Mannarp - Östängs gård

I veckan har jag (Ylva) varit i Skåne tillsammans med Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar, Pella Thiel och Miriam Thorén från Skenora Gård på Ingarö hos Susanne Velander Vretare på gården Sven Nils, Mannarp för att göra en Permakulturdesign. Det är tredje året vi träffas för att arbeta tillsammans och det är något av årets höjdpunkt. Jag lär mig väldigt mycket varje gång och får många tankar om vad som kan utvecklas på vår egen gård och i vår närhet. 2014 gjordes den första designen i det här gänget och den var för Östäng. Fortfarande finns tankarna från den med i vår planering och alla kartor, listor och skisser sitter fortfarande på väggen på vårt kontor. Förra året var vi på Skenora gård med fyra hushåll och gott om folk på gården och nu var det dags för Mannarp. Där finns inget boningshus och gården brukas idag av Susanne som har hästar, grisar, kor, får, ankor, gäss, höns och tre hundar. Det är från denna gård vi köpte Agneta och Anni-Frid i november 2014.Susanne bor i byn Södra Rörum som ligger strax intill eftersom boningshuset på Mannarp inte är i skick att bo på.

Vi börjar alltid med att vandra runt på platsen och sedan får den eller de vi är hos berätta om platsen och vad som hänt hittills för att sedan ge en form av ”beställning” inför designen. Alltså en beskrivning av vad man vill med sin gård. Gården Sven Nils har stort behov av fler händer och det var utmaningen vi stod inför. Alla djurslag med daglig tillsyn och matning två gånger om dagen kräver sin kvinna.

Inom Permakultur används design för att planera mänskliga aktiviteter. Det kan röra sig om en gård, en trädgård en by eller en stad. Målet är att fånga upp och lagra energi som flödar genom systemet i form av sol, vind och vatten och att fördröja flöden av människor, näringsämnen m.m. Det handlar om att bygga nätverk, sluta kretslopp och finna så många kopplingar som möjligt mellan delarna i systemet.

När Susanne berättat det vi behövde veta så fick hon inte vara med längre. Tanken är att vi som besöker gården är friare i tanken och ska få en chans att tänka utan att behöva ta hänsyn till den som äger stället. Vi började med att sätta oss vid brasan och prata en i taget om och om igen för att lyfta så många tankar som möjligt. Att inte få avbryta utan vara tvungen att vänta tills de övriga tre sagt sitt innan det är ens tur igen är väldigt nyttigt. Man vet också att de andra sitter och väntar på att få prata och dela sina idéer vilket gör att man försöker fatta sig rimligt kort. Det blev ett intensivt idésprutande som avbröts av kaffe och lunch då Susanne kom tillbaka och kunde klargöra en del saker vi funderat över. Efter lunch började vi skissa på idéer och lösningar för att ha inför kvällens presentation.

Det vi jobbar med är inte en ”riktig” permakulturdesign för den tar flera år att göra. Det vi eftersträvar när vi träffas är att göra en snabbdesign som ska ge gårdsägaren massor av idéer om vad som är möjligt. Att öppna upp för nya tankar och visa på möjliga vägar för att gårdsägaren sedan ska kunna arbeta vidare utifrån det vi presenterar.

Inom Permakultur försöker man tänka i olika zoner för att få systemet effektivt. Zon 0 är det man har allra närmast och är oftast boningshuset. I zon 1 placerar man det som behöver daglig tillsyn. I zon 2 finner man grönsaker och växthus som också kräver tillsyn men inte lika ofta som zon 1. I zon 3 förlägger man kommersiella aktiviteter som större odlingar av potatis och säd, skydd för djur och så vidare. I zon 4 finns skogsbruk, ved, virke och betesmarker. Zon 5 avsätts som vildmark där naturen får vara i fred.

Många människor som bor i lägenhet eller villa har tillgång till zon 0, 1 och 2 där de bor. Bland dessa finns många som drömmer om att flytta ut till en gård eller få tillgång till närproducerad mat eller få möjlighet att hålla djur. För många känns det oöverstigligt att köpa en gård och då letar man efter andra möjligheter.

Lösningen på detta problem blir att söka sig till likasinnade. Det startas ekobyar och ekoenheter där människor försöker bygga upp en gemenskap för att finna en lösning. Det är inte ovanligt att människor som ansluter sig till dessa former deltar några år och sedan går vidare till att skaffa egna gårdar eller av andra skäl lämnar samarbetet. Många vittnar om långa möten, svårigheter att komma överens och att det kan vara kämpigt att försöka lösa de problem som dyker upp när man bosätter sig tillsammans.

Tanken som föddes under veckan var att bygga på detta. Många har ett behov av att skaffa sig något eget så man får en privat svär. Kanske kunde Mannarp bli en zon 3-5 gård för fler människor som då kan dela på skötseln medan de har sin zon 0 och 1 kvar där man bor. Där odlar man kanske sallat, tomat, gurka och annat som man vill skörda mest varje dag under säsong. Mannarp kan hysa sädesfält, potatisåkrar, djurstallar, biodling, äggproduktion. Ytorna är stora och kanske kan så många som 50 personer få sin mat ifrån gården. Kanske kan olika personer äga fåren, bina, korna, hästarna, hönorna, ankorna och gässen. Med flera ägare till de olika djurslagen blir det fler personer som kan ta hand om den dagliga skötseln. När man ändå är på gården och sköter sina djur kan man fodra och vattna de andra. Susanne som nu åker till gården minst 14 gånger i veckan kanske kan minska ner till en eller två dagar. Varje djurägare ansvarar för planering och tyngre insatser som fårklippning, slungning och så vidare men den dagliga tillsynen kan alla lära sig och hjälpas åt med.

Vi funderade också kring tillfälliga boenden i form av tiny houses eller vagnar på gården. Där kan människor övernatta eller bo periodvis för att pröva på gårdsarbetet.

Zon 3-5 gårdar kan tjäna som en idé för fler. Om alla människor i Södra Rörum vill tillhöra en zon 3-5 gård behövs fyra gårdar av Mannarps storlek. Det blir ett sätt för människor att få tillgång till bra mat, skapar delaktighet och vi tror att det kan bli ett resilient system där många hjälps åt för att få det att fungera. Flera gårdar kan också dela på vissa resurser som slungrum, tjur, galt och tillagningskök.

I förlängningen kan man tänka sig att verksamheterna på gården utvecklas. Någon kanske vill satsa på äggproduktion och skaffa 350 hönor. Någon vill kanske satsa på biodling och skaffa 20 kupor. Entreprenörer som vill skaffa sig en liten inkomst på gården kan göra det samtidigt som man producerar ägg och honung till övriga som är verksamma där. De olika småföretagen har nytta av varandra när det gäller att hjälpas åt med att få produkterna sålda men också när det gäller att skaffa insatsvaror. Alla behöver inte äga alla verktyg. Tillsammans kan man bygga upp ett livsmedelsgodkänt kök där förädling av produkterna kan ske. Man kan hjälpas åt att bygga jordkällare där man kan förvara sina produkter och man kan låta sina djur samverka genom att de får beta samma yta efter varandra för att minska parasittryck t.ex. Vinsterna vi såg med detta sätt att tänka var många.

Vi diskuterade många fler saker för Mannarp men att utveckla gården som en zon 3-5 gård var nog den mest intressanta. Nu behöver vi bara hitta ett bra namn för idén.

På kvällen presenterade vi våra tankar för Susanne och några som bor i närheten av gården.

En annan idé som jag plockade med mig hem är från en festplats som finns inne i Södra Rörum där de har en hiphop-festival en gång om året. Där har de byggt upp ett runt tak där man kan samlas. Vi har en skräpyta på Östäng som vi funderat på vad vi ska göra med. Nu föddes tanken på att bygga ett sådant tak för att ha som samlingsplats utomhus för wwoofare, praktikanter, släktkalas, fester och skolklassbesök.