En gård för omställning

Kategori: växthus (Sida 1 av 4)

Tillverka egna tomatkrokar

Vi har köpt tomatkrokar ifrån Lindbloms som vi är väldigt nöjda med. När vi planterade tomaterna i början av säsongen så räckte inte krokarna till de sista tio plantorna så vi band upp dem med vanliga snören. Nu när tomaterna blivit högre så behöver vi kunna sänka ner dem och då har tomatkrokarnas fiffiga funktion kommit väl till pass.

Idag kom vi fram till de sista tio som var fastbundna med snöre och då gick det ju inte att sänka ner dem. Vi har inte kommit ihåg att beställa fler tomatkrokar men då kom vi på att vi helt enkelt kunde tillverka egna.

Hansi spikade ner åtta grova spikar i en bräda. Måttet mellan de yttersta spikarna är 26 centimeter.

Den första spiken sitter där man hänger upp kroken på vajern. Där nästa spik sitter knyter man fast tråden och virar upp den. Tråden på köpta tomatkrokar är nog närmare 15 meter lång och förmodligen anpassad för tomatodling i varmväxthus där tomatplantorna kan bli så långa. Kröken vid den tredje spiken är till för att den uppvirade tråden inte ska glida av. Den fjärde spiken ger en böj på långsidan som förmodligen ger hela konstruktionen den stadga den behöver. Sedan upprepas samma sak i andra änden av tomatkroken. Den är alltså helt symmetrisk för att kunna vändas vid varje nedläggning.

I filmen kan ni se hur Hansi tillverkar en krok.

Det krävs ganska tjock tråd för att det ska bli tillräckligt hållbart. Det känns bra att kunna göra sina egna tomatkrokar ifall man saknar någon enstaka någon mer gång. Jag är dock glad att vi inte ska tillverka tomatkrokar till alla våra 168 tomatplantor utan bara till tio.

Sänka tomatplantor

Vi har sex bäddar med tomater i växthuset. I princip har vi en sorts tomat per bädd. Tomaterna är uppbundna på tomatkrokar med tomatclips. När vi planterade ut tomaterna så fäste vi plantan vid snöret med ett clip. När plantan växt sig lite större så la vi till ytterligare ett clip men sedan har vi övergått till att snurra plantan runt tråden. Framför allt för att slippa ta loss massor av clips från plantorna i höst.

Det är framför allt en sort, Choclate Cherry, som växt sig hög. Plantorna i den raden är över vajerns höjd så vi kan inte längre snurra plantan runt tråden.

I och med att vi har hängt upp tomaterna på tomatkrokar så har vi i veckan börjat lägga plantorna i choclate cherryraden ner. Vi tar helt enkelt loss kroken från vajern. Vänder den ett halvt varv så att plantan får mer tråd och hänger upp kroken igen en bit längre bort på vajern. Sedan fortsätter vi med nästa planta och flyttar den plantans krok ungefär lika långt.

På detta sätt så sänks plantan ner och läggs utefter bädden. Eftersom vi täckt bäddarna med plast för att mäta med ogräset så kommer plantan att ligga på plasten. Hade vi inte haft plast så kan plantan utveckla nya rötter när nedre delen av stammen får kontakt med jorden men så kommer det inte bli för oss.

Allteftersom plantan blir för hög för att binda upp så kommer vi att snurra tomatkroken ett halvt varv och på så sätt lägga eller sänka ner plantan utefter bädden.

Huvudorsaken är förstås att kunna binda upp plantorna så de får stöd och inte bryts men det blir också mer bekvämt att skörda tomater då vi inte behöver klättra på stege för att komma åt.

Vi har köpt tomatkrokar med hampasnöre för det lät sympatiskt men de håller inte så alla krokar med hampasnöre har vi fått linda upp och sätta på annat snöre som är mer hållbart.

Tomatsorterna växer väldigt olika. Vissa satsar på att producera tjocka stammar medan andra, som choclate cherry, mer verkar tro att det är längst som är bäst.

Tomater i växthus

I år är första året som vi odlar tomater på riktigt. Vi har tidigare haft några plantor varje år och kunnat sälja några askar i veckan. I år är första året med tunnel och det är svårt. Vår tunnel är bra på många sätt. Dels är den stor så vi får bra volym vilket gör det lättare att hålla bra temperaturer och dels så kan vi öppna hela gavlarna vilket ger bra luftgenomströmning. Det går att köpa till sidoventilation men det kostar en slant och vi kände inte att vi hade tid och kunskap att sätta oss in i det. Det kan vi köpa till senare om vi känner att det behövs.

När man är på gång att starta upp en tomatodling och inte har gjort det förut så försöker man läsa på och lyssna på goda råd. Två saker hade vi snappat upp och lagt på minnet. Det ena var att vädring är mycket viktigt om man ska undvika bladmögel. Det andra var att tomater visserligen vill ha mycket näring men att man lätt ger för mycket kväve vilket gynnar bladsättning och inte tomattillverkning. Det är också lätt att man förhöjer fosforhalten i marken om man ger för mycket stallgödsel. Därför gav vi en ganska modest giva i början av säsongen och har sedan gett omgångar med kalimagnesia och kaliumsulfat samt lucernpellets vid flera tillfällen istället.

Men så började det bli problem. Bladen krullade ihop sig. Färgen på bladen såg bra ut men de var alldeles hopskrynklade. Vi försökte läsa på och det vanligaste rådet vid liknande bekymmer där ute på internet är att man gödslat för mycket. Vi tyckte det var konstigt eftersom vi verkligen inte hävt på gödsel. Förra året när vi odlade i hinkar i glasväxthuset då hävde vi verkligen på med gödsel men hade inte alls samma problem.

Eftersom vi saknar erfarenhet så är det lätt att man tar till sig information som människor i all välmening uttrycker med emfas i sociala medier. Vi höll därför igen på gödning för att se om problemet skulle bli bättre. Det blev det inte utan snarare sämre.

Nu har jag sådan tur så jag har blivit mentor i hushållningssällskapets mentorsprogram för nya grönsaksodlare. Vi skulle ha en uppstartsträff här på Östäng och då kom även Marie Hanson som är hortonom på hushållningssällskapet.

Jag bad henne titta på tomaterna och hon tyckte det såg ut som om de led av näringsbrist och när hon pekade ut tecknen på bladen så var det inte svårt att se att hon hade rätt. Att vi hållit igen på gödningen hade gett oss mer problem och inte mindre.

Enligt Marie så kan krulliga blad bero på att det är för stor ansamling av kolhydrater i bladen om temperaturskillnaderna på dagen och natten är för stora. Då hinner inte växten skicka ner tillräckligt med kolhydrater till rotsystemet och då krullar sig bladen. Men hon tror inte att det är felet hos oss.

Hon ansåg istället att det förmodligen var för torrt i tunneln. Vi har vädrat för bra helt enkelt. Jag som har fått lära mig att det är jätteviktigt att minska luftfuktigheten i ett tomathus hade först lite svårt att tro henne. Hon rekommenderar 70-80 % relativ luftfuktighet och att vi skulle köpa en Hygrometer för att mäta fukten.

Vi satte in fukt och temperaturmätare med en gång.

Det blev lite av en chock. Istället för rekommenderade 70-80% ligger vi på mellan 30-50%. Bladen krullar helt enkelt ihop sig för att minska avdunstningen. Stackars tomatplantor som dessutom har fått för lite näring den senaste tiden.

Vi satte genast in en sprinkler som sprutar en vattendimma i växthuset. Inte direkt på plantorna. Den står på större delen av dagen. Helst ska vi enligt Marie inte öppna växthusets båda gavlar utan försöka stänga inne fukten samt sprinkla vatten över plantorna flera gånger om dagen. Värmen har dock gjort det näst intill omöjligt att hålla nere temperaturen i växthuset så vi har varit tvungna att öppna båda gavlarna för att det inte ska bli alldeles för varmt. Vi har försökt att spruta vatten på utsidan av växthuset för att få ner temperaturen men det har varit svårt.

När vi tittar på mätaren så ser vi att vi som värst varit uppe i 42 graders värme i växthuset. Visserligen bara väldigt kort stund men ändå. Nattetid har den relativa luftfuktigheten varit uppe i 100% vilket ju är för högt medan vi dagtid ligger på 35-75 % Torrast är det mitt på dagen när temperaturen är som högst och sedan blir det fuktigare under eftermiddagen. När vi stänger tunneln för natten går luftfuktigheten upp rejält med en gång och ökar fram till midnatt.

Vi har också blivit mer noga med bevattningen. En solig dag kan en tomatplanta dricka 2,5 liter. Då behöver vår droppbevattning stå på i fyra timmar. En molnig sval dag kan det räcka med en halvliter så då behöver vi inte ens bevattna en timme. Vi kommer nog dock att behöva ha sprinklern på större delen av tomatsäsongen. Helt annat än vad vi var inställda på.

Droppbevattningen fungerar!

Vi har berättat tidigare om att det inte var enkelt att veta vilka delar som behövs för bygga en anläggning för droppbevattning. Idag var det premiär med en timmas testkörning.

Vattnet kommer in i bågväxthuset i den gulsvarta 19-mm slangen till vänster. Vattnet har fullt tryck så därför har vi ett tappställe för vattenkannor till vänster. Åt höger kommer först en kulventil och sedan ett lamellfilter som kan behövas eftersom vi använder ytvatten. Efter filtret sitter ett solblekt tidur från Biltema och en svart förtjockning som är en tryckreducering. Den sänker trycket från 4-5 bar ner till 2,5 bar. Till sist en gardena koppling och en klen 12 mm slang som för vattnet till droppslangarna.

Droppslangarna har en öppning var 30:e centimeter och vid en första snabb inspektion ser alla ut att fungera.

För att se hur mycket vatten som kommer ur ett droppställe under en timma ställde vi en godislåda under droppslangen och tyngde ner lite med en säck för att vattnet inte skulle hamna utanför. Enligt tillverkaren ska ett droppställe ge 6 dl vatten per timma. Trycket spelar faktiskt mindre roll. Varje droppställe har en inbyggd flödesbegränsare som minskar flödet vid högre tryck. Fiffigt. Det innebär att droppställena ger samma vattenmängd även om slangen är mycket lång med det tryckfall som alltid kommer med långa slangar.

Filmen visar att droppställena har olika intervall mellan dropparna. Jag antar att vattendroppar i allmänhet har samma storlek men det kanske kan variera lite beroende på hur slangen ser ut vid hålet. Jag såg inte hur det uppmätta hålet droppade men det gav ca 5 dl under en timma. Tillräckligt bra för att det ska gå att ge tomaterna lagom mycket vatten.

Kall vår

Våra stackars praktikanter har fått sin praktik förlagd vecka 13-16. En vår som denna blir det en kall och ganska otrevlig upplevelse. Tack och lov för att vi i år faktiskt har tillgång till vår växthustunnel där det finns mycket jobb att göra för efter en förmiddag med jobb på friland är det skönt att få gå in.

Här sår vi kål och sallat i brätten. Vi har gått igenom hur man rationellt fyller brätten med jord för att få upp tempot när det är många brätten som ska sås.

I tunneln prövar vi olika tekniker för att klara av ogräset i nyanlagda ogräsrika bäddar. Här planterade vi kål för två veckor sedan och nu fyller vi på med ytterligare kålplantor.

Ogräsproblemen är minimala när vi planterar i markduk med brända hål. Lökbäddarna längre till höger har dock stora ogräsproblem och vi får se hur vi klarar upp det. All verksamhet i tunneln är testverksamhet i år. Det som funkar det funkar och det är inte någon katastrof om något misslyckats. Det har varit väldigt många kalla nätter. Även om vitkålen växt under fiberduk så ser det ut som om plantorna inte mår så bra. De kan räta upp sig men kylan ger dem en hård start i livet. Bilden ovan är tagen ifrån mitten av tunneln. Det ser ganska stort ut. Bilden nedan är tagen mot samma bäddar fast i början av tunneln. Den känns gigantisk. Här kommer vi att kunna odla mängder av tomater.

Idag har vi dragit upp trådar för att skotta upp jord så vi får ordning på alla tomatbäddar. De ska gödslas med stallgödsel som ska myllas ner och sedan får de ligga till sig så vi kan hålla lite koll på gräset innan tomaterna planteras ut. Nu vill vi ha lite värme så vi kan börja så och planterat även på friland.

Första veckan i tunneln

Nu har vi haft tunnelväxthus i en vecka på Östängs Gård. Än så länge vet vi inte riktigt vad vi tycker om det för allt har gått väldigt fort på slutet. Stommen har stått där länge men eftersom den varit utan plast så har man inte riktigt fått känsla för hur stor eller hur bra det kan vara.

Den här veckan så har Jonas jobbat med att fästa alla lister, portar och gavelplast parallellt med att jag och våra praktikanter har tagit tunneln i besiktning.

Plasten på tunneln och på gavlarnas övre delar har vi köpt ny medan dörrarna har en begagnad armerad plast på sig. Den skulle också behöva bytas egentligen men det får bli tills nästa år. Nu har vi inte tid med det. Lappa och laga är vad som gäller.

När veckan började såg det ut så här. Marken har periodvis varit täckt under förra säsongen men det är ett blåsigt läge så allt som oftast har plasten gett sig iväg från sandsäckarnas tyngd så gräset har fått nytt liv. De delar som inte varit täckta har en väldigt tjock kvickrotsmatta men oftast har faktiskt kvickroten gett med sig. Däremot finns det en hel del revsmörblomma, maskros och skräppor. Alla bäddar behöver därför rensas efter bredgrepningen men vi kör metoder för att minimera rensning i växthuset i år. Därför är få av bäddarna nakna.

Vid varje sida blir det en smal bädd.

Där planterar vi kålrabbi och majrova på ena sidan och lägger ut potatis på andra sidan.

Alla bäddarna är bredgrepade, kalkade, har fått stenmjöl och vissa har fått gödsel och som ni ser är de rensade i varierande grad. Egentligen hade jag velat rensa alla bäddarna ordentligt men i år ska vi pröva latmansmetoder i större utsträckning. Det tar emot – men är värt att testa – speciellt som tiden inte räcker till för allt.

Ytterligare två bäddar blir ”nakna” och där sätter vi lök för knippning. Där kommer vi att behöva kultivera ofta för fröogrästrycket lär vara stort. I dessa bäddar har vi rensat bort det rotogräs vi sett men inte mer än så.

I en del har vi satt lökarna kantikant och dem tänker vi skörda som salladslök. Allt för att testa olika metoder.

I bäddarna som ska täckas la vi också ut droppslangar även om droppvattensystemet är en bit bort i tid.

Skönt att slippa lyfta på dukar i efterhand. Gångarna är inte rensade alls så dem har vi täckt med tredubbel geoduk. En bädd där vi ska sätta sallat är täckt med nedbrytningsbar majsstärkelseduk. Där ligger droppbevattningen på plats under.

Eftersom droppbevattningen inte finns på plats fick vi ändå börja med att vattna ovanifrån.

I två bäddar ska vi sätta huvudkål. Vitkål i den ena och spetskål i den andra. Där rensade vi mycket begrensat men försökte luckra jorden rejält innan vi gödslade med komposterad stallgödsel. Ovanpå la vi på mypex.

Sedan brände vi hål för plantorna med en liten brännare från biltema och därefter lyfte vi på duken för att lägga i droppslang. Man kan bränna med droppslangen på plats men det kändes som att utmana ödet för mycket.

Sedan planterade vi kål. Jag har inte riktigt vågat hoppas att vi skulle få klart växthuset i tid och jag har inte riktigt varit klar över min planering eftersom jag aldrig haft ett rejält växthus förut så jag har förodlat alldeles för få plantor. En del hål får därför gå tomma så länge.

Vissa kålplantor har dessutom hamnat i glasväxthuset eftersom tunneln blev klart senare än väntat.

På med halverade vp-rör som bågar och ovan på det fiberduk. Det är kallt på nätterna fortfarande och plantorna behöver extra skydd för att klara utsättningen bra.

Nu är halva tunneln tagen i bruk och snart är det dags att ta tag i tomat/paprika/chillidelen men det får bli en annan vecka.

Sista praktikantdagen för veckan avslutades med materialvård. Eftersom vi slarvade med det i höstas så är våra redskap i stort behov av vård. Nu blev de rengjorda och metallen blev inoljad och träskaften oljade med halvolja. Det känns alltid bra att ta hand om sina saker. Tack Theres, Emma och Sandra för hårt arbete under veckan. Nu tar vi lite påskledigt.

Praktikanterna är här!

Idag kom tre praktikanter från Uddetorp hit. De läser en utbildning som heter Småskalig ekologisk grönsaksodling och ska vara här på praktik i tio dagar under våren.

Vädret var inte det bästa så vi koncentrerade oss på arbete i växthusen idag. I ena halvan skulle vi om tidsplanen hade följts redan ha planterat en hel del samt sått morötter och spenat men eftersom växthuset fick plast på sig först förra veckan och gavlarna kommit upp först i helgen, även om en del saknas, så har det inte varit möjligt. En del plantor står och stampar i sina brätten men det får ta den tid det tar.

Vi började med att sätta ner armeringsjärn för att markera bäddar och gångar i halva växthuset. Här ska vi odla tidiga versioner av de grödor som vi annars har på friland. Det blir majrova, kålrabbi, spenat, vitkål, spetskål, knipplök och sockerärtor. I den andra halvan ska det bli tomat men de ska inte ut än på ett tag så den halvan får vänta.

Jag visste att vi skulle vara flera personer så jag hade lånat in en bredgrep av min långgranne och kollega Lena Manea så alla bäddarna bredgrepades snabbt och lätt.

Därefter blev det en del rensning av rotogräs. Platsen var täckt förra säsongen men det finns ändå en hel del ogräs mest olika gräs, skräppor och maskrosor. Vi försökte rensa rimligt mycket och inte för noga.

Sedan gödslade vi och det ska vi fortsätta med i morgon för sedan var det dags för lunchrast.

Efter lunch gick vi och tittade på gödselhanteringen. Vi har komposterat fårens ströbädd och idag lastade Jonas den komposterade bädden i gödselspridaren och körde ner utanför grinden till skiftet där vi i år ska odla kål. Det är de bäddar som vi i huvudsak gödslar med stallgödsel så då är det bra att få gödseln upplagd precis utanför grinden. Gödselspsridaren av äldre modell gör ett bra jobb med att sönderdela eventuella klumpar vilket gör hanteringen mycket lättare.

Sedan gick vi in i glasväxthuset och fyllde odlingsbrätten med jord och sådde sallat, blomkål, broccoli, salladskål och spetskål.

När fröerna hade lagts i varje plugg siktade vi jord över.

Sedan var det dags för omplantering av tomater. Vi har sått en del tomater lite för tidigt med mening. De kommer att sättas ut i växthuset på chans några veckor för tidigt. Blir det en varm vår så har vi en bra start men kommer det en köldknäpp så kommer vi ha andra tomater på vänt som kan ersätta eventuella förluster.

Dagen avslutades på verandan med dokumentation kring vad vi gjort under dagen. Jag ska försöka vara duktig på att dokumentera allt i år och då är det en hjälp att ha praktikanter. Är man dålig på att dokumentera och dessutom tycker att det är rätt tråkigt så blir det lätt att man struntar i det när man är trött i slutet av dagen.

Förodling

Nu när bakväggen i glasväxthuset är klar är det dags att göra i ordning förodlingen ordentligt. Temperaturen är ganska stabil i växthuset i och med att muren i bakkant lagrar värme. Dessutom har vi fyllt en kubikmetertank med vatten som också hjälper till att jämna ut temperaturen. Vi har också tätat överallt och satt upp bubbelplast för fönster och dörrar. Vi har satt ut en del kålplantor redan eftersom de inte är så känsliga utan klarar svalt väder bra. Snart måste vi dock få ut våra tomatplantor eftersom de inte längre får plats i förodlingskammaren. Planen för dagen var därför att bygga upp ett bubbelplasttält inuti växthuset.

I detta inre bubbelplastrum kommer det att finnas två odlingsbord. Det ena består av en formplywood med ett plåtkar ovanpå där det ligger en underbevattningsduk på. Där kommer känsliga plantor som vill ha ganska bra temperatur att stå.

Det andra är ett värmebord som också har ett plåtkar med underbevattningsduk men under så finns en sandbädd med värmekabel i. Tanken med det bordet är att kunna ställa sådder som ännu inte grott där. Många grönsaker kräver högre värme just när de ska gro men klarar något lägre temperatur senare.

Utanför det inre bubbeltältet kommer det att finnas ytterligare två odlingsbord där mindre värmekrävande grödor som kål kommer att kunna stå när de väl har grott. De mår bara bra av lite svalare temperaturer som gör att plantorna blir kraftigare eftersom de inte växer så fort.

Just nu har vi alldeles för många plantor som är förvuxna i brätten stående i växthuset eftersom den stora tunneln ännu inte är klar.

I helgen är det prioritet att få klart tunneln nu när växthuset är igång.

Att beställa plast till växthus

För ett år sedan köpte vi en stomme till ett bågväxthus. För ett halvår sedan satte vi upp den, i alla fall det mesta av den. För några dagar sedan fick vi monterat plasten på växthuset. Det var inte helt enkelt att få plasten på plats och det var faktiskt inte heller så självklart var vi skulle köpa plasten.

Vi misstänkte att plastfolien skulle kosta en slant så vi började leta på nätet efter vilka företag som säljer folie i rätt storlek. Det var svårare än vad vi trodde. De flesta som säljer bågväxthus säljer växthus som får plats i en villaträdgård och har ingen folie att sälja som är bred nog. Vårt växthus är drygt åtta meter brett och båglängden från sida till sida är tolv meter. Eftersom förankringen av plasten, och med den hela växthuset, sker genom att plasten grävs ner krävs en ganska bred plast.

Till slut fick vi fram en excel-lista med nio företag. Efter att ha mejlat och ringt visade det sig att ett av dem inte finns längre och ett annat har slutat att sälja växthus. Det finns säkert fler leverantörer som vi har missat men vår lista ser ut så här:

Det var intressant att prata med dem. De arbetar i normala fall med betydligt större anläggningar än våran men de tog sig ändå tid att beskriva och förklara. Det märktes att de har mycket erfarenhet och känner till vilka misstag som nybörjare oftast gör.

När det gäller priserna så skiljer de något men det är inga stora hopp. En av plasterna är lite tunnare men resten är lika tjocka, 0,2 mm. De flesta har folie hemma, en del som färdiga paket och en del har jätterullar och skär till på beställning. Bredderna varierar mellan 14,2 och 16 meter. Det finns naturligtvis andra mått men för vårt växthus är det 15 meter eller mer som gäller. Vi fick uppfattningen att alla plaster som är avsedda för växthus är behandlade på ena sidan för att minska kondensdroppet.

Det skiljer en tusenlapp men det som avgjorde för vår egen del var att vi behövde lite extra prylar och några goda råd. Så vi valde Grönsta som importerar just vårt växthus även om de inte låg lägst i pris. Förmodligen så har de olika leverantörerna hämtat sin plast från den eller det fåtal som tillverkar den här sortens plast i Europa.

Stort projekt med mycket krångel

Idag var det dags att sätta plast på växthustunneln. Det har varit en hel del jobb med att få upp bågarna och med att spänna upp de 35 linorna som ska löpa längst med växthuset. Det växthus vi byggt är gjort för att tåla snömängder och då är linorna till för att plasten inte skall sjunka ner mellan bågarna.

Agneta, Kerstin och Björn kom för att hjälpa till. Det är vi tacksamma för. Vi började med att köra ut plasten som legat inomhus för att den inte skulle vara för kall. Vi valde just den här dagen eftersom SMHI lovat svaga vindar.

Vi lånade ihop en stege från vår granne Richard och två stegar från vår granne Tobias vilket gjorde att vi kunde klättra upp på flera ställen utan att flytta stegarna. Vi hade informerat oss så mycket vi kunde och sett diverse youtubefilmer om hur man lägger på plast på tunnlar. Rullen sattes på ett stålrör som lades på två bockar. Sedan fäste vi ett rep i änden av plasten och började langa upp den över den västra nocken.

Jonas stod och langade upp plasten över kanten och jag stod mitt på växthuset och drog i repet. Sakta sakta åkte plasten ut över växthuset.

Det är ett långt växthus och det gick inte helt smidigt. Det visade sig att plasten hängde upp sig på de fästen som håller de längsgående vajrarna. Vi fick använda en lång pinne och ta loss plasten vid flera tillfällen. Trots det så upptäckte vi senare att vajerfästena gjort flera små hål i plasten.

Det är tungt att langa upp plast så efter ett tag fick Björn klättra upp och hjälpa till.

Jag drog i repet och när plasten kom fram till mig så flyttade jag stegen till en ny båge och drog igen.

Vinden var inte speciellt stark så vi kunde mata på efter hand. Enda kruxet var att plasten fastnade på linornas fästen.

Jonas fick allt mer ont i armarna men till slut hade vi fått upp tillräckligt med plast för att den skulle räcka till andra ändan. En kvadratmeter eller två av den här plasten är inte tung men hela rullen är tung. Det är gränsfall att bära den på två med bra remmar. Så samtidigt som rullen minskade i storlek så blev det allt tyngre för oss som matade fram plasten.

Sedan fällde vi ner ena sidan och lade sandsäckar på. Nu blev det paus i bildtagandet för nu började de riktiga problemen. Vindbyarna blev allt starkare och sandsäckarna gjorde för lite motstånd. Alla närvarande kämpade på för att hålla plasten på plats medan Jonas försökte sätta fast den vid gaveln med en list.

Det var inte helt enkelt. Vi begrep oss inte riktigt på hur listen fungerade. Den visade sig vara väldigt motsträvig och när vi använde gummiklubba för att slå ner den så skar den i plasten.

Vinden ökade än mer och rätt som det var kastade den över all plast åt ena sidan. Det var bara att börja om och försöka få över den igen. Under en period satt Björn på plasten, mitt på en långsida. När det kom en vindby satt han ett par decimeter över marken tills byn var över. Det är stora krafter när vinden tar tag i en stor plast.

Till slut var dock plasten på plats om än med vissa hål i. Nu syns storleken på växthuset. Stort!

Revan efter listen är värre. Det vet vi faktiskt inte hur vi ska lösa.

Vi grävde ner sidoplasten och vek sedan plasten över jorden och öste på med ytterligare jord. Nu ligger den på plats och hålls fast och resten får vi ta tag i i morgon. Det var en mycket kämpig dag och vi vet inte riktigt vad vi skulle ha gjort annorlunda. Kanske hade vi lyckats bättre om det var en helt vindstilla dag. De små hålen som fästena gjort kan vi tejpa – men det känns inte riktigt bra att ha en helt ny plast som är skadad redan från början. Revorna vid fästlisterna är irriterande. Vi måste ha gjort fel eftersom listen skar av plasten när den skulle ha låst fast den. Vi får forska i detta.

Vi har många arbetsdagar som är lite hårdare än de andra. Det här var en sådan. Stort tack till de arbetsvilliga pensionärerna som gjorde det möjligt för oss att få på platsen innan våren är över! I morgon ska vi ta det lite lugnare eftersom vi båda har lite ont när vi rör oss.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑