Östängs gård

En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (sida 1 av 51)

Matens dag på Hofsnäs herrgård

I söndags var det dags för det årliga eventet Matens dag på Hofsnäs. Vi var med för första gången förra året och det är en trevlig tillställning som LRF anordnar. Det är lite skillnad på att åka på tillfälliga event och på att sälja på Nolbygårds Matmarknad. På Hofsnäs går spetskål, vitkål och bönor bäst medan storsäljarna på Nolbygård är sallat, rödbetor och morötter.

Det tar tid att lära sig vad som går bra på vilket ställe men nästa år får vi se till att odla mer spetskål och vitkål för försäljning här. Jag tyckte att jag hade laddat upp bra men varenda kålhuvud försvann. Jag hade dessutom kunnat sälja enormt mycket västeråsgurka men den sålde jag slut på Nolbygård dagen innan.

Hofsnäs ligger utanför Länghem och det är en bra bit att åka men det är trevligt att komma ut och träffa andra säljare och delta i något som är lite större än Nolbygård. Flera av ”våra” säljare är på plats även här såsom Roland och Clary Sollerhed med sina fantastiskt goda oliver och Peter och Ann-Sofie Fast med sina bröd och bakverk. Men här finns också många andra säljare och utbudet av matvaror är stort.

Det var ganska mycket folk trots vädret.

Stundtals blåste det rejält och de som hade tält fick hänga i tälten för att de inte skulle blåsa iväg. Det regnade också kraftigt och vinden gjorde att det regnade långt in under luckorna. Återigen var jag väldigt glad över ”deliverytrucken” som varken hotade att blåsa bort eller läckte in vatten. Att packa ihop ett marknadsstånd efter en blåsig och regnig dag är inte det roligaste. Allt är blött och allt det blöta ska in i bilen. Jag har visserligen en blöt tältduk över luckorna men eftersom jag har lastutrymmet som är i princip tomt efter en dags försäljning så är det bara att slänga in den blöta tältduken där, stänga luckorna och åka hem.

Matens dag på Hofsnäs ligger alltid på en söndag vilket gör att det fungerar för oss som alltid är upptagna på lördagarna. Vi kommer nog att vara med där nästa år också.

Vikaryds köttbod

Det blir inte så många blogginlägg så här års. Det beror absolut inte på att vi inte har något att skriva om utan att vi har för mycket att göra helt enkelt. Veckan räcker inte riktigt till för blogginlägg så ni får ha överseende med det.

Nytt för i år är att vi står utanför Vikaryds köttbod varje fredag mellan 15.00-18.00. Det är samma tid som vi har öppet hemma i gårdsbutiken så Jonas bemannar den medan jag åker till Vikaryd. Det passar bra med fredagar eftersom vi har skördat hela morgonen. Skörden säljer vi sedan på dessa två ställen och på Nolbygårds Matmarknad under lördagen.

Vikaryds köttbod är en institution som varit igång sedan 1992. De säljer både kött från egna kor och lamm och kött från andra producenter i närområdet. På Vikaryd finns ett slakteri där de slaktar vilt och lamm och en styckanläggning där de styckar lamm och viltkött så som älg, hjort, vildsvin och rådjur.

De samarbetar även med andra småproducenter i området så de har bröd, honung, ägg, fisk och kalvdans till salu.

Vikaryd drivs av Susanne och Peter Dickson. Många alingsåsare köper allt sitt kött på Vikaryd och köttet har gott rykte. Allt nötkött som säljs i köttboden är från köttdjur. Det är kanske något som få reflekterar över men nötköttet som säljs i vanliga livsmedelsbutiker kan komma från såväl köttdjur som uttjänta mjölkkor. Det kött som slaktas på Vikaryd hängmöras vilket också bidrar till kvalitén.

Sedan två veckor tillbaka så är jag på plats med min ”deliverytruck” Jag packar den hemma samtidigt som jag ställer i ordning gårdsbutiken och sedan är det bara att fälla upp luckorna när jag kommer fram till Vikaryd och så startar försäljningen. Utan deliverytrucken så hade samarbetet med Vikaryd blivit väldigt mycket bökigare och förmodligen hade det inte blivit av alls. Att sätta upp tält och bord och packa i ordning allt för försäljning tar mycket tid så det hade varit svårt att genomföra. Nu är jag snabbt på plats klockan 15.00 och kan snabbt packa ihop och åka hem när köttboden stänger klockan 18.00. Sedan är det bara att åka hem och fylla på bilen inför lördagens marknad på Nolbygård.

Försäljningen på Vikaryd har inte varit jättestor hittills men det tar alltid tid att få upp försäljningen på ett nytt ställe. Vi märker det på Nolbygård. Nu när kunderna vet att vi är på plats varje vecka så har vi börjat få stammisar som kommer varje vecka och handlar alla sina grönsaker på Nolbygård. Det är roligt att bygga relationer med sina kunder och förmodligen kommer vi att se samma sak på Vikaryd efter hand. Fördelen med att stå på Vikaryd är också att vi kan fortsätta där även i oktober när vi har avslutat marknaden på Nolbygård.

Ole och Benedikt

Idag gör de sin sista arbetsdag på Östängs Gård. Ole och Benedikt har varit här i tre veckor för att göra lantbrukspraktik. Det ingår i deras utbildning på en tysk waldorfskola. De flesta klasskamraterna gör sin praktik hemma i Tyskland men eftersom Benedikt är född i Sverige och har bott här sina sju första år så passade de på att ta sig en tur till Sverige. De är bara 15 och 16 år gamla men det kan man inte tro när man har med dem i arbetet.

De har, liksom alla våra wwoofare, fått skrapa färg på huset. Men vi hann också skrapa klart en vägg så de fick vara med och måla. Två strykningar har vi hunnit med. Nästa vecka ska vi göra den tredje och sista strykningen.

De har också varit med och påbörjat stängslingen av ett skogsskifte där vi ska sätta tackorna när vi skiljt av lammen. Det är bra för dem att gå på magert bete ett tag efteråt så att de sinar.

De har också byggt var sin fågelholk.

De pryder nu våran garagelänga. Idag bygger de ytterligare än men den är inte riktigt klar än.

Varje skördedag har de fått skörda sockerärtor. Det är faktiskt inte den roligaste sysselsättningen även om de är väldigt goda. Tråkigast är dock potatisskörd enligt Ole och Benedikt.

Här skördar de till dagens utlämning på REKO-ringen.

De har också varit med och snyggat till en av våra väggar. Målat med kalkfärg och sedan har de byggt en pergola där vindruvorna ska klättra.

Utöver detta har de grävt, rensat ogräs och tagit hand om djuren samt lärt oss några tyska ord. Tack för all hjälp!

Vänliga Nolbygård

Det finns få platser som andas så mycket vänlighet som Nolbygård. Det är svårt att sätta fingret på men man känner varje gång man är där att det är en plats där det finns människor som bryr sig. Bryr sig om varandra, om sina gäster och om miljön runtomkring. Varje lördag får vi vara på denna plats och sälja grönsaker och platsen gör mig alltid på bra humör.

08.30

Jag kommer ofta lite onödigt tidigt trots att jag numer har min ”deliverytruck” vilket gör att uppackningstiden har krympt från två timmar till 15 minuter.

08:45

Den extra tid jag får på mig fram tills vi öppnar så sätter jag ut skyltar, pratar med mina medsäljare och går in och tar ett snack med Lasse Bagare.

Men jag brukar också ta mig en tur i trädgården för att kolla in miljön och för att se om något nytt är på gång – för det är det nästan alltid på det här stället.

I våras byggdes tio stycken marknadsbodar i samarbete med Sparbanken i Alingsås. De används i huvudsak vid Nolbygårds höstmarknad, julmarknad och vårmarknad men när vi har Nolbygårds Matmarknad så kan vi låna stånden om vi vill.

Just nu byggs en umgängesyta av armeringsjärn och på marken har man lagt återbrukat mexitegel. Jag är inte något stort fan av mexitegel i vanliga fall men detta blev snyggt.

Bakom planket kan man skymta ett nytt bygge. Det ryktas att det ska bli ett stationshus till rälsbussen.

Man kan köpa fika i caféet och få med sig det i en korg ifall man vill sitta i rälsbussen och fika.

I trädgården finns gott om trädgårdsmöbler ifall man vill slå sig ner där.

Fika kan man även göra inomhus där det nästan känns som om man kommit hem till någons vardagsrum.

Barnen har en egen lekhörna på scenen som ibland används för olika musikframträdanden.

Till och med toaletten är ovanligt trevlig.

På väggarna är det alltid någon konstutställning.

Men även själva trädgården är full av konstnärliga utsmyckningar.

Det läggs ner mycket jobb på att göra miljön inbjudande och trevlig.

Blomsterarrangemang tillsammans med rostigt järn blir väldigt snyggt.

En säng full med blommor blir också trevligt.

Eller varför inte en rostig gammal skottkärra med en skylt som uppmanar besökarna att flytta den till en plats där de tycker att den passar.

Stockrosorna finns efter hela Hus till Hus vägg.

Huset är varsamt renoverat i fina färger och inne i det här huset kan man hitta fantastiska fönster, dörrar, järnbeslag, möbler och allt annat man kan behöva till sin egen husrenovering.

Till barnen finns diverse fordon som kan köras på gräsmattan och grusgångarna.

Efter en tur i den trädgården är man redo att börja dagens marknadsförsäljning. Här finns vi varje lördag till och med september ut. Kom hit och njut av miljön tillsammans med oss!

Skördedag och småpyssel

Fredagar är skördedagar. Vi skördar andra dagar också men på fredagar skördar vi allt inför att vi har öppet i gårdsbutiken och inför Nolbygårds Matmarknad på lördagar. Så här års tar skörden inte hela dagen eftersom det är flera grödor som inte är klara än. Bönor till exempel tar väldigt mycket tid att skörda. Under den mest intensiva perioden tar skörden hela fredagen från 8.00 till 15.00 då vi öppnar butiken.

Idag var vi fem personer som jobbade med skörden. Jag, tre wwoofare och så Lesley som kommer ut till vår gård och hjälper till ibland. Vid lunchtid var vi i princip färdiga med skörden så då hann vi med lite annat småpyssel innan det var dags att öppna butiken.

Wwoofarna väljer själva vad de vill göra och Lisa från Tyskland har tagit sig an hönornas säkerhet. Hon hänger upp nät över äppelträden för att hindra höken från att attackera. Ett tidsödande jobb men eftersom Lisa älskar hönorna så passar det henne.

Benedikt och Ole är också från Tyskland och gör sin landsbygdspraktik här hos oss under tre veckor. De är bara 15 och 16 år gamla men jobbar på väldigt bra. I Tyskland går de på en Waldorfskola och där har de flera olika praktikperioder. Benedikt är född i Sverige talar han flytande svenska och tog med sin kompis hit.

Benedikt valde att bygga en bro över diket in till hönsgården. Vi behöver det för att kunna komma in med gräsklipparen. Vi behöver in med gräsklipparen för att hönorna är väldigt selektiva i vad de äter för växter så en del blir kvar och växer sig höga. Det är inte så bra för äppelträden som helst inte ska ha något gräs alls runt sig.

Ole valde att bygga en ställning vid vår nymålade stenvägg som vinrankorna ska klättra på. Här får han hjälp att hålla av Lisa. I den faluröda ställningen ska vi också kunna binda upp tomater som brukar växa efter väggen istället för att som nu binda dem i en ranglig, i all hast ihopsnickrad konstruktion.

Vi planterade väldigt små vinrankor vid väggen för tre år sedan och planen var då att måla samma år och sedan får upp en ställning. Man hinner dock inte alltid det man tänker sig så nu har vinrankorna växt sig starka och yviga och det har varit ganska besvärligt att måla bakom.

En hel del färg har också landat på bladen men vi hoppas att det inte ska störa vinrankorna för mycket. Planen är att göra en hög ställning som i höjd linjerar med träpanelen. Den ska målas faluröd och kommer att bli jättesnygg. Ole kom en bra bit på vägen under dagen men får slutföra en annan dag.

Samtidigt erbjöd sig Lesley frivilligt att skrapa färg på vårt hus. Det är inte många som tycker att det är en trevlig syssla men de finns tydligen.

Allt detta pågick och hände medan jag själv hade tid att göra i ordning i butiken för att kunna ta emot kunder klockan tre.

Under förmiddagarna styr vi wwoofarnas arbete mer. Då är det något hårt jobb först och jobb i trädgården sedan. Men eftermiddagarna är nog det som uppskattas mest av alla wwoofare eftersom de då är friare och styr mer själva. De jobbar väldigt bra trots att det är efter lunch och väldigt varmt. Förmodligen för att de själva har valt syssla.

Lukas and Iriz

I söndags åkte Iris och Lukas vidare norröver för att spendera några månader på semester i Sverige. De har varit hos oss i två och en halv vecka och när vi idag tittade igenom bilder från de veckorna så ser vi hur mycket vi faktiskt hinner med under två och en halv vecka. De valde att göra ett insektshotell istället för en fågelholk. Det pryder nu baksidan på redskapsskjulet till odlingen vilket innebär att vi ser det varje gång vi ska in i odlingen.

Det är inte alla wwoofare som får möjlighet att vara med i bina eftersom vi försöker störa dem så lite som möjligt. Nu skulle vi dock in i kuporna och se om det fanns någon honung att skörda.

Det visade sig vara klent med det. Vädret har gjort att bina hellre har velat dela sig i nya samhällen än dra in honung. Vi har därför ökat med åtta stycken avläggare och har idag 18 samhällen istället för tio som vi startade säsongen med. Tyvärr innebär det också mindre honung.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna själva vilket projekt de vill jobba med. Iris och Lukas är ingenjörer och valde att bygga en brygga till grustaget. Den flyter tack vare fyra plasttunnor och är stabilt bygd av 2″ 4″ reglar och plank från träd som vuxit i vår skog. Tack vare att den ligger högt över vattenytan så lär trät hålla länge. De kapade också till en stege som vi inte riktigt litar på längre och slipade och målade den så den ser ny ut.

Den tråkigaste uppgiften våra wwoofare får göra är att skrapa färg. Det är en syssla som aldrig tar slut. Hur många förmiddagar vi än skrapar så finns det alltid mer att göra.

Vi tycker att vi snart är klara hela tiden men det finns alltid lite till att ta bort. Vi trodde länge att vi skulle hinna måla medan de fortfarande var kvar men så blev det inte.

De har också sått, planterat, rensat ogräs, tagit hand om djuren, planterat träd, byggt snigelstaket, burit ved, städat i verkstaden, byggt biramar, skyfflat hö, satt upp nät för hönorna och skördat. Innan de åkte så kom Lisa från Tyskland och i lördags kväll anlände Benedikt och Ole – också de från Tyskland.

Ekodagarna på Orust

I söndags var vi på utflykt på Orust. Vi åkte tidigt på morgonen för att hinna med en fika vid havet innan vi skulle vara på plats på ekodagarna vid Grindsbyvattnet utanför Henån.

Det är något visst med Bohuslän och havet. Jag har spenderat mycket tid där under många år men numera åker vi oftast till Halland när vi är lediga eftersom vi har tillgång till en stuga där. Även om det bara blev en fikapaus så kändes det som en fin ledig stund.

Jag skulle hålla en föreläsning om omställning och om varför vi valt att flytta från staden ut på landet på ekodagarna så vi passade på att ta med lite grönsaker för att även delta i marknaden.

När vi packat upp allt så hann vi med fika nummer två vid sjön Grindsbyvattnet.

På marknaden fanns Veronica Bick som bor i närheten och som även visade sitt halmhus under dagen. Eftersom vi stod på marknaden så kunde vi tyvärr inte vara med på den men det är ett spännande bygge de håller på med. Veronica har vi träffat flera gånger förut i olika odlingssammanhang och det är alltid trevligt att träffa kollegor. Blev avundsjuk på hennes fina morötter.

Marknaden var inhyst dels i en lada och dels utanför. Det var en trevlig mix av grönsaker, sylt, saft, kombucha, kläder samt demonstration av ekobygge, solceller och god mat.

När marknaden stängde för dagen passade vi på att besöka ekobyn i närheten där hus med spännande arkitektur ligger i en brant backe som också innehåller skogsträdgården Ravinen.

I Ravinen hittade vi både växter vi har i vår egen skogsträdgård men även andra spännande sorter.

Husen i backen är intressanta byggnader i olika eko-tekniker. De hade guidningar under dagen som vi inte heller kunde närvara så vi vet inte i vilken teknik husen är byggda. Kanske är detta ett halmbalshus.

Backen upp till husen är rejält brant men det gör också att utsikten över sjön är fantastisk.

I många utav trädgårdarna odlades det både ätbart och blommor.

Det här är ett halmbalshus. Det vet vi för Jonas var iväg på en föreläsning på ekodagarna som hölls av ägaren till huset.

Under dagen körde vi förbi ett hus där det satt en skylt med ”Gratis” vid en hög med bråte. Vi stannade till och tittade och eftersom vi hade vår ”deliverytruck” med oss så fanns det gott om plats för fynd. En fullt fungerande trappstege, två batteriladdare, två hinkar med vinkeljärn, en elcentral och en industridammsugare fick följa med hem.

Trötta men väldigt nöjda återvände vi hem till Östäng. Industridammsugaren och trappstegen har vi redan tagit i bruk.

Nolbygårds Matmarknad

I morgon är det dags igen för Nolbygårds Matmarknad. Där kan ni hitta mig alla lördagar till och med september månad. Jag trivs verkligen där. Det är god stämning mellan säljarna som gärna hjälper varandra och ser varandra som kollegor snarare än konkurrenter.

Insikten om att ju fler säljare vi blir desto mer kommer människor att vilja besöka oss är genomgående hos alla säljare och därför väkomnas nya säljare av alla.

Det unika med Nolbygårds Matmarknad är att ingen säljare behöver betala något och inte ens anmäla sig. Man kan komma en, två eller alla lördagar och behöver inte bestämma sig förrän samma dag. Det uppskattas av många lokala småproducenter eftersom det kan vara svårt att veta i förväg om du har något att sälja.

För oss var det premiär med att sälja från vår ”deliverytruck”. Vi har haft den med oss ut förut men då bara som transportfordon. Nu har vi byggt inredning och sytt en tält att sätta över luckorna så grönsaker och människor skyddas från regn och sol.

Vi har också skaffat kundkorgar och börjat bunta fler grönsaker så att det blir lättare för kunderna att se vad det kommer att kosta. Många tror att vi är dyrare än vad vi är och vågar därför inte plocka åt sig. En stång gör att vi kan ha med oss några av våra fårskinn. Vi hänger en juteväv runt sidorna så att man får bort lite av lastbilskänslan.

Än så länge har vi inte så mycket att sälja i grönsaksväg då inga gurkväxter och få kålväxter är färdiga. Betorna är det inte heller många som är klara av och varken palsternackor eller morötter går att skörda hos oss.

Det allra bästa med ”deliverytrucken” är dock att vi kan packa klart hemma och slipper släpa ut tunga lådor ur en bil, sätta upp tält och bord och skylta innan vi öppnar samt att vi plockar ihop på 8 minuter istället för på 1,5 timme som det tog förut. Det kommer att spara kropp och tid många lördagar framöver.

För er som inte besökt Nolbygårds Matmarknad än så rekommenderar jag verkligen ett besök. Säljarna berättar gärna om sina produkter och du får möjlighet att provsmaka honung från flera producenter så du kan jämföra smak innan köp. Om du har vägarna förbi så passa även på att besöka prisbelönta Nolbygårds ekocafé där Lasse bagare tar emot och erbjuder fantastiska bakverk gjorda på riktigt smör. Ett riktigt unikt ställe.

Badbrygga

50 meter från vårt hus finns grannens grustag. Där är fint badvatten och Jonas har badat där någon gång varje år sedan vi flyttade hit.

Förra året när det var så varmt så började vi fundera över om vi kunde göra badet mer lättillgängligt genom att bygga en badbrygga men det blev aldrig av. Det är alltid massor av mer akuta projekt som behöver tas tag i så badbryggan blev aldrig byggd.

I år satte vi upp badbrygga på årets wwooflista där wwoofarna kan välja vad de vill jobba med på eftermiddagarna. Lukas och Iriz tog tag i projektet förra veckan. Vi hade fyra blå tunnor att utgå ifrån. Tunnorna är tänkta att bära upp själva bryggan så den inte sjunker. Vi vill inte använda tryckt virke så det vore bra om flytkraften var så pass stor så att själva träkonstruktionen inte hamnar i vattnet.

Det är bra med ingenjörer som wwoofare. De funderade och räknade och ritade och började sedan bygga.

Idag forslades alla delarna inklusive tunnorna ner till grustaget för att sättas ihop. Konstruktionen kommer att bli så pass tung så det var klokast att inte bära hela på en gång.

Reglarna har de skruvat ihop uppe vid gården och alla brädorna har de sågat till i rätt längd så nu var det bara att sätta fast tunnorna och sedan skruva på brädorna.

Tunnorna fästs vid reglarna med remmar.

Sedan skruvades brädorna fast.

Två fästen skruvades fast för att kunna sätta fast bryggan med ett rep.

Sedan skjuvades bryggan ner i vattnet och provades av Iriz och Lukas. Flytkraften i de fyra tunnorna är väldigt bra så själva träkonstruktionen ligger högt över vattnet. Nu behövs det bara en badstege så man kommer upp efter doppet.

Ganska typiskt att det varma vädret försvann idag och att det regnat och blåst hårt hela eftermiddagen och kvällen. Ingen har känt för att bada och det lär krävas en stund i bastun de närmsta dagarna för att någon ska gå i.

Höbärgning

I tisdags var det dags att ta in höet.

Det har torkat bra på backen några dagar och eftersom SMHI lovat regn på onsdag så fick vi lite bråttom att få in det under tisdagen.

Jonas strängade höet efter fikat. Maskinen fungerade som den skulle och det var inte några större problem. Det tog dock en stund och först efter lunch kom vi igång med självlastarvagnen.

Det är en av våra favorithjälpmedel på gården. Det får ses mot bakgrund av att vi första året lassade allt hö för hand på en bilkärra som vi sedan lossade för hand. Det var jobbigt och det var tur att släkten från Stockholm råkade vara på besök just den dagen. Tur för oss, alltså. Självlastarvagnen både lastar på höet och lastar sedan av det också.

I år är första gången som vi kan köra rätt igenom ladan. Tidigare var de bakre dörrarna blockerade av gammal isolering som låg kvar sedan förre ägaren. Förra året körde vi dock de sista isoleringsbalarna till tippen så nu fick vi äntligen upp dörrarna. Planen var att köra in med självlastarvagnen och att sedan backa den åt ena sidan inne i ladan och lasta av höet. Det fungerade dock inte eftersom ekipaget inte gick att svänga skarpt nog, varken framåt eller bakåt. Det beror på att hitchkroken sitter monterad långt fram. Nästan vid bakaxeln.

Lite teknikhistoria. Hitchkrokar är en nordisk specialitet för att kunna koppla på och av vagnar och redskap inifrån hytten. Som om dragkulan på en bil skulle kunna höjas och sänkas från förarsätet. Praktisk lösning som fick nästan totalt genomslag. I alla fall i Skandinavien. Så alla traktormärken tar fram en egen lösning för hitchkrokar för den svenska marknaden. Kroken på Ferguson 165 sitter alltså ovanligt långt fram och det gör att dragbomen tar i bakdäcken redan vid måttliga svängar. Det gör i sin tur att så vi fick lassa av allt höet mitt i gången och sedan skyfflade vi det åt sidan med högafflar och med hjälp av våra wwoofare Lukas och Iris.

De är bra på att jobba och tur var väl det för årets höskörd är den bästa vi någonsin bärgat här. Jonas kom körande med lass efter lass och vi skyfflade och skyfflade timme efter timme. Klockan passerade tre när wwoofarna ska sluta jobba men de gav sig inte utan jobbade vidare. Vid sextiden var alla så trötta så vi fick ta en paus med lite mat och en kall öl på verandan innan vi fortsatte.

Ni som varit i vår lada vet att den är stor. Väldigt stor. Vi fyllde båda sidor om mittgången och skyfflade så mycket vi kunde. När Jonas åkte iväg för att hämta nästa lass så försökte vi packa höet så mycket vi kunde genom att gå omkring i det för att sedan kunna lassa upp mer. Några hopp blev det också.

Till sist gick inte det utan vi fick helt enkelt stänga dörrarna på ena sidan och lassa av även i mittgången. Till sist var precis hela ladan full.

Då kom regnet som enligt väderleksrapporten skulle komma klockan 8 på onsdagen. Två skiften hade vi kvar men ingen ork så det höet fick helt enkelt ligga kvar.

Vi får nog göra kompost av det för det finns inte någon chans att våra tackor äter upp så här mycket hö.

Det verkar som om alla här ikring har samma angenäma problem. Det fanns förmodligen näring kvar i jorden sedan förra årets torrsommar. 2019 kommer att gå till historien som det år då alla hade rekordstor förstaskörd. Det är välkommet eftersom 2018 gick till historien för sina rekordlåga skördar.

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑