I helgen var jag (Jonas) i trakten av Hjo och besökte Stefan tillsammans med Lars. En tradition som vi hållit på med i minst 20 år.
Stefan har arbetat hårt under många år för att värma sitt hus på flera olika sätt. Han eldar med ved i en likadan panna som vi har. Hans panna är inget blocketfynd, så den är lite nyare, men ändå samma modell. På pannrummets tak sitter solfångare. Inte för att skapa el utan för att skapa värme och varmvatten.
Just nu är det lite byggröra i pannrummet där det annars brukar vara kusligt prydligt. De två ackumulatortankarna fångar upp varmvattnet från både solfångare och vedpanna. Sedan förser tankarna huset med varmvatten och värmevatten via en kulvert och husvärmen hålls uppe även om ingen eldar på någon dag.
Den röda tanken är expansionskärlet som är viktigt i alla vattenburna värmesystem, men extra viktigt för den som eldar ved. I ett vedeldat system kan vattnet i tankarna variera mellan 20 och 90 grader och då varierar vattnets volym mer än med andra värmekällor. Luftblåsan i expansionskärlet ger vattnet någon stans att ta vägen när det blir varmt.
Det finns en bra anledning till att det är lite rörigt i pannrummet. Systemet ska kompletteras med en tredje värmekälla, en luft/vattenvärmepump. Innerdelen av värmepumpen är uppsatt på väggen till vänster med en gul varningslapp på. De två isolerade böjda rören vid golvet kommer att föra värmepumpens köldmedium mellan den inre och yttre delen.
Just den här luft/vattenvärmepumpen är lite annorlunda. Den är en så kallad split-pump som består av två delar. De flesta luft/vattenvärmepumpar består av en enda del. Sedan blir det lite krångligt eftersom även en traditionell luft/vattenvärmepump har en innerdel, men den innerdelen är bara en ackumulatortank. En split-pump är lite dyrare men den har fördelen att inget vatten finns i utedelen vilket i sin tur gör att risken för minskar för att något fryser sönder.
Planen är att värmepumpen bara ska starta om toppvattnet i ackumulatortankarna sjunker under 30 grader. Det krävs något som ser till att huset inte blir utkylt om solen inte lyser och ingen har möjlighet att elda i pannan. Fram till nu har den funktionen sköts av de båda elpatronerna som syns på den bortre tanken. Värmepumpen kommer att minska mängden el som går åt till ”reservvärmen” (eller kanske ”latvärmen”) med två tredjedelar ungefär. Inte så illa.
När pannrummet var färdiginspekterat åkte vi på rundtur i solen. Västergötland har ju lite historia att bjuda på. Vi passerade först Kungs Lena med palatsruiner och berättelser om krig och slag från när Sverige växte fram.
Sedan närmade vi oss åter Vättern och körde till Almnäs bruk. Vi passade på att köpa en bit utsökt Wrångbäcksost i självbetjäningen. Den görs i Almnäs eget ysteri. Stefan var lite besviken över att de hade tagit bort brickan med provsmakningsostar. Kanske bara över helgen?
På Almnäs egendom står fortfarande ett spannmålsmagasin kvar från 1821. Med kolonner! Pampigare än vilken bank som helst.
Efter hemfärd var det dags för sedvanligt arbete, båten skulle tas upp.
Jag minns inte hur många gånger som Lars och jag varit med om att ta upp Stefans båt men jag är säker på att Vättern aldrig varit mer till sin fördel. Sjön brukar vara kall och vresig men inte denna gång.
Vätterns vågor kan vara så aggressiva att det är helt normalt att ha båten hängande utom räckhåll. Små båtar kan ju bäras upp på land mellan användningstillfällena men tyngre båtar firas upp för att inte slås sönder. På bilden är alla tr båtarna upptagna för vintern och Stefans kättingar väntar på att plockas in. Det blev ett passande slut på en ovanligt varm oktober, att för första gången ta upp Stefans båt utan att frysa!
