Idag har jag (Ylva) varit på fröodlingskurs med föreningen Sesam. Det är en ideell förening som verkar för att bevara den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter genom att medlemmarna fröodlar. 
Varje år ger föreningen ut en katalog där man listar alla fröer som medlemmarna erbjuder. Vill man ha några fröer så skickar man ett kuvert som innehåller frankerat kuvert med sin egen adress på samt en egenvikt fröpåse med namnet på den sort man är intresserad av påskrivet. Bra också om man skriver sitt eget medlemsnummer på påsen ifall den man skickar sin önskan till vill nå en. Alla medlemmar är listade i katalogen. 
Att odla frön är ett hantverk och föreningen har därför åldermän och gesäller för varje växtsläkt. Alla medlemmar välkomnas att odla frö och erbjuda till varandra i katalogen. Där kan man hitta många spännande fröer som annars kan vara svåra att få tag på.
Vi började med att diskutera vad det finns för anledningar till att man inte ska odla egna fröer. 
Men ganska snart övergick vi till att diskutera varför man ska odla frö själv. Det första man kommer att tänka på är kanske att man sparar några kronor om man slipper köpa fröer men det finns många andra orsaker som att man genom ett eget urval kan förädla sorter så att de passar de egna förhållandena eller att man säkerställer att den sort man verkligen gillar finns kvar ifall fröfirman man brukar köpa ifrån skulle sluta sälja den. Vi pratade också om hur viktigt det är att bevara kunskapen när det gäller att odla frö så att vi kan bevara så många sorter som möjligt inför framtiden och slipper vara beroende av de stora fröfirmorna.
Större fröfirmor har ofta prioriterat sorter för yrkesodlare som ger stora skördar av grönsaker som mognar samtidigt och tål transporter. Det har t.ex. gett oss tomater med hårt skal som tål stötar men som smakar mycket mindre än vad tomater kan göra. Odlar man på stora fält och skördar med maskiner så vill man ha sorter där hela skörden kan tas upp samtidigt och är anpassad för maskinskörd. Det förädlingsarbetet har ibland skett på bekostnad av smak. Som småodlare så vill du också gärna ha sorter som ger skörd under lång tid hellre än att allt mognar samtidigt.
Många sorters fröer har försvunnit med åren och så har även mycket kunnande när det gäller fröodling. Utbudet av fröer minskade mycket under 1900 talet och utbudet blev allt mer likriktat. Vi fick t.ex. se en jämförelse mellan hur många sorter fröfirman Sellbergs sålde 1895 med vad Weibulls saluförde 1995.
Sellbergs Weibulls
Blomkål 24 2
Bondböna 9 1
Bönor 43 9
Grönkål 6 1
Gurka 58 6
Melon 34 2
Morot 16 3
Ett mindre utbud gör det svårare att hitta fröer som passar för olika zoner och jordar. Lär man sig att ta eget frö så kan man leta reda på mer udda sorter som man sedan själv kan bevara och förädla.
Människan har odlat frö ända så länge som vi varit bofasta. Romarna gjorde ett stort arbete med att förädla olika vilda växter så att de blev goda grönsaker. I vårt land har mycket av förädlingsarbetet skötts av klostren fram till 1500-talet. När klostren försvann efter Gustav Vasas reformation togs arbetet över av slott och herrgårdar som tog hit trädgårdsmästare från kontinenten. De var duktiga på att odla året om och värmde växthus med bäddar av gödsel. På 1800-talet tog trädgårdsodlingen fart bland vanliga människor som började odla upp bakgårdar och trädgårdar men från och med 1950-talet blev det allt mer omodernt att odla i takt med att det blev lättare att hitta mat att köpa i affärerna.
Växter delas in i familjer (t.ex.) korsblommiga. Varje familj delas in i släkter (t.ex. kål) Varje släkt delas sedan in i arter (t.ex. blomkål) för att slutligen delas in i olika sorter. Vissa växter korsar sig mellan sorterna och andra korsar sig till och med mellan arterna. Odlar man t.ex. majrova och grannen odlar raps så kan det vara svårt att ta frön eftersom de kan korsa sig.
Man kan också råka ut för att den palsternacka man vill ta frön ifrån har korsat sig med vild palsternacka eller att moroten har korsat sig med en vildmorot.
Vi gick sedan igenom de olika växtfamiljerna. Sädesslagen vindpollineras och behöver därför inte vara vackra för att locka till sig insekter. Det gör i sin tur att de lätt korsar sig på sätt som man inte önskar. Majs, som är ett sädesslag, kan därför vara svår att fröodla så att man är säker på att fröet är av samma sort som det man sådde. Odlar man på en kolonilott där andra kolonilotter har andra majssorter så är risken för korspollinering stor.
Lättast är att ta frön från baljväxter eftersom de är självpollinerande. Ser fröet ut som det frö man satte kan man vara ganska säker på att det är samma sort. För att komma ihåg så är det bra att fotografera fröerna man sår för att vara säker på att man får samma frö.
När man fröodlar behöver man ha ett ganska stort urval av plantor. Först gör man ett negativt urval och väljer bort alla plantor som inte ser friska ut eller som inte är goda. Därefter gör man ett positivt urval och väljer de bästa plantorna bland de som är kvar. Man bör ha ett 20 tal plantor att välja mellan. Fröer bör samlas in från många olika plantor för att man inte ska råka ut för inavelsdepression.
Fröer från olika växter håller olika länge. Gurkfröer kan hålla i sex år medan palsternackefröer håller i ett eller två år.
Växter som korsbefruktar sig behöver olika avstånd. Tar du fröer från sallat så kan det räcka med en meter mellan plantorna medan du behöver 100 meter mellan olika sorter av bondbönor och 1000 meter mellan olika sorter av rödbetor. Vill du ändå odla flera sorter av rödbetor så kan du göra det men bara låta en sort per år bilda frö. Eftersom fröerna håller sig så kan du ta frö från en sort ett år och den andra sorten nästa år.
Vissa växter som t.ex. spenat, baljväxter och dill ger frö redan första året medan andra växter som purjolök, morot och mangold ger frö först andra året. Vill man läsa mer om hur man odlar frö så har Sesam gett ut en fröodlingsbok. 
