Etikett: hästgödsel

Ogräsbekämpning som smakar gott

Ibland är det svårt att låta bli. När vi hade Olssons frö i telefonen så passade vi på att beställa 30 plantor rabarber av sorten Goliath. Namnet låter lovande. Planen var att använda rabarber till att täcka bort ogräs vid en del av nätet som omger odlingarna.

Planen är fortfarande bra, det är bara det att den inte genomför sig själv. Efter en lagom lång arbetsdag i fantastiskt väder upptäckte vi rabarberknölarna igen. Nu ska det ske. annars blir de grismat.

Ylva grävde gropar och hämtade väl bränd hästgödsel.

P1150007

Planteringen gjordes på enklast möjliga sätt. En grop. Ner med rotklumpen på rätt köl. På med gödsel.

P1150012

Så här ser det ut just nu.

Till höger om nätet finns den krigszon som är grisarna hage. De får regelbundet större yta. En meter längre hage som de snabbt bökar sig genom. I förrgår hade de lyft upp så mycket jord på stängseltrådarna att båda trådarna inte syntes. Agneta märkte nog inte att hon rymde. Hon stod hundra meter bort och såg borttappad ut. Efter lite skramlande med krossat korn kom hon glatt galopperande.

Till vänster finns insektsträdgården med alla blommor. Den är inte klar men kommer att bli fantastisk.

I mitten finns vårt nya ogräsvapen i form av rabarber. Hoppas att det fungerar.

P1150004

I morgon ska vi täcka runt planteringsgroparna med våta tidningar och halm. Får nog vattna rejält också för det är väldigt torrt i marken.

Pumpor som tar över

Att odla pumpor är att få uppleva exponentiell tillväxt under ett halvår. Det är häftigt men lite läskigt. När fröet har grott och de två första bladen kommit upp så händer inte mycket mer på länge. Inget synligt i alla fall. Man kan gissa att  nere i marken byggs rotsystemet upp och blir ganska stort. Utan ett rejält rotsystem hade inte det som händer senare kunnat hända.

Halva sommaren kan passera och det enda man kan se är några fler blad, någon enstaka golfbollstor pumpa och att rankan börjat växa åt något håll. Det är enkelt att flytta rankan dit man vill att den ska växa i det här läget, men …

Den som inte patrullerar pumpalandet dagligen, och det gör inte vi, överraskas plötsligt av att rankorna är för stora att flytta. De har flera pumpor av olika storlek, några börjar bli tunga. Rankan är skör och bryts lätt av så man måste vara försiktig. Pumpornas vikt tillsammans med att rankan håller sig fast, med krullade utskott, i allt möjligt gör att de plötsligt inte går att resonera med.

Men de slutar inte växa för det, de har bara börjat. Nu har de stora blad som lapar sol och tillväxten är fantastisk hos både ranka och pumpor. Det som är lite mindre fantastiskt är att grannväxterna blir utan sol, de har ingen chans mot några galopperande pumpamonster.

P1100342

Så här såg sparrislandet ut under försommaren. Sparris är under de första åren ganska försynta växter som vill ha några somrar på sig för att bli kraftiga och starka. Tidningar och halm ska hjälp till att hålla kvickroten nere.

Hos oss drunknade sparrisen bland pumpabladen, den sparris som hann bli lite större når fortfarande solens strålar och kan anas uppe till vänster.

P1110310

Vi tror inte att det fanns något mer än en gång mellan sparrisen och pumporna. Om det gjorde det så är det historia nu.

P1110309

Här är pumpalandet sett från andra hållet. De första pumporna har vuxit till sig och är nästan mogna. I rättvisans namn, detta gäller även den vintersquash som vi odlar. De är nära släkt med pumpor och växer också exponentiellt.

Nästa säsong ska vi nog lägga upp på något annat sätt. Antingen så får vi flika in pumpapatruller mellan högsommarens andra göromål och då även plocka bort de sista pumporna på varje ranka. Eller så planterar vi dom i en hög hästgödsel på tillräckligt avstånd från andra odlingar. Det får bli en del av vinterns planering.

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑