Författare: jonas (Sida 19 av 52)

Premiär för nya slungan

5 augusti, 2020 / jonas / 1 kommentar

Våra bin har varit tröga med att täcka honungen. I vanliga fall är tumregeln att två tredjedelar av honungen ska ha vaxlock. Det är ett säkert tecken på att honungen är tillräckligt torr. Nektarn som är råvaran består av ungefär lika delar sockerarter och vatten. För att honungen ska gå att lagra, både för bina i kupan och för oss i glasburk, så ska vattenhalten ner under 20%. Helst ner till 17-18%.

Det sker genom att bina håller värmen i kupan och i god ordning fläktar med vingarna så att fukten transporteras bort genom ventilation. De behandlar honungen under tiden genom att tugga på den och tillsätta ett enzym och flera sorters mjölksyrabakterier .

I år så var bina som sagt tröga med att täck honungen så jag dröjde med att skörda. Till slut var det dags och då visade sig honungen vara precis lika torr som vanligt, trots att den var mindre täckt än den brukar vara.

Honungsskörd innebar att det till sist äntligen blev premiär för den nya slungan. Den är ganska stor och ganska dyr.

Det är trevligt med blankt rostfritt stål och en touch-skärm där alla varvtal och tider går att ställa in men det är den självvändade automatiken som gör den stora skillnaden.

På skärmen går det att följa när slungan arbetar sig genom de olika riktningarna och varvtalen. Medurs kallas för 0 och moturs kallas för 1. Så blir det när programmerare får hållas.

Efter ett par omgångar höjde jag de två sista omgångarna till 120 varv per minut. Det fanns ingen tendens till att vaxkakorna skulle spricka så det går kanske att höja farten lite mer. Högre varv ger lite, lite mer honung till mig och lite, lite mindre kvar i kakan. Så här års gör det inget att det blir honung kvar i kakorna eftersom bina ska få slicka dem rent. De är många och de är noggranna så det blir faktiskt helt torrt och rent efter bara ett par dagar.

Så här ser en vändning ut. Hållarna är ledade och hålls i ursprungsläget av en fjäder. Det är därför de gungar lite under stoppet.

Under tiden som slungan centrifugerar vaxkakans båda sidor i flera steg med allt högre hastighet så står jag och täcker av vaxlock från nästa sex ramar som ska slungas. Det är en stor skillnad jämfört med att manuellt justera varvtal och att stanna slungan för att lyfta upp och vända ramarna 3-5 gånger under en slungning. Härligt!

Kanske bättre honungssil

4 augusti, 2020 / jonas / 1 kommentar

Efter att honungen kommer ur slungan finns det en hel del vaxsmulor i den som ska silas bort. Jag brukar göra det i tre steg, först en grovsil innan honungen hamnar i en rostfri hink, sedan hälls honungen i en dubbelsil. Först en halvfin, sedan en finsil. Det låter kanske omständligt men det minskar risken att någon sil sätter igen sig. Det är ett ganska vanligt problem att vax sätter igen finsilen så det är värt krånglet att sila i tre steg.

Hur som helst, Mina dubbelsilar har sett ut så här:

Flera nackdelar. En är att det är lite ostadigt. Om någon av de tre vingmuttrarna inte är åtdragen så kan silen välta. Det händer bara om silen är full med honung och resultatet är avskräckande.

Den andra nackdelen är att den färdigsilade honungen är öppen och det finns en risk att något ska hamna i den. Det är inte helt ovanligt med ett förvirrat bi i ett slungrum och när det blir hungrigt så dras det till honungen och vips ligger det ett dött bi i honungen. Eller en fluga.

När jag gick biodlarkursen för många år sedan visade läraren en sak han hade byggt själv. Det var en skydd för silarna som han hade byggt i tunn plywood som sedan lackat med tvåkomponentsfärg. Den såg ut som en hög hatt med hål i toppen.

Jag har inte tid att finsnickra men jag ville testa om jag kunde fixa till något liknande. Inte snyggt men det funkade nästan som tänkt.

Jag gjorde hål i bottnen på en sirapshink och ett annat hål i ett stort lock. Klart.

Jag tycker nog att det fungerade ungefär som planerat. Silarna sitter inte helt perfekt så jag ska testa att skära ut hela bottnen i sirapshinken och vända den upp och ner. Då borde silarnas sarger hamna alldeles utanför hinkens kant. Vi får se.

Hur mycket el drar kylrummet?

22 juli, 2020 / jonas / Inga kommentarer

När vi väl hade blivit klara med kylrummet så var vi lite oroliga för att det kanske skulle vara dyrt i drift. Kylkompressorn är visserligen bara på 3 kW men det är svårt att bedöma hur ofta den är igång. Vi har inte tid att stå där med ett stoppur.

Men det finns ju manicker som kan hjälpa till. Vi börjar med klimatet i kylrummet. Funkar det som det var tänkt? Diagrammet visar en fredag och lördag. Vi valde de dagarna eftersom det är då som dörren till kylrummet öppnas flest gånger. Fredag är skördedag och lördag är marknadsdag.

Bilden blir för liten så det är svårt att se men den röda linjen visar att temperaturen pendlar mellan 4,5 – 5,5 grader. När vi drog igång kylrummet så stod termostaten på 2,0 men det var onödigt kallt så vi höjde till 4 grader. Det ser bra ut när det gäller temperaturen. De två små topparna är tillfällen då temperaturen är en smula högre, en gång 6,4 grader och en gång 5,9. Först tänkte vi att det kanske var att anläggningen hade frostat av sig. Vi vet att kylanläggningen ska avfrosta sig ibland. Det bildas alltid lite is på förångaren i kylrummet så emellanåt så släpper kompressorn fram varm kylvätska för att smälta isen. Kanske var de två topparna sådana tillfällen? Men sedan insåg vi att det är förmodligen så att dörren stått öppen lite längre i samband med att många backar ska bäras in eller ut. Den först toppen är kl 13 på fredagen vilket stämmer med att många grönsaker ska bäras från kylrummet till butiken. Den andra toppen borde vara vid sjutiden på lördag morgon när vi lastar inför marknaden men i stället finns toppen vid niotiden på lördag kväll. Skumt.

Processen att tina is visste vi om och det gjorde det ännu svårare att gissa hur mycket el som kylrummet skulle använda.

Den blå linjen visar den relativa luftfuktigheten i kylrummet. Värdena pendlar mellan 85 – 100% vilket vi tror är helt ok. Att den relativa luftfuktigheten pendlar i samma takt som temperaturen är inte konstigt. Så fort temperaturen stiger en grad så kan luften hålla mer luft, alltså sjunker den relativa fuktigheten då. När temperaturen sjunker tillbaka en grad så ger samma mängd fukt ett värde på 100%. Över 100% är inte aktuellt eftersom redan vid 100 börjar luftfuktigheten att fällas ut som vatten på den kallaste ytan i rummet.

Elen då?

Elen mättes under 9 dygn och slutsumman för den tiden slutade på 46,6 kWh. Om det är mycket eller lite beror kanske på hur man vill räkna. 46,6 delat på 9 är drygt 5 kWh per dygn så kostnaden är grovt avrundat en femma om dagen. Med tanke på lagringsmöjligheterna och kvalitetshöjningen på bladgrönt så tycker vi att det är en helt rimlig driftkostnad.

Mätperioden var inte helt idealisk. Den korta värmeböljan vi hade i början av sommaren var över och vi hade ett typiskt skitsommarväder, 15 – 18 graden och lite som mellan molnen. Kanske ska vi återkomma med en mätning om det bli riktigt varmt igen.

Fårhusgolv

6 juli, 2020 / jonas / Inga kommentarer

Igår kom han – årets första wwoofare – Carl från Göteborg. Vi satte honom på ett skitjobb direkt.

Han och Jonas har rivit ut gamla golvet i fårhuset. Det har bestått till hälften av betong och till hälften av brädor. Betongdelen har kollapsat helt och är full av sprickor och hål och bräddelen går sönder varje gång vi gödslar ut ströbädden. Varje år är det någon planka som måste bytas. Det har blivit mer och mer irriterande och nu har vi bestämt oss för att riva ut alltihop och gjuta ett nytt golv på hela ytan.

Efter djurskötseln på morgonen gick de loss på bräddelen.

De flesta brädorna lossade rätt lätt då de satt med rostiga spik. De nytillkomna brädorna däremot var skruvade men skruvhuvudena hade ätit sig in i brädan så de var inte lika lätta att få loss.

Sedan var det dags för det kollapsade betonggolvet. Det lutar inåt mitten och där har det spruckit upp så till att börja med var det bara att plocka upp bitarna som var lösa.

Det visade sig att de hade gjutit betonggolvet ovanpå ett brädgolv. Inga rediga plankor utan smala tunna brädor. De hade naturligtvis ruttnat sönder och därför hade mitten fallit ner. Under betonggolvet hittade vi också en grävlinggång.

Golvet är tydligen gjutet 1975 av B-OT vilka eller vem det nu kan vara.

När de lösa bitarna var borta var det bara att gå loss med slägga och spett.

De tjockaste delarna fick tas med vinkelslip.

Eftersom vår släpkärra är full med flis som ska ut i gångarna i morgon så fick det bli en hög utanför som vid senare tillfälle ska transporteras till tippen.

Skönt att ha kommit igång med det här. Bara resten kvar…