Idag har det varit kallt. Förmiddagen blev därför inomhusjobb med planering av säsongens odling. Det är många bäddar (75) som ska odlas så det är en del att planera. När ska man så? Vad ska förodlas? Kan man få in två kulturer eller till och med tre i en bädd om man planerar väl? Sådana frågor gör att det tar tid med planeringen. När vi odlade mindre yta blev det mer att vi beställd vad vi var sugna på att odla och sedan skedde själva odlandet lite hur som helst. Man tog tag i en fröpåse och läste på baksidan och om tiden var rätt så blev det det man sådde. Det fungerar inte riktigt om man vill odla i 75 bäddar. 450 kvadratmeter jord ska helst hållas sysselsatt hela säsongen. Vid elvatiden kom Lasse och Agneta och tog en fika och sedan var det helt enkelt för vackert ute för att sitta inne längre. 
Än så länge är det inte mycket man kan göra i odlingen mer än att beundra ljuset. Huset får ett vackert skimmer i vintersolen.
Färgen vi gillar mest är nog ändå Falu rödfärg. Det finns få saker som lyser så vackert i solljus. 
Till och med timmer blir vackert i rätt ljus. Här ligger en trave blivande järnvägsslipers. (Inlägg om det kommer senare)
Vi konstaterar ännu en gång att vi bor vackert. Att just den här gården skulle bli vår känns ibland overkligt. 
En sådan där dag så man blir lycklig av att vara ute även om kylan biter i näsan och i tårna. Man paltar på sig lager efter lager när man ska ut och jobba men efter ett tag när man fått upp värmen åker lager efter lager av igen. 
Djurens vatten fryser och man får fylla på med ljummet men de verkar trivas i kylan trots allt. Själv är man glad att man har kläder att reglera den med. Jonas och Lars började dagen med att fälla några granar. De kapades upp i 1,5 meters längder som lätt transporteras till vedbacken i vår, nu igen, fungerande Piaggio Porter.
Till och med vår rostiga traktor gör sig fint i vinterskrud.
Vissa skönhetsfläckar på gården rår inte ens vinterskruden på. 
Gick och hämtade en skottkärra halm och slängde in i släpet och gick för att hämta ytterligare ett. 
När jag kom tillbaka till grisarnas hage tyckte jag att det var konstigt att jag hade spillt så mycket halm utanför släpet. 
När jag kom in i släpet med mitt nya lass var det i princip helt tomt. Jag slängde in halmen och genast var både Agneta och Anni-Frid där och tog munnarna fulla och sprang glada ut och slängde halmen i hagen. 
In igen och munnen full och denna gången slängde de halmen i vattenbaljan. De höll på ett tag tills släpet var tomt igen. 
Eftersom det inte väntades minusgrader samma natt så insåg vi att det inte var någon idé att hämta mer halm som de kunde bära ut i hagen. De fick därför ha tomt släp under natten.
