Författare: Ylva Lundin (Sida 67 av 239)

Bristande ogrässtrategi i kålen

Vi odlar en ganska stor yta. 86 bäddar som är 16 meter långa. I de flesta bäddarna har vi bra koll på ogräset. Helt perfekt är det inte men det är inga bäddar där vi låter ogräs gå i frö så att vi förstorar problemet till nästa år – förutom i kållandet.

Vi har gått ifrån att odla tolv bäddar kål till 16 bäddar. Av de 16 bäddarna täcker många grödor ut ogräset relativt väl men eftersom bädden är täckt med nät så du inte har koll.

Varje nät täcker fyra bäddar vilket gör att det inte blir så många skarvar men däremot så blir det stora och ganska otympliga nät så det är skönt när man kan vara flera. Vi har gott om marginalnät på sidorna så vi kan skrynkla ihop det för att förvilla krypen som vill in.

Ogrässtrategin i kållandet ser ut så här: Vi gödslar och gör i ordning bäddarna på våren så snart det går och vi hinner med. Det innebär att många bäddar blir falska såbäddar även om vi inte hinner med i alla bäddarna. I de yttre bäddarna i kvarteret odlar vi i markduk där vi bränt hål för kålen. Det gör att vi slipper att rotogräset i form av kvickrot och revsmörblomma anfaller längst långsidorna. Vi gillar egentligen inte att odla i markduk men har insett att fördelarna när det gäller ogräset är så pass stora så vi ändå har gett med oss.

Vi planterar ut all kål. Ingen kål direktsås vilket innebär att grödan får ett försprång framför ogräset. Där vi har haft en falsk såbädd kultiverar vi inte innan plantering utan flammar och planterar ut för att inte röra upp nya ogräsfrön. Sedan kultiverar vi mellan plantorna vid något tillfälle och tanken är att vi därmed ska klara oss utan för stora uppslag av ogräs.

Det fungerar INTE!

Anledningen till det är nog i huvudsak att vi odlar kål i våra nyare bäddar. Där har vi inte hunnit få bukt med ogräset än utan det är otroligt mycket uppslag av vitgröe, skräppa, revsmörblomma, kvickrot, groblad och annat. I de kvarter där vi odlat några år hade det absolut räckt med någon eller några kultiveringar men i år hade vi behövt kultivera varje vecka för att inte tappa greppet och det har vi inte hunnit med. Fram till och med midsommar höll vi jämna steg men efter midsommar så har skördandet tagit allt mer tid och ogräsrensningen har fått stå tillbaka. När det hela är täckt med nät så blir det dessutom svårt att se när ogräset börjar ta över.

Huvudkålen täcker bädden bra men på kanterna och i gångarna är det gott om oönskade gäster.

Börjar man titta ordentligt uppifrån så ser man att det växer mycket mer än kål i bäddarna.

En blommande ogräsplanta ger många, många ogräsfrön till nästa år. Det ska helt enkelt inte hända.

I veckan har vi därför tagit ett rejält grepp om kålkvarteret. Det som slår en är att vi inte behöver göra något alls i de bäddar där vi odlar i markduk. Där finns inte något ogräs. Det är också mindre sniglar i de bäddarna. De kan visserligen gömma sig under markduken men verkar inte gilla det lika mycket som att ligga och gotta sig bland våtarven.

Det går ändå förhållandevis snabbt att få ordning på en bädd även om det ser helt hopplöst ut när man täcker av.

I den här bädden har vi skördat sommarvitkål. Vi har sått in subklöver som subgröda för att hålla marken täckt och slippa så mycket ogräs. Klövern hjälper till att täcka ut. Det är nog en jättebra idé om man odlat på platsen några år och fått ner ogrästrycket. Det hade vi inte i detta fallet utan subklövern är uppblandad med många andra blommande ogräs som vi behöver rensa bort för hand.

Det är provocerande att titta på de yttre bäddarna där det inte finns något ogräs överhuvudtaget. Markduken är mycket effektiv och täcker både bädd och gångar. Det mest tidseffektiva hade nog varit att odla all kål förutom majrova, kålrabbi och kålrot i markduk. Nästa år kommer vi återigen att ha relativt nyanlagda bäddar till kålen. Det är trist med plastväv, men …Vilken strategi kommer vi att använda nästa år?

Tomater i växthus

I år är första året som vi odlar tomater på riktigt. Vi har tidigare haft några plantor varje år och kunnat sälja några askar i veckan. I år är första året med tunnel och det är svårt. Vår tunnel är bra på många sätt. Dels är den stor så vi får bra volym vilket gör det lättare att hålla bra temperaturer och dels så kan vi öppna hela gavlarna vilket ger bra luftgenomströmning. Det går att köpa till sidoventilation men det kostar en slant och vi kände inte att vi hade tid och kunskap att sätta oss in i det. Det kan vi köpa till senare om vi känner att det behövs.

När man är på gång att starta upp en tomatodling och inte har gjort det förut så försöker man läsa på och lyssna på goda råd. Två saker hade vi snappat upp och lagt på minnet. Det ena var att vädring är mycket viktigt om man ska undvika bladmögel. Det andra var att tomater visserligen vill ha mycket näring men att man lätt ger för mycket kväve vilket gynnar bladsättning och inte tomattillverkning. Det är också lätt att man förhöjer fosforhalten i marken om man ger för mycket stallgödsel. Därför gav vi en ganska modest giva i början av säsongen och har sedan gett omgångar med kalimagnesia och kaliumsulfat samt lucernpellets vid flera tillfällen istället.

Men så började det bli problem. Bladen krullade ihop sig. Färgen på bladen såg bra ut men de var alldeles hopskrynklade. Vi försökte läsa på och det vanligaste rådet vid liknande bekymmer där ute på internet är att man gödslat för mycket. Vi tyckte det var konstigt eftersom vi verkligen inte hävt på gödsel. Förra året när vi odlade i hinkar i glasväxthuset då hävde vi verkligen på med gödsel men hade inte alls samma problem.

Eftersom vi saknar erfarenhet så är det lätt att man tar till sig information som människor i all välmening uttrycker med emfas i sociala medier. Vi höll därför igen på gödning för att se om problemet skulle bli bättre. Det blev det inte utan snarare sämre.

Nu har jag sådan tur så jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprogram för nya grönsaksodlare. Vi skulle ha en uppstartsträff här på Östäng och då kom även Marie Hanson som är hortonom på hushållningssällskapet.

Jag bad henne titta på tomaterna och hon tyckte det såg ut som om de led av näringsbrist och när hon pekade ut tecknen på bladen så var det inte svårt att se att hon hade rätt. Att vi hållit igen på gödningen hade gett oss mer problem och inte mindre.

Enligt Marie så kan krulliga blad bero på att det är för stor ansamling av kolhydrater i bladen om temperaturskillnaderna på dagen och natten är för stora. Då hinner inte växten skicka ner tillräckligt med kolhydrater till rotsystemet och då krullar sig bladen. Men hon tror inte att det är felet hos oss.

Hon ansåg istället att det förmodligen var för torrt i tunneln. Vi har vädrat för bra helt enkelt. Jag som har fått lära mig att det är jätteviktigt att minska luftfuktigheten i ett tomathus hade först lite svårt att tro henne. Hon rekommenderar 70-80 % relativ luftfuktighet och att vi skulle köpa en Hygrometer för att mäta fukten.

Vi satte in fukt och temperaturmätare med en gång.

Det blev lite av en chock. Istället för rekommenderade 70-80% ligger vi på mellan 30-50%. Bladen krullar helt enkelt ihop sig för att minska avdunstningen. Stackars tomatplantor som dessutom har fått för lite näring den senaste tiden.

Vi satte genast in en sprinkler som sprutar en vattendimma i växthuset. Inte direkt på plantorna. Den står på större delen av dagen. Helst ska vi enligt Marie inte öppna växthusets båda gavlar utan försöka stänga inne fukten samt sprinkla vatten över plantorna flera gånger om dagen. Värmen har dock gjort det näst intill omöjligt att hålla nere temperaturen i växthuset så vi har varit tvungna att öppna båda gavlarna för att det inte ska bli alldeles för varmt. Vi har försökt att spruta vatten på utsidan av växthuset för att få ner temperaturen men det har varit svårt.

När vi tittar på mätaren så ser vi att vi som värst varit uppe i 42 graders värme i växthuset. Visserligen bara väldigt kort stund men ändå. Nattetid har den relativa luftfuktigheten varit uppe i 100% vilket ju är för högt medan vi dagtid ligger på 35-75 % Torrast är det mitt på dagen när temperaturen är som högst och sedan blir det fuktigare under eftermiddagen. När vi stänger tunneln för natten går luftfuktigheten upp rejält med en gång och ökar fram till midnatt.

Vi har också blivit mer noga med bevattningen. En solig dag kan en tomatplanta dricka 2,5 liter. Då behöver vår droppbevattning stå på i fyra timmar. En molnig sval dag kan det räcka med en halvliter så då behöver vi inte ens bevattna en timme. Vi kommer nog dock att behöva ha sprinklern på större delen av tomatsäsongen. Helt annat än vad vi var inställda på.

Slutskörd av vitlök

Idag har vi skördat 32 meter bädd med vitlök. Vi odlar bara en sort som heter Alexandra. Det är en hardnecksort som inte går att fläta som vi är mycket nöjda med. Vi sköljer inte vitlöken utan rensar av den värsta jorden och hänger dem på tork i knippen om tio lökar så det är lätt att hålla ordning på hur många man har.

Vitlökarna sorteras i tre högar. Alla lökar har haft samma förutsättningar, vad vi kan se, men de växer väldigt olika. Rotsystemet är alltid mycket mer utvecklat på de stora lökarna. Det vore roligt att få veta vad som gör skillnaden.

I en hög lägger vi alla som inte håller måttet. Det kan vara minilökar, spruckna lökar och skadade lökar. De går till hushållets kök.

En hög med fina stora lökar som vi kommer att skicka med i våra prenumerantkassar, REKO-kassar eller sälja på marknader eller i vår Gårdsbutik.

En hög med ”perfekta” instagramvänliga vitlökar. Stora jämna utan halslökar som vi sparar, inte för att fota till instagram utan för att ha till nästa års utsäde.

Helst hade vi skördat 100 % av den sista gruppens lökar men det viktiga är att det för varje år blir färre lökar i den första gruppen. Vi äter ganska mycket vitlök i vår familj men hellre att även vi får äta vitlök av mellangruppens utseende än att det blir vitlökar över som är osäljbara.

Vi sätter vitlöken sent på hösten. Det brukar bli någon gång i november. Då har bädden fått en grundgödsling. När vitlöken sedan börjar växa på våren så ger vi någon form av snabbare gödsel eftersom mikrolivet inte lyckas tillgängliggöra långsam gödsel vid låga temperaturer. Sedan är vi noga med att vitlöken får ganska mycket vatten.

De här åtgärderna tror vi bidrar till att vi numer har mycket större vitlökar än vad vi hade förr om åren. Förra året odlade vi bara en bädd men då räckte inte vitlöken mer än fram till jul. Nu blev det 16 backar lök som ska tas om hand och hängas på tork.

Halslökarna planterar vi i kruka inomhus i omgångar under hösten. Det gör att vi har vitlöksblast att skörda under vintern.

Vi väntar inte för länge med att skörda vitlöken utan vill ta dem innan de börjar spricka upp. Spricker de så blir lagringsegenskaperna sämre. Nu hittade vi bara en sprucken lök men hade vi väntat en vecka så hade situationen varit en annan.

Morötter

I år har jag lyckats med morötter. Det har aldrig hänt förut och jag har kämpat och kämpat under nio odlingssäsonger med uselt resultat. Först tre säsonger på kolonin och sedan sex säsonger här på Östäng.

Det brukar gå till så att jag luckrar bädden med bredgrep och sedan sår mina morötter. De gror fint och kommer upp som de ska. Sedan äter trädgårdssniglarna upp de mesta så jag sår igen. Detta upprepas tills jag sått fyra gånger och fått en rimlig uppkomst även om det gapar tomt på vissa ställen. Jag täcker med fiberduk om det är tidigt på säsongen och byter till nät när värmen inte behövs mer. Nätet är för att stoppa morotsflugorna. Nätet/fiberduken gör att jag glömmer att rensa så emellanåt tar jag av och gör en rejäl genomrensning. När det är dags för skörd har jag fyra generationers morötter i samma bädd och tvingas gallringsskörda vilket tar en enorm tid. De morötter som jag trots allt får upp är antingen spruckna eller förgrenade så en av tio har gått att sälja. Mina grönsaksodlarförebilder Jonas och Sanna berättar, provocerande nog, att de skördar morötter genom att lossa raden med bredgrepen för att sedan dra upp ett knippe i taget och direkt sätta gummiband om. Det har känts helt orimligt och mitt morotsodlande har känts mer eller mindre hopplöst. Jag har läst på och funderat men inte kommit på någon lösning för knepen som lämnas har inte hjälpt. Men i år KAN jag odla morötter. (Kanske har jag blivit lite övermodig och att nästa skörd inte alls ser bra ut men just nu njuter jag av den första skörden jag gjort) Jag har till och med kunnat skörda flera knippen med ett handgrepp precis som Jonas och Sanna, vilket nästan gjorde mig tårögd av lycka.

Vad är det då som jag gjort annorlunda och vilka åtgärder funkar för mig?

  • Välj en bädd där du förra året inte tappade greppet om ogräset
  • Bredgrepa noga så att jorden verkligen är lucker
  • Anlägg minst en falsk såbädd eller åtminstone en fördröjd såbädd innan du sår
  • Lägg inte på fiberduk/nät förrän du besökt bäddarna VARJE morgon och kväll och tagit död på de 50 små svarta trädgårdssniglarna som äter miniplantorna
  • Låt bli att gödsla
  • Vattna inte jämnt och ofta. Att vattna jämnt är det vanligaste rådet om man försöker läsa på och syftet är att undvika att morötterna spricker. Vattna mer sällan men dränk då bädden ordentligt

Jag tror det är den sista punkten som gjort störst skillnad här. Egentligen är det ganska logiskt. Om man vattnar ofta och lite så hamnar det mesta vattnet i ytlagret och om moroten söker sig mot vattnet så blir det helt logiskt att den grenar sig för att komma åt så mycket vatten som möjligt. Om man istället vattnar sällan och mycket så kommer moroten att söka sig neråt för att hitta vatten och den blir rak och jämn.

Det finns fortfarande en del som grenar sig men det går absolut inte att jämför med tidigare år. En fördel när man inte behövt så om fyra gånger är dessutom att man kan skörda allt i bädden och börja från ena änden vilket gör att man kan täcka efter hand och därmed minska ogräsproblemen.

Att lyckas med morötter var årets huvudmål i odlingen. Det känns gott att ha uppnått det.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑