Vi odlar en ganska stor yta. 86 bäddar som är 16 meter långa. I de flesta bäddarna har vi bra koll på ogräset. Helt perfekt är det inte men det är inga bäddar där vi låter ogräs gå i frö så att vi förstorar problemet till nästa år – förutom i kållandet.
Vi har gått ifrån att odla tolv bäddar kål till 16 bäddar. Av de 16 bäddarna täcker många grödor ut ogräset relativt väl men eftersom bädden är täckt med nät så du inte har koll.
Varje nät täcker fyra bäddar vilket gör att det inte blir så många skarvar men däremot så blir det stora och ganska otympliga nät så det är skönt när man kan vara flera. Vi har gott om marginalnät på sidorna så vi kan skrynkla ihop det för att förvilla krypen som vill in.
Ogrässtrategin i kållandet ser ut så här: Vi gödslar och gör i ordning bäddarna på våren så snart det går och vi hinner med. Det innebär att många bäddar blir falska såbäddar även om vi inte hinner med i alla bäddarna. I de yttre bäddarna i kvarteret odlar vi i markduk där vi bränt hål för kålen. Det gör att vi slipper att rotogräset i form av kvickrot och revsmörblomma anfaller längst långsidorna. Vi gillar egentligen inte att odla i markduk men har insett att fördelarna när det gäller ogräset är så pass stora så vi ändå har gett med oss.
Vi planterar ut all kål. Ingen kål direktsås vilket innebär att grödan får ett försprång framför ogräset. Där vi har haft en falsk såbädd kultiverar vi inte innan plantering utan flammar och planterar ut för att inte röra upp nya ogräsfrön. Sedan kultiverar vi mellan plantorna vid något tillfälle och tanken är att vi därmed ska klara oss utan för stora uppslag av ogräs.
Det fungerar INTE!
Anledningen till det är nog i huvudsak att vi odlar kål i våra nyare bäddar. Där har vi inte hunnit få bukt med ogräset än utan det är otroligt mycket uppslag av vitgröe, skräppa, revsmörblomma, kvickrot, groblad och annat. I de kvarter där vi odlat några år hade det absolut räckt med någon eller några kultiveringar men i år hade vi behövt kultivera varje vecka för att inte tappa greppet och det har vi inte hunnit med. Fram till och med midsommar höll vi jämna steg men efter midsommar så har skördandet tagit allt mer tid och ogräsrensningen har fått stå tillbaka. När det hela är täckt med nät så blir det dessutom svårt att se när ogräset börjar ta över.
Huvudkålen täcker bädden bra men på kanterna och i gångarna är det gott om oönskade gäster.
Börjar man titta ordentligt uppifrån så ser man att det växer mycket mer än kål i bäddarna.
En blommande ogräsplanta ger många, många ogräsfrön till nästa år. Det ska helt enkelt inte hända.
I veckan har vi därför tagit ett rejält grepp om kålkvarteret. Det som slår en är att vi inte behöver göra något alls i de bäddar där vi odlar i markduk. Där finns inte något ogräs. Det är också mindre sniglar i de bäddarna. De kan visserligen gömma sig under markduken men verkar inte gilla det lika mycket som att ligga och gotta sig bland våtarven.
Det går ändå förhållandevis snabbt att få ordning på en bädd även om det ser helt hopplöst ut när man täcker av.
I den här bädden har vi skördat sommarvitkål. Vi har sått in subklöver som subgröda för att hålla marken täckt och slippa så mycket ogräs. Klövern hjälper till att täcka ut. Det är nog en jättebra idé om man odlat på platsen några år och fått ner ogrästrycket. Det hade vi inte i detta fallet utan subklövern är uppblandad med många andra blommande ogräs som vi behöver rensa bort för hand.
Det är provocerande att titta på de yttre bäddarna där det inte finns något ogräs överhuvudtaget. Markduken är mycket effektiv och täcker både bädd och gångar. Det mest tidseffektiva hade nog varit att odla all kål förutom majrova, kålrabbi och kålrot i markduk. Nästa år kommer vi återigen att ha relativt nyanlagda bäddar till kålen. Det är trist med plastväv, men …Vilken strategi kommer vi att använda nästa år?
