Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.
I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.
haha. underbart att se! Alla ska vara med!
Det är så lagom underbart när man får in en klöv mellan pannan och glasögonen…
I t ex Storbritannien scannas också alla tackor så att man vet hur många lamm de bär på och sorteras och separeras så att de får kost anpassad efter hur många lamm de bär på, det minskar problemen i samband med lamningen, man undviker både alltför stora och alltför små lamm. Men det är ju lättare om det finns en etablerad tradition för det, då kostar det inte mycket och behöver inte utföras av veterinär.
Det görs i många besättningar även här i Sverige och vi har funderat på det – men vi har ju bara tio tackor så det känns inte så nödvändigt. Kanske testar vi framöver.