En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (Sida 2 av 71)

Livsmedelskontroll

Vi är anmälda som primärproducenter hos Länstyrelsen och det är något man ska göra så fort man börjar sälja ägg eller grönsaker. Så fort man anmäler sig så kan man också bli uttagen för kontroll.

”Er verksamhet är slumpmässigt uttagen för en livsmedelskontroll, se bifogad avisering.” stod det i bilagan till ett mail från en kontrollant på Länstyrelsen. Det är ett brev som vi skulle ljuga om vi sa att vi blev glada för. Inte för att vi tycker det är fel med livsmedelskontroller utan för att lagstiftningen är så pass luddig så det är svårt att vara säker på att vi gör rätt även om vi anstränger oss.

Vi har också talat med många livsmedelsproducenter som vittnar om att det har stor betydelse vilken kontrollant man får. En del kontrollanter går in för att hitta fel medan de flesta försöker hjälpa producenten att göra ett bra jobb. En verksamhet som vår har mycket lagstiftning att förhålla sig till och vi kan råka ut för kontroller av djurskyddsinspektörer, jordbruksverkets kontrollanter av hur vi använder vår mark och livsmedelskontrollanter. De första två har vi redan blivit inspekterade av och nu var det alltså dags för den tredje typen av kontroll.

Vi ägnade en hel del tid veckan innan besöket till att gå igenom våra rutiner, plocka fram alla papper och skriva ner sådant vi trodde att de ville ha reda på.

I följebrevet står det att vi ska tillhandahålla dokumentation som vi själva bedömer har betydelse. Svår skrivning som medför att man skriver listor på allt och plockar med verifikationspärmar, odlingsplaneringspärmen, listor och allt man kan komma på.

De meddelade att de tänkte komma en torsdag 11.30 och på torsdagar skördar vi till REKO-ringsutlämningen i Alingsås så det var full verksamhet på förmiddagen men jag hade planerat så vi skulle hinna klart i tid. Sedan ringer telefonen vid tiotiden och inspektören berättar dels att de vill komma en timme för tidigt och dels att hon har med sig en nyutexaminerad inspektör så de skulle komma två.

Det är bara att le och vara glad och önska dem välkomna men samtalet fick mig att tänka två tankar. Dels blev vi av med en timme så det sista röjet hade vi inte tid med och dels kan det vara en nackdel om en oerfaren inspektör, som vill göra allt rätt, ska göra inspektionen och vill följa protokollet till punkt och pricka.

Nervöst som ni kanske förstår.

De anlände, förklarade syftet med att de var där. Berättade att de hade en checklista att följa och sedan gick vi in i gårdsbutiken och de började fråga och jag berättade. De ville se fakturor på hönsens foder och följesedlar till fröinköpen. Jag presenterade ett dokument där vi utifrån de nationella branschriktlinjerna framtagna av LRF har gått igenom alla rutiner inför odlingssäsongen och det tyckte de var kanon då de inte behövde skriva ner allt. Jag presenterade också listor på de fåtal kemikalier vi använder hos hönsen, bina, fåren och i odlingen. Det var ganska tydligt att de mer var ute efter att se om vi hade rutiner och var medvetna om de risker som finns än att kolla precis hur vi gjorde.

Efter ett tag började det kännas rätt ok.

Två saker var vi lite extra nervösa för. Bevattningsvatten å ena sidan och sköljvattnet å andra sidan. Vi gick och tittade på grustaget där vi tar vårt bevattningsvatten. Det är omgivet av vallodling som sköts av vår grannbonde som är KRAV-certifierad. Det finns en del mark emellan vallen och grustaget och jag berättade att han gödslade med kogödsel en gång om året tidigt på säsongen långt innan vi börjar så och plantera. Jag berättade att det inte går betande djur runt omkring och att den risk som vi ser är om det flyttar in ett gäng kanadagäss som smutsar ner vattnet. Jag berättade också att vi i så fall får övergå till att bevattna med vårt brunnsvatten. Sedan gick vi igenom odlingen och jag visade våra spridare och berättade att vi inte vattnar senare än 48 timmar innan skörd och därmed tyckte de att våra bevattningsmetoder var ok. Puh…

Jag presenterade flödena från odlingen via grönsakshanteringen in i kylrum, lager och vidare in i butik.

Jag gick igenom att vi har en sorts svarta backar som vi skördar i och en annan sorts backar som inte går ut i odlingen alls där vi förvarar grönsakerna.

Jag berättade att vi sköljer jordiga grönsaker som morot och betor men att vi upplyser kunderna via skyltar om att de bör tvätta grönsakerna innan konsumtion.

De frågade om vi kontrollerat vattnet och jag svarade att vi inte gjort någon officiell kontroll men att vi själva och tidigare ägare druckit av vattnet hela tiden. Med det lät de sig nöja med kommentaren att det ju inte finns något lagkrav på att man ska testa vattnet för sköljning. Puh…

Vi tittade på övriga utrymmen, kylrum, lager, butik, löktork, växthusen, slungrummet och vår ”delivery truck”. De ställde intresserade frågor hela tiden varav många rörde sig om inspektion men många också var av rent intresse. En sak hade vi missat att anmäla och det är att vi producerar eget djurfoder. Men det var inte heller något problem utan de bara sa att de kommer att ändra det i sina system.

Besöket blev trevligare och trevligare och de avslutade med att berömma vår verksamhet och berätta att de kommer att skicka ett protokoll men att allt var i sin ordning.

Om någon är intresserad av dokumentationen som vi lämnade över för odlingen så ladda gärna ner den här.

Vi har känt oss osäkra på om vi även skulle anmäla vår verksamhet till Alingsås kommun. ”Sveriges regering och riksdag har bestämt att kostnaderna för kontrollen ska täckas av avgifter, med undantag för kontrollen i primärproduktionen som finansieras genom skattemedel.” kan man läsa på livsmedelsverkets sida. Det innebär att så länge som vi bara inspekteras av länsstyrelsen så kostar det oss ingenting.

Hade vi producerat annat än primärprodukter så hade det varit självklart att anmäla till kommunen för då är det de som ska inspektera köket som används, frysar för förvaring och annat som inte faller under Länsstyrelsens kontroll av primärproduktion. Men det finns också skrivningar om att om man har en verksamhet som sker ofta och om man har en gårdsbutik så kan det vara så att man även behöver kontrolleras av kommunen. Vi ställde därför frågan till Alingsås kommun som tog upp vårt fall på ett möte. Lagstiftningen är inte helt tydlig så det var inte självklart ens för kommunens inspektörer vad som gällde men de kom till slut fram till att de inte såg något skäl till att inspektera oss. Det känns bra. Dels för att det känns konstigt att två instanser ska inspektera samma sak men också för att det kostar tid och pengar om kommunen ska inspektera. Varje kommun bestämmer själva sina avgifter och därför är det olika dyrt att bli kontrollerad beroende på i vilken kommun du är verksam. Alingsås kommun är bland de dyrare.

Dagen då vi hade inspektion avslutades med bubbel på altanen. Det händer inte ofta men vi kände en enorm lättnad över att bli godkända. Det kändes också som en enorm lättnad att äntligen ha blivit inspekterade så vi vet att det vi gör är okej. När vi nu också har fått besked av kommunen så behöver vi inte längre ha en gnagande känsla av osäkerhet över om vi gör rätt eller fel.

Av Länsstyrelsen fick vi fyra dokument. Om någon är intresserad av att se hur det ser ut så finns de att ladda ner nedan.

Löktork nummer tre

Vi har tidigare vid flera tillfällen skrivit om våra försök till att bygga en löktork. De två tidigare har gjorts i alla hast i samband med att löken skördats och det är inte en bra metod om man vill att de ska fungera. Det har de inte gjort heller. Luften som skulle torka löken har läckt lite här och där, det har varit otillräcklig luftgenomströmning m.m. så löken har fått tas ur och läggas på tork på andra ställen. Inte bra.

Den här gången började vi i tid. Dessutom har vår praktikant Hansi varit med från start och gjort det mesta av jobbet. Att bygga en löktork är något som alla som odlar lite större mängder lök borde göra. Det är svårt att lita på vädret i Sverige och med klimatförändringar som verkar ge oss längre perioder av samma väder så vågar i alla fall inte vi chansa på att kunna skörda all lök och torka den utomhus.

Vi har till stor del följt den skrift som Jordbruksverket har gett ut om Att bygga mindre lager med små resurser. Det känns inte som om Jordbruksverket har haft en pedagog anställd för att utforma texten. Det verkar de förresten inte ha i utformandet av någon information tyvärr men vi hade ändå väldigt stor nytta av skriften.

Vi har sett en löktork i funktion på Bossgården och med den och Jordbruksverkets information i bakhuvudet satte vi igång. Den här gången har vi byggt löktorken i lutan bakom växthuset. Tidigare ägarna har skarvat alla takbjälkar i lutan på samma ställe utan att sätta någon bärande konstruktion under skarven så lutans tak har börjat sjunka i mitten. Därför bestämde vi oss för att göra en regelkonstruktion som både blev hörn till löktorken och bar upp en bjälke som hjälpte till att stötta upp taket.

För att göra det stabilt valde vi att göra en bottenkonstruktion i 6″x6″ för löktorken och sedan gjorde vi tapphål där vi satte ner 4″ x 4″ stolpar som bär upp en 4″ x 4″ bjälke i taket.

Golv och väggar är byggda av överblivna sandwichpaneler från slungrumsbygget som vi sedan kompletterat med några nyinköpta.

Det gör att det blir lätt att hålla rent och utrymmet blir välisolerat. Vi kommer att använda löktorken även som löklager över vintern så vi behöver kunna hålla frostfritt utan att förbruka för mycket energi.

Dörren hittade vi på blocket för en femhundring. Den var perfekt i höjd även om den köptes in efter det att regelkonstruktionen tillverkades. Ibland har man tur.

Löklagret består av fyra väggar, tak och golv. Sedan har vi borrat hål för ett insug och ett utsug men i övrigt är alla skarvar tätade med silikon så att luft inte ska smita ut någonstans.

I ena hörnet finns en trumma som är ca 30 x 30 cm byggd av spånskiva. Uppe på trumman sitter en radialfläkt som blåser luft ner i trumman.

I botten på trumman så är det ett utblås där luften kan sprida sig in under trall som löken läggs på.

Rillorna är skruvade i reglar och reglarna är uppdelade i sektioner så det ska vara lätt att lyfta ut dem för att göra rent.

Det är fritt för luften att ta sig in under hela utrymmet för att det inte ska vara någon lök som ligger utan att få luft strömmande runt sig.

Trots att vi började i väldigt god tid den här gången så var det lite kvar att göra samma dag som löken skulle skördas. Det är väldigt typiskt men vi hann klart innan fikat så sedan kunde vi börja rycka lök som till stor del hade lagt sig ner.

Hansi och vi tyckte lök och la den sedan direkt i löksäckar med blasten på. Vi skakade bara av den värsta jorden.

Säckarna packades rätt så fulla men inte knökfulla.

Sedan la vi säckarna på rillorna i löklagret och satte för 2″ x 8″ allt eftersom löklagret fylldes på.

Säckarna lades omlott så att inte luften kunde smita igenom lagret för lätt.

I Jordbruksverkets skrift står det ”De enkla naturlagar som sedan utnyttjas är att löken vid sin avmognad alstrar värme … Om lagret är välfyllt räcker avmognadsvärmen från löken mer än väl för att komma upp i de optimala 20 graderna som behövs för denna process. Om temperaturen blir några grader högre innebär det ingen katastrof heller. ”

Det står däremot inte något om att själva fläkten avger värme. Det är lite märkligt. I Jordbruksverkets exempel är fläkten på ”någon hästkraft” vilket är ungefär 750 Watt. Hela effekten kommer att bli värme vilket motsvarar ett normalstort element som hela tiden står på full effekt i ett lite välisolerat rum. En liten gnutta av energin blir kanske buller men resten blir värme. Den värmen är i och för sig bra när det gäller att torka löken men det är viktigt att tänka på att fläkten bidrar som värmekälla, i vårt fall 600 W.

När vi skulle köpa fläkt var det dags att förkovra sig. Alltid kul. Det visade sig att en ”vanlig” fläkt kallas i branschen för axialfläkt eftersom den skickar iväg luften längs sin axel. Vi valde en radialfläkt i stället eftersom de är bättra på att bygga upp ett lufttryck. Vi antog att det kunde vara värdefullt när luften ska pressas upp genom en halv meter med lök i år och förhoppningsvis ännu mer kommande år. Fläkten var inte så enkel att hitta. Till slut fick vi beställa från en tysk firma via Amazon. Kostade drygt ett och ett halvt tusen.

I Jordbruksverkets exempel används en extra fläkt för att hantera hur mycket luft som ska bytas ut. Vi gjorde i stället så att vi satte in ett tilluftsrör precis vid fläkten med en 90 graders krök så vi kunde vrida röret så fläkten hämtade luft både utifrån och inifrån rummet eller bara inifrån rummet. Skulle vi vilja att tilluften verkligen blev noll är det bara att sätta i en propp. Rördelarna är tretums avloppsrör som är enkla att sätta ihop och ta isär om de smörjs först. När fläkten suger in luft utifrån så blir det automatiskt så att samma mängd luft försvinner ut genom det andra röret.

Om vi vred vi upp tilluftsrörets krök så märktes det direkt att frånluften ökade.

Med hjälp av denna enkla konstruktion kunde vi nu styra processen i lagret. Temperaturen rörde sig mellan 18-23 grader de första dygnen innan vi kom på hur vi skulle reglera tilluften.

Det var länge nervöst för luftfuktigheten slog i taket så Hygrometern inte visade värdet. Löken kändes varm och helt genomblöt. Det droppade från taket och dörrens insida var full av kondens. Det kändes inte alls bra.

Vi loggade temperatur och luftfuktighet i utrymmet och nere bland lökarna. Det skiljde sig inte särskilt mycket vilket vi tolkar som att fläkten gjort ett bra jobb. Efter en dryg vecka började luftfuktigheten sjunka och drog sig ner mot 60 %.

När temperaturen ändrades i lagret så hade det stor påverkan på den relativa luftfuktigheten. Det som mäts är inte hur mycket vatten som finns i luften utan har mycket vatten i förhållande till hur mycket vatten som luften kan innehålla. Och det varierar kraftigt med temperaturen. Kall luft är mycket sämre på att hålla vatten är varm luft. Det betyder att en viss mängd vatten i luft som uppfattas som ganska torr kan med samma vattenmängd uppfattas som fuktig om temperaturen sjunker. Om den relativa fuktigheten närmar sig 100 % så börjar vatten kondensera på de svalaste sakerna i närheten. Dagg är ett bra exempel på när detta sker.

Efter ytterligare några dagar var luftfuktigheten nere i 50 % och vi kunde börja hoppas på att det skulle fungera. Vi kollade löklagret minst en gång om dagen och oro förbyttes successivt till glädje över att processen verkade fungera.

Alla säckarna är nu efter drygt tre veckor helt prasseltorra och det börjar bli dags att låta lagret svalna av. Vi kommer att sätta in ett element som kommer att ställas in på fem plusgrader så att löken inte fryser och blir förstörd under vintern. Lök kan förvaras kallare än så men temperaturen bör inte variera för mycket. Det allra viktigaste är dock att det hålls torrt.

Tack Hansi för all hjälp!

Nolbygårds Matmarknad

Varje lördag sedan midsommar har jag varit på Nolbygårds Matmarknad. Det är en väldigt trevlig plats. Om jag fortfarande hade levt stadsliv med lediga helger så hade jag nog spenderat många lördagar på Nolbygård med en fika i trädgården, gjort mina inköp på marknaden och botaniserat bland alla roliga prylar på Hus till hus. Det är helt enkelt ett perfekt utflyktsmål.

Eftersom det är jag som startat marknaden så är jag på plats varje gång och ser till att alla bodar låses upp och att alla säljare hittar rätt. Det blir inga besök på Hus till Hus och ingen fika i trädgården men det blir många trevliga möten med kunder och allt fler stamkunder som kommer vecka efter vecka och gör stora delar av sina veckoinköp på marknaden. Många av dem vittnar om att kvalitén på varorna på Nolbygård är mycket högre än den de hittar i de vanliga mataffärerna och det är naturligtvis så det ska vara när man handlar direkt från producenten.

Nolbygårds Matmarknad har utvecklats till en väldigt trevlig marknad där säljarna hjälper varandra istället för att se varandra som konkurrenter. Vi är några säljare som har varit med sedan starten.

Irenes saft och sylt kommer varannan vecka med ett stort utbud av sylt, saft, bär, svamp och olika inläggningar. Det är som att gå in i ett gammaldags skafferi med hyllorna fulla av godsaker.

Ekhaga specialbageri bakar bröd och kakor som är fria från gluten, mjölk och nötter. Perfekt för alla som är allergiska men också för de med känsliga magar eller för dem som valt vegansk kost. Ulrica är inte med varje gång men många lördagar varje sommar dyker hon upp. Vill du ha koll på när så följ henne på instagram.

Vedugnsbageriet i Brobacken är ofta med med bröd och bakverk.

Clary och Roland Sollerhed har varit med under många år från augusti och framåt med goda oliver från sin olivgård i Frankrike.

Emma från Myrhagens ägg säljer vaktelägg, ägg och grönsaker. Hon har varit med några år och hennes utbud ökar.

Det har också kommit till många nya säljare och flera av dem har blivit säljarstammisar som kommer nästan varje gång. Niklas Blomster säljer blommor och grönsaker.

I början av säsongen finns det ett visst överskott av honungsförsäljare men som honungskund så är det perfekt. Jag vet ingen annan stans där du utan köptvång kan gå runt och provsmaka flera olika sorters honung innan du bestämmer dig för din favorit.

Senare på säsongen så blir det fler och fler hobbyodlare som kommer med sitt överskott av zucchini, pumpor och bönor.

Alla är välkomna för ju fler säljare vi blir desto fler kunder attraherar marknaden. För att det skulle bli riktigt bra skulle vi behöva några som säljer korv, kött, ost och andra mejeriprodukter. Det finns el i bodarna så är du producent av varor som behöver kyla så är det bara att ta med sitt kylskåp eller vad du nu behöver.

Bodarna lånar Nolbygårds Intresseförening ut och du behöver inte anmäla dig för att vara med på marknaden. När alla bodar är fulla så får säljarna helt enkelt dela med sig av platsen. Det finns avdelare i bodarna så de enkelt går att få plats två säljare i en bod.

Vare sig du är säljare eller kund. Varmt välkommen till Nolbygårds Matmarknad!

Lammlådor

Lammkött!

Dags att beställa lammkött. Våra lamm har gått ute tillsammans med sina tackor och betat gräs hela sommaren. Nu kommer vi att slakta årets lamm hos Högens slakteri utanför Vänersborg. Köttet kommer att hängas i några dagar innan det finstyckas. Vissa delar kommer att malas till färs på slakteriet. Vi hämtar sedan köttet i lådor med ett lamm i varje låda som vi lämnar ut samma dag till köparna.  

Lammkött kostar 150 kronor (ink moms) per kilo (hängandevikt) vilket innebär att man väger slaktkroppen innan den styckas. En del vikt försvinner vid styckningen. Lammen ligger kring 20 kilo hängandevikt. Det finns även möjlighet att beställa tackkött (140 kr/kg) om ni föredrar det. Själva föredrar vi tackkött då det har mer smak men det kräver lite mer av kocken.

Utlämning sker på eftermiddagen fredag den 29 oktober på Östängs Gård. Beställ genom mail till info@ostangsgard.se. Ange om du vill ha stort eller litet lamm.

Artikel i Landets Fria

Vi har många gånger tidigare skrivit om gruppen med permakulturmänniskor som vi omger oss med. Det är en grupp som jag träffar en gång om året för att designa platser och sammanhang på respektive gårdar. Från början bestod gruppen av Helena von Bothmer, Pella Thiel, Susanne Nymöller och mig men så småningom kom den att utökas med Miriam Larsdotter Thiel och Helena Ullmark.

Vi har träffats i sju år nu och konceptet som vi utvecklat är fantastiskt givande och något som är väl värt att kopiera om man vill ingå i ett utvecklande sammanhang. Nu finns konceptet och utvecklingen av det beskrivet i en artikel av Elisabeth Ubbe på Landets Fria. Det är en fin artikel som får fram mycket av det vi jobbar med på ett bra mycket bättre sätt än när vi försökt beskriva det själva. Det finns dessutom tankar från alla i gruppen och du kan läsa om vad samarbetet betytt för var och en.

Gröngödsling och lökskörd

Det mesta av vår lök har växt fint. Vi har satt fyra bäddar knipplök, fyra bäddar gul lagringslök och fyra bäddar röd lök.

Lagringslöken har vi planterat med sju centimeters avstånd och de har växt så de fyller ut mellanrummet mellan sig på flera ställen.

Det mesta av blasten la sig ner förra veckan så i måndags bestämde vi oss för att skörda all lök. Hansi och Jonas gjorde färdigt det allra sista på vår nya löktork och sedan satte vi igång.

Om löktorken fungerar som den ska så ska det inte vara något problem att packa löken helt färsk från bäddarna med blast och allt.

Säck efter säck fylldes och slängdes upp på kärran för vidare transport till löktorken. (Det kommer en utförlig beskrivning av den och torkprocessen senare.)

Vi har varit ganska duktiga på att hålla efter ogräset i löken så det var inte så mycket som behövdes rensas bort efter skörden.

Vi såg inte många sniglar men ankorna hittade desto fler när vi släppte in dem.

Vi slutskördade all lök förutom den som ska skördas som knipplök till gårdsbutiken och Nolbygårds Matmarknad i helgen. Det ger 12 tomma bäddar.

Den här tiden på året är det inte så många grödor som det är någon idé att så om på friland så därför satsar vi på gröngödsling som eftergröda efter löken.

De första två bäddarna är redan sådda med perserklöver som har kommit upp i rader. Vi har bredsått gröngödling tidigare men eftersom vi vill ha morot i dessa bäddar nästa år vill vi kunna hålla koll på ogräset. Därför testar vi att så i rader så vi lätt kan gå med radhackan mellan raderna tills grödan täcker ut ogräset.

Våra praktikanter Hansi och Emma fick sedan fria händer att planera in gröngödslingsgrödor i övriga bäddar. Vi har inte så stor erfarenhet av gröngödsling så det känns bra att testa lite olika för att se vad som fungerar bra hos oss.

Hansi gjorde ordentliga skyltar för att vi ska kunna dokumentera och följa processen.

Bovete, blodklöver, honungsfacelia, subklöver och perserklöver såddes ibland i rader med såmaskin och ibland bredsådda.

Tanken är att ha bäddarna fulla med växande gröda så stor del av året som det går för att mata mikrolivet med rotexudat och för att gödsla bäddarna inför nästa säsong. De flesta av de gröngödslingsgrödor vi har valt fryser ner så vi hoppas att frosten dröjer länge för att ge oss växande gröda långt in på hösten.

Tillverka egna tomatkrokar

Vi har köpt tomatkrokar ifrån Lindbloms som vi är väldigt nöjda med. När vi planterade tomaterna i början av säsongen så räckte inte krokarna till de sista tio plantorna så vi band upp dem med vanliga snören. Nu när tomaterna blivit högre så behöver vi kunna sänka ner dem och då har tomatkrokarnas fiffiga funktion kommit väl till pass.

Idag kom vi fram till de sista tio som var fastbundna med snöre och då gick det ju inte att sänka ner dem. Vi har inte kommit ihåg att beställa fler tomatkrokar men då kom vi på att vi helt enkelt kunde tillverka egna.

Hansi spikade ner åtta grova spikar i en bräda. Måttet mellan de yttersta spikarna är 26 centimeter.

Den första spiken sitter där man hänger upp kroken på vajern. Där nästa spik sitter knyter man fast tråden och virar upp den. Tråden på köpta tomatkrokar är nog närmare 15 meter lång och förmodligen anpassad för tomatodling i varmväxthus där tomatplantorna kan bli så långa. Kröken vid den tredje spiken är till för att den uppvirade tråden inte ska glida av. Den fjärde spiken ger en böj på långsidan som förmodligen ger hela konstruktionen den stadga den behöver. Sedan upprepas samma sak i andra änden av tomatkroken. Den är alltså helt symmetrisk för att kunna vändas vid varje nedläggning.

I filmen kan ni se hur Hansi tillverkar en krok.

Det krävs ganska tjock tråd för att det ska bli tillräckligt hållbart. Det känns bra att kunna göra sina egna tomatkrokar ifall man saknar någon enstaka någon mer gång. Jag är dock glad att vi inte ska tillverka tomatkrokar till alla våra 168 tomatplantor utan bara till tio.

Rymmarfår

Ni som följer vår blogg vet att Henrik Houdini rymde första gången redan vid födseln. På den vägen är det. Hela den här sommaren har Henrik, hans bror och hans mor rymt regelbundet. Det har även baggen Benny gjort vilket inneburit att vi har haft en liten grupp på fyra rymmarfår. Dessa får har vi varit tvungna att ha innanför fårnät istället för eltråd.

Vi har för liten andel av betena stängslade med fårnät eftersom det är mycket smidigare att stängsla med eltråd och fram tills i år så har det fungerat bra. Vi flyttar därför rymmargruppen mellan småhagar med fårnät och stödmatar dem med kålbladsrens, gräsklipp och klöverklipp. En och annan förvuxen squash och gurka har också slunkit ner. Det tar tid och det är tid som vi inte har så den här gruppen blir mindre och mindre populär på gården.

Förra veckan satte vi upp flyttbara elnät utanför eltråden på ett av våra skogsbeten för att gruppen skulle få mer att äta. Det fungerade ett tag. Sedan rymde baggen Benny och vi förstärkte ytterligare men dagen efter rymde Henrik, brorsan och morsan. Vi letade och hittade dem tillsammans med den stora gruppen får ute på stora betet.

Ok, tänkte vi. De kanske har saknat sin stora flock och kanske kan det fungera på stora betet nu eftersom det har fått vila i flera veckor och regnen hade ju kommit till sist. Där finns gott om mat så de borde inte vilja rymma.

Egentligen insåg vi nog att vi mest försökte övertyga oss själva för att vi var less på att stödmata fem får. Det fungerade en halv dag. Sedan kom vår granne och sa att vi hade får på rymmen. Vi gick dit han hade sett gruppen och de var naturligtvis inte kvar. Vi letade och letade och till slut hittade vi dem inne på storbetet igen. De hade helt enkelt rymt tillbaka till gruppen.

Vi försökte återigen intala oss själva att det nog skulle fungera men det gjorde det naturligtvis inte utan nästa dag var de borta igen. Betet är på fem hektar så det kan ju vara så att de gömt sig men efter att ha varit ute och letat och räknat flera gånger var det bara att inse att de rymt igen.

Jag har stått på Nolbygårds Matmarknad hela dagen men Jonas har kört runt med bilen och letat och gått sväng efter sväng utan att hitta dem. När jag kan hem la jag därför ut en notis i bygdens lokala facebookgrupp.

På kvällen efter att vi packat upp efter marknaden, tagit hand om djuren och byggt klart vår nya löktork tog vi en promenad tillsammans på storbetet för att se om vi hittade dem. Men hur vi än letade så hittade vi dem inte någon stans. Då började vi gå efter stängslet och rätt som det var så fick vi syn på dem femtio meter utanför staketet.

Vi gick dit och de kom fram och hälsade direkt. Tackan har ett rött halsband på sig så det var bara att sätta fast det medhavda hundkopplet och börja gå.

De beter sig mer som hundar än som får vid det här laget. Jonas gick först med tackan och sedan följde lammen efter.

Normalt när man går med får i koppel så stretar de emot, lägger sig ner, springer åt fel håll eller vägrar helt enkelt att röra sig. Men inte den här tackan.

Vi fick ta oss igenom grannens vall ut till asfaltsvägen eftersom vi inte ville dra till oss övriga flockens uppmärksamhet. Det räcker med de rymmarfår vi har och vi vill verkligen inte att resten fattar att man kan rymma.

Lammen lämnar inte tackans sida någon längre stund så det är bara henne vi behöver ha koppel på.

Nu är de tillbaka bakom fårnät. Slakteriet öppnar för säsong om två veckor…

Snigelstaketsunderhåll

Vårt elstaket för sniglar fungerar alldeles utmärkt. Det har förmodligen tagit död på fler sniglar än vi människor i år och kanske till och med fler än ankorna. Förvånande lätt att sätta upp men, som allt annat så kräver det visst underhåll.

Vi måste regelbundet trimma runt stängslet för om växtligheten ligger emot så kan sniglarna lätt krypa fel väg. Vi måste också ibland kolla så vi inte behöver förstärka med nya häftklamrar. Häftklamrar är rätt klena och om de lossnar eller rostar av så kan trådarna hamna mot varandra och då fungerar inte staketet.

Varje död snigel lämnar ett slemspår och många hundra slemspår försämrar staketets funktion. I veckan har vi därför borstat staketet med en vanlig diskborste. Ett enkelt jobb som gick fort att utföra speciellt när man har hjälp av en wwoofare och en praktikant. Det största problemet är att vi ska komma ihåg att det ska göras. Vill du se hur vi byggde staketet så finns inlägget här.

Sänka tomatplantor

Vi har sex bäddar med tomater i växthuset. I princip har vi en sorts tomat per bädd. Tomaterna är uppbundna på tomatkrokar med tomatclips. När vi planterade ut tomaterna så fäste vi plantan vid snöret med ett clip. När plantan växt sig lite större så la vi till ytterligare ett clip men sedan har vi övergått till att snurra plantan runt tråden. Framför allt för att slippa ta loss massor av clips från plantorna i höst.

Det är framför allt en sort, Choclate Cherry, som växt sig hög. Plantorna i den raden är över vajerns höjd så vi kan inte längre snurra plantan runt tråden.

I och med att vi har hängt upp tomaterna på tomatkrokar så har vi i veckan börjat lägga plantorna i choclate cherryraden ner. Vi tar helt enkelt loss kroken från vajern. Vänder den ett halvt varv så att plantan får mer tråd och hänger upp kroken igen en bit längre bort på vajern. Sedan fortsätter vi med nästa planta och flyttar den plantans krok ungefär lika långt.

På detta sätt så sänks plantan ner och läggs utefter bädden. Eftersom vi täckt bäddarna med plast för att mäta med ogräset så kommer plantan att ligga på plasten. Hade vi inte haft plast så kan plantan utveckla nya rötter när nedre delen av stammen får kontakt med jorden men så kommer det inte bli för oss.

Allteftersom plantan blir för hög för att binda upp så kommer vi att snurra tomatkroken ett halvt varv och på så sätt lägga eller sänka ner plantan utefter bädden.

Huvudorsaken är förstås att kunna binda upp plantorna så de får stöd och inte bryts men det blir också mer bekvämt att skörda tomater då vi inte behöver klättra på stege för att komma åt.

Vi har köpt tomatkrokar med hampasnöre för det lät sympatiskt men de håller inte så alla krokar med hampasnöre har vi fått linda upp och sätta på annat snöre som är mer hållbart.

Tomatsorterna växer väldigt olika. Vissa satsar på att producera tjocka stammar medan andra, som choclate cherry, mer verkar tro att det är längst som är bäst.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑