Författare: jonas (Sida 15 av 53)

Vägsladd

Vår grusväg är 900 meter. Det är inte särskilt långt men den behöver ändå lite omsorg emellanåt. Gropar ska fyllas i, gräskanter ska tuktas och vartannat år lägger vi på ett dubbellass grus som bekostas av ett bidrag från kommunen.

Då och då har jag försökt forma vägen med hjälp av schaktbladet men det är svårt att få till det så att det blir bra. I helgen lånade vi Gerhards vägsladd.

Han svetsade ihop den för många år sedan av begagnade stålbitar från skroten i Bäreberg. Den ser inte märkvärdig ut alls men den gör ett bra jobb.

Stocken är till för att tynga ner lite extra på höger sida, vilket är själva finessen med sladden. Groparna i vägen bildas när vatten står still och bilar kommer som skvätter bort vatten och grus. Om vägen har en rygg på mitten så stannar inte vattnet utan rinner ner i dikena. Bilarna skapar hjulspår och sladdens uppgift är att återställa vägen så att inte vatten kan bli stående i hjulspåren. Så har i alla fall vi uppfattat saken.

Det krävdes lite trixande innan trepunkten kunde höja och sänka sladden som det är tänkt. Sladden väger inte extremt mycket men den utgör en ganska stor hävarm. Hydrauliken på traktorer är en fantastisk uppfinning!

Filmen försöker visa hur de olika skären formar vägen men det ser mest ut som att den flyttar lösgrus fram och åter. Men vägen blev bättre och det det viktigaste.

Gödselvändning

Vi tog ut fårbädden ganska tidigt förra året så den har legat till sig i nästan ett år. Vi har skrivit hur vi lägger de hårda kakorna på gödselspridaren som hackade upp bädden och lade den i en limpa. Nu var det dags att göra plats för årets fårbädd och då kör vi bädden genom spridaren en gång till.

På bilden är det mesta av gödsellimpan bearbetat en andra gång. Det blev en stor skillnad även denna gång. Det ser verkligen fint ut. Nu har en presenning åkt på igen så att den inte torkar ut. Betongplattan är lite liten men det funkar. Skönt att styrservon i alla fall fungerar på den traktorn som behöver manövrera.

Att beställa plast till växthus

För ett år sedan köpte vi en stomme till ett bågväxthus. För ett halvår sedan satte vi upp den, i alla fall det mesta av den. För några dagar sedan fick vi monterat plasten på växthuset. Det var inte helt enkelt att få plasten på plats och det var faktiskt inte heller så självklart var vi skulle köpa plasten.

Vi misstänkte att plastfolien skulle kosta en slant så vi började leta på nätet efter vilka företag som säljer folie i rätt storlek. Det var svårare än vad vi trodde. De flesta som säljer bågväxthus säljer växthus som får plats i en villaträdgård och har ingen folie att sälja som är bred nog. Vårt växthus är drygt åtta meter brett och båglängden från sida till sida är tolv meter. Eftersom förankringen av plasten, och med den hela växthuset, sker genom att plasten grävs ner krävs en ganska bred plast.

Till slut fick vi fram en excel-lista med nio företag. Efter att ha mejlat och ringt visade det sig att ett av dem inte finns längre och ett annat har slutat att sälja växthus. Det finns säkert fler leverantörer som vi har missat men vår lista ser ut så här:

Det var intressant att prata med dem. De arbetar i normala fall med betydligt större anläggningar än våran men de tog sig ändå tid att beskriva och förklara. Det märktes att de har mycket erfarenhet och känner till vilka misstag som nybörjare oftast gör.

När det gäller priserna så skiljer de något men det är inga stora hopp. En av plasterna är lite tunnare men resten är lika tjocka, 0,2 mm. De flesta har folie hemma, en del som färdiga paket och en del har jätterullar och skär till på beställning. Bredderna varierar mellan 14,2 och 16 meter. Det finns naturligtvis andra mått men för vårt växthus är det 15 meter eller mer som gäller. Vi fick uppfattningen att alla plaster som är avsedda för växthus är behandlade på ena sidan för att minska kondensdroppet.

Det skiljer en tusenlapp men det som avgjorde för vår egen del var att vi behövde lite extra prylar och några goda råd. Så vi valde Grönsta som importerar just vårt växthus även om de inte låg lägst i pris. Förmodligen så har de olika leverantörerna hämtat sin plast från den eller det fåtal som tillverkar den här sortens plast i Europa.

Nya hönor

I förrgår kväll åkte vi på kvällstur för att köpa hönor. Vi hade beställt 120 stycken varav grannen Adele ville ha fem. Vi kom hem efter solnedgången, tog upp dem ur flyttkartongerna och placerade dem på sittpinnar. Det är fördelen med att komma hem när det är mörkt. Vi sätter dem på sittpinnarna och de stannar kvar över natten och en del av dem fattar då med en gång att det är där man sover.

De har förmodligen aldrig suttit på pinne tidigare men de var medgörliga. Kvällen efter hade majoriteten klivit uppför landgången och satt sig på pinnar men mellan 40-50 stycken hade inte fattat utan kurade i olika hörn på golvet. Första gången vi var och köpte unghöns så släppte vi in dem i sin bostad dagtid och sedan fick vi lyfta upp i princip allihop på kvällen. Nu när vi hämtar kvällstid blir arbetet mycket mindre krävande.

Blixtbilderna blir sällan bra men här är en grupp på 14 hönor i ett hörn. De har inga problem att hålla värmen men vi vill att de ska vänja sig vid att sitta på pinne. Så vi lyfter upp alla golvhönor på kvällarna tills de har lärt sig. Det tar några dagar men är väl värt besväret. I stället för att skita på golvet så skiter de på bajsbrädan som är enkel att skrapa av. Skiten samlas i en tunna som hjälper till att gödsla vår vall. Kutterspånet på golvet behöver inte heller bytas lika ofta vilket sparar tid.

Hönsen är 16 veckor just nu så det dröjer ca fyra veckor innan de börjar att lägga ägg. De beter sig som osäkra hönor även på så sätt att de klungar sig snarare än att sitta på bekvämt avstånd från varandra.

Alla fattar ju inte finessen med pinne även efter att de tagit sig upp till sovplatsen. De lär sig nog så småningom.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑