Östängs gård

En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (sida 1 av 46)

Stipendium – Fred med jorden

I veckan fick jag ett stipendium från stiftelsen Fred med jorden. Stipendiet var på 8000 kronor och ska användas för att bekosta såmaskinen Jang och ett flamaggregat. Båda inköpen är till för att spara arbetstid och göra odlingen mer effektiv. När man övergår från hobbyodlande för självhushåll till att odla för försäljning så blir det allt viktigare att finna sätt att spara på arbetstid. Vi har inte några anställda utan gör allt jobb själv. Ibland har vi wwoofare som hjälper till men det går inte att se dem som anställda eftersom de är oerfarna och här så pass kort tid. De hinner helt enkelt aldrig få upp tempot. För att vi själva ska hinna med odlingarna på snart 2000 kvadratmeter så duger det inte att släppa ner ett morotsfrö i taget för hand. Vi måste också bli mycket mer effektiva när det gäller att ta hand om ogräset innan rötterna blir för stora. Helst så fort det tittar upp. Där är ett flamaggregat ovärderligt.

Flory Gates stiftelse Fred med jorden har som syfte att ”stimulera och stödja personer, i första hand kvinnor, som vårdar sig om modernäringen genom att yrkesmässigt driva jordbruk eller handelsträdgård enligt metoder som bygger på kunskap om och tillit till jorden egen förmåga att förse en odling med nödvändiga växtnäringsämnen, när dess mikrobiologiska liv tillföres vad det behöver för en allsidig utveckling, samt att stödja forskning inom detta område.”

När man tittar igenom vilka som tidigare tilldelats stipendiet så hittar man många bekanta namn och det känns som man är i ett fint sällskap. Det jag gillar med stiftelsen är att den inriktar sig på småskalighet. Den delar inte heller ut några jättesummor utan precis de summor som gör den där lilla skillnaden i en småskalig produktion. Här köps inte in några nya traktorer eller byggs nya djurstallar för miljonbelopp utan kvinnor söker för handverktyg, insektsnät eller forskning inom småskalig produktion som vårdar jorden.

För att få stipendiet måste man ha någon som kan intyga att man har en verksamhet som går i stiftelsens linje.

Flory Gate var en svensk lantbrukare, konstnär och fredsaktivist som levde på 1900-talet. Hon föddes i Göteborg men flyttade till Småland och köpte en gård. Hon var nära vän med Elin Wägner och var med och grundade Elin Wägner-sällskapet.

Med stipendiet så fick man Elin Wägners bok Fred med jorden. Den ser jag fram mot att läsa men den får ligga till sig till efter säsongen för nu med arbete med Framtidsveckan och årets odlingssäsong så finns inte tid för att läsa.

Elin Wägner-sällskapet ger ut en skriftserie och nummer nio handlar om Flory Gate. När man läser den slås man av hur nära tankarna kring jordbruket ligger permakultur. Det talas mycket om att jorden ska behandlas väl och alltid täckas av organiskt material. Att mikrolivet är viktigt och att ekologiska metoder är de enda rätta. De pratar om att använda naturligt gödsel och stenmjöl och om vikten av att inte plöja. De talar negativt om kalhyggen. Flory Gate önskade att all slakt finge ske med ambularande slaktbilar. Alla tankarna man finner i boken känns väldigt i ropet just nu trots att de har många år på nacken. Hon var en klok kvinna Flory.

”Det gäller ju att kompostera istället för att köpa konstgödesel, att låta bakterierna skapa mylla, att hålla jorden vid liv – det gällde hela livets framtid i stället för kortsiktiga rekordskördar” Skrev Flory på 40-talet. Flory Gate och Elin Wägner förstod redan då att det fanns viktigare saker än att optimera den ekonomiska lönsamheten. Det känns fint att ha fått ett stipendium i deras anda. Vilka förebilder!

Gårdsbutiken

På sikt ska hela gårdsbutiken isoleras så vi kan ha den som lagerlokal även vintertid. Nu måste vi bära in alla lammskinn, must, honung och vitlökar i vårt gästrum eftersom vi har för få frostfria utrymmen på gården. När det kommer någon som vill titta på lammskinn måste vi bära ut alla vilket är lite opraktiskt då de väger en hel del.

Gårdsbutiken är ett gammalt garage med två stora portar. Problemet har varit att portarna inte sluter tätt mot golvet vilket gjort att katterna har kunnat ta sig in. Möss och råttor också för den delen men det har vi inte haft problem med än. Någon fördel med att katterna kommer in…

I vinter har vi satt in en dörr och ett fönster som vi köpt på blocket. Utsidan har vi klätt med våra egna uppsågade brädor men sedan har projektet stått still ett tag då vi byggt kylrum och lite annat.

I veckan har vi isolerat väggen. Först har vi spikat på distanshållande rillor och sedan satt svart vindpapp.

Därefter har vi fyllt med isolering och sedan har vi spikat på råspont på insidan som vi målat med linoljefärg.

Väggen till höger är fortfarande oisolerad men den får vi ta tag i till hösten. Det viktigaste har varit att få butiken katt, rått och mussäker. Vi kommer dessutom att kunna hålla plusgrader där inne även om det blir en enstaka frostnatt.

Fönster och dörrar har vi drevat med lin. Det är ett trevligt material att arbeta med.

Min mor hade en massa lin i härvor liggande som vi har tagit över så vi drevar alla fönster och dörrar med det. Det är ganska lätt att få in i springorna och man använder en slö kniv.

Nu fattas bara lite färg på utsidan och på karmarna så är väggen klar. Det finns däremot mycket kvar att göra inne i butiken. Men vi räknar inte med några kunder förrän vecka 15 när vi har öppen gård så än är det gott om tid.

Dräktiga tackor

Vi har haft färgdyna på vår bagge som ska färga tackornas ryggar när de blir betäckta. Det har vi haft förr om åren och det har fungerat bra. I år är det väldigt få tackor som blivit färgade så vi har varit oroliga över om baggen verkligen har betäckt dem. Vår bagge Totoro lyckades förra året betäcka alla tackor så det verkade lite konstigt om han inte lyckades dena gången men det är många som rapporterar konstiga beteenden på sina får efter den varma och torra sommaren.

Nu verkar det ändå som om de flesta har blivit betäckta. De är hungrigare än förut så vi har börjat ge dem kraftfoder. När lammen växer i tackorna så blir utrymmet för foder mindre så då behöver de kraftfoder för att lammen ska växa till sig ordentligt.

I år har vi ett nytt foderbord. Förut hade vi ett med lodräta spjälor där fåren stack in huvudet och åt. De tog en tugga och drog ut huvudet och därmed drog de ut mat och blev det en massa spill. Vi är med i en fårgrupp på facebook och där rekommenderade flera att man istället satte upp vågräta brädor så att fåren sticker in huvudet mellan brädorna. Då blir de stående och äter med huvudet över foderbordet och det minskar spillet rejält. Det verkar fungera. Vi märker stor skillnad.

När vi kommer ut på morgonen tar vi undan det foder som de ratat. Som människa ser man inte stor skillnad men fåren är kräsna och vissa strån vill de helt enkelt inte äta. Ratorna använder vi som täckmaterial i odlingen så dem tar vi undan och lägger i en storsäck. Sedan häller vi ut kraftfodret på foderbordet och går och hämtar vatten. När vi kommer tillbaka så har de ätit upp alltihop och vi kan fylla på med hö eller ensilage.

I veckan var det också dags att ge dem selen. Sex veckor innan lamning ska de ha selen som vi blandar ut med kraftfodret. För att få selenet att fastna på kraftfodret sprejar vi det med lite vatten först. Det är ett smidigt sätt att få i alla det selen de behöver. Vi upprepar sedan detta två veckor innan lamning.

Baggarna ska inte ha kraftfoder och nu när Totoro inte betäcker tackorna längre så har han blivit så frustrerad så han inte är riktigt snäll mot dem.

Han och Enok (vår sällskapsbagge) har därför fått flytta ut i ett eget krypin. Vi har byggt ett vindskydd av en gammal studsmatta och några begagnade aluminiumplåtar som vi ställt mot ladugårdsväggen och byggt en hage i.

Hagen går en bit utanför vindskyddet så de kan välja att vara ute eller inne. Sedan de fick flytta ut dit har det blivit lugnare både bland baggarna och bland tackorna.

Baggarnas hage vetter mot gårdsplanen och vi tror att de uppskattar att de kan följa med vad som händer på gården.

De är nyfikna och står alltid och tittar på vad vi gör.

Nu är det slut

Sedan november har jag gått en halvfartsutbildning på Hjo Folkhögskola med Jonas Ringqvist som lärare. En av de bästa kurser jag gått. Jag har lärt mig så oerhört mycket och blivit mer strukturerad och bättre förberedd inför årets säsong.

Nu har jag en plan som borde fungera och är dessutom fast besluten om att försöka följa den. Sista träffen var vi på Bossgården där jag har varit många gånger förut. Tidigare gånger har det varit studiebesök men nu med ett halvår tillsammans rörde vi oss till en ny nördnivå. Så himla skönt.

Jonas började med att gå igenom planen för dagen.

Vi har träffats en gång i månaden under ett halvårs tid men haft mycket kontakt i vår grupp på facebook. Eftersom vi brottats med samma frågor har vi kunnat be om och få hjälp i gruppen. Nästan alla ur gruppen var dessutom med på odlardagarna i Göteborg så det känns som om vi känner varandra. Vi har bestämt att vi ska träffas igen efter odlingssäsongen och det känns bra.

Vi började med att studera jord. Dels genom att ta upp jord med en halvcirkelformad pinne för att få upp jord på djupare lager utan att behöva gräva. Dels genom att känna på jorden och studera den.

Vädret var inte det bästa så vi tyckte alla det var skönt att gå in i växthuset. Där odlar de tomater på halva ytan under plansiloplast med två droppbevattningsslangar från Waterboys i varje bädd. Vi tittade på verktyg och började med bredgrepen.

De som inte hade testat bredgrep förut fick möjlighet att göra det. Jonas bredgrepar alla bäddar för att luckra jorden utan att behöva vända den.

Bredgrepen ska bändas tillbaka bara så man ser att jorden spricker upp och inte som på bilden nedan. Där ville vi kunna studera jorden så därför bände Jonas isär rejält.

Vi gick över till att diskutera hjulhackans för- och nackdelar. Åsikterna gick isär. Vissa tyckte att det var bättre att köra med rensjärn så vi diskuterade tekniker vid hjulhackekörning samt om man eventuellt skulle modifiera den.

Andra halvan av växthuset var fyllt med vinterodling. Spenat och vinterportulak finns att skörda och smakade mycket gott. Dessa grödor fryser ihop och tinar men klarar det och växer vidare när temperaturerna går upp och ljuset återkommer.

Sedan var det dags för olika modeller av såmaskiner och deras för- och nackdelar. Först ut var Earthway som flera testat men ingen var nöjd med.

Därefter Sembdner som används till sådder med små radavstånd som rädisor. Vill man ha bredare mellan raderna får man helt enkelt låta bli att lägga frö i varje behållare.

Den verkade ganska smidig. Såbädden måste vara väldigt fin och man reglerar sådjupet genom att höja eller sänka skaftet.

Sist ut var Yang som nu finns till salu på Semenco. Alla som testat var nöjda med den och det känns ju bra eftersom vi precis köpt en. Alla som prövat var dessutom överens om att man måste testa sig fram och lära sig alla inställningar.

Det känns som om man gärna skulle vilja ha en tabell där det står hur man ska ställa in den och en tabell finns på såmaskinen men den stämmer tydligen inte perfekt.

Man ställer in den genom att byta kugghjul på två ställen. Alla kombinationer man kan få fram genom att byta främre och bakre kugghjul avgör hur snabbt den frömatande rullen snurrar. Rullar finns i massa olika modeller för olika fröer så du måste också veta vilken rulle du ska sätta på. Det finns också en borste som ska justeras för att avgöra hur många frön som ska trilla ner i rullens håligheter. Någon berättade att de provkört hemma på ett lakan för att se hur många frön som kommer ut. Jonas kom dock på att radien på drivhjulet inte blir det samma om man kör på ett hårt underlag. Han rekommenderade istället att man väger fröerna och kontrollväger efter en sträcka för att se hur tätt man sått.

Sedan trängde vi ihop oss i skölj- och packrummet. Vi diskuterade skölj av grönsaker och Jonas visade en salladsslunga som de använder till vintersallat.

Kylrummet var inte så fullt eftersom det mesta är sålt men lite vitkål låg lagrat i trälådor och morötter i plastbackar från Jula. Vi diskuterade temperaturer, lagringskärl och luftfuktighet. Jonas poängterade vikten av att kyla ner så många grönsaker som möjligt så fort som möjligt eftersom nästan alla grönsaker får bättre hållbarhet om de kyls ner snabbt.

Förpackningar är ett problem eftersom det inte är så många som odlar i den skala vi gör. Många förpackningar kan man inte köpa om man inte köper en hel pall. Jonas visade några perforerade plastpåsar som de fått tag på för att kunna leverera grönkål till Ica.

Slutligen ägnade vi en lång stund åt att diskutera den optimala storleken på gummiband till olika grödor och om man kan få upp hastigheten i skördearbetet genom att sätta dem runt fingrarna och i så fall vilka fingrar som gav bäst resultat.

På Bossgården drar de upp de flesta plantorna i en växthustunnel utomhus. De har dubbla skikt med plast och en fläkt som blåser in luft mellan dem. Inne i tunneln har de gjort ett inre ”rum” av treskikts bubbelplast för att kunna hålla värmen. Där har de också ett litet element ifall temperaturerna sjunker för lågt.

Jonas har räknat på energiåtgången och jämfört om han skulle driva upp plantorna inne under ledbelysning eller utomhus där ljuset är bra men tillskottsvärme behövs. Det visar sig att det skulle dra mer energi att ha plantorna inomhus än på detta sätt.

Efter rundvandringen gick vi in och jobbade i grupper med att reflektera över våra egna gårdar, våra mål, sammanhang och lösningar. Det är intressant att höra hur andra har tänkt och vad de har satt upp som mål.

Det var en trevlig dag och mycket föll på plats i mitt eget huvud. Tack alla odlingskamrater och framför allt tack Jonas för en fantastisk kurs.

Blomqvists plantskola

I Finland finns det en plantskola som specialiserat sig på ätbara träd och buskar som passar i vårt nordliga klimat. För många år sedan var jag på Älvsjö och träffade på dem där. Eftersom jag då åkte tåg så blev det inte så stora inköp. Idag har jag varit på sista träffen med min odlingsutbildning vid Hjo folkhögskola och eftersom Jönköping inte låg så långt bort och de hade trädgårdsmässa dit jag sett att Blomqvists skulle komma så gjorde jag en liten avstickare på fredag kväll.

Det är sällan jag är på mässor nu för tiden och det är ännu mer sällan det finns något på mässor som intresserar mig. Nu visste jag vad jag var ute efter och kunde hoppa över all betongkonst, blomsterlökar, matstånd, trädgårdskonst och annat ointressant. Blomqvists plantskolas stånd var desto intressantare.

Körsbär, plommon och päron fanns det flera sorter av och flera av dem härdiga till son fyra och fem.

Udda intressanta fruktträd som man blir sugen på att testa.

Mängder av blåbärstry fast det har vi redan tillräckligt med.

Leif Blomqvist himself var mycket hjälpsam och gjorde valen lättare.

Jag kunde naturligtvis inte motstå inköp. Eftersom våra havtornsplantor inte tagit sig så bra så köpte jag en hanplanta vid namn Olle och fyra honplantor som heter Eva. Sorterna är nya framodlade för kallare förhållanden. Sorterna har de fått fram genom att korsa en sort från Torneå/Haparanda med en storfruktig rysk sort. De ska 30-40% större bär och de ska vara 35% sötare än genomsnittet. Dessutom ska buskarna vara nästan taggfria eller med mycket korta taggar. Alla som skördat havtorn inser hur skönt det skulle vara om det stämde.

Sedan köpte jag två bigaråträd. Ett gulfruktigt som heter Vytenu Geltonova. En självpolinerande sort som ska mogna i slutet av juli. Ett rött svenskt bigaråträd som heter Lönneberga som behöver pollineras och därför ska planteras bredvid sin gula släkting. Bigaråer är så himla goda.

Carmine Jewell är en lågväxande buskkörsbär som blir 180 centimeter högt. sorten härstammar från Kanada och klarar zon sex. Det var jag ju tvungen att ha och bredvid stod Chokladkörsbär som blir mörkbruna när de är mogna och också klarar zon sex. Båda dessa har en sötma mellan bigaråer och surkörsbär.

Två sorters päron fick också följa med. Vi har ett päronträd men det är väldigt gammalt och päronen är dessutom inte goda. Nu köpte jag ett finskt päron som hette Jukka och som fått pris för sin fina smak som ska vara smörig och mjuk. Den ska vara självfertil men frukterna blir större om den pollineras av någon annan sort. Därför köpte jag också ett Moskvas päron som ska kunna sparas i upp till tre veckor och vara goda. Båda päronsorterna ska vara härdiga till zon fyra och till och med oftast klara zon fem.

Tre plommonsorter slank också ner. Ett gult plommon som hette Onega och som är självfertilt och gott. Det är en rysk sort som är en av de allra härdigaste. De andra jag köpte hette Mi Tao Li och Shi Ren Li och är kinesiska jätteplommon. Frukterna väger 60-70 gram. Träden härstammar från Ji Lin i Kina där det vintertid blir minus 40 grader. Mi Tao Li får gulröda plommon och Shi Ren Li får mörkt lila.

14 träd och buskar senare fick jag låna Blomqvists kärra för att ta mig ut till bilen. Så himla roligt det ska bli när alla dessa bär frukt.

Odlingskursträffen får jag skriva om i morgon för nu är jag trött.

Ankungar

Vi har haft ankungar i köket ett bra tag. De kläcktes när det var som kallast och eftersom mamman inte brydde sig om dem så var vi tvungna att ta in dem för att de inte skulle dö.

Vi lyckades inte med alla men tre har vi lyckats hålla liv i. De har bott i en back med halm och en handduk i köket under en värmelampa.

Ankförvaring i köket har sina nackdelar för det luktar en del även om man byter strö till dem ofta.

Största faran har nog varit att vi skulle glömma dörren så katterna kom åt dem och någon gång har katterna smitit in, men det har gått bra. I början matade vi dem med uppblött äggula och startfoder. Vi har också matat dem med en del ärtskott, mungobönsskott och boveteskott.

Två av ankungarna har växt rejält men en är mycket, mycket mindre än sina syskon. Den verkar äta lika ofta men växer helt enkelt inte lika fort.

I veckan insåg vi att de blivit för stora för sin back så igår fick de flytta ut i ladugården.

Nu bor de i en hundbur där vi hängt värmelampan. Det har ju också blivit betydligt mildare så risken för minusgrader i ladugården är över för säsongen. Vi tror att de kommer att klara sig bra.

Hundburen står precis vid de andra ankornas bur och de verkar vara lite intresserade av varandra. Förhoppningsvis innebär det att det blir lättare när flocken ska slås samman. Vi byter vatten i ankornas badkar var tredje dag men det ser alltid lika skitigt ut förutom första kvarten. De andra ankorna ruvar på nya ägg så vi får se hur många ankungar vi har när sommaren kommer.

Garveriet i Floda

Floda ligger inte långt från oss och det håller på att bli en samlingspunkt för bra närproducerad mat. Tidigare finns här restaurang Jernbruket som satsar på närproducerad säsongsbaserad mat. De ser en utmaning i att servera hela djuret och köper inte bara in vissa detaljer.

Ett stenkast därifrån ligger Garveriet. De satsar också på lokalproducerad mat och har kurser i olika matrelaterade saker. De har precis kammat hem priset för Årets Banbrytare vid White Guide galan. De satsar nu också via Grow Gothenburg på att få sina egna grönsaksproducenter och söker en frilandsodlare och en växthusodlare.

Den 25 mars 10-14 bjuder Lab 190 och Stadslandet in till studiebesök på Garveriet i Floda och då ska jag dit och berätta om Östängs Gård och vår grönsaksproduktion. Om du är intresserad så anmäler du dig på https://bit.ly/2GXQ08B

Odlardagarna 2019

Ibland är man med om saker som verkar för bra för att vara sanna. Den här helgen var en sådan sak. 125 småskaliga grönsaksproducenter träffades på Angereds folkhögskola på Hammarkulletorget för den första konferensen kring småskalig grönsaksproduktion i Sverige. Besökare kom från hela landet och även från Norge och Danmark.

Upprinnelsen till konferensen är ett gäng odlare i Västra Götaland som började träffas på varandras odlingar för att nätverka och utbyta erfarenheter. En facebookgrupp skapades och till slut gjordes den nationell och ur denna grupp har flera stigit fram och arrangerat konferensen helt på ideell basis. Viss stöd har kommit från Göteborgs stad och en del från Andelsjordbruk i Sverige.

Andelsjordbruk Sverige har filmat många av föreläsningarna för er som inte kunde vara på plats.

10.15 på lördagen startade vi med fika och mingel. Redan där kändes hela konferensen helt rätt. Vi träffade tre personer som var med på vår permakulturkurs på Ankhult för massor av år sedan, flera ur nätverket för småskaliga grönsaksodlare som vi träffat på nätverksträffar tidigare och nästan alla från kursen i småskalig grönsaksproduktion vid Hjo folkhögskola var där. Så många trevliga människor och så mycket man ville hinna prata om. Konferensen inleddes sedan av de som varit med i arrangörsgruppen.

Först ut var sedan en föreläsning med Kirsten Jensen. Hon är en ikon bland småskaliga odlare. En rådgivare på Länstyrelsen som kan allt. Skickar man ett mail till Kirsten med en fråga så kan man vara säker på att få svar. Svaren man får är dessutom alltid värdefulla. Hennes hängivenhet tog en ny nivå då hon inte kunde närvara på konferensen eftersom sjukhuset förbjudit henne att resa till Göteborg efter en operation av en brusten blindtarm. Hon fanns istället med oss via videolänk från hemmet. Kirsten gick igenom bekämpningsmedel som är godkända i ekologisk odling och hur man ska tänka kring användningen av dessa. Som alltid mycket informativt och bra. Hennes föreläsning kommer att sändas men i efterhand.


Samtidigt pågick en föreläsning kring Local Food Nodes. Sedan var det dags för lunch som bestod av en vegetarisk buffé tillagad av Spira.

Leverangörer av fröer och redskap var inbjudna till mässan och under lunchen fanns tid att botanisera i utbudet. Waterboys var där med bevattningsanläggningar och kranar av hög kvalité. Runåbergs som är en småskalig fröfirma med ekologiska fröer var också på plats.

Jonas diskuterade olika bevattningslösningar och fick svar på många av våra frågor. Grönsta visade olika växthuslösningar och underbevattningsbord och Sonia och Pierre från Knalten var på plats med sina direktimporterade bredgrepar från Frankrike.

Närlant hade med sig tvåhjulstraktor av märket BCS och en mängd olika redskap. Tvåhjulstraktorn är nog många småskaliga grönsaksproducenters dröm och diskussionerna kring hur man ska kunna ha råd att införskaffa en var många.

BCS-en finns både som diesel och bensinare och kan bära en rad redskap. Handtaget kan snedställas så man kan gå i gången och låta traktorn arbeta i bädden. Här är en rotorharv påkopplad.

Det mest eftertraktade redskapet är nog dock denna slaghack.

Med den kan man köra över t.ex. en slutskördad kålbädd och den slår sönder alla stockar och andra grova delar så det blir finfördelat organiskt material som snabbt bryts ned.

Undertill sitter en mängd y-formade metalldelar som slår sönder allt de möter. Det bästa hade varit om det fanns BCS-er med rätt redskap till uthyrning. Småskaliga producenter har oftast inte råd med så dyra investeringar men skulle ändå kunna ha mycket nytta av en BCS vid en till två tillfällen per säsong.

Efter lunch var det dags för panelsamtal kring ekonomisk hållbarhet i småskalig grönsaksproduktion där Sonia från Knalten, Liv från Ås trädgård och Maja från Nybrukarna berättade om hur de får ekonomin att gå ihop med odlingen.

Elisabeth Ögren från Jordbruksverket berättade om biodiversitet som förstärkt växtskydd. På kvällen träffades vi på Hagabion för en mycket god middag och många trevliga samtal.

Andelsjordbrukarna från Kollinge torpargård var med. Klara träffade vi första gången på Ankhult.

Edward från odlingskursen i Hjo diskuterar med Wardins.

På söndagen inledde Jonas Ringqvist från Bossgården med en föreläsning kring säsongsförlängning. Samtidigt pågick en föreläsning med Los Perros från Malmö kring stadsodling.

Från Norge kom Anja Bruland och berättade om blomsterodling på Blomsterhagen i Oslo. Samtidigt pågick ett panelsamtal kring andelsjordbruk.

Sedan bjöds vi återigen på en fantastiskt god lunch tillagad av Spira. Luncherna och fikapauserna är viktiga för att man ska hinna prata med alla människor. Det är också ett tillfälle att klämma in ett open spacesamtal och dess samtal på deltagarnas initiativ pågick hela tiden under de två dagarna. Jag deltog dels i ett om iZettle som betalsystem och ett kring om vi ska bilda en förening för småskaliga grönsaksproducenter.

Efter lunch ledde jag och Jonas från Bossgården ett panelsamtal kring hur det offentliga kan stödja den småskaliga grönsaksproduktionen.

I panelen fanns Lina Morin från Länstyrelsen, Johan Ascard från Jordbruksverket och Martin Berg från fastighetskontoret i Göteborg.

Jag och Jonas hade satt ihop en önskelista med det vi kom på.

Sedan fick deltagarna fylla på med vad de ansåg att det offentliga kunde stötta upp med.

Dagen avslutades sedan med ett samtal kring hur vi går vidare och en av sakerna som bestämdes var att nästa gång blir odlardagarna den 1-2 februari 2020. Vi ser redan fram mot det!

Purjolök

Idag har jag sått purjolök på ett, för oss, nytt sätt. Tidigare har jag bredsått purjo i byttor. Jag har haft noll kontroll över hur många plantor jag har sått och trots att jag har sått tidigt så har inte alla plantor blivit stora och fina. På min kurs på Hjo folkhögskola berättade Jonas att de sår i stora tråg som är större än brättena.

Sedan använder de en uttryckare som hör till ett brätte och gör hål med det som de sår purjon i.

Det innebär att plantorna får större plats än vid bredsådd och att de växer med jämna avstånd. Purjolökens rötter är inte ömtåliga så det gör inte något om man behöver dra isär plantorna vid sådd.

Det traditionella sättet att plantera ut purjolöksplantor är att göra ett dike där man planterar så att man sedan har jord att kupa upp på plantans sidor. Anledningen till att man gör det är att man vill ha så lång vit stjälk som möjligt och det är bara den del av purjon som växer under jord som blir vit. Jonas använder istället en planteringspinne som han gör 20 centimeter djupa hål med. Sedan släpps purjolöksplantorna helt enkelt ner i hålet och så vattnar han så att jorden rinner ner i hålet och plantan ”sätter” sig.

Det låter väldigt tidsbesparande och ser väldigt lätt ut. Vill ni se hur det ser ut när Jonas och hans fru Sanna gör det så titta på deras film.

Ett av målen för årets odling är att effektivisera och spara tid på varje moment för att det inte ska bli så tidskrävande. Purjolöken kommer därför att planteras med en planteringspinne som jag redan har tillverkat.

Tid sparar man dock inte på att så purjon på detta sätt. Purjolöksfrön är väldigt små och det är pilligt att få ner ett frö i varje hål. Drygt fyrahundra frön tar en stund men nu är det gjort.

Natur- och Miljöpriset 2018

Idag blev vi stolta vinnare av Alingsås Naturskyddsförenings Natur- och Miljöpris! Det är alltid roligt när man blir uppmärksammad. Naturskyddsföreningen bedriver mycket viktig verksamhet så därför känns det extra bra att få deras pris.

Ibland när man går här på gården i leran eller sitter och skriver på bloggen så funderar man över om det man sysslar med gör avtryck någonstans utanför gården. När man får ett telefonsamtal från Alingsås Naturskyddsförenings ordförande Anna Hansson och hon frågar om man kan komma på årsmötet för att ta emot deras pris så blir det en bekräftelse på att vi kanske ändå gör avtryck någonstans.

Jonas kunde tyvärr inte vara med så jag fick ta emot båda våra blombuketter och juryns motivering:
”Till Ylva Lundin och Jonas Dahl som driver ”Östängs gård – en gård för omställning” Paret har med kraft och engagemang skapat ett jordbruk för hållbar livsmedelsproduktion. Dessutom har de spridit sina erfarenheter, kunskaper och framför allt sitt engagemang till en bred allmänhet och personifierar vad omställning egentligen kan handla om.”
Visst låter det fint?

Stort tack till Alingsås Naturskyddsförening och lycka till med ert fortsatta viktiga arbete!

Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑