Kategori: lamm (Sida 3 av 13)

Årets lammning är över och vi fick 11 tacklamm och ett bagglamm. Bagglammen brukar vara aningen tuffare och busigare än tacklammen så vi tänkte att vi nu hade fått en relativt lugn grupp. Men så fel vi hade.

Gotlandsfår brukar vara väldigt strikta med vilka lamm som får dia. Det är inte alltid lätt att få en tacka att acceptera några andra lamm än sina egna. När man släpper ihop nya lamm och tackor med varandra så brukar tackorna vara noga med att markera att inga andra lamm än de egna får komma i närheten. Det är vanligt att tackor både sparkar och stångar lamm som kommer för nära.

I år har vi dock fått ett riktigt rövarband. Det började med att lamm nummer 20004 tog sig friheten att tjuva mjölk från andra tackor än sin egen när tackorna stod och åt. Normalt så diar lammen från sidan men 20004 smög fram bakom tackan och tjuvade mjölk. Om tackan började sparka gick hon vidare till nästa och tjuvade där tills den tackan började sparka och då fortsatte hon till nästa. De andra lammen hängde ganska snart på och nu är det väldigt jobbigt för tackorna.

Det normala är annars att när tackorna äter så ägnar sig lammen åt att springa av sig och skutta och hoppa men i det här gänget så är det istället så att alla lammen tjuvdricker så mycket de bara kan.

Den åttonde april födde tackan Edna två lamm som fick heta Felix och Felicia. De flesta av våra lamm har i år vägt över fyra och i många fall över fem kilo men Edna som är en förstagångslammare hade svårt att hålla vikten i slutet av dräktigheten så Felix vägde 3,8 kilo och Felicia 3,4 kilo.

Det visade sig att Edna bara hade en spene som fungerade. Eller rättare sagt vi kunde mjölka ur mjölk ur båda spenarna men lammen drack bara ur den ena. Eftersom Felix var mer framåt och dessutom vägde mer än sin syster så gick Felicia inte upp i vikt. Varje gång hon försökte dia så blev hon undanskuffad av brorsan. När vi insåg detta så började vi stödmata henne med mjölkersättning. Problemet är bara att hon hatar att dricka ur flaskan så vi har fått prova oss fram tills vi hittade en napp med lagom rinn i. Sedan fick vi trycka fast Felicia mellan knäna och tvinga i henne flaskan.

Till att börja med matade vi henne många gånger varje dag men nu sedan de flyttat ut på storbetet så ger vi henne flaskan två gånger om dagen. Ända fram till nu har hon knappt lämnat sin mammas sida och hon vill inte leka med de andra lammen.

När vi har flaskat henne så skriker hon efter mamma och vi får hjälpa henne att hitta tillbaka. Jag vet inte hur länge vi kan hålla på med detta men så länge vi får fatt på henne varje gång vi kommer ut med flaskan så får vi fortsätta. Här springer hon till höger i bild och letar efter mamma.

Brorsan växer som han ska men hon hade inte klarat sig utan extra tillskott. Ju äldre lammen blir desto mer äter de gräs och örter så kanske kan vi klara henne tills hon kan föda sig själv. Felix är tydligt större än Felicia.

Så här vill man att det ska se ut. En tacka med bra hull som har två lamm som samtidigt kan dia och viftar på svansen så man ser att de dricker.

Fåren mår bra ute på stora betet. Där finns gräs men också mycket blommor och örter. De har träd för skugga och regnskydd och mycket sten som hjälper dem att hålla sina klövar friska.

Lammen älskar att klättra och hoppa på bergen.

Men Felicia har allt ett speciellt ställe i ens hjärta.