Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 94

Tillfälle att besöka Östängs Gård

Vi får allt fler frågor och meddelanden från människor som är intresserade av det vi gör på Östängs Gård. Vi försöker besvara dem alla även om det ibland kan vara svårt att hinna med alla specifika frågor om traktordrag, fotogenlampsdelar, växtföljd, hönsinredning m.m. Det är kul att människor är intresserade och det är ännu roligare att allt fler hör av sig. För att ge så många människor som möjligt tillfälle att besöka vår gård och se vårt arbete på plats så försöker vi delta i olika evenemang då vi öppnar upp gården. Gården är ju alltid öppen för besök eftersom vi har gårdsbutiken öppen varje dag men då är det inte alltid vi har tid att svara på frågor och visa runt. Därför är det bra att passa på när vi har någon av våra öppna aktiviteter. I år är dessa fyra:

  1. Mathantverkssafari 7-8 maj
  2. Öppen arbetsdag 22 maj
  3. Tusen trädgårdar 3 juli
  4. Mathantverkssafari och Konst-Anten 3-4 september

Det är första gången vi deltar i Mathantverkssafari i VästgötaLandet som infaller två gånger per år. Första helgen i maj och första helgen i september. Då öppnar 26 platser upp sina gårdar/butiker/restauranger med extra aktiviteter för besökare. Alla som håller öppet presenteras på en karta. En mer utförlig presentation finns på webben.

Hos oss kommer besökarna i maj att kunna gosa med lammen, vandra runt i odlingen och skogsträdgården, köpa fika i trädgården och handla honung och grönsaker i gårdsbutiken. Jag och Jonas kommer att visa runt och svara på så många frågor vi hinner.

Den 22 maj är det dags för öppen arbetsdag. Då träffas vi inom gårdssamverkans gruppen för en gemensam arbetsdag och vi passar då på att bjuda in alla som är intresserade av att leva på landet. Det är ett utmärkt tillfälle att få ställa alla de där frågorna man kan ha om att byta inriktning på livet. Vi är flera deltagare i dessa arbetsdagar som gjort en förändring i våra liv och flyttat ut på landet och under en sådan här dag finns lite mer tid till djupare diskussioner än under en öppen besöksdag.

Den 3 juli är det dags för Tusen Trädgårdar. Där är vi nog en något udda fågel då många trädgårdar som visas upp är välskötta blomsterplanteringar. Det är ju inte riktigt vad man hittar hos oss på Östäng men vi tror att det finns intresse både för odling av grönsaker och av skogsträdgården.

Den 4 september är det sedan dags för Mathantverkssafari igen. Då kommer vi att ha mer grönsaker att sälja och en vackrare odling att visa upp men lammen kommer inte att vara lika små och söta som de var i maj.

Utöver alla öppna dagar och arrangemang på gården så kommer ni att kunna köpa våra grönsaker på Nolbygårds Matmarknad på lördagarna med start efter midsommar även i år. Vi deltar också på Bjärkebygdens Trädgårdsdag i Sollebrunn den 14 maj 10-14.

Regelverk anpassat för export

Som småskalig äggproducent får vi problem med regelverket kring fågelinfluensan. Ju längre restriktionerna varar desto större blir problemen och vi funderar nu på att helt sluta att producera ägg för försäljning, till stor del på grund av regelverket.

Vi vill inte köpa ägg där vi inte känner till produktionsförhållandena så vi kommer, om vi slutar med äggproduktion, att fortsätta att ha en hobbyflock för att vi ska få egna ägg som är producerade på ett vettigt sätt.

Vi har lite svårt att förstå hur SVA och Jordbruksverket tänker i de här frågorna och funderar allt mer på om restriktionerna är skrivna för att skydda de stora besättningarna som exporterar ägg än att skydda hönorna. Är du som läser insatt i frågan så kommentera gärna så vi kan förstå reglerna som ställer till det för oss med mindre besättningar.

Den 3 november 2021 infördes restriktioner för alla som har hönor och andra fjäderfän i Sverige. Vi vet inte när restriktionerna kommer att släppas i år men förra säsongen släpptes restriktionerna den 1 juni. Perioderna med restriktioner har de senaste åren blivit allt längre. Varar restriktionerna lika länge i år som förra året så kommer det innebära att hönorna inte får gå utomhus under sju månader av årets tolv. 58% av året måste de alltså hållas inomhus.

När vi skaffade hönor för att sälja ägg så var det inte fågelinfluensarestriktioner så vi byggde upp ett system där våra hönor kunde gå ute året runt och bo i en husvagn som vi kunde flytta på när vi ville. Sedan började det komma restriktioner och vi funderade över hur vi kunde lösa det. Eftersom restriktionerna de första åren inte varade så länge så funderade vi ut en lösning där vi kunde ansluta hönshusvagnen till vår växthustunnel och det är det systemet vi kör med just nu. Men det funkar inte om restriktionerna inte släpps förrän i juni eftersom tomaterna ska flyttas ut i maj. Det funkar inte heller om det blir en värmebölja eftersom vi inte kan öppna till växthuset eftersom vi då riskerar att släppa in vilda fåglar. Temperaturen i växthuset blir lätt för varm för hönorna varma dagar framöver.

De senaste åren är det många som börjat med äggproduktion i mindre skala. Äggmobiler, husvagnar och andra lösningar för att kunna hålla hönor som får tillgång till bra utevistelse har poppat upp över hela Sverige. På senare tid har dock många likt oss börjat fundera på att ge upp. Så här står det på Jordbruksverkets webbsida:

”Det här gäller i ett högriskområde (tidigare skyddsnivå 2) när du föder upp eller håller fjäderfän för att producera kött, konsumtionsägg eller andra produkter som du säljer till andra:

  • Fjäderfän ska hållas inomhus. Fjäderfän får inte gå ut i någon form av inhägnad, eftersom de ska vara skyddade mot direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar.
  • Om du har ankor, gäss och strutsfåglar och de utsätts för onödigt lidande om de är inomhus kan du hålla de inhägnade utomhus. Men foder och dricksvatten ska ges inomhus eller under ett skydd ute.
  • Du ska övervaka hälsoläget för att tidigt kunna upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa.
  • Du får ha behållare för badvatten i inhägnaden om vattnet skyddas från vilda and- och vadarfåglar.
  • Andfåglar, så som änder och gäss, ska fortsatt hållas separat på så sätt att dom inte har kontakt med andra fjäderfän.

Du behöver se till att dina fjäderfän har en bra stallmiljö inomhus.”

Skrivningen ”Om du har ankor, gäss och strutsfåglar och de utsätts för onödigt lidande om de är inomhus kan du hålla de inhägnade utomhus. ” är intressant eftersom den inte gäller hönor. Man skulle ju kunna hävda att även hönor som inte får gå ut utsätts för onödigt lidande? Enligt jordbruksverkets regelverk får man ha 9 hönor per kvadratmeter!!! Alla som har sett hönor som kommer från den typen av industriproduktion vet att de oftast inte har några fjädrar eftersom de mår så dåligt i den stressade miljön så de pickar på varandra. Tyvärr innebär fågelinfluensarestriktionerna att även många små producenter likt oss tvingas ha fåglarna instängda och jag pratade härom veckan med en liten producent som hade just 9 hönor per kvadratmeter.

Varför har vi då dessa restriktioner?
Idag ska alla hönor vara instängda i stora delar av södra Sverige eftersom det finns risk att vilda fåglar kan smitta tamfåglar. Det finns visserligen inget fall där fågelinfluensan smittat människor i Sverige utan det man varnar för är att våra hönor kan bli smittade. Skulle det ske så skulle vi behöva slakta ut besättningen. Frågan är vilket som är bäst för hönorna? Att tvingas leva nio hönor per kvadratmeter större delen av året eller att riskera att bli avlivade ifall smittan drabbar besättningen. Det verkar inte vara proportionerligt?

Den som läser vidare på jordbruksverkets webbsida kan även läsa följande: Utbrott av fågelinfluensa kan leda till exportförbud. Om en större anläggning med fler än 50 fjäderfän i Sverige får fågelinfluensa kan det innebära att Sverige eller berörda delar av Sverige inte får exportera ägg, kött och produkter från fjäderfän.

När man läser den texten så börjar man fundera på om det helt enkelt är så att vi som har små besättningar med vettig djurhållning tvingas till sämre djurhållning för att skydda de stora företagen så att de inte drabbas av exportförbud. 2021 konstaterades ett stort utbrott vid en anläggning i Mönsterås där ca två miljoner hönor fick avlivas. Det motsvarade fem procent av all äggproduktion i Sverige. Är det den typen av anläggningar som regelverket är framtaget för att skydda?

Vår livsmedelsstrategi är ”En livsmedelsstrategi för jobb och hållbar tillväxt i hela landet” som det står som rubrik på regeringens sida följs av texten: ”En långsiktig strategi ska bidra till att potentialen för hela livsmedelskedjan nyttjas fullt ut. Det innebär en ökad och hållbar produktion av mat som kan leda till fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet och ge konsumenter, oavsett bakgrund, bättre förutsättningar att göra medvetna val.” Men att välja ägg från hönor som fått tillgång till utevistelse är inte längre möjligt. Så vi som vill göra medvetna val behöver istället skaffa oss en hobbyflock.

Men hävdar kanske någon – på min REKO-ring så finns det säljare som säljer ägg från frigående hönor. Jag gick in på några REKO-ringar i min närhet och hittade många mycket tveksamma texter. Det hävdas:

  • Hönsen går fritt ut och in året runt
  • Mina höns går vanligtvis fritt in och ut
  • Hönsen bor i en äggmobil som flyttas varannan dag. Fördelen för hönorna är nytt bete, minimalt med gödsel där de är och maximal möjlighet till naturligt beteende. 
  • Våra värphöns lever utomhus i äggmobiler under stora delar av året där de är helt frigående i hägn. 
  • Alla djur är frigående och matas med närproducerat foder

Antingen efterlevs inte de regler som är uppsatta eller också har dessa producenter helt enkelt inte ändrat i sina texter trots att restriktionerna infördes tredje november. Hur ska medvetna val som det skrivs om i livsmedelsstrategin kunna göras om konsumenterna inte får en chans att förstå hur produktionen sker?

Jag märker när jag läser igenom den här texten att den andas en viss bitterhet – något som inte är speciellt klädsamt eller konstruktivt men frustrationen är stor när man vill göra rätt och vill producera bra mat men får lägga ner för att regelverket ställer till det.

Karta över högriskområdena. Det är bara sydsvenska höglandet som går fritt i södra Sverige. Kanske är det så att flyttfåglarna inte tar den vägen? Om det är så enkelt så ligger småproducenter av ägg dåligt till. I så fall finns det ingen skillnad på bättre och sämre år. Flyttfåglarna kommer att fortsätta att flyga längs sina rutter. Några av dem har kanske fågelinfluensa, därför ska höns i Sverige leva på betonggolv. Undrar om de som satte upp regelverket tänkte hela vägen?

Nya lammkameror

För ett par år sedan hade vi en lammkamera. Den var faktiskt inget vidare bra och när den inte fungerade året efter så var den inte särskilt saknad. Men nu dök det upp reklam från Kjell & Company vid rätt tillfälle så vi köpte en ny kamera.

Den här gången blev vi så nöjda att vi köpte en till några dagar senare.

De två kamerorna är lite olika men deras kameradel är nog likadana. Den fyrkantiga kameran har inbyggt batteri och kommer dels med det vita fästet som syns på bilden men även en stålkopp stor som ett halvt ägg som en rejäl magnet i kameran tar tag i.

Vi har inte särskilt långt ut till fårstallet men den som ska gå ut och titta till fåren behöver ta på sig någonting även om det bara är en morgonrock och tofflor. Kanske mössa också. Temperaturen så här års ligger oftast runt nollan nattetid och ibland blir det utdragen vakthållning.

De kameror vi har satt upp skickar direktsändning till våra mobiler så fort vi startar appen och den som vaknar till under natten kan ta en titt på hur läget är bland fåren. Om vi kan räkna in rätt antal och om alla ligger och vilar som på den översta bilden är det bara att vända på sig och somna om. När det ser ut som på nästa filmklipp syns det att något snart är på gång.

Upplösningen i kamerorna är 1080 eller 1920 pixlar på bredden. Det står lite olika på olika platser. Det är i alla fall tillräckligt hög upplösning för att vi ska kunna se om lammen kommer med klövarna först eller om ser ut att bli något krångel. Det gäller även i mörker. Kamerorna har inbyggda lampor med infrarött ljus. Vi och fåren ser det bara som svagt glödande röda lysdioder men de avger tillräckligt med ljus för att kamerorna ska kunna filma ca 10 meter bort i totalmörker. På filmen ovan med den skrapande tackan syns det att den infraröda lampan på den fyrkantiga kameran bländar lite.

Tackorna som föder känner sig naturligtvis oroliga och utsatta och det blir inte bättre för att någon av oss kommer dundrande. Tack vare kamerorna har vi bra koll så länge tackorna väljer att föda inomhus. De tre tackor som har lammat i år har gjort det i direktsändning alla tre.

Vi slår på mikrofonen för att höra läten från fårhuset. Ibland kan fosterhinnan vara seg och ställa till det så att lammet inte får luft. Så fort lamm nummer ett är fött lyssnar vi efter första lilla bräkandet vilket är ett bevis på att lammet kan andas. Under tiden som går mellan den första och andra lamningen finns det också en viss risk för att någon högdräktig tacka får för sig att de ska adoptera ett nyfött lamm under tiden som lammets mamma krystar fram nästa lamm. Även det har vi koll på tack vare kamerorna. (Vilket känns mycket bra. Tjuvade lamm är skitjobbigt…)

När det drar i hop sig till födsel nummer två är det dags för oss att gå ut och leda den lilla familjen till sin box. Smidigt.

Så här ser våra kameror ut på Kjells hemsida. Eftersom kamerorna naturligtvis är tillverkade i Kina finns det säkerligen mängder med fabrikat som har kameror i samma prisklass, kanske från samma fabrik.

Förutom batteriet finns det några små skillnader på kamerorna. Den runda kameran har en nätverkskontakt för den som inte vill ha wifi. Den fyrkantiga kameran laddas via en usb-c-kontakt och den runda kameran har en klassisk rund kontakt. Den runda kameran visar en vinkel på 100 grader och den fyrkantiga visar 140 grader. Det gjorde att vi bytte plats på dem. Den med smal vinkel fick visa porten och utehagen och den med vidvinkel visar inomhusvyn.

Kamerorna säljs som övervakningskameror, för att köparen ska kunna ha koll på om någon gjort något fuffens med deras bil eller hus när de inte varit hemma eller vakna. Därför finns en plats för minneskort i kamerorna. Tanken är att kameran ska spela in allt när det finns en rörelse framför kameran. Det fungerar naturligtvis inte för oss. Fåren rör sig hela tiden och vi är inte intresserade av att kunna titta i efterhand, så vi har inte minneskort i kamerorna. Bilderna och filmerna har vi tagit manuellt från mobilerna. De sparas dock i appen och de behöver föras över till mobilens vanliga bildbibliotek för den som vill ha dem där.

Det finns naturligtvis fler finesser. En är att det går att se flera kameror samtidigt på mobilen.

Det enda som krävdes för att vi skulle få igång kamerorna var wifi som är någorlunda stabilt. Pi passade på att gräva ett dike till ladugården där vi lade en slang med nätverkskabel när vi ändå hade hyrt en grävmaskin.

Sedan var det lite tänkande innan kamerorna gick igång. De fungerar bara med wifi som använder 2,4 GHz och det är kanske det vanligaste? Det där är utanför vårt kunnande men efter lite mixtrande med det trådlösa nätet så fungerade det.

Själva aktiveringen är fiffig. Appen visar en QR-kod på skärmen som ska visas för kameran. Efter några sekunders tvekan hörs en signal och kameran rulla igång.

Igår åkte vi en tur till Kungälv för att hälsa på mina föräldrar. Tidigare år när vi gjort utflykter under lamningssäsongen så har vi inte velat vara borta för länge men nu kände vi oss helt trygga eftersom vi hade full koll på tackorna och såg att inget hände som gjorde att vi behövde åka hem.

I förhållande till vad de här kamerorna kan göra tycker jag att priset är obehagligt lågt. Men så är ju konsumtionslivet för närvarande.

Mjölksyrning

Idag har jag (Ylva) och Tilda varit på Bossgården för att gå en endagars kurs i mjölksyrning för grönsaksodlare. Kursen arrangerades av Brigid Lefevre på Förädlingsodling. Den riktade sig till grönsaksproducenter och bekostades av Jordbruksverket.

Brigid har även tagit fram en liten skrift som heter Förädlingsodling – Mjölksyrning för grönsaksodlare med information och recept som vi fick med oss.

Vi var ett litet gäng på tio deltagare som samlades i Bossgårdens gamla svinstia.

Först fick vi en genomgång av Brigid kring mjölksyrning och olika tillvägagångssätt.

Efter kaffet var det sedan dags för en praktisk del där vi fick göra två burkar. En burk med rivna grönsaker.

Ska man göra mycket surkål kan ett specialverktyg i form av en kålhyvel vara bra att ha. Otroligt smidig och skär snabbt ner ett stort kålhuvud och även dina fingrar om du inte passar dig. De finns med lock som håller fast huvudet också.

Jag valde att använda gul och orange morot tillsammans med vitkål. Vätskan i dessa grönsaker är nog för att räcka när man bearbetar grönsakerna en stund. Sedan tillsatte vi salt. Bridget hade en ganska avslappnad inställning till det mesta och saltmängden avgjordes av att vi skulle känna att det var på gränsen till för salt. Då skulle det bli lagom.

Jag valde att göra min rivna burk okryddad. Tilda gjorde sin rivna burk på rödbetor och vitkål och även hon valde att inte krydda sin. Överst la vi ett kålblad som täckte den egentliga produkten.

Det är fascinerande att se hur mycket grönsakerna saftar sig genom lite bearbetning och salt.

Om man inte vill ha rivna grönsaker utan tärnade eller stavade grönsaker så får man inte ur vätskan på samma sätt så då får man tillsätta salt utblandat i vatten i stället. Vi använde en fyra-procentig saltlösning som vi hällde över grönsakerna. Jag valde att tärna morötter och lök och kryddade med vitlök och chilli. Tilda valde en okryddad variant även denna gång och använde kålrot och lök. Fyra snygga burkar blev det.

Ska man göra detta i större skala så använder man gärna plasthinkar med jäsrör. De rymmer 25 liter och det räcker i sin tur till 50 burkar. Det finns många åsikter kring temperaturer för mjölksyrning och ofta rekommenderas tre olika temperaturer men Bridget använder sig av en startfas i rumstemperatur och sedan kyls det hela ner till någonstans mellan fyra och 12 grader. Olika grönsaker behöver olika lång tid i rumstemperatur. Det kan variera från tre dagar upp till flera veckor.

Det man försöker göra är att skapa en så syrefri miljö som möjligt. Det blir inte helt syrefritt men när man ställer burken i rumstemperatur så kommer bakterierna i burken att snabbt göra slut på syret och sedan är det bara bakterierna som klarar den syrefria miljön som kommer att överleva. När man mjölksyrar så vill man absolut inte ha en bakteriefri miljö. Därför är alla bakteriedödande rengöringsmedel och handsprit bäst att undvika. Alla kärl och burkar man använder bör inte heller diskas i bakteriedödande medel. Glasburkarna behöver inte steriliseras i ugnen och vattnet behöver inte kokas. Däremot är det bra om det inte är klorerat och om saltet inte innehåller jod.

Det bildas koldioxid när man sätter igång mjölksyrningen och den låter man bubbla ut genom jäsrörets vattenlås. Det finns keramikkärl man kan använda om man vill mjölksyra men de är väldigt tunga så ska man göra mycket är plastkärlen att föredra. Nackdelen med plastkärlen är att de inte är mörka så man behöver ha dem stående i ett mörkt rum.

Till skillnad från mycket annan verksamhet så är mjölksyrning inte en materialsport. Man behöver kniv, skärbräda, rivjärn, en mjölksyrningsstomp för att ”masera” grönsakerna om man ska göra större mängder, ett syrningskrus eller jäshink med lock och burkar att förpacka den färdiga produkten i.

Det mesta man inte redan har hemma finns att köpa hos biredskapsbutiker och bryggeributiker.

Efter en god lunch gick vi en rundvandring på Bossgården och sedan leddes eftermiddagen av Emilia Rekestad som lät oss fundera över vad vi lärt oss och hur vi kunde ta det vidare i våra verksamheter. Vi var tre gårdar som fick lite extra hjälp av övriga deltagare i en gruppövning där vi skulle fundera över syfte, vad saknas och nästa steg.

Det är nyttigt att lyfta blicken ibland och få möjlighet att fundera. Roligt att göra det tillsammans med Tilda. Kanske börjar vi mjölksyra för försäljning en dag men vi har en bit kvar. Vi saknar en riktigt bra lokal, några få redskap, några fantastiska recept och lite tid – men sen kan vi vara igång.

Självstartande storjobb

En liten krånglande detalj kan sätta fart på allt större dominobrickor. Så här gick det till.

Vattentrycket försvann. Har jordfelsbrytaren löst ut? Hade en säkring gått? Huvudsäkring? Nej, allt var som det skulle när det gällde strömförsrjningen till pumpen. Det var spänning på alla tre faserna fram till det som egentligen heter kontaktormotorskydd. Av- och påknapparna alltså. Det var även spänning på de tre faserna som gick ut från kontaktorn och ner till pumpen.

Suck. Alltså hade vår vattenpump gått sönder trots att den inte ens var fem år gammal. Sänkpumpar kostar en slant, inte fullt tiotusen men åt det hållet. Inte kul.

Så det var bara att dra upp pumpen tillsammans med kabel och slang ur den borrade brunnen. Bara för att ta en titt på den innan fackfolk kopplades in.

För att slippa stress och jourkostnader kopplade jag först in en liten pumpautomat som kunde förse oss med vatten under tiden som arbetet pågick. Den klarade att få upp trycket till halvbra vilket fick duga.

När jag skulle koppla loss elkabeln från kontaktorn så var en av plintskruvarna lite lös. Först trodde jag att jag hade tagit fel, att jag hade lossat den lite innan men så var det inte. Jag drog fast alla tre skruvarna och pumpen började surra! Det verkade som om den var hel trots allt.

Nu var egentligen arbetet klart.

Men det var ett bra läge för att passa på att göra ett par saker när jag ändå var igång. Jag hade inte plockat upp pumpen tidigare. Inte pilla i onödan på det som fungerar. Och ett par saker har legat i bakhuvudet och skavt. Den ena var hur djup brunnen är. När rörläggarna var på plats för att installera vår pump lodade de till 17 meter och hängde pumpen några meter över det. Stämde det verkligen. Det lät grunt men nu när pumpen var borta så var det läge att loda djupet. Det var 17 meter, så var det med den saken.

Dricksvattnet på gården har i allmänhet varit bra men efter skyfall eller snösmältning har vi märkt att vattnet smakar annorlunda. Det är inte bra om ytvatten kommer ner i brunnen och med tiden förstod vi att det nog hände ibland.

Vår brunn är alltså borrad och finns i en källare. Det är nog lite ovanligt. Här är källargolvet med öppningen till brunnen som består av ett ingjutet tegelrör.

Här är en bild efter att vi bytt till en lite pumpautomat. Musskyddet i form av lite myggnät sitter i brunnens öppning.

Vi visste att berget inte var mer än en halvmeter under golvet där brunnen är. Kan det vara så att vatten rinner på berget, genom gruset och rinner ner i brunnen? Efter mycket grubblande fick det vara slutgissat. Fram med vinkelslip, diamantskiva och släggor.

Det blev ett utdraget arbete. Betonggolvet skars bort i bitar och gruset under grävdes bort med en liten trädgårdsspade.

Så småningom kunde jag se bergets form. En dräneringspump fick slita ont för att hålla vattennivån nere. Att pumpa vatten är ju en sak, grusblandat vatten är något annat.

Nu växte jobbet. Vattnet som fanns under källargolvet behövde dräneras bort. När jag mätt upp var berget i källaren befann sig blev det klart att vattnet inte skulle rinna bort genom självfall, så det fick bli att installera en grundvattenpump så småningom. Men först skulle vattnet ledas bort.

Spade duger för att provgräva men det här jobbet blev för stort för mig och spaden.

Vi hyrde Daniels underbara lilla grävmaskin och satte igång. Diket där dagvattenledning och dräneringsrör skulle hamna blev 60 meter långt. Skönt med en mild vinter. Maskinen är lättjobbad men rejäl tjäle rår den inte på.

Vi lyckades nästan att undvika att gräva av elledningar eller vattenledningar.

Lite regn kom men vi klarade oss ganska bra.

Det var inte helt enkelt att hålla ordning på fallet. 60 meter är ganska långt och det lilla fall vi hade skulle fördelas hela vägen. Jag gjorde ett misstag när jag skulle köpa dränering. Jag köpte inte dräneringsrör utan dräneringsslang. Rör är styvare och hade följt dagvattenrören bättre. Å andra sidan hade inte Ina, som hjälpte till med inköpet fått problem med tremetersrör. Det blev trångt nog med slang.

Vi fick en överraskning när vi kommit ner till det vi tror är den gamla vattenledningen till ladugården. Det kan ha varit en frigolitskiva en gång i tiden. Nu är det bara en hög frigolitkulor som var tråkiga att fånga in. Det blev några påsar. Det är riktigt fult med frigolit på rymmen.

Här syns den ”krage” av betong som höll tegelröret över mynningen. Betongen i denna var hårdare än i golvet.

I och med att ytvatten under flera år ibland hade runnit ner i brunnen ville vi rensa den. Vi kontaktade ett företag för att höra vad det skulle kosta. Bilen som arbetar med dricksvattenbrunnar är baserad i Göteborg så det skulle bli lite resväg. Timpengen låg på 2 300 kr så den muntliga offerten låg på ungefär 10 000 kr. För att få veta mer så pratade jag med chauffören och då fick jag veta att de inte alls skulle suga upp den sand och grus som hade ramlat ner utan att de skulle spola ner fem kubikmeter vatten med högt tryck och samtidigt suga upp vattnet som kom upp ur brunnen. Jag blev lite besviken över att brunnen inte skulle sugas tom. Sedan insåg jag att jag kunde göra det själv. Vår bevattningspump är säkert inte lika kraftig som den på bilen men den är i alla fall på 3 kW.

Det första var att fylla ett gäng tunnor med vatten. Det tog lite tid med den klena lilla nödpumpen men så småningom hade jag fått ihop nästan en kubikmeter.

Nu var det bara att dra upp sugslangen ur brunnen, släppa ner en 19 mm slang till brunnens botten och starta bevattningspumpen. I början försökte jag med ett sprutmunstycke men det blev mycket bättre utan det.

Vattnet var riktigt skitigt i början. Det blev en del spring ut till tunnorna för att flytta pumpens sugslang och så småningom såg vattnet mycket bättre ut. För säkerhets skull gjorde jag hela proceduren en gång till. Sedan såg vattnet riktigt bra ut.

Nu var det dags att släppa ner pumpen igen. Då passade den på att dö.

Det blev alltså en ny pump i alla fall. För att inte vara begränsad i valet av pump tog jag bort kragen med det sneda tegelröret. Nu skulle även en normalgrov pump på 10 cm få plats. Efter lite letande blev det ändå en smalpump på 7,5 cm. En Grundfoss. Dyr. Men dricksvattenpumpar är en av de saker som jag vill slippa grubbla över om den fungerar eller inte. Den här är en enfaspump vilket ger en smidig installation. Den har torrsugningsskydd och mjukstart. Och den ger ifrån sig riktigt mycket vatten.

Det hela tog två månader att ro i hamn. Tack vare nödpumpen har vi kunnat duscha i dåligt tryck och leva nästan som vanligt. Enda skillnaden var att vattnet fört med sig partiklar som satte igen silarna i diskmaskin, tvättmaskin och inne i duschens termostatblandare. Just den är lite pilligt att få rent.

Så allt vatten vi drack fick passera vårt fantastiska gravitationsfilter. Snacka om bra-att-ha-grej! Så är det fortfarande, någon vecka efter att allt har kommit på plats. Det kommer nog att ta lite tid för brunnen att komma i balans igen men vi kommer att få samma fina vatten som tidigare. Med den skillnaden att nu kommer det att vara ännu bättre. Allt vatten som försöker komma ner i brunnen kommer att skickas iväg av vår nya grundvattenspump. Även det känns toppen.

Ett av de mysterier som har gnagt där bak i skallen är fixat. Så härligt!

Växtbelysning lagad

Vi köpte en kraftig växtlampa för några år sedan. Inte kraftig jämfört med belysning i tomatodlingar eller liknande men den ger bra ljus om den är på låg höjd så att den täcker ungefär en kvadratmeter.

Vi har varit nöjda med den och den finns fortfarande att köpa: https://www.wexthuset.com/odling/vaxtbelysning/vaxtbelysning-t5-lysror/lightwave-t5-8×54-w

Vi använder den bara under vinter/vår när plantor ska dras upp och när vi kopplade in den i år så fungerade bara sex av de åtta lysrören. Det är alltid lite läskigt att plocka isär något för första gången men det var inget hokus-pokus inuti.

Demontera två sidoplåtar (två skruvar vardera), väck med lysrören och sedan kunde reflektorn tas bort. Det fanns fyra stycken ”ballast” vilket är ett lite märkligt ord. Ibland kallas de för drivdon och det här är ett modernt HF-drivdon. HF står för högfrekvens. Den gamla typen av drivdon har flera namn, magnetiskt drivdon, järnkärnetransformator eller drossel. De tänder lysrören med en serie blinkningar och har nackdelen att en fjärdedel av energin blir till värme i drosseln i stället för att bli ljus. Därför är de på väg bort från marknaden.

De moderna elektroniska drivdonen tänder inte med några blinkningar utan efter en dryg sekund. Det är vanligt med drivdon för två lysrör och om ett av rören inte fungerar så släcker drivdonet ner. Det är en fördel jämfört med drosslarna som försöker tända timma efter timma vilket ger en viss brandrisk.

En annan skillnad är HF, alltså att de drivs med högfrekvent el. Om jag minns rätt är frekvensen 20 000 Hz. Den gamla typen av drivdon använder den vanliga nätfrekvensen 50 Hz vilket gör att ljuset flimrar. Det märks bara när du har lysröret i ögonvrån men ändå.’

Här är drivdonet som hade lagt av. Till vänster finns de tre ingående kablarna fas, nolla och jord. Till höger finns åtta kontaktpunkter för att hantera två lysrör med två ändar som vardera har två kontaktstift.

Lysrören är av typ T5 vilket står för 5/8 tum som är diametern. För européer är det 16 mm tjock rör. Ganska smala med andra ord. De finns i flera olika längder och effektklasser. Det finns rör med samma längd som har olika effekt. Till exempel kan rör som är 1149 mm vara på 28W eller 54 W. Rör som är 1449 mm kan ha effekterna 35W, 49W eller 80W. Det är viktigt att ha rätt rör som passar till drivdonet. I alla fall om man vill att det ska lysa.

Rören som sitter i den här armaturen är på 54 W. Det ger en sammanlagd effekt på 432 W vilket ger ifrån sig 33 200 lumen. Det betyder att T5-rören ger ifrån sig 77 lumen per watt. Inte toppmoderna siffror men inte heller dåligt.

Så här såg ljuset ut efter att ett av drivdonen bytts och alla rören lyser igen. De två lysrören i mitten är bytta till nya. Det är tydligt att lysrören tappar orken med tiden även om de fortfarande lyser.

Här är armaturen upphängd igen och alla lysrören är utbytta. 30 000 lumen gör att det nästan är läge för solglasögon.

En skillnad mot tidigare är att vi har monterat lysrör med annan färgtemperatur än tidigare. De förra var speciella växtlampor som med sitt rosa-lila sken gav växterna de frekvenser som behövs. De gav även förbipasserande ett intryck av privat hampaodling. Enligt de som säljer armaturen i Sverige så går det utmärkt att använda lysrör med högre färgtemperatur än vanliga inomhus rör, så kallade dagsljusrör. T5-rören finns i minst fyra olika färgtemperaturer: 2700, 3000, 4000 och 6500 grader Kelvin.

Kelvingraderna kommer av att om en metallbit (eller något annat som inte brinner) hettas upp till en viss temperatur så lyser den med ett visst ljus. Lägre temperaturer ger varmare, rödare sken och högre temperaturer ger kallare vit-blått sken. Rören har beteckningar som 827, 830, 840, 865. De två sista siffrorna är färgtemperautren och den första står för att minst 80% av de ljusvåglängder vi kan se finns med. De finns även ett lysrör som heter 965 som har minst 90% av alla våglängder. Det är dyrare men kan vara värt pengarna när alla färger ska synas.

Nu är det bra fart på ljuset och det känns bra! Hittade också ett litet skav på en av kablarna som går från drivdonet till ett lysrör. Det kan ha varit den nästan-kortisen som tog kål på drivdonet. Nu är kabeln isolerad vilket också känns bra!

Takbyte

På vår gård finns det många tak. Flera av dem läcker och behöver åtgärdas men det finns en gräns för hur mycket vi hinner med. Vi ska så småningom byta ett stort tak som idag har eternitbeläggning men ville träna först så vi valde det betydligt mindre mjölkrumstaket som också läckte.

Att jobba med eternit kräver lite extra eftertanke. Det går att kalla in hantverkare men eftersom de tar 1000 kronor kvadratmetern bara för själva jobbet med att ta bort eternit så blir det väldigt dyrt. Anledningen till det är förmodligen att det finns väldigt många regler för hur en firma ska gå till väga om de arbetar med eternit. Samma regler finns inte för privatpersoner men de är ändå bra att studera då de naturligtvis finns av en anledning.

Innanför den blå dörren regnar det friskt. Det är hål i eterniten och det har även varit hål i hängrännan ovanför taket till vänster. En bild på närmare håll kan ge en liten tydligare bild av behovet av åtgärd.

Dagarna innan själva bytet skulle ske förberedde vi genom att Tilda och jag satte upp byggnadsställningen. Jonas var på Häljebo såg och handlade råspont samt köpte in skruv, takpapp och spik så vi var förberedda.

Fredag morgon iklädde vi oss gummistövlar, overaller, mössor och speciella andningsmasker och skred till verket. Skivorna är hålls fast med skruvar med fyrkantsskalle. Vi hade ett minna av att någon vanlig hylsnyckelstorlek passade men det blev enklare än så.

Vi hade köpt en extra del till hylsnyckelsatsen med en liten sexkanstsstång i ena änden och ett halvtums fyrkantsfäste i den andra. Passade perfekt.

Skruvarna som höll fast skivorna lossade lätt och det var inga problem att få loss skivorna. Vi gissar att taket är ungefär 90 år, så skruvarna har åldrats långsamt. Skivorna var ganska tunga eftersom varje skiva även hade ett ganska tjockt mosslager på sig.

Skivorna la vi på EU-pall och plastade in. Det är kostnadsfritt att lämna eternit på tippen om den är inplastad. Så är det i alla fall in Alingsås. 20 skivor per pall är max men vi hade 24 så vi lastade 12 på varje.

Pallarna lyfte vi sedan ombord på en släpkärra med traktorns pallyft. Traktorer är smidigt att ha.

Vi har kunnat se en del av taket och dess håligheter underifrån men över själva mjölkrummet har det funnits ett innertak så den delen har varit dold.

Med tanke på det dåliga skicket på det vi kunde se så var vi lite oroliga och beredda på att vi skulle behöva byta ut många takbjälkar.

Det visade sig dock att allt var friskt och fint till skillnad från den delen vi har kunnat se samt väggen vid sidan.

Vi tog bort alla ruttna panelbrädor och satte upp nya. Det var lite knepigt eftersom mjölkrummet är byggt efter panelen sattes på plats så brädorna skulle kilas ner bakom bortersta takstolen.

Sedan spikade vi på råspont vilket tog hela lördagen.

Två takstolar var ruttna ytterst så där fick vi sadla på för att ha något att fästa den yttre 3″3″ som läkten ligger på.

Utsikten från mjölkrumstaket är rätt ok. Förmiddagssolen ligger på och det är perfekt för en förmiddagskopp.

Idag har vi målat panelen, spikat på trekantslister längst väggarna och satt takpapp på hela taket. Det har tagit större delen av söndagen och det känns väldigt bra att vi hunnit klart med det eftersom det ska regna hela dagen i morgon.

Vi har bävat lite inför att ta tag i det första eternittaket. Det var enklare än vi trodde så nu kan vi planera vidare. Ett tak om året är kanske lagom?

Nästa steg är att sätta på läkt och takpannor men det är inte någon panik med det utan det får vi ta när vi hinner.

Flory Gates stipendie

Jag har för andra gången sökt och fått ett stipendie ur Flory Gates stipendiefond Fred med Jorden. Det är inte jättestora summor de delar ut vilket jag tycker är kanonbra.

Detta är fondens syfte: ”Stiftelse FRED MED JORDEN skall stimulera och stödja personer, i första hand kvinnor, som vårdar sig om modernäringen genom att yrkesmässigt driva jordbruk eller handelsträdgård enligt metoder som bygger på kunskap om och tillit till jorden egen förmåga att förse en odling med nödvändiga växtnäringsämnen, när dess mikrobiologiska liv tillföres vad det behöver för en allsidig utveckling, samt att stödja forskning inom detta område.”

Det handlar alltså inte om att stötta det storskaliga, så kallade konventionella jordbruket, utan ett jordbruk som sker mer i samklang med naturen. Ett sådant jordbruk är oftare småskaligt och då behövs inte traktorer och maskiner för miljontals kronor utan snarare material och maskiner för 10 000.

Flory Gates stipendie känns så himla rätt. Vi kan nästan aldrig söka pengar som utlyses av jordbruksverket för investeringar (mer än det vanliga gårdsstödet som räknas per hektar mark vi brukar). Där krävs det alltid att det man köper kostar minst 100 000 kronor och så får man t.ex. 40% av det. Sådana summor förbrukar inte vi på någonting vi gör utan vi letar billiga lösningar som bygger på återbruk och hemmasnickrade lösningar. Därför kan ett bidrag från Flory Gate göra stor skillnad. Den här gången fick jag 10 000 för att köpa handredskap till odlingen. Jag kommer att investera i en Terrateck tvåhjulshacka och redskap till denna för att ytterligare effektivisera ogräsrensningen.

Jag har en enklare hjulhacka sedan tidigare som vi använder till att rensa gångarna med. När vi är många praktikanter så räcker den inte riktigt till. Ofta växlar arbetet mellan radrensning och rensning av gångar och att då byta redskap på hjulhackan mellan varje tar tid. Tid som behöver sparas.

Jag upplever att många som är nystartade köper på sig onödigt mycket grejer som de sedan inte använder. Nu har vi möjlighet att låta praktikanter och besökare testa fler modeller så att de kan göra bättre val.

Tack Flory Gates stipendiefond för att ni finns och för att ni har så bra inriktning. Om någon därute har pengar över och vill skänka till något som gör nytta så har ni möjlighet att kontakta Flory Gates stipendiefond. Pengarna kommer att komma till nytta hos någon som stretar på för att öka Sveriges självförsörjningsgrad.

Tillsammans med beskedet fick jag också boken Väckarklocka av Elin Wägner som jag velat läsa länge. Nu kanske det äntligen blir av.

Fondens pressinformation finns i nedanstående pdf.

Artikel i Alingsåskuriren

Härom dagen var Gittan Öhman från Alingsåskuriren ute och gjorde ett reportage. Anledningen var egentligen att vi erbjuder kunder att prenumerera på våra grönsakskassar men artikeln kom allt mer att handla om vår sårbara livsmedelsförsörjning och placerades under Aktuellt.

En hel sida med en trevlig artikel. Vill man läsa artikeln och tidningen så finns den på webben på https://www.alingsaskuriren.se/
Där ligger alltid senaste numret uppe för läsning. Artikeln hittar du på sidan 12.

Växthuspyssel

Den här veckan så har vi börjat flytta ut plantorna i glasväxthuset. Där har vi byggt ett bubbelplastrum för att kunna hålla hyfsad temperatur. Just nu är det två plantbord inne i den uppvärmda delen men vi kan utvidga till fyra bord. Det gör vi dock inte förrän det verkligen behövs.

Ett av de två borden är värmebordet där en värmekabel ligger nergrävd i sand för att få en tröghet i värmen. Där står just nu kålplantor som ska gro under en fiberduk. Det är inte så mycket sådder gjorda än så länge. Kålplantor, aubergine, paprika, chilli och tomat till växthusen är sådda. Det mesta står kvar i förodlingskammaren då det är minusgrader på nätterna och vi måste få koll på temperaturerna i bubbeltältet innan vi vågar chansa på att ha de mer värmekrävande växterna där.

Idag kom sättlöksleveransen. Den levereras i nätsäckar som ligger i kartong.

Säckarna packas upp direkt för att undvika att sättlöken möglar. Det gör den lätt om den ligger instängd i kartongerna. Vi häller upp dem i backar så att det blir ett relativt tunt lager. En sort per back. I år så har vi fått fler löksorter än vad vi hade tänkt eftersom leverantören hade upptäckt att mycket sättlök var dålig. Då har de skickat ersättningssorter. Det kanske är bra för då får man testa lite nytt.

Det är bara att hoppas att det är bra sorter. Två av våra standardsorter Boga och Red Baron hade det varit problem med så vi fick Red Ray och Hercules som ersättningssorter. Har inte någon aning om det kommer bli bra eller ej. Ersättningssorterna såg helt klart bättre ut kvalitetsmässigt än våra standardsorter.

En bädd lök i tunneln blev satt direkt. En bädd på 13 meter ger ungefär 1000 satta lökar. Det är skönt att inte all sättlök ska sättas på en gång.

Vi sätter fyra rader med plantavstånd på fem centimeter för den tidiga löken. Lagringslöken däremot sätter vi med sju centimeters avstånd eftersom den står längre i bädden än knipplöken så de hinner bli större. Vi gör hål med en dibbler för att få jämna avstånd och rätt djup.

Efter sättning rullar vi över med välten för att alla lökar ska få bra kontakt med jorden.

Tre blivande kålbäddar gjordes också i ordning. Först bredgrepade vi sedan gödslade och kultiverade vi och till sist täckte vi bäddarna med markduk med förbrända hål i. Kålen ska planteras ut i början av nästa vecka men det är skönt att ligga lite före med förberedelserna eftersom man aldrig kan veta vad som händer.

Hönorna går i halva växthuset eftersom det fortfarande är fågelinfluensarestriktioner. Det är bara att hoppas på att restriktionerna hävs innan tomaterna ska i jorden.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑