Anni-Frid och Agneta ska snart också få manligt sällskap. Vi har funderat fram och tillbaka och bestämt oss för att skaffa galt. Då behövs ytterligare ett grishus och eftersom vi tycker att det fungerat så bra med hästsläpet hittills så letade vi fram ytterligare ett billigt obesiktigat släp. 
Det var inte speciellt snyggt. Det första som behövde göras var att montera bort allt löst. Grisar kliar sig mot allt och de är rätt hårdhänta så allt löst kommer ändå att försvinna. 
Sedan tog vi en burk färg och bättrade på utseendet. 
Det kommer inte att hålla och det är bara kosmetika men det kändes ändå bra att få lite lugnare utseende på något som ska stå väl synligt bredvid grönsaksodlingen.
När grisarna har fått mat i var sin hög så fyller vi på vatten i deras ho. Ibland är den omkullvält så det är viktigt att kolla så de verkligen har vatten. 
Döm om vår förvåning när vi kom upp och Agneta var som vanligt. När dörren öppnades på morgonen vädrade hon mat och började vråla som vanligt. Oftast tycker jag att hon är rätt odräglig när hon håller på så – men nu så kändes det fantastiskt roligt. Hon var helt enkelt som vanligt. Enligt en mycket värdefull kontakt vi har så kan gyltor bli så där när de brunstar. Det kan helt enkelt vara hormonerna som spelar dem ett spratt så att de tappar matlusten och blir hängiga. Skönt att hon mår bättre för det är inte roligt med sjuka djur. 
