Nu har våra sista wwoofare Susanne och Svenja åkt hem till Tyskland igen. Fågelholken kommer att pryda en stolpe inom kort. 
Wwoofarna blir delaktiga i vad vi gör på gården och de har fått ganska stort inflytande över vad de vill göra men de har inte fått följa alla processer så som vi har gjort. Lillemor, Mat och Theresa flyttade hö, Ben och Emily byggde höloft och Svenja och Susanne såg till att allt hö hamnade på loftet.
Så småningom ska vi skaffa en gripklo som vi kan hänga i en gammal travers som vi har i taket. Den har vi inte hunnit testa än men till nästa år kanske. Svenja och Susanne använde en Big-Bag och lassade den full med hö. 
Sedan bar de säcken till loftet. 
En klättrade upp för stegen. 
Sedan lyfte de upp säcken till loftet och lastade ur. 
De har också hunnit med att rensa ogräs. Det har växt bra i år. Vissa ytor som inte prioriterats har tagits över av ogräs. 
Ved är en annan process som wwoofarna varit delaktiga i utan att kunna följa helt. Några wwoofare har kört hem grenar och stockar från skogen. Andra har burit in ved som är torr och nu hjälpte Svenja oss att klyva de sista pinnarna som kanske inte blir torra nog till denna vintern men kanske till nästa. 
Målning med kalkfärg har också stått på programmet.
Det är ganska otacksamt till att börja med då det bara ser ut som om väggen blir blöt. Men efter ett par strykningar så blir det vitt och fint. Det har varit en intensiv sommar med många spännande besök. Tio wwoofare har vi haft totalt och vi har haft tur. Alla har velat lära sig och kämpat på oavsett vad vi har haft för idéer om vad som behöver göras. De har hjälpt oss med ogräsrensning, sådder, plantering och skörd i grönsaksträdgården. Vi har stängslat, kluvit ved, burit in ved, målat, lassat hö, byggt höloft, gjort biramar, flyttat får, matat djur, fixat i skogsträdgården, gjort karta och mycket mer. Det har fungerat fantastiskt bra. Tack Becky, Lasse, Corentin, Melanie, Rose, Lillemor, Mat, Theresa, Susanne och Svenja. Vi har kommit bra överens med allihop och kunnat skriva bra recensioner på www.wwoof.se. Vi har också fått väldigt fina recensioner av samtliga wwoofare. Det känns bra att alla är nöjda. På wwoof.se finns 186 gårdar inlagda. Där finns också långt över 1000 wwoofare.
När man har gård kan man inte resa på samma sätt själva men på det här sättet har vi ändå kunnat möta världen. Nu stänger vi wwoofhuset för säsongen och öppnar igen i maj. Då hoppas vi på många fler spännande möten. Vi hoppas också att någon av alla våra wwoofare ska vilja komma tillbaka någon dag och hälsa på eller wwoofa igen.
Vi startade med att köra in ved eftersom det skulle bli regn under natten. Vi hade förberett med en spång in på gaveln av vedboden och en annan på långsidan där vi också placerat vatten och glas. 
Värmen var tuff men är man många så går det förvånansvärt lätt. Veden är torr och fin och det känns skönt att få in så mycket som möjligt innan det regnar igen. 
Tre skottkärror lassades och kördes in och stjälptes av. 
Inne i vedboden jobbade två personer med att stapla upp veden ordentligt så att vi får plats med hela vår årsförbrukning. 
Getingarna uppskattar vedstaplar så under dagen hittade vi sex getingbon. Genom att försiktigt plocka bort veden runt omkring så lyckades vi störa dem utan att de förstod att det var vi. Ingen råkade ut för några stick och efter ett tag hade getingarna lugnat sig så vi kunde plocka bort ännu mer ved runt bona. Det verkar inte vara så mycket fart på getingarna än i år. Vi kommer dessutom att ha sex bon mindre när vi är klara med veden vilket nog minskar getingplågan ännu mer.
Sista linden för i år blev också hamlad och alla grenarna samlades ihop till knippen på vår gamla armékärra för att hängas på tork i ladan. 
Fåren kommer att uppskatta dem till hösten.
Hårt arbete för ovana kroppar kräver stretching om man inte ska få ont i rygg och ben. 
Det första vi satte dem på vad att rensa rödbetsbäddar. Ju mer man rensar fram till midsommar desto lättare blir det sedan brukar rutinerade grönsaksodlare säga – men det är inte alltid man hinner med så bäddarna var rejält fulla med ogräs. 
Bäddarna täcktes sedan med gräsklipp som vi fått av grannen. Det märks en väldig skillnad i mängden ogräs i de bäddar vi har hunnit täcka om man jämför med de otäckta.
Sedan fick de börja gräva var sin bädd. Hälften av årets bäddar är grävda men det återstår fortfarande 12. 
Kvickroten är tät med långa rötter. Ytan borde varit täckt – men det har den inte varit. Varje kvickrotsstrå har en lång rot som man bör få upp hel. Det är verkligen ett tröttsamt jobb och i sommarvärmen vi har nu så orkar man inte mer än några timmar på förmiddagen.
Det ser lovande ut.
Fler bilder kommer när det är klart. Nere i odlingskammaren skolade vi om de gurk- och squashplantor som behövde mer jord.
Som alltid så har vi fler plantor än bäddar. 
Vi tog därför en stycke mark som så småningom ska bli gräsgång för att ge oss gräsklipp till bäddarna. 
Marken där är full av ogräs och ojämn och vi inser att vi inte kommer hinna göra gräsmatta där i år. Därför luckrade vi upp marken med bredgrepen. Vi drog bort det värsta ogräset och gödslade med hästgödsel. Sedan täckte vi med svart nedbrytbar majsstärkelseplast. Det är ett jobb som är omöjligt att göra på en person. Rullen är tung och man måste täcka kanterna med jord innan den blåser iväg. 
I den gjorde vi sedan hål och sedan planterade Becky och Lasse drygt 150 grönkålsplantor. 
Planteringen blev väldigt mycket noggrannare gjord än om vi hade gjort den själva. 
Ogräset kommer att växa igenom plasten så småningom men då har grönkålen kommit så långt så den klarar sig ändå. Becky klöv den ved som återstod för i år. Nu är det klart. Ett dåligt samvete som plötsligt bara försvann. 
Dessutom hann hon med att snickra ihop en hög biramar som snart kommer att behövas om bina fortsätter att flyga som de gör. Det är en syssla som vi borde ha hunnit med under vintern. 
Normalt kännetecknas arbetet på gården med att vi angriper det mest panikartade. Plötsligt idag kände vi att vi hann med ”ej panikartade saker”. Vi började ge oss på sådant som istället kan kategoriseras som nödvändiga. 
Kanske kommer vi innan sommaren är slut ner på avdelningen önskvärda.
Nästintill tomt alltså. Väderleksrapporter talar om kallare väder och förra våren var vi tvungna att elda ända fram till första maj. Det innebär att vi har åtminstone 2,5 månader kvar med värmebehov. Förra våren gick i över till elvärme första mars och det vill vi inte göra om för de elräkningarna blev väldigt dyra. Vi besökte istället en av våra favoritsidor på nätet = blocket och letade där upp ved för leverans. I måndags kom en trevlig man från Vedum med 6,5 kubikmeter kluven och torkad ved. 
