Östängs gård

En gård för omställning

Författare: jonas (sida 1 av 13)

Lagerbyte

Gödselspridaren som vi köpte för någon månad sedan har varit till stor hjälp. Först finfördelade vi gamla fårbädden som redan hade bränt, sedan finfördelade vi förra vinterns fårbädd i samband med att den ändå skulle flyttas och vändas.

Efter de sysslorna lade vi märke till att ett lager hade gett upp. Det hade sett lite ankommet ut redan vid köpet men nu var flera lagerkulor borta. Inte bra.

Vi visste inte om det skulle vara en enkel grej att byta lager eller om det skulle krångla till sig så vi passade på att sprida hönsskit på en åker innan vi tog fram några verktyg. Efter den vändan var lagret tomt på kulor.

Yttre delen av lagret satt i ett gjutet fäste och det var lätt att ta bort. Det fanns ju inga kulor i lagret så det var bara att lyfta bort.

Efter lite borstande och några omgångar WD-40 syntes två insexskruvar. Goda nyheter. Det borde betyda att den inre lagerdelen inte var pressad på axeln utan satt på plats med de två skruvarna.

När den yttre lagerhållaren var lös så råkade Jocke komma förbi i ett annat ärende. Han gillar sånt här och erbjöd sig att rengöra den och se om det fanns någon ersättningsdel i Göteborg.

Så här såg den ut efter rengöring. Nu fick vi svar på varför det fanns en fettnippel på lagerhållaren. I ett någorlunda modernt lager ska fettet hållas på plats i lagret så en fettnippel behövs inte för att hålla lagret smörjt. Men fettet har en annan funktion här. Det ska smörja lagrets utsida så att lagret ska kunna röra sig en smula om axeln skulle flexa.

De två fördjupningarna är till för att skjuta in lagret stående. Det syns tydligt att lagret inte är cylindriskt utan har en skuldra för att kunna röra sig.

Sedan är det bara att lägga ner lagret och spruta in fett för att hålla lagrets utsida smörjt.

Elegant konstruktion. Det finns en exklusivare lösning på problemet med att hantera en axel som ska kunna flexa, den svenska uppfinningen sfäriskt rullager.

Sfäriska rullager är geniala men förmodligen för dyra att ha på en gödselspridare. Kullager är enklare konstruktioner.

Sedan var det dags för innerdelen av lagret. Insexskruvarna var inte fastrostade. WD-40 i ett par dagar kanske hjälpte till.

Jocke lånade ut en avdragare. Rejäl grej.

Lagercentrum följde med utan knot.

Tills sist så krävdes bara några slag med blyklubba för att det nya lagret skulle vara på plats. Skönt.

Lagret fanns på hyllan i ”en vanlig lagerbutik” och kostade ca 500 kr plus moms. Lagret fanns även som komplett del med samma hållare för 800 plus moms.

Majsnö

I går var jag ute på vår 1-hektars åker där vi brukar hämta hö. Det är hög tid att så om vallen som växer där och det märktes bland annat på alla maskrosor som stod i full blom. Tusentals.

Men det fanns inga bin på plats för att hämta nektar.

Det berodde inte på någon bidöd eller att det inte finns bin i närheten utan helt enkelt på att kall luft från norr har kommit ner och gjort att det är för kallt för bina att flyga. De vill helst ha 15 grader eller varmare för att lämna kupan. Och då var det inte ens tio grader mitt på dagen

Några grader under 15 kan duga om det är sol men det är för stora risker för dem att ge sig ut i lägre temperaturer. Humlorna är tåligare och klarar kyla bättre, men bina vill inte riskera något. Alla vuxna bin behövs när alla larver ska matas och allt annat som sker i en kupa på våren.

Så tusentals maskrosor erbjöd nektar och bara en handfull humlor kunde komma till.

Idag var det ännu kallare.

Liten snöby den 12/5 2020

På kvällskvisten bjöds vi på snöfall. det kommer naturligtvis inte att lägga sig men är ett tydligt tecken på att det är rejält kyligt för att vara maj i Västsverige.

Förra årets äppelblommor råkade blomma under en period med skitväder så äppelskörden blev usel. Det är ingen som sörjer om maskrosorna blir dåligt pollinerade men nu är det tvärtom. Det är bina som tjänar mest på samarbetet eftersom maskrosorna är det första rejäla draget, det vill säga när det finns mycket nektar att hämta. Om bina hämtar hem rejält med nektar från maskrosor så är den luriga våren över för bina och biodlaren.

Våren är lurig för att bina växer i antal i kupan för att vara i fullt antal under sommaren. Under tiden som de blir fler så måste alla larver skötas och både gamla och unga bin ska äta så det måste finnas mat till alla. Det är inte ovanligt att bisamhällen svälter ihjäl på våren. Det kostar på att leva lång norrut och som biodlare måste jag försöka se vilka samhällen som kan få ont om mat. Enligt SMHI kommer dagstemperaturen att nå 15 grader på torsdag om åtta dagar så det känns lite jobbigt. Är det kallt nog för att maskrosorna ska finnas kvar då eller är fältet fullt av vita bollar? Det krävs kanske att jag håller dem vid liv med socker ett par veckor till.

Fåren ute på bete

I går kväll fick våra får lämna sitt välkomstbete och bege sig ut på vårt stora bete. Korna, eller förmodligen kvigorna, kommer om en vecka så våra 11 får och 12 lamm fick 5 hektar bara för sig själva.

I morse var det dags för den första vandringen för säsongen då någon av oss tittar till fåren på betet. De hade det bra. På bilden ovan finns det, förutom tackan som poserar i förgrunden, sex eller sju får till. De smälter in bra med berget.

De har redan ockuperat sitt vanliga favoritställe, ett buskage med enar på en bergknalle. Ingen av dem röde sig när jag gick omkring bland dem. I vanliga fall brukar någon tacka bli lite orolig och resa sig upp för säkerhets skull men inte idag.

Alla låg och njöt av morgonsolen efter en natt med mild frost. De flesta idisslade och flocken utstrålade en underbar frid.

Vid sådana här tillfällen måste ingen påminna om fårens halmbädd som ska rivas ut eller att det var jobbigt att titta till dem nattetid inför lamningarna. Idag var det bara bra!

Gödselspridare

Som Ylva redan har berättat så har vi blivit med gödselspridare.

Det är en Dansk maskin. En Tim med kapacitet på 4,5 ton. Vi vet inte hur gammal den är men att den är byggd i trä med stålram antyder att den har några år på nacken.

Typ: 4518. De första två siffrorna bör stå för 4,5 ton men de sista två förblir en gåta. Serienummer 4971. Är det högt eller lågt?

Bakifrån syns kedjan som driver spridarbomen.

När skyddet är borta ser man det mesta av mekaniken utom kardanaxeln från kraftuttaget och vinkelväxeln som båda sitter under vagnen. Innanför det nedre kugghjulet sitter en excenter som vid varje varv lyfter armen som sitter lagrad utanför mittenkugghjulet. Det kugghjulet har inget med kedjan att göra utan har sneda tänder som med hjälp en spärr gör att bandkedjan rör sig bakåt.

På andra sidan vagnen, den vänstra, sitter ett reglage som reglerar hastigheten på bandkedjan. Det sker genom att stången går till högra sidan och ändrar hur högt armen ska lyftas av excentern. Härligt med tydlig mekanik!

Kanske inte fulla 4,5 ton men lagom mycket för en gammal maskin vi inte känner.

Vi körde med måttliga varvtal på traktorn så högen hmanade där vi planerat. Alla varvtal på traktorerna är gissningar. Ingen av dem har fungerande traktormeter. Ja, de heter så.

Efter någon timmas letande hittades till slut en instruktionsbok och en reservdelskatalog till gödselspridaren. kanske inte till exakt vår modell, men nästan. Sprängskisser är lätt att tycka om.

Nr 34 är naturligtvis ett ”Nålelejekryds”. Allt är på danska.

Också avslutar vi med en kort film. Det metalliska ljudet var inte lika påtagligt på plats men stå säkert för något som ska kollas upp. Vänstra sidans lager på spridarvalsen var inte helt med i matchen men det borde låta på ett annat sätt. Vi lär väl bli varse så småningom.

Avloppsdetalj

Vi har en trekammarbrunn och infiltrationsbädden till den behövde göras om för ett par år sedan. Ja, egentligen sedan innan vi köpte gården. I samband med att vi lade nya rör från trekammarbrunnen till infiltrationsbädden så lade vi till ett T-rör med ett kort rör upp ur marken. Det skulle ge oss en möjlighet att inspektera om ledningen skulle sätta igen sig eller något annat problem.

Det var i höstas och vi tänkte inte mer på röret. Särskilt inte sedan det visat sig att avloppet fungerar som det ska. Eller rättare sagt, det har fungerat som det ska men det har luktat ibland. Det kan komma avloppslukt när vinden ligger på.

Plötsligt slog det mig att detta har jag ju läst om. Det finns ganska bra broschyrer om enskilda avlopp och det finns detaljer som man inte ska slarva med. Avloppsventilationen är en sådan detalj. Den här bilden har jag lånat från Avloppscenter.

Budskapet är att även om avloppet fungerar med en backventil inne i huset så räcker det inte. Backventilen gör så att toaletter inte tömmer varandra när en av dem spolas men avloppsventilationen har en uppgift till, den ventilerar hela avloppssystemet, från infiltrationsbädden upp till utloppet uppe vid nocken. Det kan vara frestande att hoppa över att ta hål i taket och nöja sig med en backventil.

Men när vi installerade vårt fiffiga inspektionsrör så fungerar inte avloppsventilationen. Den drivs av värme och luften ska flöda från infiltrationsbädden upp mot huset och ut genom röret på taket. När vi har en extra öppning så fungerar det inte alls. Avloppslukt kan dyka upp både ur inspektionsröret och från ventilationsröret i änden på infiltrationsbädden. Vinden avgör vilket och vi har under de senaste veckorna undrat varför det ibland har luktat. Under vintern märktes inget, förmodligen för att det var kallt.

Men idag så proppade vi igen inspektionsröret. Vi hade ingen fyrtumspropp hemma men vi hade andra avloppsdelar liggande som tillsammans utgör en propp. En vinkel med dubbelmuff, en förminskning och en tretumspropp. Klart! Att bygga avloppsrör är ju så himla trevligt. Tack vare att de kan tas isär och sättas samman i nya skapelser så är det som ett funktionellt vuxen-Lego. I morgon ska vi gå omkring och sniffa i vårsolen men jag är ganska säker på att lukten inte kommer att finnas kvar. Skönt!

Trädgårdsteknik

Ylva håller med Magnus hjälp på att bygga ett orangeri. Jag har ägnat mig åt annat men jag har bidragit på två sätt till bygget. Jag har tidigare hämtat ekvirke och nu var det dags att hämta de isolerande takskivorna. Jag lider mindre än Ylva av att sitta några timmar på motorvägar så det blev jag, Jonas, som fick besöka företaget Trädgårdsteknik utanför Ängelholm.

Jag träffade Jan som hade hjälpt till med att få ihop beställningen. De har mängder med saker i butikens utställning men Jag berättade att det bara var det mest sålda sakerna de hade hemma. Trädgårdstekniks katalog innehåller tydligen betydligt mer. Jag har än så länge bara studerat deras sidor med isolerade kanaltak.

Här är några bilder som visar en del av det som fanns framme. Bevattningsprylar, växthusvärmepannor för pellets och ved, ebb- och flodbord, växthus, golfbaneklippare och mycket mer,

Eftersom tjejen i receptionen frågade om jag var företag eller privatperson så antar jag att alla får komma och handla.

Det är ju lite opraktiskt att de flesta av den här typen av firmor finns i Skåne. Inte för skåningarna men för oss andra. Ängelholm ligger som tur är på västra sidan Skåne så det var bara att ta sig över Hallandsåsen, ta av till höger och knacka på.

De skivor vi hade valt var 10 mm tjocka och 2,1 meter breda. När man tänker sig den bredden så är det ganska brett men hur brett är det i verkligheten?

Svaret är att det är nästan för brett.

Vi hade beställt sex skivor. De är ursprungligen 6 meter långa och som tur är så bad vi om att få dem kapade till önskad längd 4,7 meter. Det visade sig att 4,7 meter var på gränsen till att vara för långt. I alla fall för den biltransportkärra som vi hade hyrt. Men de fick plats.

Två av remmarna som kommit med var inte kompletta. Bara tanken på att 9,87 kvadratmeter kanalplast (per skiva) skulle lätta från flaket på motorvägen gjorde mig lite kissnödig så det fick bli ett extra depåstopp hos Biltema för att komplettera med två remmar. Efter det så gick hemfärden alldeles galant. Det tar visserligen några timmar och kostar diesel men jämfört med vad det kostar att frakta paket i den här storleken så är det värt mödan.

Självvändande honungsslunga

Så har vi då till slut kommit till skott och beställt en ny slunga.

Främsta anledningen till att beställningen blev gjord var priset på slungan.

Självvändande slunga har legat på önskelistan i flera år men priset har alltid varit i vägen. Denna kostade ungefär 25 000 kr hos LP:s biodling och det är ett bra pris för en självvändande slunga.

Det räcker inte med att en slunga är självvändande, den ska också vara helautomatisk. Det låter kanske som en bortskämd lyx men jag tror att det är bra. Tanken är att slungan genom att rotera långsamt tömmer den mesta honungen ur kakorna på ena sidan, sedan gör den samma sak på den andra sidan av vaxkakan. Därefter ökar den farten och tömmer ut resten av honungen på ena sidan, bromsar upp och vänder på kakan och tömmer därpå den sidan helt.

Under min första säsong slungade jag honungen för hand i biodlarföreningens gamla byggbarack. Det fanns ingen el så värmen för att få honungen att rinna lätt kom från gasolkök och när kvällen kom var det ficklampa som gällde. Slungan vevades för hand och hanterade tre ramar åt gången. Det är ett minne som jag inte vill vara utan men det räckte med en säsong.

Sedan köpte jag en komplett utrustning som nog var från tidigt sjuttiotal. Slungan var motordriven och slungade fyra ramar samtidigt. Det var ett stort steg framåt men den slungan var ingen slutstation. Dels så var den inte gjord av rostfritt stål utan av förzinkat. Det gör att den behöver rengöras på ett annat sätt och mycket oftare.

Sedan är en ”vanlig” motordriven slunga mycket bra, men den binder upp mig stora delar av arbetstiden. Efter att ha lyft av vaxet som täcker honungen sätter jag i ramarna. sedan kör jag slungan långsamt. Sedan stannar jag den och vänder på de fyra vaxkakorna och kör slungan långsamt igen. Efter den behövs inget stopp utan farten kan öka. Efter ett tag stannas slungan och ramarna lyfts ut och vänds igen. Till sist körs slungan på hög fat igen och efter det är ramarna tomma på honung. Det finns undantag då ramarna behöver tre olika hastigheter vilket tar längre tid. När slungar roterar snabbt behövs dessutom nästan alltid att jag hänger mig över den så att den inte vandrar iväg.

En självvändande helautomatisk slunga sköter det mesta av den proceduren själv. Den kan fortfarande börja vandra om den är ojämnt lastad men den här hanterar sex ramar vilket minskar risken för ojämn belastning. Om dörren till slungrummet varit ännu bredare så had jag valt en åttaramars slunga. Inte för att mer alltid är bättre men den får ännu lugnare gång eftersom varje ram som är extra lätt eller extra tung påverkar mindre. Om jag minns rätt så kostar den större slungan ca 3000 kr mer vilket jag tycker är måttligt påslag.

De sex korgarna som vaxkakorna placeras i är radiellt placerade när slungan står still. det är fjädrar som håller dem i den positionen.

När slungan startas börjar korgarna att vika sig åt ena hållet och när slungan fått upp farten så har korgarna samma position som i en vanlig slunga som inte är självvändande.

I styrenheten finns program som låter slungan rotera vid en viss hastighet en viss tid, sedan bromsar den in, byter riktning och gör samma sak en gång till. Efter det gör den samma sak men med högre fart och sedan är honungen ute. Under tiden så hinner jag förhoppningsvis täcka av sex nya ramar. Om det funkar så är det en viktig pusselbit för oss inför att utöka biodlingen.

Det finns detaljer på slungan som ser lite hemsmidda ut men de ägare till den som jag har pratat med är nöjda med den. Det ska bli spännande att prova den. Det är visserligen fyra månader kvar till premiären men nu står den i alla fall på plats.

Under tiden går det ju att njuta av de högblanka rostfria plåtarna och de fina rosenpolerade benen. Passa på att njuta för efter premiären kommer den aldrig att bli så här fin igen.

Dubbelvurpa med griplastarvagn

Det har varit en lördag med fantastiskt väder. Lite kallt, nästan ingen blåst och framför allt så har vi sett solen. En bristvara denna vinter. Dammen i grustaget har förmodligen sin högsta vattennivå någonsin. Ett par välkända hållpunkter låg under vatten.

Griplastarvagnen hade justerats och efter att ha lastat av tre tunga stockar som ska bli golvplank så skulle jag bara släppa av tre små på vedbacken. Eftersom stödbenen inte fungerar så har jag varit mycket försiktig när jag har lastat och lastat av. Men de här tre små kändes … små. De var dessutom de sista i vagnen så inget mer än vagnens egen vikt fanns som motvikt när jag i övermod lyfte de tre stockarna i ett grepp och vred ut dem på vagnens vänstra sida.

Vips så låg vagnen ner. Precis som Richard varnade oss för.

Vagnens hjul är inte särskilt långt isär, den ska ju kunna hanteras i skogen och trixa sig fram under gallringsarbete. Så när kranen är högt upp med tre små stockar i greppet så vill det till att föraren tar det lugnt. Jag trodde att jag tog det lugnt men vridrörelsen i kranen men var onödigt snabb så när jag bromsade in vridrörelsen så välte vagnen.

Bilden ovan visar hur det såg ut när jag försökt att välta tillbaka vagnen med hjälp av kranen. Det gick inte men den kom en bit på väg så vi kunde lägga en kvarglömd okluven vedbit under så att den inte skulle välta tillbaka.

Det var ju på flera sätt praktiskt att vagnen välte på vedbacken och inte uppe i skogen. Dels så var Ylva i närheten och kunde assistera, dels så var det nära för att hämta ett rep. Repet bands fast i den lilla traktorn som inte hade några svårigheter att få vagnen att trilla tillbaka till rätt köl.

Fast den slutade inte att trilla när den kommit på rätt köl utan fortsatte glatt och lade sig på andra sidan. Kranen väger såpass mycket att den massan med fart på trumfar vagnens egen vikt och hjulbredd. Av någon anledning var det omöjligt att sänka kranen när den låg ner. kanske berodde det på hydraulslangen som var ganska spänd eller på något annat. Hur som helst så gick inte kranen att få ner och nu låg vagnen på andra sidan. På vägen dessutom.

Dags för lilla traktorn igen, men den här gången skulle den få knuffa i stället för att dra.

Kranen gick fortfarande inte att sänka. Hur skulle vi göra? Det skulle bli tjatigt om vi välte vagnen en gång till.

Repet var fortfarande fäst i vagnen så vi lät lilla traktorn köra på repet med framhjulet så att vagnen skulle få lite motstånd och inte dansa över lika enkelt en gång till.

Filmklippet visar inte hela det lyckliga slutet. Jag var tvungen att komma ut och se varför vagnen inte ställde sig upp. Det visade sig att repet bromsade lite för bra så efter lite mera knuff så var allt som det skulle och vi kunde ta förmiddagskaffe.

Det är lite irriterande att trots att vi använder traktor ganska sällan så är det mycket bra att ha en extra traktor, eller att ha en granne som har en traktor. För att dra loss, dra igång, resa upp eller att ha när huvudtraktorn behöver fixas till för att något läcker eller att den inte är kry på något annat sätt. Nu vet vi i alla fall mer om hur lätt vår vagn välter. Vi behöver installera hydrauliska dämpventiler så att kranens vridrörelser går långsammare. Dessutom behöver vi fixa till stödbenen så de går att använda.

Stormen Ciara – Från rätt håll

I natt har det blåst kraftigt. Många lösa föremål har flyttat på sig och under natten hördes hur vinden slet i tak och skorsten. Föremålen går ju att bära tillbaka förr eller senare men det fanns några andra saker som kommer att ta lite mer tid i anspråk för att få fason på.

En ekstolpe som håller uppe nätet runt äppelodlingen gick av och nätet kring grönsaksodlingen är inte riktigt som det ska. Vid bigården fanns en mycket väl placerad sälg. Nu ligger den ner med en rotvälta.

Vi får se hur vi gör med sälgen. Den är så värdefull för att ge pollen till bina tidigt under våren att vi väntar med att göra något. den kan i alla fall ligga kvar under kommande vår. Sedan får vi se.

Nästa fallna träd kommer vi däremot att åtgärda snart.

Ingen stor gran men ändå ganska tydligt i vägen för den som vill köra upp på skogsvägen. Den blir ved.

Resten av skogen verkar ha klarat sig med undantag för en 18- meters gran som hade mycket röta i sig. Den gick helt enkelt av.

Vi hade inte lagt märke till kådan som runnit på barken. Kådan kommer förmodligen från barkborreangrepp. De lägger gärna ägg i försvagade träd. Typiskt träd som skulle ha tagits ner tidigare.

Stormen har ställt till elände på flera håll i Västsverige men inte särskilt mycket hos oss. Inte ens i de utsatta kanterna som gränsar till nya kalhyggen. Den mesta vinden kom från sydväst och det är därifrån den brukar komma. Träden har vant sig vid att möta påfrestningar från det hållet. Skulle den här stormen ha slagit till från norr, ganska ovanligt som tur är, så skulle vi ha att göra i flera år med att hantera stormfällen. Vi får hoppas att det dröjer.

Griplastarvagn igen

De senaste dagarna har det blivit ganska mycket grubblande kring hydraulik.

  • Hur bör vagnen kopplas in?
  • Klarar sig ventilpaketet med enkelverkande uttag?
  • Har traktorn dubbelverkande uttag om det skulle behövas?
  • Hur fungerar egentligen dubbelverkande uttag?
  • Varför har winchen ingen egen inkoppling?
  • Har den använts med en gammal John Deere tidigare? I så fall funkar den inte innan konstanttryckspluggen är utbytt mot en enkel plugg.

Ibland finns det för mycket informationen på nätet…

Efter inkoppling fungerade ingenting. Ingenting alls.
Inte ens lastaren som fungerade dagen före.

Det blev många försök med att byta de båda slangarnas plats, ställa hydraulspakarna i hytten på olika positioner, läsa på nätet och försöka rita upp hydraulschema.

Det visade sig att winchens hydraulmotor ska gå hela tiden. Wichen aktiveras genom att en rulle dras ner av ett snöre. Rullen spänner an två kilremmar som då får winchen att röra sig. Så det är bara att dra i snöret så halar wincen in. Utdragning sker manuellt, det vill säga att men sliter och drar och håller på tills wiren är ute vid stocken. Men det är ok. Inget nytt.

Hur som helst, tryckslangen ska gå upp till winchen som sitter halvvägs upp på kranen och efter winchen så går oljetrycket till ventilpaketet. Det verkar föra med sig att trycket till lastaren uteblev eftersom lastaren och vagnen är kopplade till samma uttag. Lösningen fanns halvt gömd en bit in under dieseltanken, en ventil som helt enkelt stängde av lastaren. Efter det fungerade hydrauliken till vagnen.

Ventilpaketet sitter på en ställning som i sin tur är fäst på trepunkten. Den är naturligtvis justerbar i höjd vilket gör att bakfönstret kan öppnas och stängas när paketet är nedfällt och det går att manövrera spakarna när det är uppfällt. De sitter obekvämt långt ut men förmodligen går det att justera in dem så småningom.

Ventilpaketets inre kopplingsschema ser ut så här. Inte till så mycket hjälp än så länge. Får nog studera hydraulik lite mer först.

Planen är att sitta på knä bakåtvänd i förarstolen. Det är ganska vanligt och vissa traktorer är förberedda med vändbar stol och framför allt golvyta bakom stolen med plats för fötterna. Icke så i vår lilla Same.

Arbetsställning kunde varit bättre men det känns ändå som ett stort steg framåt jämfört med den gamla wirekranen.

Rotatorn hade som förväntat en begränsning på ett varv. Ingen stor sak, vissa lyft får göras i två etapper och det går nog att lära sig att hantera.

När alla hydrauliska funktioner verkar fungera så testades det andra uttaget. Det finns två hydrauluttag på traktorn. Det ena används av lastaren och vagnen. Går det att flytta vagnen till det andra uttaget?

Nej. Det verkar inte vara något tryck i det uttaget vilket är konstigt. Kranen kunde sänkas men inte stiga.

”Alla hydrauliska funktioner” är inte riktigt sant. Ramstyrningen är inte inkopplad ännu. Inte ens nära. Vi kommer nog att börja använda vagnen utan att koppla in den. Sedan får vi se.

Skönt att vagnen är igång i alla fall. Det är hög tid att fälla träd.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑