Kategori: får (Sida 6 av 21)

Vi har haft färgdyna på vår bagge som ska färga tackornas ryggar när de blir betäckta. Det har vi haft förr om åren och det har fungerat bra. I år är det väldigt få tackor som blivit färgade så vi har varit oroliga över om baggen verkligen har betäckt dem. Vår bagge Totoro lyckades förra året betäcka alla tackor så det verkade lite konstigt om han inte lyckades dena gången men det är många som rapporterar konstiga beteenden på sina får efter den varma och torra sommaren.

Nu verkar det ändå som om de flesta har blivit betäckta. De är hungrigare än förut så vi har börjat ge dem kraftfoder. När lammen växer i tackorna så blir utrymmet för foder mindre så då behöver de kraftfoder för att lammen ska växa till sig ordentligt.

I år har vi ett nytt foderbord. Förut hade vi ett med lodräta spjälor där fåren stack in huvudet och åt. De tog en tugga och drog ut huvudet och därmed drog de ut mat och blev det en massa spill. Vi är med i en fårgrupp på facebook och där rekommenderade flera att man istället satte upp vågräta brädor så att fåren sticker in huvudet mellan brädorna. Då blir de stående och äter med huvudet över foderbordet och det minskar spillet rejält. Det verkar fungera. Vi märker stor skillnad.

När vi kommer ut på morgonen tar vi undan det foder som de ratat. Som människa ser man inte stor skillnad men fåren är kräsna och vissa strån vill de helt enkelt inte äta. Ratorna använder vi som täckmaterial i odlingen så dem tar vi undan och lägger i en storsäck. Sedan häller vi ut kraftfodret på foderbordet och går och hämtar vatten. När vi kommer tillbaka så har de ätit upp alltihop och vi kan fylla på med hö eller ensilage.

I veckan var det också dags att ge dem selen. Sex veckor innan lamning ska de ha selen som vi blandar ut med kraftfodret. För att få selenet att fastna på kraftfodret sprejar vi det med lite vatten först. Det är ett smidigt sätt att få i alla det selen de behöver. Vi upprepar sedan detta två veckor innan lamning.

Baggarna ska inte ha kraftfoder och nu när Totoro inte betäcker tackorna längre så har han blivit så frustrerad så han inte är riktigt snäll mot dem.

Han och Enok (vår sällskapsbagge) har därför fått flytta ut i ett eget krypin. Vi har byggt ett vindskydd av en gammal studsmatta och några begagnade aluminiumplåtar som vi ställt mot ladugårdsväggen och byggt en hage i.

Hagen går en bit utanför vindskyddet så de kan välja att vara ute eller inne. Sedan de fick flytta ut dit har det blivit lugnare både bland baggarna och bland tackorna.

Baggarnas hage vetter mot gårdsplanen och vi tror att de uppskattar att de kan följa med vad som händer på gården.

De är nyfikna och står alltid och tittar på vad vi gör.

Första året när vi skulle klippa klövarna på fåren var det jättejobbigt. Vi kände oss osäkra och var väldigt tafatta i vår hantering. Vi försökte sätta fåren på rumpan och sedan klippa klövarna. Fåren ville inte vara still och vi var helt genomsvettiga innan vi var klara. Även året därpå var det kämpigt och det har blivit en syssla som vi lite bävar för. Det är inte speciellt svårt men det finns alltid en risk för att man klipper för mycket så att det börjar blöda. Står inte tackorna still så ökar naturligtvis den risken. Sist vi klippte så hade jag byggt en stol där man kan spänna fast tackorna och då gick det mycket lättare. Ändå var det ett bök att fånga vin varje tacka och få dem in i stolen så vi kunde börja klippa. Vi stressade nog upp och vilket fåren förmodligen kände av för om vi minns rätt så var vi helt genomsvettiga även förra året.

Att hantera fåren blir lättare och lättare ju längre vi har dem. Det är inte så konstigt men väldigt skönt. I år började vi med att stänga portarna så att alla fåren var inne. Sedan satte vi upp grindar som delade av utrymmet i två och så delade vi av den ena halvan i två mindre avdelningar med en grind emellan. Det hela gick lugnt till och fåren var nyfikna och ville vara med hela tiden. När vi öppnade grinden så gick en tacka in till klippstolen och vi satte fast henne. Det var en av våra äldsta tackor och hon stod lugnt och stilla tills alla fyra klövarna var klippta. Sedan släppte vi ut henne till den andra halvan. I och med att fåren hela tiden kunde ha kontakt via grindarna så stressade de inte upp sig alls. Sedan öppnade vi grinden och nästa tacka gick självmant in till klippstolen. Efter två tackor gick jag och gjorde annat för Jonas kunde lätt ta hand om det hela själv. 

Jag har funderat lite på vad vi har gjort för fel tidigare. Det känns som om klippningen har tagit en halv dag förut och nu var vi klara tjugo över nio på morgonen. Första året hade vi alla tackorna i utrymmet där vi klippte dem. VI skrev upp vilka vi hade tagit och trängde inte ihop dem vilket gjorde att vi jagade runt en hel del. Förra året (eller om det var året innan) har jag för mig att vi jagade rätt på en tacka tog ut henne och klippte henne och släppte tillbaka henne igen.

Förstår inte riktigt hur vi tänkte men nu har vi hittat en modell som vi kommer att köra varje år. Inget jagande över huvud taget. Det var bara en av våra nya rekryter född i våras som var en aning nervös men alla andra var helt lugna. Nu är alla klippta och i veckan ska vi släppa in baggen Totoro och hans kompis Enok.