Så har nya numret av tidningen Åter kommit ut och den innehåller vår tredje artikel. Den här gången fokuserar vi på vikten av att ha nätverk omkring sig om man skaffar gård. Artikeln hittar du nedan om du inte prenumererar på tidningen. Det rekommenderar vi annars för alla som är det mista intresserade av alternativa sätt att leva. Det kommer också att bli en fjärde artikel men den får vänta tills i höst för den här tiden på året hinner vi inte med att skriva.
Idag har vi äntligen byggt klart nya områdets snigelstaket och det var på tiden för nu har de vaknat. I morse gick jag över bäddarna och överallt där grödor kommit upp huserar mängder med trädgårdssniglar.
Små svarta smala som inte gör någon större skada i odlingen när grödorna blivit några centimeter stora men som kan tömma en hel bädd på nyuppkomna morötter eller rödbetor. Femtio per bädd i snitt där det fanns grödor och inga alls i de falska såbäddarna där inget är sått ännu.
Vi klipper alla sniglar vi ser med en sax doppad i järnferramol. När man klipper isär en snigel så ser man om den redan har kalasat på järnferramol.
En trevlig upptäckt i morse var att även trädgårdssniglarna äter järnferramol precis som de spanska skogssniglarna. Vi har känt oss lite osäkra på det men som ni ser på bilden ovan så är snigeln jag just klippt full med blått slem. Det gör kampen lättare.
Vi har haft utkik efter de spanska skogssniglarna ett tag nu och bara hittat enstaka men idag hade de krupit upp ur jorden och satt på undersidan plaster som låg i odlingen.
Mängder klipptes med sax doppad i järnferramol och sedan hoppas vi att de kommer och äter upp sina kompisar och får i sig ferramolet på köpet.
Vi har en träsarg längst ner på staketet runt hela odlingen. Den första delen vi byggde är kantad med L-formad plåt som gör en hel del för att stoppa sniglarna även om det inte tar död på dem. Tanken är att det är svårt för en snigel att ta sig över den vassa kanten och vi tror att det fungerar.
En stor fördel med plåten är att vi kan lägga järnferramol under den som ligger skyddat från regn. Men i år har vi bestämt oss för att testa en ny variant som vi fått idén till av Anette på Boäng.
I den nya delen började vi med att lägga ut stenmjöl, som vi hade över, längs med träsargen på utsidan för att det inte ska vara så enkelt för sniglarna att komma under sargen.
Marken är så ojämn så ibland satt träsargen en bit ovanför marken.
Det är många meter träsarg som vi byggt av egenuppsågat virke från vår egen skog. Sargen är fastsatt i stolparna som håller uppe ett alloxnät mot rådjur, katter och hönor.
Sedan tog vi vår nyinköpta rostfria tråd och rullade ut längst med sargen.
Sedan häftade vi fast två parallella trådar runt hela odlingens nya del.
En person fick vara trådansvarig för att se till att rullen inte fick eget liv och snurrade upp sig. Vi försökte hålla tråden sträckt hela tiden för att slippa uppleva trassel.
Inne i trädgårdsskjulet satte vi upp en 24 volts transformator för att få en spänning som räcker för att ta död på en snigel men som inte skadar något annat. Transformatorn kopplades sedan till ett vanligt vägguttag. Våt transformator har ingen likriktare utan levererar växelspänning på sekundärsidan, alltså på lågspänningsidan. Förmodligen är de flesta snigelstaket försedda med likspänning så vi får se om vårt fungerar trots detta.
Från transformatorn går en ledare ner till de två trådarna och runt hela odlingen. Vi har tre dörrar in i den nya delen. I två av dem har vi satt upp en tjock regel på marken och satt fast trådarna på.
Det är grindar som vi går ut och in igenom men där vi inte kör skottkärra så ofta. Den tredje grinden använder vi dagligen så där kopplade vi trådarna till en kabel som vi grävde ner för att komma upp på andra sidan grinden och kopplas på trådarna igen. Det ger visserligen sniglarna ett ställe att komma in på men vi tror inte de är så smarta så de söker upp just det stället medvetet.
Kopplingarna är inte väderskyddade för vi ville se om det fungerar först. Så här långt ser det bra ut. I den slutet av trådarna var det 27 volt mellan trådarna. Först kändes det fel med 27 volt från en transformator som ska ge 24 volt men det stämmer. Transformatorn är från tiden då vi hade 220 volt i ledningarna i stället för 230 volt som vi har idag så det bör bli något högre lågspänning än de utlovade 24.
Om detta fungerar som det ska så kommer vi förmodligen att ta bort de L-formade plåtarna och sätta upp detta runt hela odlingen.
Det är både billigare och lättare än att sätta plåt och dessutom dödar det sniglarna istället för att bara få dem att vända om.
För att bygga ditt eget snigelstaket behöver du:
Våra erfarenheter säger att det är ganska enkelt att få en sådan här konstruktion att fungera en säsong men att det krävs mer eftertanke om konstruktionen ska fungera även säsong fyra och fem. Den ska vara någorlunda väderskyddad, någorlunda sparktålig och klara av att sitta upp även vintertid. Sedan ska materialen som leder ström tycka om varandra så att det ena inte får det andra att ärga eller rosta. De flesta protyper vi bygger blir till av något vi har köpt in som får samsas med annat som vi råkar ha hemma. Det är trevligt när konstruktionen fungerar några år för felsökning är inte alls lika kul som att konstruera!
Idag tog vi ledigt. Sista lammet kom torsdag kväll så för första gången på en månad så har vi kunnat åka bort båda två en hel dag. Började med fika på Brobacka kaffestuga som är en riktig klassiker med våfflor som specialitet. Eftersom vi skulle vidare så blev det inte någon våffla för oss denna gång men de kan rekommenderas för er som har vägarna förbi. Vi åkte sedan vidare ner till Gunnebo Slott i Mölndal.
Vi har aldrig varit där men vi har varit på väg många gånger.
Håller man på med grönsaksodling så hör man talas om Gunnebo eftersom de utbildar trädgårdsmästare. Vi kommer i år dessutom att få en praktikant från den utbildningen i år. Slottet byggdes i slutet av 1700-talet som sommarvilla åt en rik köpman från Göteborg. Drivhuset är dock inte original utan återuppbyggt efter skisser som funnits bevarade sedan 1800-talet.
Gunnebo är ett 100 hektar kulturreservat som drivs av Mölndals stad och Länstyrelsen i Västra Götaland. Vi var inte så intresserade av att vandra runt i parker och skogsområden utan gick direkt upp mot slottet. Vi kom in på slottsområdet via Nya köksträdgården med ogräsfria grusgångar och träsargade odlingsytor med uppdragna markeringssnören och halmade gångar. Allt gav ett mycket prydligt intryck med imponerande stenmurar och ett svagt böjt drivhus med spännande arkitektur. Det som mest fångade vårt intresse var dock två parallella metalltrådar som löpte längst med alla träsargarna. .
Precis det här ska vi fixa i veckan! Två parallella metalltrådar fastsatta med häftklamrar och anslutna till 24 V ström.
Vi har köpt rostfri tråd och rostfria klamrar men på Gunnebo var klamrarna rostiga och tråden ärjad så vi gissar på koppartråd och järnklamrar och det fungerar säkert bra det också även om det inte håller lika länge. Bara att få se det gjorde resan värd – men så är vi kanske lite nördiga också.
I Gamla köksträdgården var det redan en hel del som växte. Både gamla och nya köksträdgården är återskapade efter ritningar från 1700-talet gjorda av arkitekt Carlberg.
Många olika sorters perenna lökar men utan skylt så helt säkra på vad vi såg är vi inte.
Det här tror vi är Gode Kung Henriks målla. En växt vi själva har i skogsträdgården men som vi inte tycker speciellt mycket om och därför aldrig använder. Men namnet är ju kul!
I drivbänkarna växte diverse kålplantor, blommor och annat.
En imponerande äppelträdsspaljé inramade trädgården och några av träden blommade redan.
Några av drivbänkarna hade gamla glasfönster över sig och därunder växte spenat.
Sedan gick vi till den formella trädgården nere vid slottet men den kändes mycket mindre inspirerande.
Slottet är mycket charmigt. På håll ser det ut som en traditionell stenbyggnad men på nära håll syns det tydligt att det är en träbyggnad. Så svenskt! Covid gjorde att ingen fick komma in så vi får återkomma för en rundtur på slottet.
Denna del är återskapad sedan 1940 talet och fram till idag i flera etapper och arbetet pågick fortfarande. Längst ner till höger
Sedan åt vi lunch i det som är Tjänstefolksbyggnaden. Den återuppbyggdes efter originalritningarna men senare har det visat sig att den aldrig tidigare funnits mer än på ritningarna.
Väggarna är timrade och målade först i linoljefärg och sedan med en snygg limfärg bruten i grönt. Det ser verkligen ut som om huset är från 1700-talet med alla detaljer.
Fönstren högt upp vid taket öppnas av en smart anordning i järnsmide till vänster om dörren.
Rörspisen har en design som vi inte sett förut. Är det stödpelare eller värmefördelare som står på spisens sidor? Golvbrädorna är breda och slitna och spikade med smidda spik. Maten var dessutom god.
Vi har gett upp att odla potatis på vanligt sätt med traktor och potatiskup. Vi gillar helt enkelt inte att köra traktor i odlingen. Inte är vi särskilt bra på det heller så nu odlar vi potatis i vårt system med fasta bäddar.
Problemet med det är att bäddarna blir ordentligt tillstökade om man ska odla potatis på vanligt sätt med kupning i bädden. Det har vi prövat och det gillar vi inte heller.
Förra året odlade vi potatis i bäddar där vi hade rätt mycket ogräs och för att råda bot på det så la vi tidningar och sedan potatis och så halm uppepå potatisen. Det fungerade rimligt bra men blev inte en jättestor skörd.
Därför har vi i år skippat tidningarna och lagt potatisarna i en grop i bädden. Sedan har vi täckt med ett tunt lager gammal ensilage. När potatisblasten tittar upp kommer vi att ”kupa” genom att lägga på mer täckmaterial. Vi hoppas att resultatet ska bli bättre än förra året när vi la sättpotatisarna på tidningen.
När våra fem potatisbäddar var fulla så hade vi ändå en hink med sättpotatis över och ingen stans att sätta den.
Då la vi helt enkelt ut ett tjockt lager tidningar på ett ställe där det är rätt mycket ogräs utanför bäddsystemet.
Istället för att som förra året lägga potatisen direkt på tidningen så la vi en liten hög med jord under varje potatis så det blir lättare för rötterna att få fäste.
Sedan täckte vi med halm och nu får vi vänta och se hur resultatet blir. 50 kilo sättpotatis är i alla fall på gång.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
© 2025 Östängs gård
Tema av Anders Noren — Upp ↑
