Östängs gård

En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (sida 1 av 34)

Permakulturdesign på Kosters Trädgårdar

Sedan i torsdags har jag (Ylva) varit med Pella Thiel och Miriam Thorén från Skenora Gård på Ingarö, Susanne Velander Vretare från gården Sven Nils i Mannarp och Helena Ullmark från gården Elfvabjer hos Helena von Bothmer på Kosters Trädgårdar för att göra en Permakulturdesign. Årets höjdpunkt! Det är fjärde gången vi träffas och gör den här typen av design. Första året träffades vi på Östäng, andra på Skenora Gård, tredje på Sven Nils och nu på Koster. Helena och Stefan von Bothmer har bott på Koster sedan många år. Helena har lång erfarenhet av Permakultur och de flesta av oss andra har gjort vår PDC (Permakultur Design Course) med henne som lärare.

Vi sammanstrålade i Göteborg för vidare färd upp till Strömstad där vi tog Kosterbåten ut till Sydkoster där Helena mötte oss. Första kvällen gick åt till att uppdatera varandra på vad som hänt sedan vi sågs sist för ett år sedan och att försöka sätta oss in i de behov som vi skulle försöka adressera på Kosters Trädgårdar. Platsen är redan designad utifrån Permakulturprinciper och vi funderade nog en hel del lite till mans på vad vi skulle kunna bidra med i designväg. Vi tog en rundtur i det tilltagande mörkret ner till växthuset där Helena sått en hel del i krukor som stod på underbevattningsmattor och golvvärmeslingor. Vi gick också ner och pratade med Anna och Ida i restaurangen och tog oss ett glas vin och inspekterade den nya tillbyggnaden som rymmer bageri, kylrum, frysrum, personalutrymmen och förråd. Själva restaurangen är byggd av halmbalar medan tillbyggnaden är gjord av träullit med takisolering av cellulosafibrer. Efter en kväll med många samtal utkristalliserade sig ett behov av att finna kopplingar mellan Kosters Trädgårdar och det omgivande lokalsamhället. Helena och Stefan har en tydlig vilja att påverka samhället i hållbar riktning och insikten om att vi aldrig är hållbarare än vårt omgivande samhälle får oss att inse att det inte räcker att designa den egna gården eller platsen. Därför blev vårt uppdrag att hitta kopplingar mellan Kosters Trädgårdar och det omgivande samhället genom att identifiera möjliga aktiviteter och samarbeten. Hur ökar man kontakterna? Hur får man fler kosterbor att samarbeta och bygga nätverk? Hur involverar man ungdomar och boende på Koster i en gemensam strävan efter ett gott samhälle där människor trivs och lever i samklang med naturen? Hur ökar man Kosters resiliens?

Befolkningen på Koster har minskat med 60 personer de senaste sex åren och är nere på runt 300 personer. Minskningen gäller alla åldersgrupper förutom de över 65. Andelen pensionärer är 42% och medelåldern är 55 år. Det finns fortfarande en skola på ön men den är ständigt nedläggningshotad. Problemet är inte att det saknas jobb på Koster för de finns. Problemet är snarare att fastighetspriserna är så höga så de hus som säljs går till fritidsboende med god ekonomi. Ett annat problem är att båtarna inte går så bra kvällstid vilket gör att det är svårt att pendla in till fastlandet om man bor på öarna.

När det gäller turisterna är situationen en annan eftersom turistströmmen ständigt ökar. Koster är fantastiskt. En lugn miljö med vacker natur. Årligen kommer ungefär 300 000 turister till Koster. Kosters Trädgårdar har ett rykte långt utanför Koster. Förmodligen har de flesta svenskar som intresserar sig för permakultur eller odling hört talas om Helena von Bothmer och det är årligen många, framför allt unga människor, som kommer till Kosters Trädgårdar som volontärer, wwoofare, praktikanter, kursdeltagare eller för att jobba i restaurangen. Från början drevs restaurangen av Stefan och Helena själva men nu drivs den av ett kooperativ. Det som odlas i trädgården utanför restaurangen och i växthuset en bit bort säljs i gårdsbutiken eller till restaurangen. Det finns dock ett stort behov av mer matproduktion under sommarhalvåret för att alla turister ska få mat ifrån ön.

Detta är bakgrunden till den designuppgift som vi tog oss an. En design som utgår ifrån permakulturens tre grundtankar. Fredag morgon började med frukost och en rundtur i omgivningarna i ett snötäckt landskap. Snö är vackert och lägger sig som en förlåtande matta över allt grått och brunt i naturen. Alla ljud blir lägre och på Koster där det nästan inte finns några motorfordon blir det magiskt. Vi diskuterade och funderade och samlade på oss fakta, anekdoter och intryck. Sedan gick vi tillbaka in och försökte jobba utifrån Looby Macnamaras Design Web. Vi hade också principerna bakom Permakultur som utgångspunkt. 

Vi började med att identifiera visionen: Ett samhälle med välmående människor i samklang med naturen. Därefter tittade vi på vilka aktörer som kan finns till hjälp med att förverkliga visionen. Hembygdsföreningen, Strömstads kommun, fastboende på Koster, Kosterhavsförvaltningen, turister med flera. Hur kan alla samverka för att nå visionen. Vi försökte också identifiera begränsningar och gamla mönster som kan verka som hinder i arbetet men som kan gå att bryta om man adresserar dem på ett annat sätt. Därefter övergick vi till att spåna idéer kring vad en kan göra. Alla idéer skrevs ner på lappar som vi sedan sorterade i olika områden. Under sorterandet väcktes nya idéer och fler lappar fick skrivas. De områden vi identifierade var kommunikation, ökad produktion och ökade kopplingar till bygden.

Vill en påverka sin omgivning är kommunikation en mycket viktig del. Mycket som görs på Kosters trädgårdar är självklart för dem som lever och verkar där men kanske inte för besökaren. Vi diskuterade vikten av subjektivitet på hemsidan och möjligheten att bjuda in andra på Koster att finnas och synas i trädgården. En ökad produktion av ägg är dels en inkomstkälla men också ett sätt att kommunicera med köparna. Genom att informera om hur hönorna lever och samverkar med odlingarna kan förståelsen ökas för ekosystemet och för de kopplingar som eftersträvas inom permakultur.  Kanske skulle en till och med kunna hyra ut sommarhönor för dem som vill pröva på att äga höns under en begränsad tid?I anslutning till trädgården finns ett nybyggt toaletthus med komposttoaletter. På så sätt kan näringsämnen i bajs och kiss tas tillvara och användas för att gödsla grödor. För många människor kan det kännas främmande och därför är det viktigt att informera om varför de har valt den här lösningen istället för vanliga spoltoaletter. Annars kan det uppfattas som ett val gjort för att det är billigare trots att det är ett mycket medvetet val utifrån hållbarhetstanken. Det finns en skulpturpark bakom restaurangen. I den har det byggts ett hus i samklang med naturen. Husets tak har fått anpassa sig till en tall som växer på platsen. Det är vackert och väcker förmodligen många tankar hos besökaren. På hönshusets vägg hänger tre svarta tavlor med information. Vi identifierade behovet av fler skyltar med korta texter på fler ställen i trädgården för att medvetandegöra besökarna och få dem att tänka till.

Att skapa delaktighet på Kosters Trädgårdar kan bland annat uppnås genom att till exempel bjuda in skolans elever till att bygga fågelholkar som de sätter sina namn på och som sedan får hängas upp i trädgården. Det kan leda till en diskussion om biologisk mångfald och göra att eleverna känner att de är välkomna på platsen. Vi föreslog också att en skulle sätta upp skyltar som pekar ut möjligheten till vandringar genom trädgården ut i naturreservatet. Ju fler människor som rör sig i området desto fler kontakter kan skapas. 

Alla idéer kopplar på ett eller annat sätt till varandra och vi försökte se hur olika aktörer på Koster genom våra idéer kunde bli en del av en större helhet. Det kommer att byggas nya bostäder på Koster för att locka fler fastboende till ön. Trots att befolkningen minskar så finns det inte massa tomma hus utan de ägs av sommargäster. Billiga bostäder kan få fler att flytta till Koster. Kan en då locka unga entreprenörer som vill producera livsmedel i olika former så kan självförsörjningsgraden öka och fler finna sin utkomst ifrån ön. Vi diskuterade, att med Stadslandet i Göteborg som förebild, om man i samarbete med kommunen kunde få igång fler grönsaksodlingar. Klimatet är bra, avsättning för grödorna finns redan och bra jordar finns också. Kunnande i grönsaksodling finns redan på Kosters trädgårdar så förutsättningarna är goda. Det finns mycket mer att säga kring designen vi gjorde men det kan räcka så länge. På lördag förmiddag efter frukost var det dags för presentation.

Vi fick chans att berätta om våra idéer för Helena, Ida och Jonathan. Ida är ansvarig för odlingarna på sommaren tillsammans med Helena och Jonathan har tidigare varit lärling på Kosters trädgårdar och är ni inne i en diplomeringsprocess inom permakultur med Helena som handledare. Därefter var det dags att avsluta och packa ihop för hemfärd. Trötta, fulla av idéer och nöjda gav vi oss av mot båten.

Färjan tar cirka 40 minuter in till Strömstad. Inte värre än att ta tåget från Alingsås till Göteborg. Det borde inte vara ett hinder men upplevs ändå som ett av många.

På kajen stod Helena och vinkade av oss. Vi hoppas att hon är nöjd med resultatet. Vi var i alla fall eniga om att vi allihop har fått nya idéer kring hur vi kan utveckla våra egna platser. Nästa gång vi ses kommer att vara i januari eller februari 2019 på Östängs Gård. Vårt arbete på gården tar avstamp i den design dessa människor gjorde i oktober 2014 då vi tog över gården. Då lade vi upp en fyraårsplan för utvecklandet av gården. Vi följer den inte slaviskt men känner att vi ändå är på god väg att förverkliga många av de tankar som uppkom den helgen i oktober. Det kommer att bli mycket spännande att tillsammans med detta kompetenta gäng lägga upp kommande planer. 

Länkar till tidigare träffar:

Skenora Gård

Sven Nils

Ekofiber

Idag har den gamla frigolitisoleringen ersatts av ekofiber. Det var inte lätt att få upp de tunga säckarna på vinden men när vi var fyra som hjälptes åt så gick det så småningom att lyfta upp alla 18 säckarna. Det känns väldigt bra att använda ekofiber. Istället för 20 centimeters plastkulor har vi nu 30 centimeter ekofibrer på vår vind. Vissa ytor var dessutom helt oisolerade förut och har nu fått ett värmande lager isolering. Vi har varit helt utan isolering på vinden några dagar och det har märkts i vedåtgången. Det har gått mycket ved och det var tur att det inte var så kallt som det varit tidigare. Det ska bli spännande att se hur vedåtgången påverkas av den nya isoleringen. Vissa delar av vinden har fortfarande sågspånsisolering. Kanske byter vi ut den också så småningom eller också kompletterar vi den med ett lager på tio centimeter ekofiber. Det får dock bli en annan dag. Även ekofiber sprids lätt över huset men känslan är mycket trevligare än när det gäller frigolitkulor. Ekofiber ligger still och yr inte runt huset som frigoliten. Det är lätt att städa upp och dessutom naturmaterial så det inte gör lika mycket om man missar något.

Plastbantning

Igår fyllde vi säck efter säck med frigolitkulor. De små kulorna fastnar över allt och sprider sig lätt. Med hjälp av en duschskrapa fick vi även ut det mesta under det trånga taklyftet. Det tog sin lilla tid och var ett väldigt tråkigt jobb men vi hann klart. I vissa utrymmen finns relativt stora kulor, i vissa är det mestadels små men just under det trängsta stället var det snarare frigolitbös som fastnade över allt.

Idag var det finliret kvar. Alla frigolitkulor som inte kunde sopas upp igår skulle dammsugas upp idag. Det hade aldrig fungerat om vi inte hade fyndat en avskiljare en gång på loppis. Det är en fiffig manick som egentligen bara är en plåthink med lock med ett filter i. Man kopplar en slang till dammsugaren (ett annat loppisfynd) och sedan en slang från ett annat hål som man dammsuger med. Allt man dammsuger upp hamnar i plåthinken som enkelt kan tömmas när den blir full. Hade inte riktigt rätt slangdimmensioner men med lite fönstertätningslist så blev det tillräckligt tätt. Frigolitkulor kan ta sig in överallt. Varje springa på hela vinden innehöll kulor och det är bara att inse att vi aldrig kommer att bli av med dem helt. Vi blir lite fundersamma över hur en tänkt när man hällde hela vinden full med frigolitkulor. De har inte ens lagt papp under. Det kunde ha stoppat en del av kulorna från att leta sig ner i springor och vidare ner i bostaden. I yttre delarna av vinden är det isolerat med sågspån men i mitten har man tagit bort sågspånen och ersatt med lösa frigolitkulor. Fick de dem gratis? Fick de dåliga råd? Vi har irriterat oss på kringblåsande frigolitkulor många gånger och det bör rimligen förre ägaren också gjort. Ångrade de sig? Det finns många små hålrum på en vind där frigolitkulor kan blåsa in. Det är inte alla dessa hålor som en dammsugarslang går in. Med hjälp av en skruvmejsel kunde många frigolitkulor lossas men det måste finnas många tusen kvar även efter en hel dags arbete med dammsugaren och pannlampa.

När vi i förrgår bestämde oss för att byta ut frigolitkulorna mot annan isolering gick vi ut på Blocket i vanlig ordning. Där hittade vi en annons från Borås med ett stort parti ecofiber. Perfekt! Idag var vi och hämtade 18 säckar, vilket är vad vi får plats med i bilen och på släpet. Plastkulor mot ecofiber känns som ett givet byte.

Renovering med med- och motgångar

Vi skriver inte mycket om renoveringar inomhus. Det beror mest på att vi inte gör så många. När vi flyttade hit bestämde vi oss för att huset fick vara som det var tills vi fått igång verksamheten. Det enda vi gjorde från början var att fixa barnens rum. Sedan började köket trilla sönder och vi fick ta tag i det. På senare tid har vi börjat bli lite oroliga för badrummet på övre våning. Förutom att det har varit väldigt ofräscht med randig plastmatta med sprickor på väggarna som inte går att få rent så har det varit en golvbrunn med en anslutning till en grön plastmatta som har sett allt mer oroväckande ut. Vi ska på sikt renovera båda badrummen för att sätta in kombinerad ved- och solvärme och därmed slippa värma duschvatten med el. Eftersom vi inte vill ha någon större vattenläcka så började vi i fredags riva ut det lilla duschrummet på andra våning. Vi blev förvånade över hur bra det hade klarat sig. Remsa efter remsa av väggmattan revs ner och det var torrt och fint över allt förutom på ett litet ställe. Golvmattan visade sig också ha hållit mycket mer tätt än vi befarade så det kändes som om det skulle bli en lätt match. Så började vi sätta in badrumsmöbler och diskutera rördragningar och eldragningar och bestämde oss för att riva ner innertaket för att underlätta arbetet. Då hittade vi en konstigt ditspikad trekantig osb-skiva som dröp av fukt. Vi kände oss väldigt nöjda med att vi bestämt oss för att riva taket så vi hittade skiten men befarade det värsta. Ovanför osb-skivan var det fuktdränkt gips. Det var bara att klättra upp på vinden. Där har förre ägaren isolerat med små, små frigolitkulor. De är väldigt irriterande eftersom de brukar sprida sig över hela huset. De är så små så de tar sig in i alla springor och vrår så varje gång vi dammsuger så suger vi upp frigolit. När vi hade brandsyn här sist så påtalade brandtillsyningsmannen att det inte var riktigt bra att ha frigolit på vinden ur brandsynpunkt. Frigolit isolerar bra men det brinner mycket bra. För att komma åt läckan var vi tvungna att tömma ett fack (mellan två takstolar) på frigolitkulor och fick ihop sex sopsäckar. Väl nere vid hålet kom vi fram till att det inte var en vattenläcka utan helt enkelt kondensvatten som samlats på avloppsluftningsledningen och droppat ner genom frigoliten. Inte mycket vatten i taget men under många år.

Brädorna ovanför gipsen var ruttna på en yta stor som en kvadratmeter. När de renoverade badrummet sist så måste det ha varit likadant men istället för att göra något åt det så har de helt enkelt spikat upp en osb-skiva för att täcka hålet. Det blev en del att städa, inte bara i själva duschrummet utan även i resten av huset. Frigolitkulor har en tendens att sprida sig även till andra våningar. Fördelen med upptäckten är dock att det är fixbart. Det blev dock mycket mer jobb än vad vi hoppades ett tag. Badrumsrenoveringen får stanna upp lite för nu har vi bestämt oss för att tömma vinden från frigolit i morgon. Det är lika bra att få det gjort nu när vi ändå börjat. Skönt att kunna jobba på en kall vind istället för att göra det i sommar när det är stekhett under taket. Morgondagen är alltså räddad. Vi ser fram mot mellan 60 och 100 säckar frigolit som ska bort. Kan man sälja dem till fjärrvärmeverket?

Lokalproducerat i Väst

När man blir lantbrukare så finns det en uppsjö organisationer som man erbjuds att gå med och bli medlem i: LRF, Hushållningssällskapet, Biodlarföreningen, Svenska Fåravelsförbundet osv. Ibland förstår man inte riktigt nyttan av att vara med, oftast erbjuds man rabatter och en tidning som vi tyvärr oftast inte hinner läsa och det är inte alltid vi tycker att medlemsavgiften motsvarar vad vi får ut av medlemskapet. För en tid sedan gick vi med i LPIV = Lokalproducerat i Väst.  Det kostar 500 kronor och då har vi rätt till rådgivning från någon av experterna på LPIV utan kostnad. Lokalproducerat i Väst är ett resurscentrum för småskaliga livsmedelsproducenter i Västra Götaland. De ordnar resor och träffar kring lokal matproduktion. De har rådgivare inom olika inriktningar som grönsaker, kött, mejeri osv. När vi blev medlemmar kom Oskar Lorentzon ut till oss så vi pratade igenom vår verksamhet. När vi känner att vi behöver mer råd så är det bara att kontakta dem så får man ett nytt rådgivningsmöte. Alla medlemmar finns representerade på kartan på LPIV:s hemsida. Klickar man på någon av symbolerna på kartan kommer man till bild och text kring just det företaget. Vi har ännu inte skickat in bild och text om Östängs gård men det ska vi göra så fort vi hinner. 

I onsdags var det dags för årets Storting i LPIV, på Tjörn. Det blev en tidig morgon när jag (Ylva) träffade Lasse från Nolbygårds ekocafé och bageri på Alingsås station för en kort resa ner till Stenkullen där Pia Eriksson från Alla Goda Ting hämtade upp oss. Vi åkte tillsammans ut till Akvarellmuseet på Tjörn där vi bjöds på frukost. Sedan var det information om LPIV och presentation av deras nya verksamhetsledare Marcus Nyström. Därefter följde ett samtal mellan TV-kocken Lisa Lemke och Marcus Nyström kring vad hållbarhet är. Magnus Karlsson från Ekonomipoolen höll en föreläsning om Ekonomisk hållbarhet  om vikten av att ha likviditet i företaget eftersom man ofta underskattar de investeringar man behöver göra i början och eftersom det dröjer från det att man sålt något till fakturan är betald. Det känns igen. Speciellt det där med att underskatta investeringsbehovet. Det var befriande att han definierade ekonomisk hållbarhet som hushållning med ekonomiska resurser och inte som tillväxt som det ofta är definierat när man lyssnar till folk som pratar om ekonomi. Anders Arena från Vatten Restaurang & Kafé berättade sedan hur de på restaurangen jobbar med social hållbarhet. De börjar bland annat varje dag med gemensam frukost och ser till att alla anställda blir sedda och uppmärksammade. Han lägger också ner mycket tid och många mil på att besöka leverantörerna för att skapa relationer med dem och med den mat de serverar. Vi fick också en presentation av den mat vi senare skulle få till lunch. Sedan var Lisa Lemke tillbaka. Hon berättade om hur hon och hennes man flyttade till Skrea Backe och fann en bakugn i ett av husen. Det gjorde att de öppnade Prostens Pizza på helgerna där de serverar de pizzor de själva skulle vilja äta. Eftersom de väljer bra, lokalproducerade råvaror blir pizzorna dyra men det upplevs inte som ett så stort problem av gästerna när de får klart för sig var råvarorna kommer ifrån. Många människor är beredda att betala mer när de vet att det är bra lokalproducerad mat. Sedan var det dags för en fantastiskt god lunch på restaurangen. En väl tilltagen lunchtid gjorde också att vi hann med en promenad i det fantastiska vintervädret. Skärhamn visade upp sig från sin bästa sida. Efter lunch fick vi välja mellan olika workshops. Jag valde att gå och lyssna på Rikard Brax som är rådgivare inom ekonomi på LPIV. Inte för att jag tycker att ekonomi är roligt men för att jag trodde att det var vad jag bäst skulle behöva. Det kändes lite konstigt att ha en workshop bland alla viner på restaurangen. Workshopen var väl grund men Rikard verkar kunnig och förmodligen kommer vi att anlita honom som rådgivare för Östängs Gård när vi blir lite varmare i kläderna. Eftermiddagskaffe med god bulle följde därefter och sedan valde jag att gå och vara med på en workshop med Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar. Inte för att jag bäst behövde det men för att jag ville. Hennes workshop handlade om social hållbarhet och hur vi skapar goda relationer på en arbetsplats. Det var trevligt. Sedan var det dags för oss att vända hemåt. Om man inte är medlem i LPIV kostade dagen 500 kronor inklusive frukost, lunch och eftermiddagskaffe men för oss medlemmar var det gratis. Det känns som om vi redan har fått valuta för våra 500 kronor. Sammanfattningsvis så var det väldigt trevligt att lämna gården och få träffa så många kunniga människor som är inriktad på lokalproducerad mat. Det enda jag hade önskat mer av dagen var att jag hade hunnit prata med fler människor. Vi var nog ungefär 100 personer och jag hann nog inte med att prata med fler än 20 trots att jag ansträngde mig. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen.

Flyttbart hönshus

Idag har det varit en lugn dag. Snön ligger djup och hindrar oss från att gräva, stängsla, måla och allt annat som står på Att göra listan. Det är rätt skönt. Vi hinner vila, tänka och planera. Lite jobb vill man ändå få gjort. Dels för att det är roligt men också för att vi vet att våren kommer att bli hektisk. Efter lite snöskottning för hand och snöröjning på vägen med traktor började vi planera för vårt mobila hönshus. Vi har en tanke om att vi vill integrera en del av hönorna i odlingen. Vi kan inte släppa hönorna fria inne i odlingarna för då river de upp frön och plantor men de är samtidigt till stor hjälp om man kan begränsa ytan de får gå på. De rafsar upp ogräs, äter snigelägg och annan ohyra, gödslar och sprätter runt jorden. Därför har vi länge haft planer på att bygga ett mobilt hönshus lagom stort för en bädd. Det ska vara lätt att flytta på två personer och tanken var från början att det skulle täcka en hel bädd. Idag började vi googla runt efter ritningar och kom fram till att det nog skulle bli väl instabilt med en fem meter lång konstruktion. Vi bestämde oss därför att bygga det så det täcker en halv bädd. På så sätt kan man sätta det på en bädd redan när man skördat halva bädden och det blir lättare att få det stabilt och att flytta det. Från början hade vi också tänkt att det skulle bli som ett litet fyrkantigt hus med pappat tak men till slut bestämde vi oss för att bygga det trekantigt. Huset ska vara 50 centimeter ovan jord så hönorna kan gå in under huset och få skugga. De får också en utegård där solen kommer åt. Vi hade svårt att fundera ut vilken storlek som behövs och hur man ska fästa golv och väggar så det blir lätt att göra rent. Därför byggde vi en prototyp av smala pinnar vi hade liggande. Då kunde vi pröva oss fram till höjder och längder och beräkna storlek på reden, sittpinnar och ramp så att hönorna kan komma ner på marken. Efter att vi byggt prototypen var det lättare att göra en ritning. Ritningen är inte på något sätt skalenlig utan mer för att vi ska kunna beräkna materialåtgång och konstruktion. Huset kommer att bli 75 cm brett och 110 cm långt med ett kollektivrede i änden och en ramp som fälls ner ur golvet. Ena sidan kommer vi att göra löstagbar så att vi kan komma åt att göra rent. Under huset kommer vi att hänga matare och vattenautomat. Längst ner utefter alla fyra sidorna kommer vi att sätta skivor så att hönorna inte sprätter ut jord ur bädden. Vi kommer inte att ha nät i botten eftersom vi vill att hönorna sprätter omkring i jorden. Eftersom hönshuset kommer att stå inne i odlingarna så är vi inte så rädda för att rovdjur ska komma in dagtid och nattetid kommer hönorna att vara instängda i sitt hus. De kommer att få en utegård med nättak så att inga rovfåglar kommer åt dem. Nu ska vi såga till reglar och skivor och börja bygga huset men det får bli en annan dag.

Småpyssel och 100%

Idag har det varit en småpysseldag. Det blåste som sjutton utomhus och regnade hela förmiddagen. Planen var att gräva färdigt för att få ner en slang för att få ut bevattning i mitten av grönsaksodlingen. Vi tänker köpa en slangvinda som har en fjäder så den drar in sig själv och placera den i mitten av våra fyra kvarter. Fram till slangvindan tänker vi gräva ner en vattenslang som bara innehåller vatten sommartid och alltså inte behöver vara på frostfritt djup. En del grävde vi häromdagen men resten får bli en annan dag. Det kommer att bli kanon att inte behöva dra slang hela vägen ut. Många gånger har slangen förstört växter på vägen när den valt att gena över bäddarna.

När det regnade som värst gjorde vi färdigt inne i wwoofhuset. Vi brukar bara göra alla projekt 80 eller 90% klart och i wwoofhuset har det fattats två metallister. De fick sågas till idag. En för att täcka en mattskarv under hatthyllan. Den andra i dörröppningen där vi har lagt golvet som blivit lite högre än tröskeln. Det gick inte att sätta på en metallist utan att höja upp tröskeln en bit så det fick bli först en trälist och sedan metallisten. Trälisten behövde skruvas bara i golvet och inte i tröskeln också eftersom det då finns en risk att påfrestningarna blir för stora så listen spricker. Det gick att lösa genom att vi borrade sneda hål där vi sedan skruvade på trälisten. Sedan gick det att skruva på metallisten ovanpå. Därmed är sista grejen att göra på wwoofhuset klart och det är ett av få projekt som är gjorda till 100%. Det känns nästan konstigt.

Jonas ägnade en hel del tid åt traktorn. Krafuttaget har gått sönder och det går inte att komma åt om man inte lyfter av hytten. För att lyfta av hytten måste man koppla bort styrningen, el och massa andra saker och det är en gammal traktor så vi vet inte om vi får ihop det igen. Istället skruvade Jonas av sätet och skar upp en lucka under sätet. Sedan har han ägnat mycket tid åt att göra rent för att se om det gick att komma in den vägen. Just nu verkar det vara en återvändsgränd så problemet får ligga till sig till en annan dag.

Fåren skulle ha kraftfoder för första gången idag. När de blir tjockare av lammen i magen så får de inte rum med så mycket grovfoder som de behöver. Därför ger vi dem kraftfoder under högdräktigheten. Man kan inte ge mycket på en gång utan får smyga igång kraftfodret  och öka efterhand. Idag skulle elva tackor dela på 2,2 liter. Baggen däremot ska inte ha något kraftfoder alls så han fick på sig en halsrem och blev fastbunden medan tackorna kalasade på kraftfoder. Det var inte populärt. Vi har en egenbyggd foderhäck men den räcker inte till nu när tackorna har blivit bredare så vi har kompletterat med två köpta påhängsfoderhäckar. De har galler i botten så där kan vi inte hälla ner kraftfoder. Därför fick vi förstärka dem med skivor i bakkant och i botten. Förr gav vi kraftfoder i lösa tråg som vi gick in med till tackorna. Det är inte speciellt kul eftersom de är så himla PÅ så man nästan blir nersprungen. Det fungerar mycket bättre att hälla ner det bland ensilaget. Det är inte någon risk att de missar ett enda kraftfoderkorn eftersom det är det bästa de vet. De bökar runt och letar tills de hittat alla. Det tycker vi fungerar bättre. Vi har inte haft bagge under kraftfodersäsongen tidigare då vi delat bagge med en annan gård. Det är första gången för oss men det gick trots allt över förväntan idag.

Vi sätter upp skyltar på gården när vi haft någon här som hjälpt oss med någonting. Guillaume har en skylt vid hönsgården. Sara en vid en dörr och de båda har en på utedasset. Agneta och Lasse har diverse skyltar. Färgen vi målat skyltarna med har inte varit speciellt bra så skyltarna tappar färg och är numer nästintill oläsbara. Därför har vi idag målat nya skyltar som ska ersätta de gamla. Vi har också sågat till pinnar som vi ska skriva växtnamn på. Det är snyggt med svarta skyltar vid växterna. De ska också målas svarta men det hanns inte med idag.

Stängslet runt grönsaksodlingen behöver ses över med jämna mellanrum. Vi har fäst nätet med buntband i en vajer högst upp. När det blåser som värst går buntbanden ibland av så en sväng runt staketet när regnet höll upp för att ersätta trasiga buntband fick det bli.

I källaren kan man spendera tid när det är oväder ute. Idag blev det tomatsådd. Brandywine, en mycket god bifftomat, Mei Wei en fantastiskt god körsbärstomat och en sort som ger lite större tomater i riklig mängd vid namn Sub Arctic Plenty blev det. De färdigsådda plantorna fick sedan plats i hallen under extrabelysning. Katterna hålls ute med hjälp av kompostgaller eftersom de älskar att ligga i krukor. Vi har bara ett pyttelitet växthus än så länge så det får inte plats så många tomatplantor. Resten brukar vi plantera utefter ladugårdsväggen. Vi längtar efter den dag vi har råd att köpa ett riktigt glasväxthus. Vi hade kunnat köpa ett billigt tunnelväxthus med plasttak men det känns inte rätt. Vi vill ha ett riktigt glasväxthus där vi kan odla gurka, tomater, chilli och paprika samt vintersallat och andra vintersådder. Det får bli ett annat år.

 

Vintersådd

Den kanske hetaste trenden inom odling just nu är vintersådd. Vi hade tänkt skippa det helt eftersom vi tycker det är rätt skönt att slippa hålla på för mycket med odlingen nu när det äntligen har lugnat ner sig. Viss förodling måste naturligtvis ske men det är än så länge rätt lugnt. Idag hade vi inte mycket planerat och efter en lugn morgon med lång frukost, ett pass på gymmet och en fantastisk långpromenad med familjen så kom plötsligt lusten tillbaka. 

Vi har aldrig vinterodlat förut och har inte någon aning om om det kommer att fungera. I förodlingskällaren är det tre plusgrader och känns ganska kall när man stod och jobbade.  Tog fram ett par tråg och sådde spenat, sallat, tatsoi, persilja, bladpersilja, dill, rädisor, svartrötter. Bar sedan ut dem i växthuset och ställde dem på bänken. Täckte dem sedan med snö. Tanken med snön är att den ska hålla sådderna fuktiga och smälta i lagom takt. Så länge det är snö så ska vi fylla på med snö allteftersom. När snön försvinner får vi istället se till att vattna regelbundet så det inte torkar ut. I en del av växthuset sådde vi spenat i bädden. Tänker så vidare där en annan dag. Persilja, sallat och rädisor för tidig skörd innan vi sätter ut tomaterna. Är sådderna inte färdiga innan tomaterna ska ut så lyfter vi bort vissa plantor och ersätter dem med tomater.

Framtidsveckan

Vi är sedan många år tillbaka inblandade i Framtidsveckan i Alingsås eftersom vi är engagerade i Omställningsrörelsen. Den kördes första gången redan 2013. Upprinnelsen till Framtidsveckan var att Alingsås Energi körde Earth Hour under några år vilket vår dåvarande miljöstrateg Fredrik Bergman plockade upp och var med och utvecklade till Earth Week med flera programpunkter. I Söderhamn hade Anders Persson från Omställning Söderhamn börjat dra igång Framtidsveckan redan 2009 i samarbete med Studiefrämjandet. Tanken är att alla krafter som vill ställa om samhället så det blir mer resilient ska vara välkomna att arrangera publika programpunkter under veckan.

Ordet resilient är ett favoritord för oss. Med det menar man ett systems förmåga att klara av kriser utan att övergå till ett sämre tillstånd. Vi tänker ofta utifrån resiliensbegreppet på Östängs Gård. Vi vill inte göra oss alltför beroende av insatsvaror från andra ställen som t.ex. diesel. Vi vill bygga ett robust system där delarna samverkar. Vi har t.ex. hönor för att de ger oss ägg och gödsel men också för att de hjälper till att hålla parasiterna i schack i fårhagen eller bland äppleträden. Vi funderar mycket på hur vi kan öka mikrolivet, mullhalten och mineralhalten i vår odlingsjord för att skapa en så bra växtplats som möjligt för våra grönsaker. Vi bygger insektshotell, planterar insektsdragande växter, bygger fågelholkar och fladdermusholkar för att öka den biologiska mångfalden. Vi försöker få inkomster från flera grödor, ägg, honung, kött, lammskinn för att inte bli för sårbara. Det man vinner i resiliens förlorar man ofta i effektivitet men det blir ett hållbarare system. Det vore mer effektivt för oss att ta lån och köpa stora maskiner för att odla säd på våra fält och inte ha några djur men vi skulle bli väldigt sårbara om skörden slår fel eller om priset på spannmål sjunker. Dessutom hade det varit väldigt mycket tråkigare.

Framtidsveckan är till för att öka resiliensen på kommunal nivå. Igår hade vi två fantastiskt inspirerande möten där alla som ville vara med bjöds in. Dit kom företagare, kommunala tjänstemän, politiker, privatpersoner, bönder, omställare, kulturarbetare, räddningstjänsten, civilförsvarförbundet, länsstyrelsen, ridklubben och många fler och diskuterade hur vi kan bygga ett mer resilient, stabilt och hållbart Alingsås. Redan nu är det tio programpunkter inskickade till det gemensamma programmet men vi räknar med att vi kommer upp i över 100 innan programmet går i tryck. Det är alltid en spännande process med Framtidsveckan eftersom ingen bestämmer utan alla är välkomna. Därför vet ingen vad programmet kommer att innehålla. Vi på Östängs Gård kommer att hålla gården öppen på söndagen 15 april under Framtidsveckan. Jonas är genom sitt arbete som energirådgivare inblandad i programpunkter kring solel och vi är också med och arrangerar en kväll för lokala matproducenter. Jag (Ylva) fungerar som samordnare för Framtidsveckan och i den rollen är jag med och ordnar aktiviteter för skolor. Dessutom har vi bokat Farbror Grön som föreläsare. Han är en väldigt inspirerande odlare som odlar på tak, i fönster, i en tillsammansodling och på många fler ställen. Han poddar också ihop med Sara Bäckmo som har varit här och föreläst under två tidigare Framtidsveckor. Han kommer att berätta om hur man kan odla året om.

Framtidsveckan är en vecka att hämta kraft ur. Vi blir alltid väldigt upplyfta (och väldigt trötta) efter veckan eftersom det är väldigt intensivt och många möten med nya inspirerande människor.

Framtidsveckans webbsida är www.alingsas.framtidsveckan.net 

Där uppdateras programmet så snart det kommer in nya programpunkter. Alla som vill är välkomna att anmäla programpunkter så länge de ligger i linje med Framtidsveckans intentioner.

Svetsning

När vi köpte gården hade jag aldrig svetsat och Jonas hade en lektion på gymnasiet i bagaget och det är ju ett antal år sedan. Bor man på en gård och inte har råd att köpa nya maskiner och annat så blir det oundvikligt så att man måste kunna svetsa. Helst hade vi nog gått en svetskurs men det är svårt att hitta sådana. Hittills har det blivit Jonas som har svetsat men förr eller senare behöver vi båda lära oss alla sysslor på gården så idag var det min tur. Det är underbart med vinter så man får tid och lust med nya utmaningar. Vi köpte en rosenbuske 2015 som vi trodde var lågväxande. Det visade sig att den snabbt växte till sig och skickade upp långa spröt som böjde sig ner över bäddar och gångar. Den där busken har varit lite irriterande och vi har inte riktigt vetat hur vi ska få kontroll över den. Idag blev premiärsvetsningen därför att tillverka ett stöd där vi kan tvinga in  rosenbusken så den inte tar sådan plats. Armeringsjärn är fulsnyggt och billigt material så vi var på skroten i Bäreberg i fredags. Fram med vinkelslip för att kapa av järn i rätt längder och sedan var det dags för svetsen. Till en början var det väldigt svårt. Det rostiga järnet gjorde att det var svårt att få jordning och när jag väl fick jordning så fastnade svetspinnen i järnet och var svår att få loss. När man svetsar måste man ha på en speciell hjälm för att skydda ögonen mot det UV-ljus som svetslågan sänder ut. Den ställer man in så det ska vara lagom mörkt. Funktionen i glaset styrs av solceller. När svetslågan inte är igång så ser man bra genom glaset. När man tänder svetslågan så blir glaset mörkt direkt men man kan ändå se var man svetsar. Problemet var att få det lagom ljust. Dessutom så blev det snabbt imma på insidan så då var det svårt att se.

På svetsen finns två uttag. Ett är ett jorduttag som man fäster någonstans på det man ska arbeta med. Det är viktigt att man får bra kontakt för att jordningen ska fungera. I det andra uttaget fäster man en lång sladd med ett fäste i andra ändan. I det fästet sätter man fast svetspinnen. Den slår man sedan lite snabbt mot punkten där man ska svetsa. Är man inte snabb så fastnar det. Rycker man undan för mycket så slutar svetslågan direkt. Jag fick träna lite innan jag fick till en svetslåga över huvud taget. Pinnen smälter och materialet i pinnen fastnar där man håller den emot godset. Sedan måste man knacka bort en skorpa som bildas på utsidan för att kunna se hur svetsen egentligen blev. Ibland behövs det lite mer svetsning för att det ska duga. En pinne tar förvånansvärt fort slut och då får man sätta i en ny i handtaget.

Började med att svetsa ihop två A som jag sedan satte ihop i toppen innan jag svetsade på två stag för att hålla isär A:na. Sedan satte jag på lite pinnar kors och tvärs.

Jag är glad att ingen rutinerad svetsare kom förbi och såg mina svetsfogar. De är inte speciellt snygga men det spelar inte så stor roll när det ska vara till ett växtstöd. Det var så roligt att svetsa så jag tillverkade fyra pionstöd av bara farten.

Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑