Författare: Ylva Lundin (Sida 52 av 235)

Köksrenovering och golvisolering

21 februari, 2022 / Ylva Lundin / 1 kommentar

När vi flyttade till Östäng 2014 bestämde vi oss för att vänta med att göra i ordning huset invändigt tills all verksamhet var igång. Nu när vi har gjort sju år börjar vi äntligen få tid att ta tag i alla fula strukturtapeter från 80-talet och mörka laminatgolv i körsbärsträ.

Vissa saker är bevarat sedan huset byggdes 1904 och när vi hittar sådant försöker vi rädda det kvar. Vårt hus är byggt av en man som enligt hörsägen var väldigt kort. Då kan man tro att huset skulle ha en motsvarande takhöjd men vårt hus har 3,80 i takhöjd på undervåningen och 3,50 på övervåningen. Takhöjden är bevarad i de flesta rum men sänkt i kök och badrum när dessa renoverades/byggdes på 80-talet. Kakelugnarna på bottenvåningen är bevarade men på andra våning är de borttagna. Det finns detaljer kvar från de flesta årtionden men tyvärr är mycket från 80-talet som nog är den sämsta epoken när det gäller byggnation och inredning.

I vårt huset har det en gång i tiden varit tre lägenheter. Här har bott många vuxna som har hjälpts åt att sköta gården. Ett av köken är helt borttaget och där har man ersatt vedspisen med en ful öppen spis. Där har vi vårt kontor idag.

På övervåningen har det funnits ett gammalt bortglömt sunkigt kök som vi inte orkat bry oss om förrän nu. Vi har burit bort en brandfarlig spis, ett läckande kylskåp och lite annat men i övrigt har det fått stå.

I vinter har vi börjat ta tag i det. Våra barn har mer eller mindre flyttat hemifrån och på sikt så vill vi kunna utnyttja övervåningen till wwoofbostad, uthyrning eller annat. Eftersom köksavloppet har läckt så var vi ändå tvungna att ta tag i det gamla ”möket”.

Plastmattorna från olika epoker var riktigt sunkiga och det kändes bra att förpassa dem till tippen.

Under plastmattorna låg masonitskivor och under dessa ett kilsågat trägolv med smidda spik. Tänk att det varit dolt i så många år av den ena fula plastmattan efter den andra.

Golvet är isolerat med sågspån som så ofta i gamla hus av den här åldern. Problemet är att sågspånet sjunker ihop med tiden och ofta har gamla hus kalla golv. Det är inte konstigt att golven är kalla om luften under golven är nästan lika kall som uteluften. Det beror på att det kommer in luft när det blåser genom glipor i fasaden och eftersom sågspånet inte går ända upp till golvbrädorna längre så kommer den kalla vinden att ta sig långt in under golvet.

Därför lossade vi på den yttre plankan genom att såga av sponten med ett multiverktyg och kapa brädans kortändor vid väggen. Brädan gick in under långsidan av väggen men gick ändå att lyfta upp.

Sedan stoppade vi in lösullsisolering in under nästa bräda och knökade så mycket det bara gick. Därefter fyllde vi upp massor av lösull under den lyfta brädan innan vi la ner den igen och spikade fast. På så sätt så kommer vinden inte åt på samma sätt och vi slipper lyfta upp och förstöra hela golvet.

Vi glömde fota alla tapetlager men de var många på tre av fyra väggar. Skrikigt orangea, diskret grå, småblommiga och röda.

På en av väggarna finns bara en tapet. Det verkar som om den har överlevt alla renoveringar.

Vi gillar den skarpt och det kändes helt enkelt väldigt fel att ta bort den. Den är förmodligen från 60-talet och efter en del dividerande fram och tillbaka bestämde vi oss för att behålla den.

I taket finns ett hål som inte har sin motsvarighet på utsidan. Vi tror att det har varit någon form av ventilation eller köksfläkt men nu är det fyllt med mineralull och så har det varit en skiva fastspikad utanpå.

En annan fin detalj som fick ryka var stänkskyddet i klassiskt virrvarrmönster bakom kranarna. Den var så pass skadad så den gick inte att rädda.

Eftersom väggarna är klädda med tretex som var skadad på många ställen så bestämde vi oss för att klä väggarna med pärlspont. Den kommer vi att måla med en grå linoljefärg. Det är bättre att ha målat trä i ytor som vi eventuellt ska hyra ut så småningom då det är mycket tåligare än tapeter.

Taket målar vi också med linoljefärg då det täcker bra. Vi satte upp tidningar för att skydda tapeten.

I rummet finns också ett skafferi och både dörren dit och dörren in till köket målas i linoljefärg.

Vecka tio ska vi hämta ett blocketfynd i form av ett kök inne i Alingsås. Då kommer vi att kombinera ihop något som får plats i det här köket tillsammans med kyl och spis som också följer med i gratishämtningen. Det blir en hel del skåp över som vi har andra planer för.

Förodlingshysterin på sociala medier

16 februari, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

På sociala medier tävlas det sedan i januari om vem som är först ut med sina sådder. Det verkar vara så att den som sår först vinner och ovana odlare hoppar på tåget och toksår allt från tomater, chilli och purjolök till zucchini, gurka och kål – i januari. Jag minns hur det var när jag själv var nybörjare. Jag hade plantor som stod och stampade i små krukor som jag inte kunde plantera ut för att det fortfarande var risk för frost. Jag hade tomatplantor som inte fick tillräckligt med ljus och blev långa och rangliga och bleka som de på bilden nedan. Jag planterade om djupt ner i krukor flera gånger men de rände ändå iväg.

Nu för tiden känner jag ibland att jag måste kolla i min odlingsplanering om jag är för lugn när jag ser alla dessa inlägg. Borde jag inte sått rotsellerin? Oj är det redan dags för gurkan? Inläggen skapar en stress och osäkerhet som inte känns speciellt sund vare sig för odlarna eller för de stackars plantorna som kommer att stå för länge och stampa i för små krukor med näring som inte räcker till.

När man odlar till försäljning så blir man tvungen att vara lite mer rationell eftersom plantor tar enormt mycket plats. Odlar man bara till sig själv så gör det kanske inte något om hallen/badrummet/verandan/vardagsrummet fylls av plantor men vi kommer, trots att vi sår mycket senare än vad ”förodlingshysterin” förespråkar, att behöva minst 30 kvadratmeter förodlingsyta. Att vi har tvingats bli mer rationella när det gäller förodling visar sig också ge bättre plantor.

Bakom ”förodlingshysterin” ligger en hel del missuppfattningar tror jag. Det verkar som om folk tror att en tidigt sådd planta kommer att ge bättre skörd.

I mina flöden kommer det snart att dyka upp frågor som:

Varför är mina kålplantor så rangliga?
Varför lägger sig min purjolök ner?
Jag har planterat ut mina kålplantor men de står bara och stampar. Vad kan vara fel?

Väldigt ofta så är svaret – Du har sått för tidigt.

För att en planta ska bli bra så krävs ett visst förhållande mellan ljus och temperatur. Alla plantor som sås inomhus i rumstemperatur måste så här års (helst alltid) ha tillskottsljus för annars blir plantorna rangliga. Det naturliga ljuset på våra breddgrader blir inte tillräckligt förrän i mitten av mars. Allt som försås innan dess behöver extra ljus.

Paprika, chilli, rotselleri, purjo, tomat är exempel på växter som behöver sås innan det naturliga ljuset är tillräckligt. Ofta sår man därför dessa växter inomhus under lampor. Problem kan ändå uppstå eftersom rumstemperaturen ändå får växterna att växa på lite väl snabbt. Det är bättre för plantorna om man kan ha ett något svalare utrymme och extra belysning. Ränner plantorna iväg behöver de mer ljus.

En annan viktig faktor är att den jordvolym som den lilla plantan har tillgång till bara räcker en viss tid. Vi sår till exempel de flesta kålplantorna i pluggbrätten QP60 som har en jordvolym på 70 cm3. Det är tillräckligt för plantan att växa i under ungefär fyra veckor. Då har rötterna genomrotat pluggen och tillgodogjort sig den näring som jorden erbjuder. Då är det dags att plantera ut plantorna. Det innebär att plantan mår dåligt om man sår för tidigt. Då står den och stampar i krukan och får inte tillräckligt med utrymme och inte heller tillräckligt med näring.

En planta som står och vantrivs i plantuppdragningen på detta sätt hamnar på efterkälke vid utplantering. Det tar helt enkelt ett bra tag för plantan att komma igång igen. Därför är det ingen idé utan snarare kontraproduktivt att så plantorna för tidigt. Eftersom vi har stora problem med sniglar på Östäng så sår vi fler kålplantor än vad vi behöver för att ha några ersättningsplantor när sniglarna kalasat. De plantorna låter vi inte stå kvar i pluggen någon längre tid för att undvika detta. Ibland näringsvattnar vi dem och väntar en vecka så de står fem veckor i plugg men inte längre. Ska vi spara dem längre behöver de planteras om.

Samma sak med gurkväxter. Vi sår fyra veckor innan de ska planteras ut och då mår de bra och har fått den tidiga start de behöver men utan att behöva stå och stampa i krukorna. Det innebär att de inte kan sås förrän vi vet att vi kan hålla dem undan frosten. Säger prognosen att det blir kalla nätter när det är dags för utplantering avvaktar vi en vecka och näringsvattnar dem. Dröjer det längre än en vecka ska de helst planteras om.

Nästa vecka är det vecka åtta och först då kommer våra första fröer i jorden. Det kommer att bli paprika, chilli, aubergine, pak choi, majrova, sallat, tidig vitkål och kålrabbi. Paprika, chilli och aubergine är långsamma och kommer att omplanteras innan de så småningom planteras i växthuset. Kålväxterna och sallaten kommer att planteras ut i tunneln fyra veckor efter sådd under fiberduk i början.

Alla dessa sätts efter sådd i vår hall med tillskottsbelysning som vi kan sänka ner så att ljuset kommer nära växterna. När det är dags att plantera om flyttar vi ner plantorna i förodlingskällaren för att få plats. Att vi startar inomhus beror på att vi inte vill värma upp källaren. Lamporna brukar räcka från och med början av mars.

Från mitten av mars är det mer energieffektivt att flytta ut sådderna till vårt glasväxthus med kanaltak och murad bakvägg. Där bygger vi nu ett bubbelplasttält inne i glasväxthuset där vi ställer ett värmebord.

Värmebordet är helt enkelt en skiva med en sarg av 2″2″ reglar där vi lagt ut en värmekabel och en avkännare. Den kan vi sedan ställa till en viss temperatur.

Idag var Lena från Köksträdgården i Mölnemad här och hjälpte till. Trevligt när kollegor tittar förbi så man både kan jobba och snacka.

Sådder som vill ha hög temperatur för att gro hamnar på värmebordet tills de grott och då flyttas de över till de andra borden där det inte finns värme. Värmebordet hjälper också till att hålla jämnare temperatur i utrymmet då värmen lagras i sanden som kabeln ligger i.

Vi sätter också in ett element med termostat så att vi inte får för låga temperaturer nattetid. I glasväxthuset utanför bubbelplasttältet har vi också en kubikmetertank som vi fyller med vatten för att jämna ut temperaturen mellan dag och natt. Den murade bakväggen hjälper också till med det.

Så fort man börjat så så har man plantor som måste skötas om och det tar tid. Ju längre man väntar med att så desto mer hinner man av allt utöver odlingen som man vill göra. Just nu bygger jag upp mitt bubbelplasttält i glasväxthuset och gör i ordning plantborden även om de inte ska användas förrän i mitten av mars. Att få börja säsongen med att alla saker är förberedda gör stor skillnad.

För varje år som jag odlar blir jag allt mindre påverkad av förodlingshysterin på sociala medier. Jag vilar mig i form. Nästa vecka är det dags.

Ladugårdstaket/golvet klart!

16 februari, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Under en tid har vi hållit på och lägga golv i ladugården ner till gamla kostallet. Jobbet blev lite större än vi tänkt oss då fler bjälkar än önskvärt var ruttna och behövde bytas. När vi väl kunde börja lägga golv så tog det mer tid än vad det hade gjort om vi jobbat med köpta brädor. Våra egensågade varierade ganska mycket i bredd vilket ställde till det en del då det är långa längder. Sedan tog våra egna brädor slut och vi fick beställa på en lokal såg.

Förra veckan var Jonas och hämtade dessa och sedan har jag och våra döttrar spikat brädor när vi haft tid.

Nu i bara två olika bredder vilket sparade enormt mycket tid.

Idag kom Milú och hjälpte till och vi blev nästan klara men sedan tog även brädorna från sågen slut. Det är extremt retligt när det bara är några kvadratmeter kvar men vi hade helt enkelt felbedömt ytan så nu får vi beställa mer virke.

Det var ett tag sedan Milú var på besök så det var trevligt att jobba ihop. Tilda anslöt vid lunch och tog på sig att dammsuga väggar och tak med industridamsugaren. Det är många års skit som samlats där och även om vi inte är helt klara med vad vi ska ha ytan till så känns det bra att få bort en del gammalt bös.

Halva ytan har redan blivit förvaring med hyllor. Det har vi längtat efter eftersom vi har enorma mängder prylar. Det behövs lager av diverse material när man driver en gård och allt tar plats men är guld värt den dag man behöver en slangklämma, en o-ring, en rördel eller en fläkt.

Den andra halvan är tom för tillfället. Här skulle man kunna inreda en pub, en föreläsningssal eller ett musikrum. Vi får se vad det blir.

Odlardagarna 2022

15 februari, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I helgen har det varit odlardagar där Sveriges småskaliga grönsaksproducenter träffas för att utbyta erfarenheter och idéer samt lyssna på föreläsningar. Det som är bra med odlardagarna är att det arrangeras av odlare för odlare vilket gör att programmet ofta blir intressant.

Tyvärr så var det även i år digitalt vilket gör det hela så mycket tråkigare. En del tycker att det är bra för det är lättare att få folk att delta när det är digitalt men hur arrangörerna än anstränger sig så blir det ändå svårt att få till det där trevliga umgänget och hänget kollegor emellan när det inte är på plats.

Det mest perfekta tycker jag det hade varit om det gick att kombinera. Kanske att dagarna hålls på en plats som cirkulerar i landet men sänds digitalt. I så fall så kan man i olika delar av landet samlas för att ta del av programmet tillsammans i en gemensam lokal så det ändå blir ett nätverkande i den egna regionen. Just kombinationen mellan bra föreläsningar och nätverkande är viktig tycker jag.

På fredagen inledde Kristin Kindgren från Konkurrensverket om den nya UTP-lagen som har kommit till på EU-nivå för att grossister och handlare har använt metoder gentemot producenter som inte är ok. DN har haft en rad artiklar med rubriker som ”Ica-reklam betalas av leverantörerna – krävs på pengar” och ”Så tog Ica över Ewalies produkt – samma recept och samma bagare” och ”Så ser Icas ”strafftrappa” mot livsmedelsföretag ut” men det är nog inte bara Ica som använder sig av tvivelaktiga metoder. Lagen är i alla fall till för att skydda de små producenterna. Ganska viktig föreläsning om än något torr.

Nästa föreläsning handlade om att odla fleråriga grönsaker till försäljning och hölls av Annevi Sjöberg som skrivit flera böcker kring fleråriga växter ihop med Phillip Weiss. Intressant. Idag odlar vi sparris, rabarber och en del frukt och bär till försäljning. På gång är funkia som vi tror kan fungera. Däremot ställer vi oss lite mer tveksamma till Gode Kung Henriks målla eftersom vi själva inte tycker om smaken men helt klart är att det är bra för jorden om vi odlar flerårigt istället för bara ettåriga växter. Vi behöver ta tag i vår skogsträdgård och få till bottenskiktet där med mer ätbara perenner.

Det här är det som känns så bra med odlardagarna. Det är inte alltid det är så mycket nytt i föreläsningarna men det ger alltid nya tankar eller plockar upp gamla tankar som behöver vädras och tänkas igen.

Sedan var det digitalt fredagsmys men eftersom våra döttrar var hemma valde jag att mysa med dem. Det där med digitalt mys känns inte lika lockande för mig.

På lördagen kunde jag inte delta eftersom jag hade annat jag behövde göra då men eftersom priset på odlardagarna är lågt så känns det som om man kan anmäla sig även om man inte kan utnyttja hela biljetten. Vi som har betalt kommer dessutom att kunna se föreläsningarna i efterhand så om det blir fler regniga dagar framöver så kanske jag får det gjort.

I det digitala rummet på facebook startades det dessutom en tråd för varje programpunkt där man kan ställa frågor på det som sades eller om man själv har något att bidra med.

På söndag morgon inledde Elisabeth Ögren från Jordbruksverket. En mycket kunnig person som nu har gått i pension men som ställde upp och delade med sig av sin kunskap kring gröngödsling. Följande sätt att arbeta med gröngödsling gick hon igenom.

Hon pratade om att det som avgör hur snabbt en gröngödslingsgröda omsätts är grovleken på materialet. Vitklöver som nästan bara är blad omsätts snabbt medan rödklöver som är mer stam omsätts mycket långsammare. Humlelucern och subklöver är också snabbt nedbrytbara medan sötväppling som är mycket stam och rot bryts ner långsamt. Anledningen är att de grova delarna består av cellulosa och lignin som bryts ner långsamt. Ungt material bryts ner snabbt medan äldre material bryts ner långsammare.

Det som påskyndar hur snabbt något bryts ner är också lagom fuktighet, värme, syretillgång och hur finfördelat det är. Nerplöjt material kan ibland bli liggande utan att brytas ner för att det inte finns något syre så det är bättre att mylla ner material ytligt. Att inte mylla ner material alls kan göra att nedbrytningen går allt för fort och att näringen går helt förlorad.

När man väljer gröngödslingsarter så behöver man fundera över vad syftet är. Vill man öka kvävet väljer man en kvävefixerare men man behöver också något kolrikt för att få en bra kol/kvävekvot. Vill man förbättra jordstrukturen så väljer man en växt med pålrot. Vill man gynna mikrolivets tillgång på rotexudat så kan det vara bra att välja ett gräs. Hon rekommenderade därför alltid att man blandar flera växter med olika egenskaper för att få en bra mix.

Väljer man en kvävefixerande växt som tål att man putsar den så bör man göra det flera gånger för då binds mer kväve. Allra mest kväve binds om man slår av och för bort materialet och myllar ner det någon annanstans. Flera arter slutar producera kväve när de börjar blomma och det är också ett skäl till att slå av grödan. Allra mest kväve kan fixeras om man väljer en flerårig vall med rödklöver eller blålucern.

Om syftet är att hämma ogräs rekommenderas en blandning med åkerböna, ärtor, fodervicker, luddvicker som binder ihop beståndet så det blir mörkt på botten. Bovete är också bra då det snabbt täcker ytan. Även havre kan vara bra då det växer snabbt. Hon rekommenderade häftet Gröngödsling som går att ladda ner från Jordbruksverket till dem som är mer intresserade.

Sedan tog Jonas Ringqvist över och berättade om hur de arbetar med gröngödsling på Bossgården. Att arbeta i fasta bäddar med mindre maskiner gör att man behöver fundera över hur man avslutar en gröngödsling för att det inte ska bli problem. Dels kan man välja en gröngödsling som fryser ner över vintern vilket vi har gjort här än så länge. Annars kan man välja en gröngödsling som man kan slå av med slaghack eller lie och ytkompostera ner eller täcka med plansiloplast för nedbrytning. Har man en tvåhjulstraktor och slår av grödan med slaghacken så är det enkelt att mylla ner det avslagna ytligt. Större problem om man slår av med lie och inte får det sönderdelat. Här behöver vi testa våra egna metoder.

På Bossgården sår de in råg efter skörd i slutet av säsongen. Den hinner komma upp på hösten och övervintrar. Sedan slår de rågen på försommaren. Vi har inte vågat testa detta än men är lite sugen.

Ett bra förmiddagspass med två bra föreläsare. Jonas har jag hört många gånger förut och det är alltid intressant. Elisabet skulle jag vilja lyssna på igen för man anar att det finns enormt mycket kunskap hos henne som man vill ta del av.

Sedan var det dags för ett valbart pass där man kunde välja att lyssna på råvarans betydelse för förädling eller tips och tricks vid försäljning. Jag valde det senare och det var ett samtal mellan tre personer som berättade om sina erfarenheter.

Sista passet hölls av familjen på Rögrinna gård. Ett par med fem barn som startat upp en verksamhet en många olika delar. Grönsaker, frukt, bär, kor, lamm, hönor och säd. Intressant att lyssna på även det.

Nu ser vi fram mot odlardagarna 2023 och håller tummarna för att det blir IRL med möjlighet till mys i samma rum med andra odlare.