Hönshuset och hönsgården är klara! Ännu en milstolpe på gården har passerats. 
Idag var det hönsmarknad i Alingsås och jag och Tilda åkte dit och köpte oss herr och fru Islandshöna. Eller rättare sagt blivande herr och fru Islandshöna. De är inte färdigväxta än och lär inte lägga några ägg eller alstra några kycklingar på ett bra tag än men de är i alla fall på plats på vår gård.
Så fort vi kom hem från marknaden så var det bara att ta tag i de sista sakerna i hönshuset så att de kunde flytta in. Det verkar vara ungefär så arbetet går till här på gården. Kniven på strupen så blir det färdigt samtidigt som något annat blir nedprioriterat.
Vi gjorde en ganska ful anläggning för sittpinnar. Enligt vad vi har hört så gillar inte kvalster metall. Därför tog vi en gammal uttjänt stege och satte på två metallkonsoller på den där vi fäste träpinnar för hönorna att sitta på. 
En foderautomat, en vattenautomat och en burk med snäckskal. Det känns lite overkill till en höna och en tupp men tanken är att det ska bli fler så småningom. Enligt KRAV:s regler så får man ha sex hönor per kvadratmeter i ett hönshus. Är man inte KRAV-ansluten får man ha ännu fler. Det innebär att vi på våra 15 kvadratmeter skulle kunna ha 90 hönor även om vi går med i KRAV och 135 hönor enligt jordbruksverket. Det är inte vad vi siktar på för det känns inte som om det skulle vara snällt mot djuren. Men några fler än två får det allt bli.
På eftermiddagen kom Sara och Guillaume och gjorde klart hönsgården så i morgon ska hönorna få gå ut i den om de vågar. Guillaume byggde klart en lucka och en avsats som hönorna kan gå ut på och Sara kompletterade med en ramp som de kan gå ner för. 
Ska bli spännande att se i morgon vad de tycker om anordningen. När man öppnar luckan så sätter man fast den med ett rep och på så sätt så blir det ett tak över ingången. 
Hönshuset har verkligen genomgått en förvandling. Det kändes nästan hopplöst ett tag men visade sig inte vara så svårt som vi först trodde. Så här såg det ut innan vi började ta tag i det. Ett tjockt lager gammalt strö med tjocka kakor av hönsskit. Ruttna fönster och väggar fulla med hål och lagningar. Det hade stått oanvänt länge och såg ut därefter. 
Ett tag var vi inne på att sätta skivor för att dölja alltihop men som tur var så blev vi avrådda och förstod att det inte var helt hopplöst att putsa om väggarna. Så småningom ska vi vitkalka även utsidan men det blev bra mycket bättre bara vi fick in nya fönster och lucka för hålet.
Sara och Guillaume har hjälpt oss otroligt mycket med att få ordning för hönorna så därför fick de välja namn på vår första höna och tupp och det blev Benedictus och Birgitta.
Efter vad vi har hört och läst så är islandshönor en tuff ras som är duktiga på att söka föda själva. De är tydligen inte kräsna med vad de äter och lägger ägg stora delar av året. De kan ha alla möjliga färger och skiljer sig därför mycket åt när det gäller utseende även inom en flock. Enligt vissa uppgifter så förde vikingarna med sig hönor till Island och där har de sedan blivit en egen ras. Islands klimat borde härda en hönsras så att de klarar även hårda vintrar. De lär värpa stora vita ägg men ska inte vara så villiga att ruva.
Visst är det svårt att tro att det är samma hönshus? Det känns otroligt bra att det äntligen är färdigt även om det inte blev någon stängsling av skogsträdgården idag heller.
Träffade ytterligare en försäljare på marknaden som ska leverera fyra stycken Lohmanhönor till oss på tisdag. De är färdiga för att börja värpa redan så vi ser fram mot äggproduktion. Det är väldigt svårt att välja hönsras men vi tänkte börja med två olika för att se vilka vi trivs med. Kanske specialiserar vi oss framöver eller också skaffar vi ännu fler raser 😉 Vi har även tittat lite på Australorp men det är en stor ras så det känns bra med lite rutin först.
I kvarter två bökar Agneta och Anni-Frid och där hoppas vi att de får bukt med kvickroten om de får böka hela denna säsong. Det skulle kännas fint om det bara var att lägga sarger på plats och skotta i jorden från gångarna, täcka dem och sedan börja odla. Men så bra kan det nog inte vara?
Men i årets kvarte är det bara gräva och rensa som gäller. Säck efter säck fylls och på nio bäddar har det blivit 14 sopsäckar kvickrot. Det är inte utan att man misströstar ibland. Idag har jag haft en relativt ostörd dag i bädd nummer nio men det tar nästan en hel arbetsdag per bädd. 
Vi har utfodrat grisarna med havre i vinter eftersom vi fick tag på närproducerad kravcertifierad sådan. Det är dock inte så lätt att se skillnad på havre och kvickrot när bara några blad sticker upp så det är svårt att veta om man slarvat med rensningen eller om det är havrekorn som grott.
Vi hinner inte gräva och äger inte någon plog men vi vill ha potatis så därför prövar vi ett, för oss nytt sätt att odla potatis. Vi har fått gamla tidningar från diverse olika håll samt hämtat överblivet tidningspapper på rulle på ett tryckeri. Idag gödslade vi en yta av kvickrotsodlingen och täckte den med tidningspapper. Sedan la vi ut potatisen på tidningarna och täckte med ensilage och halm. Egentligen ska man vattna innan man lägger ut potatisen men eftersom regnet öste ner så hoppade vi över den detaljen.
Det ska bli spännande att se om det kommer att fungera. Vi hoppas på massor av stora fina potatisar. Enligt vad vi har hört kan detta vara ett bra sett att bryta ny mark för odling. Flera som provat berättar att de andra året har fin jord på plats som de lätt kan gräva nya bäddarJag funderar på om det kan innebära tidigare skörd i och med att potatisarna är täckta med halm och inte kall jord. Tack Olivia och Sara för hjälpen!
Idag har vi vägt och märkt trillingarna. Det visade sig att den yngsta av dem väger ett kilo mindre än sina syskon. 
Det är inte bra eftersom det då finns stor risk att hon blir undanknuffad av de större lammen och hamnar efter. Tackan ser också helt avmagrad ut så henne får vi stödfodra för att hon ska orka med sina tre små lamm. Kanske är det bara för att hon nyss såg så enorm ut som hon nu ser så mager ut men även det har vi nybörjare lite svårt att bedöma.
