I Finland finns det en plantskola som specialiserat sig på ätbara träd och buskar som passar i vårt nordliga klimat. För många år sedan var jag på Älvsjö och träffade på dem där. Eftersom jag då åkte tåg så blev det inte så stora inköp. Idag har jag varit på sista träffen med min odlingsutbildning vid Hjo folkhögskola och eftersom Jönköping inte låg så långt bort och de hade trädgårdsmässa dit jag sett att Blomqvists skulle komma så gjorde jag en liten avstickare på fredag kväll.
Det är sällan jag är på mässor nu för tiden och det är ännu mer sällan det finns något på mässor som intresserar mig. Nu visste jag vad jag var ute efter och kunde hoppa över all betongkonst, blomsterlökar, matstånd, trädgårdskonst och annat ointressant. Blomqvists plantskolas stånd var desto intressantare.
Körsbär, plommon och päron fanns det flera sorter av och flera av dem härdiga till son fyra och fem.
Udda intressanta fruktträd som man blir sugen på att testa.
Mängder av blåbärstry fast det har vi redan tillräckligt med.
Leif Blomqvist himself var mycket hjälpsam och gjorde valen lättare.
Jag kunde naturligtvis inte motstå inköp. Eftersom våra havtornsplantor inte tagit sig så bra så köpte jag en hanplanta vid namn Olle och fyra honplantor som heter Eva. Sorterna är nya framodlade för kallare förhållanden. Sorterna har de fått fram genom att korsa en sort från Torneå/Haparanda med en storfruktig rysk sort. De ska 30-40% större bär och de ska vara 35% sötare än genomsnittet. Dessutom ska buskarna vara nästan taggfria eller med mycket korta taggar. Alla som skördat havtorn inser hur skönt det skulle vara om det stämde.
Sedan köpte jag två bigaråträd. Ett gulfruktigt som heter Vytenu Geltonova. En självpolinerande sort som ska mogna i slutet av juli. Ett rött svenskt bigaråträd som heter Lönneberga som behöver pollineras och därför ska planteras bredvid sin gula släkting. Bigaråer är så himla goda.
Carmine Jewell är en lågväxande buskkörsbär som blir 180 centimeter högt. sorten härstammar från Kanada och klarar zon sex. Det var jag ju tvungen att ha och bredvid stod Chokladkörsbär som blir mörkbruna när de är mogna och också klarar zon sex. Båda dessa har en sötma mellan bigaråer och surkörsbär.
Två sorters päron fick också följa med. Vi har ett päronträd men det är väldigt gammalt och päronen är dessutom inte goda. Nu köpte jag ett finskt päron som hette Jukka och som fått pris för sin fina smak som ska vara smörig och mjuk. Den ska vara självfertil men frukterna blir större om den pollineras av någon annan sort. Därför köpte jag också ett Moskvas päron som ska kunna sparas i upp till tre veckor och vara goda. Båda päronsorterna ska vara härdiga till zon fyra och till och med oftast klara zon fem.
Tre plommonsorter slank också ner. Ett gult plommon som hette Onega och som är självfertilt och gott. Det är en rysk sort som är en av de allra härdigaste. De andra jag köpte hette Mi Tao Li och Shi Ren Li och är kinesiska jätteplommon. Frukterna väger 60-70 gram. Träden härstammar från Ji Lin i Kina där det vintertid blir minus 40 grader. Mi Tao Li får gulröda plommon och Shi Ren Li får mörkt lila.
14 träd och buskar senare fick jag låna Blomqvists kärra för att ta mig ut till bilen. Så himla roligt det ska bli när alla dessa bär frukt.
Odlingskursträffen får jag skriva om i morgon för nu är jag trött.
Vi tog ett snack om vilka problem och möjligheter vi har i skogsträdgården samt gick igenom var alla verktyg och material finns. Vi ger Lydia ganska fria händer så hon får planera och genomföra restaureringen av skogsträdgården på det sätt som hon vill. Skogsträdgården var ju redan från början något som vi varit många inblandade i eftersom den anlades som en kurs 2015. Vi har därför inte några problem med att andra fortsätter planeringen utan ser det snarare som en fördel att fler tänker till. Vi har tidigare anlagt gångar i skogsträdgården bland annat genom att lägga ut ett tjockt lager ull. Det visade sig dock vara helt meningslöst eftersom det bara tog en säsong innan gångarna var försvunna. Mitt i bilden nedan var det förra året en tydlig gång gjord av ett tjockt lager ull. Den går inte ens att hitta om man letar. 
På sin kurs har Lydia lärt sig att anlägga gångar genom att använda markduk och flis. Vi hade en del markduk hemma så hon började med att anlägga gångar med hjälp av det och tidningspapper. 
Vi har tre ingångar i skogsträdgården och tanken är att de ska förbindas med gångar. Första gången som Lydia började med går från huvudingången som är den som vi använder mest förbi blåbärs- och blåbärstryplanteringen över till en ingång som leder ut till skogen. Där är karaktären en annan och mer skogslik så där har vi bland annat planterat hassel. 
Det kommer att bli kanontrevligt med slingor man kan promenera på i skogsträdgården. 
Det är trevligt att pröva olika metoder som man kan jämföra så några gångar blev gjorda med hjälp av tidningspapper och kartong som sedan ska täckas med flis. 
Det tar tid att göra gångar. Många knäböj blir det. Tur att vi hade mycket tidningspapper hemma. 
Mycket mer än så av det praktiska arbetet han hon inte vid sitt första besök men många tankar föddes och innan hon åkte hem efter första helgen gick vi igenom vilket material hon behövde till nästa gång. Det vi behövde skaffa var dels kartong och dels flis.
