Östängs gård

En gård för omställning

Författare: jonas (sida 1 av 14)

Kanske bättre honungssil

Efter att honungen kommer ur slungan finns det en hel del vaxsmulor i den som ska silas bort. Jag brukar göra det i tre steg, först en grovsil innan honungen hamnar i en rostfri hink, sedan hälls honungen i en dubbelsil. Först en halvfin, sedan en finsil. Det låter kanske omständligt men det minskar risken att någon sil sätter igen sig. Det är ett ganska vanligt problem att vax sätter igen finsilen så det är värt krånglet att sila i tre steg.

Hur som helst, Mina dubbelsilar har sett ut så här:

Flera nackdelar. En är att det är lite ostadigt. Om någon av de tre vingmuttrarna inte är åtdragen så kan silen välta. Det händer bara om silen är full med honung och resultatet är avskräckande.

Den andra nackdelen är att den färdigsilade honungen är öppen och det finns en risk att något ska hamna i den. Det är inte helt ovanligt med ett förvirrat bi i ett slungrum och när det blir hungrigt så dras det till honungen och vips ligger det ett dött bi i honungen. Eller en fluga.

När jag gick biodlarkursen för många år sedan visade läraren en sak han hade byggt själv. Det var en skydd för silarna som han hade byggt i tunn plywood som sedan lackat med tvåkomponentsfärg. Den såg ut som en hög hatt med hål i toppen.

Jag har inte tid att finsnickra men jag ville testa om jag kunde fixa till något liknande. Inte snyggt men det funkade nästan som tänkt.

Jag gjorde hål i bottnen på en sirapshink och ett annat hål i ett stort lock. Klart.

Jag tycker nog att det fungerade ungefär som planerat. Silarna sitter inte helt perfekt så jag ska testa att skära ut hela bottnen i sirapshinken och vända den upp och ner. Då borde silarnas sarger hamna alldeles utanför hinkens kant. Vi får se.

Hur mycket el drar kylrummet?

När vi väl hade blivit klara med kylrummet så var vi lite oroliga för att det kanske skulle vara dyrt i drift. Kylkompressorn är visserligen bara på 3 kW men det är svårt att bedöma hur ofta den är igång. Vi har inte tid att stå där med ett stoppur.

Men det finns ju manicker som kan hjälpa till. Vi börjar med klimatet i kylrummet. Funkar det som det var tänkt? Diagrammet visar en fredag och lördag. Vi valde de dagarna eftersom det är då som dörren till kylrummet öppnas flest gånger. Fredag är skördedag och lördag är marknadsdag.

Bilden blir för liten så det är svårt att se men den röda linjen visar att temperaturen pendlar mellan 4,5 – 5,5 grader. När vi drog igång kylrummet så stod termostaten på 2,0 men det var onödigt kallt så vi höjde till 4 grader. Det ser bra ut när det gäller temperaturen. De två små topparna är tillfällen då temperaturen är en smula högre, en gång 6,4 grader och en gång 5,9. Först tänkte vi att det kanske var att anläggningen hade frostat av sig. Vi vet att kylanläggningen ska avfrosta sig ibland. Det bildas alltid lite is på förångaren i kylrummet så emellanåt så släpper kompressorn fram varm kylvätska för att smälta isen. Kanske var de två topparna sådana tillfällen? Men sedan insåg vi att det är förmodligen så att dörren stått öppen lite längre i samband med att många backar ska bäras in eller ut. Den först toppen är kl 13 på fredagen vilket stämmer med att många grönsaker ska bäras från kylrummet till butiken. Den andra toppen borde vara vid sjutiden på lördag morgon när vi lastar inför marknaden men i stället finns toppen vid niotiden på lördag kväll. Skumt.

Processen att tina is visste vi om och det gjorde det ännu svårare att gissa hur mycket el som kylrummet skulle använda.

Den blå linjen visar den relativa luftfuktigheten i kylrummet. Värdena pendlar mellan 85 – 100% vilket vi tror är helt ok. Att den relativa luftfuktigheten pendlar i samma takt som temperaturen är inte konstigt. Så fort temperaturen stiger en grad så kan luften hålla mer luft, alltså sjunker den relativa fuktigheten då. När temperaturen sjunker tillbaka en grad så ger samma mängd fukt ett värde på 100%. Över 100% är inte aktuellt eftersom redan vid 100 börjar luftfuktigheten att fällas ut som vatten på den kallaste ytan i rummet.

Elen då?

Elen mättes under 9 dygn och slutsumman för den tiden slutade på 46,6 kWh. Om det är mycket eller lite beror kanske på hur man vill räkna. 46,6 delat på 9 är drygt 5 kWh per dygn så kostnaden är grovt avrundat en femma om dagen. Med tanke på lagringsmöjligheterna och kvalitetshöjningen på bladgrönt så tycker vi att det är en helt rimlig driftkostnad.

Mätperioden var inte helt idealisk. Den korta värmeböljan vi hade i början av sommaren var över och vi hade ett typiskt skitsommarväder, 15 – 18 graden och lite som mellan molnen. Kanske ska vi återkomma med en mätning om det bli riktigt varmt igen.

Fårhusgolv

Igår kom han – årets första wwoofare – Carl från Göteborg. Vi satte honom på ett skitjobb direkt.

Han och Jonas har rivit ut gamla golvet i fårhuset. Det har bestått till hälften av betong och till hälften av brädor. Betongdelen har kollapsat helt och är full av sprickor och hål och bräddelen går sönder varje gång vi gödslar ut ströbädden. Varje år är det någon planka som måste bytas. Det har blivit mer och mer irriterande och nu har vi bestämt oss för att riva ut alltihop och gjuta ett nytt golv på hela ytan.

Efter djurskötseln på morgonen gick de loss på bräddelen.

De flesta brädorna lossade rätt lätt då de satt med rostiga spik. De nytillkomna brädorna däremot var skruvade men skruvhuvudena hade ätit sig in i brädan så de var inte lika lätta att få loss.

Sedan var det dags för det kollapsade betonggolvet. Det lutar inåt mitten och där har det spruckit upp så till att börja med var det bara att plocka upp bitarna som var lösa.

Det visade sig att de hade gjutit betonggolvet ovanpå ett brädgolv. Inga rediga plankor utan smala tunna brädor. De hade naturligtvis ruttnat sönder och därför hade mitten fallit ner. Under betonggolvet hittade vi också en grävlinggång.

Golvet är tydligen gjutet 1975 av B-OT vilka eller vem det nu kan vara.

När de lösa bitarna var borta var det bara att gå loss med slägga och spett.

De tjockaste delarna fick tas med vinkelslip.

Eftersom vår släpkärra är full med flis som ska ut i gångarna i morgon så fick det bli en hög utanför som vid senare tillfälle ska transporteras till tippen.

Skönt att ha kommit igång med det här. Bara resten kvar…

Mignonankor – igen

Ni som följer vår blogg vet att vi saknar våra mignonankor och att vi är tämligen skeptiska till våra myskankor. Ända sedan våra mignonankor försvann har vi letat efter nya. Jonas har ringt mängder av telefonsamtal och letat på nätet utan att få napp.

Men idag kom de hem – våra nya fina mignon. Vi ville helst ha vita men vilken färg som helst fick duga i detta läge.

En vit blev det i alla fall.

Vi har gjort i ordning en liten hage av kompostgaller där de ska få bo de första dagarna så de vänjer sig vid sitt nya liv.

De är bara två månader gamla och vi är dels lite oroliga för vad Gerben och Gunilla ska tycka och dels för att det ska komma någon fiende ovanifrån.

Vi vet inte kön på dem än men några av varje sort borde det vara när vi fick sex stycken. Än har de inte ätit någon snigel men Jonas kom å andra sidan inte hem med dem förrän klockan nio ikväll.

Det är mycket lätt att bli förtjust i dessa små ankor!

Lite hö – mycket regn

Vädret under våren har varit lite blandat. Först var det svalt. Sedan kom det lite för lite regn. Eller egentligen, alldeles för lite regn. Hur som helst så har gräset inte vuxit bra. Det som skulle bli hö har sett lågt och klent ut men vi ville inte vänta för länge. Det känns som att vi har en liten press på oss att inte slå våra små vallar för sent. Proteinhalten sjunker ganska snabbt så även om volymen blir större så kan näringsvärdet minska.

Väderprognosen såg bra ut så vi satte igång. Först slog vi med ett nytt rotorslåtteraggregat. Inte nytt, men ett fint begagnat. Vårt förra var bra ända tills det inte fungerade. Att ta isär ett rotorslåtteraggregat kräver tid och kunskaper. Säkert några specialmaskiner med. Så det ska säljas som reservdelar.

Sedan skulle höet luftas med den gamla kombivändaren som numera inte är betrodd med att lägga strängar. Efter tre luftningar och intensiv sol med torr luft var det torrt. Efter det bytte vi till sidoräfsan eller vad den kan heta för att göra strängar.

Till sist var det dags för självlastarvagnen. Jag glömde att ta bilder under de första momenten. Tiden var knapp.

Men så här såg det ut när de första stråna med hö lastades på kärran. Inte mycket att se, dels för att jag höll kameran för högt, dels för att det inte är mycket att se.

Efter det så körde vi vår nya rutt genom lagården, lastade av mitt på golvet och lät hö-klon lyfta upp det till höloftet.

Efter att första lasset var hemma var det dags för lunch. Hö-jobbet hade pågått i två och en halv arbetsdag.

Då mörknade himlen snabbt och det började regna. Det var igår. Idag har det regnat kraftigt och resten av höet är genomblött. Det har sjunkit samman och ser inte roligt ut.

Förmodligen kan vi sprida ut det igen, lufta några gånger i rätt väder, sedan stränga och hämta in det. Eller så sprider vi ut den klena höskörden och låter näringen återgå till marken. Det är hög aktivitet så här års. Kanske kan vi hämta mer hö senare.

Vi har tagit hö sedan 2015 och detta är första gången det inte fungerar. Vi har nog sett det som nybörjartur och har väntat på detta. Förra året gav mycket stora mängder hö så vi har förmodligen tillräckligt för vintern redan nu. Det hänger naturligtvis på hur många tackor vi ska ha. Vi får se.

Gödselsystem

I och med att vi har skaffat en gödselspridare så har vi en bra bas för att hantera fårgödseln. I dag så hyrde vi samma Bobcat som vi gjort två gånger tidigare. Det är en fantastisk liten maskin som bara jobbar på. I början är det läskigt när den ställer sig på bara fram- eller bakhjulen men den välter inte. I alla fall inte om man är snabb med att sänka lastaren under midjehöjd.

Att hyra Bobcaten ett dygn kostar 1200 kr plus moms. Arbetet går naturligtvis att utföra för hand men det är slitsamt och tar tid. Fårbädden sitter ihop i en kaka som är armerad med halm. Det är segt jobb att slita isär det med en grep så vi tycker att det är värt pengarna till hyran. Särskilt detta år när wwoofarna uteblir.

Lagom lass. Det känns extremt bra att det trasiga lagret blev bytt direkt så att spridaren var redo. Det är lätt hänt, i alla fall för mig, att det som inte måste göras denna veckan inte blir gjort förrän det är panik. men inte denna gången.

Nya gödsel-limpan påbörjad. Den blir någorlunda finfördelad och kommer nog att multna bra under en presenning.

Arbetet är nästan klart. Det svåraste är att baxa trakton så att spridaren kunde stå på rätt ställe. den skulle köras fram en halvmeter då och då. det var enkelt i början men svårt mot slutet.

Formen blev lite oregelbunden men det är ju ingen installation.
Till höger syns presenningen som täcker förra vinterns gödsel. Högen var lika stor som årets från början men det har multnat bra och kommer att vara fint att köra ut nästa år.

Lagerbyte

Gödselspridaren som vi köpte för någon månad sedan har varit till stor hjälp. Först finfördelade vi gamla fårbädden som redan hade bränt, sedan finfördelade vi förra vinterns fårbädd i samband med att den ändå skulle flyttas och vändas.

Efter de sysslorna lade vi märke till att ett lager hade gett upp. Det hade sett lite ankommet ut redan vid köpet men nu var flera lagerkulor borta. Inte bra.

Vi visste inte om det skulle vara en enkel grej att byta lager eller om det skulle krångla till sig så vi passade på att sprida hönsskit på en åker innan vi tog fram några verktyg. Efter den vändan var lagret tomt på kulor.

Yttre delen av lagret satt i ett gjutet fäste och det var lätt att ta bort. Det fanns ju inga kulor i lagret så det var bara att lyfta bort.

Efter lite borstande och några omgångar WD-40 syntes två insexskruvar. Goda nyheter. Det borde betyda att den inre lagerdelen inte var pressad på axeln utan satt på plats med de två skruvarna.

När den yttre lagerhållaren var lös så råkade Jocke komma förbi i ett annat ärende. Han gillar sånt här och erbjöd sig att rengöra den och se om det fanns någon ersättningsdel i Göteborg.

Så här såg den ut efter rengöring. Nu fick vi svar på varför det fanns en fettnippel på lagerhållaren. I ett någorlunda modernt lager ska fettet hållas på plats i lagret så en fettnippel behövs inte för att hålla lagret smörjt. Men fettet har en annan funktion här. Det ska smörja lagrets utsida så att lagret ska kunna röra sig en smula om axeln skulle flexa.

De två fördjupningarna är till för att skjuta in lagret stående. Det syns tydligt att lagret inte är cylindriskt utan har en skuldra för att kunna röra sig.

Sedan är det bara att lägga ner lagret och spruta in fett för att hålla lagrets utsida smörjt.

Elegant konstruktion. Det finns en exklusivare lösning på problemet med att hantera en axel som ska kunna flexa, den svenska uppfinningen sfäriskt rullager.

Sfäriska rullager är geniala men förmodligen för dyra att ha på en gödselspridare. Kullager är enklare konstruktioner.

Sedan var det dags för innerdelen av lagret. Insexskruvarna var inte fastrostade. WD-40 i ett par dagar kanske hjälpte till.

Jocke lånade ut en avdragare. Rejäl grej.

Lagercentrum följde med utan knot.

Tills sist så krävdes bara några slag med blyklubba för att det nya lagret skulle vara på plats. Skönt.

Lagret fanns på hyllan i ”en vanlig lagerbutik” och kostade ca 500 kr plus moms. Lagret fanns även som komplett del med samma hållare för 800 plus moms.

Majsnö

I går var jag ute på vår 1-hektars åker där vi brukar hämta hö. Det är hög tid att så om vallen som växer där och det märktes bland annat på alla maskrosor som stod i full blom. Tusentals.

Men det fanns inga bin på plats för att hämta nektar.

Det berodde inte på någon bidöd eller att det inte finns bin i närheten utan helt enkelt på att kall luft från norr har kommit ner och gjort att det är för kallt för bina att flyga. De vill helst ha 15 grader eller varmare för att lämna kupan. Och då var det inte ens tio grader mitt på dagen

Några grader under 15 kan duga om det är sol men det är för stora risker för dem att ge sig ut i lägre temperaturer. Humlorna är tåligare och klarar kyla bättre, men bina vill inte riskera något. Alla vuxna bin behövs när alla larver ska matas och allt annat som sker i en kupa på våren.

Så tusentals maskrosor erbjöd nektar och bara en handfull humlor kunde komma till.

Idag var det ännu kallare.

Liten snöby den 12/5 2020

På kvällskvisten bjöds vi på snöfall. det kommer naturligtvis inte att lägga sig men är ett tydligt tecken på att det är rejält kyligt för att vara maj i Västsverige.

Förra årets äppelblommor råkade blomma under en period med skitväder så äppelskörden blev usel. Det är ingen som sörjer om maskrosorna blir dåligt pollinerade men nu är det tvärtom. Det är bina som tjänar mest på samarbetet eftersom maskrosorna är det första rejäla draget, det vill säga när det finns mycket nektar att hämta. Om bina hämtar hem rejält med nektar från maskrosor så är den luriga våren över för bina och biodlaren.

Våren är lurig för att bina växer i antal i kupan för att vara i fullt antal under sommaren. Under tiden som de blir fler så måste alla larver skötas och både gamla och unga bin ska äta så det måste finnas mat till alla. Det är inte ovanligt att bisamhällen svälter ihjäl på våren. Det kostar på att leva lång norrut och som biodlare måste jag försöka se vilka samhällen som kan få ont om mat. Enligt SMHI kommer dagstemperaturen att nå 15 grader på torsdag om åtta dagar så det känns lite jobbigt. Är det kallt nog för att maskrosorna ska finnas kvar då eller är fältet fullt av vita bollar? Det krävs kanske att jag håller dem vid liv med socker ett par veckor till.

Fåren ute på bete

I går kväll fick våra får lämna sitt välkomstbete och bege sig ut på vårt stora bete. Korna, eller förmodligen kvigorna, kommer om en vecka så våra 11 får och 12 lamm fick 5 hektar bara för sig själva.

I morse var det dags för den första vandringen för säsongen då någon av oss tittar till fåren på betet. De hade det bra. På bilden ovan finns det, förutom tackan som poserar i förgrunden, sex eller sju får till. De smälter in bra med berget.

De har redan ockuperat sitt vanliga favoritställe, ett buskage med enar på en bergknalle. Ingen av dem röde sig när jag gick omkring bland dem. I vanliga fall brukar någon tacka bli lite orolig och resa sig upp för säkerhets skull men inte idag.

Alla låg och njöt av morgonsolen efter en natt med mild frost. De flesta idisslade och flocken utstrålade en underbar frid.

Vid sådana här tillfällen måste ingen påminna om fårens halmbädd som ska rivas ut eller att det var jobbigt att titta till dem nattetid inför lamningarna. Idag var det bara bra!

Gödselspridare

Som Ylva redan har berättat så har vi blivit med gödselspridare.

Det är en Dansk maskin. En Tim med kapacitet på 4,5 ton. Vi vet inte hur gammal den är men att den är byggd i trä med stålram antyder att den har några år på nacken.

Typ: 4518. De första två siffrorna bör stå för 4,5 ton men de sista två förblir en gåta. Serienummer 4971. Är det högt eller lågt?

Bakifrån syns kedjan som driver spridarbomen.

När skyddet är borta ser man det mesta av mekaniken utom kardanaxeln från kraftuttaget och vinkelväxeln som båda sitter under vagnen. Innanför det nedre kugghjulet sitter en excenter som vid varje varv lyfter armen som sitter lagrad utanför mittenkugghjulet. Det kugghjulet har inget med kedjan att göra utan har sneda tänder som med hjälp en spärr gör att bandkedjan rör sig bakåt.

På andra sidan vagnen, den vänstra, sitter ett reglage som reglerar hastigheten på bandkedjan. Det sker genom att stången går till högra sidan och ändrar hur högt armen ska lyftas av excentern. Härligt med tydlig mekanik!

Kanske inte fulla 4,5 ton men lagom mycket för en gammal maskin vi inte känner.

Vi körde med måttliga varvtal på traktorn så högen hmanade där vi planerat. Alla varvtal på traktorerna är gissningar. Ingen av dem har fungerande traktormeter. Ja, de heter så.

Efter någon timmas letande hittades till slut en instruktionsbok och en reservdelskatalog till gödselspridaren. kanske inte till exakt vår modell, men nästan. Sprängskisser är lätt att tycka om.

Nr 34 är naturligtvis ett ”Nålelejekryds”. Allt är på danska.

Också avslutar vi med en kort film. Det metalliska ljudet var inte lika påtagligt på plats men stå säkert för något som ska kollas upp. Vänstra sidans lager på spridarvalsen var inte helt med i matchen men det borde låta på ett annat sätt. Vi lär väl bli varse så småningom.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑