Kategori: Prylar (Sida 5 av 8)

Vägsladd

Vår grusväg är 900 meter. Det är inte särskilt långt men den behöver ändå lite omsorg emellanåt. Gropar ska fyllas i, gräskanter ska tuktas och vartannat år lägger vi på ett dubbellass grus som bekostas av ett bidrag från kommunen.

Då och då har jag försökt forma vägen med hjälp av schaktbladet men det är svårt att få till det så att det blir bra. I helgen lånade vi Gerhards vägsladd.

Han svetsade ihop den för många år sedan av begagnade stålbitar från skroten i Bäreberg. Den ser inte märkvärdig ut alls men den gör ett bra jobb.

Stocken är till för att tynga ner lite extra på höger sida, vilket är själva finessen med sladden. Groparna i vägen bildas när vatten står still och bilar kommer som skvätter bort vatten och grus. Om vägen har en rygg på mitten så stannar inte vattnet utan rinner ner i dikena. Bilarna skapar hjulspår och sladdens uppgift är att återställa vägen så att inte vatten kan bli stående i hjulspåren. Så har i alla fall vi uppfattat saken.

Det krävdes lite trixande innan trepunkten kunde höja och sänka sladden som det är tänkt. Sladden väger inte extremt mycket men den utgör en ganska stor hävarm. Hydrauliken på traktorer är en fantastisk uppfinning!

Filmen försöker visa hur de olika skären formar vägen men det ser mest ut som att den flyttar lösgrus fram och åter. Men vägen blev bättre och det det viktigaste.

Gräva diken

Innan solen gick ner i förrgår så hann jag testgräva lite. Den lilla skopan satt på så jag grävde ett dike längs med bågväxthuset. Det fungerade men det var inte optimalt för att förankra plasten till växthuset.

Nästa dag inleddes med att montera på planskopan som är bredare och som dessutom har inbyggd hydraulisk släntfunktion så att den kan vinklas lite åt höger eller vänster.

Det här kändes bättre så det var bara att sätta igång.

Daniel hade nämnt att bara en gång under de nio åren som han har ägt grävaren så hade den vält. Jag var på väg att välta efter tio minuter men började efter det att ställa maskinen lite på diagonalen. Då gick det att lägga ifrån sig jorden lång borta på sidan utan att tippa. Den väger visserligen bara 1,6 ton, en mygga bland andra grävare, men den skulle ändå vara tung och otymplig att hantera om den låg på sidan.

Efter några timmar var båda sidorna grävda. Det kommer att krävas lite manuellt arbete med spade för att jämna till men det mesta är gjort.

Nästa grävjobb var att förbereda för en kulvert i ett dike på betet. Korna vandrar över bäcken och det gör att vattnet rinner dåligt. Samtidigt har vi inget bra ställe att passera diket med traktor. Om vi lägger ner någon form av vägtrumma som är tillräckligt bred så kan både kor, får och traktorer använda den bro som skapas.

Den lilla Kubotan är förvånansvärt kraftfull och extremt lättanvänd. På bilden ovan har jag ställt mig en bit från bäcken eftersom marken är mjuk. I fronten sitter ett schaktblad som kan fällas upp och ner en decimeter ungefär. När den är hårt nedfälld mot marken blir maskinen stabil. Det blir en ganska stor hög med gegga vid sidan men vattnet rinner mycket bättre i bäcken.

Sista arbetet blev att rensa bäcken vid äppelodlingen. Den nedre delen var ett träsk. Ingen dålig sak i sig. Näringsämnen fördröjs och om jag minns rätt så återgår en del av näringskvävet till luften. Men vattennivån höjs med tiden och små träd börjar skicka ut rötter i det ständigt blöta diket. Så det var läge för en rensning.

Uppe till vänster syns den lilla damm som bildades efter en hel del grävande. De tegelfärgade bitarna är mynningen av en gammal igensatt dränering som dolde sig under bäckens botten. När jag stötte på den så rev grävaren loss en flisa och då såg det ut så här:

Vattnet kom från en dräneringsbrun som står i anslutning till bäcken, ca 7-8 meter uppströms. Den har alltid varit full med vatten trots alla våra försök att rensa den på slam och ha spolat rent i till- och utlopp. Under perioder har vi till och med placerat en dränkbar pump i brunnen för att sänka vattennivån. Nu sjönk nivån brunnen en halvmeter på några minuter och det är verkligen goda nyheter.

Den nedre delen av äppelodlingen, den där hönsen har varit, har varit för sorgligt dåligt dränerad. Det har funkat bra under torra perioder men har varit mycket geggigt efter regn. Vi hade svårt att veta var stoppet satt. Var det i åkern på andra sidan vägen eller var det kanske uppe i äppelhagen? Nu är kanske det problemet löst. Till sommaren får vi veta.

Liten grävmaskin

I eftermiddags kom Daniel med sin grävmaskin som vi behöver några dagar. Det är en halvgammal Kubota i gott skick. I helgen skulle den få ett oljebyte men Daniel fick lite feeling och passade på att måla upp den lite.

Storleken på grävmaskiner verkar anges i maskinens vikt utan skopa. I det här fallet väger den 1,6 ton. ”Enåenhalvtonnare” är en vanlig storlek och det som gör denna till en marginellt större maskin är att den är extrautrustad med det som på en bil skulle vara en kofångare. Kofångaren består av 100 kg gjutjärn som, i och med att den extra vikten är placerad längst bak, ger den lilla grävmaskinen lite större kapacitet. Det ska bli spännande att gräva i morgon.

Grönsakskärra

Vi transporterar mycket grönsaker från odlingen till affären. Hittills har vi oftast gjort det på en liten perrongkärra med två hjul. Två hjul är väldigt bra på slätt underlag men sämre om man kör på gräsmatta med hål och ojämnheter. Grönsakerna studsar omkring i backarna och det är inte alltid bra. Det händer även att en och annan grönsaksback åker av. Jag har spänt remmar på sidorna för att det inte ska hända men det känns inte bra.

Igår när jag råkade bli vid en skottkärra på tippen började jag fundera över det här med kärror igen. Vi har väldigt många skottkärror men vi saknar ofta minst en i alla fall. Ska man vara sex personer som kör in ved t.ex. så går det åt sex skottkärror. Ibland är en skottkärra packad med verktyg som behövs för något speciellt projekt som kanske pågår under någon/några veckor. Då vill man inte behöva packa ur och i den utan bara köra in den någonstans till nästa dag. Eftersom vi ibland är många som jobbar på gården kan det vara mer än en skottkärra upptagen på detta sätt. Det gör att vi har ögonen öppna för skottkärror på tippen och på andra ställen. En av våra skottkärror har vi faktiskt köpt ny men de andra sex har vi fått eller köpt begagnat.

En av de begagnade har plastbalja. Det är en dålig idé.

Den var lite trasig redan när vi köpte den begagnad. Baljan är fäst i skaklarna med hjälp av bult. Två bultfästen hade ätit sig igenom plasten så baljan satt löst. Det fixade jag för två år sedan med hjälp av ett par brickor. Det fanns även en spricka i plastbaljan och sprickan har med tiden blivit större och fått sällskap av fler.

Det är bara att inse att den inte går att rädda. Det går att köpa nya reservdelar till skottkärror på www.horbybruk.se men det verkar inte som om man kan köpa själva baljan. Då öppnar sig nya tankar.

Monterade av själva baljan och upptäckte då att de två tvärstagen var helt ruttna.

En av skaklarna var tyvärr också helt bortom räddning.

När det är trädetaljer så är det inte så stora problem utan lätt att tillverka ersättningsdetaljer.

Den ser inte mycket ut för världen isärmonterad. Fram på kärran sitter en metallbåge som har hållit uppe plastbaljan. De fästena finns inte på skottkärrorna med metallbalja.

Hela skottkärran är ihopskruvad med bultar och muttrar i samma storlek. Det är alltid trevligt när man kan ta fram ett spärrskaft och att det sedan räcker med en hylsa. Ännu trevligare är det nu när vi har total ordning på våra nyckelverktyg.

Bulten har tidigare gått genom baljan, genom skakeln, genom tvärstaget och genom metallstaget som kärran vilar på när man satt ner den. Jag monterade ihop det på samma sätt fast utan baljan.

Så här ser det ut nu och nu ska jag sova på saken.

Tanken är att det ska gå att ställa tre svarta backar efter varandra. Problemet är att hjulet går upp mellan skaklarna så där kan inte någon back stå.

Eller också nöjer jag mig med plats för två backar men de måste hur som helst vara ovanpå där hjulet är. Det är nämligen där man vill ha all tyngd. Packar man några backar med rödbetor och ställer dem långt bak så blir det alldeles för mycket att lyfta. Däremot kan man packa några tunga backar längst fram och få med en back med sallat längst bak utan problem. Har någon någon tanke som kan hjälpa mig framåt i projektet så kommentera gärna.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑