Kategori: permakultur (Sida 1 av 6)

Permakultur på Gotland

Sedan 2014 träffas vi varje år för att hjälpa varandra att ”designa” våra liv. Helena, Helena, Pella, Susanne, Miriam och jag. Denna gång saknade vi Miriam. Fokus brukar vara på platsen eller sammanhanget där vi ses. Vi började 2014 på Östäng och sedan har vi träffats på följande platser:

2016 Skenora gård

2017 Sven Nils

2018 Kosters Trädgårdar

2019 Östängs Gård

2020 Elfvabjer

2021 Skenora och Kosters Trädgårdar

2022 Skåne

2023 Gotland

Anledningen till att vi i år träffades på Gotland var att Helena U har flyttat dit. Hon hyr ett fint litet hus på en gård där vi kunde hålla till.

Huset är invändigt fint renoverad och eftersom vi precis påbörjat inomhusrenoveringen blir man extra uppmärksam på färgsättning och detaljer.

Första dagen var vi inbjudna att delta i en dag kring det lokala småskaliga fisket på Gotland. Ingen av oss sysslar med fiske men all lokal matproduktion har på många sätt liknande utmaningar och möjligheter så det är ändå intressant. Först lyssnade vi på ett föredrag av Andreas Pettersson från Länsstyrelsen som berättade att 80% av all fisk som fångas i Sverige inte används till humankonsumtion utan till djurfoder. Det är en helt absurd siffra. Vi riskerar utfiskning av haven för att föda våra djur på land och där går massor av energi åt till ingen nytta. Det produceras cirka fem miljoner ton fiskmjöl i världen och huvuddelen går till att sedan föda upp annan fisk, fjäderfän och pälsdjur. Det finns bara 17 fiskare kvar på Gotland. Målet för den småskaliga fiskeproduktionen på Gotland är att huvuddelen av den fisk man tar upp ska gå till humankonsumtion. Fisk från Östersjön har dåligt rykte och därför har man inom de projekt som gjorts på Gotland skickat fisk på analys för att se hur mycket kvicksilver, dioxiner och PCB som fisken innehåller. Mätningarna visar att fisk som fiskas runt Gotland innehåller miljögifter långt under gränsvärdena.

Efter ett pass med intressanta föreläsningar blev vi bjudna på en trerätters lunch gjord på råvaror från Gotland. Förrätten var baserad på Id, huvudrätten på lamm och efterrätten bestod av glass. Väldigt gott och roligt att få provsmaka och kunna diskutera olika smaker.

Efter lunchen gav vi oss av mot havet och tog en promenad vid Baju fiskeläge.

Skönt att komma ut och röra på sig och att promenera är alltid bra för samtal.

I år hade vi planerat att ägna vår träff åt allmänna upplevelser och rundor kring oss allihop istället för att fokusera på en enskild person och dennes verksamhet.

Vi känner varandra väldigt väl vid det här laget och tilliten i gruppen är stor vilket gör att vi alla mår bra av att lyfta saker och vända och vrida på våra möjligheter och utmaningar i gruppen. Att få en stund där allas uppmärksamhet riktas mot en för att verkligen lyssna och förstå är väldigt nyttigt.

Vi ställer frågor för att förstå och hjälps åt att fundera över problem och tankar. Det som tas upp under en runda återkommer sedan under måltider och promenader och vi känner alla att vi kan be om hjälp med råd och tankar även om det ofta räcker långt med att få berätta och sätta ord på sin egen verklighet.

Vi brukar ha rundor varje gång vi träffas där var och en kortfattat får uppdatera oss andra men den här gången ägnade vi mycket tid åt var och en vilket gjorde att vi fick ta några per dag då rundorna tog lång tid.

En av talarna på fiskedagen var Markus Wahlgren från Stora Coop i Visby. Han bjöd in oss till ett studiebesök i butiken för att titta på hur de hanterar hållbarhetsfrågor och svinn. Vi kände oss nog alla ganska tveksamma – men vad sjutton. Alltid lär man sig något.

Det visade sig bli ett väldigt trevligt och framför allt inspirerande besök. De har mycket medvetet satsat på att få ner matsvinnet i butiken och tänker annorlunda och inte så lite galet. De säljer billiga kassar med varor som är utgående.

De tar emot studenter en gång i veckan som får köpa skadade och utgående varor extremt billigt. De torkar bröd och bullar och gör skorpor och ströbröd. De levererar pasta och bröd till ett lokalt företag som bränner sprit och de tar även hand om skadade kaffepaket och gör likör. De tillverkar även handspriten som finns i entrén på restprodukter.

Det som inte kan användas på något av alla dessa sätt hamnar slutligen i den rostfria maskinen Håkan som förvandlar matsvinn till kompost på 24 timmar. Komposten säljs sedan som jordförbättringsmedel i butiken.

Coop Visby har en helt egen estetik som inte riktigt ser ut som vanliga Coop. De har också en hel del mer eller mindre galna idéer.

Som att starta en second-handavdelning.

Eller att starta ett eget skivbolag.

Eller att ge ut en diktsamling av en av sina anställda.

De har också en stor avdelning helt dedikerad till mat producerad på Gotland och där finns mycket att välja på. De säljer också den fisk som vi hörde om dagen innan och en av dagarna åt vi en mycket god fisksoppa som Helena lagat på gotländsk fisk.

När Markus tog över Stora Coop i Visby låg svinnet på 120 ton per år. Nu är de nere i 7 ton per år och de jobbar ständigt på att bli bättre. De har fått massor av utmärkelser och tar emot studiebesök från andra butiker som vill jobba i mer hållbar riktning från hela världen. Det som gjorde mest intryck var nog ändå att de verkade ha stort fokus på att lyfta sina medarbetare och ta till vara deras olika färdigheter, nördkvalitéter och förmågor på ett kreativt sätt. Det verkade helt enkelt roligt att jobba på Coop i Visby.

Sen var det återigen dags för en promenad, denna gång i Brucebo naturreservat strax norr om Visby.

Fina utsikter, grottor, vackra stenstränder och slånsnår att ta sig igenom.

Promenaden slutade vid konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruces konstnärhem från sekelskiftet .

Speciellt imponerad blev jag av deras jordkällare. En sådan hade det inte varit fel att ha.

Ett stenkast från Helenas hus ligger Boge Bränneri som tillverkar hantverksmässig smaksatt sprit.

Vi hade turen att få en guidad visning av Hanna som är en av delägarna.

Förutom att visa oss lokalerna så fick vi en genomgång och en möjlighet att provsmaka sex av deras produkter.

Akka, Britta, 1829, Långmyre, Hallon och Björnbär/sichuan.

Fokus på våra träffar är alltid på lokalproducerad hantverksmässigt framställd mat och dryck och det diskuteras mycket smakämnen och processer för att producera mat på ett hantverksmässigt sätt. Vi äter alltid gott och prövar lokala ostar, korvar, drycker och restauranger.

Alla måltider är ackompanjerade av samtal om stort och smått. Aromer i olika rökta produkter, kemi i växter, lästa böcker, sedda filmer och kriserna i världen.

Det är en ynnest att en gång om året få hänga med de här starka, kloka kvinnorna som har så mycket att ge och som dessutom är väldigt trevliga.

Sista dagen hälsade vi en stund på Helenas hästar innan vi gav oss av mot Visby där vi vandrade omkring ett par timmar innan båten skulle gå.

Tack Helena U för att du tog emot oss och tack allihop för att ni finns och gör så mycket gott här i världen!

Biokolstankar i november

Vi har skrivit om biokol förr. Vi har prövat att göra biokol. Dels i en kakburk i pannan men det blir väldigt lite biokol i en kakburk som dessutom går sönder efter några gånger.

Vi har också prövat att göra biokol i ett öppet badkar och det fungerade bättre men det var mycket som inte blev förbränt och vi hade inte tid att följa upp projektet.

När jag var på Koster senast fick jag se en annan biokolsmodell i form av en kon med tappkran i botten. Den lär fungera bra.

Nu är säsongen slut och jag har tagit mig ner till stugan i Tylösand på min årliga retreat. Då kommer tankar på allt möjligt. Nu ska jag tänka tankar klara och göra såplanering i lugn och ro samt läsa böcker, gå promenader och börja träna upp konditionen inför vintern. Det är ett stort privilegium att ha den här möjligheten. (Tack svärmor Ingrid för att du spenderade din första sommarlön på att köpa stugan!)

Idag har jag suttit med såplaneringen hela dagen men efter många timmar vill man göra något annat så då läste jag FOBO:s lilla skrift Svart jord – Terra preta skriven av Karin Jansson. Texten från skriften finns även på nätet.

Där kan man bland annat läsa att träkol i jorden ger följande fördelar:

  • Förbättrad tillväxt
  • Minskade utsläpp av metan
  • Minskade utsläpp av kväveoxid
  • Minskat behov av gödning (10%)
  • Minskat läckage av näring
  • Kolet lagras under lång tid
  • Minskar försurning i jorden
  • Minskad risk för att aluminium löser sig
  • Förbättrad jordstruktur genom fler jordaggregat
  • Förbättrad vattenhållning
  • Ökad mängd lättillgängligt kalcium, magnesium, fosfor och kalium
  • Ökad mikrobiell andning
  • Ökad mängd mikroorganismer
  • Stimulerar kvävefixering hos baljväxter
  • Ökning av mykorrhiza
  • Ökad katjonbyteskapacitet

För att få alla fördelar krävs minst fem kilo träkol per kvadratmeter men redan ett kilo kol ger betydande förbättringar. Källa: http://terrapreta.bioenergylists.org/

Fem kilo träkol per kvadratmeter i min odling ger 86 bäddar a 12 kvadratmeter = 1032 kvadratmeter gånger fem kilo = 5160 kilo träkol!!! Målet får nog istället bli det lägre värdet på ett kilo kol per kvadratmeter vilket gör att jag behöver komma över 1032 kilo biokol… Det kanske inte blir gjort på en säsong utan får ses mer långsiktigt.

Jag blir sugen på att göra experiment men vet att när säsongen väl är igång så är det svårt att få tid. Jag skulle vilja välja ut några grödor där jag odlar fler än en bädd och ladda den ena med biokol och se om det blir skillnad. Några saker jag i så fall behöver fundera vidare på är:

  1. Vad ska jag ladda kolet med? Ska man använda biokol i odlingen så är det viktigt att tänka på att kolet i början drar till sig näring så växterna får mindre att tillgå om du inte först laddar biokolen med t.ex. gödselvatten – men då är det svårt att veta om det är gödselvattnet eller kolet som ger eventuellt större skördar.
  2. Var får jag tag i biokol? Jag inser att våra kakburksexperiment från förra inlägget om biokol inte är gångbart.

Jag har skrivit ett mail till en lokal hembygdsförening som gör en kolmila varje år och frågat om man kan köpa av dem och det verkar som om jag får positiv respons. I så fall så kanske jag snabbare kan nå upp i den kvantitet jag vill. Löser inte det sig så får jag i vinter tända ett par badkar så jag har biokol till våren eller pröva den metod som Rotad i Vånga förespråkar. Jag måste undersöka detta närmare.

Wae Nelson är en biokolsfantast som berättar om alla fördelar i sitt TedX talk.

När man ska tillverka biokol krävs en syrefattig process som kallas pyrolys. För att något ska brinna krävs syre och när trä brinner bildas aska. Om trä upphettas utan tillgång till syre förkolnar det och istället för aska får du biokol. I häftet beskrivs en biokolstillverkningsprocess som Folke Günter har använt sig av. Folke var en svensk biokolsfantast som vi träffade första gången på vår Permakulturkurs på Ankhult 2012. Han gör biokol en en stor tunna som han vänder upp och ner i en ännu större tunna. Den inre tunnan fylls med trävaror, pinnar, spån och sedan eldar man i den yttre tunnan. Fördelen med den här processen är att rökgaserna som bildas i den inre tunnan kommer ut i elden i den yttre tunnan och förbränns där. Det ger också möjlighet att skapa mer biokol än kakburksmodellen.

Biokol ska ge speciellt stor effekt på mullfattiga jordar då egenskaperna motsvarar mullens. I Kenya har SLU gjort experiment med biokol i majsodlingen. Försöken visar att skörden kan fördubblas. I jordar med mycket kol har man sett höga innehåll av mykorrhiza och svampar.

Terra Preta eller den svarta jorden beskriver de jordar man funnit i Amazonas med 1-2 meter djupa jordlager med stort kolinnehåll. De har visat sig vara självgenererande och bygger upp sig själva med cirka en centimeter per år.

Jag har mullfattiga, sura, näringsfattiga jordar även om de är bra mycket bättre på många sätt nu än när jag började för åtta säsonger sedan. Då var det mycket ont om mask men nu är jorden full av liv. Som odlare vill du dock alltid bli bättre och på alla möjliga sätt bidra till tjockare jordlager och rikare mikroliv.

Jag kommer i alla fall att använda biokol i mina framtida komposter. Ett bra sätt att hindra näringsämnen från att läcka ut från komposterna är att lägga ett lager biokol i botten på komposten. Den kommer att suga åt sig mycket av det som vill läcka ut.

Är det någon där ute som jobbar medvetet med biokol? Dela gärna med er av era erfarenheter i så fall.

Ogetingsommar 2

För två år sedan skrev vi ett inlägg om att det var ont om getingar. Det fick rubriken Ogetingsommar.

Även i år har det varit obehagligt tyst. Även när vi håller på med äppelmust och temperaturen är tillräckligt varm för att insekter ska flyga så kommer det inga getingar för att ta för sig av musten. Detta är naturligtvis inget bevis för att mängden insekter minskar, på samma sätt som en varm sommar inte är ett bevis för ett varmare klimat. Men det är ändå oroande.

i förrgår fick jag se något glädjande. En bålgeting kom brummande när jag höll på med bina. Det var tydligt att den flög runt och försökte få tag på ett bi.

Kuporna har inga hål som är stora nog för en bålgeting men den landade på några fluster, flög omkring och var tydligt på jakt. Det är inte lätt att filma en flygande geting med mobiltelefon men den syns några gånger på filmen. Den är ju ganska stor.

Några sekunder senare dök den upp igen och nu hade den svårt att flyga. Den hade fått tag på ett bi och flög iväg. På filmen syns det hur den vinglar i luften.

Det finns en gammal tradition bland biodlare att tycka illa om bålgetingar eftersom att de äter bin och bilarver. Eftersom bålgetingar inte kan ta sig in i våra frigolitkupor så kan de inte döda ett samhälle utan bara nalla lite på mängden bin det finns i ett samhälle. Troligtvis får de lättast tag på gamla trötta bin som ändå snart kommer att dö. Jag har inget problem med det. Om den här fångsten gör att bålgetingen får bättre förutsättningar att överleva vintern så är det bara bra. Till våren hoppas jag att den bygger ett snyggt bålgetingbo på ett väl valt ställe där de inte stör oss för mycket. Törs vi hoppas på att vi får en getingsommar 2023?

« Äldre inlägg

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑