Vi har tänkt lite vidare sedan vi skrev vårt förra inlägg Livsmedelssäkerhet enligt MSB. Vi har fått en del reaktioner i meddelanden men få verkar vilja diskutera den här saken i kommentarsfältet. De kommentarer vi fått är att texten är tänkvärd, absurd, hårresande och befängd.
En av frågorna vi ställde oss i förra inlägget var hur vi skulle kunna få maten att räcka till vid ett drivmedelsstopp. I Sverige idag produceras i princip ingen mat alls utan hjälp av dieseldrivna maskiner då alla traktorer i Sverige går på diesel eller de ”hållbara” bränslena RME och HVO.
RME och HVO är dieselersättare gjorda av material från växter och djur. För att skapa RME och HVO går det åt stora mängder diesel. Vi vet alla att vi behöver sluta bränna diesel av klimatskäl och några inser också att den fossila energin kommer att bli allt dyrare att utvinna och på senare tid har det blivit allt tydligare att vi även av beredskapsskäl skulle behöva komma bort från fossildrivna maskiner.
Enda sättet som vi ser det är att decentralisera livsmedelsproduktionen och låta fler människor producera maten i mindre sammanhang. Det är inte ekonomiskt effektivt eller rationellt i dagens perspektiv, när den fossila energin finns tillgänglig och är så billig, men det skulle öka vår resiliens om vi var mindre beroende av fossila insatsvaror.
Det skulle också innebära att en större andel av människors inkomst skulle behöva läggas på mat. Det är inte många årtionden sedan som vi la över 30 % av vår inkomst på mat men idag lägger vi cirka 12 %. Vi skulle alltså kunna lägga mindre på renoveringar, semesterresor och spabad och mer på mat vilket låter som en lite trist men mycket klok idé.
Redan idag kan ett hektar mark avlöna minst 2 heltider vid småskalig grönsaksproduktion. Samma hektar kan inte försörja någon alls om man istället odlar spannmål med maskiner. Skulle alingsåsarna bara äta grönsaker producerade inom sin egen kommun skulle vi behöva vara cirka 400 producenter i Östängs skala och då odlar vi en hel del mer än André i MSB:s reklamannonser. (se tidigare inlägg i länken ovan)
Vi tycker att myndigheterna skulle behöva bli mycket mer proaktiva och underlätta för så många som möjligt att producera så mycket mat som möjligt så nära konsumtionen som det bara går. Det ökar resiliensen och minskar resursslöseriet även om det inte är ekonomiskt effektivt just nu. Matsvinnet blir mindre och kvalitén på det vi äter blir bättre. I det här inlägget så tänkte vi diskutera ägg och vad som skulle krävas för att göra äggproduktionen resilient och resurseffektiv. Vi tänker oss äggproduktion på fyra olika nivåer.
– Hushållshöns, 5 hönor
– Äggproduktion som bisyssla, 200 hönor
– Småskalig äggproduktion, 1000 hönor
– Industriproduktion av ägg (10 000 – 2 000 000 hönor)
Vi själva började med äggproduktion som bisyssla till annan produktion på gården men vi har i stort sett slutat sälja ägg. Skälet är att det svenska regelsystemet, som är en tolkning av EU-regler, kring fågelinfluensan gör att vi måste ha hönorna instängda hela vintrarna. Förra vintern försökte vi ha dem i växthuset men det blev alldeles för varmt och vi kunde inte vädra om vi ville följa reglerna. Vi var då de enda som producerade ägg till försäljning i vår kommun. (Det finns de som säljer lite på hobbynivå till grannen också förstås men övriga som säljer i vår REKO-ring kommer från grannkommuner och en del kör över fem mil)
I Sverige äter vi 247 ägg per person och år. I Alingsås kommun bor 42 000 människor. Det innebär att vi skulle behöva producera 10 374 000 ägg per år bara för att försörja alingsåsarna med ägg. (42 000 * 247).
Det innebär 28 421 ägg om dagen. (10 374 000/365). Inte ens moderna värphybrider värper ett ägg om dagen, men det är nära. För att göra det enkelt för oss så kan vi säga att det behövs 30 000 hönor i Alingsås kommun om alla alingsåsare ska äta lokalt producerade ägg.
När vi själva hade som flest hönor så hade vi 120 stycken fördelade på två grupper. Det skulle alltså behövas 250 småskaliga producenter som har äggproduktion som bisyssla i vår storlek bara i Alingsås. De finns inte och vi har svårt att se att de skulle kunna finnas i framtiden heller.
Förr var hönor vanligt förekommande i många villaträdgårdar även i stan. Hönor pickade i trädgården, gödslade träden och åt upp rönnbärsmal. De fick matrester från hushållet och kanske lite korn eller annan säd emellanåt. De fick i alla fall inte pelleterat kraftfoder bestående av fiskmjöl med alla transporter som det innebär. Ville man ha hönor så skaffade man sig det utan att fråga någon men idag regleras allt som har med matproduktion av lagar, regler och förordningar.
Hushållshöns
Om vi leker med tanken att vi helt decentraliserar äggproduktionen så att hönsen får bo i små grupper om fem stycken så skulle vi behöva 6 000 hushåll i Alingsås som skaffade höns. 6 000 hushåll som skulle skicka in punkterna nedan som enligt miljö- och hälsoskyddskontoret i vår kommun krävs för att man ska få ha höns i tätbebyggt område.
- Vilken fastighetsbetäckning ansökan gäller.
- Sökandes namn, adress och personnummer.
- Fastighetsägarens namn och adress om annan än sökande.
- Antal höns och tuppar.
- Ritning på hönshus.
- En redovisning för att man har kontrollerat med grannar vad de anser om förslaget. Med fördel kan ett påskrivet grannyttrande från var och en av de berörda grannarna bifogas. (grannar har inte vetorätt utan miljöskyddsnämnden beslutar men beaktar då eventuella negativa yttranden från grannar).
- kartbild över tomten med hönshus och eventuella staket för hönsen utritade.
- redogörelse för vad man gör med restprodukter från hönsen.
Snacka om byråkratisk lösning. Vill man öka den lokala äggproduktionen så skulle man kunna tänka sig att man istället för ovanstående lista bestämde att ALLA som har en trädgård får ha fem hönor utan tupp om man ser till att de har det bra och följer jordbruksverkets regler samt ser till att inte råttor kommer åt fodret. Blir det sedan klagomål så får man titta på det då. En lista som den ovan innebär att många avstår från att skaffa höns och få får vi inte de 6 000 hönsägare vi behöver.
Fördelen med detta blir dessutom dels att hushållavfall inte behöver transporteras till den kommunala komposten utan omvandlas till hönsbajs som sedan kan användas som gödning i den egna trädgården. Det i sin tur minskar inköpen av blå korn och andra köpta gödselmedel. Det skulle också minska pyralidskadorna som drabbat många hobbyodlare som köpt in gödselmedel.
Äggproduktion som bisyssla
Ska du ha hönor för att sälja ägg så måste du upp i antal för att det ska vara lönsamt. Det är dyrt med hönsfoder så du behöver över 200 hönor för att kunna köpa foder i bulk som du sedan förvarar i en silo. Då blir helt plötsligt sista punkten i listan ovan relevant för med 200 hönor blir det mycket hönsbajs. Om den här formen av besättningar ska serva alingsåsarna behövs det 150 besättningar på landsbygden runt om i kommunen. Men då krävs maskiner för att producera foder, packmaterial, transporter av foder, transporter av gödsel och transporter av ägg. Det mesta av dessa transporter sker med hjälp av fossil energi. 150 personer skulle behöva skaffa en äggstämpel (alla som har mer än 50 hönor behöver en sådan) och anmäla sig som primärproducenter till länstyrelsen och också anmäla sig som foderproducenter om hönorna äter något som produceras på gården. Dessa 150 personer kommer att ha en syssla som de inte kan leva av men som ändå tar mycket tid, de måste hålla hönorna instängda vid larm om fågelinfluensa och i övrigt följa alla regler och bestämmelser som finns på jordbruksverkets webbsida. Där står allt ifrån sittpinnelängd, fodertrågscentimeter per höna, minsta yta för golvyta och rede och regler för tillsyn m.m. Personerna måste utöver att ta hand om hönor även upparbeta säljkanaler och åka på reko-ringsutlämningar e.dyl.
Småskalig äggproduktion
Tänker vi oss istället att vi ska ha personer som ska kunna försörja sig på sin äggproduktion så måste vi upp i besättningar på 1 000 hönor eller mer. Då räcker det med att 30 personer i Alingsås kommun sadlar om för att bli äggproducenter. Då kan du definitivt köpa bulkfoder och har tid att ta hand om djuren och upparbeta säljkanaler. Du måste då förutom det som gällde för producenterna ovan bygga ett godkänt äggpackeri, genomlysa 1000 ägg om dagen och utföra salmonellakontroller regelbundet.
Industriproduktion av ägg
Idag produceras de flesta äggen i Sverige på större anläggningar där hönorna räknas i många tusental eller i några fall i miljoner. De flesta som har varit inne i en sådan anläggning känner tveksamhet inför att äta den typen av ägg när man sett miljön som hönorna lever i. Frigående höns inomhus kan låta bra men det innebär upp till nio hönor på varje kvadratmeter. Förutom att det är frågan om djurplågeri så blir det också ett system som kräver massor av fossil energi för foderframställning, fodertransporter, packmaterial för äggen, transporter av äggen och ett gödselberg som heter duga.
Leker vi nu med tanken på att en större kris drabbar Sverige så vi inte får tillgång till importvaror. Då är det bara hushållshönorna som skulle kunna fortsätta. De andra produktionsformerna skulle varken kunna få tag i foder eller bli av med äggen. Det är en ganska oroande tanke. Speciellt om man tänker lite vidare och inser att det gäller all matproduktion.
Så vad borde MSB göra?
Enligt oss så är det sådana här diskussioner som MSB borde fundera kring och sedan konfrontera andra myndigheter så vi får en kraftig minskning av regler och byråkrati. En samordning mellan alla myndigheter måste till för att underlätta all form av småskalighet inom livsmedelsproduktionen på alla områden. Alla som vill bidra genom att producera livsmedel i mindre skala ska uppmuntras, stödjas och applåderas. Vi kommer att behövas!
Goda nyheter
I höst har Alingsås kommun fått en ny äggproducent. Om fyra veckor kommer vår långgrannes hönor börja värpa och då kan vi skicka våra äggkunder dit. De som har köpt våra ägg till nu är människor som tycker våra ägg smakar mycket bättre än affärens och som inte vill stödja industriproduktion av ägg. Det känns bra. Hennes mål är att på sikt öka till 1000 hönor och sedan behöver Alingsås kommun bara ytterligare 29 äggproducenter i den storleken.
