Kategori: ladugård (Sida 5 av 5)

Idag har vi haft besök av Agneta och Lasse som ville hjälpa till att jobba. Vi tycker verkligen om när vi får sådana besök för då sporras vi att ge oss på projekt som vi annars inte hinner med eller vågar starta upp. Lasse är mycket duktig på att fixa saker så honom satte vi på att justera dörrar. Dörrar som inte går att stänga helt eller som går upp av vinddrag kan vara verkligen irriterande men problemen är inte så akuta så vi prioriterar upp dem på ”att göra-listan”. Dörren till vårt sovrum till exempel har vi stängt med hjälp av en fotpall för att slippa få in kelsjuka katter nattetid. Det fungerar men är lite irriterande. Nu har vi inte en enda krånglande dörr inne i vårt hus längre! Alla våra dörrar går att stänga och förblir stängda. Dessutom hann Lasse ge sig på pardörrarna till slungrummet och lyckades få loss dem från de rostiga gångjärnen. Nästa gång vi slungar honung kommer vi förmodligen att kunna göra det i slungrummet och slippa släpa in slungan och övrigt material till vårt kök.

Vi andra sopade ladugårdsväggen och började även måla den med slamfärg. Tog en ”före” bild men ”efter” bilden får vänta för vi hann långt ifrån klart. Röd slamfärg på ladugårdar och uthus är klassiskt i Sverige och vi är väldigt glada över att även våra uthus är målade med slamfärg. Den främsta orsaken till det är att man inte behöver skrapa bort gammal färg när man ska måla om. Vi tog var sin vanlig piasavakvast och borstade ladugården. Det tar ganska lång tid men inte till alls så lång tid som det skulle ta att skrapa hela ytan. Hela ena väggen var sopad på ett par timmar och sedan kunde det roliga börja. Slamfärg är gjord på vetemjöl eller rågmjöl, vatten och tillsatt pigment. Ibland är den även förstärkt med linolja som gör att den fäster bättre men ger också färgen en liten hinnbildande egenskap. Vanligaste slamfärgen är Falu rödfärg som från början var en restprodukt från Falu koppargruva. Fram till 50-talet levererades rödfärgen som torrsubstans som rördes ut på plats med mjöl och vatten men nu köps färgen oftast färdigblandad.

Rödfärg har använts i Sverige sedan 1500-talet och man upptäckte tidigt att färgpigmentet hade en konserverande effekt. Under 1700-talet var brist på virke ett stort problem så då fick rödfärgningen av hus och uthus ett uppsving. Att rödfärga sina hus var länge en statusmarkör tills de dyrare linoljefärgerna slog igenom. Den som hade råd att måla huset med linolja valde ofta att göra det medan uthus och ladugårdar fick fortsätta vara röda. Inne i Alingsås finns flera hus där fasaden mot gatan målades med dyr linoljefärg medan väggarna in mot gården fick vara röda.

En lada är hög och vår ställning är upptagen men som tur är så har vi en lång aluminiumstege som är lätt att flytta runt och räcker ända upp till taket. Lite svajigt att klättra upp så högt men ok när man bara ska borsta och måla och slipper skrapa.

Ytterligare en fördel med slamfärg framför täckande färger är att det ofta räcker med en strykning. Börjar man med trären yta kan det behövas två strykningar men är fasaden målad förut så räcker det oftast med en. En fasad målad med slamfärg ska inte behöva bättras på förrän om tio år.
Runt dörrarna ska vi måla vit linoljefärg. Där har vi behövt skrapa men det var inte speciellt ansträngande eftersom det är så länge sedan det målades så är nästan all färg borta. Att man målar vitt runt dörrar fönster och på husknutar kommer sig tydligen av att man  inte hade belysning förr. Då blev det lättare att orientera sig om vissa partier var vitmålade. Portarna kommer vi att måla den dag vi har kommit överens om vilken färg de ska ha.