Vi är i slutet av november, förra veckans snö har regnat bort och större delen av dygnet är det intensivt mörkt utomhus. Just nu finns ingen måne som lättar upp duggregnet så mörkret härskar totalt. På vår gård är det sällan ytterbelysningar tända.

Den som reser genom svensk landsbygd under vintern ser här och var ljus. Hus och gårdar är mer eller mindre upplysta, inomhusbelysningen sipprar ut men ljuspunkter utomhus har blivit allt vanligare. En signal till andra – här finns människor.

Nattljus i Sverige kan se ut som på bilden till höger:

Ljus här och där och vid första anblicken någorlunda jämnt utbrett över landet men tittar man noga är det lätt att se var de flesta bor.

Staden kan se ut så här och många upplever nog stadens ljus som något väldigt positivt. Tittar man på himlen över staden så blir den aldrig riktigt mörk.

Landsbygden kan se ut så här:

När vi bodde i en by på landet för 25 år sedan så fanns där en sådan här gatlykta och det var allt förutom det ljus som sipprade ut ur människors fönster.

Landsbygden kan också se ut så här:

Det är naturligtvis en ganska modern lyx att kunna belysa en fasad eller garageport. Innan elen blev tillgänglig för kanske fyra generationer sedan var det bara överklassen som kunde beordra om icke nödvändig belysning. Vad som är nödvändig belysning beror nog på vem som får frågan. Människor är dagaktiva varelser och utan tillräckligt ljus är vi inte lika kapabla att göra saker.

Traditionen med att måla husknutar och dörrkarmar vita kom förmodligen av att de blev lättare att hitta när det skymde. Det kan vi uppleva tydligt nu när vi bor på en gård men det var inte något vi tänkte på när vi bodde i staden.

Vår gård har en del fasadbelysning installerat. Det är ganska små ledlampor som bara lyser nedåt. Det ger ledljus utan att blända så jag gillar dem. Men vi har slutat att tända dem om vi inte behöver dem.

Vissa kanske antar att vi inte tänder utomhusbelysningen för att spara pengar och el men så är det inte. Våra fem ledlampor är på sju Watt vardera, summa 35 Watt. Om de fem lamporna skulle lysa hälften av årets timmar vilket grovt räknat borde motsvara alla mörka timmar under ett år så skulle det använda 153 kWh som borde kosta ca 250 kr. Det är verkligen en rimlig kostnad för att ha ledljus och kanske för att känna sig trygg på sin gård.

På tal om trygg så är varken Ylva eller jag mörkrädda. Ingen av oss tror att ondskans makter står beredda till anfall där ljuset inte når. Att snubbla eller att få en kvist i ögat är däremot verkliga hot som kan få tråkiga följder så vi använder gärna ficklampor, lite kraftigare arbetslampor eller så tänder vi utebelysningen.

Förutom de små ledlamporna så har vi några kraftiga lampor för gårdsbelysning. Det är fyra klassiska kvicksilverlampor som tar ett par minuter på sig att tända och bli starka och som sedan levererar mycket ljus.

Vi tänder dem när de behövs men aldrig annars. En av dem var ofta tänd när vi flyttade in och vi hade svårt att förstå varför den tändes och släktes vid olika tidpunkter. Tidsinställningarna verkade helt ologiska. Till slut hittade vi det mekaniska uret som styrde lampan och kunde byta det mot en strömbrytare så vi kan tända och släcka efter behov.

Problemet med den belysningen var att den sitter högt och har ett kraftigt ljus som lyser upp gårdsplanen som ligger framför. Vi kunde tydligt se gårdsplanen men det starka ljuset var bländande så vi såg ingenting utanför ljuskäglan. Inga djur, inga vandrare och inga stjärnor.

Nu tänder vi lampan vid behov, det är fantastiskt att kunna få riktigt mycket ljus genom att vrida på en strömbrytare, men det är inte särskilt ofta vi gör det.

Varför väljer vi då att ha det mörkt runt huset när vi har flera sorters belysning att välja på?

Vi är gamla nog för att minnas det surrande liv som somrarna var helt fulla av. Många sorters insekter som var en självklarhet för oss som var barn på 60-talet. Att det myllrar betydligt mindre nu beror på många saker, nattljus är nog ett av de mindre problemen, men det skär i hjärtat varje gång tanken snuddar vid att våra sätt att leva gör artrikedomen allt fattigare. Så vi väljer att ge ett litet, litet bidrag. Kanske kan vår ensamma fladdermus leva kvar om det finns insekter nog att äta. Ekologi är komplicerade vävar och vi kommer aldrig att få veta om vårt bidrag gjort någon skillnad eller inte. Men på köpet ser vi stjärnhimlen, landskap, folk och fä bättre än om belysningen varit på, så vi gillar det.

Länsstyrelsen ger några råd i sin broschyr Ljusföroreningar

ATT TÄNKA PÅ

  • Välj låga armaturer så att mindre ljus sprids uppåt.
  • Skärma av och rikta lamporna för att inte belysa vattendrag, skogsbryn och andra områden som är viktiga för djur och växter.
  • Använd lampor med varmare (rödare) ljus. Det lockar färre insekter och härmar skymningen bättre än ett kallt, vitt ljus.
  • Utnyttja timers och rörelsedetektorer för att bara lysa upp när du själv har behov av det.
  • Allra viktigast är att släcka lampor under perioden april – oktober när djurlivet är som mest aktivt. Men även under vinterhalvåret bör du vara
    restriktiv, då fågelliv och vilt påverkas av onaturligt upplysta miljöer.
  • Fundera över om du verkligen behöver fasadbelysning, ljusslingor i träd och trädgården full av LED-lampor. Mörkret är också vackert.

Många av våra wwoofare som kommer från centrala Europa är helt förundrade över stjärnhimlen på vår gård. Det var vi faktiskt också när vi flyttade hit från lilla Alingsås. Ju mer vi bor här desto mer uppskattar vi mörkret.