4 stenen för att förskjuta löpstenarna då det blir ett kryssmönster.

Även detta blev begripligt med hjälp av lego men frågan är om jag kan hålla reda på detta när jag murar.

Kochs förband är ett mellanting mellan kryssförband och blockförband.

Vartannat varv innehåller löpstenar och vartannat koppstenar men med en förskjutning som bör att kryssmönstret undviks och att skarvarna förskjuts mellan löpbanden.

Jag förstår inte riktigt varför man inte kör förskjutningen vart annat löpband istället utan låter två löpband ligga över varandra och sedan har två löpband förskjutna. Det ges inte någon bra förklaring i det i boken.

Efter dessa tre förband som i boken kallas egentliga murförband kommer en avdelning med beklädnadsförband.

Där testar jag först ett Polskt förband som bygger på att varannan sten är en koppsten och varannan en löpsten i varvet. Sedan förskjuter man varvet så koppstenen hamnar rakt över löpstenen och tvärt om.

Det tycker jag blir snyggare men så läser jag i boken om mureri att detta förband inte är lika starkt eftersom det innehåller för få bindstenar. Med bindstenar avses koppstenarna som alltså binder ihop de två delarna.

Där finns också beklädnadsförband som Munkförband och Vendiskt förband men om de ändå inte är starka så kanske det inte är någon idé.

Sedan hittade jag på ett eget förband som jag tyckte blev snyggt med vartannat band bestående av bara löpstenar och vart annat av varannan löpsten och varannan koppsten.

Men med tanke på att boken mureri inte tycker att det polska förbandet var hållbart så ska jag nog inte ge mig på att mura med min uppfinning även om jag tycker att det var snyggast.

Nu får det räcka för idag men här är i alla fall alla murarna. Ska fundera vidare över detta. Det som slår mig är att jag inte använt några halva stenar alls. Där man ser en halv sten i en mur så ligger den helt enkelt bara åt andra hållet. Alla fyrpluppars legobitar ligger oanvända men däremot har jag använt många fler sexpluppars än jag trodde.

Ut på djupt vatten – igen

Förra vintern byggde vi ett orangeri längst med en luta med plåtvägg. Taket är av kanalplast och väggarna på tre sidor i härdat glas. Bakväggen mot nordost blev kvar från tidigare i form av en plåtvägg. Det var en hel del hål där också som täcktes med plast. Vi odlade tomater och gurka däri i år och det fungerade hyfsat. Bakväggen i plåt ska dock ersättas med en murad tegelvägg i rött tegel som vi varit och hämtat från ett nedlagt mejeri. Kvällarna ägnas just nu åt att försöka hitta information på nätet om hur man murar en dubbelmur i röd sten. Det känns på sätt och vis bra att ändå ha murat grundmuren till orangeriet och att den fortfarande håller. Även det lärde jag mig via youtube och andra informationskanaler på internet.

  • Frågor jag försöker få svar på just nu är:
  • Bör jag ankra muren i lutans stolpar så som man ankrar en tegelmur i en fasad?
  • Var får jag tag i rätt kalkbruk?
  • Hur gör jag mot växthusets gavelstolpar? Sätter jag en tjärpapp mellan ekstolpen och stenen eller låter jag teglet ligga mot? Eller fogar jag emellan?
  • Hur gör jag för att de båda delarna av väggen ska sitta ihop? Vilket förband bör jag välja?

Det är många frågor som ska få svar innan jag kan sätta igång fast å andra sidan kan jag inte mura förrän det med säkerhet är över fem plusgrader. Dessutom har jag en hel del förarbete som ska klaras av.

Enligt en uppgift ska det gå åt 40 sten per kvadratmeter enkelmur. Jag ska ha en dubbelmur så det borde bli 80 sten. En elva meter långmurvägg som är tre meter hög blir 33 kvadratmeter vilket betyder 2640 tegelstenar. Vi har hämtat tegelsten men de är inte fria från bruk så först ska jag knacka rent dem. Det är ett relativt ok jobb eftersom man kan sitta inne i växthuset när det regnar och göra det. Jag blir rätt trött i armen av det så det blir bara en stund i taget.

På baksidan av plåtväggen har vi staplat tegelpannor som vi varit och hämtat på ett annat ställe. De ska användas så småningom men det kommer inte att ske i tid för att jag ska kunna vänta med murväggen tills de är borta. Problemet är att de lutar sig mot plåten och plåten måste bort innan jag kan börja mura.

Tittar man på plåten så ser man att den är alldeles bucklig och det blev den när vi var tvungna att sänka plåtarna för att kunna ankra sparrarna i taket vid lutans vägg. Vi orkade inte stapla om allt tegel då utan sköt det på framtiden. Lossade en plåt i taget och försökte skjuta den nedåt utan att teglet skulle ge sig av och sedan fästa plåten igen.

Skjuter man ett problem på framtiden så har man det kvar. Vi har rätt så mycket vi vill hinna med innan säsongen sätter igång och eftersom murningen är väderberoende så är det bra att ha allt förberett ifall det skulle bli milt någon vecka. Dagens jobb blev därför att stapla om allt tegel så det inte lutar sig mot någon plåt och sedan lossa och bära iväg plåtarna.

Det är många tegelpannor så det gick inte att nå de längst bak från lutans sida. Därför fick jag lossa en plåt i taget och jobba även bakifrån med att lägga pannorna ner.

Just nu är det väldigt rörigt i växthuset och värre kommer det att bli när allt rengjort tegel ska staplas upp i väntan på murning.

En plåt i taget togs ner och till slut var alla tegelpannor omstaplade och alla plåtar nere. Då är det bara att knacka rent kvarvarande cirka 2500 tegelsten – men det får bli en annan dag.

Växthusdörrar

I veckan kom det första paret skjutdörrar på växthuset på plats. Vi ville testa så det verkligen fungerade innan jag började bygga det andra paret.

Maria och Magnus kallades in för att vi skulle vara fler som tänkte kring upphängningen.

Jonas har inhandlat överdimensionerade lister för portupphängning. Listerna klarar 250 kilo men dörrarna väger bara en bråkdel.

Olika lösningar diskuterades. Vi ville inte ha en upphängning som såg för klumpig ut men ändå måste vi hitta en som blev tillräckligt stabil. Vi hade inte heller mycket utrymme att spela med utan fick anpassa oss till det som fanns.

Till slut fastnade vi för en lösning där vi fäste ett bandjärn i hjulet som sedan gick ner på båda sidor om dörren.

I den enkla dörren behövde vi fästa de två hjulen i de två långa sidostyckena. Det gjorde att hjulparen gick utanför dörren. På ena sidan spelar det inte någon roll men på sidan där den enkla dörren ska möta den dubbla så innebar det att vi inte kunde sätta ett av hjulen på ena sidostycket. Det fick bli ett hjul på ett sidostycke, ett på mittstycket och ett en bit in på överliggaren.

Vi klippte till bandjärnet med en plåtsax så det blev ett spetsigt avslut.

Skenorna gick att köpa i tremeterslängd som längst och det räckte inte riktigt till så vi fick kapa en skena med vinkelslip och skarva.

För att kunna sätta skenan tillräckligt högt mot taket blev vi dessutom tvungna att snedkapa skenan.

Maria gick och provmätte när skenorna var ”på plats” och tack och lov så hade jag mätt rätt så dörrarna passade.

En dörr uppe. Den vajar lite i vinden så därför ligger stenen för på utsidan. Där behöver vi lösa ett mothåll som tillåter dörrarna att glida utan att det hakar upp sig. För att få på dörrarna fick vi ta isär skenan eftersom marken går uppåt på ena sidan så dörren inte kan glida på där och på andra sidan så går taket ner så det inte går att få på dörren där heller.

När ena dörren var på plats var Maria och Magnus tvungna att sticka och jag och Jonas var så trötta så vi vågade inte fortsätta eftersom det då kunde blivit fel. Nästa dag monterade vi hjulen på dubbeldörren och så ringde vi Maria som kom och hjälpte oss att sätta den på plats.

Det känns oerhört lyxigt att ha skjutdörrar istället för trasig blå plast för åtminstone ena öppningen. Nu återstår bara att tillverka ytterligare två dörrar och få dem på plats men det känns inte lika akut eftersom plasten på den sidan är ordentligt fastsatt med lister hela vägen eftersom vi inte har behövt gå ut och in på mer än en sida.

Förodlingskuvös

Huvudorsaken till växthusbygget är att jag behöver mer plats för att dra upp plantor. Därför har jag i växthuset, innan det ens blev riktigt klart, byggt en kuvös med värmebord där jag ska ställa kålplantor och annat som mår bra av mycket sol men ändå kan stå lite kallare.

Bordet består av en marinplywood där jag byggt en sarg som är fem centimeter hög. Under skivan finns en regelkonstruktion som gör skivan stabil. Skivan ligger på två reglar som i sin tur ligger på fyra lecablock som jag har lagt i våg.

I taket har jag hängt upp en ställning i fyra kedjor. På ställningen har jag byggt ett tak av bubbelplast inköpt på Olssons frö.

Sedan har jag satt fast bubbelplast i ”taket” så det hänger ner en bit på golvet där jag säkrat med sandsäckar. Hörnen har jag satt ihop med klämmor men det behöver jag köpa nya för de är för klena.

Värmen i värmebordet styrs av en elektronisk termostat. Vi spar på mycket saker här på gården och denna hade vi redan hemma tillsammans med ytterligare två.

Jag var tvungen att vänta med sista bubbelplastväggen tills Jonas kunde hjälpa mig att sänka plåtarna på väggen bakom. Så då passade jag på att lägga ut värmekabeln.

Den gula värmekabeln fick vi med när vi hämtade frysrummet som blivit vårt slungrum. Den är inte helt enkel att jobba med eftersom den är rätt styv och inte vill ligga still. Till slut kom jag på att jag kunde klippa av bitar av murarnät och fästa från kant till kant. Sedan la jag kabeln mellan de avklippta bitarna som stack upp ur murarnätet.

Den vita kabeln är temperaturgivare som styr termostaten. Båda kablarna går ut genom sargen i ett borrat hål.

När allt var på plats och inkopplat så fick kabeln eget liv och reste sig och böjde sig så jag fick justera om alltihop innan det var dags att fylla på sand.

Sanden fanns redan på växthusets ”golv” då vi grävde upp den när vi grävde för grundmuren.

Jag jämnade av sanden med en bräda.

Sanden i växthuset var rätt grov så jag jämnade av ytterligare med hjälp av finare sand. Plåtskivan som står lutad mot väggen har uppvikta kanter och den har jag låtit göra på Lorentzons plåtslageri i Alingsås.

På plåtskivan la jag en underbevattningsmatta som jag klippte till.

Jonas kom och hjälpte mig att sänka plåtarna så jag kunde bygga sista bubbelplastväggen och vattna på bordet.

Det blir rörigt när man håller på med många projekt.

När jag gjorde i ordning min förodlingskammare nere i källaren tyckte jag att jag hade enormt mycket plats och trodde inte att jag någonsin skulle behöva mer. Nu var läget akut och jag var tvungen att få ut en del plantor för att få plats att skola om tomater. Jag har skruvat fast elfästen på sidorna där jag har trätt in VP-rör. Tanken med det är att jag nattetid när det blir frost ska kunna dra över dubbel fiberduk.

Framför kuvösen ska jag sätta upp ytterligare ett bord men lite mindre ambitiöst. Det kommer bara bli en reglad skiva med en likadan plåt och underbevattningsmatta men utan bubbelplasttält och värmeslingor. Jag tänker sätta bågar precis som dem i bubbeltältet där jag kan lägga över dubbel fiberduk. När jag flyttat ut plantorna gick jag ner och sådde veckans sorter och skolade om tomater så nu är alla hyllor och även golvet fulla igen. Om mina plantor i kuvösen lever i morgon och allt har fungerat som det är tänkt kommer fler plantor att få flytta ut.

Växthus/orangeri del 10

Så var det äntligen dags att lägga tak!

Skivorna är 470 centimeter långa och 210 centimeter breda. Det gör att de är rätt så otympliga att hantera. Jag och Jonas fick hjälpas åt för detta är inte ett jobb man klarar själv. Första skivan på plats med skyddsfilmen kvar.

Den undre skyddsfilmen tar vi bort inne i ladan där vi också passar på att tejpa gavlarna. Skivan består av två skikt med ca 8 mm luft mellan. De två skikten hålls ihop och isär av längsgående tunna väggar. Utrymmet mellan väggarna har gett namn åt skivan, kanalplast. Hur som helst så måste kanalernas öppningar stängas för så att inte insekter bygger bon och damm och bös blåser in. Det sker med en tejp utan hål i överkant och en tejp med små ventilationshål på i underkant. Anledningen till hålen är att eventuellt kondensvatten ska kunna ta sig ut. Skyddsplasten veks upp så vi direkt kunde säkra skivan med skruv. Det blåser mycket hos oss och eftersom skivorna är så stora så är det lätt att vinden tar tag.

Vi hade vädertur för solen sken och vinden var måttlig.

Mellan skivorna ska en plastlist fästas. Den är formad som ett liggande H där den övre delen är lite bredare än den undre. Det var relativt lätt att sätta på den på skiva nummer ett. Det var desto värre när vi skulle skjuta in skiva nummer två i H-listen. Jonas stod 210 centimeter bort och knödde medan jag försökte få skiva nummer två att gå i spår. Vi fick klippa sönder ett plastlock som vi använde för att lirka skivan på plats.

Under varje skruv sitter en metallbricka med en neopremgummipackning. Vi ska skruva i 25 skruvar i varje skiva men det går inte att nå till mitten av skivorna utan att kliva på dem. Därför skruvade vi än så länge där vi kom åt.

Det är ett stort bygge. Där tältduken sitter ska det bli öppningsbara fönster men de är inte klara än så tältduken får skydda mot vind och frost så länge.

Efter fem hela skivor blev det 70 centimeter som vi fick längdsåga ur skiva nummer sex. Den var sedan svårast av alla att få till eftersom vi inte hade någon hel H-list utan fick ta tre bitar. Vi fick klippa sönder fler plastlock och till slut kom den på plats. Nu återstår att krypa fram ovanpå kanalplasten och dra i ungefär 50 skruvar ytterligare. Vi får lägga på en byggskiva för att fördela trycket och hoppas på att inte kanalplasten tar skada.

Trädgårdsteknik

Ylva håller med Magnus hjälp på att bygga ett orangeri. Jag har ägnat mig åt annat men jag har bidragit på två sätt till bygget. Jag har tidigare hämtat ekvirke och nu var det dags att hämta de isolerande takskivorna. Jag lider mindre än Ylva av att sitta några timmar på motorvägar så det blev jag, Jonas, som fick besöka företaget Trädgårdsteknik utanför Ängelholm.

Jag träffade Jan som hade hjälpt till med att få ihop beställningen. De har mängder med saker i butikens utställning men Jag berättade att det bara var det mest sålda sakerna de hade hemma. Trädgårdstekniks katalog innehåller tydligen betydligt mer. Jag har än så länge bara studerat deras sidor med isolerade kanaltak.

Här är några bilder som visar en del av det som fanns framme. Bevattningsprylar, växthusvärmepannor för pellets och ved, ebb- och flodbord, växthus, golfbaneklippare och mycket mer,

Eftersom tjejen i receptionen frågade om jag var företag eller privatperson så antar jag att alla får komma och handla.

Det är ju lite opraktiskt att de flesta av den här typen av firmor finns i Skåne. Inte för skåningarna men för oss andra. Ängelholm ligger som tur är på västra sidan Skåne så det var bara att ta sig över Hallandsåsen, ta av till höger och knacka på.

De skivor vi hade valt var 10 mm tjocka och 2,1 meter breda. När man tänker sig den bredden så är det ganska brett men hur brett är det i verkligheten?

Svaret är att det är nästan för brett.

Vi hade beställt sex skivor. De är ursprungligen 6 meter långa och som tur är så bad vi om att få dem kapade till önskad längd 4,7 meter. Det visade sig att 4,7 meter var på gränsen till att vara för långt. I alla fall för den biltransportkärra som vi hade hyrt. Men de fick plats.

Två av remmarna som kommit med var inte kompletta. Bara tanken på att 9,87 kvadratmeter kanalplast (per skiva) skulle lätta från flaket på motorvägen gjorde mig lite kissnödig så det fick bli ett extra depåstopp hos Biltema för att komplettera med två remmar. Efter det så gick hemfärden alldeles galant. Det tar visserligen några timmar och kostar diesel men jämfört med vad det kostar att frakta paket i den här storleken så är det värt mödan.

Orangeri/växthus del 9

Nu sätter vi glas! Det är ett stort steg framåt. Växthuset har tagit mycket tid och länge kändes det som om det inte hände något men nu går det snabbt framåt. På fredag ska vi hämta kanalplast att lägga upp på taket. Det är mycket småfix kvar och en hel del speciallösningar för att ordna med vädring och annat men om taket och huvuddelen av glasen är på plats så får vi täta tillfälligt med plast för de hål där vi inte hunnit specialbeställa glas. Detta är SÅ roligt.

De flesta facken är 116 cm breda och där har vi härdade glas som passar om man sätter i två stycken rutor. Den övre rutan hängs på växthusclips som sitter på den undre. Vi har köpt dem på Jordnära i Alingsås.

Stolparna på långsidan är fastsatta i urtag i bottensyllen och hammarbandet och varje stolpe har ett urtag på 10 cm i ovankant och underkant. Dessa spikas med två långa spik som kommer ut på baksidan av syllen och hammarbandet och där viks de in för att få det stabilt. Eken är så hård så det går inte att spika utan att först borra och även då är det rätt tufft att få igenom spiken.

Fönstren sätter vi fast genom att spika på tunna 35 mm breda ek-lister som vi klyvt till på vår klyvsåg. Den gör att vi kan få vilka dimensioner som helst. I överkant behövde listerna vara något bredare och då var det bara att klyva till dem på sågen.

I fredags kom Milú förbi och hjälpte till en stund. Hon blev satt på att såga till och sätta upp de lister som fattades runt de rutor som Magnus och jag satte in dagen innan.

På insidan gör vi lister i furu. Tanken är att de kommer att ruttna relativt snabbt då det är mycket fukt i ett växthus men då är det bara att klyva till och spika fast nya.

Det är skönt när man får hjälp eftersom det då verkligen märks att det blir mycket gjort.

Jonas kom också och hjälpte till med att såga av 20 centimeter av det gamla plåttaket för att det nya kanalplast-taket ska få plats.

Själv höll jag mest på att sätta upp kortlingar mellan sparrarna i taket. De första kortlingarna satte jag och Magnus upp ihop men nu behöver han vara på andra ställen så jag blev tvungen att räkna ut ett sätt att fixa det själv.

Om utrymmet mellan sparrarna är lite för litet så är det inte så stora problem att göra det själv för då kan man hamra ner kortlingen så den sitter i spänn medan man skruvar. När utrymmet är någon millimeter för stort blir det dock svårare att både hålla kortlingen på plats och skruva. Jag kom på att jag kunde sätt skruvtvingar som bortre änden vilade på medan jag skruvade den första sidan.

Kortlingarna sätts med cc-mått 80 centimeter och är mest till för att stabilisera taket.

De senaste dagarna har varit helt fantastiska. Solen har skinit och det har varit bra temperatur att jobba i. Arbetsdagarna har nu också blivit lite längre för att solen går ner allt senare.

Igår jobbade jag själv hela dagen med att spika på ytterligare lister och sätta i de sista glasen.

Även detta var en knepig uppgift att klara själv. Alla lister på utsidan går att spika på innan glasen kommer in men ingen av listerna på insidan kan spikas på innan båda glasen är på plats. Jag hämtade första glasrutan och näste nedersta spiken på listerna på insidan. Sedan vinklade jag dem utåt och satte fast dem med skruvtvingar så de lutade utåt men inte trillade. Sedan satte jag i växthusclipsen och hämtade ruta nummer två. Problemet med att få dit den var att händerna inte får plats på sidorna när rutan är på plats så jag fick vinkla in den nedersta rutan och sätta i den övre. Det var lite nervöst för trots att härdat glas är tåligt så är kanterna känsliga. När övre rutan låg i spår så vinklade jag in båda rutorna samtidigt och höll dem på plats med axeln medan jag spikade fast en list innanför övre rutan. Då vill det till att man inte lagt ifrån sig hammaren så man inte når den. När listerna på båda sidor om den övre rutan var på plats så gick det att vinkla in de undre listerna och spika fast även dem. Nu är alla rutor som passar i fack på plats men vi har många fack kvar. Till de trekantiga facken i gavlarna kommer vi att specialbeställa glas och till två fack på långsidan har Magnus lovat att tillverka fönsterbågar vi kan sätta glas i så vi får möjlighet att vädra. Söndag blir ledig dag men på måndag ska jag börja fundera över hur jag ska bygga skjutdörrarna.

Orangeri/växthus del 8

Ingenting av det vi byggt tidigare här på gården har fått så många inlägg som vårt nya växthus och det är inte slut än. Det är så roligt att lära sig nya saker och så många tekniker i detta bygge som vi inte kunde tidigare. Idag har vi satt i de första glasen.

Igår jobbade jag själv eftersom Magnus var iväg på annat.

Jag började med att såga upp 44 kortlingar som ska sitta mellan sparrarna i taket. Fyra kortlingar med cc-mått 80 centimeter i varje mellanrum.

Sedan började jag såga till och göra urtag i alla sparrarna. I ena änden är det ett enkelt jack. Den änden ska ligga ovanpå regeln i gamla lutans vägg.

I andra änden är dels ett urtag där sparren ska träs över hammarbandet och dels ett avslut. Till dessa har Magnus gjort en mall. Jag gjorde en sparre klar i taget och satte upp dem efter hand. Satte också fast en kortling för varje sparre jag satte upp för att få avståndet rätt.

I hammarbandet ska också göras ett urtag som möter urtaget i sparren så det är rätt mycket jobb för varje. Jag hann få upp fem sparrar och gjort i ordning även de fem sista i lampans sken.

I dag kom Magnus tillbaka och vi började göra hål för dymlingar som ska hålla tapparna på plats inne i stolparna.

Magnus har fått tag på 18 millimeters rundstav i ek men eftersom stolparna är färska och rundstaven är torr så behövde vi borra ett hål som var något större. Jag köpte ett 19 millimeters plattborr som vi filade till så det blev 18,5 millimeter stort. Tanken är att stolparna krymper så att dymlingarna kommer att sitta fast ordentligt. Krymper stolparna för mycket så kan det spricka om skillnaden är för stor.

Dymlingarna slås sedan i hålen.

Här är en av tio dymlingar på plats.

I bottensyllen och i hammarbandet har vi gjort 30 centimeters halvt i halvt. Eftersom ek är så hårt så borrade vi hål innan vi spikade i spikar som höll ihop det som överlappade.

Det är mycket mätande, lodande och kontroll med vattenpass innan alla vinklar och stolpar är som de ska. Vi fick använda spännband för att dra hammarbandet i precis rätt läge innan vi satte fast vissa av sparrarna.

När vi spikade hammarbandet så använde vi spik som gick rätt igenom och som vi sedan krökte på undersidan för att få det extra hållbart.

Här är alla sparrarna äntligen på plats och innan Magnus var tvungen att åka för dagen så satte vi även i våra första glasrutor.

På utsidan spikade vi på lister. Sedan satte vi dit ett glas och hängde på växthusglas-S (förmodligen har de något namn) där vi sedan ställde glasruta nummer två och så satte vi lister även på insidan.

Det är mycket jobb kvar än men det här kändes verkligen som en milstolpe. Nu har jag i läxa att spika på lister för alla rutor på utsidan, klyva till lister som ska sitta på insidan, spika fast de sista stolparna, sätta fast alla kortlingar men det får bli i morgon.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑