Kategori: permakultur (Sida 6 av 7)

Ridgedale permaculture

26 augusti, 2018 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I morse ringde klockan klockan fem och det var dags att gå upp för att åka på studiebesök i Värmland. En solig och sval morgon med vacker dimma över betet. Vi åkte och hämtade upp Sara hemma hos henne och Magnus i Sollebrunn och sedan gav vi oss av mot Dalsland. Eftersom vi nästan alltid jobbar med mustvagnen eller har arbetsdag när vi träffas så var det rätt skönt att åka bil ihop så vi hade tid att diskutera med varandra. Vi stannade för en kaffepaus utanför Köpmannebro och njöt av vacker utsikt och fint väder. Det kändes lyxigt att inte behöva ta hand om djur, gräva eller flytta något hemma på gården. Klockan tio var vi på plats på Ridgedale Permaculture och blev mottagna av Richard och Yohanna som ägt gården i Värmland sedan 2014. Ett halvår mer än vad vi ägt vår. Vi tycker att vi har uträttat rätt så mycket på vår gård men efter en dag på Ridgedale så bleknar det arbete vi utfört.

Vi började med att studera kartan över området och sedan gav vi oss ut och tittade på alla olika delar. Varje del kan lätt bli ett eget inlägg så det här får bli en överskådlig introduktion så följer fortsättningen i veckan som kommer.

Ridgedale har över 1200 kycklingar som ger lika många ägg varje dag. Äggen säljer de på REKO-ring, via äggprenumeranter och till butiker och restauranger. Eftersom de har så många hönor måste de ha ett godkänt äggpackeri och göra salmonellaprov tre gånger om året. Två av proven kan de göra själva men ett prov måste dessutom göras av veterinär. De har tre flyttbara ”äggmobiler” som flyttas var tredje dag med 400 hönor i varje. Vi tittade en hel del på gräset och jämförde även med grannens gräs och skillnaden var väldigt tydlig. På Ridgedale flyttar korna in på ett område först och sedan kommer hönorna. Gräset betas hårt och gödslas väl men lämnas sedan för att kunna återhämta sig ordentligt innan det betas igen. Förutom hönor för äggproduktion har de även broilerkycklingar som flyttas runt på cykelhjul. Lätta att dra för hand. Broilerkycklingarna behöver inga sittpinnar och inga reden så deras ”hus” blir väldigt mycket lättare att bygga och flytta. På vintern har de inte några broilerkycklingar och äggläggarna flyttar in i växthuset. Växthusets golv täcks med torv som sedan blandas med hönsskit under vintern. Detta används sedan att odla tomater i.

Förutom växthuset så finns flera caterpillartunnels på 4,3 meter breda och 25- 40 meter långa. De är lätta att sätta upp och flytta varje år.

För att spara steg finns vid varje odlingsyta en ställning med alla redskap. Bäddarna är 75 centimeter breda och redskapen är anpassade till den bredden. Eller rättare sagt så är bäddarnas bredd anpassade till de redskap som finns på marknaden.

Runt varje odlingskvarter finns ett vindnät. De går också in för att plantera barriärer av träd på flera ställen för att minska vindutsattheten.

Lunch fick vi i en av två gerar som finns på gården. Den andra geren används till föreläsningslokal eftersom de har kurser hela säsongerna.

Efter lunch fick vi titta på slakteriet och sedan gick vi runt själva en stund innan vi gav oss av till vårt pensionat Sillegården där vi ska tillbringa natten. När vi har mer tid ska vi skriva lite mer om varje område.

Projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri har fått stöd från EU:s jordbruksfond genom Leader Göteborgs insjörike.

Öppen gård 15 april

21 mars, 2018 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Välkomna att besöka oss på Östängs Gård den 15 april. Då är det Framtidsvecka i Alingsås så vi passar på att ha öppet på gården mellan 10.00 och 16.00. Vi kommer att ha guidade visningar klockan 10.00, 12.00 och 14.00 men du har också möjlighet att gå runt och titta som du vill. Förhoppningsvis kommer vi att ha nyfödda lamm man kan få gosa med. Den här våren är det annars väldigt svårt att säga vad vi har att visa upp. Om snön har försvunnit kommer vi förmodligen att ha hämtat hem två små gyltor men det vågar vi inte lova. Vi har i alla fall hönor, bin, ankor, katter och får. Vi odlar i fasta bäddar och har en skogsträdgård och en äppellund. Det krävs inte någon anmälan och det kostar inte någonting. ’

Välkomna önskar Ylva och Jonas

Öppen gård på Östäng

Permakulturdesign på Kosters Trädgårdar

19 februari, 2018 / Ylva Lundin / 2 kommentarer

Sedan i torsdags har jag (Ylva) varit med Pella Thiel och Miriam Thorén från Skenora Gård på Ingarö, Susanne Velander Vretare från gården Sven Nils i Mannarp och Helena Ullmark från gården Elfvabjer hos Helena von Bothmer på Kosters Trädgårdar för att göra en Permakulturdesign. Årets höjdpunkt! Det är fjärde gången vi träffas och gör den här typen av design. Första året träffades vi på Östäng, andra på Skenora Gård, tredje på Sven Nils och nu på Koster. Helena och Stefan von Bothmer har bott på Koster sedan många år. Helena har lång erfarenhet av Permakultur och de flesta av oss andra har gjort vår PDC (Permakultur Design Course) med henne som lärare.

Vi sammanstrålade i Göteborg för vidare färd upp till Strömstad där vi tog Kosterbåten ut till Sydkoster där Helena mötte oss. Första kvällen gick åt till att uppdatera varandra på vad som hänt sedan vi sågs sist för ett år sedan och att försöka sätta oss in i de behov som vi skulle försöka adressera på Kosters Trädgårdar. Platsen är redan designad utifrån Permakulturprinciper och vi funderade nog en hel del lite till mans på vad vi skulle kunna bidra med i designväg. Vi tog en rundtur i det tilltagande mörkret ner till växthuset där Helena sått en hel del i krukor som stod på underbevattningsmattor och golvvärmeslingor. Vi gick också ner och pratade med Anna och Ida i restaurangen och tog oss ett glas vin och inspekterade den nya tillbyggnaden som rymmer bageri, kylrum, frysrum, personalutrymmen och förråd. Själva restaurangen är byggd av halmbalar medan tillbyggnaden är gjord av träullit med takisolering av cellulosafibrer. Efter en kväll med många samtal utkristalliserade sig ett behov av att finna kopplingar mellan Kosters Trädgårdar och det omgivande lokalsamhället. Helena och Stefan har en tydlig vilja att påverka samhället i hållbar riktning och insikten om att vi aldrig är hållbarare än vårt omgivande samhälle får oss att inse att det inte räcker att designa den egna gården eller platsen. Därför blev vårt uppdrag att hitta kopplingar mellan Kosters Trädgårdar och det omgivande samhället genom att identifiera möjliga aktiviteter och samarbeten. Hur ökar man kontakterna? Hur får man fler kosterbor att samarbeta och bygga nätverk? Hur involverar man ungdomar och boende på Koster i en gemensam strävan efter ett gott samhälle där människor trivs och lever i samklang med naturen? Hur ökar man Kosters resiliens?

Befolkningen på Koster har minskat med 60 personer de senaste sex åren och är nere på runt 300 personer. Minskningen gäller alla åldersgrupper förutom de över 65. Andelen pensionärer är 42% och medelåldern är 55 år. Det finns fortfarande en skola på ön men den är ständigt nedläggningshotad. Problemet är inte att det saknas jobb på Koster för de finns. Problemet är snarare att fastighetspriserna är så höga så de hus som säljs går till fritidsboende med god ekonomi. Ett annat problem är att båtarna inte går så bra kvällstid vilket gör att det är svårt att pendla in till fastlandet om man bor på öarna.

När det gäller turisterna är situationen en annan eftersom turistströmmen ständigt ökar. Koster är fantastiskt. En lugn miljö med vacker natur. Årligen kommer ungefär 300 000 turister till Koster. Kosters Trädgårdar har ett rykte långt utanför Koster. Förmodligen har de flesta svenskar som intresserar sig för permakultur eller odling hört talas om Helena von Bothmer och det är årligen många, framför allt unga människor, som kommer till Kosters Trädgårdar som volontärer, wwoofare, praktikanter, kursdeltagare eller för att jobba i restaurangen. Från början drevs restaurangen av Stefan och Helena själva men nu drivs den av ett kooperativ. Det som odlas i trädgården utanför restaurangen och i växthuset en bit bort säljs i gårdsbutiken eller till restaurangen. Det finns dock ett stort behov av mer matproduktion under sommarhalvåret för att alla turister ska få mat ifrån ön.

Detta är bakgrunden till den designuppgift som vi tog oss an. En design som utgår ifrån permakulturens tre grundtankar. Fredag morgon började med frukost och en rundtur i omgivningarna i ett snötäckt landskap. Snö är vackert och lägger sig som en förlåtande matta över allt grått och brunt i naturen. Alla ljud blir lägre och på Koster där det nästan inte finns några motorfordon blir det magiskt. Vi diskuterade och funderade och samlade på oss fakta, anekdoter och intryck. Sedan gick vi tillbaka in och försökte jobba utifrån Looby Macnamaras Design Web. Vi hade också principerna bakom Permakultur som utgångspunkt.

Vi började med att identifiera visionen: Ett samhälle med välmående människor i samklang med naturen. Därefter tittade vi på vilka aktörer som kan finns till hjälp med att förverkliga visionen. Hembygdsföreningen, Strömstads kommun, fastboende på Koster, Kosterhavsförvaltningen, turister med flera. Hur kan alla samverka för att nå visionen. Vi försökte också identifiera begränsningar och gamla mönster som kan verka som hinder i arbetet men som kan gå att bryta om man adresserar dem på ett annat sätt. Därefter övergick vi till att spåna idéer kring vad en kan göra. Alla idéer skrevs ner på lappar som vi sedan sorterade i olika områden. Under sorterandet väcktes nya idéer och fler lappar fick skrivas. De områden vi identifierade var kommunikation, ökad produktion och ökade kopplingar till bygden.

Vill en påverka sin omgivning är kommunikation en mycket viktig del. Mycket som görs på Kosters trädgårdar är självklart för dem som lever och verkar där men kanske inte för besökaren. Vi diskuterade vikten av subjektivitet på hemsidan och möjligheten att bjuda in andra på Koster att finnas och synas i trädgården. En ökad produktion av ägg är dels en inkomstkälla men också ett sätt att kommunicera med köparna. Genom att informera om hur hönorna lever och samverkar med odlingarna kan förståelsen ökas för ekosystemet och för de kopplingar som eftersträvas inom permakultur. Kanske skulle en till och med kunna hyra ut sommarhönor för dem som vill pröva på att äga höns under en begränsad tid?I anslutning till trädgården finns ett nybyggt toaletthus med komposttoaletter. På så sätt kan näringsämnen i bajs och kiss tas tillvara och användas för att gödsla grödor. För många människor kan det kännas främmande och därför är det viktigt att informera om varför de har valt den här lösningen istället för vanliga spoltoaletter. Annars kan det uppfattas som ett val gjort för att det är billigare trots att det är ett mycket medvetet val utifrån hållbarhetstanken. Det finns en skulpturpark bakom restaurangen. I den har det byggts ett hus i samklang med naturen. Husets tak har fått anpassa sig till en tall som växer på platsen. Det är vackert och väcker förmodligen många tankar hos besökaren. På hönshusets vägg hänger tre svarta tavlor med information. Vi identifierade behovet av fler skyltar med korta texter på fler ställen i trädgården för att medvetandegöra besökarna och få dem att tänka till.

Att skapa delaktighet på Kosters Trädgårdar kan bland annat uppnås genom att till exempel bjuda in skolans elever till att bygga fågelholkar som de sätter sina namn på och som sedan får hängas upp i trädgården. Det kan leda till en diskussion om biologisk mångfald och göra att eleverna känner att de är välkomna på platsen. Vi föreslog också att en skulle sätta upp skyltar som pekar ut möjligheten till vandringar genom trädgården ut i naturreservatet. Ju fler människor som rör sig i området desto fler kontakter kan skapas.

Alla idéer kopplar på ett eller annat sätt till varandra och vi försökte se hur olika aktörer på Koster genom våra idéer kunde bli en del av en större helhet. Det kommer att byggas nya bostäder på Koster för att locka fler fastboende till ön. Trots att befolkningen minskar så finns det inte massa tomma hus utan de ägs av sommargäster. Billiga bostäder kan få fler att flytta till Koster. Kan en då locka unga entreprenörer som vill producera livsmedel i olika former så kan självförsörjningsgraden öka och fler finna sin utkomst ifrån ön. Vi diskuterade, att med Stadslandet i Göteborg som förebild, om man i samarbete med kommunen kunde få igång fler grönsaksodlingar. Klimatet är bra, avsättning för grödorna finns redan och bra jordar finns också. Kunnande i grönsaksodling finns redan på Kosters trädgårdar så förutsättningarna är goda. Det finns mycket mer att säga kring designen vi gjorde men det kan räcka så länge. På lördag förmiddag efter frukost var det dags för presentation.

Vi fick chans att berätta om våra idéer för Helena, Ida och Jonathan. Ida är ansvarig för odlingarna på sommaren tillsammans med Helena och Jonathan har tidigare varit lärling på Kosters trädgårdar och är ni inne i en diplomeringsprocess inom permakultur med Helena som handledare. Därefter var det dags att avsluta och packa ihop för hemfärd. Trötta, fulla av idéer och nöjda gav vi oss av mot båten.

Färjan tar cirka 40 minuter in till Strömstad. Inte värre än att ta tåget från Alingsås till Göteborg. Det borde inte vara ett hinder men upplevs ändå som ett av många.

På kajen stod Helena och vinkade av oss. Vi hoppas att hon är nöjd med resultatet. Vi var i alla fall eniga om att vi allihop har fått nya idéer kring hur vi kan utveckla våra egna platser. Nästa gång vi ses kommer att vara i januari eller februari 2019 på Östängs Gård. Vårt arbete på gården tar avstamp i den design dessa människor gjorde i oktober 2014 då vi tog över gården. Då lade vi upp en fyraårsplan för utvecklandet av gården. Vi följer den inte slaviskt men känner att vi ändå är på god väg att förverkliga många av de tankar som uppkom den helgen i oktober. Det kommer att bli mycket spännande att tillsammans med detta kompetenta gäng lägga upp kommande planer.

Länkar till tidigare träffar:

Skenora Gård

Sven Nils

Permakultur på Sven Nils

27 januari, 2017 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I veckan har jag (Ylva) varit i Skåne tillsammans med Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar, Pella Thiel och Miriam Thorén från Skenora Gård på Ingarö hos Susanne Velander Vretare på gården Sven Nils, Mannarp för att göra en Permakulturdesign. Det är tredje året vi träffas för att arbeta tillsammans och det är något av årets höjdpunkt. Jag lär mig väldigt mycket varje gång och får många tankar om vad som kan utvecklas på vår egen gård och i vår närhet. 2014 gjordes den första designen i det här gänget och den var för Östäng. Fortfarande finns tankarna från den med i vår planering och alla kartor, listor och skisser sitter fortfarande på väggen på vårt kontor. Förra året var vi på Skenora gård med fyra hushåll och gott om folk på gården och nu var det dags för Mannarp. Där finns inget boningshus och gården brukas idag av Susanne som har hästar, grisar, kor, får, ankor, gäss, höns och tre hundar. Det är från denna gård vi köpte Agneta och Anni-Frid i november 2014.Susanne bor i byn Södra Rörum som ligger strax intill eftersom boningshuset på Mannarp inte är i skick att bo på.

Vi börjar alltid med att vandra runt på platsen och sedan får den eller de vi är hos berätta om platsen och vad som hänt hittills för att sedan ge en form av ”beställning” inför designen. Alltså en beskrivning av vad man vill med sin gård. Gården Sven Nils har stort behov av fler händer och det var utmaningen vi stod inför. Alla djurslag med daglig tillsyn och matning två gånger om dagen kräver sin kvinna.

Inom Permakultur används design för att planera mänskliga aktiviteter. Det kan röra sig om en gård, en trädgård en by eller en stad. Målet är att fånga upp och lagra energi som flödar genom systemet i form av sol, vind och vatten och att fördröja flöden av människor, näringsämnen m.m. Det handlar om att bygga nätverk, sluta kretslopp och finna så många kopplingar som möjligt mellan delarna i systemet.

När Susanne berättat det vi behövde veta så fick hon inte vara med längre. Tanken är att vi som besöker gården är friare i tanken och ska få en chans att tänka utan att behöva ta hänsyn till den som äger stället. Vi började med att sätta oss vid brasan och prata en i taget om och om igen för att lyfta så många tankar som möjligt. Att inte få avbryta utan vara tvungen att vänta tills de övriga tre sagt sitt innan det är ens tur igen är väldigt nyttigt. Man vet också att de andra sitter och väntar på att få prata och dela sina idéer vilket gör att man försöker fatta sig rimligt kort. Det blev ett intensivt idésprutande som avbröts av kaffe och lunch då Susanne kom tillbaka och kunde klargöra en del saker vi funderat över. Efter lunch började vi skissa på idéer och lösningar för att ha inför kvällens presentation.

Det vi jobbar med är inte en ”riktig” permakulturdesign för den tar flera år att göra. Det vi eftersträvar när vi träffas är att göra en snabbdesign som ska ge gårdsägaren massor av idéer om vad som är möjligt. Att öppna upp för nya tankar och visa på möjliga vägar för att gårdsägaren sedan ska kunna arbeta vidare utifrån det vi presenterar.

Inom Permakultur försöker man tänka i olika zoner för att få systemet effektivt. Zon 0 är det man har allra närmast och är oftast boningshuset. I zon 1 placerar man det som behöver daglig tillsyn. I zon 2 finner man grönsaker och växthus som också kräver tillsyn men inte lika ofta som zon 1. I zon 3 förlägger man kommersiella aktiviteter som större odlingar av potatis och säd, skydd för djur och så vidare. I zon 4 finns skogsbruk, ved, virke och betesmarker. Zon 5 avsätts som vildmark där naturen får vara i fred.

Många människor som bor i lägenhet eller villa har tillgång till zon 0, 1 och 2 där de bor. Bland dessa finns många som drömmer om att flytta ut till en gård eller få tillgång till närproducerad mat eller få möjlighet att hålla djur. För många känns det oöverstigligt att köpa en gård och då letar man efter andra möjligheter.

Lösningen på detta problem blir att söka sig till likasinnade. Det startas ekobyar och ekoenheter där människor försöker bygga upp en gemenskap för att finna en lösning. Det är inte ovanligt att människor som ansluter sig till dessa former deltar några år och sedan går vidare till att skaffa egna gårdar eller av andra skäl lämnar samarbetet. Många vittnar om långa möten, svårigheter att komma överens och att det kan vara kämpigt att försöka lösa de problem som dyker upp när man bosätter sig tillsammans.

Tanken som föddes under veckan var att bygga på detta. Många har ett behov av att skaffa sig något eget så man får en privat svär. Kanske kunde Mannarp bli en zon 3-5 gård för fler människor som då kan dela på skötseln medan de har sin zon 0 och 1 kvar där man bor. Där odlar man kanske sallat, tomat, gurka och annat som man vill skörda mest varje dag under säsong. Mannarp kan hysa sädesfält, potatisåkrar, djurstallar, biodling, äggproduktion. Ytorna är stora och kanske kan så många som 50 personer få sin mat ifrån gården. Kanske kan olika personer äga fåren, bina, korna, hästarna, hönorna, ankorna och gässen. Med flera ägare till de olika djurslagen blir det fler personer som kan ta hand om den dagliga skötseln. När man ändå är på gården och sköter sina djur kan man fodra och vattna de andra. Susanne som nu åker till gården minst 14 gånger i veckan kanske kan minska ner till en eller två dagar. Varje djurägare ansvarar för planering och tyngre insatser som fårklippning, slungning och så vidare men den dagliga tillsynen kan alla lära sig och hjälpas åt med.

Vi funderade också kring tillfälliga boenden i form av tiny houses eller vagnar på gården. Där kan människor övernatta eller bo periodvis för att pröva på gårdsarbetet.

Zon 3-5 gårdar kan tjäna som en idé för fler. Om alla människor i Södra Rörum vill tillhöra en zon 3-5 gård behövs fyra gårdar av Mannarps storlek. Det blir ett sätt för människor att få tillgång till bra mat, skapar delaktighet och vi tror att det kan bli ett resilient system där många hjälps åt för att få det att fungera. Flera gårdar kan också dela på vissa resurser som slungrum, tjur, galt och tillagningskök.

I förlängningen kan man tänka sig att verksamheterna på gården utvecklas. Någon kanske vill satsa på äggproduktion och skaffa 350 hönor. Någon vill kanske satsa på biodling och skaffa 20 kupor. Entreprenörer som vill skaffa sig en liten inkomst på gården kan göra det samtidigt som man producerar ägg och honung till övriga som är verksamma där. De olika småföretagen har nytta av varandra när det gäller att hjälpas åt med att få produkterna sålda men också när det gäller att skaffa insatsvaror. Alla behöver inte äga alla verktyg. Tillsammans kan man bygga upp ett livsmedelsgodkänt kök där förädling av produkterna kan ske. Man kan hjälpas åt att bygga jordkällare där man kan förvara sina produkter och man kan låta sina djur samverka genom att de får beta samma yta efter varandra för att minska parasittryck t.ex. Vinsterna vi såg med detta sätt att tänka var många.

Vi diskuterade många fler saker för Mannarp men att utveckla gården som en zon 3-5 gård var nog den mest intressanta. Nu behöver vi bara hitta ett bra namn för idén.

På kvällen presenterade vi våra tankar för Susanne och några som bor i närheten av gården.

En annan idé som jag plockade med mig hem är från en festplats som finns inne i Södra Rörum där de har en hiphop-festival en gång om året. Där har de byggt upp ett runt tak där man kan samlas. Vi har en skräpyta på Östäng som vi funderat på vad vi ska göra med. Nu föddes tanken på att bygga ett sådant tak för att ha som samlingsplats utomhus för wwoofare, praktikanter, släktkalas, fester och skolklassbesök.