I helgen har vi varit nere i Halmstad. Vid en tidig löprunda utefter havet vid Tylösand stötte jag på detta praktexemplar av Strandkål.

Den blir cirka 50 centimeter hög och får fina vita blommor.

Tidigt på förrförra säsongen sådde jag själv många, många frön av strandkål som jag fått av en bekant. Det är inte så lätt att få fröna att gro men tre frön tog sig och de har blivit omskolade flera gånger innan de till slut fick komma ut förra säsongen. Det var lite oroligt men i våras visade det sig att alla tre plantorna överlevt. En är planterad i skogsträdgården och två framför huset. De kan inte mäta sig med plantan som växer vilt i Tylösand än men tillväxten är ändå ganska god. Jag hoppas på att kunna ta fler frön för att få fler plantor i framtiden.

Strandkål är en korsblommig växt och släkt med alla våra andra kålsorter. Alla delar ovan jord går att användas och skördas nog oftast tidigt på säsongen då växten är ganska grov. Jag vet inte hur mycket strandkålen blir utsatt av kålfjärilen. Det återstår att se.

Strandkålen är fridlyst på Gotland och i Blekinge men den är ganska sällsynt i övriga landet också. Vanligare på västkusten än på östkusten. Vill man äta strandkål bör man nog odla den själv vilket jag inte tror är så vanligt än så länge. I England odlar man den som delikatess enligt skogsskafferiet. Runåbergs rekommenderar blekning av bladen på våren och att man sedan äter de späda bladen med smör eller en god sås.

Fröer finns att köpa från Runåbergs och Impecta. Väljer du fröer från Runåbergs så får de ekologiska. De har också väldigt bra information om hur man får till sådden. Så här står det på deras webb: ”Fröna är stora och sås 3 cm djupt på våren. Ute eller inne. Normalt är grobarheten låg, men förbättras betydligt om man tar bort det skyddande skalet innan sådd. Det går lätt att krossa skalet mellan två skärbrädor eller liknande. Men blötlägg inte fröna innan sådd. Det försämrar grobarheten. Normalt gror fröna på två till fyra veckor, men i undantagsfall kan de vänta ett helt år.”

Enligt Runåbergs går det även att föröka strandkålen med rotsticklingar vilket jag ska pröva när mina plantor växt till sig. I år kommer vi inte att skörda något på våra plantor utan de ska få växa i fred men när vi väl börjar skörda så kommer vi att hantera strandkålen som tidiga perenna grönsaker. Skörd till och med juni månad och sedan får plantan växa till sig för att bli ännu starkare till nästa år.

Det är något visst med perenna grönsaker. Det blir mer och mer intressant. Årets många luncher med inslag av sparris och hosta och fikor med rabarber ger mersmak. Tidiga vårgröna perenner är definitivt något vi vill satsa på åtminstone för eget bruk.

För två år sedan fick jag (Ylva) en hori hori i födelsedagspresent av Jonas. Det var inte så att han hade kommit på det själv utan det stod på min önskelista. Tipset hade jag fått av en annan grönsaksodlarkollega som påstod att jag aldrig skulle ångra mig om jag skaffade en och att jag skulle använda den varje dag. Hon hade rätt!

En hori hori är ett traditionellt japanskt verktyg. Namnet hori hori betyder kanske “att gräva”, eller enligt Wikipedia är det ett onomatopoetiskt ord som låter som när någon gräver. Kanske låter det så för en japan. Min hori hori är tillverkad i Sverige och är 32 centimeter lång och fyra centimeter bred. Bladet är tre millimeter tjockt och välvt med ena sidan tandad vilket gör att du kan använda den som spade, kniv eller såg. På bladet finns också måttangivelser upp till 16 cm ifall du vill kolla djup t.ex.

Jag fäster min i bältet på våren och använder den många gånger om dagen under hela säsongen. När odlingssäsongen är över hänger jag undan hori horin till nästa säsong. Bara en dag som idag så har jag använt den för att hålla upp en grind, kapa ett snöre, rensa ogräs, gräva ner en metallkant, kapa rötter, skära av en kålstock, dra upp en så-rad, fått upp maskrosrötter och skräppor, mätt plantavstånd och rensat ogräs i största allmänhet. Den åker upp och ner i sin slida gång efter gång och det enda egentliga problemet är att det varje gång åker med en del jord ner i slidan som blir allt mer fylld och tjock. Den behöver tömmas varje dag eller också behöver dess ägare vara en mer ordentlig människa som rengör bladet efter varje användning. (Kommer inte att hända här.)

Hori horin är tillverkad i återvunnet rostfritt knivstål från Sandvik med ett handtag i ask som oljats med svensk linolja. Fodralet är i vegetabiliskt garvat svenskt läder och allt är producerat i Sverige. Jag älskar min hori hori och är så glad över att det går att få tag på så bra verktyg av så god kvalité som tillverkats under vettiga förhållanden i vårt land.

Det går att hitta billiga importerade varianter. Det kan hända att de fungerar lika bra – det har jag inte någon aning om. Men ska man köpa ett verktyg som man ska använda många gånger om dagen i flera år så tycker jag att man ska köpa kvalité och betala för det dessutom. Det känns bättre att använda ett verktyg där du vet att de som tillverkat det har fått okej betalt för sitt arbete. Att välja produkter tillverkade i Sverige gör dessutom att kunnandet stannar och/eller utvecklas här. Du vet dessutom att processerna följer Svensk miljölagstiftning och i detta fallet med råge. Min hori hori är tillverkad av Mojave Grönt och – nej, jag har inte fått betalt av dem för att skriva det här inlägget.

Den 24 maj tog jag kontakt med Jordbruksverket då jag hade några frågor kring regelverket för försäljning av potatis. Den ansvariga satt på möte och skulle ringa upp dagen efter. Det gjorde hen och när jag ställde de frågor jag funderad över enligt tidigare inlägg tyckte även ansvarige att det inte lät helt rimligt och bad att få återkomma efter att hen tagit upp frågan med sina kollegor.

Den 30 maj ringde jag upp igen då vederbörande inte hört av sig. Det visade sig då att hen haft ledigt och sedan inte fått tag på rätt person.

Den 3 juni blir jag uppringd av tjänsteperson nummer två på Jordbruksverket och drar mina frågor en gång till. Hen säger då att hen kan lugna mig på en gång för i regelverket står det att ALL försäljning direkt till kund om man odlar under en halv hektar är undantagen. Jag frågar då varför det uttryckligen står på en av deras sidor står att det som är undantaget endast gäller direktförsäljning till kund på den egna gården och på en annan sida står samma sak men att det där finns ett tillägg om att REKO är undantaget. Då låter tjänstepersonen mycket förvånad och säger att det är fel. Vi resonerar ett tag och jag framför att jag tycker det låter rimligare om det stor att all direktförsäljning är undantagen om man odlar under en halv hektar. Det håller hen med om och lovar att se till att det ändras på webben. Med det låter jag mig nöjas och släpper frågan ett par dagar. Det finns ju en del annat att pyssla med här i livet.

Idag gick jag in på webben igen och finner att ingenting är ändrat. Ringer upp tjänsteperson nummer två och frågar varför ändringen dröjer. Hen berättar att hen släppt ärendet då hon sagt till om ändringen och fått besked om att den är gjord. Nu lovar hen att hon ska säga till igen och dessutom själv försäkra sig om att ändringen genomförs. Senare under dagen får jag ett SMS med texten: Tack igen för att du tog kontakt om vår webbinformation – inte bara en gång. Nu ska informationen äntligen vara rättad! Jag gick in och kollade och det visade sig att det nu mer står: Du som odlar mindre än 0,5 ha potatis och som säljer potatisen på något annat sätt än egen försäljning direkt till konsument.

Hela tiden blev jag mycket vänligt bemött av båda tjänstepersonerna. Det kändes på något sätt väldigt bra att få till en ändring och få förståelse för att skrivningar på webben kan ha stor betydelse för oss som är småskaliga och har en diversifierad produktion. Kanske finns en liten medvetenhet om att vi finns väckt bland åtminstone två tjänstemän på Jordbruksverket.