Östängs gård

En gård för omställning

Författare: jonas (sida 1 av 10)

Regn – äntligen!

Idag kom det regn. Det började vid åttatiden på kvällen och det håller på än, 30 minuter senare!

Det är ett beskedligt regn men tillräckligt mycket för att det ska komma en liten, liten rännil ur stuprören. Det har vi inte varit med om sedan midsommarafton. Det är 46 dagar utan regn. Det låter kanske inte så illa men marken var ju inte vattenmättad vid midsommar, snarare torr efter en utdragen försommartorka.

Nu står vårt hopp till att SMHI har gjort en prognos som inte sviker oss som de tidigare löftena om regn har gjort. Så här ser en pinfärsk prognos ut:

Egentligen så ser den bara ut som de brukar under somrarna. Regnen kommer och går. Men eftersom denna sommaren inte varit någon vanlig sommar när det gäller nederbörd så ser vi verkligen fram mot flera dagar med regn. En rejäl rotblöta skulle minska pressen lite när det gäller bete, bränder och odlingarna.

 

Nederbörd

Större delen av Sverige lider av torka i år. Vi är lyckligt lottade jämfört med de flesta och framför allt östra halvan av Sydsverige. De flesta har det nog värre än vi. Östäng fick ett par dagar med regn i början av sommaren och det var det inte alla som fick.

Men nu börjar gräset hos oss att gulna även i svackor och dalar och SMHI:s löften om ett rejält regn finns alltid några dagar bort, men krymper och försvinner när det är något dygn kvar. Det är ordentligt torrt. Vi grävde ett 60 cm djupt hål för ett par dagar sedan och det fanns ingen tillstymmelse till fukt. Helt torrt. Som damm.

Vi för ingen väderdagbok och efter några veckor utan regn börjar vi fundera på när det regnade senast. På SMHI finns väderdata. Väderstationerna är inte lika många som förr men en av de som fortfarande är aktiv ligger bara ett par kilometer från oss: Uplo.

Uplo är naturligtvis en äldre stavning av Upplo, en stor gård som är en av våra granngårdar. Det finns en kort text om Upplo i Nordisk Familjebok från 1926.

Den som klickar på den gröna ”Upplo-pricken” får upp ett fönster med beskrivning av stationen och knappar för vad som ska laddas ner. Vi valde ”Senaste 4 mån” och öppnade filen men Excel.

Så långt gick det på räls men sedan krånglade det. Efter en del frustration visade det sig att punkter (1.8) skulle ersättas av komman (1,8) för att det skulle gå att göra ett diagram på enkelt sätt. Så här blev det.

De röda staplarna är data med ett Y som kvalitetsmärkning. Det står för ”Gul (Y) = Misstänkta eller aggregerade värden. Grovt kontrollerade arkivdata och okontrollerade realtidsdata (senaste 2 tim).” Lite svårt att veta vad det egentligen innebär.

Vi minns inte vädret under hela sommaren men vi känner inte igen de här staplarna. Vi fick en regnskur på midsommarafton, 22/6, men inget alls under dagarna före. Fick Upplo regn men inte vi? Eller mätte väderdatorn i Upplo fel? Maskinerna försover sig inte men de väderobservatörer som förr rapporterade in gjorde kanske färre misstag?

Eller så är det så att juni inte var extremt torrt men att den fortsatta torkan i juli har gjort att allt gulnar redan nu? Så här ser SMHI:s karta för avvikelser från normal nederbörd ut för juni:

Vi befinner oss ungefär på 75%-strecket vilket inte är så illa. Och ändå är allt extremt torrt och en stor del av våra arbetsdagar går åt till att vattna för att hålla liv i grönsaker och nyplanterade fruktträd och bärbuskar. Det ska bli intressant att se hur statistiken för juli kommer att se ut. I helgen skulle det ha regnat både lördag och söndag och visst kom det regn på lördagen. Vi upptäckte totalt fyra regndroppar innan det slutade igen. Det är lätt att tappa modet när man ser fåren gå genom vårt annars så fantastiska bete. Det dammar om deras ben när de går fram. Nu lovar SMHI ett rejält regn på onsdag enligt sin senaste prognos. Det är den 1/8 och då kanske det släpper. Vi skulle verkligen vilja ha lite regn.

 

Bilder från ovan

Vår goda vän Lars ger ut läromedel för grundskolan och gymnasiet. För att kunna bildsätta böckerna på ett bra sätt så har han skaffat sig en drönare av god kvalité. Den tar han ibland med sig när han hälsar på oss vilket vi är väldigt glada över. Drönaren kan både ta högupplösta bilder och ta filmer med förvånansvärt god skärpa.

På den första bilden ser ni vårt gula boningshus och zonerna närmast huset. Köksträdgården med de fyra kvarteren med bäddar ligger i närheten till huset snett åt höger. Vi är klara med grundgrävning av alla bäddar och det känns som en liten milstolpe. Närmare i bild ser man vår potatis/lök och lite blandatställe där vi odlar sådant som inte får plats i bäddarna. Bilden är från tidigt i sommar så potatisen har precis tittat upp. Till vänster om potatisen står två hästsläp. Det som är närmast i bild tillhör Esau och Efraim, våra två linderödsgrisar. Det är lätt att se på den uppbökade marken runt kärran. Det andra hästsläpet tillhör en av våra hönsflockar och bakom det ser ni vår nygrävda ankdamm. Till höger i bild bortom grönsaksodlingen ligger två staplar av vårt eget virke. Där blåser det nästan alltid vilket gör det till en utmärkt torkplats. Till vänster om staplarna har vi vår vedbacke som också drar nytta av blåsten. Det röda huset till vänster om vedbacken innehåller pannrum och vedlager. Framför vårt hus ligger wwoofhuset och snett till vänster om det snickarbod och gårdsbutik i samma hus. Ladugården är huset som behöver mest kärlek. Det är mycket gjort på den men ännu mer återstår. Fältet till vänster i bild är inhängnat och används till fåren men i år har vi tagit hö därifrån eftersom det skiftet ska bli välkomstbete våren 2019. Vi spar alltid ett skifte som vi kan ha till fåren när vi släpper ut de nyfödda lammen. Det gör vi för att minska risken för att de drabbas av parasiter när de är riktigt små. Än så länge har våra får inte visat någon förekomst av parasiter och så vill vi gärna att det fortsätter.

I filmen nedan görs en flygning över vår stora betesmark på ca fem hektar. Som vi tidigare har skrivit så är betesmarken en av våra favoritplatser. Det är öppet och ljust. Enstaka träd och dungar ger skugga och berghällar tittar fram här och där. Drönaren flyger från sydväst mot nordost. Man kan se en gammal gräns mitt i skiftet där gränsen mellan vår gård och granngården förr gick. Granngården brann och markerna delades upp mellan vår gård och nästa gård. Ett rött hus som skymtar i bild  till vänster tillhör idag vår granne som övertog hälften av markerna från den brända gården. Själva gårdscentrat behöll ägarna men där finns idag bara några fallfärdiga uthus och en gräsmatta som syns till höger om vägen med en skogsdunge till vänster om sig. Det är en fin plats men ingen nyttjar den idag.

Filmerna ser bättre ut i helskärm. Klicka på symbolen i det nedre högra hörnet.

Närbild på våra 99 bäddar a sex kvadratmeter. De bäddar som är täckta innehåller antingen morötter eller kål. På bilden ser man att de sista fem bäddarna i kvarter fyra längst ner till höger är nygrävda. Där är gångarna än så länge inte täckta. Nedre högra hörnet är kantat med träsarg och en plåtkant mot sniglar. Planteringen nere till vänster är blommor från en god vän som heter Eva. Den har vi för att gynna så många insekter som möjligt och där är alltid ett surr av bin och humlor. De vita fyrkanterna är kubikmetertankar med reservvatten som vi bevattnar med. På sikt ska alla gångar täckas med flis och det ska även bli en yttre kant på utsidan av kvarteren som täcks med flis för att ytterligare minska ogrästrycket. Vi har ogräs men det är hanterbart. Dels för att vi grävt undan all kvickrot (sex sopsäckar per bädd = en sopsäck per kvadratmeter) och dels för att vi täcker bäddarna med organiskt material.

Bilden nedan visar vår skogsträdgård. Det största trädet är en vacker ek som vi inte gärna vill ta bort. Småträden är mest al men vi har även valnöt, persika, mullbär, asiatiska päron, mirabeller, minikiwi, körsbär och massa bärbuskar. När vi får tid ska vi täcka ut det som växer på marken så vi så småningom kan plantera ett ätbart markskikt också. Det viktigaste var dock att få planterat träden eftersom det tar tid innan de bär frukt.

Här är ungefär samma bild som den första men ur en lite annan vinkel och med ett vackrare ljus.

I sista filmen får man följa vår slingrande skogsväg genom vår skog ner förbi våra två dammar där skogsträdgården ligger och fram till gården. Där gör kameran en panorering så man ser omgivningarna ända ner till sjön Anten som ligger tre kilometer bort. Vi bor vackert.

Provmustning

Så var det äntligen dags att provmusta. All utrustning har kommit och vi har köpt de slangar och kopplingar som krävs för att sätta dem samman. Äpplesäsongen är inte riktigt här än och vi kände inte riktigt för att handla äpplen i affären för 50 kronor kilot eftersom vi inte visste hur det skulle gå. Därför tog vi och samlade ihop alla äpplen som fallit till marken i förtid. Gräsmattan är full av äpplen som inte har mognat på träden och även om de är sura så tänkte vi att de skulle fungera för att testa själva utrustningen. 

Vi samlade in alla äpplen i slaktbackar. Ruttna äpplen ska inte med men annars gör det inte något om de har mindre fläckar och skador. De duger till must i alla fall. En slaktback äpplen är tung och vi funderar mycket på vilka kärl vi ska använda för att lyften inte ska  bli för tunga.

Äpplena ska tvättas så man inte får med jord och annat i processen. Det gjorde vi nu med vattenslangen i slaktbackarna men vi behöver hitta ett sätt som liknar durkslag men i större skala. Vi funderar på någon typ av lövkorg i ett större kärl för att få till en bättre process.

Äpplena hälls sedan i en eldriven kross. Slaktbackarna är helt klart för tunga – speciellt om man ska vara själv och musta.

Krossmassan samlas upp i en bagerihink som det varit sirap i. Den får precis plats under krossen och känns som ett bra alternativ.

Det är en effektiv kross som på väldigt kort tid förvandlar äpplena till flisor. Eftersom vi än så länge bara har en bagerihink fick vi hälla tillbaka krossen i slaktbackar och hade återigen problem med tyngden. Krossen kommer att stå på marken utanför själva mustvagnen. Vi behöver ha något under för att inte riskera att det kommer jord i processen men där har vi en lösning med plastmattor som vi tror kan fungera.

Vår 80-liters press har en gummiblåsa i mitten som fylls med vatten och därmed pressar äpplekrosset ut åt sidorna. Mellan metallcylindern och krosset finns en silduk för att inte krossdelar ska komma ut i själva musten.

Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen fick vi vattenfylla blåsan lite redan från början. Sedan vek vi in den gröna duken och skruvade på locket.

De flesta musterier vi har varit och besökt fyller sin mustpress med vatten från kranen via en slang. Vi har dock kommit på en annan lösning där vi använder en pump för att pumpa in vatten i pressen från en tunna. När en pressning är gjord tömmer vi tillbaka vattnet i tunnan och kan sedan använda samma vatten vid varje pressning. Vattnet kommer aldrig i kontakt med äpplena så det spelar inte någon roll om man använder samma vatten om och om igen. På så sätt så slösar vi inte med vatten vilket känns bra – speciellt ett sådant här år.

Pressen är grym. Vi hann nästan inte starta pumpen förrän musten strömmade ut ur pressen.

Vi satte en liten bunke under men fick snabbt byta till ett större kärl. Musten som kommer ut kallas för råmust. Den är inte värmebehandlad men kan naturligtvis drickas som den är. Den håller sig några veckor i kylskåp och betydligt längre om den placeras i frysen.

Musten är ganska mörk i färgen och trots att vi mustade omogna äpplen så var den förvånansvärt god.

Den första musten som kom ur pressen var alldeles klar men sedan blev den grumligare. Man kan filtrera must för att få den klar men då filtrerar man också bort en del smaker så det kommer vi inte att göra. Än i alla fall. Must i flaska ser godare ut efter filtrering, men vi får se hur vi gör.

Nu var det dags för pastörisering. Musten hettas upp till cirka 80 grader för att öka hållbarheten och minska risken för bakterier. I den stora svarta cylindern finns en slinga som musten passerar igenom och den är omgiven av hett vatten. Den vita lådan är själva brännaren som drivs av gas. Uppe på den vita lådan syns avgasröret för gasens ångor.

Instruktionsboken till pastöriseringsmaskinen hade mycket att önska. Det var mycket bristfällig information så vi fick gissa en del. På lådan finns två temperaturgivare. En som visar vattnets temperatur och en som visar temperaturen på den must som strömmar igenom. När vi startade så stod båda på mellan 22 och 23 grader men det gick fort att värma upp.

Problemet var att få pumpen som ska pumpa upp musten i pastöriseringsmaskinen att suga ordentligt. Det krävdes ett par omstarter för att få det att fungera. Men när vi väl fick igång allt så gick det snabbt. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle fungera så vi fick springa in och diska alla flaskor vi hade. Det blev också mer must än vi förväntade oss så ett par rostfria bunkar fylldes också.

När man har mustat klart efter en dag så ska pastöriseringsmaskinen, pressen och krossen tas isär och göras rent. Pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man stoppar in två bollar i ena änden och kopplar en till en vattenslang. Det var nervöst eftersom det tog väldigt lång tid för bollarna att komma ut på andra sidan men även det fungerade.

Guillaume ser nöjd ut med sina flaskor på väg hem och så kände vi oss allihop. Förvånade över att det fungerade och nöjda med resultatet. Nu väntar vi på att bolagsverket ska godkänna vår ekonomiska förening så att vi kan söka godkännande hos kommunen för att använda mustvagnen för att musta till andra. Tanken är att vi den här säsongen ska musta dels hemma på våra egna gårdar för att ha must att sälja på marknader och i vår gårdsbutik men också att vi ska ta emot människor som vill musta sina egna äpplen. Vi kommer förmodligen att stå på Nolbygårds Matmarknad under september och oktober. Då kan man komma dit med kassar med äpplen och gå hem med flera bag-in-box med must.

Hela verksamheten är finansierad med stöd av Leader som har fått pengar i från EU och Jordbruksfonden. Vi kommer att lägga prisnivån i linje med andra musterier eftersom vi inte får dumpa marknaden. Helt bestämt är det inte men de musterier som vi varit i kontakt med tar 25 kronor litern vilket gör 75 kronor för en treliters bag-in-box. Musten som är pastöriserad har en hållbarhet på ungefär ett år.

Arbetsdag på Skarabergsvägen

Idag var det återigen dags för arbetsdag i projektet gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är dagar vi ser fram emot även om vi egentligen har så fullt upp med vårt eget så vi känner att vi egentligen inte har tid. Så är det nog för alla i projektet och ändå är uppslutningen god. Magnus och Marta odlar mest för självhushåll. De arbetar också ofta utomlands vilket gör att det är svårt att hinna med odlingarna. Uppgiften för dagen blev därför att försöka ta fram förra årets odlingsbäddar ur ogräset. Många händer och mycket verktyg så hinner man en hel del på en dag även om vi bara jobbar mellan 10 och 16. 

En annan syssla som vi hann med var att köra ut årets ströbädd från fårens stall. I den ska det planteras squash och pumpor som vill ha mycket näring. Det går bra att odla i ströbädden redan första året om man ser till att plantorna får etablera sig i jord som man lägger ut punktvis i ströbädden.

Det som är skönt med de som är med i projektet är att alla är vana att hugga i hemma hos sig så det blir snabbt resultat.

Magnus och Martas dotter har kläckt fram kycklingar som vi beundrade. Bra jobbat!

Kläckaren är av äldre modell men fungerar utmärkt.

Magnus är bra på att komma på idéer och på att svetsa och hans hjulhacka fungerar alldeles utmärkt.

Vi har en mycket mindre charmig köpt variant men vi blev sugna på att skaffa oss några fler hemmabyggen likt denna. Vi är ju ofta många som jobbar och då hade det varit bra med fler.

Till hjulhackan finns en rensbåge och en kultivator och med bra tempo i benen så får man snabbt kultiverat en bädd.

Enormt charmig konstruktion. Vi har några gamla cyklar hemma men tyvärr inte någon med svanhals.

Under dagen hann vi förutom att arbeta med ett par fikapass och lunch. Det blev en del snack om musteriet men också om mycket annat. Några gårdar kom överens om att hyra en maskin ihop en helg och några andra gårdar pratade ihop sig om att kanske göra en lite större investering ihop. Vi pratade också om att träffas en dag och göra ostar ihop. Flera gårdar tillverkar redan idag ost, yoghurt och fil och vi andra vill gärna lära oss. Nästa gång ses vi den 26 juni då vi ska planera färdigt mustvagnens utrustning. Efter en sådan här dag är huvudet fullt med tankar och kroppen trött av arbete men det känns bra.

Enok

I fredags var vi och hämtade Enok i Bergstena. Han är född förra våren och ska bli sällskapsbagge åt vår egen bagge Totoro. Totoro är far till alla barnen men inte speciellt snäll. När han inte längre fick betäcka tackorna så började han stånga dem. Vi vågar därför inte ha honom ihop med tackorna och lammen men vill inte heller att han ska vara ensam. Därför kom Enok in i våra liv förra veckan. Han är inte speciellt snygg men det spelar inte så stor roll eftersom han ska kastreras och därför aldrig kommer att få några lamm. När man kastrerar en bagge så måste den först få en stelkrampsspruta. Så vi passade på att åka via veterinären för att ge honom den första sprutan när vi hämtade Enok. Sedan ska det gå en månad innan han får spruta nummer två och vi kan kastrera honom.

När vi tar in en ny individ i besättningen ska ska den först stå i karantän innan man släpper ihop den med resten av besättningen och därför flyttade vi ut Totoro och Enok i en egen fålla i ladugården en bit ifrån de andra. Vi riskerar att Totoro blir smittad om nu Enok skulle ha med sig något ifrån sin förra gård men den risken får vi ta.

När man släpper ihop två baggar så måste de göra upp om rangordningen. Det kan gå vilt till och de kan bli skadade. Därför sätter man ihop dem i ett väldigt litet utrymme där de inte kan ta sats och så utökar man sedan successivt så ingen kommer till skada. Under det första dygnet fick de inte ens den hage som syns på bilderna. Efter att de hade nosat på varandra så knuffade vi samman kvadratfållan till en romb.  I början försökte Totoro stånga Enok men eftersom det är så trångt så kan han inte ta sats. Till slut så blev det lugnt även inne hos baggarna så vi kunde vidga romben till en kvadrat igen. Det känns bra att inget djur är ensamt.

Vid arbetsdagen igår stängslade vi in ett stort skogsbete och tanken är att Totoro och Enok ska få gå på det betet så att de har gott om plats hela sommaren men är en bra bit ifrån tackorna. I början av november kommer de sedan att få träffa damerna så att Totoro kan betäcka dem igen.

En av våra åkrar har blivit översvämmad. Det ser fint ut när solen glittrar i vattnet men det är naturligtvis inte alls bra. Traktorer fastnar och när sommartemperaturerna infinner sig kommer gräs och klöver att ruttna. Det påminner om en risodling men så är det ju inte.

Vattnet verkade komma från en slänt på betesmarken intill. Efter lite grävande så såg det ut så här. En stilla källa.

Fortsatt grävning blottade dräneringsrör av betong. De ska inte vara täta utan vatten ska kunna rinna från jorden ner i rören genom skarven. Här är det tvärtom.

Rören är en meter långa. En meter nedströms dök en ny skarv upp. Efter lite pillande så lossnade jord och smårötter så vattnet kunde komma upp. Det var bra fart inledningsvis.

Åkervatten

Pratade med Richard som arrenderar åkern. Han tror att det är stopp nere vid asfaltvägen. Det låter rimligt eftersom vattnet på åkern inte har någonstans att ta vägen. Det får bli grävning nere vid vägen under nästa vecka.

På vägen tillbaka piggade styvmorsviolerna upp. Det kan behövas när man laddar mentalt för att gräva i lera.

Elevdag

Idag har vi haft besök av klass fem på Långareds skola. De kom precis när vi skulle bära bort fårens vindskydd till nya hagen så fröken Milú fick köra under det för att komma fram till gårdsplanen.

Vi började med att mata alla djuren. Grisar, tre hönsflockar och ankor skulle släppas ut och ha mat och vatten. Sedan satte vi upp staket efter vägen bestående av möbler, cyklar, elever och vanliga elnät. Det var nämligen dags att släppa ut tackor och lamm på vårbete och då är det bra att vara många eftersom vi inte har någon vallhund. Jonas sprang som vanligt först med spannen och så försökte vi få alla tackor och lamm att förstå att de skulle följa efter. Det var det naturligtvis inte så att alla gjorde men de flesta sprang efter Jonas. En del lamm blev kvar och fick bäras ut och en del tackor sprang förbi alla hinder in i trädgården. Det tog en bra stund att få alla på plats. 

Men det är härligt när man får släppa ut alla på grönbete. Lammen är först lite förvirrade innan de får koll på allt nytt och på var mamma är men sedan är de glada att få större yta att springa omkring på. Vi lämnade dem ifred en stund när vi fått på elen så att de skulle kunna lugna sig lite. 

Sedan var det dags för fika i trädgården. 

Därefter fick vi fantastiskt bra hjälp med vedstapling och vedklyvning. 

Eleverna byggde också fågelholkar som de målade med falurödfärg. De ska sedan märkas med elevernas namn och sättas upp runt grönsaksodlingen. En intensiv dag med många möten mellan elever och djur. Kul att träffa klassen igen och välkomna nästa år!

Att lära gamla höns att sitta

Våra Lohmanhönor har längre arbetsdagar än de andra hönsen. De är ute tills det skymmer på riktigt och då har de andra redan suttit på pinnen några timmar. Lohman är en ”industrihöna” som är tålig och mycket produktiv när det gäller ägg. Rasen är framavlad med vetenskapliga metoder och ägs faktiskt av ett företag. det är ingen risk att någon kläcker ägg för att ”kopiera” rasen eftersom det är hybridras med en speciell linje tuppar och en annan linje hönor. När de paras uppstår Lohman. Det låter lite skumt men det är ett effektivt sätt att få många exemplar av er ras att ha ganska lika egenskaper.Som till exempel att inte gå och lägga sig i tid.

Förmodligen går Lohmanhönsen ute i svagare ljus än de andra för att de inte behöver vara rädda för rävar i äggfabriken. Lantraser har antagligen tappat de gener som får höns att vilja vara ute på kvällen för att de hönorna som gjort det blivit uppätna. Darwin i praktiken. Tanken med att Lohmanhöns ska vilja äta i svagt ljus är förmodligen den att hönserier ska få dem att äta även om ljuset inte är särskilt starkt. Billigare lampor och lägre elräkning. Nu finns det ju regler för ljusstyrkor men det finns förmodligen länder med svagare djurskydd än Sverige där en sådan egenskap kan vara värdefull. För vår del är det inte särskilt värdefullt under ljusa sommarnätter eftersom vi måste vänta till ganska sent innan vi kan stänga om hönsen.

Hönsen har just flyttat ut till ett hästsläp som är inrett med sittpinnar, reden och annat som hör till. Det vi glömt vara att berätta för dem hur det ska fungera med trappor och stegar. Så här ser det ut när fjorton hönor försöker sova i ett rede.

Det satt fler höns lite här och var på golvet. ett ägg har hamnat fel och en höna sover under bajsbrädan. Tuppen satt för sig själv och surade och det fanns gott om plats på sittpinnarna så det var bara att börja lyfta upp dem.

De lär väl sig så småningom.

Väderskydd till fåren

Det här inlägget trodde vi att vi redan hade skrivit men när vi för ett tag sedan letade efter det eftersom någon frågade om väderskydd så upptäckte vi att det tydligen var en hektisk tid när det byggdes för inget inlägg fanns. Det här väderskyddet byggde vi alltså till förra säsongen. Vi fick idén när vi såg någon på internet som hade byggt ett växthus av en gammal studsmatta. Studsmattor finns det gott om i Sverige och många kan man få gratis om man har lite tålamod. Vi fick en av kompisar vars barn hade blivit för stora för studsmattan.  Studsmattan var inte i bästa skick men fullt funktionsduglig till vårt ändamål. Vi använde ringen och delade upp den i två halvor. De ställdes på högkant och ändarna stacks ner i reglar där vi hade borrat ut lagom stora hål. Sedan åkte vi till ett av våra favoritställen nämligen skroten i Bäreberg.  Alla människor borde någon gång få besöka denna pärla speciellt om man har gård eller håller på med några andra praktiska projekt. De har allt. Vi köpte väldigt lätta begagnade aluminiumplåtar som vi skruvade på med vanliga takskruv. Vi var lite tveksamma till om det skulle gå att skruva rätt in i studsmatteställningen men det var inte några större problem. Plåtarna la vi omlott tills vi täckt hela ställningen. I varje skarv satte vi en bit bräda för att hålla ihop plåtarna. Det blev förvånansvärt stabilt. För att inga lamm ska skada sig har vi satt brädor på sidorna. Förmodligen hade det inte behövts men för säkerhets skull fäste vi två vajrar på diagonalen mellan hörnen. Även de inköpta på Bäreberg. Ställningen har stått ute hela vintern. Under en storm i vintras blåste den omkull trots att vi satt fast den med fästjärn i marken. På ett ställe delade sig studsmatteställningen där den var lite dålig så nu har vi skruvat på bandjärn över skarvarna för att öka hållfastheten. Väderskydd till djur brukar vara väldigt dyra att köpa men vårt blev en väldigt billig historia. Vi betalade 60 kronor metern för aluminiumplåten samt lite skruv. I övrigt använde vi bara virke vi hade liggande. Kanske inte världens snyggaste men fullt funktionsdugligt. Vi använder det bara sommartid till fåren för att de ska ha regnskydd och framför allt skydd för solen. Därför har vi inte satt någon gavel på det utan vinden ska kunna blåsa igenom. På vintern har vi våra får inne i ladan där de kan gå ut och in som de vill men där de har vindskydd på ett annat sätt. 

Bilden ovan är från början av förra året. Den uppmärksamme ser att vi inte köpt tillräckligt med plåt. Tyvärr har vi inte några bilder ifrån själva bygget men jag hoppas att ni förstår hur vi menar.

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑