En gård för omställning

Författare: Ylva Lundin (Sida 2 av 67)

Dags för boksläpp!

På annandagen är det boksläpp på tre odlingsböcker varav jag (Ylva) varit med och skrivit den ena. Hade det varit ett vanligt år så hade vi ställt till med fest men nu får det bli boksläpp via Zoom.

Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar kommer att hålla i släppet och styra upp oss. Vi kommer att presentera tre böcker:

Odla till försäljning del 1 – att försörja sig på småskalig grönsaksproduktion som är en omarbetad, utökad och förbättrad upplaga av Jonas Ringqvists bok med samma namn. Den finns inte längre till försäljning men har använts flitigt av grönsaksodlare i Sverige och som kurslitteratur på odlingsutbildningar. Det är nog den enda boken om grönsaksodling som har varit inriktad på produktion för försäljning. Den nya upplagan är mycket snyggare med färgbilder, många tydliga exempel, utförligare beskrivning kring näring och gödsel och bra tabeller. Jag tycker det är en fantastiskt bra bok som jag verkligen hade behövt när jag började odla i den här skalan. Den nya upplagan skiljer sig rätt mycket åt gentemot den förra så även om man har första upplagan så har man stor nytta av denna nya.

Odla till försäljning del 2 – våra bästa grödor är skriven av mig, Sanna Mattsson Ringqvist och Jonas Ringqvist. Den har vi ägnat vintersäsongen åt. Vi har träffats två gånger men i övrigt har allt arbete skett på distans med gemensamma dokument och bildmappar på internet. I denna del tar vi upp ca 30 olika grödor som kan utgöra basen i en småskalig grönsaksproduktion till försäljning. Grödor som oftast är lönsamma och som är bra att ha i sitt sortiment. Det är en riktigt nördig bok med mycket information om varje grönsak. Den går på djupet när det gäller näring, förfruktsvärde, bäddförberedelser, temperaturer, bevattning, försäljningstips och mycket annat.

Säsongsförlängning – skörd året runt med energisnåla metoder är ett häfte som kompletterar de båda böckerna om man har tillgång till växthus och vill förlänga sin säsong. Det har Jonas Ringqvist skrivit.

Bokskrivandet har tagit mycket tid i vinter och därför känns det oerhört skönt att vi nu gått i mål innan säsongen kör i gång på allvar. Det känns också bra att alla odlare därute får tillgång till böckerna innan säsong även om vi inser att fler nog hade velat ha dem i vintras.

Böckerna går i alla fall redan nu att beställa från länken nedan och kommer inom kort även att gå att beställa från de vanliga online-bokhandlarna.

Vill du hänga med på boksläppet så kan du läsa mer om det och anmäla dig till eventet på facebook eller gå direkt in på Zoom klockan 17 på måndag via denna länk.

Praktikanterna är här!

Idag kom tre praktikanter från Uddetorp hit. De läser en utbildning som heter Småskalig ekologisk grönsaksodling och ska vara här på praktik i tio dagar under våren.

Vädret var inte det bästa så vi koncentrerade oss på arbete i växthusen idag. I ena halvan skulle vi om tidsplanen hade följts redan ha planterat en hel del samt sått morötter och spenat men eftersom växthuset fick plast på sig först förra veckan och gavlarna kommit upp först i helgen, även om en del saknas, så har det inte varit möjligt. En del plantor står och stampar i sina brätten men det får ta den tid det tar.

Vi började med att sätta ner armeringsjärn för att markera bäddar och gångar i halva växthuset. Här ska vi odla tidiga versioner av de grödor som vi annars har på friland. Det blir majrova, kålrabbi, spenat, vitkål, spetskål, knipplök och sockerärtor. I den andra halvan ska det bli tomat men de ska inte ut än på ett tag så den halvan får vänta.

Jag visste att vi skulle vara flera personer så jag hade lånat in en bredgrep av min långgranne och kollega Lena Manea så alla bäddarna bredgrepades snabbt och lätt.

Därefter blev det en del rensning av rotogräs. Platsen var täckt förra säsongen men det finns ändå en hel del ogräs mest olika gräs, skräppor och maskrosor. Vi försökte rensa rimligt mycket och inte för noga.

Sedan gödslade vi och det ska vi fortsätta med i morgon för sedan var det dags för lunchrast.

Efter lunch gick vi och tittade på gödselhanteringen. Vi har komposterat fårens ströbädd och idag lastade Jonas den komposterade bädden i gödselspridaren och körde ner utanför grinden till skiftet där vi i år ska odla kål. Det är de bäddar som vi i huvudsak gödslar med stallgödsel så då är det bra att få gödseln upplagd precis utanför grinden. Gödselspsridaren av äldre modell gör ett bra jobb med att sönderdela eventuella klumpar vilket gör hanteringen mycket lättare.

Sedan gick vi in i glasväxthuset och fyllde odlingsbrätten med jord och sådde sallat, blomkål, broccoli, salladskål och spetskål.

När fröerna hade lagts i varje plugg siktade vi jord över.

Sedan var det dags för omplantering av tomater. Vi har sått en del tomater lite för tidigt med mening. De kommer att sättas ut i växthuset på chans några veckor för tidigt. Blir det en varm vår så har vi en bra start men kommer det en köldknäpp så kommer vi ha andra tomater på vänt som kan ersätta eventuella förluster.

Dagen avslutades på verandan med dokumentation kring vad vi gjort under dagen. Jag ska försöka vara duktig på att dokumentera allt i år och då är det en hjälp att ha praktikanter. Är man dålig på att dokumentera och dessutom tycker att det är rätt tråkigt så blir det lätt att man struntar i det när man är trött i slutet av dagen.

Förodling

Nu när bakväggen i glasväxthuset är klar är det dags att göra i ordning förodlingen ordentligt. Temperaturen är ganska stabil i växthuset i och med att muren i bakkant lagrar värme. Dessutom har vi fyllt en kubikmetertank med vatten som också hjälper till att jämna ut temperaturen. Vi har också tätat överallt och satt upp bubbelplast för fönster och dörrar. Vi har satt ut en del kålplantor redan eftersom de inte är så känsliga utan klarar svalt väder bra. Snart måste vi dock få ut våra tomatplantor eftersom de inte längre får plats i förodlingskammaren. Planen för dagen var därför att bygga upp ett bubbelplasttält inuti växthuset.

I detta inre bubbelplastrum kommer det att finnas två odlingsbord. Det ena består av en formplywood med ett plåtkar ovanpå där det ligger en underbevattningsduk på. Där kommer känsliga plantor som vill ha ganska bra temperatur att stå.

Det andra är ett värmebord som också har ett plåtkar med underbevattningsduk men under så finns en sandbädd med värmekabel i. Tanken med det bordet är att kunna ställa sådder som ännu inte grott där. Många grönsaker kräver högre värme just när de ska gro men klarar något lägre temperatur senare.

Utanför det inre bubbeltältet kommer det att finnas ytterligare två odlingsbord där mindre värmekrävande grödor som kål kommer att kunna stå när de väl har grott. De mår bara bra av lite svalare temperaturer som gör att plantorna blir kraftigare eftersom de inte växer så fort.

Just nu har vi alldeles för många plantor som är förvuxna i brätten stående i växthuset eftersom den stora tunneln ännu inte är klar.

I helgen är det prioritet att få klart tunneln nu när växthuset är igång.

Växthus gånger två

I förodlingskammaren står några brätten kålrabbi, majrova och vitkål.

De borde planteras ut nu men inget av våra växthus är i planteringsbart skick.

En sen kall vinter har gjort att allt har blivit fördröjt och planerna får göras om. Men det är inte någon större fara med det för de tidiga sådderna för tidig skörd i tunnel var ändå bara ett test i år. Det är ett större problem att all plats i förodlingskammaren är upptagen och många brätten återstår att så redan denna vecka.

Det börjar närma sig. Jag gör fyra varv om dagen och nu är det nog fem varv kvar totalt så innan helgen bör det vara klart och sedan ska jag bara bygga ett bubbelplastrum inuti växthuset så kan jag börja flytta ut plantor. All sten i bakkant på växthuset kommer att göra stor skillnad när det gäller att hålla frostfritt i detta växthus. Förra året bestod denna vägg av röd plåt som inte ens var riktigt tät så det kommer att bli stor skillnad.

Jag gör plats för två stycken fönster i bakkanten av väggen som jag ska försöka montera automatvädring på för att inte det ska bli överhettning i växthuset. Idag visade termometern 30 grader så det kan nog behövas. På fredag ska blandaren lämnas tillbaka så det är inte mycket tid kvar.

Ju högre jag kommer desto värre blir det eftersom jag måste klättra på stege och samtidigt ha med all sten och bruk upp. Jag löser det genom att stapla grönsaksbackar upp och ned och ställer brukbaljan på dem.

Sedan försöker jag räkna ut vilka stenar jag kan behöva och lägger dem vid baljan innan jag klättrar upp men det är ofta jag felbedömt eller glömt något så det blir många klättringar upp och ner.

Samtidigt jobbar Jonas på det andra växthuset. Där ska 35 linor spännas upp mellan bågarna för att motverka att plasten säckar ihop om det blir mycket snö.

Det är högt och många bågar så även Jonas spenderar dagarna med att klättra upp och ner för stegar. När solen gått ner så gör ingen av oss speciellt många knop.

Kosters Trädgårdar

Sedan 2014 har vi ett permakulturgäng som träffas en gång om året hemma hos varandra för att titta på verksamheten på stället med permakulturögon. Vi var för andra gången på Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm i februari i år och det var tänkt att bli årets träff men för ett tag sedan hörde Helena von Bothmer av sig och bad att vi skulle lägga in en extra träff på Koster med kort varsel. Alla i gänget kunde inte komma med men jag och Susanne åkte upp och övriga fanns med på länk.

De flesta av oss i permakulturgänget har verksamheter som inte påverkats så mycket av corona men på Kosters Trädgårdar som vanligtvis har tusentals besökare varav många norrmän så märks pandemin mycket mer. Förra säsongen var naturligtvis inte som vanligt. Det kom andra grupper av besökare i form av hemestrande svenskar och bland annat detta satte igång tankar hos Helena och hennes man Stefan och bidrog till nya funderingar kring verksamhetens utformning. Det var vad de ville att vi skulle titta på. Deras barn var också med. Benjamin på plats och Siri på länk från Stockholm.

Första passet försökte vi lyssna in vad alla i familjen egentligen vill. Det är inte någon lätt uppgift vare sig för oss som frågar eller för dem som blir utsatta för våra frågor. Det handlar om känslor och upplevelser och sådant är ju inte alltid lätt att få fatt på. Helena Ullmark var med på länk från Gotland och ställde frågor hon med. Sedan gick jag och Susanne en runda och försökte fundera igenom vad vi hade hört.

Centralt för familjen von Bothmer är omsorgen om det de har omkring sig. Många har besökt restaurangen och kanske tagit en kort sväng i trädgården och platsen andas något speciellt som kan vara svårt att sätta fingret på men till stor del beror det nog på hela familjens omsorg om den plats de har tagit på sig att förvalta. Den ursprungliga restaurangen är byggd i halmbalsteknik. Toaletterna är komposttoaletter. Skyltar talar om jorden och vikten om att ta hand om jord och skapa ny levande jord. Gemensamt för alla fyra i familjen är en kreativ sida som tar sig uttryck genom bland annat musik, drama, konst och keramik.

På Kosters Trädgårdar hålls kurser i permakultur och odling. Det ges guidade turer i naturen och mat och dryck som serveras är närproducerad och ekologisk till stor del. Många av grönsakerna kommer ifrån den egna trädgården. Allt är väldigt genomtänkt och djupt grundat i Helena och Stefans syn på världen.

Många som tittar in på en pizza eller en fika kanske inte ser mer än själva restaurangen men gården är åtta hektar stor och sträcker sig långt bortom dammen vid restaurangen.

Där går fåren och betar och går man en bit träffar man på diverse konstverk. Den här platsen ger så mycket. God mat, ett medvetet utbud, omsorg om naturen, kulturupplevelser och annat som behövs för att skapa en plats där besökarna kan må bra även om de bara tar del av en liten del av allt som erbjuds. Familjen von Bothmer bor i ett vitt hus precis vid vägen där alla turisterna passerar när de ska in mot restaurangen. Sommartid är det enormt mycket folk som går precis utanför huset varenda dag. För oss andra som bor på landet där besökarna snarast räknas i ental eller tiotal verkar det lite körigt.

Susanne och jag tog hjälp av våra vänner på distans och funderade och ritade och funderade igen.

På söndag var det dags för redovisning och vi presenterade ett antal olika scenarios för hur familjen kan ta sig vidare och utveckla platsen.

Koster är värt ett besök. Har du inte varit där än så passa på i sommar. Besök då Kosters trädgårdar och se dig omkring ordentligt. Läs på skyltarna, studera toaletterna, fundera över utbudet i både restaurangen och gårdsbutiken, titta på odlingarna, jordfabrikerna och ta en promenad bortom dammen vidare ner bland skulpturerna.

Efter tre intensiva dagar lämnade Susanne och jag Koster. Det är en speciell plats och vi ser fram mot att få komma tillbaka.

Växthusmur

Onsdag och torsdag denna vecka har vi haft Malena Kinberg från Mamma Mur på besök. Hon har försökt lära oss att mura med lera. Vi har länge funderat över bakväggen i växthuset och insåg till slut att vi inte skulle klara av att mura upp muren utan hjälp. Vår vän Maria tipsade om Malena. De har jobbat mycket ihop på gamla byggnader. Maria med trä och Malena med att mura. De har båda gått på Da Capo i Mariestad och är inriktade på kulturbyggnader och byggnadsvård.

Maria håller verktygen vassa och vässar snickarpennan med yxa

Vi har haft en dialog med Malena fram tills i onsdags och fått i uppgift att samla ihop 600 liter lera, två kubikmeter sand, två lådor hackad halm och ett par hinkar klippt fårull.

Hela onsdag förmiddag gick åt att förbereda inför murningen. Jonas, Maria, Magnus, Malena och jag förberedde allt.

Bruk skulle blandas och ett blandningsrecept skulle testas fram. Hur mycket sand man ska ha i avgörs av hur ren leran är. En del lera innehåller i sig rätt mycket sand från början och då får man minska andelen sand. Vi kom fram till receptet tre delar lera, åtta delar sand, 1/2 del bindmaterial.

En vanlig tombola fungerar inte riktigt bra för lerbruk så Malena tog med sig Maggan som är Malenas tvångsblandare.

För att leran ska blandas ut ordentligt så måste blandaren gå minst en halvtimme. Vi började med att hälla i tre delar sand och tre delar lera och så fick det snurra runt en stund innan vi fyllde på med vatten och resterande sand.

Muren ska bli nästan elva meter lång och tre meter hög. Det var en väldans massa räknande innan vi kom fram till mursteget 6,6 cm. Ett mursteg är en kvarts sten plus fog och det mått som allt utgår ifrån. Vi använder oss av hela stenar, trekvartsstenar, halvstenar och pettringar vilket betyder en kvarts sten.

Vid varje ände satte vi upp två stolpar där höjderna för varje varv markerades. Mellan dessa stolpar, som vägdes in mycket noggrant så de blev lodräta, spänns ett murarsnöre som man följer hela tiden. Snöret flyttas ett steg uppåt för varje varv.

Sedan skulle stenarna borstas rena från damm och vi gjorde fyra stationer med en murarbalja och hela stenar, halvstenar, trekvarter och pettringar. Vi fick ägna en hel del tid åt att klyva stenar så att vi hade alla format framme.

Därefter la vi ut hela nedersta varvet för att pröva så allt stämde.

Bakom muren finns den gamla lutans vägg. Där finns ett antal reglar och vi har förstärkt regelverket ordentligt. Tre stolpar finns utefter väggen och vid var och en av dessa bestämde vi att vi skulle göra en tjockare mur. Dels för att det gör hela muren mer stabil och dels för att det bryter av ordentligt så att den långa muren blir mer levande.

Vi tillverkade också kramlor som ska användas för att fästa muren vid reglarna bakom. Vi har försökt hitta kramlor att köpa men inte lyckats med det så då tillverkade vi våra egna. De fästs i märlor som spikas in i reglarna och så hakas kramlan i. Visst utrymme för rörelse finns i och med att märlan inte spikas ända in.

Malena satte upp lappar på väggen som dels beskrev hur dessa tjockare partier skulle muras och dels beskrev vårt förband. Det kommer att bli ett munkförband med fyra olika skift. Munken är en halvsten som flyttas i sidled för att få fogarna att inte hamna över varandra men utan att det blir ett statiskt intryck. Halvstenen (munken) hoppar ett kort steg åt höger på varv två och sedan ett långt steg åt höger på varv tre. På varv fyra hoppar munken ett kort steg åt vänster för att sedan hoppa ett långt steg åt vänster på nästa varv. Sedan upprepas det hela.

Först efter lunch var det dags att börja mura. Jonas var tvungen att åka till jobbet så vi var fyra kvar som ansvarade för var sin del av muren mellan de tjockare ”pelarna”.

Pelarnas fyra olika varv

Det ser lätt ut när Malena gör det men det tar tid att lära sig. Lerbruket läggs på muren och fördelas i två strängar med mursleven. Sedan läggs första stenen på plats. På nästa sten läggs bruk på änden som vetter mot första stenen och bruk läggs återigen i två strängar. Sedan läggs sten nummer två på plats och anpassas dels i sidled och dels i höjdled. Snöret löper två millimeter utanför murväggen och i höjd med stenen och det är viktigt att hålla koll på båda.

Lera är mycket mer förlåtande än när man murar med kalkbruk eller cement så om det inte blir bra kan man ta loss stenen igen och skrapa av leran ner i baljan och börja om. Om man lagt en sten och justerat in den så bör man inte flytta på den igen sedan för då blir fästet inte lika bra.

Det kändes väldigt bra att ha Malena där för att kunna fråga och få tips. Hon hade tålamod med oss alla och gav fortlöpande information och delade med sig av sina kunskaper. På torsdagen började arbetet redan klockan sju och sedan murade vi hela dagen och ändå hade vi inte gjort mer än en tredjedel när dagen var slut. Det tar tid men blir väldigt snyggt.

Efter två intensiva dagar så har vi inte hjälp av vare sig Malena, Magnus eller Maria utan resten av muren får vi fixa själva. Det känns trots allt rätt så ok och som om vi faktiskt har fått lite koll på det där med murning redan efter två dagar.

Röret är ett gammalt dräneringsrör och kommer att användas för att dra in vattenslang.

Det känns väldigt bra att använda sand och lera som vi grävt upp ur vår egen åker och blanda det med lite av halmen som vi har till våra får. Alla stenar har vi fått begagnade dels från ett nedbrunnet mejeri utanför Floby och dels från en riven skorsten i grannbyn Långared. Deras olika karaktär gör muren levande.

Nya skinn

I veckan har vi fått vår årliga leverans från Tranås skinnberedning. Vi hade fått en preliminär leverans satt till vecka 4-5 men på grund av rådande omständigheter blev leveransen fördröjd och kom först nu vecka 10. Det gör inte något eftersom vi säljer flest skinn på hösten men det är alltid lika spännande.

I år hade alla skinn en väldigt fin glans. Det är vi enormt nöjda med. Tidigare år så har något eller några skinn varit något mattare i locken men nu hade alla den skinande glansen som man vill ha på gotlandsfår.

Färgerna varierade mycket mer än tidigare år då alla varit ganska jämnt grå. Nu gick de från mörkt grått.

Till väldigt ljusa skinn.

Ålen över ryggen var väldigt framträdande på några av skinnen och det brukar vara populärt bland kunderna.

Ett skinn hade vi sett extra mycket fram mot att få hem och det var skinnet efter vår bagge Totoro. Eftersom han varit hos oss i tre år så var det skinnet rejält mycket större än alla de andra.

Ett riktigt fint skinn med bra glans och varierande färg. Tyvärr visade det sig att just det skinnet hade blivit skadat. På bilden ovan kan skadan anas.

Drar man isär locken så syns skadan tydligt.

Drar man inte isär skadan syns den nästan inte men det spelar inte så stor roll då det ändå har stor inverkan på vad man kan sätta för pris på skinnet.

Vi är trots allt väldigt nöjda med alla skinn och i morgon ska vi hänga upp dem i affären.

Droppbevattning

Vi har än så länge inte använt oss av droppbevattning. Den största anledningen till det är nog att vi inte har haft växthus tidigare och då får man ju hjälp av regnet när det gäller bevattning. Åtminstone de flesta år. 2018 var ett undantag men då klarade vi bevattningen eftersom en dam gav oss en bevattningsanläggning som hon inte behövde längre. Med den följde sju stycken vattenspridare av kyrkogårdsmodell. Vi har ändå tänkt att vi vill ha underbevattning eftersom det är så vattenbesparande jämfört med att vattna ovanifrån.

I år ska vi försöka få upp vår växthustunnel så i veckan anlände vår beställning från Waterboys. Vi har träffat på dem flera gånger förut bland annat på odlardagarna och de ger ett väldigt proffsigt intryck. Alla odlare vi känner har beställt sina bevattningsanläggningar från just Waterboys och det känns skönt att inte behöva välja bland massor av olika firmor. Så här ser delarna ut:

  • 1 rulle DripNet PC 500 meter
  • 2 stycken Tryckregulatorer R20 2,5 bar
  • 40 stycken 12x16x12 mm T-anslutningar
  • 10 stycken 17/16 mm kulventiler i plast
  • 2 stycken lamellfilter R20 0,13 mm
  • 40 stycken M42 Hanslutstycke KXV 76
  • 60 stycken droppslangsförankring
  • Alltihop gick på 7245 kronor

Från vänster: Lamellfilter, Tryckregulator (det fanns ställbara men det som inte finns kan inte gå sönder), Kulventil, Ändstopp (slangen ska gå genom båda ringarna och vecket som bildas stoppar vattnet), T-rör för vanlig 1/4-tums trädgårdsslang, Förankring.

För att bevattningsanläggningen ska fungera behöver vi dra vatten fram till växthusets mitt och det kommer vi att göra med en vanlig vattenslang. På vattenslangen kommer vi först att koppla en huvudkran så vi kan slå av allt vatten ute i växthuset ifall något skulle gå fel. Därefter följer en T-koppling så vi får en tappvattenkran om vi vill bevattna sådder och annat ovanifrån. På det andra utloppet på T-kopplingen kommer vi att sätta en tryckregulator som tar ner vattentrycket till 2,5 bar som det ska vara i droppbevattningsslangarna istället för 4-5 bar som det är annars.

Därefter kopplar vi in ett filter som ser till att vattnet inte för med sig massa partiklar som sätter igen droppslangarna.

Efter filtret hamnar ytterligare en T-koppling så vi får en slang som går ut till vardera halva av växthuset. På var och en av dem kommer vi att sätta en enkel timer så vi kan vrida på hur länge vi vill att bevattningen ska vara igång.

Efter timern går det två slangar längst mittgången i växthuset och vid varje bäddkortsida fästs två droppslangar per bädd.

Vår vana trogen så har vi nog överplanerat en smula och kanske beställt några saker i onödan. Många klarar sig utan kulventiler och har mycket få förankringspunkter men det blir lätt så här vid beställning utanför våra erfarenheter.

Droppslangen är en DripNet PC med hål var 30 centimeter. Vi trodde att den skulle vara tung och ohanterlig men hela rullen gick att lyfta med en hand. Droppslagsförankringsspik håller slangen på plats i bäddarna och i slutet på varje slang sätts ett ändstopp.

Så här ser droppställena ut i närbild. Det syns att det sitter någon fiffig plastgrej på insidan av varje droppställe. Huvuduppgiften för ”grejen” är (om vi har fattat rätt) att den stryper flödet vid högre tryck och öppnar mer vid lägre tryck. Tanken är att det ska komma ungefär lika mycket vatten ur droppställena i början och slutet av slangen.

Droppslangen finns bara att köpa i 500 meters längder så vi kommer att få slang över till vårt andra växthus plus att det blir ytterligare längder över som vi kommer att lägga i salladsbäddarna bland annat.

Timrarna kommer vi att köpa på Biltema

Waterboys har varit med på alla tre odlardagar som varit. Den här gången var de med digitalt och gav ett erbjudande på tio procent till alla som deltog i odlardagarna. Det kändes som ett fint erbjudande som dessutom gjorde att vi fick beställt i tid och inte i sista stund som det annars lätt kan bli. Det bästa är nog nästan att man kan ringa till Waterboys och att de tar sig tid att förklara. De har ett gediget kunnande som de gärna delar med sig av.

Skenora gård igen

Miriam och hennes två bröder äger Skenora men Pella och hennes familj hyr ett av de fyra boningshusen på gården.

Förra helgen var jag på den årliga permakulturträffen och denna gång besökte vi Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm. Det var mycket trevligt att vara tillbaka hos Pella Larsdotter Thiel och Miriam Thiel.

Vi i det här gänget träffades första gången 2014 och sedan dess har vi träffats varje år hos någon som ingår i gruppen. Under tre dagar utforskar vi hur gården vi är på kan utvecklas. Vi har varit på alla gårdar en gång så nu är vi inne på andra rundan och det är fint att få komma tillbaka och se vad som har hänt sedan sist.

Sist vi var på Skenora gjorde vi en plan för trädgården mitt på gården där växthuset ligger och där hade det hänt grejor. Många odlingsbäddar och massor med fruktträd var planterade. Trädgården sköts av Miriam och Pella tillsammans med andra i Omställning Ingarö.

Första dagen är det alltid rundvandring för att beskåda det som hänt och för att få kläm på vilka utmaningar som väntar.

Miriam visade oss runt på ett nyinköpt stycke mark med stor potential.

Helena Ullmark var med oss via Zoom från Gotland. En skillnad som märks när vi kommer tillbaka till ett ställe för andra gången är dels att vi redan känner oss hemtama så introduktionen tar inte lika lång tid men också att det kommer att handla mindre om den fysiska planeringen och mer om människorna på gården och de relationer och nätverk som de ingår i. Det är en spännande utveckling.

När vi förstått vad gårdsägarna vill ha ut av oss så får de inte vara med längre utan då tar ett intensivt arbete vid när vi som är på besök försöker mejsla ut vad som skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen på gården. Vi har blivit allt bättre på det här och även om vi i början av diskussionerna inte har en aning om vart vi kommer att ta vägen så lyckas vi hittills alltid med gemensamma krafter att komma fram till ett förslag på riktning. Den skissas ner på papper och skrivs på listor.

Sista dagen är det dags för presentation. Miriam och Pella får ta del av våra tankar och idéer.

Det blir alltid mycket skratt, frågor och förvånade kommentarer vid de här redovisningarna. En del av förslagen upplevs nog som rätt utmanande men någonstans mellan våra förslag och verkligheten kommer Skenora gårds invånare att hamna. Tack Pella och Miram för trevliga dagar.

Teaming with microbes del 3

Jag fortsätter att läsa och försöka förstå boken Teaming with microbes.

Protozoer
Protozoer är encelliga djur som kan röra sig och som inte har fotosyntes. De kan alltså inte själva utvinna energi genom solljus utan behöver få i sig den genom att äta andra. Oftast äter de bakterier men också svampar och andra protozoer. Förr kallades de urdjur. Det finns över 60 000 olika protozoer som alla är beroende av fukt för att leva. Inom gruppen finns amöbor, ciliater och flagellater. En protozoa kan äta 10 000 bakterier på en dag.

När det finns gott om bakterier så attraheras först de minsta flagellaterna som äter upp många bakterier. Sedan kommer de större ciliaterna och till slut även amöbor. När det mesta är uppätet och bakteriepopulationen minskar så börjar de större ciliaterna och amöborna att äta de mindre ciliaterna och flagellaterna. Till slut blir de så få så att bakterierna kan öka i antal igen.

En del protozoer äter också nematoder men de begränsar också nematodernas tillgång på mat genom att äta samma saker som nematoderna gör. På så sätt håller protozoerna även antalet nematoder i schack.

Blir jorden för torr kan protozoer inte längre röra sig och föröka sig och de slutar äta. De kan överleva ändå, vissa i flera år och andra kortare tid.

Upp till 80% av allt kväve plantorna behöver kommer från restprodukter som bakterie- och svampätande protozoer lämnar efter sig.

Alla protozoer bidrar också genom att bryta ner organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Protozoer utgör också mat för andra medlemmar i The soil food web som nematoder, maskar och mikroartropoder.

Det finns också protozoer som förstör genom att äta växternas rötter men i en välmående jord så hålls dessa under kontroll av andra protozoer.

Nematoder
Nematoder mineraliserar näringsämnen som finns i bakterier och svampar precis som protozoer. Det finns över 20 000 olika nematoder som har identifierats. Hur många svamp- kontra bakterieätande nematoder det finns i jorden är helt beroende på hur mycket svampar kontra bakterier där finns. Nematodernas munnar varierar i utseende beroende på vilken föda de lever av.

Det finns växtätande nematoder som har en nålliknande mun som de använder för att punktera plantornas cellväggar. Det finns nematoder som äter på utsidan av plantornas rötter men också de som tar sig in i och lever inuti rötterna. De bakterieätande nematodernas munnar ser ut som en rör. De kan konsumera stora mängder bakterier. De bakterieätande och svampätande nematoderna frigör näringsämnen som bundits i bakterier och svampar precis som protozoerna gör. Det finns också nematoder som äter andra nematoder och som därmed hjälper till att begränsa förekomsten av nematoder. Vissa nematoder bryter också ner organiskt material.

Eftersom nematoderna är större än de andra mikroorganismerna jag skrivit om så kräver de större hålrum och porer för att ta sig fram. De är alltså känsliga för jordkompaktering.

Eftersom nematoderna rör sig i jorden använder bakterierna dem som taxibilar genom att kleta sig fast på nematoden som på så sätt tar den till nya områden där det kan finnas andra näringsämnen. Vissa nematoder hittar fram till olika födoämnen genom att de är känsliga för temperaturskillnader. De vet vid vilken temperatur olika mat finns och tar sig dit temperaturen är rätt. Andra är känsliga för att känna av speciella kemiska beståndsdelar och navigerar efter dem.

Artropoder
Artropoder eller leddjur innefattar flugor, skalbaggar och spindlar och liknande djur. Tre fjärdedelar av alla levande organismer är leddjur. Men när det gäller biomassa så är nematodernas och protosoernas massa större.

Artropoderna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden och transporterar runt bakterier som kletat sig fast. Deras viktigaste uppgift är att sönderdela organiskt material så det blir tillgängligt för bakterier och svampar. Finns det inte tillräckligt med dött organiskt material i jorden så kommer artropoderna att attackera andra levande källor till organiska näringsämnen. Det finns också artropoder som helt och hållet livnär sig på rötter. Vissa artropoder äter också bakterier och svampar.

Maskar
Det finns över 7 000 olika sorters maskar som kan förekomm i bra trädgårdsjord. En hektar kan innehålla fyra till sex miljoner maskar och de kan flytta 18 ton jord per år när de letar efter mat. En mask kan leva i femton år så det finns goda skäl till att inte gräva med spade i onödan. Maskar är tvåkönade men det krävs ändå två maskar för att producera fler. Det kan födas 15 maskar åt gången och en mask blir könsmogen på tre till fyra månader. Maskarna sönderdelar organiskt material, syresätter jorden genom att göra gångar och aggregerar jordpartiklar. De flyttar också organiskt material och mikroorganismer genom jorden. Maskarna äter bakterier i huvudsak så många maskar i jorden tyder på bakteriedominerad jord. De äter också svamphyfer, nematoder, protozoer och organiskt material som dessa lever på. Maskarna kan inte bryta ner organiskt material utan förlitar sig på bakterier som gör det. Överskottet av organiskt material som bakterierna inte brutit ner bajsas ut av masken och blir fantastisk jord som består av 50% högre andel organiskt material än jord som inte passerat genom en mask. Maskbajs innehåller sju gånger så mycket fosfor, tio gånger så mycket kalium, fem gånger så mycket kväve, tre gånger så mycket tillgänglig magnesium och en och en halv gång så mycket kalcium som annan jord.

Genom att dra ner organiskt material och sönderdela det så ökar maskarna jordens vattenhållande förmåga. Maskarnas gångar hjälper till att syresätta jorden och vatten kan rinna genom gångarna så jorden blir bättre dränerad. Har du gott om maskar i jorden så tyder det på att du också har annat mikroliv på plats.

Nu har jag läst del ett av två i boken Teaming with microbes. Det är mycket intressant läsning även om jag känner att jag inte riktigt förstår allt. Nästa del heter How the soil food web applies to gardening och det är här jag ska få reda på vad det jag just läst har för betydelse för min odling. Jag återkommer!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑