Östängs gård

En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (sida 1 av 43)

Julmarknad på Vikaryd

Idag har vi varit på julmarknad på Vikaryd. Det är andra året för oss på denna trevliga julmarknad. Vädret var inte det bästa men det kom mycket folk ändå. Vi hade med oss grönkål, brysselkålsstockar, vintersquash och vitlök från grönsakslandet men det som sålde mest var vår äppelmust från Alingsås Mobila Musteri. Besökarna fick provsmaka varm must som vi kokat med kanelstång och kall must. Många ville därefter ha med sig en bag-in-box hem. Honungen sålde också bra och äggen tog som vanligt slut. Efter fem timmar på julmarknad så är man rätt så trött men då är det bara att åka hem och skörda mer brysselkål och grönkål samt ladda bilen full med mer must. Detta är vår sista julmarknad för i år men vi kommer definitivt tillbaka nästa år. 

Brysselkålsstock

Några julmarknader så har vi sålt brysselkålsstockar hela. Det är en bra sak att ha på sitt försäljningsbord eftersom det lockar människor till oss. De flesta har inte någon aning om hur brysselkål växer så blir det en snackis. De flesta blir fascinerade över utseendet och tycker att de ser häftiga ut.

En del köper en stock bara för att ha som dekoration men vi försöker propagera för att de gärna ska ha dem som dekoration först men att de sedan dels ska äta själva brysselkålen och dels hacka och steka toppskotten i vitlök och smör eller olivolja. De säljer bra och vi har nästan aldrig med oss några hem. Innan julmarknaden på Nääs så fick vi tips om att man även kan äta själva stocken vilket vi tipsade våra kunder om utan att kunna tala om hur det smakade.

Det är alltid roligt att hitta nya saker Det är roligt att fundera ut vad man kan göra med det man odlar. Matsvinnet på egenodlad mat måste vara mycket lägre än på köpt mat. Man vill helt enkelt inte slänga något som man lagt ner så mycket jobb på. Nu i veckan när vi hade lite mer tid så tog vi oss för att pröva att ta tillvara hela brysselkålsstocken.

Först tog vi av alla de små huvudena som vanligt. De går att äta både tillagade och råa. Ska man äta dem råa så vinner de på att serveras med en god dippsås.

Stockarna delades så de fick plats i botten av en kastrull.

Toppskotten rensades och hackades ner i en stekpanna.

Egentligen är det blad utefter hela stjälken. De små brysselkålshuvudena växer i varje bladveck. Eftersom brysselkål tar lång tid på sig så hinner många av bladen att bli gula och tråkiga så de tar vi helt enkelt bort direkt i landet. Det är bra om vi lämnar så mycket skörderester som möjligt vid skörden så det kan återgå som organiskt material till jorden.

När alla stockarna var rensade hade vi en kastrull med rengjorda stockar, en kastrull med brysselkålshuvuden, två burkar med de allra minsta huvudena som vi ska pickla, en stekpanna med fina toppskott och en hög rens i diskhon som vi bar ut till hönorna. Det är bra om de kan få grönt i hönsgården även på vintern och de omvandlar raskt en sådan här hög till hönsbajs som sedan kan återgå till odlingen.

Toppskotten är inte lika grova som resten av bladen och blir väldigt goda när man steker dem. De behöver inte mycket kryddning. Vi använder en vitlöksklyfta, svartpeppar och lite salt och steker i olivolja.

Vi har aldrig picklat brysselkål förut så det vet vi inte hur det blir och kan inte heller rapportera idag eftersom de bör stå några dagar.

Stockarna är stenhårda och lite skeptiska var vi allt när vi fyllde vatten i kastrullen och satte dem på långkok.

Brysselkålshuvudena ska inte koka länge. Vi brukar koka dem ungefär tre minuter i lättsaltat vatten. Sedan kan man äta dem som de är eller fräsa upp dem i stekpannan. Vi tycker det blir gott om man fräser dem ihop med lite bacon och sedan hyvlar över lite parmesan.

Vi glömde ta tiden på brysselkålsstockarna men kände med en sticka då och då tills innehållet kändes mjukt. Man får sticka in stickan i de fästen där brysselkålshuvudena har suttit för yttre delen av stammen är för hård.

Stjälkarna klöv vi sedan på längden. I mitten finns en mjuk märg som man lätt får ut när stjälkarna är kokta.

Eftersom vi inte hittade något recept på nätet så prövade vi tre olika smaksättningar. En med smör, salt och peppar. En med smör, salt, peppar och vitlök och en med sambal oelek, salt och peppar.

Smakmässigt vann den som bara var smaksatt med smör, salt och peppar. Brysselkålsstocken har så mycket smak i sig själv så det behövs inte något annat. Vi prövade också att använda stavmixern så vi fick en slät puré och det blev det vinnande konceptet. Det blev kanongott!

Nytt recept från Östängs gård blir därför Brysselkålsstocksmärg med smör, salt och peppar. Det kommer att läggas till vår receptsida när vi hinner.

Styckning

Förra gången vi styckade gris var en mardröm.  Det ville vi inte uppleva igen så nu slaktade vi grisarna när slaktvikten var cirka 100 kilo och inte 200 kilo stycket som sist. Dessutom såg vi till att vi styckade när Jonas var hemma men framför allt så hade vi kallat in experthjälp.

Robert har varit styckarlärling i ett år och kom med nyslipade knivar och ett glatt humör. Det är en fröjd att se proffs arbeta.

Bara det att vara två som bär in delarna i köket kändes som ett framsteg.

Köttet på grisarna var fantastiskt fint. Mörkt och med lagom mycket fett insprängt på rätt ställen.

Robert började med att skära bort istret som är det rena fettet som sitter inne i grisen. Det sparas för att användas till korv. Innanför istret sitter filén och det finns två filéer i varje gris.

En del kotlettrader sågades till kotletter och en del skars ut till det som i affären brukar kallas för ytterfilé. Robert nätade dem med bomullssnöre för att de skulle hålla ihop fint under stekning.

Mitt jobb blev att skära rent de ben som Robert langade över till mig. Allt sådant kött sparades för att malas till färs.

Skinkorna i år vägde ungefär nio kilo styck och lades i sirapshinkar som vi fått på Ica-maxi i Alingsås. En sparade vi hel med benet kvar eftersom vi blir många till jul så då går det åt mycket skinka.

De andra benades ur, delades och bands ihop för att ge mindre skinkor. Sirapshinkarna är livsmedelsgodkända och kommer med lock så det är perfekt att använda.

Jonas tog ansvar för att packa varje detalj med vakuumpackaren. Det ökar hållbarheten och gör att allt tar mindre plats i frysen vilket är bra när man vill producera den mesta maten själva.

Så här års blir frysarna sprängfyllda eftersom grönsakerna ska räcka tills nästa odlingssäsong och köttet till nästa slakt.

Vi lägger lite i varje frys för att det ska frysas in så snabbt som möjligt.

En del revben sparades för att långkokas och griljeras. En del ”spritades” vilket innebär att man tar bort revbenen och spar resten till bacon. De ska vi salta in och försöka röka senare. Vi tog också undan en del fläsk. Den tydligaste skillnaden mot förra gången vi styckade var att kotletterna den här gången blev ungefär lika tjocka. Sist varierade de från en till tre centimeter.

Det mesta hanterades med kniv men ibland behöver ben tas isär med hjälp av sågen. Fördelen i år var återigen att vi var flera så en kunde hålla när den andra sågade.

Vi gjorde en paus mitt på dagen och stekte upp några fantastiskt fina kotletter.

De bryntes på båda sidor en i taget eftersom det inte fick plats mer än en i stekpannan åt gången.

Sedan fick de koka färdigt i lite stekspadet och grädde.

Det går inte att jämföra med de torra fläskkotletter man kan köpa i butiken. Så mycket mer smak och så mycket mindre torrt.

På sex timmar hade Robert styckat båda grisarna och 200 kilo hängandevikt hade förvandlats till köttdetaljer, ben till min systers hundar och fett till fåglarna.

När Robert hade åkt fortsatte vi att packa det sista och sedan satte vi igång att koka saltlag och mala kött.

Den stora skinkan sprutades med saltlag med hjälp av en marinadspruta. En liter saltlag sprutades in på flera ställen.

Även de små bundna skinkorna fick en del saltlag insprutat.

Sedan lades den, de små skinkorna, baconet, fläsket och fyra bogar i två sirapshinkar som fylldes med saltlag.

Locket sattes på och sedan ska de stå svalt i fem dagar så att saltet ska kunna tränga in i hela köttet.

Ju längre vi bor på gård desto mer lär vi oss. I år har kötthanteringen tagit många kliv framåt och vi lär oss mer och mer hur man kan ta tillvara på allt vi producerar på ett bättre sätt. Vi lutar åt att vi kommer att skaffa säsongsgrisar vart annat år eftersom det känns så bra att ha eget kött från djur som varit glada och lyckliga ända in i slutet.

Tack Robert för den fantastiska hjälpen. Du är välkommen tillbaka nästa gång!

Julmarknad på Nääs fabriker

Idag har vi varit på julmarknad på Nääs fabriker. Vi har aldrig besökt deras marknader förut så vi visste inte vad vi skulle förvänta oss. På vägen ner ösregnade det men SMHI visade att det skulle sluta vid 11 tiden när marknaden började. Utställarna har sina platser i arrangörernas tält. De flesta tälten rymmer två utställare och vi fick plats bredvid ”Lammet och bonden” från Gråbo. De sålde julskinkor, ölkorvar och nötkött – allt från egna djur. Härligt med folk som har utegångsgrisar och naturbeteskött. De hade dessutom med en trevlig eldstad där de grillade prinskorv för provsmakning och värmde äppelglögg. Det var en välordnad marknad med många utställare. Nere vid sjön fanns fyra foodtrucks med varierat utbud för dem som var hungriga.  Vissa fordon var trevligare än andra. Atmosfären blir alltid väldigt trevlig i gamla fabriksområden. Nääs har en hel del att erbjuda även vanliga dagar med flera permanenta butiker och även en hel del pop-up butiker som hyr in sig i lokalerna kortare tid.  De hade lagt sig vinn om att pynta så folk skulle drabbas av julstämning men vädret gjorde verkligen sitt bästa för att ta död på den. Det regnade av och till hela dagen.  Våra favoriter i olivväg var på plats. Familjen Sollerhed har en egen olivgård i Frankrike och världens finaste franska buss att transportera dem i. Vi köper alltid ett par burkar oliver av dem för det är något av de godaste oliver vi ätit.  Stundtals var det ganska glest med folk och förmodligen berodde det på vädret. Vi hade med oss lammskinn, brysselkål på stock, äpplemust, pysselull, grönkål, vitlök, vintersquash, honung och jordärtskockor.

Vissa stunder var det väldigt mycket folk och en hel del att göra.

Det var ett bra och varierat utbud av hantverk, mat, design och inredning.

På Nääs fabriker så finns Hugos handel permanent. En trevlig butik med ett stort utbud av delikatesser.

I morgon ska vi tillbaka igen så om ni inte var där idag så passa på i morgon. Ett bra sätt att få upp julstämningen och få tag på bra lokalproducerade livsmedel inför julen.

Forskning om en framtid bortom BNP-tillväxt

I morgon presenteras forskningen av ett fyra år långt forskningsprojekt på KTH. Forskarna har tittat på fyra scenarier som skulle innebära ett liv utan för stora koldioxidutsläpp. De fyra scenariorna presenteras i var sitt blad som finns att ladda ner om du följer länkarna.

Vi har bivit besökta och intervjuade först av forskningsprojektet och sedan av Vetenskapsradion klotet. Lyssna på Jonas, mig, Esau och Efraim på https://sverigesradio.se/vetklotet

Balansräkning för gödsel

En del av läxan denna veckan på min kurs i småskalig grönsaksproduktion var att göra en balansräkning för gödsel. När vi odlar grönsaker så tar vi bort massa näringsämnen från bäddarna varje gång vi skördar. De hamnar i magar på stadsbor in i staden som använder vattentoaletter så gödningen hamnar på Alingsås reningsverk. Där återvinns säkert en hel del av fosforn på något sätt. Men helt klart är att fosforn inte kommer tillbaka till våra grönsaksbäddar. Vi måste därför ersätta skörden med gödsel för att inte utarma vår jord.

Det är en av anledningarna till att vi har djur. De ger oss gödsel som vi använder i grönsaksodlingen. Det går att odla utan djurgödsel men då måste man ha ganska stora arealer att odla gröngödslingsväxter på. Det absolut vanligaste är dock att alla grönsaker som odlas har vuxit tack vare att vi har djur som ger oss gödsel.

På kursen fick vi en uppgift att göra en balansräkning utifrån givna  bortförselsiffror. Siffrorna är hämtade från kursledarens odling på Bossgården. Ytan som beräkningen ska göras på är 1000 kvadratmeter. I exemplet odlas Morot, Rödbetor Vitkål, Broccoli, Lök, Purjo, Sallat, bönor och totalt så blir skörden 3320 kilo grönsaker. Det gör att 7,25 kilo kväve försvinner, 1 kilo fosfor och 10,6 kilo kalium. Vi skulle utgå ifrån fyra olika former av gödsel. Inköpt trädgårdskompost, lucernpellets, pelleterat hönsgödsel och djurströbädd från får.  

Föst tittade jag på varje gödselmedel för sig och försökte komma upp i målvikterna för varje näringsämne. Problemet som framträder vid användning av trädgårdskompost och lucern är att man kan hamna ganska bra i kväve och fosfor men då hamnar man alldeles för lågt när det gäller Kalium. Gödslar du bara med hönsgödsel så kommer du att hamna alldeles för högt både när det gäller fosfor och kalium. Anpassar du fårgödseln utifrån kvävebehovet så hamnar du i stället för högt när det gäller kalium. För att få en bra balans krävs alltså en kombination av gödselmedel. Gör man cirkeldiagram av de olika gödselmedlen så blir det lättare att få en visuell bild av hur man kan kombinera dem. Jag försökte att kombinera fårgödsel med hönsgödsel eftersom det är vad jag har att tillgå. Det går inte att få det bra. Kombinationen gör att man kan få upp kalciumhalten genom att öka andelen fårgödsel relativt hönsgödsel. Genom att tillföra 475 kilo fårgödsel och 62 kilo hönsgödsel så får jag relativt bra värden för kväve och kalium men hamnar alldeles för högt när det gäller fosfor.

Tittar man i den översta tabellen så är lucernpellets och trädgårdskompost det enda som kan få ner fosforvärdet. Bästa balansräkningen fick jag om jag kombinerade fårgödsel med lucernpellets. 

Men då gör man sig beroende av att köpa in säckar med lucern. Frågor som då uppkommer är var någonstans i världen lucern (alfalfa) produceras, hur sker produktionen, hur har det transporterats, hur mycket resurser går åt till förpackningar? 

Frågan är hur farligt det är med för mycket fosfor vid grönsaksodling? I de flesta texterna jag hittar står det inte mycket om att fosfor skulle vara negativt för odlingen eller grönsakerna. Det som påtalas som negativt är fosforläckage som kan leda till övergödning av vattendrag. Men om man har för mycket fosfor på en begränsad yta med omkringliggande vall och våtmark som inte gödslas alls så borde det inte vara något problem? Eller?

Frågan ur miljösynpunkt blir därför – vilket är värst: Lite extra fosfor genom att vi använder det vi själva producerar på gården eller bra fosforvärden genom att någon annan producerar lucern.

Ur resilienssynpunkt är valet helt givet. Hellre lite extra fosfor på ett begränsat område än att vi ska göra oss beroende av insatsvaror som produceras någon annan stans och transporterats hit i plastsäckar.

Nu gäller det bara att lyckas göra beräkningen för vår egen odling istället för ett lånat exempel. Det blir inte lika lätt.

Beräknad spridningsareal för fosfor

I kursen i småskalig grönsaksproduktion så har vi tittat på gödsel. Det är bra om man kan lära sig mer om gödsel så man inte sprider fel mängder av ämnen. Enligt reglerna för jordbruk så får du max sprida 22 kilo fosfor per hektar. Vi hade ärligt talat inte en aning om hur mycket fosfor våra djur producerar och hur vi låg till. Vi har ju inte speciellt många djur så det borde inte vara något problem men vi har aldrig räknat på det. Vi har fått tips om att använda miljöhusesyn för att beräkna hur stor spridningsareal vi måste ha för de djur vi har.

Miljöhusesyn är framtagen av LRF i samarbete med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter för att lantbrukare ska kunna göra egna beräkningar på ett enkelt sätt. Går du in på sidan så kommer det fram en tabell där du kan räkna ut den mängd fosfor som dina djur utsöndrar med sitt gödsel samt nödvändig spridningsareal.

 

Vi har i dagsläget 9 tackor. Enligt miljöhusesyn producerar de 1,5 kilo fosfor per år var om de i snitt får 1,8 lamm. 9 tackor ger enligt schablonerna 13,5 kilo fosfor totalt per år. Om jag uppfattar miljöhusesyn rätt så är det fosforproduktion per helår. Det innebär att de räknar dels med tackans skit + 1,8 lamms skit för hela året. Våra lamm skiter i princip aldrig inne och tackorna är bara inne från mitten av oktober till och med april. Det innebär att vi bara får tillgång till 6,5 månaders gödsel i ströbädden.

Frågan är då hur man ska räkna. Lammen är ju mindre än tackan och lever bara ca sju månader. Säg att 1,8 lamm ger lika mycket gödsel som en tacka på årsbasis eftersom de är mindre. De lever dock bara i sju månader. Om vi räknar grovt kan vi kanske säga att av de 1,5 kilo fosfor som varje enhet levererar så skiter lammen 0,5 kilo på betet, tackan 0,5 kilo på betet och bara 0,5 av de 1,5 kilona hamnar i ströbädden. Vi har 5 hektar bete som fåren går på men behöver  bara 0,4 hektar för den skit som hamnar där. 0,2 hektar = 2000 kvadratmeter behövs för att sprida gödselbädden på. Den sprider vi på grönsaksbäddarna vilket ger 1600 kvadratmeter bäddyta. Det är inte helt tillräckligt men å andra sidan så har vi omkringliggande mark i form av gångar och perenna grödor som gör ytan större så det lätt räcker till.

Vi har 50 hönor som går ute på en åker som är 0,5 ha minst åtta månader om året. Resten av året bor de i stallet och går i en mindre hönsgård. De bajsar det mesta på bajsbräda hela året. Gödseln som hamnar på gödselbrädan samlar vi upp och sparar i stora tunnor med lock. Enligt miljöhusesyn så ger 50 hönor 7,5 kg fosfor vilket kräver 0,3 ha spridningsyta. Vi sprider hönsgödseln på en åker som är 1,5 hektar så inte heller där finns något problem för oss. Där tar vi sedan hö till fåren så på så sätt så ingår hönsskiten i ett kretslopp som går till våra grönsaksbäddar. Vi får dock ett inflöde av näringsämnen eftersom vi fodrar hönorna med säd från grannen och ekologiskt värpfoder. 

Våra ankor ger 1 kilo fosfor per år. Det mesta av den gödseln hamnar i ankornas damm och därefter på våra bärbuskar och fruktträd. En del används också i grönsaksodlingen till växter som behöver en extra boost. Vi pumpar upp en del av ankvattnet i en svart kubikmetertank som vi sedan tappar i vattenkannor så vi kan vattna t.ex. zucchiniplantorna eller broccolin under växtperioden. 

Vi har också två grisar vilket ger 14 kilo fosfor per år. Till dem behöver vi 0,6 ha spridningsyta. Vi har bara grisarna sju månader om året så det borde innebära 8 kilo fosfor per år och 0,35 hektar. Deras skit samlar vi inte upp utan den sprider de själva där de anser att de har sin toalett. Det vill de ofta ha så långt ifrån sin bostad som möjligt så om man vill ha gödseln på något speciellt ställe så får man se till att hägna så att inhägnaden slutar precis bortom det ställe där man vill att de har sin toalett. 

Totalt får vi ihop 36 kilo fosfor per år och det skulle kräva en spridningsareal på 1,6 hektar. Totalt är vår gård på 36 hektar men vi använder bara 7,16 hektar där vi sprider vår gödsel. Vi sprider vår gödsel på följande sätt:

Typ av mark Hektar
Betesmark 5
Grönsaksodling 0,16
Åker där hönorna går 0,5
Åker där ihop samlat hönsgödsel sprids 1,5
Total areal 7,16

Vårt problem är definitivt inte att vi har för mycket djur på våra marker – snarare tvärt om. Nu är det som tur är så att vi inte ansvarar för all vår mark själva eftersom vi arrenderar ut en del åkermark till grannen. Dessutom sambetar våra får och hans kor på vår betesmark vilket gör att vi får tillgång till mer gödsel på de utarrenderade markerna än vad vi själva kan bidra med. Det här är inte helt enkelt – men det är intressant!

 

Julmarknad på Nolbygård

Idag har vi varit på årets första julmarknad. Igår kom vintern och idag på morgonen var det minusgrader. Vi klädde oss varmt och tog med liggunderlag att stå på för att klara av dagen. Väderlekstjänsten hade lovat lite sol och vindstilla men fram till tolv var det ordentligt blåsigt och mulet.  Vi var lite oroliga i början av november att vi inte skulle ha tillräckligt med varor till julmarknaderna. Vår huvudsakliga vara är ju grönsaker och så här års är det inte så mycket som går att skörda. Vi lyckades dock få med oss vitlök, vintersquash, brysselkål, grönkål, betor, morötter och jordärtskockor. Brysselkål på stock var populärt. De är fina som ”blomma” fram tills man tänker äta upp dem. Dessutom är toppskotten goda att steka i smör och vitlök. Dessutom hade vi honung och äppelmust samt gran- och tallris.  När händerna blev för kalla kunde vi värma oss på den öppna elden. Ett 25 tal säljare var på plats och det var trevligt att återse gamla bekanta från sommarens matmarknad. Fortfarande träffar vi Alingsåsare som inte känner till att vi har en matmarknad i Alingsås varje lördag hela sommaren. Det var rätt så mycket folk och trevlig stämning. Vi var glada över att vi hade klätt oss varmt. Nästa helg är det julmarknad på Nääs Fabriker både lördag och söndag. Då blir det ett ganska annorlunda gäng utställare med många som vi inte träffat förut. Helgen efter är det dags för julmarknaden på Vikaryd, även det båda dagarna. Välkomna att besöka oss då!

Vad många inte vet om Swish

Swish

Swish

Sverige är ett av de länder i världen där vi använder minst andel kontanter. Kanske beror det på att vi klarat oss utan krig och allvarliga kriser under väldigt lång tid. I länder där kriser är vanliga och krig finns i färskt minne är man mer benägen att vara rädd om sina kontanter. Bankerna vill att vi går över till digitala pengar med kort eller Swish och påtalar att det är säkrare hantering. Jag har till och med suttit i ett möte med en banktjänsteman som hävdade att ett av de viktigaste skälen till att de vill införa Swish är att det är bättre för miljön. Vad bankerna inte talar om är att alla företag som har Swish får betala 1:50-2  kronor per transaktion i avgift.

Än så länge så har vi använt ett privat Swish-nummer eftersom hela systemet med företags-swish låg nere i flera månader när vi startade upp. Privat-swish och då kostar det oss inte någonting. Förra veckan ringde Sparbanken i Alingsås och sa att vi inte längre får ta emot betalningar den vägen då deras varningssystem hade plingat till och varnat. Vi måste alltså starta upp vårt företags-swish. Alla Swish-nummer som startar på 1 är företags-swish och då dras automatiskt 1,5 eller 2 kronor vid en betalning.

Om någon köper ett knippe lök av oss för 20 kronor och betalar med Swish så går alltså 1,50 kronor direkt till banken. Om vi säljer ett lammskinn för några tusen så fungerar det bra att betala en avgift på 1,50  men eftersom vi ofta säljer för små belopp så blir det orimligt.

Den första tanken som slog mig var då att vi får lägga på 1,50 för alla kunder som betalar med Swish. En del av er kanske kommer ihåg att det var så med kortbetalningar i början i vissa affärer. Det stod ibland en skylt som sa ”Vid betalning med kort av belopp under 100 kronor kommer vi att ta ut en avgift på 5 kronor” De där skyltarna har försvunnit och idag när jag lite halvirriterad gick in och läste avtalet för företag med Swish så fann jag följande.

”11. FÖRBUD MOT ATT TA UT AVGIFT AV BETALARE Kunden får inte ta ut särskild avgift av betalare för betalning med Swish eller tillämpa ett högre pris för varor, tjänster eller andra nyttigheter som betalas via Swish.”

Vi är alltså förbjudna att ta ut en extra avgift! Det innebär naturligtvis att privatpersoner som betalar med Swish faktiskt inte känner till att småföretagen behöver betala avgift för varenda transaktion. En gång hade jag en kund som köpte lök för tre kronor och betalade med Swish. Från och med nu så hade alltså 1,50 gått till banken och 1,50 till oss. Det kommer att kännas lite surt.

Jag skrev in en fråga i en facebookgrupp och frågade hur andra gjorde. Då visade det sig att sparbanken på Orust precis som sparbanken i Alingsås tar ut en avgift på 1,50 men att de låter små företag låta bli att betala de första 1000 transaktionerna. I Lidköping så låter Sparbanken småkunderna fortsätta med privat Swish för att de ska slippa betalningen. När jag upptäckte detta gick jag till vår lokalägda sparbank i Alingsås och ifrågasatte prissättningen. Det var första gången de hade fått synpunkter på att det kostade pengar med Swish. Jag stod på mig en del och till slut lovade den stackars banktjänstemannen att ta upp det med ledningen. Efter några dagar ringde han tillbaka och sa att de inte tänkte ändra på någonting.

Det enda vi kan göra är alltså att uppmana folk att betala med kontanter i fortsättningen och det känns lite synd eftersom så många svenskar upplever Swish som oerhört smidigt och bra på alla sätt. Så kära kunder – betala helst med kontanter om ni ser att ett litet företag har ett Swish-nummer som börjar på siffran 1 om ni vill att företaget ska få pengarna istället för banken.

Vetenskapsradion

Idag har vi haft besök av Gustaf Klarin från vetenskapsradion som ska göra ett program om KTH:s forskning kring framtidsscenarier utan BNP-tillväxt. Pernilla Hagbert som ingår i forskargruppen var här på Östäng för något år sedan som en del i en studie kring hur livet kan komma att te sig i framtiden ifall tillväxten avstannar eller uteblir. Hennes arbete är en del av en studie där rätt så många forskare ingår. Studien har pågått sedan2014 och ska ha sin slutkonferens i Stockholm den 29 november i år.

Så här skriver forskargruppen själva om sitt arbete. ”I detta forskningsprojekt kommer vi att undersöka vad som händer om tillväxten avstannar.” Forskningsprojektet har fått stöd av Formas, som är ett statligt forskningsråd som finansierar forskning inom Hållbar utveckling. Det är spännande att staten har finansierat en studie som analyserar tre scenarier; utan tillväxt, nolltillväxt och låg tillväxt. Frågan är vad skillnaden mellan utan tillväxt och nolltillväxt är?

Forskargruppen tänker sig att tillväxten kan avstanna antingen som en konsekvens av en omstyrning eller på grund av en finansiell kris och/eller en misslyckad tillväxtpolitik. De tänker sig att kunskapen om en framtida ekonomi utan tillväxt också an skapa förberedelse för osäkerhet om framtida ekonomisk utveckling. Studien har fått namnet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för hållbart samhällsbyggande och den som vill läsa mer om studien kan göra det på deras webbplats.  

Riktigt hur vi passar in i detta vet vi nog inte men det kanske vi får klart för oss när vi själva lyssnar på radioprogrammet nästa vecka. Då kommer några av forskarna att sitta i studion tillsammans och diskutera sin forskning. Vi och några till kommer att finnas med som exempel. Oavsett så är det trevligt när andra intresserar sig för vårt arbete. Säger inte vi något vettigt kan ni ju alltid lyssna på Esau och Efraim. 

Inslaget hos Vetenskapsradion klotet sänds den 28 november 14.03.

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑