Vi får lamm efter lamm. Det går oftast bra. I år har vi inte haft några allvarliga fellägen än men vi har två tackor som inte har lammat så än kan vi ha otur. I lördags morse gick jag ut i fårhuset och får syn på en förstagångstacka som precis ska börja lamma. Hon står och vrålar. Bredvid henne står en tacka som ser ut som om hon har lammat. Hon står också och vrålar. Problemet är bara att det inte finns några lamm men moderkakan har kommit ut. Jag springer in i hagen och letar lamm men kan inte hitta några. Då slår mig plötsligt tanken att lammet kanske har trillat igenom stängslet och kommit in till de andra äldre lammen och deras tackor. Mycket riktigt så hittar jag en liten parvel därinne som jag lyfter över till tackan. Då bestämmer sig båda tackorna för att det är deras lamm. Hon som inte har lammat än blir lika förtjust i lammet som tackan som har lammat. Jag försöker boxa in rätt mamma med lammet i en box men det är lite knivigt eftersom den andra tackan också vill vara med. Ringer in till Jonas för att få hjälp och han kommer ut. För säkerhets skull tittar vi en extra gång inne hos de äldre lammen och hittar ytterligare en liten parvel. Vi mjölkar ur tackan och ser till så att båda lammen får råmjölk. Tacka nummer två är rätt så stissig men får till slut fött fram ett lamm så vi boxar in dem i en box en bra bit ifrån första tackan. Hon tror fortfarande att ett av hennes lamm är borta så hon är inte alls medgörlig men vi lyckas till slut få henne så still så vi kan mjölka ur även henne.

Vi väger alla lammen och de två som trillat genom staketet är mindre än våra andra lamm. De är bagglamm och de väger bara strax över tre kilo. Inte så konstigt egentligen eftersom deras mor är en förstagångslammare och har fött två lamm i stället för det vanliga ett. De bräker hela tiden och vi tänker att det nog beror på den brutala starten i deras liv. De vill dock inte sluta och vi noterar att ett av lammen som numer heter Envis inte diar. Vi mjölkar ur och prövar att ge honom flaska och det fungerar men det är helt omöjligt att få honom att dia från mamman hur vi än försöker. Det andra lammet verkar dia men när vi väger lammen dagen efter så har lamm nummer två som numer heter Eljest gått ner i vikt. Vi försöker med flaska även på honom men det är helt hopplöst. Vi försöker få honom att dia från sin mor men det vägrar han också. Han har helt tappat sugreflexerna och det slutar med att vi får sonda honom. Det har vi aldrig gjort förut men efter att ha läst beskrivningen får vi det att fungera. Vi mjölkar ur tackan i en nappflaska. Sedan låter vi Envis dricka och därefter försöker vi med Eljest. Det är inte helt lätt. Inga sugreflexer men mjölken rinner sakta ur flaskan och man hoppas hela tiden att han ska börja suga. 

För att få i honom tillräckligt så behöver vi sonda. Mjölken sugs upp i en spruta kopplad till en slang. Slangen förs sedan sakta ner i svalget. Det är viktigt att man känner slangen på utsidan bredvid luftstrupen så man inte får slangen fel. Sedan är det bara att trycka på sprutan långsamt och föra ut slangen igen när sprutan är tom. Så börjar ett par dagar med urmjölkning av tackan och flaskmatning av Envis och sondmatning av Eljest. När man är i slutet av lammningsperioden så är man ganska trött. Att gå upp varje natt och att alltid ha koll på tackorna tär på krafterna. Normalt när man går upp på natten så tar det inte många minuter att kolla av om någon är på gång och att gå och lägga sig igen. Men nu så ska den proceduren kompletteras med sondning av Eljest och flaskning av Envis. Det är INTE vad vi behöver just nu. Vi prövar och prövar med att få dem att dia från tackan men de är helt enkelt mycket envisa. Eljest som dessutom inte har några sugreflexer ger vi nästan upp om. Som tur är så finns gruppen ”Vi som har får” på Facebook och efter att ha konsulterat dem så visar det sig att folk har sondat lamm i upp till åtta dagar och sedan fått igång sugreflexerna. Vi bestämde oss därför att fortsätta. Jag och Jonas har turats om och även Anna, vår wwoofare har prövat att få lammen att dia från mamman. Så idag så börjar först Envis att dia och sedan visar även Eljest tecken på att vilja dia. Vi vägde dem båda i morse och kontrollvägde i kväll. Envis går upp i vikt men Eljest får inte i sig tillräckligt. Vi får därför fortsätta sonda ett tag till men har nu gott hopp om att de båda två ska skärpa till sig inom kort.

Från och med i kväll finns det inget att mjölka ur tackan, inga mängder i alla fall. Vi hoppas att hon ska gå upp i produktion nu när efterfrågan kommit igång. Dessutom godtar ingen av dem längre att dricka ur flaska, så det får bli spene, vägning och eventuell kompletteringssondning med mjölkersättning ett tag till.