Författare: jonas (Sida 2 av 19)

Ällingar 2022

Vår lilla ankflock verkar ha tappat sin koll på hur lång en vinter brukar vara. För andra gången börjar de att lägga ägg i mellandagarna, fortsätter en bit in i januari och börjar sedan att ruva. Vi har åtta vuxna mignonankor varav minst tre är honor.

Flocken har delat upp sig i två grupper. En bestående av tre vita ankor där honan bestämde sig för att rätt ställe att ruva var inne i en storsäck med halm.

Där gjorde hon ett litet bo och började lägga ägg.

Den här honan var först med att börja ruva och hon valde helt enkelt ett hörn av rummet. Hon är lite av en ledare bland alla åtta och det är inte mycket som rubbar henne.

Plötsligt en dag så hade det fötts två ankungar i storsäcken som velade omkring i rummet.

Vi lyfte in dem i en back med halm med tillräckligt låga kanter för att mamman skulle kunna ta sig ur och i men ändå tillräckligt höga för att ällingarna skulle hålla sig där under värmelampan. De fick vatten i en skål med låga kanter. Små ällingar är duktiga på att ställa till det för sig och så här års har de svårt att hålla värmen.

Deras mamma visade sig inte vara jättebra utan var ofta någon annan stans än hos sina små. En av dem hade svårt att gå från födseln och trillade omkull rätt som det var. Den råkade även trilla i vattnet och blev blöt.

Vi försökte värma den med en byggfläkt…

…och den fann sig väl tillrätta i Tildas hand.

Till slut somnade den.

Deras mor var hos dem ibland men ofta var hon ute på vift så till slut dog den svaga ankungen och så var det bara en kvar.

Den andra ankan hade då fött två ällingar. Hon är en grym mor och är hos sina små hela tiden. Går hon ifrån hörnet så tar hon med sig sina små ut men ser sedan också till att de kommer tillbaka. En dag när vi kom ut så hade hon adopterat den andra ankungen som hade hoppat ur sin back. Den har nu två mammor. Den svarta tar hand om den hela tiden och den vita kommer och hälsar på ibland. Vi hoppas att de kommer att klara sig nu. Vi hade även en tredje anka som ruvade men mest på skoj för hon var väldigt sällan på sina ägg utan var mest ute på annat. Nu har vi tagit bort alla ägg så att de kan koncentrera sig på att få de här små att överleva så får vi se om de vill ruva längre fram i vår när vädret passar bättre.

78-varvaren lagad!

För några år sedan blev vi vid en 78-varvsspelare på en loppis. En resegrammofon. De var en anspråkslös grammofon men den fungerade och när stämningen var den rätta kunde vi njuta av musik och rasp från stenkakor.

När jag skriver ”vi” så är det inte riktigt sant. Ylva har inte riktigt tagit till sig den kulturhistoriska rikedom som kommer till den som lyssnar på 78-varvare. Den tiden kanske kommer. Eller inte. Hur som helst, jag gillar det och det var en trist stund när något i grammofonen gick sönder och den tystnade.

Det gick något år innan lite googling visade att det kanske skulle gå att fixa till maskinen. Det vanligaste felet är att fjädern går sönder. Fjädern är ganska kraftfull och det finns många goda råd för hur man ska skydda sig innan det är dags att gå i närkamp. Latexhandskar, vanliga arbetshandskar duger inte, täckta armar och skyddsglasögon.

När dosans lock till slut kommit av så det ut så här. Fjädern ligger där den ska men den inre änden har gått av. Det var bara att ta på sig skyddsgrejerna och dra ut fjädern.

Det var inte så illa som vissa hade varnat för men å andra sidan var jag förvarnad. Fjäderns yttre ände sitter fortfarande fasthakad i niten i burksidan.

För att kunna bearbeta fjädern måste den avhärdas. Den trasiga änden gick att kapa och runda hörnen på men sedan var det stopp. Det härdade fjäderstålet är för hårt för att bearbeta på vettigt sätt. Fram med gasolbrännaren. När tre centimeter på änden varit glödande rött ett tag fick stålet svalna sakta. Sedan gick det bra att borra hål.

Nu sitter den inre änden fastskruvad på axeln i mitten, burken har sanerats och fått nytt fett. Dags att få fjädern på plats. På med superhandskarna…

Inga problem. Någon vecka senare är det äntligen dags att montera ihop grammofonen. Den grå tingesten till höger är tratten som är gjord av zinkplåt. Resegrammofonernas trattar finns under skivtallriken.
Tilda ville vara med. Bra att ha med någon som har god syn och små fingrar.

Det är inte många delar.

Här saknas dosan med fjädern men hastighetsregulatorn syns tydligt. Tre mässingsvikter roterar med axeln som är lodrät på bilden. De är fästa på fjäderblad som låter vikterna slungas ut när axeln roterar. Då flyttas mässingsskivan uppåt i bilden tills den möter en tygklump som bromsar skivan. Skivan roterar med samma varvtal som vikterna som då saktar ner vilket gör att skivan släpper från tygklumpen. Varvtalet hålls konstant. Det går att justera hastigheten genom att flytta på tygklumpen så att den kommer närmare eller längre bort från skivan. Fiffigt.

Innan monteringen fick alla lager och glidytor en droppe symaskinsolja.

Sådär. Nu ska locket på.

Garrard No 20 verkar ha tillverkats från 1930 och ca 30 år fram i tiden.

Efter lite klurande så kunde vi montera motorn på en tunn skiva. Här skruvas armen till hastighetsregleringen fast.

Klart! En charmig manick som mest består av tjock papp.

Vilken skiva ska få äran att få låta vid nypremiären? Det fick bli Yngve Stoor.

Vi delade på en semla, lyssnade och var ganska nöjda med oss själva.

Grammofonen hade stått still så länge att jag inte kom ihåg vilket håll den skulle rotera på men det löste sig. Det finns inte mycket som kan krångla på en resegrammofon. Och skulle den här krångla så är det lite tur att jag råkade vinna en auktion på Tradera på en ungefär likadan. Budet lades när jag inte visste hur den där fjädern skulle hanteras. Så kan det gå.

Nog är det snyggt med gjutjärn och mässing!

Ladugårdsvinden del 3

Första lagret på plats!

Golvet kommer att bestå av två lager med entumsbrädor med vindpapp emellan. Trät var murket på större del än vi hade antagit, så hela vårt lager av egensågade bräder har gått åt. Vi trodde dessutom att vi skulle kunna återanvända större delen av de övre brädorna men även de var så pass dåliga så det var få som gick att återanvända.

Totalt så kommer vi att ha vi ersatt båda lagren brädor på en över 50 kvadratmeter stor yta. Vi kommer att behöva köpa in brädor till lager nummer två vilket känns helt okej när vi börjar ana slutet av arbetet.

Det här är nog första arbetet på gården som, trots att det var i värre skick än vi befarade, har gått fortare än vad vi räknade med. Det var en trevlig överraskning.

Ankor och vatten

Under vintern bor ankorna i det gamla hönshuset. Vi har ett badkar med vatten som de kan nå via brädor som har rimlig lutning för ankor. Vi byter vattnet i badkaret en eller två gånger i veckan. När det är riktigt kallt fungerar varken vattenslangen eller avloppet, men det är inte ofta som tur är.

Eftersom ankorna är så beroende av vatten så har vi ett bebisbadkar och en liten balja som det är enkelt att byta vatten även under kalla dagar. Det går att bära vatten från köket om det kniper.

Idag bytte vi vatten i de två små baljorna. Två vita ankor simmade runt i badkaret när vi började byra vatten. När bebisbadet var fullt var det den svarta hannen, som kanske har högst rang i flocken som klev i. De första vändorna med undervattenssim hamnade inte på film men i alla fall en liten simtur.

För att ankornas fjäderdräkt ska tåla vatten verkar det som att de behöver rent vatten för att putsa och fetta in fjädrarna. Det är kanske inte helt korrekt men våra ankor beter sig så.

Om ankorna har fått nytt vatten och vi kommer tillbaka någon timma senare så är vattennivån flera centimeter lägre. Inte konstigt om alla i tur och ordning ska simma runt som denna.

Första traktorn är såld

En av de första sakerna vi köpte när vi hade skrivit på för att köpa Östäng var en traktor. Inte veckan efter, men efter ett par månader när det fortfarande var gott om tid till tillträdet. Det blev många timmar på nätet för att försöka förstå vilken typ av traktor som skulle passa oss, om vi nu skulle ha en över huvud taget. Vi hade ju ingen tidigare erfarenhet av traktorer.

Efter mycket googlande hade vi kommit fram till följande: Den fick inte kosta mycket, den skulle ha lastare och trepunktslyft. Därmed försvann alla nyare traktorer men också de som var gamla veteraner och nästan antika. Det är skillnad på gamla traktorer och gamla bilar. Bilar som har de moderna funktioner vi vill ha är inte byggda för ett evigt liv men det är traktorerna. Det gäller inte om jag skulle vilja ha elektroniska finesser men de kom ganska sent till traktorvärlden, kanske på nittiotalet. I en bil är det veckad plåt som är själva bilen så i ett västsvenskt klimat är det oftast rosten som knäcker den. Om inte rosten äter upp bilen kommer det inbyggda planerade åldrandet att göra det. En bil ska inte ha evigt liv.

En traktor är byggd av en motor, ett kopplingshus, en växellåda och en bakaxel. Delarna är bultade ihop och alla är gjorda av gjutjärn och kraftigt överdimensionerade. Det är en fördel om en traktor väger mycket så även en liten traktor väger tre ton. Mycket järn. Traktorer är även konstruerade för att överleva mycket glesa servicetillfällen och ren misskötsel. Eftersom traktor är gjorda efter andra principer än bilar är det inte konstigt att det går att hitta allt möjligt på Blocket. 50-tal, 60-tal, 70-tal eller senare? Det är bara att välja. Och alla är till salu för att användas.

Efter mycken vånda köpte vi en Massey Ferguson 165 Allmatic från 1970. Den hade 59 hästkrafter, styrservo, lastare och kraftuttag.

Den fanns i Herrljungatrakten och en vacker dag i juli skulle jag köra den till Östäng. Förra ägaren hade bara använt den till att ploga snö så den hade inte gått mycket de sista åren. Det låter ju bra men det visade sig på hemvägen att det fanns minus med det. Dieseln hade funnits länge i tanken, kanske flera år och eftersom dieseln numera har bioolja inblandad så hade det börjat växa alger i dieseln.

Det var en ganska kort färd, kanske tre-fyra mil. Under den resan blev det sex stopp längs vägen på grund av igensatt bränslefilter. Det var det första filtret som satte igen. Det är egentligen en sil som sitter på bränslekranen men inne i tanken. Silen kunde bara rensas efter att bränslekranen plockats bort varpå dieseln rann ner i något kärl jag hade med mig. Sedan hälldes dieseln tillbaka i tanken och resan fortsatte. Det blev en ganska kladdig resa men traktorn kom i alla fall till Östäng.

Traktorn har på det hela fungerat bra. Jag har bytt styrservo och lite annat men inte behövt göra några stora ingrepp. Den förra ägaren hade bytt koppling vilket kräver att traktorn måste delas på mitten. Sådant är skönt att slippa.

Fördelar med vår 165:a har varit att den alltid har startat. Den har gått jämnt och bra i motorn och kopplingen slirar inte, naturligtvis. Trepunktlyften har fungerat bra. Lastaren är stark och bra. Skopan är för stor för att fylla med grus men perfekt för snö. Den är också monterad på så sätt att när skopan är uppfälld maximalt ligger den parallellt på marken. För den som vill skotta snö är det perfekt, du slipper att försöka hitta vägrätt läge innan du attackerar en snöhög.

Nackdelar har framför allt varit bromsarna. Detta är en av de sista årgångarna som den här traktorn har så kallade torra bromsar. Ett par årsmodeller senare bytte de till att ha bromsskivor i oljebad som är mycket bättre och snudd på outslitliga.

Nu ska traktorn byta ägare. Den är såld till en man i Uppland. När det var dags att formulera en annons för Blocket så tänkte jag vara så ärlig som möjligt om skicket på traktorn. Seriösa spekulanter, eller i alla fall erfarna spekulanter, vet att det är så här gamla traktorer är. Annonsen är visad 2847 gånger sedan den 28:e november men gav inte många svar förrän nu i januari då en erfaren man hörde av sig. Så hör löd texten i annonsen:

Beskrivning
Okänt antal timmar. Timmätaren har inte fungerat sedan jag köpte den för sju år sedan. Motorn går precis som den ska och har för övrigt avgasröret på höger sida vilket sägs vara den bättre varianten. Det finns skavanker: – Det händer att startmotorn kuggar över men det löser sig om en växel läggs i. – Bromsarna är inget vidare. – Kopplingen för kraftuttaget kopplar inte ur tillräckligt. Förra ägaren bytte koppling och kanske blev det aldrig injusterat. – Styrservon tappar olja med tiden. – Nedre rutan på vänsterdörren saknas – Det finns två värmeaggregat i hytten som inte fungerar. – Sitsen har tappat nästan all stoppning Det finns även fördelar: – Traktorn har en fungerande lastare, Kjällve 602 – Snabbväxeln fungerar bra, frihjul på lågväxel och motorbroms på högväxel – Hitch och jorbruksdrag – Skopa lämplig för snöröjning – Ett par snökedjor kommer med. Består till viss del av schackel, men ändå. Traktorn har femtio på nacken, alltså glappar det och läcker en smula. Alger och mossa finns också!

Den som vill lägga mer pengar på en traktor kan få fler fördelar och färre nackdelar än vi fick men vi är ändå nöjda med vår första traktor. Vi fick betalt ungefär lika mycket som vi gav för den för sju år sedan. det är egentligen rimligt, de ådras ju så sakta.

Nu har vi bytt upp oss till en Valmet som har både fungerande bromsar och stoppning i stolen.

Stormsäkra i storm

I natt har det blåst i stora delar av Sverige, även hos oss. Vi underskattade hur kraftiga vindbyarna kunde bli, eller så var vi helt enkelt ouppmärksamma. Hur som helst så vaknade jag av att vinden tog tag i huset och skakade lite på det. Det är inte ofta vi drabbas av sådan vind och när jag väl hade vaknat fanns det många ljud som inte fanns i går kväll.

Ylva låg och lyssnade på ljuden. Jag viskade till henne att jag skulle titta till gården. Sedan var det bara att dra på sig morgonrock, mössa och att kliva i stövlarna för att stormsäkra gården mitt i stormen.

Soptunnorna hade locken hängande och riskerade att välta. Igen med locken och på med stenar. Gnisselljudet kom visst från två fårgrindar som stod lutade mot det flyttbara fårhuset. Ner mer dem. De låga dörrarna in till fåren har en bra stängning numera men det går inte att lita på den i dessa vindarna. Två foderkorgar och ett par stora stenar fick blockera.

Snabbt iväg till de höga portarna på baksidan av ladugården. De går hela vägen upp till taket, de måste vara mer än sex meter höga och stängningen av dem ” är under förbättring”. Tidigare var det en tvärslå med flera remmar som tog lång tid att öppna. Nu har vi fått första halvan av ett bättre system på plats. Portarna hade blåst upp. Den ena stod tryckt mot några pallar med tegel men den andra svängde fram och tillbaka. Jag stängde med den halva stängningen och satte fart runt ladugården för att blockera portarna från utsidan. Jag hann bara runda ett hörn innan en förtvivlad katt kom springande. Glenn-Pär jamade högt så jag fick ta honom under armen, springa till boningshuset och snabbt dumpa honom innanför ytterdörren. Snabbt tillbaka till portarna, springande med morgonrocken fladdrande i vindbyarna.

Jag hade förberett med att ta med mobilen i fickan med lampan tänd, men den behövdes inte användas. Vinden hade trasat sönder molnen och en måne som var drygt halv lyste tillräckligt.

De stora portarna låstes med en trall från en byggnadsställning och två tunnor som var fulla med rester från äppelmustningen i höstas. Resterna ska användas i odlingarna men nu passade det bra med hundra kilo äppelrester mot vardera port.

Presenningen som täcker fårens utgödslade vinterbädd var också på väg i vinden. Det stod ett par tunnor med hönsskit i närheten som kunde baxas på plats, sedan var det hög tid att ner mot verkstaden och odlingarna. Ett par skottkärror lades upp och ner på vägen dit.

Bubbelplasten hade blåst ner från sin plats trots att det var inne i en luta men den fick ligga, den skulle inte blåsa iväg. En odlingsplåt fick däremot bäras undan. En dörr till mellanrummet hade blåst upp så den fick låsas från insidan. Sedan såg det lugnt ut tills jag fick syn på odlingsbäddarna. Plasten som täcker de vilande bäddarna hade inte blåst iväg men den hade tagit sig loss från sandsäckarna på ganska många ställen. Några plaster kunde rättas till, andra fick ligga kvar i en härva med några extra sandsäckar på. Det är lättare att hantera dem i dagsljus och utan stormbyar.

Efter pärsen med täckplasterna var det nästan klart. Bara att binda fast dörren till bågväxthuset och att låsa ett fönster i en av hönsvagnarna.

Till sist var det dags att gå och lägga sig igen. När jag väl kommit inomhus igen insåg jag att detta kunde bli ett inlägg men att det skulle bli utan bilder. Så jag tog en bild från väder-appen i mobilen som kunde bli en illustration. Medelvinden är inte särskilt kraftig men byarna hade bra fart. Storm var det dock inte. Det ska vara 24,5 m/s för det. Vindriktningen är ju viktig. När det blåste som mest var det en ren västan och från det hållet är det ganska öppet hos oss.

På morgonen visade det sig att Ylva inte alls hade legat och lyssnat efter vindljud. Hon hade anat att hon skulle bli liggande för att lyssna efter vinden så hon hade satt i öronproppar och sov lugnt genom hela natten. Olika falla nattens lotter.

Vatten och minusgrader

Vi har inte många utrymmen som är isolerade nog för att det ska vara rimligt att hålla dem frostfria. I det som tidigare var ett fähus eller kostall finns vatten indraget och eftersom kor är högeffektiva värmekaminer var det nog sällan som vattnet frös där. Nu har vi inte några kor utan det är åtta ankor som ska hålla kylan stången. Det fungerar naturligtvis inte.

Vi har kopplat in två ventiler på en pelare. Den till vänster har en grön slang som bara är en halv meter lång, det är för att kunna fylla vattenkannor utan att söla onödigt mycket. Ventilen till höger är kopplat till en längre slang med spridarmunstycke. Den använder vi för att byta vatten i ankornas badkar och för att spola av skitiga grejer.

De två ventilerna fungerar enligt olika principer och därför klarade den ena en köldknäpp men inte den andra.

Den till vänster är förmodligen en kägelventil och fungerar på samma sätt som lite äldre kökskranar. Det går att vrida vredet tre varv moturs, sedan är den helt öppen. Det är alltså en ventil som har en tätning som lyfts när den öppnas. Den är bra på att smygöppna och fanns därför i kök och badrum innan ettgreppsblandarna tog över.

Den högra ventilen är en kulventil. Den består av en kula med ett stort genomgående hål i. Kulan kan vridas ett kvarts varv och går då från att vara öppen till stängd, eller tvärt om. Kulventiler är snabba att reglera och det är enkelt att se om ventilen är öppen eller stängd. På bilden ovan är ventilen öppen vilket visas genom att de två ”vingarna är i linje med röret. När den är stängd syns det på långt håll att de röda vingarna står på tvären mot rörets riktning. De är å andra sidan dåliga på finlir. Det är svårt att öppna lite grann och det är lätt hänt att en stängning blir så snabb att det skakar till i rören.

Det finns en skillnad till som inte visar sig förrän det är kallt. Kägelventilen kan frysa ihop men den går att använda igen efter att den har tinat. Kulventiler däremot fryser gärna sönder.

Här är en bild av den sönderfrusna ventilen. Sprickan syns tydligt.

Det finns ett litet utrymme runt kulan där det står vatten. Vattnet finns där oavsett om ventilen står i öppet eller stängt läge. Kulan tätar mot de båda öppningarna som leder till de två rören och mellan de två tätningarna och runt kulan finns ett lager av vatten.

När det vattnet fryser så finns inget utrymme för isen att expandera i så ventilhuset spricker. Oftast i gjutskarven som finns på sidan av ventilen. När temperaturen stiger och vattnet tinar så beter den sig lite underligt. Den är nästan tät när den är stängd, detsamma gäller när den är öppen. Det droppar kanske lite. Därför blir det en överraskning när ventilen hamnar i halvöppet läge och vattentrycket gör att det plötsligt sprutar vatten ur sprickan.

Här är två bilder på ventilen med ena tätningen borta. Sprickan syns uppe till höger. Utrymmet runt kulan är ganska stort så det går att tänka sig att isen växer tillräckligt mycket för att spräcka ventilhuset.

Jag var på en föreläsning med en av säljarna från Waterboys och de vet en hel del om bevattning. När vi pratade efteråt så kom vi av någon anledning in på att en av våra kulventiler hade frusit sönder. Då fick jag tipset om hur en kulventil ska hanteras för att överleva vintern.

Den här ventilen sprack inte på det traditionella stället som är baksidan. Det är dock inte mycket till tröst när det kommer en riktig kalldusch på den som använder ventilen. Det droppar bara lite när den är öppen eller stängd men när den öppnas eller stängs så kommer vattentrycket till sprickan och det sprutar friskt.

Hur ska då detta undvikas? Det räcker inte att tömma rören på vatten, vattnet runt kulan kommer ändå att spräcka ventilen när det fryser. Tricket är att tömma rören på vatten, i alla fall till en viss del, sedan ställa ventilen på halvöppet, då kan isen expandera utan att spränga ventilen.

Så vi har försökt att göra detta på alla kulventiler vi har i bevattningsanläggningen. Det är lätt hänt att glömma någon. Det är en av punkterna i vår långa lista att göra när vi ”höstar”, alltså gör gården redo för vintern. Men saker ställs undan i väntan på nästa säsong långt innan höstningen och kulventiler ser så ordentliga ut när de är stängda så det är lätt hänt att missa detta. Men det är halvöppet som gäller om de ska kunna tjänstgöra en säsong till. Kulventilen i lagården lyckades vi klara under den första köldknäppen som kom redan i november men när nästa kyla kom glömde vi den. Vi får lägga upp någon plan för det här…

Vinterbilder

Idag har jag stått i slungrummet och kokat ramar i lut för att få dem vaxfria och prydliga inför nästa säsong. Det finns inga fönster därinne så jag blev överraskad av ljuset som kom från kanten av snövädret.

Jag passade på att ta några bilder, mest för vår egen skull. Det är svårt att minnas små förändringar i efterhand.

Vi är vana vid en kort släng med vinter i november men i år stannade snö och kyla i flera veckor. SMHI prognostiserar dock en återgång till det normala med regn och slask om ett par dagar.

I år har vi för första gången varit tvungna att ta in skogsmaskiner i vår skog efter ganska omfattande barkborreangrepp. Tack och lov så har vi ganska bra blandning på vår skog så vi behövde inte kalhugga utan kunde göra gläntor. De fick dock avbryta efter ett oändligt regnande i september men nu hade det torkat och till och med frusit till lite. Andra halvan av virket är nerkört till vägen. Skönt att det blev klart innan årsskiftet.

Växthustunneln ser ut att klara snö och vind så bra som vi kunde önska. I bortre halvan går våra hönor på dagarna. De bor i en husvagn som är parkerad intill andra gaveln och sedan har vi byggt en tunnel som de kan gå igenom. Det är trevligt med snö som ligger. November månad brukar annars vara ganska blöt och tråkig.

Stellan och Tillväxtparadigmet

Innan vi köpte Östäng hade vi mer tid för att lära oss teoretiska saker, träffa folk och diskutera möjligheter och problem. Vi träffade många intressanta människor när vi satte oss in i hur det egentligen ligger till med de tre E:na Energi, Ekologi & Ekonomi.

En av de som vi diskuterade med var Stellan som just hade bytt inriktning från sitt trygga liv som ingenjör. För några dagar sedan såg vi en text från Stellan och jag antar att han har filat en hel del på den för den är inte särskilt lång men ändå så tydlig. Texten utgår från tiden innan energi kom i form av el eller diesel, då mycket av energin vi hade tillgång till var muskelkraft. Det här diagrammet kommer från hans text.

Texten heter ”Varje svensk har 300 slavar” och syftet är inte att någon ska känna sig anklagad för att vara slavägare utan att visa hur saker hänger ihop. Som till exempel varför lönerna för sjuksköterskor och lärare har så svårt att hänga med lönerna inom industrin. Det är inte en komplott, det är fysik.

Lägg några minuter på Stellans text, den finns här: Varje svensk har 300 slavar

Ett försök att prioritera

Vi tycker att vi långsamt förändrar Östängs gård så att platsen, byggnaderna och rutinerna passar oss bättre och bättre. Eftersom det finns många byggnader, arrangemang och vrår så finns det också många möjligheter att förbättra något. Eller att förhindra att något faller samman eller ruttnar bort.

Det mesta av vår vakna tid tillbringar vi kring gårdscentrum eller inomhus och det väcks hela tiden tankar på saker som måste åtgärdas, eller som skulle vara trevligt att fixa till.

I morse hade vi sovit ut ordentligt efter den sista marknadsdagen för säsongen så vi tog en lång frukost och försökte sortera bland högen med tänkbara projekt.

Vi inledde med att skiva ner våra tankar på var sitt papper. Bara den lilla övningen kändes bra. Alla idéerna ligger ju och skvalpar i bakhuvudet och det blir en avlastning att sätta dem på papper.

Sedan delades projekten in i två grupper, Inomhusjobb berör boningshuset, Utomhusjobb berör allt annat. Det var för många idéer för att sortera dem i huvudet eller i en diskussion så vi försökte med ett poängsystem i tre kategorier. Hur viktigt är projektet, hur omfattande kommer det att bli och hur dyrt gissar vi att det bli. För att kunna summera på ett vettigt sätt vände vi på skalan för de två sista kategorierna.

Det kändes svårt på flera sätt. Om en idé känns angelägen att genomföra, är det för att den är viktig eller är det för att vi vet precis hur det ska göras?

Att ta fram den igenmurade bakugnen i köket kanske inte är viktigt egentligen men ska vi göra det så måste det göras innan andra saker i köket kan göras. Dessutom har vi båda alltid velat ha en riktigt gammaldags bakugn så…

Till sist hade vi fyllt i var sin tabell och kunde jämföra. Inomhus skilde sig våra bedömningar åt men när det gäller utomhusjobben var våra prioriteringar mycket lika och det är ju roligt.

Även efter att ha fyllt i tabellen och summerat var det svårt att få överblick så fick ta fram ett par överstrykningspennor och markera orange för de högsta poängen och gult för de lägsta.

Vi vet att det finns lite tid under november och i januari-mars då vi kanske kan få gjort något av idéerna och då är det en fördel att grunnat lite på vad vi helst vill satsa tiden på.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑