I veckan har jag (Ylva) varit i Skåne tillsammans med Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar, Pella Thiel och Miriam Thorén från Skenora Gård på Ingarö hos Susanne Velander Vretare på gården Sven Nils, Mannarp för att göra en Permakulturdesign. Det är tredje året vi träffas för att arbeta tillsammans och det är något av årets höjdpunkt. Jag lär mig väldigt mycket varje gång och får många tankar om vad som kan utvecklas på vår egen gård och i vår närhet. 2014 gjordes den första designen i det här gänget och den var för Östäng. Fortfarande finns tankarna från den med i vår planering och alla kartor, listor och skisser sitter fortfarande på väggen på vårt kontor. Förra året var vi på Skenora gård med fyra hushåll och gott om folk på gården och nu var det dags för Mannarp. Där finns inget boningshus och gården brukas idag av Susanne som har hästar, grisar, kor, får, ankor, gäss, höns och tre hundar. Det är från denna gård vi köpte Agneta och Anni-Frid i november 2014.
Susanne bor i byn Södra Rörum som ligger strax intill eftersom boningshuset på Mannarp inte är i skick att bo på.
Vi börjar alltid med att vandra runt på platsen och sedan får den eller de vi är hos berätta om platsen och vad som hänt hittills för att sedan ge en form av ”beställning” inför designen. Alltså en beskrivning av vad man vill med sin gård. Gården Sven Nils har stort behov av fler händer och det var utmaningen vi stod inför. Alla djurslag med daglig tillsyn och matning två gånger om dagen kräver sin kvinna.
Inom Permakultur används design för att planera mänskliga aktiviteter. Det kan röra sig om en gård, en trädgård en by eller en stad. Målet är att fånga upp och lagra energi som flödar genom systemet i form av sol, vind och vatten och att fördröja flöden av människor, näringsämnen m.m. Det handlar om att bygga nätverk, sluta kretslopp och finna så många kopplingar som möjligt mellan delarna i systemet.
När Susanne berättat det vi behövde veta så fick hon inte vara med längre. Tanken är att vi som besöker gården är friare i tanken och ska få en chans att tänka utan att behöva ta hänsyn till den som äger stället. Vi började med att sätta oss vid brasan och prata en i taget om och om igen för att lyfta så många tankar som möjligt. Att inte få avbryta utan vara tvungen att vänta tills de övriga tre sagt sitt innan det är ens tur igen är väldigt nyttigt. Man vet också att de andra sitter och väntar på att få prata och dela sina idéer vilket gör att man försöker fatta sig rimligt kort. Det blev ett intensivt idésprutande som avbröts av kaffe och lunch då Susanne kom tillbaka och kunde klargöra en del saker vi funderat över. 
Efter lunch började vi skissa på idéer och lösningar för att ha inför kvällens presentation.
Det vi jobbar med är inte en ”riktig” permakulturdesign för den tar flera år att göra. Det vi eftersträvar när vi träffas är att göra en snabbdesign som ska ge gårdsägaren massor av idéer om vad som är möjligt. Att öppna upp för nya tankar och visa på möjliga vägar för att gårdsägaren sedan ska kunna arbeta vidare utifrån det vi presenterar.
Inom Permakultur försöker man tänka i olika zoner för att få systemet effektivt. Zon 0 är det man har allra närmast och är oftast boningshuset. I zon 1 placerar man det som behöver daglig tillsyn. I zon 2 finner man grönsaker och växthus som också kräver tillsyn men inte lika ofta som zon 1. I zon 3 förlägger man kommersiella aktiviteter som större odlingar av potatis och säd, skydd för djur och så vidare. I zon 4 finns skogsbruk, ved, virke och betesmarker. Zon 5 avsätts som vildmark där naturen får vara i fred.
Många människor som bor i lägenhet eller villa har tillgång till zon 0, 1 och 2 där de bor. Bland dessa finns många som drömmer om att flytta ut till en gård eller få tillgång till närproducerad mat eller få möjlighet att hålla djur. För många känns det oöverstigligt att köpa en gård och då letar man efter andra möjligheter.
Lösningen på detta problem blir att söka sig till likasinnade. Det startas ekobyar och ekoenheter där människor försöker bygga upp en gemenskap för att finna en lösning. Det är inte ovanligt att människor som ansluter sig till dessa former deltar några år och sedan går vidare till att skaffa egna gårdar eller av andra skäl lämnar samarbetet. Många vittnar om långa möten, svårigheter att komma överens och att det kan vara kämpigt att försöka lösa de problem som dyker upp när man bosätter sig tillsammans.
Tanken som föddes under veckan var att bygga på detta. Många har ett behov av att skaffa sig något eget så man får en privat svär. Kanske kunde Mannarp bli en zon 3-5 gård för fler människor som då kan dela på skötseln medan de har sin zon 0 och 1 kvar där man bor. Där odlar man kanske sallat, tomat, gurka och annat som man vill skörda mest varje dag under säsong. Mannarp kan hysa sädesfält, potatisåkrar, djurstallar, biodling, äggproduktion. Ytorna är stora och kanske kan så många som 50 personer få sin mat ifrån gården. Kanske kan olika personer äga fåren, bina, korna, hästarna, hönorna, ankorna och gässen. 
Med flera ägare till de olika djurslagen blir det fler personer som kan ta hand om den dagliga skötseln. När man ändå är på gården och sköter sina djur kan man fodra och vattna de andra. Susanne som nu åker till gården minst 14 gånger i veckan kanske kan minska ner till en eller två dagar. Varje djurägare ansvarar för planering och tyngre insatser som fårklippning, slungning och så vidare men den dagliga tillsynen kan alla lära sig och hjälpas åt med.
Vi funderade också kring tillfälliga boenden i form av tiny houses eller vagnar på gården. Där kan människor övernatta eller bo periodvis för att pröva på gårdsarbetet.
Zon 3-5 gårdar kan tjäna som en idé för fler. Om alla människor i Södra Rörum vill tillhöra en zon 3-5 gård behövs fyra gårdar av Mannarps storlek. Det blir ett sätt för människor att få tillgång till bra mat, skapar delaktighet och vi tror att det kan bli ett resilient system där många hjälps åt för att få det att fungera. Flera gårdar kan också dela på vissa resurser som slungrum, tjur, galt och tillagningskök.
I förlängningen kan man tänka sig att verksamheterna på gården utvecklas. Någon kanske vill satsa på äggproduktion och skaffa 350 hönor. Någon vill kanske satsa på biodling och skaffa 20 kupor. Entreprenörer som vill skaffa sig en liten inkomst på gården kan göra det samtidigt som man producerar ägg och honung till övriga som är verksamma där. De olika småföretagen har nytta av varandra när det gäller att hjälpas åt med att få produkterna sålda men också när det gäller att skaffa insatsvaror. Alla behöver inte äga alla verktyg. Tillsammans kan man bygga upp ett livsmedelsgodkänt kök där förädling av produkterna kan ske. Man kan hjälpas åt att bygga jordkällare där man kan förvara sina produkter och man kan låta sina djur samverka genom att de får beta samma yta efter varandra för att minska parasittryck t.ex. Vinsterna vi såg med detta sätt att tänka var många.
Vi diskuterade många fler saker för Mannarp men att utveckla gården som en zon 3-5 gård var nog den mest intressanta. Nu behöver vi bara hitta ett bra namn för idén.
På kvällen presenterade vi våra tankar för Susanne och några som bor i närheten av gården.
En annan idé som jag plockade med mig hem är från en festplats som finns inne i Södra Rörum där de har en hiphop-festival en gång om året. Där har de byggt upp ett runt tak där man kan samlas. Vi har en skräpyta på Östäng som vi funderat på vad vi ska göra med. Nu föddes tanken på att bygga ett sådant tak för att ha som samlingsplats utomhus för wwoofare, praktikanter, släktkalas, fester och skolklassbesök. 
Nästa gång är det dags för Kosters Trädgårdar. Det är alltid ett privilegium att få jobba ihop med detta glada, kompetenta gäng. 
I höstas rullade Sara och Guillaume in stommen, som skulle bli utedass, i ladan. De har sedan varit här allt som oftast under vintern och snickrat och designat. Tanken med utedasset är framför allt att man inte ska behöva gå in i huset när man är ute och jobbar med leriga skor och skitiga kläder men också för att ta tillvara urinen och sprida det på gräsmarker som gödning.
För att staga upp dasset fäste vi två långa reglar på var sin sida så vi skulle kunna vara många att dra. 
Väl på plats skruvade vi på trappan och monterade skylt och fågelholk. 
Inuti satte vi upp porslinstallrikar med lokala motiv, hängde upp handdukar och dassrullar samt fyllde vattencisternen med tvättvatten. 
Vattentoaletter som blandar kiss och bajs gör att det blir svårt att ta tillvara näringen sedan. Blandningen stinker dessutom kraftigt. Vårt utedass har en sits som heter Dass-Isak som gör att urinet hamnar i ett hål som har en slang kopplad till sig. 
Slangen leds ut genom väggen och hamnar i en hink med lock som vi grävt ner i marken. Man spolar med en mugg vatten. Urinet luktar naturligtvis en del men inte lika illa som urin-bajs-blandning. I urin finns könshormoner, bland annat östrogen från kroppen och från p-piller. När det gäller vattenmiljöer är könshormoner en miljöfara som kan förstöra könsutvecklingen hos fiskar och andra vattenlevande djur, men på land är det inte samma sak. På land bryts östrogenet ner ganska snabbt och ansamlingen av könshormoner i åkermark påverkas tydligen mer av kogödsel än av människo-urin.
Sara och Guillaume ska ha stort tack för vårt fina dass och Agneta ska ha stort tack för målningen i rekordfart. Sofia, David och Tilda ska ha tack för att ett ganska tungt dass kom på plats.
Det obligatoriska kungaporträttet saknas naturligtvis inte. 
I november 2014, när vi tog över Östängs gård, var de hos oss en helg och hjälpte oss att göra en design på vår gård. Materialet från den helgen hänger på väggarna på vårt kontor och är en stor hjälp i vårt arbete med att utveckla gården.
Skenora gård ligger vid en havsvik och på markerna finns också en sjö. 
Gården har många små åkrar insprängda i en varierad skog och där finns ideala förhållanden för grönsaksproduktion, frukt- och bärodling och småskalig djurhållning. Närheten till restauranger och konsumenter i Stockholm ger dessutom gården bra förutsättningar för att producera bra mat för avsalu. På gården bor tre syskon och några av deras barn och ytterligare barn finns på gården sommartid och vid större helger.
Där finns flera grisar varav några är släkt med Agneta och Anni-Frid och vi diskuterade vintervatten, stängsling, slakt, korvproduktion och mycket annat. 
Där finns en häst vilket gjorde att vi pratade om hästdrivna redskap i grönsaksodling. Hästarna är lättare än traktorer och bidrar inte till markpackning på samma sätt. De kan med lätthet dra enklare redskap för markberedning och rensning. Att integrera djuren i odlingen har många fördelar. Grisar t.ex. är bra på att äta mördarsniglar och sorkar och bökar upp mark för kommande odling.
Helst ska man studera platsen under ett helt år innan man gör några genomgripande förändringar. Detta för att se var frosten ligger kvar längst, var växterna börjar växa tidigast, var det blir vattensjukt och så vidare. Eftersom vi bara hade en helg på oss så blir det en light-variant av en design som mer ska tjäna som en inspiration för människorna på gården så de kan arbeta vidare med designen själva. Vi började ändå med en rejäl promenad runt ägorna för att identifiera styrkor och möjligheter och sedan började vi skissa på hur vi tänker oss att gården kan utvecklas. Skenora gård med sitt läge, sin natur och sin tillgång till människor ger väldigt mycket möjligheter och redan idag pågår en hel del positiva saker som är värt att arbeta vidare med.
Där finns till exempel förmodligen världens första pengafria pub som heter Glada Grisen. Den huserar i ladan och dit bjuder man in grannar, vänner och invånarna på gården med jämna mellanrum. En lokal konstnär har bidragit med grisskulpturen i trä på väggen. 
Var och en tar med sig något som brukar förekomma på en pub. Det kan vara något att dricka, något att äta eller ett instrument att spela på. Sedan är allt gratis och man delar på det som finns. Ett trevligt sätt att umgås och lära känna grannarna omkring sig. Kanske blir det en gladagrisenpub på Östäng någon gång i framtiden?
