Författare: jonas (Sida 19 av 53)

Lök på tork

7 augusti, 2020 / / 2 kommentarer

I år har vi odlat tolv bäddar lök. Det är ganska mycket. Tre olika sorter har det blivit. En tidig lök, en röd lök och en lagringslök. Lagringslöken är vi inte helt nöjda med då en del har börjat ruttna. Därför fick vi ta upp den lite hastigt. Förra året byggde vi en löktork – även det lite hastigt och den blev helt värdelöst eftersom kanalfläktarna vi använde var för svaga. I år byggde vi en ny löktork (lite hastigt) framför en höfläkt som blåser på rejält men inte heller det fungerar. Jordbruksverket har i en skrift där de beskriver hur man SKA bygga en löktork – men den har vi bara läst och inte följt. Skälet till dessa hafsverk är helt enkelt att vi inte känner att vi hittar rätt plats för vår mer seriösa löktork som även ska fungera som lagerutrymme. Till nästa år ska vi därför definitivt göra ett nytt försök och denna gången följa rekommendationerna.

Tanken med en löktork är att man packar den färska löken i säckar och lägger dem omlott i löktorken. Sedan låter man luften cirkulera inne i löktorken genom att sätta i en fläkt som blåser in luft under lökarna så att luften tvingas upp mellan lökarna i säckarna. Även om vi körde med höfläkt så blev det inte bra och vi cirkulerade inte heller luften utan tillförde ny luft utifrån. Vi fick därför bära ner alla säckarna nu när solen kom och lägga dem utomhus och breda ut innehållet. Nu vänder vi dem ett par gånger om dagen och har fått flytta isär en del.

Eftersom SMHI lovade uppehåll i veckan passade vi på att ta upp tre bäddar röd lök också och dagen efter blev det heldagsregn. Därför har vi nu flyttat löken till alla ytor vi kunde komma på i solen. En del ligger på trädgårdsskjulets plåttak.

En del ligger på ankhusets plåttak och resten ligger i alla backar vi hittade, på EU-pallar och på bord och galler. Det kan gå – men det kan också gå fel. Nu har i alla fall SMHI lovat sol.

Premiär för nya slungan

5 augusti, 2020 / / 1 kommentar

Våra bin har varit tröga med att täcka honungen. I vanliga fall är tumregeln att två tredjedelar av honungen ska ha vaxlock. Det är ett säkert tecken på att honungen är tillräckligt torr. Nektarn som är råvaran består av ungefär lika delar sockerarter och vatten. För att honungen ska gå att lagra, både för bina i kupan och för oss i glasburk, så ska vattenhalten ner under 20%. Helst ner till 17-18%.

Det sker genom att bina håller värmen i kupan och i god ordning fläktar med vingarna så att fukten transporteras bort genom ventilation. De behandlar honungen under tiden genom att tugga på den och tillsätta ett enzym och flera sorters mjölksyrabakterier .

I år så var bina som sagt tröga med att täck honungen så jag dröjde med att skörda. Till slut var det dags och då visade sig honungen vara precis lika torr som vanligt, trots att den var mindre täckt än den brukar vara.

Honungsskörd innebar att det till sist äntligen blev premiär för den nya slungan. Den är ganska stor och ganska dyr.

Det är trevligt med blankt rostfritt stål och en touch-skärm där alla varvtal och tider går att ställa in men det är den självvändade automatiken som gör den stora skillnaden.

På skärmen går det att följa när slungan arbetar sig genom de olika riktningarna och varvtalen. Medurs kallas för 0 och moturs kallas för 1. Så blir det när programmerare får hållas.

Efter ett par omgångar höjde jag de två sista omgångarna till 120 varv per minut. Det fanns ingen tendens till att vaxkakorna skulle spricka så det går kanske att höja farten lite mer. Högre varv ger lite, lite mer honung till mig och lite, lite mindre kvar i kakan. Så här års gör det inget att det blir honung kvar i kakorna eftersom bina ska få slicka dem rent. De är många och de är noggranna så det blir faktiskt helt torrt och rent efter bara ett par dagar.

Så här ser en vändning ut. Hållarna är ledade och hålls i ursprungsläget av en fjäder. Det är därför de gungar lite under stoppet.

Under tiden som slungan centrifugerar vaxkakans båda sidor i flera steg med allt högre hastighet så står jag och täcker av vaxlock från nästa sex ramar som ska slungas. Det är en stor skillnad jämfört med att manuellt justera varvtal och att stanna slungan för att lyfta upp och vända ramarna 3-5 gånger under en slungning. Härligt!

Kanske bättre honungssil

4 augusti, 2020 / / 1 kommentar

Efter att honungen kommer ur slungan finns det en hel del vaxsmulor i den som ska silas bort. Jag brukar göra det i tre steg, först en grovsil innan honungen hamnar i en rostfri hink, sedan hälls honungen i en dubbelsil. Först en halvfin, sedan en finsil. Det låter kanske omständligt men det minskar risken att någon sil sätter igen sig. Det är ett ganska vanligt problem att vax sätter igen finsilen så det är värt krånglet att sila i tre steg.

Hur som helst, Mina dubbelsilar har sett ut så här:

Flera nackdelar. En är att det är lite ostadigt. Om någon av de tre vingmuttrarna inte är åtdragen så kan silen välta. Det händer bara om silen är full med honung och resultatet är avskräckande.

Den andra nackdelen är att den färdigsilade honungen är öppen och det finns en risk att något ska hamna i den. Det är inte helt ovanligt med ett förvirrat bi i ett slungrum och när det blir hungrigt så dras det till honungen och vips ligger det ett dött bi i honungen. Eller en fluga.

När jag gick biodlarkursen för många år sedan visade läraren en sak han hade byggt själv. Det var en skydd för silarna som han hade byggt i tunn plywood som sedan lackat med tvåkomponentsfärg. Den såg ut som en hög hatt med hål i toppen.

Jag har inte tid att finsnickra men jag ville testa om jag kunde fixa till något liknande. Inte snyggt men det funkade nästan som tänkt.

Jag gjorde hål i bottnen på en sirapshink och ett annat hål i ett stort lock. Klart.

Jag tycker nog att det fungerade ungefär som planerat. Silarna sitter inte helt perfekt så jag ska testa att skära ut hela bottnen i sirapshinken och vända den upp och ner. Då borde silarnas sarger hamna alldeles utanför hinkens kant. Vi får se.

Hur mycket el drar kylrummet?

22 juli, 2020 / / Inga kommentarer

När vi väl hade blivit klara med kylrummet så var vi lite oroliga för att det kanske skulle vara dyrt i drift. Kylkompressorn är visserligen bara på 3 kW men det är svårt att bedöma hur ofta den är igång. Vi har inte tid att stå där med ett stoppur.

Men det finns ju manicker som kan hjälpa till. Vi börjar med klimatet i kylrummet. Funkar det som det var tänkt? Diagrammet visar en fredag och lördag. Vi valde de dagarna eftersom det är då som dörren till kylrummet öppnas flest gånger. Fredag är skördedag och lördag är marknadsdag.

Bilden blir för liten så det är svårt att se men den röda linjen visar att temperaturen pendlar mellan 4,5 – 5,5 grader. När vi drog igång kylrummet så stod termostaten på 2,0 men det var onödigt kallt så vi höjde till 4 grader. Det ser bra ut när det gäller temperaturen. De två små topparna är tillfällen då temperaturen är en smula högre, en gång 6,4 grader och en gång 5,9. Först tänkte vi att det kanske var att anläggningen hade frostat av sig. Vi vet att kylanläggningen ska avfrosta sig ibland. Det bildas alltid lite is på förångaren i kylrummet så emellanåt så släpper kompressorn fram varm kylvätska för att smälta isen. Kanske var de två topparna sådana tillfällen? Men sedan insåg vi att det är förmodligen så att dörren stått öppen lite längre i samband med att många backar ska bäras in eller ut. Den först toppen är kl 13 på fredagen vilket stämmer med att många grönsaker ska bäras från kylrummet till butiken. Den andra toppen borde vara vid sjutiden på lördag morgon när vi lastar inför marknaden men i stället finns toppen vid niotiden på lördag kväll. Skumt.

Processen att tina is visste vi om och det gjorde det ännu svårare att gissa hur mycket el som kylrummet skulle använda.

Den blå linjen visar den relativa luftfuktigheten i kylrummet. Värdena pendlar mellan 85 – 100% vilket vi tror är helt ok. Att den relativa luftfuktigheten pendlar i samma takt som temperaturen är inte konstigt. Så fort temperaturen stiger en grad så kan luften hålla mer luft, alltså sjunker den relativa fuktigheten då. När temperaturen sjunker tillbaka en grad så ger samma mängd fukt ett värde på 100%. Över 100% är inte aktuellt eftersom redan vid 100 börjar luftfuktigheten att fällas ut som vatten på den kallaste ytan i rummet.

Elen då?

Elen mättes under 9 dygn och slutsumman för den tiden slutade på 46,6 kWh. Om det är mycket eller lite beror kanske på hur man vill räkna. 46,6 delat på 9 är drygt 5 kWh per dygn så kostnaden är grovt avrundat en femma om dagen. Med tanke på lagringsmöjligheterna och kvalitetshöjningen på bladgrönt så tycker vi att det är en helt rimlig driftkostnad.

Mätperioden var inte helt idealisk. Den korta värmeböljan vi hade i början av sommaren var över och vi hade ett typiskt skitsommarväder, 15 – 18 graden och lite som mellan molnen. Kanske ska vi återkomma med en mätning om det bli riktigt varmt igen.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders Noren — Upp ↑